Maria Rydqvist sparkade med sin bok tidigare i år liv i en inom längdskidsporten märkligt bortglömd diskussion: Den om varför damer och herrar tävlar på olika distanser. Varför damerna kör tremil när herrarna åker femmil. Varför damernas planerade 15-kilometerslopp i La Clusaz i helgen kortas till åtta kilometer bara för att herrarnas 30-kilometersloppets måste kortas till 16 (går det att köra 16 kilometer borde väl även damerna kunna göra det?!). Samma märkliga (om än inte lika stora) skillnad i distanser mellan könen finns också kvar i bland annat cykel, gång och orientering, medan det vore helt otänkbart, sedan ganska många år, i andra konditionsidrotter som friidrott, triathlon, simning, rodd eller kanot (liksom i skidornas långlopp). Nu går lokala längdskidcupen Tour de Kif före och inför samma distanser för damer och herrar från och med onsdagens säsongspremiär över 7,5 kilometer i klassisk stil och över samtliga vinterns tio deltävlingar (däribland DM över 15 kilometer den 15 januari). Det skriver arrangörerna på hemsidan. Ett litet, men viktigt steg i rätt riktning för sporten.
Totalt har 34 åkare redan anmält sig till årets upplaga av cupen (därmed inte sagt att alla kommer köra premiären på onsdag), bland dem namn som Olivia Hansson (Garphyttans långloppstalang som gör tävlingspremiär för nya klubben Karlslund), mountainbikestjärnan Marcus Jansson, triathlonveteranen Frank Kiereck, Shiva Kumar (den näst snabbaste indiern i Vasaloppet genom tiderna!) och konditionsbloggsbekantingen Anton Hallor. Men enligt uppgifter till Konditionsbloggen är det också klart att Maria Gräfnings, den tidigare världscupåkaren (debut redan 2006 och 28:e och senaste tävlingen 2015, med starten i Tour de ski 2015 och en 18:e-plats i en skiathlontävling i Rybinsk samma år som största meriter) som numera tävlar för Karlslund kommer till start. Och eventuellt även Bob Impola. Så räkna med att det kan gå undan över 7,5 kilometer på konstsnön i Ånnaboda på onsdag kväll, både för damer och herrar.
Etikett: Olivia Hansson
-
-
Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.
Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour. -
Långdistans-SM i orientering slutade utan medaljer för länslöparna. Skrev en del om Martin Regborns fjärdeplats och Tisarens topp 20-trippel på damsidan här, liksom om Andrea Svenssons och Filip Jacobssons topp sex-placeringar i äldsta juniorklasserna.
I ungdoms-SM i Karlstad, som avslutades med mixedstafett på lördagen, blev Värmland med Karlskogalöparna Elin Lindblad och Frida Johansson i laget tia, medan Örebro län, med Nils Kylborn, Sofie Franzén, Simon Björklund och Elin Schagerström fick nöja sig med 44:e plats, 28 minuter bakom segrande Småland.
Och i Markaskogen avgjordes världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling för 82:a året i rad: Korpen. Anton Hallor vann längsta klassen 1.22 före Jan Kalander.Men det blev SM-guld på annat håll i dag. På Gotland slog nämligen Garphyttans Olivia Hansson, 21, till och knep guldet i femmilen i klassisk stil i rullskids-SM efter att ha spurtat ned superrutinerade Nina Lintzén, 38, med 1,7 sekunder efter 52 kilometer och över två timmars stakande i klassisk stil. Det var dessutom revansch för Hansson som var tvåa bakom Lintzén i lördagens 15-kilometerslopp med individuella start i fristil, med 31 sekunder.
Fort gick det också i Copenhagen Half Marathon i Köpenhamn, där Hälleforsbördiga Louise Wiker dunkade in Sveriges tredje snabbaste halvmara i år (bara nio sekunder bakom Cecilia Norrboms tid som Sverigetvåa bakom ”omöjliga” Isabellah Andersson) – och personligt rekord på distansen med runt tre minuter: 1.15.26. En tid som tog henne till 15:e plats i tävlingen som näst bästa europé och näst bästa D35-löpare, åtta sekunder bakom danska Louise Langelund Batting i båda kategorierna. ”Jag älskar Köpenhamn”, utbrast Wiker på Instagram (se nedan). Etiopiska 21-åringen Hiwot Gebrekidan Gebremaryam, som tog JVM-brons på 3 000 meter 2012, vann på 1.08 blankt.
Örebro AIK:s äkta makar Julia och Fredrik Johnsson var också med i loppet, och korsade mållinjen på 1.32.38 respektive 1.18.41, som 17:e i D40-klassen respektive 20:e i H40-klassen.Matthias Wengelin och Axel Lindh rushade direkt till Göteborg efter gårdagens lopp i Oslo, och körde den avslutande deltävlingen i svenska mountainbikecupen. Wengelin var med hela vägen in över sex tuffa varv men fick till slut ge sig med en sekunds marginal i spurten mot Gävles Emil Linde. Lindh vann i sin tur en spurtduell mot Emil Lindgren och fjärdeplatsen, tre minuter bakom Linde och Wengelin. ”Kraschade, körde fel, och sopade till langningen, allt under de första varven efter att legat bekvämt med i täten. Idag svarade det dock bra och jag tog mig i mål som fyra, vilket jag är väldigt nöjd med”, skriver Lindh, som var så missnöjd i går, på Instagram (se nedan).
Wengelin har missat två deltävlingar i cupen och fick nöja sig med en femteplats i sammandraget i svenska mountainbikecupen medan Lindh, som missat en, blev fyra. Lindgren, som alltså bara var femma i dag men som vann de två tävlingarna Wengelin inte körde, vann.Adam Gillman, den 19-åringe skidåkaren från Kumla som kört i juniorlandslaget var med i Garphyttanlaget som i vintras skrev historia genom att vinna JSM-stafetten tre år i rad, dök upp i Pålsboda och satte långloppscupens överlägsne ledare Jakob Nilsson på plats i klassiska Tarstaborgsrundan. Gillman var fyra sekunder snabbare över nio kilometer, vann på 34.08.
Rutinerade Kumlalöparen Åsa Höög, 45, var snabbaste dam på 39.04, vann 1.23 framför Örebro AIK:s Liduina van Sitteren. Men van Sitteren behöver ju segrar och inget annat om hon ska nå ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupstabellen.I 100-milesloppet Black River Run i Västerås sprang exil-karlskogingen Ann-Sofie Forsmark, som fortfarande tävlar för Karlskogaklubben OK Djerf, in på andra plats med finfina tiden 19.24.34 över 160 kilometer. Örebroaren Lars Hagstedt tog sig förvisso i mål, vilket är en prestation i sig i ett så långt lopp, men slutade sist av de 26 herrar som gjorde det, på 27.44.29 (segraren Johnny Hällneby sprang på imponerande 16.39.14).
Och så avslutades Bergslagsklassikern i dag med Koppartramen, som kollega Birgitta Skoglund både skrev och gjorde webb-tv om.
-
Så blev det officiellt. Emilia Fahlin får, som enda svensk, köra såväl tempo- som linjeloppet i EM, som flyttats från Nice och Monaco till Plumelec, längre norrut i Frankrike på grund av terrordådet den 14 juli. Tempoloppet körs nästa torsdag, den 15 september, och linjeloppet två dagar senare. Efter dagens etapp i belgiska Lotto tour fick jag tag i Fahlin, för att höra hur hon ser på comebacken, tre år efter sitt senaste mästerskapstempot – och hur den nya tempohojen egentligen fungerade.
– Jag fick den förra veckan och har fått ställa in den på egen hand än så länge, och det är ju ganska mycket att tänka på när det handlar om en tempocykel jämfört med en linjehoj. Det har varit lite mekjobb (skratt). Men jag har fått till en position som jag är rätt så nöjd med, och jag hade en bra känsla i går. Det var kul att äntligen få köra på en riktig, aerodynamisk tempohoj, och den var helt klart godkänd. Känsla var ganska bra i går, och det var kul att det räckte så långt (tia, bara sex sekunder från pallen mot stora delar av världseliten över 4,4 kilometer tempoprolog) trots att jag kände att jag saknade det lilla extra i benen. Jag känner mig lite trött och sliten efter OS och segern i Vårgårda, det har varit en lång säsong och jag har inte gjort någon speciell förberedelse inför den här veckan, utan tränat på för att få lite grund inför EM. Tanken är att tävla mig i form den här veckan och sedan göra de sista finjusteringarna när vi är på plats i Plumelec på måndag, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Att det nu är klart att det blir tempo i EM då, hur är känslan?
– Klart det är kul. Det är första gången proffsen får delta i EM, och bara det är en rolig grej. Och att få köra tempo igen är ju något jag strävat efter.
Hur passar banorna (här finns alla kartor, höjdkurvor och startlistor)?
– Jag har inte stenkoll i och med att det blev flyttat från Nice. Egentligen skulle tempot ha varit ganska platt, rätt lätt hemåt. Nu verkar det bli lite mer böljande terräng med en rejäl backe på slutet, och då passar det helt plötsligt andra cyklister. Hade det varit plattare hade det passat mig lite bättre, men är jag i kanonform klarar jag även en lite tuffare bana. Det blir lättare att säga något om den när jag är på plats. Linjebanan körde jag åtminstone delar av häromåret, och den är ganska tuff. Det är åtta varv på en 14-kilometersbana där målet är på toppen av en 1,8 kilometer lång backe, och så är det ytterligare en tuff backe på varet. Blir det körning uppför dem kommer det bli tufft utslag.
Vad har du för mål med comebacken i tempot?
– Vi får se hur banans karaktär passar och hur formen är. Men det bästa med det här är att jag får chansen att få rutin och tävlingsvana från tempo igen. Jag får öva på att ladda upp, hitta rätt känslor, alla små vanor och förberedelser, hur det ska kännas. Att pusha på gränsen. Sedan får vi se om jag får köra tempot på VM också, det hoppas jag, så jag kan lägga lite större fokus på det inför kommande år. Det ser jag som det allra viktigaste med den här starten.
Hur var dagen (Fahlin körde för italienska lagkompisen Marta Bastianelli, och rullade själv i mål som 37:a efter att ha fullgjort uppdraget), då?
– Lagkompisen (Bastianelli) blev fyra, så vi var inte helt nöjda inom laget, det gick inte hela vägen fram. Och jag själv fick göra ganska mycket jobb, mer än jag ville ha gjort. Det saknades lite från de andra lagkompisarna, det finns grejer att förbättra de närmaste dagarna.Hemma i länet avgjordes i kväll sjätte deltävlingen, av nio, i rullskidcupen Moto eagle tour. Efter att Bob Impola vunnit tre (samtliga han kört) och Robert Brundin två av de fem första tävlingarna blev det i kväll en ny segrare i Daniel Olsson. Brundin blev återigen tvåa (han har varit etta–tvåa–tvåa–etta–fyra–tvåa i år), 24 sekunder bakom Olsson, och Larz Andersson trea. Olivia Hansson vann damklassen som enda startande (igen) och var sjua totalt av 17 startande.
-
I torsdags Örebro, i dag avgjordes Blodomloppet i Västerås. Örebroaren Mattias Nätterlund, som inte var med i torsdags, åkte timmen österut och kämpade om segern, men fick till slut ge sig i kampen mot Efrem Brhane och Henrik Löfås. Brhane vann milloppet på 33.53, Löfås blev tvåa, tre sekunder bakom, och Nätterlund var trea, ytterligare sju sekunder bakom (men fyra sekunder före fyran Joakim Frisk, Västerås).
”[Jag] drog och drog på dagens blomdomlopp, men lyckades inte dra tillräckligt hårt. Fick ge mig sista kilometern, men vann i alla fall kampen om bronset. Går åt rätt med kroppen just nu också och hoppas att det fortsätter göra så”, skriver Nätterlund själv på Instagram.
Nätterlund, som laddar för Frankfurt marathon i höst (där han gjorde perset 2.38.41 i fjol), avslöjar också att han kommer kuta ett nytt millopp redan i morgon, tisdag: Hälsoloppet i Huddinge. Dessutom är han anmäld till Kilsbergen trailrun på söndag. Anfält-klass på det schemat …Jag misstolkade Svenska friidrottsförbundets hemsida när jag skrev att Louise Wiker skulle bli finnkampsklar i dag. Eller ja, beskedet har hon säkert själv fått, men den svenska laguttagningen till helgens tävling i Tammerfors offentliggörs tydligen inte förrän i morgon. Så vi får återkomma till det då.
Kvarglömt från helgen finns ett par cykeltävlingar (och lite rullskidor):
VM-femman Matthias Wengelin från blev trea i Gesunda giant enduro, avslutningen på den svenska mountainbikeendurocupen, minuten bakom bröderna Oliwer och Alexander Kangas, som tog första- respektive andraplatsen i både tävlingen och cupen.
Och redan i fredags blev Grythyttans Fredrik Berg åtta i 117 kilometer långa och bitvis väldigt tekniska norska mountainbikeloppet Ultrabirken (som går över samma fjäll nära Lillehammer där Birkebeinerrennet körs på vintern) – trots att han aldrig tävlat på någon i närheten så lång distans tidigare en förödande incident redan efter 20 minuter, då han råkade sumpa vindjackan in i backhjulet så att den snurrade in sig i navet. Han berättar själv om loppet, som verkar ha gett mersmak (ultralopp gör ju ofta det!) på sin blogg.
Och så skrev jag ju en artikel om vad två av bröderna Impola ska hitta på i vinter. Hur det gick i själva Alliansloppet sedan? Tja, Bob slutade på 17:e plats och Bill på 54:e, knappt 1,5 respektive sju minuter bakom segrande Petter Eliassen som lyckades bryta sig loss på den flacka banan. Bob var med i huvudklungan om femteplatsen, där Andreas Nygaard vann spurten. Vedevågs Filip Danielsson blev 65:a, några sekunder bakom Bill, och Fjugestas Olivia Hansson slutade på 23:e plats, drygt 20 minuter bakom segraren Hanna Falk. -
Erik Anfält springer ju det mesta som går att springa – och nu har han kastat in en sen anmälan till veteran-SM i maraton, som dessutom är distriktsmästerskap och deltävling i långloppscupen, alltihop inom ramen för den sjunde upplagan av Viby marathon på lördag. Trots att han egentligen övergått till en trailsatsning och Vibymaran är hundra procent asfalt. Med i startlistan finns också namn som Lennart Skoog, 69, från Stenungssund, och Stig Söderström, 73, från Falun – Sveriges mesta maratonlöpare genom tiderna med 870 respektive 800 maratonlopp (eller ultralopp, räknat per den 12 maj när den officiella listan senast uppdaterades; trean Jan Paraniak kommer också, men han har än så länge bara hunnit till 399 maror eller ultralopp). Och så örebroaren Sören Forsberg, som 52 år gammal sprang personligt rekord med 2.44.30 i Frankfurt i höstas, och Tomas Fridh, Kumla, som var tvåa totalt och bäste länslöpare i Svampenmaran. Jag ringde upp tävlingsledaren Per Börjesson för att höra vad han såg mest fram emot.
– Det är jättekul att Anfält kommer, och han har sagt att han ska gå för att slå banrekordet som han satte förra året (2.36.16). Det var väldigt varmt förra året, och i år ser det ut att bli bättre löparväder, så det verkar bli goda förutsättningar för att springa fortare. På damsidan lär rekordet däremot stå sig. Kajsa Berg (Huddinge) var med förra året och sprang på 2.50.12, och några damer med den potentialen är inte anmälda. Annika Askengren Berg (Trollhättan), som blev tvåa i Örebro backyard ultra i helgen, och hennes klubbkompis Sofia Kay är nog de snabbaste, säger Börjesson till Konditionsbloggen.
Har arrangemanget av veteran-SM gett er många fler deltagare än normalt?
– Förra året hade vi 65 i mål och nu har vi över 80 anmälda, och en hel del av är sådana som vi ser är en direkt effekt av att vi fått veteran-SM. Vi har sökt det tidigare, men då har det inte passat i tid i förhållande till andra veteran-SM-tävlingar, men i år passade det bra.
Många säger att er bana är tuff, hur är den?
– Ja, tuffare än Stockholm marathon, i alla fall. Det är mycket småkuperat, många motlut som man inte märker så mycket av men som sätter sig i benen. Det är några rejäla backar mellan tolv och 14 kilometer, och avlsutningen, mellan Vretstorp och Östansjö, har en rejäl backe som alla brukar tycka är fruktansvärd. Det är mellan kilometer 38,5 och 39,5 som det går rakt uppför i en kilometer (32 höjdmeter, enligt jogg.se:s höjdkurva).
Försökte ni få det riktigt tufft när ni la banan 2010?
– Nej, inte direkt. Vi ville få till en bra bana med start och mål i Östansjö och med ett varv som gjorde att man kunde använda samma vätskestationer flera gånger.Dagens (eller, egentligen gårdagens, men hann inte blogga om det då) stora nyhet är ju annars att Kopparbergs Bill Impola, vars kontrakt med numera nedlagda långloppslaget Team Exspirit gick ut efter årets säsong, nu efter tre framgångsrika år som långloppsproffs nu satsar på att slå sig in i svenska världscuplaget, och att han får Garphyttans dubble JVM-åkare Filip Danielsson som ny klubbkompis i SK Bore (det är alltså Danielsson som byter klubb, vilket han skriver lite om på sin hemsida).
Och så avslutades ju Idre tredagars i dag. Sammandraget är inte uppdaterat än, men Daniel Attås, som var trea inför etappen, avancerade i varje fall inte i listan efter att ha bommat rejält till femte kontrollen då varit nere och vänt på 30:e plats. Till slut blev tisarlöparen 13:e, nästan 13 minuter bakom Rassmus Andersson, OK Linné. Bäste länslöpare i torsdagens långdistans blev istället Per Eklöf, OK Milan, med en femteplats, bara 3.41 bakom Andersson. Tisarens Lovisa Persson och Josefin Tjernlund blev sjua och åtta i damklassen, nästan 14 respektive 17 minuter bakom överlägsna segraren Tove Alexandersson. Lilian Forsgren valde att bryta igen.
Redan på lördag avgörs SM över ultralång distans i Eskilstuna, med Persson som enda tisarlöpare i seniorklass men med Hagabys Martin Regborn alltjämt anmäld.I Bob Impolas frånvaro tog Robert Brundin som väntat hem segern i fjärde deltävlingen i rullskidscupen Moto eagle tour. Brundin har varit etta-tvåa-tvåa-etta den här säsongen, enbart slagen av Impola (den här gången över 3,5 minuter före tvåan Mattias Fritz). Olivia Hansson tog fjärde raka segern på damsidan, i en tävling som kördes i Hallsberg (och som, av Frank Kiereck på Facebook att döma, var ”djävulskt jobbig, motvind och uppför till vändunkt, hemskt”). Någon tvåa i damklassen fanns det som vanligt inte.
Och så var jag ju och mötte Röjler och Knoblach i morse, men mer om det när de är i mål om en stund!
-
Emilia Fahlin var i en rätt lång, ensam utbrytning på andra etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i Storbritannien i dag (och fick för det kliva upp på podiet och motta priset som dagens mest offensiva cyklist), och både hon och lagkamraterna i Alé-Cipollini körde stenhårt och satte färg på dagen – även om det i slutändan inte belönades med en enda topp 20-plats (och Fahlin hamnade till slut i en grupp som tappade fem minuter på täten i de avslutande backarna). I morgon är det dags för etapp tre, av totalt fem: 112 kilometer mellan Ashbourne och Chesterfield. Och redan nästa vecka är det dags för SM i Västerås – vilket föranleder den braskande rubriken på dagens blogginlägg. På grund av hennes runtflängande liv som cykelproffs har den nya klubbdräkten nämligen inte hunnit fram, och Fahlin har tvingats kasta ut en önskan om att låna både tempo- och linjedräkt till SM (och hon har fått svar från bland annat Adam Axelsson!). Fahlin har dessutom skrivit ett eget blogginlägg på sidan, om våren, träningslägret i Spanien och senaste helgen i Tyskland (på tal om bloggar får ni inte missa Martin Regborns om VM-uttagningen, heller, eller Louise Wikers om SM-milen).
Olivia Hansson tog tredje raka segern och Bob Impola andra när tredje etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjordes i går. En riktigt klassisk etapp med start vid Lekhyttekiosken, mål uppe i Ånnaboda och därtill både motvind och individuell start. 17 åkare till start, och Robert Brundin gjorde ett starkt lopp och var bara 53 sekunder bakom Impola.
-
Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.
– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat.
Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund.
Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”
För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.
Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.
-
1. EM-uttagning och elitseriepremiär i Brösarp
Orienteringssäsongen brakar igång på allvar med världscups- och EM-uttagningar i dagarna tre, där lördagen och söndagen dessutom bjuder på elitseriepremiär. Något jag skrev lite om tidigare i veckan. I dagens pappers-NA reder jag ut begreppen lite, och faktan kan vara värd att återanvända här:- Under veckoslutet avgörs tre tävlingar i Skåne: Medeldistans i dag, sprint i morgon och långdistans på söndag.
- Efter helgen tar förbundskapten Håkan Carlsson ut en trupp till världscupen i tjeckiska Wroclaw 30 april–2 maj. Sverige har åtta platser per distans, utöver regerande världsmästaren Jonas Leanderssons friplats i sprint.
- Efter världscuppremiären tar Carlsson ut en trupp till EM i tjeckiska Jeseník 21–28 maj. Sverige har sex platser per distans, utöver regerande Europamästaren Leanderssons friplats i sprint.
-
Löparna i A-landslaget är redan uttagna till världscup-premiären och EM. Det är Tove Alexandersson, Lena Eliasson, Helena Jansson, och Emma Johansson på damsidan samt Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Olle Boström, Jonas Leandersson, William Lind och Jerker Lysell på herrsidan.
-
Resultaten i EM vägs samman med testtävlingar helgen 10–12 juni när truppen till VM tas ut veckan därpå. Till VM, som avgörs i Strömstad och Tanum 20–27 augusti har Sverige tre platser per distans, utöver regerande världsmästaren Leanderssons friplats i sprint. Till VM har A-landslaget inget företräde till platserna.
Sex herrar är alltså redan uttagna, och i teorin behöver det inte bli en större trupp än nio löpare till världscuppremiären (åtta plus Leandersson) vilket bara skulle ge tre öppna platser för Martin Regborn, Filip Dahlgren, Daniel Attås och de andra att konkurrera om, men i praktiken lär det bli runt tolv löpare eftersom alla inte springer allt (somliga är sprintspecialister), och i sådana fall blir det runt sex platser som ska tillsättas av Carlsson med utgångspunkt i helgens resultat. Det gäller med andra ord ändå att hålla sig långt framme för att vara med i snacket. Attås tror nästan det är omöjligt för en löpare som honom att nå världscuptruppen, trots de fina formbeskeden han gett på slutet.
– Nej, det ska nog väldigt mycket till. Förmodligen måste jag vara topp fem både på fredagen och söndagen för att ta en plats där. Klart chansen finns om det går riktigt, riktigt bra, men då måste jag verkligen ha marginalerna med mig. Det finns några riktiga toppnamn, men bakom dem kommer det vara ruggigt jämnt. Jag kan lika gärna bli femma som 25:a, känns det som. Det kommer säkert bara skilja två minuter mellan de placeringarna, säger Attås i dagens pappers-NA där han också berättar att hans satsning på att gå ned i arbetstid för att träna mer fallit väl ut.
Tävlingarna i Brösarp startar 13.50 i eftermiddag.2. Nordenskiöldsloppet
Efter ännu en banjustering blir ”världens tuffaste och längsta” skidlopp 200 kilometer. I dagens pappers-NA har jag ett långt reportage om loppets historia och om Olivia Hansson, Fjugestatejejen som fått dispens och blir den yngsta startande i monsterloppet trots att hon ännu inte når upp till åldersgränsen 21 – och som dessutom är favorit till en topp fem-placering. Där finns också en intervju med Ivan Forsgren, Lilians brorsa, som länge önskat sig ett ultralopp i längdskidåkning och var bland de första att anmäla sig. Ska någon länsåkare vara med och slåss om segern i det historiska loppet lär det dock vara Bill Impola, Kopparbergsåkaren som kommer ha hårt motstånd i åkare som John Kristian Dahl, som i år vann Vasaloppet för andra gången, och tidigare Vasaloppsvinnare som Jörgen Brink och bröderna Jörgen och Anders Aukland. Kanske kan han få lite draghjälp av lillebrorsan Bob Impola, segrare i Wadköpingsloppet i fjol, som kastat in en anmälan?
När jag träffade Olivia vid konstsnöspåret i Ånnaboda i onsdags passade jag för övrigt på att fråga vad som händer nästa år, och det visade sig tämligen oklart.
– Vi får se hur det blir med teamet (Team Skistart.com, alltså), det har varit lite prat … Det är tufft att driva ett team ekonomiskt, och några är osäkra på om de vill fortsätta (Maria Rydqvist och Linus Larsson har ju flaggat för att de lägger av), så det kanske inte blir något team nästa år. Och mina resultat har inte varit tillräckligt bra för att komma med i ett annat team. Så i sådana fall får jag satsa på svenska långloppscupen och köra bra där, så något annat team nappar. För långlopp, det är det jag vill satsa på, säger Hansson.3. Erik Anfält i Marathon Rotterdam
Erik Anfält, som fyllde 40 i går, jagar ännu ett personligt rekord i maraton. Han har ju haft en hygglig resultatutveckling, om man säger så, sedan han gjorde 3.45.24 i Stockholm marathon-debuten 1997 (så sent som 2008 gick han under tre timmar för första gången). 2014 gjorde han 2.28.19 i Kiel på våren och i fjol följde han upp med 2.27.02 i samma lopp för att på hösten göra 2.25.03 i Valencia. Nu siktar han på att trimma ytterligare någon minut av den där tiden i Rotterdam. Fjolårets Kiel-tid gjorde honom till distriktstrea genom alla tider, men upp till Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50) skiljer nog för mycket för att det ska bli verklighet redan på söndag. Men man vet aldrig med den gode Anfält. Och det kan ju dessutom vara den sista riktigt snabba maran som Anfält gör. -
Var ute på Startmilen i dag, och har tio spalt med Martin Regborn, Mikaela Kemppi och Erik Anfält i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se; dessutom finns det 34 bilder från tävlingen här). Bland annat skriver jag om Regborn, orienteraren som slog till med det snabbaste registrerade tiokilometersloppet på landsväg av en distriktslöpare genom tiderna (se mailet från Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson nedan) när han tog andraplatsen bakom favoritsegraren Nasir Dawoud, Eskilstuna. Men något som inte fick plats i papperstidningen var Anfälts avslöjande att han efter Rotterdam marathon nästa söndag och Stockholm marathon den 4 juni funderar på att avsluta maratonsatsningen och i stället börja kuta längre distanser (hans hittills enda försök på ultradistans, som jag noterat, slutade ju med utklassningsseger och banrekord i hällregnet Bergslagsleden ultra i höstas, trots fellöpning och blodig vurpa).
– Jag har fokuserat på Rotterdam ganska länge, och känner jag att jag har benen så kommer jag spänna bågen. Efter det och Stockholm är jag kluven. Jag är sugen på de längre distanserna, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Längre än maraton, alltså?
– Ja, jag har börjat kolla på långa ultratraillopp. Jag kör många långpass som på 50 kilometer, och min styrka är framför allt att hålla tempot uppe länge. Vi får se vad det blir.
Hur var Startmilen?
– Bra, tycker jag. Jag kände mig seg, men tiden är ju bra (31.39 är pers med fem sekunder om man räknar banlopp, pers med 35 på landsväg). Jag och Linus (Rosdal, som spurtade ifrån och tog tredjeplatsen före Anfält som blev fyra). Jobbade ihop och växeldrog, och det funkade bra. Det är ett väldigt bra kvitto inför Rotterdam. Jag har känt mig lite osäker eftersom jag varit så seg sista veckan, men nu känns det positivt. Jag har kört mer mängdträning än någonsin och helt släppt de här kortare distanserna i träningen, jag kör maraton och längre fokus på träningen, så jag är skitnöjd med den här tiden.En rätt oväntad deltagare i Startmilen var Yannick Trégaro, den högprofilerade friidrottstränaren från Göteborg, som kastade in en efteranmälan på grund av SJ. SJ? Jo, en olycka i Stockholmstrakten gjorde att hans tåg hamnade i kö och att han inte hann fram till Premiärmilen i Stockholm, som han egentligen skulle ha sprungit. Därför hoppade han av tåget halvvägs och fick sina 10 kilometer i Örebro istället. Det blev 23:e plats på 36.07 (halvsekunden bakom Sören Forsberg), något långsammare än han själv hade hoppats på.
En som däremot nådde fram till Premiärmilen var Louise Wiker, som bloggar om tredjeplatsen och tiden 36.58 (läs för övrigt också hennes förra blogginlägg om tunga skadeperioden efter träningslägret i Sydafrika; ”för första gången någonsin funderade jag på om det var värt att fortsätta”). Den Hälleforsbördiga VM-löparen Wiker var endast slagen av Sandra Eriksson, finsk VM-löpare på 3 000 meter hinder, och Frida Lundén, i fjol Sverigeetta på 10 000 meter och tvåa bakom Isabellah Andersson på halvmaran.
I skidspåren nådde Filip Danielsson dagens klart största framgång av länsåkarna när han åkte upp sig från åttonde till andra plats i jaktstarten över 15 kilometer i klassisk stil i Gällivare, efter gårdagens fall i prologen. Ett lopp som var Garphytteåkarens sista som junior, vilket han bloggar lite om (plus att han avslöjar att han kommer åka Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna nästa helg). Resultatet lyfta Danielsson, som bara kört fyra av åtta deltävlingar, till elfte plats när den svenska juniorcupen nu summeras.
I Årefjällsloppet, då? Tja, Bill Impola var 22:a i mål men nästan fem minuter bakom segrande Johan Kjölstad, Kristina Roberto tog säsongens femte topp 15-placering när hon blev 14:e, knappt 23 minuter bakom Justyna Kowalczyk, och Olivia Hansson slutade på 19:e plats (hennes näst bästa placering i långloppsvärldscupkarriären), drygt 38 minuter bakom. Det innebär att Roberto slutar på elfte plats i världscupsammandraget, Impola, som siktade på topp sex, blev 21:a och Olivia slutade på 37:e plats totalt och sjätte bland U25-åkarna.
Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil 
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm
