Etikett: Quentin Rauturier

Ny vurpa av Fahlin (men ingen fara), Nilsson trea i Sverigecupen, sex JSM-medaljer till Winners 16-åringar och Svensson och Rauturier imponerade

mars 26th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Rebecca Högberg som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Ihpone.

I slutändan blev det ingen rolig dag för Emilia Fahlin – eller för FDJ-Suez-stallet i stort – när världstourtävlingen Gent–Wevelgem avgjordes i dag. Efter att redan ha varit i backen i UAE Tour (en våldsam krasch i 55 kilometer i timmen) och i Ronde van Drenthe (där hon i lägre fart inte kunde undvika cyklar och cyklister som redan låg på vägen) var det dags för säsongens tredje vurpa. Med 62 kilometer kvar, i en kullerstensbeklädd vänstersväng genom en liten by, blev det tumult framför och örebroaren gick in i cyklister som redan gått omkull. Ingen fara med kroppen, men cykeln funkade inte att fortsätta med, och hon tvingades bryta.
Över huvud taget var det många vurpor i tävlingen, beroende av det dåliga vädret i kombination med de tajta vägarna, och flera av Fahlins lagkamrater var också omkull. Många av favoriter gick ned i en våldsam högfartskrasch med tre mil kvar, och då hade redan schweiziska tempostjärnan Marle Reusser (Team SD Worx) kommit loss i tät (uppför sista backen, Kemmelberg med 45 kilometer kvar). Jakten på henne blev totalt oorganiserad, och hon vann till slut med nästan tre minuters marginal. FDJ:s Clara Copponi var sjua i klungspurten om andraplatsen, åtta totalt.
För Fahlin väntar nu en tävlingsledig vecka. Nästa helg, den 9 april, är det sedan dags för hennes debut i Paris–Roubaix.

Både karlskogingen Simon Nilsson och Garphyttans Ida Bervenståhl körde upp sig rejält när tävlingshelgen – och hela Sverigecup-säsongen – avslutades i Boden i dag. Nilsson från 22:a till tolfte plats i herrarnas äldre juniorklass (H20) genom att åka jämnt med Elias Danielsson i täten och snabbare än i princip alla andra över 15 kilometer fristil (till exempel tappade tvåan Anton Grahn, IFK Mora, långt över en minut på Danielsson). Därmed var Nilsson i slutändan bara 22 sekunder från pallen, efter att ha varit 1.41 från topp tre från start. Resultatet räckte dessutom för att han skulle säkra tredjeplatsen i sammandraget bakom just Danielsson och Grahn. Framför allt var ju inledningen på säsongen strålande för Nilsson, det var den som tog honom till junior-VM.
Bervenståhl körde upp sig från 20:e till 16:e plats, och tappade bara drygt en minut på täten (där Sofia Pedersen, Järpens SK, körde in 18 sekunders lucka och vann) över tio kilometer. Klubbkompisen Nelly Mårtensson behöll den 24:e-plats hon startade på. Bervenståhl är den av länsåkarna på damsidan som åkt full säsong i Sverigecupen i år (Mårtensson missade en del på grund av skidorienterings-JVM, liksom Elin Törnqvist, som stod över i dag, på grund av skada och långloppssatsning) och slutade på 15:e plats i sammandraget.

Det blev en åttondeplats för SK Winners Ola Röjler på 1 500 meter när skridsko-SM – i sprint, allround och distans – avgjordes i nya hallen i Karlstad i helgen (med 2.19,16 – Wilhelm Ekensskär tog guldet på 1.59,09). Det var enda resultatet som noterades av en länsskrinnare i huvudklasserna. Men på juniorsidan fick blott 16-åriga örebroaren David Stomberg med sig fem medaljer hem: Silver på både 3 000 och 5 000 meter och brons på 500, 1 500 och i allround. Han gjorde 45,98 på 500, 2.20,86 på 1 500, 4.51,05 på 3 000 och 8.23,93 på 5 000 – personliga rekord på samtliga distanser.
Dessutom knep lika unga (eller, hon är född 2007 och Stomberg 2006, men båda är just nu 16) Cornelia Appelgren, från Skyllberg, SM-brons på 1 000 meter med 1.51,32 (hon var fyra på alla övriga distanser, men bara två hundradelar från ett brons även på 500). Säkert extra skönt med en medalj för Appelgren eftersom hon var fyra på samtliga distanser och i sammandraget på sitt sista ungdoms-SM, i Västerås i februari. Nu persade hon på 3 000 meter, med 5.58,60. Övriga tider 53,12 på 500 meter och 2.49,90 på 1 500.
På veteransidan delas bara en uppsättning medaljer ut, och där blev Lars-Erik Larsson fyra i M55-klassen – men han var faktiskt snabbast av alla på 500 meter (44,49) och trea på 1 500 (2.25,80).

Måsenstafetten utanför Nyköping (eller kanske egentligen utanför Oxelösund?) brukar vara första genomköraren inför Tiomila, men med stora delar av länets orienteringselit på läger i Frankrike var det främst Tisarens damlag som fick sig någon typ av genomkörare i dag.
De matchade systrarna Tjernlund, en säsongsdebuterande Andrea Svensson och Nina Hallor. Josefin Tjernlund på förstasträckan tvingades släppa drygt en minut till Malungs tjeckiska VM-löpare Vendula Horcickova och två andra löpare på försatsträckan, men skickade ut Hallor som fyra. Hon, som är rätt oerfaren på den här nivån, tappade drygt drygt nio minuter mot täten och fick se 15 lag försvinna förbi, men Ellinor Tjernlund sprang in tio placeringar på sin sträcka (där hon gick jämnt med täten) och Svensson plockade ytterligare tre genom att vara snabbast av alla på sistasträckan. Det gav en sjätteplats i mål, drygt fem minuter bakom Linköping OK.
På herrsidan blev det en elfteplats för ett Tisaren-lag med Fredrik Glännefors, Johan Aronsson, Daniel Forsgren och Valter Pettersson. Förstaårssenior Pettersson imponerade mest med sjunde bästa löptid på sistasträckan, där han plockade två placeringar. Örebroboende fransmannen Quentin Rauturier vann förstasträckan för Stockholmsklubben OK Ravinen, som vann hela stafetten med över sex minuters marginal efter kross av Gustav Bergman på sistasträckan.

I helgen avgjordes också Marsspelen, en av säsongens största friidrottstävlingar, i Tybblelundshallen – för första gången med inomhus-veteran-DM som en integrerad del av programmet. På löparsidan bjöds på 800 och 3 000 meter, och följande länslöpare blev distriktsmästare: Starts Annica Sjölund (i K55, på både 800 och 3 000 meter, med 3.15,47 respektive 14.24,43), Örebro AIK:s Pär Johansson (i M45, med 2.15,40 på 800 meter), IFK Noras Rodney Hundermark (i M50, på både 800 och 3 000 meter med 2.16,87 respektive 10.16,03), Örebro AIK:s Mikael Waldenborg (i M40, på både 800 och 3 000 meter med 2.25,58 respektive 10.54,87), Starts Mikael Hansson (i M60 på både 800 och 3 000 meter med 2.35,72 respektive 11.22,77), Örebro AIK:s Henrik Hellborg (i M45, med 11.25,66 på 3 000 meter) och Starts Roger Sköldqvist (i M55, med 12.13,44 på 3 000 meter). Den ende som fick nöja sig med ett silver var Starts Lars Lanneborg som blev tvåa på 3 000 meter i M55-klassen, större var inte startfälten.
Seniorerna sprang 800 meter, men där fanns inte en enda länslöpare till start. Men Åsbros Albin Wallgren var snabbast på 800 meter (2.25,13) och tvåa på 1 500 (5.01,51) i P17-klassen, KFUM Örebros Wera Falk var tvåa på 800 meter i F17 (2.29,12) och Östansjös Ester Skoglund trea på 1 500 meter i samma klass (5.34,07).
Lysell klar för Hagaby, Dasler med tidernas totalprestation i Inneserien (och Eriksson med tidernas prestation) och allt du behöver veta inför Fahlins start i Tour de Normandie

mars 16th, 2023

Tidigt i morse släpptes 14:e avsnittet av Konditionsbloggenpodden på Spotify och i podcast-appen på till exempel Iphone och på andra ställen där poddar finns. OK Tisarens Andrea Svensson är gäst den här veckan, och berättar om resan från att ha varit supertalang, genom de tuffa första-åren som senior till sommaren 2021, då hon blev tia i sin världscupdebut (och i fjol då hon fick debutera på VM). Dessutom lite om den ädla sporten orienteringsskytte.

Det har varit ett rykte hela vintern, och jag har bland annat tagit upp det i Konditionsbloggenpodden. Men först i kväll, torsdagen den 16 mars, skrev tvåfaldige världsmästaren Jerker Lysell till slut på papperen som gör honom till Hagaby Goif-orienterare.
Jag hade fått lite underhandsinformation om detta – mot tysthetslöfte – och hade en intervju förberedd som gick ut på na.se så fort Hagaby själva skickade ut nyheten på sina sociala medier. Läs den här.
Lysell berättar bland annat att han inte givit upp tanken på ett skogs-VM i Schweiz i sommar men att årets kanske mer realistiska mål är sprint-EM i höst. Och så snackar han en del om chanserna till bra resultat i stafetterna, vilket han ju ärligt talat aldrig kunnat göra med moderklubben Rehns BK, som han fram tills nu varit trogen i alla år. Däremot har han vunnit förstasträckor både på Tiomila och Jukola och kommer bli en enorm tillgång för Hagaby. På en SM-stafett med honom, Martin Regborn och Filip Dahlgren/Viktor Larsson i laget kommer ingen toppklubb gå säker, och inte heller på Jukola (med sju löpare i laget) kommer Hagaby vara uträknat i år. Tiomila, med tio sträckor att fördela, blir förstås knepigare.
Det kommer oavsett att bli väldigt intressant att följa, och Lysells övergång kommer att ha gått igenom i god till elitseriepremiären i Valdemarsvik om exakt en månad.

Marie Dasler hade ju redan inför kvällens final (när Fredrik Nybäck inte kom till start) säkrat totalsegern i Inneserien, men det hindrade henne inte från att avsluta på topp: Hon var tvåa på poäng i deltävlingen, trea av damerna på tid och landade återigen in säsongens tredje notering över 90 procentpoäng: 91,68 poäng genom 11.25,05 på 3 000 meter för 55-åringar (bara några sekunder långsammare än hennes veteran-SM-lopp på samma distans i fredags). Men framför allt: Hon noterade den bästa totalpoängen i Inneseriens historia (och då hade hon ändå själv de två bästa sedan tidigare), 277,54 procent. Det innebär alltså ett snitt på över 92,5 procent av världsrekordprestation (för åldersklassen) över tre distanser. Tittar man i historieboken är Dasler 2022/23 nu alltså etta på 277,54 poäng, Dasler 2021/22 tvåa på 272,57 poäng och Dasler 2020/21 trea på 271,06 poäng. Bättre och bättre år för år! Därtill är hon den första i Inneseriens historia att vinna sammandraget tre gånger.
Kampen om andraplatsen var, som jag var inne på inför, betydligt mer oviss, men Starts Catharina Wahlstedt drygade ut rejält i finalen och säkrade till slut andraplatsen med nästan tio procentpoängs marginal (men hon var över 40 bakom klubbkompisen Dasler, vilket ytterligare understryker Daslers prestation). 237,02 poäng på Wahlstedt mot 227,35 poäng på Örebro AIK:s Henrik Hellborg som tog det kallt och avstod kvällens deltävling, där Roger Sköldqvist och Torbjörn Sjölander jagade honom stenhårt. Till slut var de 0,22 respektive 0,34 procentpoäng bakom, vilket motsvarar lite drygt två respektive tre sekunder.
Trots Daslers klara seger utlovade jag ju häftigaste resultatet av Ann-Britt Eriksson som springer Inneseriens lillasyster Sprintserien, som avslutades med 800 meter. Och visst blev det så. Eriksson, som fyller 74 i år, dundrade till med 3.25,64 vilket motsvarar 96,05 procent av ett tänkt världsrekord för 84-åringar – den högsta noterade procentpoängen någonsin i Inneserien och Sprintseriens historia. Det tog henne också till en storseger i Sprintserien, på 275,89 poäng, närmast före IFK Noras Rodney Hundermark på 256,86 och Starts Mikael Hansson på 244,69. I Erikssons vinst kan man se det finaste med den här serien – att alla tävlar utifrån sina egna förutsättningarna eller i varje fall sin egen ålder: För även om hon alltså vann överlägset så var hon sist på tid av de 15 som sprang 800 meter. Spelar det någon roll? Nej.
Men om vi ändå ska titta på tiderna, då? Jo, det blev som väntat en kamp mellan orienterare. Tisarens Josefin Tjernlund, som sprang EM i höstas, lyckades med det hon föresatt sig när hon gick under tio minuter (9.58,06) och Djerfs Ella Laine, som tog SM-medaljer i både orientering och friidrott i fjol, tog andraplatsen på 10.21,01 med Dasler som trea och LK Gränslösts Carina Gustavsson (som är anmäld till Nora marathon på lördag och nu värmde upp med 12.16,28) på fjärdeplatsen. Och på herrsidan jagade Ravinens Quentin Rauturier Järlas Erik Berzell till ett fint pers på 8.55,03 medan Rauturier själv gick in på 8.56,68. Tisdagsklubbens nyförvärv Anton Öhman var trea (och bästa icke-orienterare) på 9.06,97, Hugo Örn femma på 9.24.95. Och så slog Håkan Eriksson till med kvällens (och säsongens) bästa procentpoäng när han sprang in på 9.49,28 vilket som 62-åring ger 94,54 poäng.

Segrare i Inneserien
2015/16 (1 000, 2 000 och 3 000 meter): Rose Marie Enmalm (Patrik Johansson bäste herre).
2016/17 (1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter): Per Sjögren (Catharina Wahlstedt bästa dam).
2017/18: Serien inställd (problem med tidtagningsutrustning).
2018/19 (1 000, mile, 2 000 och 3000 meter): Rose Marie Enmalm (Jonatan Gustafsson bäste herre).
2019/20 (1 000, mile, 2 000 och 3 000 meter): Marie Dasler (Rodney Hundermark bästa herre).
2020/21: Serien inställd (pandemi).
2021/22 (1 000, mile, 2 000, 3 000 meter): Marie Dasler (Mikael Hansson bästa herre). Rodney Hundermark vann sprintserien (Tuva Frih bästa dam).
2022/23 (1 000, mile, 2 000, 3 000 meter): Marie Dasler (Henrik Hellborg bästa herre). Ann-Britt Eriksson vann sprintserien (Rodney Hundermark bästa herre).
Alla resultat över 90 procentpoäng i Inneseriens historia:
95,78: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.26,20 på 3 000 meter som 59-åring 2020.
94,98: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 4.54,60 på engelska milen som 61-åring 2022.
94,79: Anders Hansson, Vilsta IK, 7.45,61 på 2 000 meter som 78-åring 2022.
94,54: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.49,28 på 3 000 meter som 62-åring 2023.
94,53: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 4.58,0 på engelska milen som 62-åring 2023.
94,28: Marie Dasler, IF Start, 7.05,95 på 2 000 meter som 54-åring 2022.
94,16: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.30,93 på 3 000 meter som 58-åring 2019.
93,35: Marie Dasler, IF Start, 5.42,82 på engelska milen som 55-åring 2023.
93,19: Marie Dasler, IF Start, 5.38,17 på engelska milen som 54-åring 2022.
92,36: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.22,44 på 1 000 meter som 73-åring 2022 (egentligen december 2021).
91,68: Marie Dasler, IF Start, 11.25,05 på 3 000 meter som 55-åring 2023.
91,00: Marie Dasler, IF Start, 7.08,81 på 2 000 meter som 52-åring 2020.
90,63: Susanne Malmqvist, IF Start, 7.30,03 på engelska milen som 71-åring 2023.
90,15: Marie Dasler, IF Start, 5.40,32 på engelska milen som 52-åring 2020.
90,05: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.35,27 på 1 000 meter som 74-åring 2023 (egentligen december 2022).
Fotnot: Marie Dasler sprang 92,38 procentpoäng (19.04,33 på 5 000 meter som 54-åring) vid Inneseriens final 2022, men på en distans som egentligen inte fanns på programmet.
Alla resultat över 90 procentpoäng i Inneseriens sprintserie:
96,05: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 3.25,64 på 800 meter som 74-åring 2023.
92,36: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.22,44 på 1 000 meter som 73-åring 2022 (egentligen december 2021). Ingick i både Inneserien och sprintserien.
90,34: Rodney Hundermark, IFK Nora, 2.12,43 på 800 meter som 53-åring 2022.
90,05: Ann-Britt Eriksson, IF Start, 4.35,27 på 1 000 meter som 74-åring 2023 (egentligen december 2022). Ingick i både Inneserien och sprintserien.

I morgon startar den första upplagan av Tour de Normandie, en tredagarstävling i regionen Normandie i nordvästra Frankrike som klassificeras på tredjenivån inom internationell cykling (just bakom världstouren och protouren). När jag pratade med Emilia Fahlin för ett par veckor sedan var hon inne på att det här är en sådan tävling som normalt passar henne utmärkt – det är lite knixigt, lite lätt kuperat, avslutningsvarv inne i städer där positionering i klunga är A och O och så vidare … Men det återstår att se hur hennes form är så här tidigt på säsongen (hon är inte känd som någon vår-cyklist) och om hon får några chanser av sitt lag eller om hon bara förväntas göra jobb åt andra. Fahlin kör ju för franska proffslaget FDJ-Suez, och till den här tävlingen har de, utöver Fahlin, tagit ut fem franska cyklister till en tävling på fransk mark – och i likhet med att Fahlin lär få chansen att visa upp sig i Tour of Scandinavias svenska etapp så lär flera av hemmaåkarna den här gången vara prioriterade. Inte minst Gladys Verhulst, som kommer just från Normandie och som var nia och elva på två etapper i världstourtävlingen UAE Tour som inledde Fahlins säsong i början av februari, och Eugénie Duval.
De största namnen i cykelvärlden står över den här tävlingen, men det finns ett gäng hyggligt intressanta namn på startlinjen i Audrey Cordon-Ragot (Frankrike/Zaaf cycling team) som ju vann den sista upplagan av Vårgårda GP i fjol (och som var teamkompis med Fahlin under Wiggle-åren), ett par amerikaner i Veronica Ewers (EF Education-Tibco-SVB) och Krista Doebel-Hickok (EF Education-Tibco-SVB) som dock mest är kända som klättrare, och Nina Buijsman (Nederländerna/Human Powered Health) som var på pallen i världstourtävlignen Cadel Evans great ocean road race i januari.
Sista en–två timmarna av varje etapp sänds på Youtube, och ni hittar sändningarna här.
Etapperna:
Fredag: 139 kilometer och 1 332 höjdmeter med start i Argentan och mål i Bagnoles-de-l’Orne. Start 12.40. Efter tre rundor på ett inledande varv runt Argentan väntar en knappt åtta mil lång sträcka ned till målvarvet runt Bagnoles-de-l’Orne. På vägen passeras två toppar där bergsprispoäng delas ut, men det är inga våldsamma stigningar – den ena bjuder på 74 höjdmeter på 2,3 kilometer och den andra på 25 höjdmeter på 700 meter. Målvarvet, som ska avverkas tre gånger, har den backe som jag tror kommer bli mest utslagsgivande – framför allt för att den ska passeras tre gånger. Där snackar vi 46 höjdmeter på en kilometers cykling, och det är bara tolv kilometer från backe till backe. Även själva upploppet går lätt uppför.
Lördag: 103 kilometer och 1 035 höjdmeter med start i La Haye och mål i Flamanville (längs kusten, alltså – det lär bli fina tv-bilder!). Start 13.30. Tre varv på ett startvarv följs av fem mil norrut (med tre brant a men korta backar på vägen – 500 meter långa men med snittprocent på 8,4, 9,8 respektive 7,8) fram till ett utmanande slutvarv runt Flamanville. Det varvet är drygt två mil långt, ska köras två varv och innehåller två längre och segare motlut som lär bli utslagsgivande. Målet är på toppen av den flackare av de två backarna.
Söndag: 114 kilometer och 836 höjdmeter med start i Saint-Pierre-en-Auge och mål i Caen. Start 13.30. En lite flackare etapp även om det inte saknas lättare kupering. Efter två varv på ett längre inledningsvarv ger sig cyklistarna av mot nordväst, och först med milen kvar till mål når de Caen för ett kort, knixigt och helt platt målvarv som ska avverkas tre gånger. En spurtetapp där det gäller att hitta fram inne på gatorna.
Berzell avgjorde Nattcupen – men på damsidan är det råspännande (och topptrio från länet nu anmälda till Vasaloppet)

mars 2nd, 2023

I morse släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, och den här veckan bjuds det på ett avslöjande: Adam Axelsson har i det tysta beslutat sig för att lägga skridskorna på hyllan (han tog ju tre SM-guld och tävlade internationellt så sent som förra vintern), och har i stället svängt helt i sitt idrottande och börjat köra racerbil. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcast-appen på Iphone.

Det blev som jag spekulerade i: Erik Berzell avgjorde Ullmax vinterserie (Nattcupen!) redan före finalen i Laxå nästa helg. Motsägelsefullt nog gjorde han det genom säsongens sämsta placering – efter att tidigare bara ha blivit slagen av Martin Regborn och därför tagit tre segrar och tre andraplatser fick han nu, i skogarna runt OK Tisarens klubbstuga i Hallsberg, nöja sig med fjärdeplatsen efter att även ha fått ge sig mot Örebroboende OK Ravinen-fransmannen Quentin Rauturier och Örebroboende dubble världsmästaren Jerker Lysell. Rauturier tog andraplatsen, 4,5 minuter bakom som vanligt överlägsne Regborn, medan Lysell var fem sekunder bakom fransmannen (oväntat eftersom han sällan förlorar en spurtuppgörelse), och Berzell var ytterligare en halv minut bakom. Tylöskogs 16-åring Viggo Holmberg tog femteplatsen, men var nästan 13 minuter bakom Regborn (åtta bakom Berzell).
I sammandraget leder Berzell nu med 47 poäng med 30 kvar att springa om, men om andraplatsen är det jämnare: Joel Aristondo Magnusson (sjua i kväll) har 82 poäng, Hugo Örn (sexa) har 81, Regborn har 80 och Jacob Eriksson (som inte kom till start i kväll) har 78. Först i mål av dem i finalen kommer ta andraplatsen. Typ.
I damklassen blev det så rafflande som det bara kunde. Lovisa Persson vann närmast före Anna Hallmén (knappt fem minuter skiljde dem åt), och därmed är de båda på exakt samma poäng i sammandraget (tre segrar, två andraplatser var) – och först i mål i Laxå kommer helt enkelt ta hem Ullmax vinterserie 2022/23.
På mellanbanan – som lockade 16 damer mot de två ensamma på den långa – tog KFUM Örebro en dubbelseger genom Julia Gustafsson och Karin Lindgren som hade en lång rad elever från Alléskolans orienteringsgymnasium närmast bakom sig i listan.
I sammandraget toppar tog OK Milans Jessica Korkeakoski (åtta i kväll) närmast före storasyster Therese (nia). Men eftersom bara de sju bästa resultaten (av åtta) räknas i sammandraget är det jämnare än det ser ut. Räknar man bort Jessicas sämsta så har hon 83 poäng på kotnot mot 70 för Therese och 69 för Hagabys Julia Ekdahl (13:e i dag) – och sedan följer ytterligare tre namn inom sju poäng. Och eftersom 30 poäng står på spel i finalen kan allt fortfarande hända.

När jag vittjade Vasaloppets startlista i dag hittade jag både Filip Danielsson (nummerlapp M57 eftersom han blev 57:a i fjol), Bill Impola (M294) och Elin Schagerström (som seedats i startled tre, och då tilldelas man startnummer först när man hämtar ut nummerlappen).
Danielsson var förstås väntat eftersom han annonserat att Vasaloppet är hans stora mål för året, den världscupmeriterade Vedevågssonen har ju sadlat om och satsat på långlopp i vinter och noterat flera pallplatser (bland annat i Långberget, Wadköpingsloppet och Skinnarloppet) trots sjukdomsstrul.
Impola lade ju ned sin elitsatsning redan 2017, efter att bland annat ha tagit tre topp 20-placeringar (13:e som bäst) i Vasaloppet och kört fyra fulla säsonger i långloppsvärldscupen skiclassics (där han för alltid kommer vara mest ihågkommen för när han hade avgjort La diagonela solo innan han lurades, av tv-skotern, att köra fel väg sista kilometerna före mål). Men han har gjort några inhopp i Vasaloppet som elitpensionär och var senast i fjol 104:a.
Schagerström blev ju Europamästare i skidorientering i början av februari, och bestämde sig sedan för att prova Vasaloppet. Men att starta i tredje led kommer göra det svårt. I de tre första leden (elitledet, första ledet och andra ledet) står totalt över 1 400 åkare, och det är mycket svårt att manövrera sig fram bland dem. De 70 toppseedade damerna startar allra längst fram, vilket gör att de får en helt annan resa. I led ett och två finns däremot totalt bara 17 damer, så blir Schagerström bäst av åkarna i tredje ledet blir det alltså en topp 80-placering. Där någonstans får man nog lägga förväntningarna.
Näst högst rankade länsåkarna på damsidan återfinns i fjärde startled där Berber IS-duon Kajsal Rosdal och Elin Sjöberg får samsas med Garphyttans Josefine Wallenhammar och Örebroboende SK Bore-åkaren Therese Axelsson.
Alla tre – Danielsson, Impola och Schagerström – kommer vad jag förstår tillsammans med en hel del andra profiler att köra Stafettvasan på fredagen. Natten mot lördag avgörs också Nattvasan.
VM-löparen kom, sågs och tog banrekordet i Åstadsloppet – och Tisaren topp tio (bra eller dåligt?) i 25-manna

oktober 8th, 2022

Hanna Lindholm kom, såg, segrade och tog som förväntat också banrekordet i Åstadsloppet, om än med mindre marginal än väntat – åtta sekunder. 1.17.19 landade det nya bästatiden i halvmaran genom Örebro, som är platt och snabb men lite knixig, på. Bakom stockholmaren, som var bästa svenska maratonlöpare både på VM och EM i år, gick Erica Lech segrande ur tremannauppgörelsen om DM-guldet som jag haussat på förhand. Lech är i kanonslag för tillfället och sänkte perset med nästan en minut när hon gick in på 1.17.49, och därmed tog hon guldet med mer än 1,5 minuter före Fanny Schulstad (1.19.25) och ytterligare drygt fyra minuter före Liduina van Sitteren (1.23.38) som har en bit till försommarens storform. Även IFK Noras Jessica Haglund gjorde en finfin prestation med 1.25.10 för en femteplats i loppet och en fjärdeplats i DM (inga andra länslöpare gick under 1.30).
På herrsidan blev det spurtuppgörelse mellan Västerås Efrem Brhane och Ludvikas Kim Andersson, som Brhane vann även om båda noterades för samma tid, 1.11.09. Per Arvidsson kom inte till start, och i hans frånvaro tog Karlslunds Jimmy Axelsson skrällartat hem titeln som bästa länslöpare med 1.12.25 (det gav en tredjeplats i tävlingen och ett DM-silver, i det nya jättedistriktet, bakom Brhane). Axelssons enda tidigare registrerade halvmaratid var nästan sju minuter sämre, och noterades i Semesterhalvmaran i fjol – om ni vill ha en förklaring till skräll-epitetet, alltså. Erik Anfält har däremot gjort många snabb(are) halvmaror och landade den här dagen, med sin gryende form efter en period med mindre skadekänningar, på 1.13.15 vilket gav ett DM-brons. Berlin-succémannen Simon Karlsson, som dragits med förkylning i veckan, och Jonas Nilsson gick in strax bakom på 1.13.30 respektive 1.13.39.
Jag brukar även notera alla veteran-DM-vinnare, men det avvaktar jag lite med eftersom den enda resultatlista som finns ute för tillfället är rejält svårläst, och jag tror att det kommer komma en bättre version. Lech och Anfält tog i varje fall gulden i klasserna för 45-49-åringar.
I långloppscupen tog Erica Lech över ledningen i och med sitt tredje DM-guld för säsongen, och hon har nu 47 poäng. Marie Dasler (som springer Budapest marathon i morgon) är tvåa på 41, men får bara räkna poäng från en tävling till, vilket gör att det börjar se svårt ut för henne att ta titeln. Schulstad, med 30 poäng från fem tävlingar, har bättre chans om hon tävlar flitigt på slutet (och Lech inte gör det).
EM-löparen Sanna Mustonen, från Stockholm, sprang för andra helgen i rad i Örebro och vann tiokilometersloppet på 34.26 (med det slog hon alla i herrklassen men hade Jens Ljunggren, som gjorde 34.12 i motionsklassen, framför sig). Lidköpings Karl Wilenius var bäst i herrklassen med 35.42 före KFUM Örebros 16-åring Lucas Asplund på 36.50 (Emma Reinhed-Liljeqvist bäst av länsdamerna på tiokilometaren med 41.17). KFUM Örebros Rasmus Ahlgren, som tävlat sparsamt i år, vann femkilometersklassen på fina 15.27 (pers med fem sekunder) och hans sambo Lisa Brorson var bäst av länsdamerna på samma distans med 20.50 (Västerås Leira Sandvall vann den på 18.26).

Örebro parkruns 200-loppjubileum kom ju lite olägligt när det hamnade på samma dag som en sådan stortävling, som lockar över tusen deltagare, men 47 löpare hittade ändå till Rynningeviken och av dem var Folke Eriksson, tvåa förra veckan, snabbast med 18.58 (det var första gången han var snabbast). Linda Pettersson var bästa dam för femte gången, med 25.06.

Å ena sidan kan man skriva att potentialen var högre och att Tisaren bara presterat ett sämre resultat i 25-manna en gång de senaste tio åren. Å andra sidan kan man säga att en placering som tia (och sjätte bästa svenska klubb) i en tävling som korar världens bästa förening är ett riktigt vasst resultat av gänget från Närkeslätten. Hur som helst var det just en tiondeplats det blev för klubben i jättestafetten i Flemingsberg i dag. Josefin Tjernlund hängde med i tätgruppen (nio lag inom 20 sekunder) på förstasträckan och växlade som trea, och Valter Pettersson hängde med längst fram när den gruppen decimerades till sex lag inom 16 sekunder på andrasträckan (han växlade också som trea).
Sedan är inte jag expert nog att avgöra exakt vad som hände, men om jag tolkar resultaten rätt så tappade Tisaren tätkontakten bland annat på grund av att Simon Sanderi tappade sju minuter på sin sträcka (men här reserverar jag mig för att resultaten är svårlästa). Tisaren var hur som helst nere på åttonde plats, 12,5 minuter från täten, efter de fem fem-parallelliga sträckorna, och då räckte det inte att Robin Helmersson sprang in över fem minuter (och tre placeringar) på sin singelsträcka och att klubben hade sina landslagsmeriterade toppar Andrea Svensson och Oskar Andrén på de två sista sträckorna. Svensson tappade tid och Andrén placeringa,r och i mål blev det alltså en tiondeplats, 12.24 bakom Stora Tuna som var allra bäst av de fem svenska lagen som tog fem första platserna. Bästa länslöpare? Quentin Rauturier vars OK Ravinen, som var tvåa på Tiomila i Ånnaboda i våras, nu blev femma.
KFUM Örebro blev näst bästa länsklubb med en 43:e-plats. Hagaby 63:a, Tisarens andralag 84:a och Djerf 87:a (utanför topp hundra var Lindebygdens och Milans kombinationslag 120:e, Garphyttan 153:a och KFUM Örebros andralag 190:e; Almby stämplade bort sig).
I morgon avgörs elitseriedeltävlingen 25-mannamedeln.
Här är Tisarens superlag i kampen om titeln som världens bästa klubb

oktober 4th, 2022

Efter att ha varit pandemiinställt två år i rad är 25-manna, jättestafetten som utser orienteringsvärldens bästa klubb (sett till bredden) tillbaka. 25 personer ingår alltså i lagen, och tävlingen avgörs alltid i Stockholmsområdet. I år i skogarna utanför Huddinge. Tisaren har med sin elitbredd varit topp tio fem av de senaste sju upplagorna (som bäst femma 2013 och 2016) och har en pallplats från 1995 som bästa resultat. I år ser det preliminära laget, som Tisaren lagt upp på sin hemsida, naggande gott ut med massor av topplöpare – Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund sprang EM i augusti, Valter Pettersson sprang junior-VM i somras (och gör det snart igen), Lilian Forsgren har ett antal EM och VM på meritlistan, Oskar Andrén har sprungit världscup, Fredrik Glännefors är precis hemkommen från europeiska juniorcupen i Tyskland och därtill finns namn som Gustav Hindér (flerfaldig världsmästare i orienteringsskytte), Lovisa Persson, Daniel Attås och Filip Jacobsson. 320 lag är anmälda, men laguppställningarna behöver inte lämnas in förrän 18.00 på fredag kväll, så det återstår att se vilka topplöpare som kommer till start. Senast, 2019, nådde inga svenska lag pallen – då vann finska Tampereen Pyrintö närmast före norska Nydalens SK och finska Koovee.
Hos Tisaren springer Josefin Tjernlund förstasträckan innan hon lämnar över till Valter Pettersson. Därefter följer fem sträckor med fyra parallella löpare, där det finns restriktioner för vilka löpare som får springa på sträcka tre och fyra. När alla fem löparna från sträcka sju kommit i mål skickas löparen på sträcka 23 ut, en 3,6 kilometer kort sträcka där inga herrar mellan 17 och 49 år eller damer mellan 21 och 39 år springa. Tisaren har valt Robin Helmersson, som var 17:e på långdistansen på ungdoms-SM. Sedan avslutar Svensson och Andrén för Hallsbergs- och Kumlaklubben.
Andra länslag? Ja, Lindebygden och Milan har ett gemensamt lag, Djerf ställer upp med topparna Åsa Zetterberg-Eriksson och Rasmus Pettersson på de två första sträckorna (och junioren Ellen Pelander och veteranen Per Jansson på de sista). KFUM Örebro har tre lag (ja, Tisaren har för övrigt två), Hagaby (utan Martin Regborn), Garphyttan och Almby varsitt. Här kan man följa när laguppställninganra lämnas in (och så finns Örebrolöpare som Anton Johansson i Orion, Quentin Rauturier i Ravinen, Jerker Lysell i Rehns BK och Erik Berzell i Järla).
Dagen efter avgörs som vanligt 25-mannamedeln, men i år har den kryddats med världsrankningsstatus och fungerar framför allt som säsongens nionde, av elva, deltävlingar i elitserien. Det har gjort att nästan 4 000 löpare anmält sig, varav 152 i damelitklassen och 146 i herreliten. Här finns nästan varenda länslöpare av klass – utom Regborn, som står över.
I kväll sprangs för övrigt en 25-mannaträning söder om Hallsberg, anordnad av Tisaren och Örebro läns orienteringsförbund, där Valter Pettersson tog en prestigeseger, tre sekunder före Lysell och 13 före Rauturier (längre bak fanns Filip Dahlgren och Berzell). Stora Tuna-örebroaren Ronja Hugg bästa dam, tolv sekunder före Lovisa Persson.
Regborn befäste andraplatsen i världscupen inför sista loppet, Arvidsson säkrade långloppscupen (men Mustonen tog banrekordet) och resultat från åtta andra tävlingar

oktober 2nd, 2022

Martin Regborn befäste andraplatsen i totala världscupen med sin sjundeplats i medeldistansen i världscupfinalen i Davos i dag, säsongens näst sista deltävling – men han tappade chansen på totaltiteln när norske Kasper Fosser, som ledde för Regborn inför dagen, vann och säkrade titeln. Regborn hade behövt vara topp fem (när Fosser vann) för att hålla kampen vid liv in i morgondagens långdistans som avslutar världscupsäsongen. Örebroaren hade en tuff start på medeldistansen, kom lite snett till både första och andra kontrollen, och uppskattade själv att han tappade runt en minut totalt där. Sedan blev det ytterligare ett par mindre bommar under andra halvan av banan. ”Surt med två minuter totalt i misstag när det inte var så långt upp. Men kände mig stark fysiskt och behåller andraplatsen i totalen så lovar gott inför i morgon”, skriver Regborn i sin träningsdabok på strava. Han var trots allt ändå sjua av 139 startande och bara 48 sekunder från Albin Ridefelt på andraplatsen (överlägsne Fosser var 1.38 före Regborn och han highfivea med publiken under upploppet).
Örebroaren Anton Johansson, som sprang så starkt i stafetten i går och fixade en tredjeplats åt Sverige som ankare i förstalaget, kom rejält snett på långsträckan och hade ytterligare en handfull småbommar på vägen, och var drygt sex minuter bakom Fosser i mål, på 51:a plats. Ändå var det fem svenskar på topp åtta, med Ridefelt, Emil Svensk, Viktor Svensk, Regborn och Bergman.
I sammandraget innebär resultaten att Regborn nu är 105 poäng bakom Fosser (seger ger hundra), men att han drygat ut till nio poängs marginal till Bergman på tredjeplatsen (det var sju inför dagen) medan Ridefelt är ny fyra, 37 poäng bakom (tidigare fyran Tim Robertson var före tävlingen 20 poäng efter Regborn). Med i kampen om pallplatserna i sammandraget är också Emil Svensk, som är 40 poäng bakom Regborn (och i teorin också Robertson, Eskil Kinneberg, Matthias Kyburz, Olli Ojanaho, Miika Kirmula, Daniel Hubmann och Johansson, som nu är tolva, 97 poäng från pallen).
I morgon avslutas alltså världscupen med en långdistans, där löparna startar i välrdscupordning (utom Ridefelt, som verkar ha strukit sig), vilket alltså innebär att Johansson går ut som 130:e man av 139 och Regborn som 338, med start 15.11 respektive 15.35. Fosser går förstås ut sist, 15.38. SVT sänder.
Och ja, det ska så klart konstateras att Tove Alexandersson vann damernas världscup, för åttonde gången i rad. 2013 var senaste gången hon inte vann, då blev hon tvåa bakom Simone Niggli vars rekord på nio titlar nu hänger löst. Om svenska herrarna håller ihop det i morgon blir det första gången sedan 1996 som två svenska herrar är på pallen samtidigt, och första gången på lika länge som mer än två svenskar (herrar och damer) är på pallen.

Karlskogingen Rasmus Pettersson kände att gårdagens sprintinsats fortfarande satt i benen när han tog sig an långdistansen vid orienteringens Europacup för juniorer i tyska Blankeburg i dag. Han höll ändå ihop det till en 34:e-plats, men var nio minuter från topp tio och drygt tolv minuter bakom segrande schweizaren Pascal Schärer. Därtill var Pettersson femma av sex svenskar. Tisarens Fredrik Glännefors, som stämplade fel och diskades i går, var tre minuter och sju placeringar bättre med en 27:e-plats (som fjärde bästa svensk). I morgon avslutas tävlingarna i Tyskland – som är sistaårsjuniorerna Petterssons och Glännefors första och sista landslagsuppdrag innan de blir seniorer – med stafetter.

På hemmaplan har det avgjorts dubbla klubbmästerskap i orientering, och Tisarens över långdistans var förstås det mest intressanta med tanke på att klubben förfogar över tre löpare som sprang EM i somras. Av dem kom bara Ellinor Tjernlund till start, och hon tog också KM-titeln nästan 3,5 minuter före tvåan Lovisa Persson. På herrsidan höll Martin Sand undan för Simon Sanderi med 42 sekunders marginal i Valter Petterssons (och Oskar Andréns, Filip Jacobssons, Daniel Attås …) frånvaro.
I Garphyttans IF:s orienterings-KM, som hölls över medeldistans, kunde Måns Bergqvist ha sprungit i juniorklass och Ylva Doering bland veteranerna, men båda valde huvudklasserna och vann, knappt två minuter före Tryggve Malm Lagerqvist respektive drygt tolv (!) minuter före Brigitta Jansson.

Per Arvidsson säkrade även teoretiskt segern i långloppscupen i Hostruset i dag – men inte eftersom han vann (det gav inga extra poäng eftersom han redan har så många segrar) utan för att Anton Öhman inte kom till start och det därmed inte finns tillräckligt med poäng kvar att tävla om för honom. Största bedriften som Arvidsson, som var bästa länslöpare i Lidingöloppet förra helgen, stod för var i stället femkilometersperset 15.35 på den snabblöpta banan på Väster. KFUM Örebros Rasmus Ahlgren var tvåa på 15.47 och franske örebroaren Quentin Rauturier trea på 15.56 (men han sprang i motionsklass eftersom han inte verkar tillhöra någon friidrottsförening, han springer ju annars mest orientering för Stockholmsklubben OK Ravinen). KFUM:s Henrik Franzén var trea i tävlingsklassen på 16.28, närmast före Martin Duberg (17.06) och Ludvig Börjesson (17.15) – även om motionsklasslöparen Jens Ljunggren (16.41) från Stockholm smet in före dem.
Men de klart hetaste löparna fanns på damsidan, där Hässelbys Sanna Mustonen, som sprang maraton på friidrotts-EM i augusti, gjorde ett gästspel i Örebro och krossade Mikaela Kemppis gamla banrekord med nästan en minut när hon gick i mål på 16.42 (bara fem herrar var före, alltså) , men örebroarna Erica Lech (17.18) och Fanny Schulstad (17.23) var inte långt efter och även de kom in under Kemppis tidigare banrekord (de två kommer ju kämpa med och mot varandra i Maratón Valencia i december, så det här var en intressant förpostfäktning på en distans ingen av dem har något registrerat resultat på tidigare).
Tidigare VM-löparen Lisa Ring blev fyra på 19.05 och Frisk&Svettis Örebros Åsa Holmgren-Hölss blev tredje bästa länslöpare på 20.40 två sekunder före Örebro AIK:s Therese Persson.
I långloppscupen betyder sex poäng till Lech att hon är uppe på 39 och bara två bakom Marie Dasler (och då har Lech bara räknat resultat från sex tävlingar mot Daslers nio – av tio möjliga). Persson är trea på 38 (från tio) och Petra Hanaeus sjua på 37 (från åtta), men med i fajten finns, om de springer lite fler tävlingar, också Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar) och Schulstad (23 poäng från fyra tävlingar).
På lördag avgörs Åstadsloppet, som dessutom är distriktsmästerskap i halvmaraton och ger extra många poäng i cupen. Därefter återstår långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.

Så mycket om hur det gick med det behjärtansvärda arrangemanget ”Vi springer för forskningen!” i dag har jag inte hört, men på strava är det bara två som sprungit den uppritade slingan i Ekeby-Almby (ett varv, ingen har gett sig på två): Björn Karlsson gjorde de fem kilometerna på 20.58, Julia Johnsson avverkade dem på 24.30. Säkert var många fler med och sprang, men någon information hittas inte. Och det viktigaste var förstås att det samlades in pengar till Hjärt-Lungfonden.

Efter att två år i rad ha blivit tvåa bakom Ida Mathilde Steensgaard i stora, prestigefyllda, två dagar långa, danska OCR-tävlingen Red Bull Conquer the castle slog Siri Englund i helgen till med en ny andraplats i tävlingen, den här gången bkaom Kristina Laustsen. Tävlingen går över fyra omgångar (åttondelsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och final) över två dagar, där var och en av omgångarna utgörs av en fyra kilometer lång bana med 29 hinder och utmaningar.

Att det var Tisdagsklubbbens egen Elin Sjöberg som stod överst på pallen på bilden från Blänkabackens trail i går hade jag rätt i, men annars lyckades jag inte så bra i mina försök till identifikation. Hon vann hur som helst den sex kilometer långa trailtävlingen på 28.44, 15 sekunder före Ida Rosdal (utan klubb) och 38 före Starts Petra Hanaeus. På herrsidan var det Erik Berzell som fick kliva överst på pallen på nya banrekordet 22.10, blott åtta sekunder före Karlslunds Jimmy Axelsson men nästan 1,5 minuter före Tisdagsklubbens John Lundström på tredjeplatsen (Simon Karlsson, som sprang så sensationellt starkt i Berlin marathon, blev fyra nu, knapp två minuter bakom Berzell). Berzell är ju främst känd som orienterare, tävlar för Järla men bor sedan en tid i Örebro.

Bergslagen bikerace var som bekant ingen tävling, men Frida Öhman från Vadstena var snabbaste dam runt det 95 kilometer långa gravel-arrangemanget, och Alexander Östling från Fredriksberg snabbaste herråkare. Öhman tog också hem de två första av de tre Strava-segmenten som det var tävling på (Maria Silfwerin tog det tredje). Robert West vann första och sista på herrsidan, Mats Erlandsson det andra.
I Svartå avgjordes i dag den sjätte upplagan av Svartåtrampet, en småskalig moutainbiketävling på röda leden Sirsjön runt. Av 22 startande var örebroaren Gisela Helenius (drygt elva minuter före Vretstorps Anna Eriksson) och karlskogingen Mika Tiuraniemi (drygt fyra minuter före degerforsaren Fredrik Nordin) snabbast över de 21 kilometerna.
Ny skrälljuniormedalj, Jansson blev totalfyra i världscupen, Schulstad och Rosdal persade och Dasler upp i topp i cupen (plus mycket mer!)

september 18th, 2022

Det var – kanske ännu mer överraskande än i går – juniorerna som slog till på orienterings-SM i dag också, när det vankades stafetter. Överraskande eftersom länets två vassaste så här långt i år, Tisarens Valter Pettersson och Fredrik Glännefors, ju missade SM-helgen i Grönklitt på grund av sjukdom. I går var det Djerfs Rasmus Pettersson som slog till med ett silver, i dag följde KFUM Örebros tjejer upp med ett brons i D20-klassen. Karin Lindgren växlade som sexa efter förstasträckan (ihop med femteplacerade Västervik, knappt två minuter från täten). Lovisa Gustafsson sprang om just Västervik, Huskvarnas tredjelag och Tolered-Utby (men fick se Huskvarnas andralag gå förbi) och skickade ut Johanna Berg som trea, och hon häktade av Emma Ling (som gick i samma klass som Rasmus och Valter på Alléskolan) i Huskvarnas andralag och säkrade bronset med minutmarginal. Fram till Södertälje-Nykvarn på andraplatsen var det drygt en minut medan mästarna Huskvarna var drygt 14 minuter före.
På seniorsidan hade Ellinor Tjernlund, som ju bommade finalen på medeldistans-SM efter ett tufft kval i fredags men vann B-finalen i går, en ny tung dag och tappade 22 minuter på andrasträckan för Tisaren. Det kostade trots allt ”bara” nio placeringar (systern Josefin Tjernlund skickade ut henne som trea, minuten från täten) och Andrea Svensson kunde springa in sju av dem på sistasträckan för en femteplats (Tisaren har därmed placeringsraden 4–3–4–5 i de fyra senaste stafett-SM-loppen på damsidan – grymt starkt). Segrande IFK Göteborg var 26 minuter före, men det var trots allt mindre än fyra minuter upp till medalj.
På herrsidan var Hagaby best of the rest bakom de fem lagen som var i medaljkampen. Jakob Wallenhammar var 33:a på förstasträckan men Filip Dahlgren och Martin Regborn sprang upp laget 19 respektive åtta placeringar för en sjätteplats i mål. Örebro-fransmannen Quentin Rauturier tog SM-silver med Ravinens andralag (förstalaget med Gustav Bergman blev bara femma), fem minuter bakom segrande Stora Tuna. Anton Johansson sprang upp sitt Orion 16 placeringar på sistasträckan (från 24:e till åttonde) och Jonatan Gustafsson var tredje snabbast av alla, 14 sekunder från ledning, på förstasträckan (hans KFUM Örebro blev till slut 26:a).

Orienteringens veteran-SM i Vetlanda? Jo, det blev fem medaljer till länet där och Milans Per Eklöf stod för två av dem varav den ena var av guld. Han vann nämligen H40-klassen i lördagens medeldistans och följde upp med ett silver, 67 sekunder från en ny titel, i söndagens långdistans. Tisarens Lars-Åke Wall tog silver i den för dagen extrainsatta H72-klassen på lördagen (det var så många anmälda i H70 att klassen splittas i två, H72 var för dem som i år fyller 72, 73 eller 74 år), Lindebygdens Sofia Carlsson tog brons i D45 i fredagens sprint (61 sekunder från guld) och KFUM Örebros Weine Fredriksson tog brons efter en tät uppgörelse i H75-klassen i dagens långdistans.

Världsmästaren Marcus Jansson från Garphyttan avslutade mountainbikeorienteringssäsongen som fyra i världscupsammandraget, men det var örebroaren Karin E Gustafsson som var allra vassast svensk i världscupfinalen i Bulgarien i helgen. Hon gjorde sina allra bästa internationella resultat i karriären när hon när hon först blev 14:e i fredagens sprint och sedan följde upp med en niondeplats (bakom tre danskar och fyra finländskor, bland annat) i lördagens långdistans. Det gjorde att hon klättrade till 22:a plats i sammandraget. Jansson var delad 17:e på lördagen och nia på söndagen, knappt fem minuter bakom segrande tjecken Vojtech Ludvik i disciplinen han är världsmästare i. Ludvik avancerade därmed till andraplatsen i världscupsammandraget bakom landsmannen Krystof Bogar. Danska Camilla Camilla Sögaard vann på damsidan. På söndagen avslutades världscupsäsongen med en mixedstafett där Gustafsson ställdes över till fördel för Anna Tiderman. Jansson körde upp laget från tolfte till sjätte plats på sistasträckan, knappt åtta minuter bakom segrande Tjeckien (med både Ludvik och Bogar i laget).

Örebroaren Fanny Schulstad har slagit dubbla Närkerekord på maraton, men inte fått ut hela sin kapacitet på halvan distansen. I dag pers med i dag 1.18.29 för en 45:e-plats i Copenhagen half marathon och ett pers med 22 sekunder som tar henne från sjätte till femte plats i länets genom tiderna-statistik (förbi Erica Lech men fortfarande bakom Karin Sennvall Forsberg), men med tanke på att hon gjort maran på 2.41 borde kapaciteten vara ännu högre. Friidrotts-EM-löparen Linus Rosdal, med rötterna i Örebro, dunkade till med ett präktigt pers när han blev 44:a i den stenhårda konkurrensen på 1.03.55 (i snitt 3.02 per kilometer, alltså). Det är drygt en minut snabbare än han sprang för SM-bronset på Anderstorp i juli och gör honom till sexa på Sverigebästalistan i år (i maraton är han femma varav trea om man bara räknar dem som är kvalificerade att representera Sverige internationellt).

Liduina van Sitteren är en av de där fyra som sprungit snabbare än Schulstad på halvmaran, och hon hade en minst sagt udda löparupplevelse på lördagen då hon sprang Kretsloppet i Borås, en stor tiokilometerstävling på landsväg. Flaggvakterna lyckades ännu sämre än de i Stockholm marathon i somras och visade 238 löpare fel – bland annat van Sitteren som var på väg mot seger. I stället för att springa den sista slingan blev löparna anvisade att kuta direkt i mål efter 9,1 kilometer.
– Jag hade läst på och visste egentligen hur vi skulle springa, men det är klart att jag litar på en flaggvakt som säger annat. Jag förstår att misstag sker, men någonstans räknar man med att de åtminstone har koll på dam- och herrtäten. Kanske genom att ha en ledarcyklist längst fram eller något, sa van Sitteren till Borås Tidning efteråt.
Arrangörerna löste sin fadäs med att splitta löparna i två klasser och dela ut dubbla segerpremier, dels till de som ändå lyckats springa rätt (tio kilometer) och dels till de som vinkades fel (9,1 kilometer). van Sitteren vann den senare klassen på samma tid som tvåan Hanna Michaëlsson (Örgryte IS).
Hade det inte varit för örebroaren Rickard Ahlbergs sjuka berättelse om ett traillopp i Slovenien i fredags så hade jag tyckt att Kretsloppet-historien varit en rejäl skandal – men nu vet jag att det finns betydligt värre arrangörer. Läs ”racerapporten” här!

På hemmaplan avgjordes Tarstaborgsrundan, ett av länets mest klassiska terränglopp (och en ypperlig uppladdning inför Lidingöloppet) utanför Pålsboda. Det här var också den 18:e av 24 individuella deltävlingar i långloppscupen, och Marie Dasler (42.44) passade på att ta över ledningen för första gången i år när hon tog en andraplats, 23 sekunder bakom IF Start-klubbkompisen Antje Wiksten (42.21). IFK Noras Jenny Dollerup var trea, men över fyra minuter bakom. Jimmy Axelsson kände sig som hemma i Sydnärke och knep segern i herrklassen på 33.20 över nio rätt tuffa kilometer, och hade med det nästan tre minuters marginal till Oskar Hansson (36.12) på andraplatsen. Fredrik Johnsson (36.32) tog tredjeplatsen före tio år yngre klubbkompisen (i Örebro AIK) Martin Duberg (36.58). Per Arvidsson vann cupen på herrsidan redan i och med i och med segern i Norasjön runt förra helgen (missade att uppmärksamma det då) i och med att han nådde 66 poäng (tvåan Anton Öhman når vid seger i de sex kvarvarande tävlingarna bara 65).

Resultaten från gårdagens Bergslagsleden ultra (som ni kan läsa mer om i gårdagens blogginlägg, och i morgondagens då det kommer en racerapport om min upplevelse) trillade in sent i går kväll. Lisa Ring vann 45-kilometers-klassen 49 respektive 64 minuter före örebroarna Carina Gustavsson och Cecilia Jenslin, medan Örebro-fransmannen Thomas Chaillous segermarginal på herrsidan blev 34 minuter till tvåan Jonathan Kandelin (från Garphyttan och Örebro AIK) och 39 till trean Jeppe Skov-Andersen från Norge. Ida Nordin, från Tierp, vann 65-kilometersklassen med 39 minuters marginal till Kumlas Amanda Brunsson (bara två damer i mål där) medan Daniel Nordén, från Ulricehamnstrakten, vann en tät fajt i herrklassen på samma distans med 1,5 minuter till Fredrik Bredberg (som tävlar för Örebroklubben Nature Running men som jag tror bor i Eksjö), med stockholmaren Mikael Jansson över timmen bakom på tredjeplatsen. Och på den långa distansen, där bara herrar fullföljde, vann Karlstadslöparen Clarens Olsson på 8.48, sex minuter före mig och 37 före örebroaren Simon Janjam.
Varför inte bröderna Lundström dök upp på tävlingen i år (David var ju regerande mästare och John har ju varit ruskigt stark i år)? Jo, de sprang skotska Ring of Steall skyrace i stället, och gick i mål tillsammans som 13:e och 14:e man. Deras klubbkompis (i Tisdagsklubben) Simon Karlsson som också var så stark i fjol? Han lubbade Stockholm halvmarathon och blev nia på 1.12.20. Gamla Hagaby-orienteraren Beata Falk sjua med 1.20.07, för övrigt.

Det blev för övrigt ingen start för Jonathan Ahlsson i Gooikse pijl i dag. Sjukdom igen? Jag vet inte. Men han var på plats i Belgien men startade aldrig racet, där Richard Larsén blev bäste Motalacyklist i mitten av den 90-talet cyklister stora tätklungan. Säsongen lär därmed vara över för båda bröderna Ahlsson.
Andrén vann förstasträckan och örebroare blev tvåa – men Tisaren blev diskat (kort sagt det mesta från Jukola, plus lite annat)

juni 19th, 2022

Den enes död, den andres bröd, brukar det ju heta. Kanske blev det någon form av tvärtom i Jukolakavlen (världens största orienteringsstafett, i Finland), där Tisarens Oskar Andrén valde att springa för sin norska klubb Byåsen IL och smaskade till med sträckseger före löpare som Yannick Michiels, Jesper Svensk och Roman Ryapolov (för att nämna några namn jag känner igen bland de 1 520 Andrén hade bakom sig) medan Tisaren i hans frånvaro blev diskat redan på andrasträckan. Tisarens förstasträckeslöpare Valter Pettersson, som ska springa JVM i sommar, var ”mer eller mindre först uppför backen”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Men sedan ”tappade [han] förstaklungan innan sista långsträckan och var väl fyra minuter efter i mål” (Pettersson växlade som 52:a, 4.19 bakom täten). Och värre blev det alltså på andra där Fredrik Glännefors, som liksom Pettersson är en av landets vassaste juniorer, gjorde något misstag (missad kontroll? stämpling som inte tog?) som gjorde att han och hela laget blev diskat.
Jag har försökt räkna lite på det, och vad jag förstår sprang Tisaren klart stafetten och var i mål som 58:e, sekunden före Koovees andralag (ber om ursäkt om jag räknat fel här), men redan från tredjesträckan och inåt så visste man om att man var diskade. Franske örebroaren Quentin Rauturier, som spring för segersatsande Stockholmsklubben OK Ravinen, hade inte heller någon kul förstasträcka och växlade först som 48:a (”tufft från försa stegen, kämpade mig igenom det riktigt bra men gjorde en stor tabbe och missade på sista gafflingen”, skriver han på Strava), men lagkompisarna i Erik Herne på andrasträckan sprang upp laget på en niondeplats, och fyrfaldiga världsmästaren Gustav Bergman på sistasträckan tog precis som i Tiomila in laget som tvåa i mål (då bakom OK Linné, nu bakom Stora Tuna som vann Jukola för tredje gången i rad). Örebros världscuplöpare Anton Johansson fixade också en stark placering när han sprang upp sin moderklubb, OK Orion från Blekinge, från 22:a till 13:e plats via femte bästa löptiden på sistasträckan.
Hagabys gamle VM-löpare Filip Dahlgren hade också en topptid på sistasträckan, tolfte bästa av 1 270 stafettankare, och förde upp laget från 88:e till 68:e placering. Det gjorde Samuel Andersson, Sebastian Månsson, Jakob Wallenhammar, Johan Persson, Tobias Vinblad, Oskar Eklöf och Dahlgren till länets bästa Jukolalag 2022, efter Tisarens diskning (och annars hade det ändå bara skiljt 18 minuter).
Tisarens andralag blev 102:a och KFUM Örebros lag 137:a, medan Tisarens rena damlag (med Ellinor Tjernlund, Elin Månsson, Lovisa Persson, Anna Hallmén, Alice Johansson, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund) tog en 192:a-plats, trots att de flesta av dem hade sprungit i damstafetten några timmar tidigare.

Redan i fredags kväll avgjordes för övrigt en sprintorientering i Garphyttan (”Sommarlovssprinten”), där Almbys Alvin Isenström vann den längsta banan tre sekunder före KFUM Örebros Olle Malm. Skidorienteringsstjärnan Elin Schagerström, som representerar hemmaklubben Garphyttan, var fyra totalt och bästa dam med en fjärdeplats, 55 sekunder bakom Isenström men drygt en minut före Almbys Emma Lindkvist.

Några resultatlistor görs ju inte från Vätternrundan eftersom det strikt sett inte är någon tävling utan ett motionsevenemang (och man kan inte söka på klubb eller ort utan bara på namn i listorna, vilket gör det svårt för sådana som mig). Men via sociala medier har jag i varje fall förstått att Örebrocyklisternas toppgrupp, som tänkt cykla under nio timmar, fick det svårt. Många tvingades ge upp tidigt och kärnan som kämpade på bommade tidsmålet med tio minuter. Den främsta länsprestation jag hittar är därför Örebro Hockey-tränaren Niklas Eriksson som i en annan snabbgrupp cyklade in på grymma 8.05 (nästan 39 kilometer i timmen i snitt på den nya, 315 kilometer långa, bansträckningen). Hojta gärna om ni känner till länscyklister som rundan ännu snabbare!

I helgen avgjordes Världsungdomsspelen (resultat fredag, lördag och söndag) i Göteborg, och i så långa resultatlistor är det givetvis helt säkert att man missar saker. Men några grejer som jag noterade är att Åsbros Klara Frih, som är hemma på sommarlov efter första året av collegestudier i USA, gjorde sina första starter på svensk mark i år med 4.48,18 på 1 500 meter på lördagen (sjua, fjärde bästa svenska) och 2.19,78 på 800 meter på söndagen (tia, sjunde bästa svenska), 15 respektive åtta sekunder från de personliga rekord hon noterade för ett par månader sedan i USA. Och att IF Starts unge Linus Wedin, som gjort så sensationella resultat på landsvägs- och terränglopp hemma i länet, gjorde 5.59,78 i debuten på 2 000 meter (elva totalt, tredje bästa svensk i P15-klassen). Och att Karlskogas Anna Ferletta blev tvåa på 1 500 meter hinder (5.11,42 i F17-klassen, bara 1,5 sekunder från segern) och persade på samma distans utan hinder (4.51,19 för en 13:e-plats).

I Sverigecupetävlingen (Lugnet XCO) under den stora mountainbikehelgen i Falun förlorade örebroaren Axel Lindh en spurtduell mot Emil Lindgren (Serneke Allebike) om segern (de två var loss längst fram), medan Matthias Wengelin tyngs rend håller i sig. Han tvingades slå av på takten och var nästan fem minuter bakom i mål, på tionde plats: ”Var med i täten i början av racet men blev sen för trött och fick släppa iväg ett gäng och slutade på en 10:e plats. Avslutade racet med att dra en rejäl vurpa”, skriver örebroaren på instagram. I sammandraget toppar Lindgren överlägset, närmast före Varbergs André Eriksson vars avstånd till tredjeplacerade Lindh i helgen krympte till 120 poäng (seger ger 500).
Reflektioner från Tiomila (inklusive en träff med Filip Danielsson) – och så gick Grisrundan

maj 8th, 2022

Jag tillbringade ganska exakt ett dygn uppe i Ånnaboda för bevakningen av Tiomila, och det blev rätt många intryck. Några noteringar:
** Det är förstås en skandal att damerna alltjämt, 2022, springer fem dagsträckor medan herrarna får springa tio med natt och gryning (ja, jag vet att det är fritt fram med damer i herrstafetten, men så länge den officiella damklassen körs på lördagseftermiddagen kommer just den detaljen bara bli kuriosa). Jag har hört alla argument om att det inte finns lika många kvinnliga orienterare som manliga och att det skulle vara omöjligt för många klubbar att få ihop tiomannalag – men vad vet man innan man provat? Och varför vore det fel med fler kombinationslag och klubböverskridande samarbeten? Att det går om vilja finns är jag helt övertygad om.
** Att se de drygt 300 löparna i herrstafetten dundra uppför Främjandebacken med pannlamporna tända direkt efter startskottet på lördagskvällen är en av de häftigaste idrottsupplevelserna jag varit med om på svensk mark. Inte riktigt i paritet med en Vasaloppsstart eller en natt i ett Novemberkåsaträsk (när Joakim Ljunggren dundrar förbi de hundratals eldarna), men snudd på.
** Till slut fick jag mig ett snack med fransmannen Quentin Rauturier, som jag skrivit om många gånger på bloggen, och det visade sig att han trots knappt två år i Sverige pratade snudd på flytande svenska. Väldigt imponerande. Han blev bäste länslöpare i Tiomila med en andraplats, som förstasträckeslöpare i OK Ravinen vars ankare Gustav Bergman hämtade in mer än två av det treminutersförsprång som OK Linnés Albin Ridefelt hade med sig ut på sistasträckan. Av personer som bor i Örebro men tävlar för klubbar utanför distriktet visade också Jerker Lysell (som vann förstasträckan för Rehns BK), Anton Johansson (som sprang stabilt på topp 15 på långa natten för Orion, som till slut blev 22:a) och Jonas Andersson (som hade 18:e bästa tid på långa natten och sprang upp Kils OK från 33:e till 27:e plats där; de blev till slut 39:a).
** Bästa länslag blev trots allt Tisarens damer, men chanserna till en topplacering försvann redan på förstasträckan, där Lilian Forsgren tappade över 5,5 minuter på täten. Hon orienterade stensäkert, enligt egen utsago, men hade inte mer i kroppen för dagen, efter förkylningar. Supersurt för laget, så klart. En 23:e-plats är långt ifrån potentialen. Lovisa Persson fick ingen lätt uppgift när hon skickades ut som 47:a på andrasträckan, och på den tredje, långa och raka sträckan – damernas motsvarighet till herrarnas långa natten – var det hopplöst för Josefin Tjernlund eftersom det där nästan enbart handlar om att hamna i en bra klunga, och hon gick ut som 59:a. Trots det plockade hon 23 placeringar, och Ellinor Tjernlund, som hade tionde bästa löptiden på fjärdesträckan, tog sex till innan Andrea Svensson löpte upp laget från 30:e till 23:e på sista.
** Tisarens herrlag blev, när Hagaby som arrangör inte kunde ställa upp, förstås enkelt bästa länslag. De satsade framtungt, med tre starkaste namnen på tre första sträckorna. Oskar Andrén hängde med i samma klunga som Jonatan Gustafsson (som sprang KFUM Örebros förstasträcka) på förstasträckan, rutinerade Daniel Attås förde upp laget till niondeplatsen med sjunde bästa tid på andrasträckan och junioren Valter Pettersson låg sjua (i klungan som kämpade om tredjeplatsen) vid en mellantid på tredjesträckan (han växlade till slut som 15:e man). Till slut blev det en 33:e-plats, efter en rätt odramatisk avslutning med stora luckor uppåt och nedåt.
** Tisarens andralag blev med marginal näst bästa länslag från länet, med en 65:e-plats före KFUM Örebro på 97:e, Djerf på 132:a (bästa Värmlandslag!) och KFUM:s andralag på 161:a. På herrsidan var KFUM, anförda av Gustafsson, 67:a, Tisarens andralag 126:a, Djerf 162:a, KFUM:s andralag (där Per Sjögren såg ut att ha en rätt tuff förstasträcka) 166:a, och Milans och Lindebygdens gemensamma lag 186:a.
** Ungdomstävlingen missade jag, men där gjorde Djerf sitt bästa resultat någonsin och knep en 48:e-plats och blev bästa länslag, en kvart från segern (så tajt var det). 15-årige Edvard Pelander hade 30:e bästa sträcktid på förstasträckan, och ställde sedan klockan på fem och gick upp och sprang sjättesträckan, den efter långa natten, i Djerfs herrlag. KFUM Örebro ungdomar blev 54:a, Lindebygdes kombinationslag med Emmaboda 63:a, Almbys andralag 66:a, Tisaren 116:e, Milan 129:a, Garphyttan 133:a, Djerfs andralag (i kombination med IK Viking) 166:a, Almbys förstalag 167:a, Tisarens andralag 168:a (det skiljde 42 sekunder mellan de tre lagen), KFUM:s andralag 185:a och Tisarens tredjelag 195:a.
** Jag sprang också på Filip Danielsson, som var kamerman åt tv-produktionen på Tiomila, uppe i Ånnaboda. Vi snackade lite om hans nya helhjärtade satsning på långlopp i moderklubben Wedevågs IF, som vi alltså skrivit om på na.se men som jag inte riktigt hunnit beröra på bloggen. Hans plan är att köra alla de stora nationella långloppen (inklusive Vasaloppet) krydda med Birkebeinerrennet och möjligen ytterligare någon nordisk deltävling i långloppsvärldscupen ski classics.

I dag avgjordes första upplagan av Grisrundan efter pandemin. Det är ett rålerigt traillopp som har start och mål i Motorp/Tripphult mellan Östansjö och Hallsberg, och arrangeras av polisen i Sydnärke. Många av löparna som sprang korta terräng-DM just i Östansjö i går dubblerade, och Siri Englund vann stort för andra dagen i rad. Den här gången var distansen runt en mil (med en hel del höjdmeter och mycket ”löpning” i bäckar och diken), och segermarginalen tio minuter (sånär som på fyra sekunder) till värmländska 15-åringen Juni Rudström på andraplatsen (och ytterligare nästan 6,5 minuter till tredjeplacerade Enköpingslöparen Emma Ytterbom). Tiderna 48.42, 58.38 respektive 1.05.01.
På herrsidan kom gårdagssegraren Anton Öhman inte till start, så då passade gårdagstvåan Linus Wedin, 15-åringen som imponerar så stort, på att ta en segern. Därtill med nästan fyra minuters marginal till jämngamle värmlänningen Hugo Ekström. Gårdagssjuan Janne Werner var trea, ytterligare ett par minuter bakom (utöver dem var det bara en Joakim Jansson, av herrar, som klämde sig in framför Englund). Tiderna på topp tre var 42.21, 46.06 respektive 48.00.
Wengelin vann äntligen åp hemmaplan, Ahlsson bäste svensk i SM-genrepet, Örebroduo snabbast på Munkastigen och van Sitteren slog fyra år gammalt banrekord

maj 1st, 2022

Fick lite sjukdomskänsla i går kväll, så pallade inte att blogga. Därför kommer här en lite kvickare summering av helgens händelser:
** Inflyttade örebroaren Matthias Wengelin fick till slut vinna även hemma i Säter, i Sverigecuppremiären Klippingracet. Det är väl typ den enda mounatinbiketävlingen i Sverige som den flerfaldige och regerande svenska mästaren aldrig tidigare vunnit, men nu kom han loss ihop med Emil Lindgren och höll undan med två sekunder i spurten. Örebrokollegan Axel Lindh blev sexa.
** Jacob Ahlsson studsade tillbaka efter sjukdom förra helgen (alltså ingen start då, och inte DNF som det stod i resultatlistan) och blev tvåa och bäste svensk i Giro Himledalens tempolopp i går, ett genrep inför SM där han slog regerande svenska mästaren Hugo Forssell med 13 sekunder och bara hade danske VM-tian Martin Toft Madsen före sig (förvisso drygt en minut framför, men ändå). 49,35 kilometer i timmen snittade Ahlsson under 34 minuters cykling. Riktigt starkt. I dag följde Kumlakillen upp med en elfteplats i linjeloppet, som var en del av Sverigecupen, där Hugo Lennartsson var Motalas man i gruppen längst fram (han tog tredjeplatsen). Västboloppet om två veckor är nästa stopp för Sverigecupen.
** Örebroaren Linda Harradine, som tog veteran-SM-guld i maraton 2016 och då tävlade för Örebro AIK men som nu representerar den för mig okända föreningen 4FV IK, och betydligt mer bloggbekante Jonathan Kandelin vann Munkastigen trailrun. Harradine kämpade sig under fyra timmar och vann med nästan 37 minuters marginal före min förhandsfavorit, Carina Gustavsson (stockholmaren Natalia Ossipova blev trea). ÖAIK:s Kandelin fick jobba lite mer för segern, med John Lundström, Tisdagsklubben, hack i häl – det skiljde 16 sekunder efter första milen och 59 efter andra, men på den tredje drygade Kandelin ut till en fyraminutersledning som blev 5.15 i segermarginal i målet i Laxå. Mathias Viktorsson trea efter att Björn Eriksson stumnat på det avslutade elljusspåret och tappat till femte plats. Däremellan Erik Drotz.
** Utan andra löpartävlingar än just Munkastigen trailrun i länet i helgen ställde några riktigt snabba löpare upp i Örebro parkrun på lördagen – och Liduina van Sitteren passade på att slå till med nytt banrekord. 17.43 var 29 sekunder snabbare än hon själv gjort på banan tidigare och 27 sekunder snabbare än det rekord som Karin Sennvall Forsberg satte 2018. Därtill bara drygt halvminuten från van Sitterens femkilometerspers. Två herrar gick ännu snabbare: Fredrik Johnsson (17.27) som ska springa tolvtimmars på parkrunbanan nästa lördag och skidåkaren Kevin Henriksson (17.29). Maria Nagle var näst snabbaste dam på 20.26. van Sitteren har sprungit parkrun elva gånger och varit snabbast samtliga.
** Efter förra veckans framgångar på landsvägshojen var Garphyttans Marcus Jansson tillbaka i svenska mountainbikeorienteringscupen och krossade de svenska konkurrenterna där. Seger med över fyra minuter i lördagens långdistans och bästa svensk med nästan 2,5 minuters marginal i söndagens medeldistans, där han dock var 18 sekunder bakom danske Morten Ingmar Örnhagen Jørgensen. Karin E Gustafsson tog två topp tio-placeringar.
** Jonatan Gustafsson tog revansch på elitserietävlingen i Zinkgruvan när han sprang hem Tisarträffens medeldistans på lördagen. Inte alls lika bra motstånd, så klart, men bakom fanns namn som Vojtech Kral, Erik Berzell, Filip Dahlgren (femma, knappt två minuter bakom) och Quentin Rauturier. Gustafssons klubbkompis (i KFUM Örebro) Saga Sander tog andraplatsen bakom överlägsna Denisa Kosová, IFK Mora, på lördagen (30 sekunder före Hagabys Elin Vinblad). Örebroboende Emma Ling (som tävlar för IKHP) och Anton Johansson (som tävlar för OK Orion) vann söndagens långdistans med över tio minuter respektive med 38 sekunder. På damsidan tog Karlskogafostrade veteranen Åsa Zetterberg Eriksson andraplatsen, på herrsidan var Djerfs junior Rasmus Pettersson näst bästa länslöpare med en femteplats. Tävlingen ingick, liksom Zinkgruvemedeln, i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie, och där fortsatte KFUM:s Ella Kruse och Lindebygdens Axel Thybeck att göra rent hus i äldsta klassen, för 15- och 16-åringar. Nästa tävling i den serien är KFUM-träffen 14–15 maj.