Etikett: Oskar Eklöf

Andrén sprang upp Tisaren i topp på Tiomila – och Wengelin näst bäste svensk på NM

maj 21st, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden med ultralöparen Jenny-Ann Ehrling är gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Vilken Tiomila det blev, även om Hagaby inte lyckades leva tupp till sina egna högt ställda förväntningar om bästa resultat under 2000-talet. Det var en 29:e-plats från 2001 och händelsevis blev det ett länslag just på 29:e-platsen i årets Tiomila som avgjordes i Skellefteå lördag–söndag – men inte Hagaby utan Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren som försvarade titeln som bästa länsklubb. Och mycket mer än så: De ledde faktiskt hela tävlingen efter fyra sträckor, efter klassiska ”långa natten” där Gustav Hindér, Valter Pettersson och Johan Aronsson såg till att skicka ut Oskar Andrén i tätklungan och den löpstarke Hallsbergssonen, som sprungit världscup för Sverige och siktar mot höstens EM, bidade sin tid i kön bakom OK Linnés Lukas Liland och sedan dundrade ifrån allihop till sista skogskontrollen och skickade ut juniorlandslagsmeriterade förstaårssenioren Fredrik Glännefors i elvasekundersledning.
Om det berättar Andrén mycket mer i en text ni hittar här.
Ungefärs halvvägs in på sträckan tvingades Glännefors släppa tätgruppen, men vid nästa växling var han fortfarande sjua, en placering som Martin Gajda höll, och Mykyta Zviahin tappade bara två placeringar på sjunde. Men många av de andra topp 30-lagen var byggda på ett annat sätt, med de starkaste löparna i slutet, medan Tisaren var tunna i den änden (Daniel Attås och Erik Fernlund hade lämnat återbud på torsdagen, vilket bidrog). Anton Hallor (numera mer känd som skidåkare!) tappade åtta placeringar på åttonde, veteranen Tomas Hallmén fyra på den korta niondesträckan och Jan Gajda åtta placeringar till på sistasträckan. Men en 29:e-plats är verkligen inte fy skam.
Hagaby låg på 66:e plats när Oskar Eklöf på åttondesträckan råkade springa förbi en kontroll på en snitslad vägsträcka (alltså en kontroll som inte vållade några som helst problem), och 56:a (50 minuter bakom Tisaren) när Kalle Karlsson kom in efter nionde och fick reda på att laget var diskat. Martin Regborn sprang ändå sista, men det är väl tveksamt om han tog i för fullt när han visste att laget redan var diskat. Den insats han ändå lade in hade räckt till en 46:e-plats. Innan Eklöfs fadäs hade Filip Dahlgren sprungit upp laget från 46:e till 30:e plats på långa natten (12,5 minuter bakom Tisaren i det läget), men sedan hade Love Sintring, Sebastian Månsson och Andreas Yngström tappade placeringar på de följande sträckorna.
Näst bästa länslag blev i stället KFUM Örebro, med en 85:e-plats. I deras lag stack så klart VM-bronsmedaljören Jonatan Gustafsson ut, han sprang upp laget från 88:e till 21:a plats – och tog in över fyra minuter på täten – på andrasträckan. Även Tomas Rusý på sjättesträckan plockade placeringar, övriga tappade några var på vägen mot 85:e.
Norska NTNUI vann tävlingen efter att Eirik Langedal Breivik ryckt ifrån på åttonde sträckan och Jørgen Baklid och Elias Jonsson förvaltat läget på de två sista. Finska Tampereen Pyrintö var knappt två minuter bakom efter drygt tio timmars orientering, medan fjolårsvinnarna OK Linné, från Uppsala, tog tredjeplatsen, ytterligare 19 sekunder bakom.
Det fanns inga länslöpare i lagen på topp tio, men örebroaren Anton Johansson sprang sistasträckan för Blekingeklubben OK Orion, som blev elva, och Quentin Rauturier sprang långa natten för Stockholmsklubben OK Ravinen, som slutade på tolfte plats.
Och så måste förstås Axel Thybeck nämnas, Lindebygdens 16-åriga talang som fick testa förstasträckan. Han blev 87:a där, gick i mål i en grupp med Djerfs juniorlandslagsmeriterade förstaårsjunior Rasmus Pettersson (åtta sekunder före Thybeck) och KFUM Örebros startman Hugo Örn (tre sekunder bakom Thybeck).
Karlskogaklubben Djerf gick för övrigt samma öde till mötes som Hagaby och blev diskat efter någon kontrollmiss, men ännu lite grymmare eftersom deras miss kom på sistasträckan där unge Linus Bodin-Liliegren sprang. Laget låg 132:a efter nio sträckor och hade Bodin-Lilieegren hade fört upp laget till en 119:e-plats, vilket hade varit klubbens bästa placering i modern tid.
I gårdagens blogginlägg lovade jag också en uppdatering kring ungdomstävlingen: Där tog Lindebygdens Lovisa Thybeck, som sprang sistasträckan i ett kombinationslag, in drygt två minuter på Ella Kruse på sistasträckan, men Kruse höll ändå undan och såg till att KFUM Örebro blev bästa länslag med en 28:e-plats. Förutom henne ingick Ted Nilsson (femma på förstasträckan), Henning Janegren, Morris Fredriksson, Julia Ekdahl och Alva Nilsson i laget som var knappt 7,5 minuter bakom segrande IFK Göteborg i mål. Thybecks lag slutade 31:a, till slut drygt en minut bakom KFUM. Djerf blev 50:e.
Nästa helg blir det mer orientering och mer Oskar Andrén – då avgörs sprint- och sprintstafett-SM i Lund.

Örebroaren Matthias Wengelin och Edvin Lindh, som tävlar för Örebroklubben Team Norra, var tvåa och trea av svenskarna när nordiska mästerskapen i mountainbike (crosscountry, alltså OS-disciplinen) avgjordes i Göteborg i dag – men totalt sett fick de nöja sig med 14:e och 15:e plats i ett tufft startfält. Över 76 minuters cykling blev de slagna med nästan sex minuter av danske stjärnan Sebastian Fini Carstensen som tagit EM-silver två år i rad (och som har tre VM-medaljer i lagtävlingar). Bäste svensk var Varbergs André Eriksson på niondeplatsen. Bara 28 man lyckades hålla sig kvar på ledarvarvet och därmed slippa bli avplockade, varav tolv svenskar. Bland dem också örebroaren Axel Lindh, som var 22:a man i mål. På juniorsidan, där det också tävlades om NM-medaljer, tog David Stomberg en finfin 14:e-plats, sex minuter bakom Serneke-Allebikes Edvin Elofsson som fixade svenskt guld.
Fahlin imponerade i tempot – nu väntar decimerat försvar av lagkompisens ledartröja (plus: genomgång av 562 länslöpare i Göteborgsvarvet)

maj 11th, 2023

Tidigt i morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Erik Anfält snackar upp lördagens 100-kilometers-SM, men också berättar om den långa karriären, varför han ”valde att bli veteran” vid 45 års ålder och om att han trots allt kanske inte gjort sin snabbast mara än. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen.

För 12–13 år sedan var Emilia Fahlin topp tio i världen på tempolopp. Det var egentligen så hon först satte avtryck på världsscenen, innan hon började plocka sina segrar och topplaceringar i linjelopp. Både 2010 och 2011 var hon nia på VM i tempo, och i OS i London 2012 var hon 17:e – och de tre åren tog hon tre raka SM-guld i disciplinen. På senare år har hon prioriterat ned tempokörningen rejält, men att hon fortfarande håller klass visade hon när hon körde in som 13:e på den 19,4 kilometer långa tempoetappen i Tour de Bretagne i dag (den tredje av totalt fem etapper i tävlingen) – och det trots att hon knappt suttit på tempocykeln i år, utöver tempoloppet i Gracia Orlová. Fahlin var bara 43 sekunder från andraplatsen – men nästan två minuter bakom överlägsna segraren och lagkompisen Grace Brown (från Australien) som tog över totalledningen med 17 sekunders marginal.
Att det blev så mycket som 17 sekunder ned till tvåan Coralie Demay (Frankrie, St Michel-Mavic-Auber93) och 28 till trean Alessia Vigilia (Italien, Top Girls Fassa Bortolo) innebär att det kommer bli mycket svårt för konkurrenterna att gå ikapp via bonussekunder på de två avslutande etapperna, och det kommer för FDJ-Suez-stallet i mångt och mycket om att hålla henne i tätklungan och försvara mot utbrytningar för att säkra totalsegern.
Något som kan bli nog så knepigt för laget som kom till tävlingen en man kort på grund av skador och som tappade Stine Borgli på första etappen och Victorie Guilman efter andra. Nu återstår förutom Brown och Fahlin bara Eugénie Duval inför de två avslutande etapperna, 136 kilometer från Mûr-de-Bretagne till Kervignac på fredagen och 128 kilometer från Plouharnel till Saint-Jean-Brévelay på lördagen.
Fahlin klättrade tack vare sitt starka tempolopp från 34:e till 14:e plats i sammandraget (1.53 bakom Brown, 46 sekunder från topp fem), men det är mer av akademiskt intresse.

562. Det är den officiella siffran på antalet löpare som fyllt i att de bor i någon av Örebro läns tolv kommuner vid anmälan till Göteborgsvarvet på lördag (391 från Örebro, 41 från Karlskoga, 36 från Kumla, 23 från Lindesberg, 22 från Hallsberg, 18 från Askersund, åtta från Nora och lika många från Lekeberg, sju från Laxå, fyra från Degerfors, tre från Ljusnarsberg, och en från Hällefors.
För att ni ska slippa gå igenom alla namn själva så har jag naturligtvis läst igenom listorna, och namnen som sticker ut är i min bok Tisdagsklubbens Simon Karlsson, Karlslunds Jimmy Axelsson, Starts Maria Nagle, Örebro AIK:s Jonathan Kandelin, Martin Duberg och (superveteranen) Sören Forsberg, Karlslunds långlopps-skidess Olivia Hansson samt Tisdagsklubbens Oskar Hansson, Björn Eriksson och Janne Werner. Bara Karlsson har, vad jag förstår, kvalat in så att han får stå i elitledet.
Saknas gör bland andra Liduina van Sitteren, som var näst bästa svenska i fjol.
Till skillnad från hur det ofta såg ut historiskt är Göteborgsvarvet inte SM i år.

KFUM Örebro och Hagaby arrangerade i kväll gemensamt klubbmästerskap i sprintorientering för respektive klubb, där man dessutom öppnade upp för löpare från andra klubbar att delta (men inte i jakten på KM-medaljer, så klart). Tävlingen gick rätt centralt i Örebro, på Väster, och och Tisarens Josefin Tjernlund och hennes sambo Quentin Rauturier (som tävlar för OK Ravinen men bor i Örebro) var snabbast av alla. Klubbmästare blev däremt Benita Månsson (Hagaby, bara 51 sekunder bakom Tjernlund), Johanna Berg (KFUM Örebro), Hugo Örn (KFUM Örebro, bara 44 sekunder bakom Rauturier) och Oskar Eklöf (Hagby). Starka löpare som Martin Regborn, Jonatan Gustafsson, Jerker Lysell och Filip Dahlgren saknades.

Nu har också resultaten från säsongens sista terrängserietävling i Glanshammar trillat in, och i den enda 2,5-kilometersklassen som fortfarande levde – P15 – löste Viktor Ehrnström som väntat totalsegern genom fjärde vinsten på fyra försök. Men han slog också till med hela säsongens snabbaste tid alla kategorier, 9.37 (40 sekunder snabbare än någon senior mäktade med att springa i någon av de fem deltävlingarna). Banrekordet i P15 är dock så snabbt som 8.25, noterat av Jack Karlsson.
I F15 tog Emelie Rasmusson, som redan säkrat totalsegern, sin femte raka vinst (nu på 12.46, som bäst har hon gjort 12.22 i vår) och på seniorsidan vann redan klara vinnarna Iris Svensson och Oskar Wange på 14.46 respektive 10.17, båda med sina bästa tider för året.
Fahlins lag decimerat i Bretagne – och Sintring visar framfötterna inför Tiomila

maj 9th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden (som finns där poddar finns, som på Spotify och i podcast-appen), där ultralöparen Leonora Johnson är gäst och berättar om sin och pojkvännen Filip Anderssons 300-milavandring på Nya Zeeland.

Det blev inte några framgångar för FDJ-Suez när Emilia Fahlin och hennes franska proffslag i dag inledde Tour de Bretagne med en 124 kilometer lång etapp. Laget fick inte med någon cyklist i utbyrtningen som höll, sju cyklister som tog 52 sekunder (plus bonussekunder) på huvudklungan där FDJ:s Eugénie Duval spurtade in som tvåa (nia totalt) bakom Martina Alzini (Italien, Cofidis). FDJ, som var en cyklist kort från start (fem i stället för sex) tappade dessutom Stine Borgli på etappen (jag vet inte vad som hände, men hon bröt), och har nu bara fyra cyklister kvar. Alla fyra – bland annat då Fahlin – fanns med bland de 62 i huvudklungan. Längst fram lade polska Marta Lach (Certizit-WNT pro cycling) tre sekunder till övriga utbrytare och samlade dessutom ihop 16 bonussekunder under dagen, så hon toppar sammandraget 13 sekunder före Alessia Vigilia (Italien, Top Girls Fassa Bortolo) och 68 sekunder före Fahlin och de andra 61 i huvudklungan som inte tog några bonussekunder under dagen. I morgon väntar en 124 kilometer lång etapp från Plémet till Saint-Méen-le-Grand med en rätt snäll profil som lär borga för en stor klungspurt.

Efter tredjeplatsen i Värmlandstrippelns långdistans i söndags följde Love Sintring i dag upp med att vinna årets tredje Milans poängtävling, och visar därmed på allvar att han är med och hugger om en längre sträcka i Hagabys intressanta Tiomilalag. Han och klubbkompisarna Oskar Eklöf och Sebastian Månsson gick ut i någon mini-masstart och Sintring kom tillbaka från en bom till första kontrollen (tappade nästan minuten på de andra två, till att spurta ifrån Eklöf med två sekunders marginal. Månsson var trea, minuten bakom, medan Lindebygdes talang Axel Thybeck var best of the rest som fyra, knappt fyra minuter bakom Sintring. Axels lillasyster Loivsa Thybeck var bästa dam på långa banan medan Milans egen Therese Korkeakoski totalvann näst längsta banan 32 sekunder före KFUM Örebros William Segura. Länets tyngsta namn befinner sig just nu på landslagsläger i Schweiz.

Terrängserien i Glanshammar avslutades i kväll, och där var det ju en rysare i P15-klassen, men några resultat är ännu inte publicerade, så det får vi återkomma till.
Gustafsson fick nöja sig med reservplats till världscupen: ”Tufft i uttagningarna” (Och så gick det i Milan-premiären!)

april 18th, 2023

I går släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, och Örebro AIK-löparen Liduina van Sitteren är gäst och berättar bland annat om några riktigt struliga år. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcast-appen på Iphone.

Jag spekulerade i om det skulle kunna bli både fyra och fem länsorienterare i svenska truppen till världscuppremiären i Norge nästa vecka – men det blev bara de tre ”givna”, plus Jonatan Gustafsson som reserv. Martin Regborn hade ju redan sin plats säkrad, hade precis som sex andra blivit förhandsuttagen för att slippa toppa form till helgens uttagningstävling i Valdemarsvik, men nya i truppen är Tisarens Andrea Svensson och örebroaren Anton Johansson. Alla tre kommer att få springa både torsdagens långdistans och lördagens medeldistans (det gäller inte riktigt alla andra i truppen), och finns förstås med i snacket inför söndagens stafett också.
Gustafsson får nöja sig med att vara reserv på plats till långdistanstävlingen, Trots att han (liksom Jerker Lysell) var mer än två minuter och tre placeringar) före OK Kåres Isac von Krusenstierna (som blivit uttagen) i långdistansen i Valdemarsvik i söndags. Han hade också Tullinges Simon Imark, som blivit uttagen till båda distanserna, bakom sig där. De två var dock klart före Gustafsson i medeldistansen i lördags, där örebroaren gjorde en rejäl bom.
– Det är roligt när många löpare presterar på topp. Några hade förstås hoppats på att kunna leverera ännu bättre. Att jag och Kalle (Dalin) får det tufft i uttagningarna är ju bara positivt. Vi har nu många löpare som är redo och i form inför världscupen, säger förbundskapten Anneli Östberg till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

I kväll var det premiär för Milans poängserie, och där fanns ingen av de där kanonerna med den här gången (Regborn och Johansson var i stället på Örebro slott och hyllades för sina EM-prestationer i fjol). I deras frånvaro visade de som ska utgöra grunden i Hagabys Tiomila- och Jukolalag ihop med Regborn, Lysell och Filip Dahlgren klass: Jakob Wallenhammar, Love Sintring och Oskar Eklöf tog nämligen en trippel (Wallenhammar vann med över 3,5 minuters marginal), närmast före rutinerade hemmalöparen Per Eklöf. Milans Vilma Larsson var snabbaste dam, drygt en minut före Lindebygdens talang Lovisa Thybeck (på näst längsta banan var Therese Korkeakoski näst snabbast av alla, bakom Almby talang Sixten Widmark).

Samme Sixten Widmark var för övrigt snabbast av ungdomarna i Zinkgruven i helgen, när skidtävlingen Zinkgruveskejten (som jag skrev en del inför) avslutade skidsäsongen i länet. Store hemmasonen Markus Hallén Johansson vann förstås herrklassen överlägset, var nästan sju minuter före tvåan över 7,2 kilometer i fristil (på damsidan var Garpyttans Linda Torége snabbast).
Juniorerna snabbast i skid-DM – och Hanaeus bygger vidare på sin parkrun-svit

januari 21st, 2023

Du har väl inte missat veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden släpptes i går? Oskar Andrén är gäst! Finns där poddar finns, till exempel på Spotify.

Tina Åkesson och Jakob Wallenhammar tog hem DM-titlarna i längdskidåkning när distansloppen i fristil avgjordes i Ånnaboda i dag. Snabbaste kvinna var dock Garphyttans 17-åring Ida Bervenståhl, som tog guldet i juniorklassen 48 sekunder före jämnåriga klubbkompisen Nelly Mårtensson (som tillhör juniorlandslaget i skidorientering). De båda var två respektive en minut före Åkesson, ungefär.
På herrsidan var det betydligt större konkurrens, och tajtare. Karlslunds Jakob Wallenhammar vann till slut, men hade bara 22 sekunders marginal till Garphyttans Kevin Henriksson och 1.19 till Garphyttans Pär Wedin som tog bronset (bronsstriden var också tät med tre åkare inom 19 sekunder; bakom Wedin Oskar Eklöf och Sebastian Rilde).
Seniorerna och juniorerna åkte tre varv på en 3,3 kilometer lång slinga som gick ned till stadion (men start och mål uppe vid Garphyttans klubbstuga). Ungdomarna, som bara åkte fem kilometer, tog två varv på en 2,5 kilometer lång slinga som inte gick ned till stadion, och de slapp därmed Främjandebacken. Där tog Ebba Fryxell och Linus Wedin favoritsegrar. Ja, Fryxell hade bara två (av sex) killar före sig i resultatlistan. Något DM-guld fick hon dock inte, eftersom hon (som kommer från och bor i Latorp) tävlar för Dala-Järna. I stället gick trippel-Garhpytttan på DM-pallen med Ellen Olsson främst (hon var 24 sekunder bakom Fryxell). Wedin vann med 1.40 före klubbkompisen Fabian Bergqvist.
I morgon tävlar många av ungdomarna igen på samma banor, men då i klassisk stil, i Kilsbergsloppet.

Efter att förra helgen ha inlett säsongen med en fjärdeplats i Grönklitt blev Karlslunds långloppsess Olivia Hansson på lördagen sexa i Moraloppet (42 kilometer i Vasaloppsspåret, från Evertsberg till Mora skidstadion). I mål var hon knappt 1,5 minuter från pallen, men nästan sex minuter bakom överlägsna segraren Susanne Hedlund, som ju är född och uppvuxen i Karlskoga och fostrad i Granbergsdal men som flyttat sedan länge (hon har hunnit fylla 42) och numera tävlar för Bjursås IK (2011 var hon 19:e i Vasaloppet och 2019 16:e i Tjejvasan).

Både Nelly Mårtensson (förstås, se ovan) och Elin Schagerström stod över Sverigecuptävlingen i skidorientering i Leksand i dag (säsongens första för seniorerna, den andra för juniorerna). Men Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, nyss hemkommen från Skio tour i Österrike och Schweiz, tog en fjärdeplats i sprinten, knappt 2,5 minuter bakom Rättviks Linda Lindkvist (som ju vunnit samtliga tre världscuptävlingar den här säsongen). I morgon körs en medeldistans.

Vintern är ju bästa tiden för parkrun för de som vanligtvis springer andra tävlingar, och jag skulle gissa att det är därför Start snabba veteran Petra Hanaeus dyker upp extra ofta så här års. Mellan mitten av november och slutet av januari radade hon förra vintern upp åtta raka snabbaste-tider på femkilometersloppet vid Rynningeviken, och precis vid samma tillfälle startade hon i vinter en ny svit. På lördagsmorgonen tog hon sjunde raka (efter två isinställda veckor) och hade med sina 21.30 dessutom bara två gubbar före sig i mål (Johan Ingjald på 20.26 och Andreas Kjellin på 20.29). Näst snabbaste kvinna var Örebro AIK:s Hanna Richter på 26.36. Totalt var det 56:e gången som Hanaeus var snabbast runt, vilket hon är värst i Sverige med (Johan Ingjald har näst flest förstaplaceringar i Örebro – femte flest i Sverige – det här var den 32:a).
Andrén vann förstasträckan och örebroare blev tvåa – men Tisaren blev diskat (kort sagt det mesta från Jukola, plus lite annat)

juni 19th, 2022

Den enes död, den andres bröd, brukar det ju heta. Kanske blev det någon form av tvärtom i Jukolakavlen (världens största orienteringsstafett, i Finland), där Tisarens Oskar Andrén valde att springa för sin norska klubb Byåsen IL och smaskade till med sträckseger före löpare som Yannick Michiels, Jesper Svensk och Roman Ryapolov (för att nämna några namn jag känner igen bland de 1 520 Andrén hade bakom sig) medan Tisaren i hans frånvaro blev diskat redan på andrasträckan. Tisarens förstasträckeslöpare Valter Pettersson, som ska springa JVM i sommar, var ”mer eller mindre först uppför backen”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Men sedan ”tappade [han] förstaklungan innan sista långsträckan och var väl fyra minuter efter i mål” (Pettersson växlade som 52:a, 4.19 bakom täten). Och värre blev det alltså på andra där Fredrik Glännefors, som liksom Pettersson är en av landets vassaste juniorer, gjorde något misstag (missad kontroll? stämpling som inte tog?) som gjorde att han och hela laget blev diskat.
Jag har försökt räkna lite på det, och vad jag förstår sprang Tisaren klart stafetten och var i mål som 58:e, sekunden före Koovees andralag (ber om ursäkt om jag räknat fel här), men redan från tredjesträckan och inåt så visste man om att man var diskade. Franske örebroaren Quentin Rauturier, som spring för segersatsande Stockholmsklubben OK Ravinen, hade inte heller någon kul förstasträcka och växlade först som 48:a (”tufft från försa stegen, kämpade mig igenom det riktigt bra men gjorde en stor tabbe och missade på sista gafflingen”, skriver han på Strava), men lagkompisarna i Erik Herne på andrasträckan sprang upp laget på en niondeplats, och fyrfaldiga världsmästaren Gustav Bergman på sistasträckan tog precis som i Tiomila in laget som tvåa i mål (då bakom OK Linné, nu bakom Stora Tuna som vann Jukola för tredje gången i rad). Örebros världscuplöpare Anton Johansson fixade också en stark placering när han sprang upp sin moderklubb, OK Orion från Blekinge, från 22:a till 13:e plats via femte bästa löptiden på sistasträckan.
Hagabys gamle VM-löpare Filip Dahlgren hade också en topptid på sistasträckan, tolfte bästa av 1 270 stafettankare, och förde upp laget från 88:e till 68:e placering. Det gjorde Samuel Andersson, Sebastian Månsson, Jakob Wallenhammar, Johan Persson, Tobias Vinblad, Oskar Eklöf och Dahlgren till länets bästa Jukolalag 2022, efter Tisarens diskning (och annars hade det ändå bara skiljt 18 minuter).
Tisarens andralag blev 102:a och KFUM Örebros lag 137:a, medan Tisarens rena damlag (med Ellinor Tjernlund, Elin Månsson, Lovisa Persson, Anna Hallmén, Alice Johansson, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund) tog en 192:a-plats, trots att de flesta av dem hade sprungit i damstafetten några timmar tidigare.

Redan i fredags kväll avgjordes för övrigt en sprintorientering i Garphyttan (”Sommarlovssprinten”), där Almbys Alvin Isenström vann den längsta banan tre sekunder före KFUM Örebros Olle Malm. Skidorienteringsstjärnan Elin Schagerström, som representerar hemmaklubben Garphyttan, var fyra totalt och bästa dam med en fjärdeplats, 55 sekunder bakom Isenström men drygt en minut före Almbys Emma Lindkvist.

Några resultatlistor görs ju inte från Vätternrundan eftersom det strikt sett inte är någon tävling utan ett motionsevenemang (och man kan inte söka på klubb eller ort utan bara på namn i listorna, vilket gör det svårt för sådana som mig). Men via sociala medier har jag i varje fall förstått att Örebrocyklisternas toppgrupp, som tänkt cykla under nio timmar, fick det svårt. Många tvingades ge upp tidigt och kärnan som kämpade på bommade tidsmålet med tio minuter. Den främsta länsprestation jag hittar är därför Örebro Hockey-tränaren Niklas Eriksson som i en annan snabbgrupp cyklade in på grymma 8.05 (nästan 39 kilometer i timmen i snitt på den nya, 315 kilometer långa, bansträckningen). Hojta gärna om ni känner till länscyklister som rundan ännu snabbare!

I helgen avgjordes Världsungdomsspelen (resultat fredag, lördag och söndag) i Göteborg, och i så långa resultatlistor är det givetvis helt säkert att man missar saker. Men några grejer som jag noterade är att Åsbros Klara Frih, som är hemma på sommarlov efter första året av collegestudier i USA, gjorde sina första starter på svensk mark i år med 4.48,18 på 1 500 meter på lördagen (sjua, fjärde bästa svenska) och 2.19,78 på 800 meter på söndagen (tia, sjunde bästa svenska), 15 respektive åtta sekunder från de personliga rekord hon noterade för ett par månader sedan i USA. Och att IF Starts unge Linus Wedin, som gjort så sensationella resultat på landsvägs- och terränglopp hemma i länet, gjorde 5.59,78 i debuten på 2 000 meter (elva totalt, tredje bästa svensk i P15-klassen). Och att Karlskogas Anna Ferletta blev tvåa på 1 500 meter hinder (5.11,42 i F17-klassen, bara 1,5 sekunder från segern) och persade på samma distans utan hinder (4.51,19 för en 13:e-plats).

I Sverigecupetävlingen (Lugnet XCO) under den stora mountainbikehelgen i Falun förlorade örebroaren Axel Lindh en spurtduell mot Emil Lindgren (Serneke Allebike) om segern (de två var loss längst fram), medan Matthias Wengelin tyngs rend håller i sig. Han tvingades slå av på takten och var nästan fem minuter bakom i mål, på tionde plats: ”Var med i täten i början av racet men blev sen för trött och fick släppa iväg ett gäng och slutade på en 10:e plats. Avslutade racet med att dra en rejäl vurpa”, skriver örebroaren på instagram. I sammandraget toppar Lindgren överlägset, närmast före Varbergs André Eriksson vars avstånd till tredjeplacerade Lindh i helgen krympte till 120 poäng (seger ger 500).
Efter sabbatsåret – Schagerström rakt in i första seniormästerskapet: ”Speciellt att ta ut en trupp när det inte finns några tävlingar att gå på”

januari 12th, 2022

”Jag tänker att jag kanske ska ta ett litet tävlingsuppehåll och göra något annat ett tag, och sedan komma tillbaka om någon säsong när jag är sugen på det” sa Elin Schagerström till mig när jag pratade med henne dagarna efter att hon tagit junior-VM-guld i skidorientering i februari 2020. Så blev det. Förra vintern – som förvisso var ännu mer coronastökig än den här, och därför passade det väl extra bra med ett uppehåll – gjorde Vintrosaorienteraren vad jag kan se inte en enda skidorienteringstävling. Inte hittills i vinter heller, eftersom premiären i svenska cupen i Jokkmokk i helgen blev inställd på grund av extremkyla – men i dag kom beskedet att hon ändå tagits ut till karriärens första seniormästerskap. Schagerström, som alltjämt tävlar för Garphyttans IF även om hon numera pluggar i Luleå, har fått en av två svenska U23-platser till EM i Bulgarien som startar nästa helg. Hon kommer inte att köra i någon U23-klass utan ställs mot alla seniorer och är med i kampen om medaljerna – men för att premiera utövare i de svåra, första senioråren har internationella orienteringsförbundet beslutat att viga två platser per nation åt åkare under 23.
Superstjärnan Tove Alexandersson, som tagit tio VM-guld, står över EM (hon satsar främst på skidalpinism i vinter), men Sverige har ändå ett starkt lag.
– Det är klart att det är speciellt att ta ut en trupp när det inte finns några tävlingar från säsongen att ”gå på”. Men situationen är som den är även om det givetvis inte är optimalt. Vi har en stark trupp, och på damsidan tog tre av åkarna individuella medaljer på förra årets VM. Jag tycker att vi kan spänna bågen och sikta på att ta medaljer alla fem tävlingsdagar, säger förbundskapten Martin Hammarberg till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I bulgariska Chepelare väntar sprint, sprintstafett och medeldistnas 22–24 januari följt av en vilodag. Därefter långdistans med masstart och stafett 26–27 januari.

Med den nationella långloppssäsongen i full fart, och tävlingar både helgen som gick och den som kommer, så blev det bara tolv startande i kvällens Tour de Kif – och många av de normalt starkaste namnen saknades. Men ingen skugga ska falla över Garphyttans Kevin Henriksson, som vann tiokilometersloppet (i fristil, med individuell start, över fyra varv på konstsnöspåret i Ånnaboda) på 29.16, 1.19 före Karlslunds Oskar Eklöf och Jakob Wallenhammar som delade andraplatsen. Några damer kom inte till start.

I Karlskoga drar en stadsorienteringsserie igång i morgon, torsdag. Det gäller att vara på plats då, för att seeda sig inför resten av serien där den som är högst seedad får flest röda prickar (som motsvarar förbjudna områden) på sin karta nästa tävling. Ett intressant koncept man kan läsa mer om här. Blogg-bekantingen Rasmus Pettersson håller i det hela. Planen är att efter torsdagens premiär köra tio torsdagar i rad fram till den 24 mars, på olika platser i Karlskoga. Start och mål i morgon är vid Bråtenskolan.
Tung premiär för Ekström och Danielsson – och Eriksson missade världsrekordet med fyra tiondelar (men glädjebesked när Larsson vann stort i comebacken efter hjärtproblemen)

november 20th, 2021

Det blev inga framgångar för länets skidåkare i dagens 15-kilometerslopp i klassisk stil i Gällivarepremiären – tvärtom. Klockhammarsonen Axel Ekström, som inför säsongen gått ut och berättat om att han siktar mot OS och pratat om hur viktig just den här tävlingshelgen är för att direkt plocka en plats i det svenska världscuplaget, var bara 19:e svensk och 24:a totalt, 1.40 bakom skrällvinnaren Leo Johansson (en 22-åring som tävlar för Falun-Borlänge och som vann sju sekunder före fyrfaldige OS-segraren Dario Cologna). Och Vedevågssonen och tidigare landslagsmannen Filip Danielsson var ytterligare 45 sekunder bakom, på 38:e plats i sin debut för Falun-Borlänge (Lucas Lennartsson 48:a, 3.06 efter, Adam Gillman 51:a, 3.13 bakom, Markus Johansson 76:a, 4.43 från vinnaren).
Det är, ur ett länsperspektiv, bara att hoppas på att det berodde på bortvallningar och inte på sviktande form. I morgon får vi väl det svart på vitt, för då avgörs ett fristilslopp över samma distans, och på samma femkilometersbana som liksom i dag körs tre varv. Danielsson kliver upp i den B-seedade gruppen till det loppet (på grund av att schweizarna Kevin Bolger och Roman Furger och japanen Hiroyuki Miyazawa avstår det loppet) och kommer gå ut som nummer 99 av de 104 åkarna, vid 11.34.30. Ekström går allra sist, med nummer 104 på bröstet, vid 11.37. Sprintspecialisten Markus Johansson står, som det tidigare meddelats, över söndagens tävling – Lennartsson startar 11.23.30 (med nummer 55) och Gillman 11.19.30 (med nummer 69).
Alfons Wedin bjöd på dagens bästa placering med en 15:e-plats på juniorsidan, knappt fyra minuter bakom segrande kanadensaren Xavier McKeever (son till olympiern Robin McKeever, brorson till 13-faldiga paralympicsmästaren Brian McKeever som trots att han är nästan blind blev uttagen i Kanadas OS-lag 2010). Alexander Macdonald Larsson kom aldrig till start.

Liten besvikelse blev det även i Vinterspelen i Tybblelundshallen på lördagskvällen, om man nu får säga så. Det var ju bäddat för ett veteranvärldsrekord på den engelska milen av Malungs superveteran Håkan Eriksson (som redan har det rekordet utomhus), men han missade amerikanen Nolan Shaheeds tio år gamla notering på 4.50,95 med exakt fyra tiondelar när han sprang in på 4.51,35 på de blå löparbanorna. Det är förstås ändå svenskt och europeiskt rekord i M60-klassen, och det räckte till en andraplats i loppet, tre tiondelar bakom Hälles Erik Framme (4.51,15). KFUM Örebros 15-åring Lucas Asplund blev sexa på 5.07,49 medan klubbkompisen William Wickholm inte kom till start.
Det sprangs också 3 000 meter, och där vann Gefles Jimmy Öhman, 20, på 8.49,08. De tre länslöparna tog de tre sista placeringarna: Örebroaren Albert Ziegler, som gjorde debut för Stockholmsklubben Tureberg, blev femma på 9.51,99, Starts maratonlöpare Elias Zika blev sexa på 10.01,76 och Hällefors 15-åring Julius Forsell blev sjua på 11.25,76. 15-åringarna sprang istället 800 meter, och där blev KFUM Örebros Sebastian Norlander tvåa (på 2.21,09) och Noras Kim Semstrand femma (på 2.45,64) på pojk- respektive flicksidan.

Redan klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson sprang på lördagen Örebro parkrun snabbare än någon gjort sedan före det långa coronauppehållet (sedan Noha Olssons 16.12 den 25 januari i fjol, rättare sagt) när han gick in på 17.07. Det var dessutom Arvidsson-pers på Örebro parkrun, som han sprungit 15 gånger. Även Oskar Hansson gick under 18 minuter med 17.55. Petra Hanaeus vann för andra veckan i rad, nu på 20.20, och bara hon själv har sprungit snabbare än så sedan omstarten. Olivia Hansson och Marie Dasler blev tvåa och trea på 21.09 respektive 21.22.

I skogarna strax utanför Kolsva gjorde mountainbikeorienteringsmästaren och ex-örebroaren Viktor Larsson äntligen comeback efter den hjärtmuskelinflammation han drabbades av i somras och som gjorde att han missade hela säsongen, både VM och EM. Den här gången handlade det om vanlig orientering till fots, men seger blev det ändå i ultralånga tävlingen Fakiren. Över 17,8 kilometer orientering (fågelvägen) var Larsson nästan 7,5 minuter före tvåan Maxime Bonneau, Linköping, och över 26 minuter förre klubbkompisen (i Hagaby) Oskar Eklöf som blev näst bäste länslöpare med en fjärdeplats. KFUM Örebros Anton Kruse vann näst längsta klassen och Lindebygdens Axel Thybeck den tredje längsta två sekunder före Almbys Sixten Widmark (spurtduell efter tio kilometer orientering och 68 minuter i skogen). Förra lördagen var ju situationen den omvända när Widmark vann Markanatten trailruns ungdomsklass 20 sekunder före just Thybeck.
Zetterberg Eriksson tog fjärde raka DM-titeln med 52 minuters marginal – men i Närke var det sekundstrid om guldet (och Hansson vann Nybrorullen)

september 12th, 2021

Efter en extremt tävlingsintensiv lördag blev söndagen något lugnare. Men med det sagt finns det ändå några lokala segrare att rapportera om:
** Den mest guldbehängda i år är Åsa Zetterberg-Eriksson, den tidigare landslagsskidorienteraren (med EM-medalj på meritlistan), från Karlskoga och tävlandes för Karlskogaklubben OK Djerf (även om hon numera bor i Stockholm) som tog fjärde segern på fyra DM-tävlingar i Värmland den här säsongen. Efter sprint, medeldistans och långdistans var hon i dag ankare i Djerfs guldlag i stafetten. Motståndet var halvbra, bara ett annat lag kom till start (Karlstadklubben OK Tyr) och de var redan över 18,5 minuter bakom efter Elin Lindblads och Elin Lindbergs insatser på de två första sträckorna när Zetterberg Eriksson skickades ut på den sista. I mål skiljde över 52,5 minuter. Zetterberg-Eriksson får chansen till ett femte och sista guld när natt-DM avgörs den 24 september, men det återstår att se om hon tar chansen till en grand slam. På herrsidan sprang Per Jansson, Håkan Pettersson och Rasmus Petterson in Djerf som trea, drygt fem minuter bakom segrande Kil.
** I Närke avgjordes årets stafett-DM på Tisarens karta strax utanför Hallsberg, vilket gjorde att fältet lämnades fritt för övriga klubbar (lokalkännedom gjorde att Tisaren, med normalt sett vassaste lagen, inte kunde ställa upp). På damsidan blev det ruskigt rafflande hela vägen när Hagaby ledde med 16 sekunder före Milan efter första sträckan (där Benita Månsson sprang mot Therese Korkeakoski) och 14 efter andra (där Annelie Wallenhammar höll undan för Saga Sander), men där Noraklubbens Josefin Erlandsson på tredje spurtade om Hagabys Elin Winblad och tog segern med fem sekunders marginal. KFUM Örebro var över 16 minuter bakom på tredjeplatsen. KFUM Örebros Hugo Örn och Hagabys Jakob Wallenhammar skickade ut Jacob Eriksson och Johan Persson exakt samtidigt på andrasträckan på herrsidan, men där var Eriksson sju minuter snabbare och serverade Anton Kruse guldläget. Kruse cruisade i mål fem över fem minuters marginal till Hagabys avslutare Oskar Eklöf. KFUM:s andralag tog bronset.
** Jacob Ahlsson tävlade i dag igen, och var med i tätklungan över mållinjen i den 80:e upplagan av Anundsloppet, ett varvlopp utanför Västerås. Någon exakt placering (eller resultatlista) har jag inte sett, men på pallen hamnade Kumlasonen i varje fall inte. Vann gjorde Falu CK:s Rasmus Käll.
** Och nere i Småland tog långloppskidåkaren Olivia Hansson en övertygande seger i 42-kilometers-rullskidsloppet Nybrorullen, drygt 23,5 minuter före Frida Brodin Larsson, Ski team Skåne. Klubbkompisen, i Karlslund, Viktor Rikner tog en 13:e-plats i herrklassen, 8,5 minuter bakom överlägsna segraren Simon Magnusson, OK Stigen.
Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

september 5th, 2020

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.