Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, och jag kan varna för att det är svårt att hålla tårarna borta när mountainbikecyklisten och örebroaren Axel Lindh berättar om sorgen efter sin bror Vilgot, som avled i oktober i fjol, bara 22 år gammal. Mycket av podden handlar om detta, om de idrottande bröderna, om uppväxten tillsammans och om saknaden, men också om att det syndrom som ledde till det plötsliga hjärtstopp som Vilgot drabbades av kan vara ärftligt, vilket gjort att Axel fått genomgå en lång utredning för att kunna fortsätta idrotta. Men vi pratar också om glädjen till idrotten, den fina karriären och målen framåt. Redan i helgen deltar Axel till exempel i världscupen i mountainbike i Falun. Podden finns där poddar finns, som på Spotify.

I dag avgjordes årets upplaga, den fjärde totalt, av Söderhavet runt, en av länets minsta och mysigaste löpartävlingar som går på det 2,7 kilometer långa promenadstråket (mest stig/ridväg) runt den lilla sjön Söderhavet vid Kvarntorp. I fjol låg tävlingen samma dag som Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap över tio kilometer landsväg (som är en del av långloppscupen), vilket gjorde att alla snabblöpare var upptagna och att bloggaren själv kunde knipa segern på 10.30. I år sprang undertecknad 20 sekunder snabbare, men fick ändå ge sig med över minuten mot övermäktigt motstånd i form av Tisdagsklubbens David Lundström som gjorde finfina tiden 9.02 (den näst snabbaste i loppets historia, bara toppad av Michael Weldais 8.50 2021. Janne Werner blev tvåa på 9.50 och jag trea på 10.10.
På damsidan bättrade Marie Dasler (som var snabbast D55:a i Stockholm marathon i lördags) sitt eget banrekord från 11.06 till 11.00 medan Alva Galmén var tvåa på 11.42 och Malin Sjödin trea på 12.26. Lundström startade för övrigt också i Stockholm, men bröt efter att ha passerat 15 kilometer på 56.29 vilket gav en estimerad sluttid på 2.39.

På lördag är det sprint-DM i orientering, och efteranmälningstiden går ut nu vid midnatt. Men redan i går, på nationaldagen, avgjordes Värmlands sprint-DM, och där tog Djerfs Rasmus Pettersson (som för övrigt är anmäld på lördag också, men då inte får tävla om medaljer) och förra Djerf- och Tisaren-löparen Linda Take hand om gulden i huvudklasserna. Båda med stora marginaler, för att vara sprint: Pettersson vann 95 sekunder före Tyrs Erik Högkvist (som varit snabbast i Örebro parkrun ett par gånger) och Take med 125 sekunder före Västvärmlands Elin Eriksson och Djerfs Elin Lindblad som delade silvret. Det avgjordes också en sprintstafett utan DM-status (till skillnad från den i Örebro län på lördag, som har just DM-status), där Pettersson och Robin Persson hade tagit silver om det gällt som DM.

Efter placeringsraden 6–1–1 (och det var två överlägsna segrar) så hade Tisarens Josefin Tjernlund – som förra helgen tog SM-silver i sprint och SM-guld i sprintstafett – en ledning på över nio minuter inför jaktstarten som avslutade fyradagarstävlingen Ösaträffen i Hälsingland i går. Och även om hon fick ge sig med 23 sekunder mot Malungs Johanna Börjesson Eriksson i ren löptid på tisdagen så drygdae hon ut till seger med 15 minuter i totalen, där Järlas Elin Hemmyr Skantze var tvåa medan Tisaren-klubbkompisarna Lovisa Persson och Anna Hallmén slutade fyra och åtta (efter att ha sprungit upp sig varsin placering sista dagen). Persson hade sannolikt tagit andraplatsen i sammandraget om det inte vore för en sexminutersbom i måndagens medeldistans, där hon från femte kontrollen gick först till nionde och sedan till åttonde innan hon insåg att hon missat sexan och sjuan och vände tillbaka.
På herrsidan var örebroaren Quentin Rauturier (Tjernlunds sambo, som tävlar för Stockholmsklubben OK Ravinen) trea i totalen, drygt fyra minuter bakom segrande Daniel Roos, Attunda, medan Tisarens Johan Aronsson var fyra.