Skrev ju en hel del om Adam Axelssons strul redan i går, inför dagens premiär i U23-världscupen. Då hade han fått tillbringa över 30 timmar på en polsk flygplats – efter att dessförinnan ha varit sjuk i en vecka (och det efter att precis ha kommit tillbaka efter en ännu längre sjukdomsperiod). Uppdateringen av läget i dag? Tja, det visade sig att planet blev ännu mer försenat än jag förstod i går, och först vid 23-tiden på fredagskvällen (nästa ett och ett halvt dygn försenade) landade de fyra svenskarna i Minsk. Lägg därtill pass- och visumkontroller, bagageuthämtning och en timme i bil – och grabbarna var inte i säng förrän 1.30 natten mot lördagen. 7.50 serverades frukost på hotellet, och en timme senare var de på is i Minsk arena. Snacka om värsta tänkbara uppladdning.
– Där på morgonen var fötterna riktigt svullna, jag fick knappt i dem i skridskorna. Jag antar att det berodde på flygresan. Men det blev i alla fall bra till tävlingen, berättade Axelsson på telefon från Vitryssland.
I tävlingen blev det ändå ett förhållandevis bra resultat, och det kan ni läsa mer om här. I morgon blir det 1 500 meter.
Själv var jag en sväng till Tybblelundshallen och såg fyra 1 000-meterslopp. Det började med ett svenskt rekord och en sprängd drömgräns (första svenska 40-plussare under tre minuter!) av Erika Bergentz, fortsatte med många fina individuella prestationer av löpare som Melker Forsberg (2.49,16 som 16-åring) och Wilhelm Bergentz (2.51,44 som 15-åring), och avslutades med att Martin Regborn hamnade lite fel i starten av A-heatet och därför fick två tuffa förstavarv och fick nöja sig med perset 2.39,61 (både han och jag och hans tränare Mikael Kroon hade trott på nedåt 2.35 på förhand; ja, jag hade spekulerat i att han till och med skulle knäcka Allan Bodares 29 år gamla tid 2.32,92, som förmodligen är det bästa en distriktslöpare gjort inomhus enligt friidrottsstatistikern Gunnar Johansson som dock reserverar sig med att han inte har separata årsbästalistor inomhus tidigare än 1999). I stället vann 17-årige Jonathan Gustavsson, som redan i fjol var distriktsetta på distansen, på nya perset 2.37,14. Se utvalda delar av loppet och intervjuer med Regborn och KFUM Örebro-debuterande fransmannen Thomas Chaillou (sjua på 2.41,66) i webb-tv här. Och så bjuds ett litet bildextra längst ned i bloggen.
Och så var det ju premiär i Sverigecupen i längdskidor, för seniorer, med fristilssprint i Idre. Förra helgens succéman Axel Ekström, från Garphyttan, visade att formen är på topp genom att bli sexa i kvalet och vinna sin semifinal, vilket är riktigt starkt gjort av en kille som aldrig varit en toppsprinter. I semifinalen tog det dock stopp, och Ekström fick nöja sig med en elfteplats totalt (morgondagens 15 kilometer i fristil kommer förstås passa mycket bättre). Annars hade länsåkarna en närmast osannolik otur i kvalet: Garphyttebröderna Marcus och Lucas Lennartsson körde in på exakt samma hundradel (!) och Vedevågssonen Filip Danielsson var närmast efter – som 31:a, 31:a och 33:a när 30 åkare går vidare till kvartsfinal.
Maria Gräfnings, som i år tävlar för Karlslund, blev 13:e i kvalet men åket ut i kvartsfinalen. Liksom Ekström lär hon göra betydligt bättre ifrån sig i morgondagens distanslopp som för damerna är tio kilometer långt.
Som en del i Idre-Särnatävlingarna, men inte ingående i juniorernas Sverigecup, avgjordes även juniortävlingar där Zinkgruvans Markus Johansson tog en ny topplaceringar när han blev tvåa i H20-klassen. Jag ringde upp Markus och tog ett snack om det och om junior-VM, som ni kan läsa här.
Erika Bergentz klappas om av sonen Wilhelm efter målgång i rekordloppet. Foto: Jonas BrännmyrKFUM Örebros Olle Tyrsmo, Amin Abdirahman, Hilleröds Axel Vang Christensen (som slog danska P13-rekord på 1 000 meter med tiden 3.05,99) och Thorens Wilhelm Bergentz. Foto: Jonas BrännmyrTjalves Simon Hjortmark i tät efter två varv i P17-killarnas 1 000-meterslopp, närmast före KFUM-trion Melker Forsberg (debut i nya klubben), Olle Tyrsmo och Jack Tranderyd, Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Johan Alpberg. Foto: Jonas BrännmyrMelker Forsberg (till vänster) spurtade ned Olle Tyrsmo och vann P17-loppet med 38 hundradelar, på 2.49,16. Foto: Jonas BrännmyrTjalves Simon Hjortmark tog tredjeplatsen före Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM:s Amin Abidrahman. Foto: Jonas BrännmyrStarten i herrarnas B-heat.IF Starts Heshlu Andemariam låg långt efter med varvet kvar, men drog på en långspurt och var en hundradel ifrån att plocka ned Örebro AIK:s Ludvig Börjesson. Men Börjesson drog längsta strået och vann på 2.49,96. Foto: Jonas BrännmyrEfteråt var det glada miner mellan Ludvig Börjesson och Heshlu Andemariam. Foto: Jonas BrännmyrWilliam Fransson inför starten i herrarnas A-heat. Foto: Jonas BrännmyrJonathan Gustavsson, som tog hem loppet, minuterna före start i herrloppet. Foto Jonas BrännmyrWilliam Wickholm, en av alla talanger i Mikael Kroons stall. Foto: Jonas BrännmyrUppställning inför starten i herrloppet. Foto: Jonas BrännmyrFransmannen Thomas Chaillou direkt efter debuten för KFUM Örebro (till vänster Tranås Arvid Berglund). Jonas Brännmyr
1) U23-världscupen i skridsko
Helgens tävlingar i Minsk är inte bara säsongspremiär för U23-världscupen i skridsko – utan dessutom den första tävlingen någonsin eftersom cupen, som ska bli ett mellansteg som mildrar den tuffa övergången från junior- till seniornivån inom skridskosporten, är helt ny. Någon officiell startlista är ännu inte publicerad, men klart är att Sverige bara ställer upp med en skrinnare: Kumlakillen Adam Axelsson. Sjukdomar har gjort att han inte tävlat sedan den 8 oktober, och det ska bli intressant att se om han ens kunnat bibehålla den formen eller till och med slipat fram en liten topp nu till premiären trots den rätt besvärliga säsongsinledningen. Axelsson ska hur som helst köra 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen, och eventuellt även teamsprint (på lördagen) med juniorerna Wilhelm Ekensskär och David Karlingsjö (som båda tävlar för Trollhättan), som är på plats för att köra juniorvärldscupen som avgörs samtidigt och som kan få kliva upp och bilda ett U23-lag med Axelsson.
2) Skidpremiärer
Dels är det dags för den individuella prologen till långloppsvärldscupen, med 40 procent av bröderna Impola på startlinjen (alltså två av fem, Bill och Bob …), som jag skrev om i onsdags. Men det är också dags för första två deltävlingarna i den nationella svenska cupen i längdskidåkning för seniorer, i Idre, som en del av de klassiska Idre-Särnatävlingarna (så det bjuds även på juniortävlingar, men deras nationella cup drar igång först om tre veckor). Av toppnamn som lämnades utanför världscuptruppen (de har ju också premiär, i Ruka) finns A-landslagsåkarna Martin Johansson och Viktor Thorn, men också Garphyttans Axel Ekström som, när specialdistansen (?!) 15 kilometer fristil står på programmet på söndag vuxit ut till något av en favorit efter andraplatsen bakom Marcus Hellner i premiärloppet i Bruksvallarna för exakt en vecka sedan.
Dagen före avgörs en fristilssprint där Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson är fjärdeseedad i herrjuniorklassen på Fispoäng, och hoppas förstås på revansch efter förra helgen för att hålla JVM-drömmarna vid liv (det återstår bara två nationella juniorsprinttävlingar före junior-VM-uttagningen efter den här helgen, så det finns jättemånga möjligheter att visa att man ska ha en plats till Salt Lake City).
Revansch? Jo, ZIF berättar nu på sin hemsida om vad som egentligen hände i den där semifinalen i Bruksvallarna som jag skrev lite om. Och jag citerar: ”Efter en ordnad start blev [Markus] rejält omkullkörd av en norsk konkurrent med bruten stav som följd och även om han kom på benen och fick en ny stav så var den här dagen förstörd. Det var ingen glad Markus i mål och norrmannen fick veta både det ena och andra …” Anmälda till tävlingarna är också Garphyttans Anton Andersson (H18), Kevin Henriksson (H20), Joel Lager (H20), Lucas Lennartsson och Marcus Lennartsson, Karlslunds Maria Gräfnings samt Filip Danielsson (örebroaren som tävlar för Torsbyklubben SK Bore). Alla kör båda dagarna utom Johansson, som står över söndagens distanslopp (där damjuniorerna kör fem kilometer, herrjuniorerna och damerna tio kilometer och herrarna 15 kilometer).
3) Triumfglasspelen (som själva i och för sig skriver Triumfglass-spelen för att få med alla tre S:n …)
Inomhussäsongens andra tävling i Tybblelundshallen bjuder på betydligt större och vassare medeldistansstartfält än den första. Totalt 34 löpare har anmält sig för fem varv runt hallen, alltså 1 000 meter. Damerna springer 16.45, herrarna tio minuter senare. I förstnämda loppet ska det bli intressant att se vilken form Erika Bergentz, som tog veteran-EM-silver på både 800 och 1 500 meter förrförra inomhussäsongen, är i efter en sommar där hon mest kutat längre (Stockholm marathon) och mer kuperat (Sälen fjällmaratons halvmaraklass, terräng-SM). Men huvudnumret för hela tävlingen är herrarnas lopp där Martin Regborn, EM-bronsorienteraren som var SM-femma på 3 000 meter förra vintern, gör årets första inomhusstart och ställs mot fjolårets distriktsetta på distansen Jonatan Gustafsson, nyblivne KFUM-löparen Tomas Chaillou och en del andra. Jag skrev lite om det i tisdags.
Bubblare: Som jag tidigare noterat drar ju även Löpex vinterserie igång i helgen.
Efter förra helgens resultatmässigt misslyckade världscuppremiär i Harbin gick det betydligt bättre för SK Winner-skrinnaren David Andersson när världscupens Asienturné avslutades på OS-banorna i japanska Nagano i helgen. David förbättrade sina tider (1.11,12 mot 1.13,15 på 1 000 meter och 1.48,96 mot 1.52,67 på 1 500 meter) med stora marginaler (över två respektve nästan fyra sekunder) och bättrade placeringarna nästan lika mycket (35:e-platsen på 1 000 meter innebar tolv platsers avancemang jämfört med förra veckan och 25:e-platsen på 1 500 meter var en förbättring med 18 placeringar; och gav dessutom säsongens sex första världscuppoäng). I världscupens B-division var David sexa, bara sju tiondelar från pallen i klass. ”Avslutningen på denna tour kunde inte blivit bättre. I morgon, måndag, vänder man hemåt för att träna och förbereda sig för världscupen i Heerenveen”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.
Däremot verkar Adam Axelsson inte ha kommit till start i den norska cuptävlingen i Hamar i helgen (hans namn finns inte med i resultatlistan), men jag har inte fått tag på Kumlakillen för att höra vad som hänt (han ska ju debutera i U23-världscupen till helgen).
I Bruksvallarna var det som väntat Zinkgruvans Markus Johansson som visade framfötterna (skidspetsarna?) mest när det i dag vankades sprint som avslutning på den svenska premiärhelgen. Johansson som senaste två åren tagit SM-guld (i H18) och SM-silver (i H20, där han nu gör sin sista vinter som junior) och nu var sprintspecialisten sjua i kvalet och enkelt vidare från kvarts- till semifinal, men där verkar något ha hänt (ett fall?!), för Johansson blev sist, halvminuten från att blanda sig i spurtstriden om finalbiljetterna. För den som vill lära känna Markus lite närmare inför en vinter som mycket väl kan sluta med junior-VM-sprint i Salt Lake City för hans del kan spana in den här intervjun på Zinkgruvans hemsida.
Olyckligast i Bruksvallarna var kanske fredagssensationen Axel Ekström. Garphytteåkaren tog nämligen den trist 31:a-platsen i herrarnas kval, 19 hundradelar från att ta sig vidare som sista man till kvartsfinalerna (där Ekström, som inte är någon sprintkanon utan trivs bäst på de längre distanserna, ändå förmodligen fått svårt att hävda sig). Med sig till nästa helgs Sverigecuppremiär i Idre får Ekström ändå bara positiva besked från Bruksvallarna; det här har ju varit hans stora genombrott som senior.
Ekströms klubbkompis Marcus Lennartsson var 34:a, även han mindre än en sekund från att gå vidare till finalerna. Oscar Johansson blev 42:a i juniorklassen, tre sekunder från att kvala in.
1) Bruksvallsloppet
Det var ju förbaskat att SVT inte hade hunnit rigga upp sina kameror och körde live redan i dag. Men ni missade väl ändå inte knallen? Axel Ekström är ju inte på något sätt obekant för bloggens läsare, men ändå en doldis för många i skid-Sverige. Och en andraplats, med så många A-landslagsåkare och tunga namn bakom sig, borde väl rimligen ge chansen i världscuplaget, även om det dröjer till tredje helgen, i Davos 10–11 december, innan just distanslopp i fristil står på programmet.
På nyhetsplats har jag producerat en hel del skidtexter senaste dagarna: Om Filip Danielssons steg in i seniorvärlden, om Bill Impolas reaktion på astmamedicindebatten och om hans satsning mot världscupen.
Helgen i Bruksvallarna har jag skrivit om här på bloggen, och i morgon sjunker vi ned i tv-soffan och följer de två sista loppen.
Men missa inte den här bilden först, förresten. Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer. Sicken trio!
Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer på pallen i Bruksvallarna. Foto: Ulf Palm/TT
2) Skridskosäsongen rullar vidare
Nästa helg är det dags för premiär – första deltävlingen någonsin – i U23-världscupen i skridsko. Den avgörs i vitryska Minsk, men den här helgen är Kumlas Adam Axelsson, som ska köra den historiska tävlingen, i Hamar för att hitta form och fart i en norsk cuptävling (Adam kör 500, 1 000 och 1 500 meter) där efter sjukdomsbekymren som förstörde tränings- och tävlingslägret i Inzell. Hans klubbkompis i Örebroföreningen SK Winner, OS-skrinnaren David Andersson, tävlar för andra helgen i världscupen, och kör 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen i Naganos gamla OS-arena.
3) En orienteringsnyhet – Ellinor Eriksson byter klubb
Så mycket orientering, löpning eller cykling verkar det inte vara i helgen (och triathleter och swimrunare har väl gått i ide) – så i stället kastar vi in en liten nyhet som helgens tredje höjdare: Det har nu blivit officiellt (jag hörde ryktet för ett par veckor sedan men har inte hunnit blogga det, och nu är det ju för sent att ta åt sig någon kredit …) att Ellinor Eriksson som gjort sådana framsteg den gångna säsongen byter klubb från KFUM Örebro till OK Tisaren.
I ett känsloladdat inlägg på KFUM:s hemsida skriver Ellinor själv om klubbytet: ”Jag [hoppas] på att få omge mig med fler löpare i min ålder som
strävar mot samma mål. Att få ta del av, samt dela erfarenheter med andra och
utvecklas vidare i rätt riktning. Jag vill nå toppen och jag tror att det här är rätt steg på vägen dit.”
På sin egen blogg, som jag tidigare rekommenderat, skriver Eriksson dessutom underhållande om den gångna helgens landslagsläger: ”Måste erkänna att jag gått runt och varit lite smått starstruck hela tiden.”
Jag kutade ju Borås 6-timmars i går (läs racerapporten här) och därför blev det inget blogginlägg då (jag hade tänkt skriva på kvällen, men låg först och skakade av nedkylning vilket sedan övergick i årets värsta förkylning). Nåväl, det hände ju en del intressanta grejer som ni inte får missa, så därför kommer här en resumé.
Ja, orienteringsgalan har jag redan skrivit om här (tre priser till länet, till Martin Regborn, Tomas Hallmén och Marcus Jansson; och landslagsorienterarna kutade ju dessutom en masstartsträning på lördagen, före galan, som ni kan se resultaten från här), men det hände en hel del annat också.
Först och störst var förstås Louise Wikers fjärdeplats i terräng-NM, eller kanske framför allt svenskornas guld i lagtävlingen, som borde kunna bädda för ett lag på EM i Italien den 11 december. Nu ska man ju absolut inte ta ut något i förskott när det gäller Wiker; jag minns både när hon 2011 blev nobbad från just terräng-EM trots en grym säsong med bland annat SM-guld på 10 000 meter (efter att hon blivit sjuk och presterat dåligt på NM och öppna brittiska EM-uttagningarna) och när hon i fjol ratades till maran på friidrotts-VM trots att hon var Sverigetrea (sedan fick hon ändå åka och springa i Peking efter dubbla återbud, men då fick hon beskedet så sent att det störde uppladdningen och förutsättningarna ordentligt). Så vi väntar väl helt enkelt och ser vad landslagsledare Lorenzo Nesi säger när den slutgiltiga truppen släpps den 29 november.
Hur som helst vann Charlota Fougberg, hinderspecialisten, sitt andra terräng-NM guld med hela 34 sekunders marginal ned till Finlands Camilla Richardsson på andrpalatsen. Wiker var alltså fyra, 7,7 sekunder bakom Richardsson och 7,0 bakom tredjeplacerade finländskan Annemari Kiekara. Att svenska Sara Holmgren blev femma samtidigt som tredje finländskan kom först på tolfte plats gjorde att Sverige alltså ändå vann lagtävlingen (tio placeringspoäng på Sverige, 18 på Finland, 22 på Norge på tredje plats).
I skidtunneln i Torsby värmde en hel del länsskidåkare upp med träningstävlingen Stjerneracet inför Bruksvallsloppet, den stora svenska säsongspremiären, nästa helg. Jag har inte lyckats komma över någon resultatlista från tävlingen än, men enligt Filip Danielssons blogg vann Bob Impola före Bill Impola och just Danielsson (alla tre tävlar för SK Bore i år) medan Zinkgruvans Markus Johansson enligt samma källa verkar ha blivit sexa.
I världscuppremiären i skridsko, i kinesiska Harbin, slutade den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson 43:a på 1 500 meter (på 1.52,67), 47:a på 1 000 meter (på 1.13,15) och 50:e på 500 meter (på 36,64). Inte riktigt vad han hade hoppats på inför tävlingarna. ”Davids målsättning att kvala in till division A (där de 20 bästa i världen får åka) gick inte att realisera utan han hamnade på 23:e plats i division B (på 1 500 meter)”, skriver Kenth Borgström på förbundets hemsida.
Matthias Wengelin lyckades inte försvara den svenska mästartröjan i cykelcross-SM i Eksjö. Mountainbikespecialisten från Örebro missade pallen, blev femma 2.42 bakom segrande David Eriksson, Göteborg, och 1.41 från Henrik Jansson, Falun, på tredjeplatsen. Det blev inga medaljer i junior- eller veteranklasser heller för länscyklisterna, Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck var närmast, 38 sekunder från bronset i damveteranklassen (och 28 sekunder före klubbkompisen Linnea Angerman). OS-guldmedaljören (i mountainbike) Jenny Rissveds vann för övrigt damklassen före OS-silvermedaljören (i landsväg) Emma Johansson. Guld och silver igen, alltså.
Och i Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen, slog IF Startas Maria Eriksson till med ett personligt rekord på 3 000 meter, 11.43,41, medan Heshlu Andemariam blev bästa länslöpare i herrarnas lopp med en tredjeplats på 9.41,41 (Pontus Aldenstam, Väsby, vann på 9.17,95).
– Det blir riktigt skoj, jäkligt kul att testa något helt nytt. Jag tror att det kommer bli ganska stora startfält, varje nation får ställa upp med tre åkare per distans. I juniorvärldscupen brukar det var 80–90 startande, och det blir säkert något liknande här. Jag ska köra 1 000 och 1 500 meter, och förhoppningsvis även teamsprint med våra två juniorer Wilhelm Ekensskär och David Karlingsjö (som båda tävlar för Trollhättan), säger Axelsson till Konditionsbloggen. Hur har tiden efter sjukdomen varit?
– Det hängde i rätt länge, även efter jag åkte hem. Jag blev orolig och gjorde tester av hjärtat och för twar och körtelfeber och sådana grejer, men de visade ingenting. Det var riktigt segt, jag kunde inte göra någonting. Låg mest och kollade på serier, och det brukar jag aldrig ha tid med (skratt). Till slut vilade jag så mycket att jag inte ens kunde somna om kvällarna, jag brukar slockna vid 22 men var vaken till midnatt. Men till slut blev det bättre, och i helgen kom jag igång med några tuffa pass igen. Är det risk att du tappat så mycket att du inte hinner tillbaka i form till tävlingen i Minsk?
– Jag vet inte. Jag var ju i toppform, gjorde riktigt bra tider första dagen i Inzell trots att jag inte alls kände mig bra, jag hade feberkänsla och var allmänt seg i kroppen, men tänkte att det var något allmänt efter flygresan. Men sedan blev det sämre. Totalt gick det över två veckor utan att jag kunde träna någonting, och det är klart att man tappar en del. Men senaste dagarna har jag hunnit köra några intervallpass som jag brukar ha som test för att se hur jag ligger till, och det har känts positivt. Jag verkar inte ha tappat alltför mycket och jag hoppas att jag hinner tillbaka. Hur kommer uppladdningen för U23-världscupen se ut?
– Jag åker till Hamar nu och tränar, och blir kvar till tisdag–onsdag. Och sedan åker jag nog tillbaka dit för en tävling helgen före U23-världscupen, för att toppa formen.
Axelssons klubbkompis i SK Winner, OS-skrinnaren David Andersson, fick också hela träningslägret i Inzell förstört av sjukdom och kunde överhuvudtaget inte träna under de tre veckorna där. Han är trots det uttagen till seniorvärldscupdeltävlingarna i kinesiska Harbin 11–13 november och i japanska Nagano helgen därpå.
Och så noterar vi att Jonas Merz, som var ankare i Tiomila i somras, är näste schweizare att lämna OK Tisaren efter Matthias Kyburz. Han skriver själv ett långt brev om det svåra beslutet att byta klubb (till Göteborg-Majorna) efter 15 år i Kumla- och Hallsbergsklubben: ”Tisaren är en fantastisk klubb […]. Stort tack för allt. Det var en ära att ha fått springa för Tisaren”, skriver Merz bland annat.
Jag kan ju knappast ha varit den enda som hajade till när Louise Wiker anmälde sig till båda distanserna på terräng-SM, trots att det gått mindre än en vecka sedan det den Hälleforsbördiga löparen rankar som sitt livs lopp: Megaperset (med över fyra minuter) i Amsterdam marathon i söndags (2.36.39) som gör att hon redan nu är kvalad till friidrotts-VM i London nästa år. Men Wiker visade sig övervinna slitenheten från Nederländerna med en kvarvarande formtopp, och tog karriärens tredje individuella brons i terräng-SM (och den sjunde individuella SM-medaljen totalt sett; de två tidigare terrängbronsen kom 2011) som i dag inleddes med den korta distansen: Fyra kilometer, motsvarande två varv på den av somliga hårt kritiserade och av andra lika gillade fotbollsplansbanan i Västerås.
Wiker hade förvisso de båda OS-löparna Sarah Lahti och Charlotta Fougberg före sig, men var bäst av alla icke-OS-lubbare och tog tredjeplatsen 36 sekunder bakom Lahti och 24 bakom Fougberg. Ihop med Lahti och tian Hanna Bartholomew (i Hässelby) fick hon dessutom ett lag-SM-guld med minutmarginal ned till Ullevi. ”Tack kroppen för återhämtningsförmågan. Vilken bonus sex dagar efter maran”, skriver Wiker själv på instagram.
Men Wiker var ju långt ifrån ensam länslöpare att springa hem medaljer i Västerås i dag. Kolla bara:
** När Mikaela Kemppi tog en DNS i K40 (hon är fortfarande anmäld till damelitens långa lopp i morgon) tog Erika Bergentz hem tredje raka guldet i klassen, med 17 sekunders marginal. Därtill det första, historiska SM-guldet (om än veteran-SM-guldet) för Thoren track & field. Bergentz vann sin klass med 17 sekunders marginal och såg dessutom till att spurta ned K35-vinnaren Anneli Johansson, Hälle, med tre sekunder. Tiden, 14.47, hade för övrigt räckt till 16:e plats i senior-SM. ”Riktigt nöjd”, konstaterar Bergentz, som har låst konto, på instagram.
** Per Sjögren återupprepade silversuccén från Eskilstuna för två år sedan och tog en ny andraplats i H35, minuten bakom segraren Patrik Engström, Studenterna, men åtta sekunder före trean, Fredrik Eriksson, Akele. Sjögren berättar själv om loppet om loppet på twitter: ”Öppnade i rygg på Patrik i cirka 3.10-tempo, men kände ganska snabbt att luftrören inte riktigt trivdes med att ventilera så mycket luft. Slog av på takten och försökte hålla ett skönt tempo. Fick sedan sällskap av Fredrik och lät honom bestämma farten … Märkte att jag hade bättre teknik utför och kände mig trygg med att invänta sista varvet. Bakom jagade två Mantralöpare, men dom fick aldrig riktig kontakt. Precis i utgången på det sista varvet högg det till i vänstervaden och jag trodde att det är kört. Tvingades till plattfotslöpning för att avlasta, och det släppte något. Inför sista backen var det inget att spara på, så jag ökade tempot och tog hem silvret med god marginal. Något defensivt och lite fegt, men ibland måste man tänka på slutresultatet också.”
** IF Start var bara tre sekunder från att ta hem guldet i veteran-SM:s sammanlagda lagdamklass (för alla klasser som springer fyra kilometer, K35-K70) men Gabriella Eliassons, Anna Petterssons och Maria Erikssons sammanlagda tid var liiite för långsam jämfört med Uppsalas. Hade de sprungit en sekund snabbare var, så … Men silver ändå.
** Även individuellt fick Pettersson silver, i K45. 47 sekunder bakom Karin Arthursson, Hässelby, där (och klubbkompisen Marie Dasler var bara 24 sekunder från medalj på sin fjärdeplats; fyra blev även Starts Rose-Marie Enmalm i K60, 15 sekunder från bronset [Enmalm tog guld senast hon ställde upp på terräng-SM, för två år sedan]).
** Inga medaljer, men väl värda att nämna, är också Jack Karlsson som blev sjua i tuff konkurrens i P17-klassen och Mattias Nätterlund, dagens enda länslöpare i herrelitklassen, som gjorde terräng-SM-debut och löpte de fyra kilometerna på 13.12 (Eskilstunas Abraham Adhanom tog guldet på 11.53, fyra sekunder före Suldan Hassan och Andreas Åhwall) och berättar själv på instagram: ”Inte ofta man är nöjd med att vara 38:a i ett 57 man starkt startfält. Men i dag är jag det. Man mot man-löpning när det är som bäst, något man inte alltid är bortskämd med. Formen börjar sitta som den ska inför Frankfurt marathon.”
I morgon fortsätter terräng-SM med de långa distanserna förr herrarna (tolv kilometer med Martin Regborn och Linus Rosdal) och damerna (åtta kilometer med Louise Wiker och Mikaela Kemppi), och så gör juniorerna (bland annat Haben Kidane) upp över 4 000, 6 000 eller 8 000 meter beroende på ålder och kön.
Visst blev det säsongsdebut på cykelcrossen för mountainbike-VM-femman Matthias Wengelin när andra deltävlingen i svenska cupen avgjordes i Stockholm på lördagen. Wengelin, som är regerande svensk mästare även i den här disciplinen, var tredje bästa svensk (norrmannen Fredrik Haraldseth vann; en viss Emma Johansson vann damloppet), distanserad med en knapp minut. I morgon avgörs en deltävling i CX-pokalen i Uppsala, och SM är bara tre veckor bort.
Tisarens välmeriterade lag i Höstbudkavlen i Göteborg knep en sjundeplats, men då ska tilläggas att alla sex lagen framför hade minst två herrar i laget (tre hade tre).
Och det blev ingen tävling för Adam Axelsson den här helgen heller. Smsade med skridskotalangen från Kumla tidigare under kvällen, och han berättade att han tvingats ge upp tankarna på tävlingen i tyska Inzell redan tidigt under veckan på grund av sjukdomen han dragits med i två veckor: ”Åkte hem i tisdags. Nu blir det att ladda om och försöka få något lopp i benen innan premiären i U23-världscupen och sedan köra hårt där”, skriver han.
Själv tillbringade jag större delen av dagen på Örebro universitet, där andra upplagan (men jämfört med fjolåret betydligt bantade versionen) av Pennybridge open, Örebros största crossfittävling, avgjordes. Och döm om min förvåning när habile löparen och triathlen Mikael Selvin (tävlingsledare för Örebro triathlon) dök upp i Markskogen (där jag stod och hejade på den första grenen, som var tre kilometer terränglöpning). Just det momentet passade förstås Selvin som hand i handske (han blev 13:e på 12.54), men under de mer styrkekrävande momenten inne i idrottsalarna dalade han till en sammanlagd 62:a-plats.
1) Terräng-SM
Förstås. Jag skrev en halv spaltmil om det i tisdags. Men så finns det också ett gäng ”hyggliga” länsnamn på plats i Louise Wiker (som nu bekräftat deltagande på instagram), Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Linus Rosdal, Mattias Nätterlund, Haben Kidane, Per Sjögren och Erika Bergentz. Ojojoj. Man kan se tävlingen i sin helhet live i webb-tv.
2) Testlöpning av Örebro parkrun
Parkrun har senaste decenniet varit en spirande rörelse med basen i Storbritannien, som kom till Sverige i somras och nu på söndag arrangeras en testlöpning på banan som det är tänkt ska användas när serien kommer till Örebro nästa år. Vi snackar återkommande femkilometerslopp på samma bana varje lördagsmorgon, där man kan utmana sig själv eller kompisar eller så. Att springa snabbare, eller att springa alls. Jag kommer skriva en hel del mer om det på bloggen framöver. Vill man vara med redan på söndag finns all information om hur man anmäler sig på Örebro parkruns facebooksida (det är gratis).
3) Sluttampen på orienteringssäsongen
I praktiken tog den ju slut i och med världscupfinalerna i Schweiz förra helgen, men orientering är ju en aktivitet som pågår året runt och några tävlingar till går att krama ut om man bara vill (innan det bara återstår stadsorientering i vintermörker).
Som Höstbudkavlen i Göteborg (en stafett för fyrmannalag med helt fri könsindelning), Där Tisaren kommer till start med lag där tre av fyra sprungit landslag 2016: Josefin Tjernlund på förstasträckan och ankaret Lilian Forsgren var ju med på senior-EM i våras (Forsgren kutade även världscupfinalen) och Andrea Svensson på andrasträckan gjorde comeback (och vann!) i juniorlandslaget i Europeiska juniorcupen efter att ha missat chansen att göra tre junior-VM (och försvara JVM-guldet i stafett) på grund av vårens knäproblem. Trion kompletteras av Albin Pettersson, som sprang åttondesträckan på Tiomila i somras, som lubbar tredjesträckan.
Eller Helg utan älg som lockat åtta Hagabylöpare att åka till Gotland.
Bubblare: Tredje och sista tävlingshelgen för Adam Axelsson och David Andersson i Inzell (jag har inte fått kontakt med Adam, men det verkar av startlistan som om han inte kommer till start på grund av sjukdomen). Tävlingen avgörs fredag-lördag, men jag har ännu inte sett några resultat. Svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävling två i Stockholm på lördagen (och på söndagen är det fjärde deltävlingen i CX-pokalen i Uppsala). Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, från Örebro, har flaggat för att han eventuellt begår säsongspremiär i Stockholmstävlingen.
Innan Adam Axelsson i mitten av förrförra veckan flög till tyska Inzell för tre veckors tränings- och tävlingsläger var jag hemma hos skridskotalangen och pulsklockenvinnaren i Kumla, och gjorde både webb-tv och ett reportage inför säsongen. Hur det gått sedan dess? Tja, upp och ned, kan man säga.
Axelsson skulle ju ägna den första helgen åt att tävla igång kroppen och därefter gå allout i en tidig formtopp för att – om möjligt – klara världscupkvaltiderna eller i varje fall ta kvaltiderna till U23-världscupen.
Det sistnämnda sopade han av redan under den första helgen, när han gjorde 1.13,76 på 1 000 meter (1.14 är kvalgränsen; 1.13,76 är dessutom den bästa tiden Axelsson gjort på distansen på europeisk is) och på 1 500 meter är han sedan tidigare inkvalad med en hundradels sekunds marginal (tack vare att resultat från förra säsongen får räknas). Dessutom noterade han den helgen säsongsbästa på 500 meter med 37,62 (37 blankt är kvaltiden till U23-världscupen där).
Men därefter har det varit mindre roligt: ”Dåliga nyheter är att jag är sjuk och varit det sedan lördagen förra veckan” (alltså samma dag som han körde de där båda loppen), skriver Axelsson i ett sms. Därför blev det ingen tävling i går. Nästa helg? Kanske. ”Jag kommer stanna kvar och hoppas på att bli frisk. Det är tydligen något virus som går nu, tyvärr.” Klubbkompisen David Andersson, som körde OS i Sotji för två år sedan, är också på plats i Inzell men har inte kommit till start i någon av tävlingarna.
Oavsett om Axelsson piggnar till före fredag, när sista tävlingshelgen i Inzell inleds, ser det förstås tufft ut att hinna i sådan form att han ska sätta kvaltider till seniorvärldscupen då. Därmed får Axelsson, åtminstone under inledningen av säsongen, förmodligen rikta in sig på U23-världscupen, som avgörs över tre deltävlingar: Den inleds 26-27 november i vitryska Minsk, fortsätter 21-22 januari i italienska Collalbo och avslutas 11-12 februari i tyska Erfurt.
Så två tillrättalägganden som bloggen fått:
** Som en kommentar till (det en vecka försenade) inlägget om 25-manna berättar ”Per” i en kommentar (som finns publicerad där) att visst strul, som låg bortom OK Tisarens kontroll, gjorde att de två sista sträcktiderna såg lite lustiga ut och egentligen inte stämde fullt ut: ”Simone Niggli råkade springa ut 1.33 för tidigt då det var ett annat lag som hade tagit en blindkarta för OK Tisaren. Då arrangören uppmärksammade misstaget som skett fick Matthias Kyburz vänta lika länge extra vid nästa växling. Simone hade fortfarande varit snabbast på sin sträcka och Matthias hade haft tredje bästa tid på sin om allt gått rätt till …”, skriver ”Per”.
** Angående felspringningarna vid Karlslundsloppet, och det inlägg från Östansjö SK som citerades i bloggen, vill Mats Carlberg i arrangörsstaben reda ut begreppen och lägga saker och ting till rätta: 1. Vakten ej på plats. Korrekt. 2. Dålig snitslat. Fel. På grund av att ingen vakt var på plats och att täten hade fokus framåt tittade de inte efter snitslingen som var bra utförd. 3. Det påverkade inte placeringarna. Men att loppet stryks ur långloppscupen kan tyckas vara en bra säkerhetsåtgärd. Vi talade med alla framskjutna i tävlingen som var övertygade att resultaten är rätt men med fel tid sånär som på ett fåtal som inte gick sitt max, däribland vår egen Per Eklöf. 4. Samtliga löpare erbjöds att maila oss för kompensation. Alla avböjde och insåg att detta kan hända.
Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen. Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta. Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig. Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar? – Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot. Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.
Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.
Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.
I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.
Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Konditionsbloggen 