Emilia Fahlin skulle sätta upp spurten åt Clara Copponi som inte lyckades hålla rullen upp genom klungan, och sedan blev Örebrocyklisten ensam FDJ-cyklist längst fram och fick försöka laga efter läge och spurta för eget resultat med en elfteplats som följd. Har ni hört den förut? Jo, lördagens etapp i Giro d’Italia slutade på exakt, precis samma sätt som fredagen.
Så till den milda grad att jag var rädd att jag hade fått på reprisen av gårdagens lopp innan jag såg att det var Marianne Vos som var först över linjen den här gången (med Charlotte Kool som tvåa och Elisa Balsamo som trea – i går var ordningen Balsamo–Vos–Kool).
– Jag är jättenöjd med min egen insats så här långt. Att jag vågar ta ut
armbågarna igen när det drar ihop sig i avslutningarna. Vi får se hur lagledningen resonerar inför fortsättningen och kanske
kan jag få en lite öppnare roll än att vara uppdragare åt andra i laget.
Jag känner mig i alla fall i bra form, säger Fahlin till Vårgårda cycling.
Det här var den sista etappen på Sardinien, en 113,4 kilometer lång och relativt platt (703 höjdmeter) kuststräckan från Cala Gonone till Olbia. Nästan hela fältet var samlat in i mål i dag också, efter en utbrytning som precis som i går hämtades in på sista milen, men det blev en liten lucka mellan 26:e och 27:e cyklist i mål vilket gjorde att några av dem som tänkt kämpa i sammandraget i slutet av veckan tappade sex sekunder i totalen (men FDJ fick med både Marta Cavalli och Cecilie Uttrup Ludwig på topp 26).
Vos tjänade två bonussekunder på Balsamo, vars lednign i sammandraget nu är nere på sex sekunder. Gerogia Baker är trea, tolv sekudner bakom, medan Cavalli, som FDJ kör för i girot, är 13:e, 27 sekudner bakom. Fahlin, som egentligen inte är satt att tävla för egna resultat den här veckan, är trots allt 27:a så här långt, 35 sekunder bakom Balsamo.
I morgon är det vilodag, på måndag startar en intensiv avslutning med sex etapper på lika många dagar på fastlandet. Den första är en 121 kilometer lång etapp med start och mål i Cesenadär två kategori tre- och en kategori två-klättring (Colle del Barbotto med 365 höjdmeter på 4,4 kilometer). Starten går 12.10, Eurosport sänder från 14.00.
Sprintstafett-SM i orientering var så märkligt att jag nästan inte vågar skriva om resultatet, med risk för att det ändras igen. Men det här meddelandet i anslutning till den officiella resultatlistan bör innebära att den nu är officiellt fastslagen: ”Ett flertal anmälningar har kommit in till tävlingsledningen som rör snitslingen från sista kontrollen/varvningskontrollen in mot arenan. Anmälningarna avslogs av tävlingsledningen. En protest mot tävlingsledningens beslut har inkommit. Juryn avslog protesten.”
Det var i mitten av den andra sträckan som ett stort antal lag sprang fel. I stället för att följa (den alltså bristfälliga) snitslingen in mot varvningen gick de direkt ut på den andra slingan, och även de som vände tillbaka och försökte göra rätt blev diskade eftersom de inte återvände till kontrollen närmast före varvningen för att följa hela snitslingen, vilket krävdes.
Det var inte enda tillfället där lag försvann, och totalt diskades eller bröt 14 av 20 startande lag.
Tisarens på förhand skadeskjutna lag, som i fjol tog SM-brons, kom i mål på nionde plats, men när Västervik, IFK Göteborg, Järla, Kåre och Ravinen diskats var laget plötsligt fyra och bara 22 sekunder från en ny medalj. Gamle storlöparen Mårten Boström sprang i mål som tvåa efter en rejäl bom på slutet, men upphöjdes till mästare när Västervik ströks. Guld till Boströms IFK Lidingö med över 1,5 minuts marginal till OK Orion, när diskningarna sorterats ut (IHKP Huskvarna, gamla Hakarpspojkarna alltså, tog bronset).
Andrea Svensson tappade nästan två minuter på sedermera diskade Västervik på förstasträckan, och växlade som nia (vilket senare visade sig vara en andraplats …). Olle Josarp tappade tre av lagen som klarade sig igenom stafetten, men gjorde en hygglig sträcka och sprang framför allt rätt väg. Anna Hallmén på fjärde tappade tid till täten men tog positioner. Och Oskar Andrén på sista var sedvanligt stark och hade näst bästa sträcktid av de icke-diskade lagen (14 sekunder bakom Denselns Algirdas Bartkevicius), men i praktiken var också IFK Göteborgs Håvard Sandstad Eidsmo och Ravinens Gustav Bergman, som tog ännu en VM-medalj så sent som i torsdags, lite snabbare.
Tillsammans med Bergslagsleden ultra och Munkastigen trailrun är Silverleden på 1 dag länets förnämsta ultratrailtävling och utgörs av ett varv på den 64 kilometer långa Silverleden med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors. Årets upplaga avgjordes i dag, och stockholmaren Anders Fox och Västerås Elin Tengbert vann på just under 5.30 respektive just över 6.31. Han drygt en kvart från André Rangelinds banrekord, hon mindre än tre minuter från Malin Barrulfs. Zara Lundgren från Sundsvall blev tvåa på damsidan närmast före karlskogingen Leonora Johnson medan Hällefors egen Brian Nilsson blev tvåa på herrsidan. Han har aldrig varit under åtta timmar i tävlingen tidigare men gjorde nu, på fjärde försöket, finfina 6.06 medan Johnson landade på 7.39. Andreas Truskog från Linköping tog tredjeplatsen på herrsidan.
I Rudskoga avgjordes Jordgubbslunken, men därifrån har jag ännu inte hittat några resultat.
I Maratonmarschen har första dygnet nu passerats, och halvvägs av länsgångarna har fallit offer. Örebroaren Felicia Calais bröt först, 9.00 i morse, efter att ha klarat av prick tolv timmar och sex mil. Garphyttans rutinerade ultralöpare och -cyklist Staffan Gereonsson kastade in handduken sex timmar senare, efter 18.08: ”Kroppen höll men visst blir det monotont att mala på i promenadtakt på asfalt”, skrev han till mig strax efter att ha klivit av. 26 minuter senare klev också Emil Ankarberg från Örebro av. Kvar är därmed örebroaren Magnus Svensson, Roholla Norozi från Kumla och, tror jag, Matthias Köhler från Karlskoga. Den sistnämnda finns av någon anledning inte med i live-resultaten, men jag är rätt säker på att han startade.
Helgens Örebro parkrun var en karbonkopia av förra veckans: Petra Hanaeus var återigen snabbast (för 46:e gången!) och sprang återigen på 20.47, och Noha Olsson var först runt för andra veckan i rad. Nu dock 23 sekunder snabbare, på 17.41, och efteråt tackade han rödbetsjuicen för fartökningen.
Robert Brundin ställde skåpet i vårsäsongens sista deltävling i Moto tour, en 40 kilometer lång masstart på Närkeslätten, med start och mål på andra sidan motorvägen vid Marieberg galleria. Brundin var över fem minuter före tvåan Jimmy Axelsson i mål, som i sin tur spurtslog Oskar Ekholm med 3,3 sekunder. Tolv åkare kom till start, inga damer.
Segern gör att Brundin nu vunnit tio raka tävlingar i den lokala rullskidcupen, fem i år och fem i fjol. Senast han tog stryk var i finalen 2020, då Axelsson var före. Brundin har maximala 165 på kontot efter våren, Axelsson, som missade premiären, är tvåa på 103 medan trean Mattias Fritz har 93.
Det återstår att se när höstsäsongen, som ska innehålla fyra deltävlingar, drar igång.
Redan i går avgjordes kortdistans-SM i landsvägscykel under SM-veckan i Linköping, där Kumlakillen Jonathan Ahlsson var regerande mästare efter sin sensationella seger i fjol. I år kom han inte till start efter vårens sjukdomsproblematik, men storebror Jacob Ahlsson och Garphyttans mountainbikeorienteringsmästare Marcus Jansson var båda bland de 20 som hängde med hela vägen i en tävling som majoriteten tvingades bryta (tävlingsledningen plockar av cyklister som riskerar att bli varvade). Ahlsson körde för teamkompisen (i Motala AIF) Linus Kvist som spurtade hem segern medan Jansson körde för Hugo Forssell (i CK Hymer) som fick se sig slagen med liten marginal. Jansson rullade i mål som 14:e och nyblivne tempomästaren Ahlsson som 17:e.
Konditionsbloggen 