I samband med kraschen som avslutade Emilia Fahlins säsong, den på andra etappen av Nederländerna runt den 31 augusti där hon åkte på en fraktur strålbenet i högra underarmen, berättade expertkommentatorn på brittiska Eurosport att snacket i cykelkretsar var att franska proffsstallet FDJ-Suez-Futuroscope valt att inte förlänga Fahlins kontrakt över 2023. Men endera var det fel eller också har teamledningen vänt, för i dag gick stallet ut med att Örebrocyklisten kritat på ett nytt ettårskontrakt. Därmed kommer Fahlin gå in på sitt femte år i det franska laget (som bytte ut en tredjedel av sitt sponsornamn i somras).
Fahlin kommer komma in i 2023 från fyra raka strul-säsonger: 2019 kraschade hon svårt på träning i Spanien och drabbades av en svår hjärnskakning och en blödning innanför skallbenet som höll henne borta i 4,5 månader. 2020 gjorde pandemin att säsongen kom igång först i slutet av juli, och sedan bröt Fahlin ett ben i högerhanden när hon tog emot en drickflaska under en etapp i Giro d’Italia och missade bland annat VM. 2021 drabbades hon av utmattningssyndrom och tvingades ställa in hela säsongen (inklusive OS, VM, EM) redan i början av juli. Och i år avslutade alltså en strålbensfraktur säsongen när hon precis börjat hitta tillbaka till gammalt gott slag (och för tredje året i rad missade hon VM efter att dessförinnan ha kört tolv raka).
Men just det där att hon började hitta tillbaka, att cyklingen började bli väldigt rolig igen, har gjort att Fahlin uttryckt i intervjuer att karriären kan bli längre än hon tidigare tänkt. När jag talade med henne för några år sedan såg hon 2022 eller 2023 som det absoluta slutet – nu har hon öppnat för en satsning över OS i Paris 2024.
Fahlin inledde sin proffscykelkarriär redan 2007, och det blev inledningsvis sju säsonger i det tyska lag som i dag heter Canyon-Sram men som då gick under namn som T-Mobile, Team Columbia, Team HTC-Highroad och Team Specialized-lulemon. 2013 gjorde hon ett år i norska Hitec-Products och 2014–2015 och 2017–2018 tävlade hon för storsatsande, brittiska Wiggle-Honda/Wiggle-High5. Däremellan, 2016, tävlade hon för det mindre, italienska stallet Alé Cipollini, och det året fick hon verkligen chansen att tävla för egna resultat (men utan så mycket uppbackning), vilket bland annat ledde till segern i världstourtävlingen Vårgårda GP, hennes klart största framgång. Sedan 2019 har hon alltså tävlat för FDJ, som under de här åren byggts upp till en maktfaktor. Första året var Fahlin given kapten, 2020 kom danska Cecilie Uttrup Ludwig in och delade ansvaret (och hon har haft en jäkla utveckling sedan dess!). I fjol anslöt även italienska klättraren Marta Cavalli, och i år australiska Grace Brown (tvåa på VM-tempot förra vecka). Dessutom har franska Clara Copponi börjat ta för sig i spurterna. Kanske inte så konstigt alltså att Fahlin fick vänta rätt länge på chansen att göra egna resultat efter sin långa frånvaro från tävlingsscenen inför årets säsong, med allt fler starka namn vid sin sida (även om få lär tvivla på att hon har topp tio-potential på snart sagt alla tävlingar utan alltför kraftig kupering).
Förutom Fahlin skrev även norska Stine Borgli, som anslöt till FDJ ett halvår efter Fahlin, på för 2023 i dag. Det innebär att stallet har 14 cyklister under kontrakt (vilket var lika många som de hade i år, så i princip är de väl klara med truppen nu): Fahlin, Borgli, Uttrup Ludwig, Cavalli, Brown, Copponi, italienska Vittoria Guazzini, franska Eugénie Duval, Victorie Guilman, Marie Le Net, Évita Muzic, Jade Wiel och Gladys Verhulst, och nederländska Loes Adegeest. De två sista är stallets två nyförvärv inför 2023: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche. Nio av 14 har kontrakt även över 2024: De två nyförvärven, Uttrup Ludwig, Brown, Guilman, Le Net, Muzic, Wiel och Guazzini. De fyra sistnämnda även över 2025.
Årets tävlingssäsong är ännu inte över (för de som inte är långtidsskadade), och programmet för nästa års världstour är ännu inte släppt. Men räkna med att det blir tävlingspremiär någon gång i slutet av februari eller början av mars.

Det blir mycket löpning till helgen: På lördag är det Örebro parkrun och Blänkabackens trail, och på söndag är det Hostruset – men också helgens viktigaste lilla lopp: ”Vi springer för forskningen!” Det är fri starttid mellan tio och 14, så det går att hinna med även om man springer Hostruset, och man väljer på en, 2,5, fem och tio kilometer (som är två varv på femkilometersbanan), och arrangörerna har förberett Strava-segment för de två längre distanserna (fem kilometer hittar du här, tio kilometer här), men det viktigaste är inte hur fort man springer utan att man skänker en slant till hjärt- och lungfonden. Starten och mål är i krosningen Mörtvägen/Kärleksstigen i Ekeby-Almby (bara ett stenkast från Blänkabacken!), strax utanför Örebro, men arrangemanget är en del av en större insamling där man kan springa var som helst på söndag.

Lindebygdens OK hade klubbmästerskap i nattorientering i går kväll (lite söder om stan, väster om riksväg 50), men ingen från klubben startade i seniorklasserna. De vanns i stället av Milans Therese Korkeakoski och Tom Korkeakoski från grannklubben Milan. Klubbens nyblivne dubble svenska ungdomsmästare Axel Thybeck sprang i stället i H16-klassen, där han krossade motståndet för att lägga ett DM-guld till handlingarna (lillasyster Lovisa Thybeck vann D14-kalssen, den äldsta med startande löpare på flicksidan).