Efter 20 av 744 timmar av omröstningen om NA:s och Löpex Sports Pulsklocka ligger Emilia Fahlin tvåa, knappt 70 röster bakom tidiga ledaren Josefin Gerdevåg. Nu drar Örebros egen proffscyklist till Italien för första lägret med nya lagkompisarna Alé-Cipollini, skriver stallet i ett pressmeddelande.
I morgon, onsdag träffas laget på hotellet La Buca del Gatto i Cecina, strax söder om Livorno på den italienska västkusten för ett veckolångt läger. Enligt yr.no blir det sådär 10-15 grader om dagarna den här veckan, så vi snackar inget lyxläger i sommarvärme men ändå bättre än isiga svenska vägar, förstås.
Elitcyklister, i varje fall på damsidan, sköter träningen nästan uteslutande på egen hand, och Fahlin har sagt att hon saknat de här lägren under tiden i Wiggle-Honda, där cyklisterna var helt utelämnade åt att förbereda sig på egen hand. Nu blir det åtminstone en veckas träning tillsammans med lagkompisarna. ”För att bygga ett lag av individerna måste man träffas och lära känna varandra, och det här är det bästa sättet att göra det på: Det kommer, faktiskt, att finns roliga och lustfyllda bitar under lägret som ger tjejerna en chans att verkligen smälta ihop till en grupp”, säger stallets sportdirektörer Fortunato Lacquaniti och Fabiana Luperini (med en röst?!) i pressmeddelandet.
Helt väntat kom i går beskedet att La Sgambeda tvingas byta bansträckning. Alla som sett instagrambilderna som lagen lagt upp från Livigno har förstått att snöbristen är monumental. Nu kommer det ursprungligen 35 kilometer långa loppet att köras över fyra varv på en sex kilometer lång slinga, totalt 24 kilometer. Lördagens lagtempo skulle dock redan från början ha gått på en fem kilometer lång slinga (som körs tre varv), så det påverkas inte. Örebrobaserade laget Team Skistart.com ställer upp med Sara Lindborg, Linus Larsson, Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand, meddelar laget på sin sida där de även bjuder på en insatt genomgång av konkurrenterna.
För övrigt fick jag ett twittertips (av Per Sjögren) om att Tim Sundström byter klubb. Ja, redan, på lördag blir hans övergång från KFUM Örebro till Tureberg FK komplett. Sundström, som i år slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter, har ju sedan ett par år tillbaka bott i Stockholm och tränat med bland annat just Tureberg, så övergången är på så vis logisk. Klubbytet lär innebär att distriktets två äldsta rekord, Sven Malmbergs 2.23,1 på 1 000 meter (satt under andra världskriget!) och Tage Ekfeldts 1.49,0 på 800 meter lär stå sig ett bra tag till.
Adam Axelsson, 19, har haft en avkortad cykelsäsong eftersom han nu väljer att satsa helhjärtat på sin skridskokarriär. Trots det säkrade han på lördagen totalsegern i den svenska seniorcupen (om han och jag räknat rätt, det är en hel del avancerad matematik som måste göras eftersom två deltävlingar återstår men varje cyklist bara får räkna sina sex bästa resultat från de totalt nio tävlingarna), den näst högsta nivån i inhemsk cykling bakom elitklassen. Det skedde via en femteplats i Treberg GP i Skara på lördagen (Axelsson blev tvåa i klungspurten bakom tre utbrytare; hans sämsta placering i cupen i år!), och bara några timmar senare satte han sig på tåget mot Arlanda för att 6.50 på söndagsmorgonen flyga via Amsterdam till Salt Lake City för ett månadslångt träningsläger med Norges Skøyteakademi. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp och kollade läget.
– Det gick bra i Skara. Om vi räknat rätt behövde jag hålla mig före Mattias Lundqvist medan Marcus Streijffert inte fick slå mig med mer än elva placeringar eller så. Lundqvist tror jag blev varvad och bröt, och Streijffert var trea, bara två placeringar framför mig, så som det ser ut har jag vunnit cupen. Riktigt roligt eftersom jag inte satsat så hårt på cyklingen i år och inte kört så många tävlingar. I dag valde jag att inte gå med i utbrytningen eftersom jag skulle ha koll på de andra, så jag satt med i klungan istället, och det kändes väldigt bra hela vägen. Jag hade lite kraft kvar och kunde spurta, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Och nu reser du till USA, vad händer där?
– Vi kommer vara på läger i nästan en månad, fram till den 5 oktober. Första veckan kommer vi mest ta det lugnt och göra tester av blodvärden och sådana saker, för att se hur vi acklimatiserar oss till den höga höjden. Vi kommer bo uppe i Park City, på 2 000 meters höjd, och 30-40 minuter från banan. Andra, tredje och fjärde veckan blir det hårdare träning och sista två helgerna är det tävlingar. Känns det riktigt bra kommer jag gå för världscupkvaltiderna.
Jag läste på din blogg att du hittat rätt med nya skenor …
– Ja, känslan är väldigt bra, även om jag bara hunnit köra ett pass med dem. Jag har haft problem med skenor innan, och vågade inte testa dem före tävlingen i Bergen. Det ska bli spännande att åka mer på dem.
Örebrocyklisternas påläggskalv Jade Cleveland lyckades hålla sin plats i klungan hela vägen, och spurtade in på en topp tio-plats i Treberg GP, medan David Klasson tvingades bryta med sadelproblem.
Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson
Emilia Fahlin fortsätter att ge full support åt sina lagkompisar i Boels rental ladies tour, och fanns även på lördagens femte och näst sista etapp med i huvudklungan hela vägen in i mål. Spurtstarka lagkompisen Jolien d’Hoore trea i mål, klättrade en placering till sjätte i sammandraget men är alltjämt 31 sekunder bakom Lisa Brennauer efter fredagens tempolopp. Ja, tempot; det skrev jag inget om, va? Fahlin slutade på 33:e plats (av 96 startande), 1.08 bakom Brennauer men bara 40 sekunder från en topp tio-plats efter 11,4 kilometer och en kvarts individuell cykling. I dag, söndag, avslutas etapploppet i Nederländerna, så dagens race blir VM-genrep.
Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat mountainbikeorienterings-Sverige på herrsidan totalt i år, följde upp fredagens SM-guld i sprint med att vara överlägset snabbast i lördagens långdistans-SM, fyra minuter före tvåan, Attundas Anders Frisk. Men direkt efter målgång diskade han sig själv, precis som ytterligare fem deltagare. Vad som hände? Anders Stjerndahl i Svenska orienteringsförbundets mountainbikeorienteringsgrupp förklarar på förbundets hemsida:
– Det fanns en stor väg som man varken fick cykla på eller passera. Det var ett tecken för förbjudet område på kartan, men det var lite otydligt. Många åkare missade det, säger.han.
Däremot tog Karlskogas stjärnskott Erica Olsson programenligt helgens andra raka SM-guld. Hon kan fullborda succén i medeldistansen i dag, söndag, medan Jansson får jaga revansch.
I helgen är det ju stor DM-stafettfest runt om i Sverige, men Värmland passade även på att klämma av långdistans-DM på Hammarö i går. Med Linda Take på Tjejmilen tog Djerfs Marie Pettersson (som liksom mig och Erik Anfält kutade Sälen fjällmaraton förra lördagen) hem segern med fem minuters marginal före Södertäljes Sanna Skoog (utom tävlan) och över sju minuter före DM-silvermedaljören och lagkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson (tidigare landslagsåkare i skidorientering, med EM-medalj på meritlistan). Juniorlandslagets (i skidorientering) Filip Jacobsson, Degerfors, ställde upp i seniorklassen (som en av tre värmlänningar, medaljen garanterad) och slog både veteranen Jan Olm och felstämplande karlskogingen Per Jansson. Jacobsson var tvåa i mål bakom en Södertäljelöpare, men tog DM-guldet med över tio minuters marginal. Tisarens Oskar Andrén ställde också upp och blev trea, utom tävlan.
Bill Impolas nye, men hyggligt meriterade, lagkompis Daniel Rickardsson blev tvåa i premiären för Team Exspirit (tidigare Team Coop) i 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneslöp, nedspurtad med en hundradels marginal av Simen Østensen efter tre timmar och 20 minuters stakande. Bill fick släppa huvudklungan och göra avslutningen av loppet på egen hand, i mål på 24:e plats, 22.10 bakom täten (inte samma tryck i åkningen som i fjol, då han blev tvåa, får man förmoda). Nu fortsätter laget sitt läger i Norge, innan det är dags för två veckor på snö i österrikiska Ramsau i oktober och ytterligare en vecka i italienska Livigno i slutet av november före långloppsvärldsuppremiären med lagtempoprolog och La Sgambeda 5-6 december.
I polis-SM i multisport (som kollega Gabriel Rådström förevigade i NA-tv) var det Efter si sådär 17 timmars tävlande vann Stockholmspiketen med 18 futtiga minuter före Trollhättans lag Standby-Fyrbodal medan förhandsfavoriterna Team MestUte från Eskilstuna blev trea. Ingen resultatlista är publicerad, så hur det i slutändan gick för Sydnärkepolisen är oklart. Men de tappade 1.40 på fredagens första etapp och låg femma där, i alla fall.
Tim Sundström? Tja, han blev förkyld och missade Göteborgs GP, vilket kan ha inneburit slutet för en säsong där alla kurvor pekat spikrakt uppåt. Dags för hårdträning och nya distriktsrekord 2016?
I dag blev Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, uttagen även till VM:s linjelopp (i går avslöjade ju bloggen att hon är klar för lagtempot); däremot kommer hon inte att få köra det individuella tempoloppet. I kväll bytte jag några ord med Fahlin via sms om VM-chanserna.
I lagtempot kör Fahlin tillsammans med sitt brittiska stall Wiggle-Honda som även i övrigt mönstrar en urstark laguppställning i belgiska superstjärnan Jolien d’Hoore (som slutade trea i totala världscupen i år efter segrar i två deltävlingar och som totalt tagit tolv segrar i år), italienska Elisa Longo Borghini italienska Elisa Longho-Borgini (som vann etapploppet La Route de France i början av augusti), Danielle King (OS-guldmedaljör på banan i London 2012), franska Audrey Cordon-Ragot (fransk tempomästare) och australiska Nettie Edmondson (som tog VM-silver i lagtempo med Oricastallet i fjol). Där är målsättningen självklar.
– Laget var femma i Vårgårda, så vi hoppas förbättra det och medalj är helt klart målet. Men då måste allt klaffa. Vi åker över tidigt för bra banrekognosering och träning med medalj som mål, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
I linjeloppet kommer Fahlin tillsammans med Staffanstorps Sara Mustonen-Lichan och Åhus Hanna Nilsson få hjälpryttarroller med målet att fixa en sjätte VM-medalj åt Emma Johansson, och kanske rentav ett första guld (”De fyra uttagna damerna utgör tillsammans ett starkt VM-team som vi hoppas på ska prestera resultat. Vi ser gruppen som stark nog för att matcha fram Emma på bästa sätt i jakten på medalj”, säger Jonas Ljungblad, sportchef för Svenska cykelförbundet, i ett pressmeddelande. En roll som Fahlin förlikar sig med trots att hon spurtade ned Johansson i Tour of Norway häromsistens.
– Linjebanan kan nog bli kul. Den är teknisk och går i centrala Richmond med ett par kullerstensbackar. På en bra dag kan jag hålla mig framme. Målet är att finnas med Emma mot slutet, säger Fahlin.
Lagtempot körs den 20 september, linjeloppet den 26 september. Det sistnämnda är inte bara en viktig tävling för Johansson, utan också för Sveriges chanser att få med många cyklister till OS i Rio de Janeiro nästa år. Det står nämligen många världsrankningspoäng på spel i VM, och det är rankningen som avgör om Sverige kommer få ställa upp med två, tre eller fyra cyklister på linjeloppet i Rio. Sverige är just nu nia på rankningen, och nationerna som är topp fem den 31 maj nästa år får fyra platser var, de som är rankade på plats sex–13 får tre platser var medan de på plats 14–22 bara får ställa upp med två cyklister på OS. På herrsidan ser det betydligt tuffare ut att få med cyklister …
Hur stor skulle en VM-medalj för Fahlin vara? Tja, på damsidan skulle Fahlin sälla sig till en exklusiv skara; det ärt bara Johansson, Susanne Ljungskog, Madeleine Lindberg, Marianne Berglund och Tullikke Jahre som tagit VM-medaljer åt Sverige (totalt tio varav tre guld). På herrsidan har Bernt Johansson, Michael ”Roddarn” Andersson, de fyra Fåglum-bröderna, Gustav Larsson, Lennart Fagerlund, Tord Filipsson, Sven-Åke Nilsson och Leif Hansson tagit medaljer på världsmästerskapen (totalt sju vara fyra guld).
Fahlin kör ju just nu Boels rental ladies tour i Nederländerna, och på den andra etappen, som avgjordes i dag, tog lagkompisen Jolien d’Hoore andra raka segern. Fahlin fanns med i tätklungan hela vägen och var en av 76 cyklister som noterade samma tid som d’Hoore i mål. de elva sekunderna hon tappade på att klungan sprack av in i mål på måndagen och därtill bonussekunder som delats ut gör att Fahlin är 39:a av 105 cyklister som är kvar i sammandraget, 33 sekunder bakom d’Hoore.
– Det gick bra i dag, höll mig framme och med i klungan utom några turer i backen, så jag får vara nöjd. Ny dag i morgon, säger Fahlin.
Då väntar, liksom i dag, start och mål i Tiel i östra Nederländerna, och 106 kilometer cykling. På fredag ett tempolopp över 11,4 kilometer, på lördag en platt linjeetapp över 126 kilometer och på söndag avslutas det hela över 117 liter mer kuperade kilometer i södra Nederländerna.
Mer cykling: Adam Axelsson, som snart drar till Salt Lake City för första stora lägret i sin nya, upptrappade skridskosatsning, vann i söndags Örebrocyklisternas klubbmästerskap i linjelopp. Några tider finns inte angivna, men Axelsson lär ha dominerat över de 39 kilometerna. Jade Cleveland tvåa och Eive Fahlin (Emilia morbror? Eller inte släkt alls?) trea. Ann-Louise Fahlin (Emilias moster? Eller inte släkt alls?) tog hem damklassen. Hon var definitivt ohotad, eftersom hon var den enda som ställde upp.
I Örebrobrycklisternas klubbmästerskap i bergstempo tre dagar tidigare var junioren Jacob Ahlsson snabbast av alla uppför Ånnabodabacken – och vann med nästan 1,5 minuters marginal före superklassikern Frank Kiereck. Tony Ehrnström trea. Pernilla Alenius vann damklassen 26 sekunder före Sofia Josefson.
I dag lär KM-veckan ha avslutats med partempo (Axelsson i lag med Kiereck!), men någon resultatlista finns ännu inte utlagd.
Att det just nu pågår ett landslagsläger på västkusten, med poängtävlingkungarna och VM-löparna Martin Regborn och Filip Dahlgren på plats, tog udden av OK Milans säsongsavslutning Poängrevanschen i går. I deras frånvaro tog hemmalöparen Per Eklöf en storseger, vann med nästan tio minuters marginal över 6,8 kilometer (49.56 känns som en fin skog) i skogarna runt Pershyttan. Från Tromsö nyss hemkomne Anton Hallor tvåa, ingen dam till start i högsta klassen.
För övrigt har den preliminära startlistan inför lördagens säsongsfinal i svensk friidrotts GP-serie nu kommit, och bland löparna som ska utmana Dan Waerns 56 år gamla svenska rekord på 1 000 meter (på 2.17,8, som när det sattes 1959 dessutom var världsrekord) finns Tim Sundström. Distansen är ju ovanlig numera, men det krävs en öppning en bit under 1.50 på 800 meter för att ha en chans att nå det (Sundström, som två gånger om slagit distriktsrekord på 1 500 meter i år, har som bäst löpt 800 på 1.52,58 den här säsongen), tror favoriten Andreas Almgren (”1.48,5 tror jag att jag kan passera på relativt kontrollerat och då skulle det räcka med 29 sekunder på sista 200-ingen. Då finns det lite marginal”, säger han till Svenska friidrottsförbundets hemsida).
Louise Wiker är för övrigt anmäld till Tjejmilen på lördag, men det är väl oklart om hon kommer till start efter VM-maran i söndags.
Örebro AIK gjorde ett tappert försök att återupprepa KFUM Örebros succé från förra året och ta hem Vasastafettens mixedklass. Och det hade räckt till seger med nästan en halvtimmes marginal – om det inte varit för IFK Lidingö som kom till start med ett helt gäng landslagsmeriterade orienterare. Bland dem garphyttekillen Filip Dahlgren, i fjol tia i långdistans på orienterings-VM, och nu snabbare än alla andra mellan Smågan och Mångsbodarna (utom orienteraren Emil Svensk som sprang för ett hopplockat lag i herrklassen och noterade en några sekunder bättre tid). ”Fullt ös i fäders spår. Det var kul! Vann dalahäst!”, skriver Dahlgren på Instagram.
Det var på Dahlgrens sträcka som segern grundlades. Lidingö var 1.42 före Örebro AIK i Smågan, 3.20 före i Mångsbodarna, och sedan växte avståndet hela vägen till Evertsberg. Erik Anfält var (förstås) snabbast av alla på sin sträcka och tog in 35 sekudner till Oxberg, men då var ÖAIK ändå tio minuter efter Lidingö. Även Mikaela Kemppi tog en väntad seger på sin sträcka, och plockade in hela 1.16 på Lidingö mellan Hökberg och Läde, och Daniel Johansson tog några sekunder ned till Eldris. Trots det skiljde fortfarande 8.45 när Andreas Ingberg förde ÖAIK i mål på andra plats, på tiden 5.32.27.
– Vi gjorde stabila insatser rakt igenom. Varmt och skönt var det också också. Vi var 3.19 sämre än KFUM:s tid från 2014, men det var regn i fjol och varmt i år, säger ÖAIK:s Fredrik Johnsson.
Klubbens herrlag blev sexa på 6.08.16 och damlaget sjua på 7.12.09.
Kopparbergs Johan Eriksson sprang hela sträckan själv i Ultravasan, på 7.20.34, och slutade på 19:e plats (tvåa i H45-klassen, åttonde svensk totalt). Morasonen Jonas Buud vann för andra året (av två möjliga) och slog sitt eget banrekord med en kvart. I mål på 5.45.08 vilket ger ett kilometersnitt på 3.50 över nio mil terränglöpning … Malin Tysell blev bästa länsdam på 46:e plats med tiden 10.27.41.
Kopparbergs skidstjärna Bill Impolas långloppslag Team Exspirit inledde den gemensamma tävlingssäsongen med Alliansloppet i Trollhättan. Impola låg länge med i täten av det 48 kilometer långa loppet, men mattades och gick i mål som 16:e, 1,5 minuter bakom. Lagkompisen Morten Eide Pedersen fick se sig spurtslagen av Dala-Flodas Jens Eriksson i kampen om segern. Garphyttans Olivia Hansson bröt damloppet medan Zinkgruvans Markus Johansson (femma) och Daniella Bjärmark (tia) och Garphyttans Adam Gillman (nia) och Ida Danielsson (åtta) tog topp tio-placeringar i juniorklassen.
Alexander Larsson slog till med en bronsmedalj på finfina 2.04,26 över 800 meter i P15-klassen på ungdoms-SM. Det var nästan 4,5 sekunder (!) snabbare än Alexander, som inför loppet var rankad som Sverigesexa, kutat tidigare i år. Maja Hagelvik missade däremot final med ett par sekunders marginal. I junior-SM lyckades inte Abshir Aweys följa upp fredagens fjärdeplats på hinder, utan åkte ut redan i försöken på 800 meter. Samma sak gällde hinderfemman William Fransson, i P19, och William Wickbom i P17, som dessutom hann springa direktfinal på 1 500 meter och med en tolfteplats som resultat. I det loppet blev Hällefors Haben Kidane (som leder långloppscupen, se nedan) sjua på 4.15,93.
Jonas Rosengren vann Östansjöloppet, tio kilometer med individuell start, på 37.33, över två minuter före tvåan Lasse Höög. Höög seger blev det ändå, i damklassen, där Åsa Höög vann med över fyra minuters marginal före Maria Eriksson. 40.22 på Åsa. Rosengrens seger var hans första i årets långloppscup, och han förstärker därmed tredjeplatsen i sammandraget. För Åsa var det bara tredje tävlingen för året i cupen, men segern tar henne i varje fall in på topp tio. Elva deltävlingar återstår.
På något högre nivå fortsatte Tim Sundström sin rad av 1 500-meterslopp under 3.50 (så fort hade han aldrig kutat inför årets säsong, han har ju förbättrat distriktsrekordet i flera steg), när hansprang in som fyra på 3.49,97 i ett B-heat vid en gala i belgiska Merksem. Och Linus Rosdal blev femma, och bäste svensk, av nära 11 000 löpare i Midnattsloppet i Göteborg, på tiden 32.30. Ullevis etiopier Betesfa Ayele var överlägsen och vann med över minutens marginal till tvåan på 30.15. Rosdal höll näst bäste svensk, Hälles Yared Admasu, tre sekunder bakom sig.
Och uppe i fjäll vann Antje Torstensson Helags maraton på 3.15.57 (rätt hårt pressad av Trångvikens Ida Svensson halvminuten bakom) på en tid som hade räckt till en andraplats i herrklassen. Tiden är en makalös prestation på en bana med 615 höjdmeter, bara att lyfta på hatten. Och ytterligare lite längre norrut avslutade Anton Hallor sin sommar i Tromsø med en tredjeplats i Tromsø mountain half ultra, 25 kilometer bitvis teknisk terränglöpning med knappt 1 000 höjdmeter. ”Slitsamt första halvan när nästan 1 000 höjdmeter uppför skulle avverkas i den gassande solen. Krigade på nerför och sprang in som trea efter kanske det jobbigaste loppet jag sprungit. Tog 2 timmar, 12 minuter och 17 sekunder”, skriver Hallor på Facebook. Rune Morten Johansen vann med över nio minuters marginal, på 2.01.33, före Kent Hugo Norheim som ”bara” var 1,5 minuter bakom Hallor.
Morgan Pätsi, som laddar för ironman-VM, kom till start i Sala Silverman, en triathlontävling över halv ironmandistans, trots sina vadproblem och slutade femma i tuff konkurrens på 4.14.48 (mindre än minuten sämre än i fjol). Finländaren Kim Harju var helt överlägsen och vann på 3.57.26. ”Gjorde en stabil insats som resulterade i en femteplats. Mest nöjd över att löpningen funkade och att jag inte tappat allt för mycket”, skriver Pätsi på Instagram.
VM-orienteraren Martin Regborn blev en vinnare igen när han tog hem Dubbelfajten/Fellignsbroträffen 1.38 före klubbkompisen (i Hagaby) Jakob Wallenhammar, men kanske framför allt 3.24 före Tisarens Daniel Attås som ju snuvat honom på dubbla DM-guld den här säsongen. Lovisa Persson vann damklassen tolv sekunder före Rebecka Nylin.
Mountainbikeorienterings-VM slutade i bedrövelse för Garphyttans Marcus Jansson, som varit bäste svensk på samtliga individuella distanser men som stämplade fel och sabbade hela dagen på sin förstasträcka.
Och så till sist glädjande besked från Emilia Fahlin, som instagrammat en som kommer till start i morgondagens världscupdeltävling i Vårgårda. ”Uppåt i dag! Så här glad blir jag av att känna mig bra nog för att starta i morgondagens linjelopp”, twittrar hon tillsammans med en groupie på ett leende Wiggle-Honda-lag.
Att Garphyttans Marcus Jansson, 23, dominerat svensk mountainbikeorientering i år har jag ju skrivit en del om på bloggen här i sommar. När mtbo-cyklisternas O-ringen (som bara är tre etapper lång) inleddes på tisdagen befäste han det ännu en gång. Två av de fem svenska cyklisterna (Anders Frisk och Erik Frost) som tagits ut till VM i tjeckiska Liberec i mitten av augusti saknades förvisso, men i gengälld fanns ett par danska landslagsmän på startlinjen. Och de, liksom resten av fältet, blev helt avställda av Jansson. I mål var han nästan 3,5 minuter före landslagspolaren Per Vestling, Kåre, och frågan är om han inte avgjort hela O-ringen redan nu. dessutom drygade han ut sin totalledning i den svenska mountainbikeorienteringscupen. NA ringde givetvis upp Jansson, och ett snack om segern och konkurrensen från regerande fotorienteringsvärldsmästaren Fredrik Johansson kan du läsa i onsdagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men jag tog även lite bloggexklusivt om hans framsteg i år och målsättningen i VM.
– Sverige är en ganska liten nation i mountainbikeorientering i en internationell jämförelse, framför allt på herrsidan. Men topp tio på någon distans känns som en rimlig målsättning. Det skulle vara väldigt roligt eftersom ingen svensk gjort det på herrsidan förut, säger Jansson till Konditionsbloggen. Varför har du tagit så stora steg framåt i år?
– Jag tyckte jag var bra med även förra året, även om jag aldrig kom först då. I år har jag framför allt utvecklats cykelmässigt. Helt enkelt tränat mer cykel, med cyklister. 3,5 minuters ledning, har du avgjort O-ringen redan nu?
– Nja, det är två etapper kvar och allt kan hända. Men det är skönt att ha några minuter att gå på, man behöver inte känna att man ska jaga och stressa. I morgon är det sprint, och då handlar det mest om att hålla ihop orienteringsmässigt och inte göra något misstag. Sedan är det jaktstart på torsdag, över medeldistans. Det blir roligt.
Karlskogas 15-åriga jättelöfte Erica Olson, som tog EM-silver i D20-klassen i juni men inte fick någon JVM-plats, inledde O-ringen med en tredjeplats i D20-klassen.
Till fots tog Simone Niggli alltså ännu en pallplats (det hade ju varit intressant att se henne i VM …). Lilian Forsgren, Hallsbergs VM-löpare, vann landslagsklassen över samma bana på en tid som hade räckt till sjätte plats i elitklassen. Det trots att hon dagen innan gjort sista stenhårda passet inför VM och därmed borde vara maximalt nedtränad. Lilian var nöjd, även om hon småbommat några vägval i början (”Det var intensiv och klurig orientering direkt i början, en klassisk banläggarfälla eftersom man inte hunnit få överblick och framförhållning så tidigt.”), när jag pratade med henne i kväll. Läs mer om det (och om Forsgrens VM-laddning) i onsdagens papperstidning.
Örebros VM-löpare Martin Regborn gick i backen redan på väg till fjärde kontrollen, tappade fokus och 30 sekunder och var i mål tia, distanserad med 1,5 minuter av Södertäljes Jonas Leandersson, som inte bara vann landslagsklassen utan också hade bättre tid än alla i O-ringens elitklass. Viktigast för Regborn dock att han inte skadade sig i vurpan. ”Borde inte vara någon fara. Mest skärrad”, twittrar han till Konditionsbloggen.
I morgon, onsdag, åker jag till Karlstad och bevakar Karlstad GP på klassiska Tingvalla. KFUM Örebro kommer med inte mindre än fyra löpare på 800 meter och en på 1 500 meter. Tog ett snack med Tim Sundström inför tävlingen om hans möjligheter att slå Tage Ekfelts 62 år gamla distriktsrekord på 800 meter (även det i onsdagens pappers-NA), men bytte även några ord om Sundströms senaste rekordlopp, 1 500-metersputsningen i belgiska Heusden-Zolder i lördags som gjorde att distriktsrekordet numera lyder 3.46,75.
– Det var inget perfekt lopp. Första 800 meterna gick på 2.03, och egentligen ska jag öppna på 1.59–2.00 för att få ut max. Dessutom blåste det en hel del. Men jag hade en bra avslutning, och det var en stor tävling med jämna heat där det var lätt att hitta en bra rygg. Men det känns som att jag har två–tre sekunder kvar i kroppen. Jag ska springa B-heat på DN-galan nästa vecka, och får jag ett bra lopp då kan det bli en bra tid, säger Sundström till Konditionsbloggen. Hur mycket skiljer det sig att springa 800 meter jämfört med 1 500 för dig? – En hel del. På 800 meter har man mindre tid på sig att agera, det gäller att vara med från början, välja rätt vägar och ha rätt taktik på en gång, för missar man någonting är det nästan omöjligt att ta igen. Det är en helt annan fart från början där, och det blir ingen direkt fartökning. På 1 500 meter kan man komma in mer i loppet, då gör det inget om det går lite långsammare i starten eller om man hamnar lite fel, det går ändå att ta in på slutet. Men på 800 meter finns inget utrymme för missar. Men det är 1 500 meter som gäller för din del nu?
– Jag kommer inte sluta springa 800 meter, men satsningen är på 1 500. På SM är jag anmäld till båda, men fokus blir på 1 500. Försöken är på fredagen och finalen på lördagen, och sedan går 800-metersförsöken senare på lördagen. Då kan jag välja om jag känner mig fräsch och vill vara med där eller om jag stryker mig från 800. Du är sjua på Sverigebästalistan nu, är Finnkampen fortfarande ett realistiskt mål?
– Det ser jäkligt hårt ut i år, det är väldigt många som gjort bra tider. Men jag har en del lopp kvar och känner ju att jag har sekunder kvar att plocka. Och några av de som är före på listan är nog inte aktuella för Finnkampen (en del pluggar i USA, bloggens anmärkning), så vi får se vad som händer.
Sundström springer i C-heatet i Karlstad GP klockan 17.37 i morgon (galans huvudprogram startar 19). Övriga tidsschemat för lokala medeldistansarna: Abshir Aweys (20-åring som är 13:e på Sverigelistan för H22:or med 1.57,56) spring F-heat på 800 meter 17.00, William Fransson (tre sekunder utanför Sverige-topp 20 i P19 med 2.03,97) och William Wickholm (18:e på Sverigebästalistan i P17 med 2.05,28) springer H-final på 800 meter 16.40, och Erika Bergentz (svensk rekordhållare över ett helt knippe distanser i D40-klassen) springer B-final på 1 500 meter (där hon hittills i år varit över sju sekunder från Birgit Bringslids 30 år gamla svenska rekord) 16.25. Följ mitt twitterkonto för direktrapporter!
Var ju borta i helgen, så här kommer en liten summering av vad ni missade. Egen racerapport från Lur kommer inom kort!
I helgens andra långlöparutmaning, Linde sextimmars, tog Kopparbergs egen superlubbargubbe Johan Eriksson en väntad seger – och med 76 910 meter slog 46-åringen dessutom sitt eget pers med 721 meter och banrekordet med 1 755 meter. förbättringen av perset gjorde att han avancerade förbi tre män på Sverigebästalistan genom tiderna på sex timmar, där Eriksson nu är 26:a. Ska försöka ta reda på hur många H45:or han har framför sig, kan inte vara många. Ultraswedens Erik Andersson blev tvåa på 74 492 meter, och tillsammans med motionsklassaren Emil Falkek, Falkenberg, på 71614, och damsegraren Yudith Hernandez Melgar, Varberg, på 71 119 var de tre de enda som klarade drömgränsen sju mil. Yudith är Sverigefemma genom tiderna med sitt drygt två kilometer bättre pers. Storådalens Leila Toivonen bästa lokala dam på 54 376 meter, Spartacus långlöparräv Hasse Byrén tvåa av lokala herrarna på 63 642 meter.
Tim Sundström sprang däremot snabbare än lugnt i helgen. Örebrolöparen stagnerade ju efter supertiden 3.56,40 som 18-årig junior 2008, och levde med det perset i sex år, till förra sommaren. Men sedan han då, via en flytt till Stockholm och träning med Tureberg FK, äntligen tog sig under den gamla juniortiden har han exploderat. Distriktsrekordet 3.49.13 inomhus i vintras var första gången han gick under 3.50. Utomhus har han radat upp distriktsrekordet 3.46,18 (i Manchester 30 maj),3.49,82 (världsungdomsspelen i Göteborg) och nu distriktsrekordsförbättringen 3.46,75 i belgiska Heudsen-Zolder.. KBC Nacht (namnet på grund av att tävlingen pågår ganska långt in på natten) som han slog till med 3.46,75. Standarden på 1 500 meter i Sverige i år är riktigt hög, och Tims tid gör honom bara till sjua. Det är fortfarande över fyra sekunder upp till den topp tre-placering på rankningen som vanligtvis ger en plats i Finnkampen. Finns rum för förbättring ges nästa chans vid Karlstad grand prix på onsdag, med Konditionsbloggen på plats!
I mountainbike-SM tvingades Fredrik Berg, som jag intervjuade här på bloggen förra veckan, ta en DNS efter att ha vurpat dagen före tävlingen och slagit i det hjärnskakningsdrabbade huvud. Han tog därmed det enda vettiga beslutet och ställde in sin start. Läs mer om det på hans egen blogg. Linda Meijer fick nöja sig med dubbla silver efter fjolårets dubbla guld. I fredagens sprinttävling enligt längdskidprincip blev Meijer tvåa i finalen bakom Hakarpspojkarnas Ann Berglund. Över den drygt timslånga crosscountrybanan blev avståndet upp till mountainbikeorienteringsvärldsästaren Cecilia Thomasson, Östersund, till slut över fem minuter för Meijer, som efteråt skrev på sin blogg att hon förmodligen hade ”årets sämsta ben”. Medaljer också till Katarina Rönnbacka-Nybäck (silver i D40-sprinten) och Malin Nilsson (brons i D40-sprinten, fyra i crosscountry) och Linus Persson, Karlskogacyklisterna (brons i herrjuniorernas sprint).
Multikompetenta Danny Hallmén (känd från kanotlandslaget, ironman i Kalmar (som han bloggade om uppladdning till på na.se), löptävlingar, vårens EM-brons i quadrathlon och världsrekord i 24-timmarspaddling inomhus, diverse multisporttävlingar med mera, med mera) gjorde i helgen swimrundebut i den över 30 kilometer löpning och hela 6 700 meter simning i den stenhårda tävlingen Höga kusten swimrun, tillsammans med sin gamla kanotkollega Jacob Holst. Efter en del banändringar, med tillhörande besvikelser, på grund av dåligt väder kom det nykomponerade paret, som aldrig tidigare testat tävlingsformen, i mål på en stark nionde plats efter sex timmar och sex minuter (en timme och 16 minuter bakom segrarna). Läs mycket mer på Dannys egen blogg, där det även finns väldigt många fina bilder!
O-ringen hårdbevakas i papperstidningen, där ni i dag kan läsa en intervju med Simone Niggli, Tisarens schweiziska superlöpare (23 VM-guld …) som vann första etappen av O-ringen i går, trots att det snart är två år sedan hon pensionerade sig från landslaget. I dag följde hon upp med seger även på andra etappen (delad sådan med norska Anne Hausken Nordberg), och nu leder Niggli sammandraget med nästan fyra minuter före svenska regerande medeldistansvärldsmästaren Annika Billstam. Degerfors skidorienteringslandslagsman Filip Jacobsson var överraskande tvåa i den stenhårda H18-klassen (120 startande bara i elitklassen …) på första etappen i går, men kom av för mig okänd anledning inte till start i dag. Hans O-ringen är därmed över. Nyblivna juniorvärldsmätaren Andrea Svensson är sjua totalt i D20 efter en åttondeplats i går och en femteplats i dag. Tisarens Lars-Åke Wall leder H65-klassen. I morgon är det dags för sprint för eliten. Då dyker även många av de svenska VM-löpare som står över O-ringen upp och kutar (bland dem Lilian Forsgren och Martin Regborn).
Två veckors semester gav 287 olästa mejl. De är avklarade. Men det var det lilla. Att tugga sig ikapp allt som hänt i konditionsidrottslänet under semestern tog betydligt längre tid. Här är något av allt jag (och ni?) missat de senaste 15 dagarna. Håll till godo och tipsa mig om jag missat något väsentligt!
Löpning. Friidrotts-VM: Först och främst: Hälleforslöparen Louise Wiker är uttagen till VM. Det har kollegorna skrivit om här. Hur stort är det här? När hade länet senast en löpare i friidrotts-VM?! Viby marathon: Två präktiga banrekord av Erik Anfält (Örebros egen landslagsman i maraton) och Huddinges Kajsa Berg (som tagit två EM-guld och ett VM-silver på 100 kilometer) i hettan i lördags. 2.36.16 respektive 2.50.12 (de båda vinnarna var också de enda som tog sig under tre timmar; Patrik Johansson herrtvåa på 3.03.38). Maria Eriksson, Start, knep damernas DM-guld på 3.33.43, drygt nio minuter före Emma Ardland, Örebro AIK, som var enda andra länsdamen till start (något DM-brons delades därmed inte ut). På herrsidan tog Thomas Fridh, Stocksäter, DM-bronset bakom Anfält och Johansson (totalt delades dessutom åtta veteran-DM-guld ut). Anfält klättrade i och med segern upp på femte plats i långloppscupen (det var hans blott andra start för året). Av topp tio-löparna i sammandraget var det bara Anfält och Maria Eriksson, som gick upp på andra plats bakom Mikaela Kemppi i cupen, som ställde upp. Lågsäsongen fortsätter, och nästa deltävling i cupen är Dalenrundan den 26 juli. Jordgubbslunken: Näej, den här upplagan kom ingen av snabbspringare från länet till start. Värmland dominerade totalt i loppet som springs i Rudskoga, några kilometer på andra sidan länsgränsen. Hyttloppet: Peter Wiker, Hällerfors, och Åsa Höög, Kumla, försvarade sina fjolårssegrar i Granbergsdal. Höög dessutom på en betydligt bättre tid än i fjol. Med 35.24 hade hon bara fem herrar framför sig i mål (och över tre minuter bak till andra dam över knappt nio kilometer). Världsungdomsspelen: Är ju inte bara en fest för ungdomar. Utan också för veteraner, som Erika Bergentz. I lördagens 1 500-meterslopp bommade hon det 30 år gamla svenska rekordet över 1 500 meter i K40-klassen med åtta sekunder (i mål på 4.40,83), men på söndagen tog hon revansch över 800 meter och klådde Katarina Wikanders sju år gamla svenska rekord på 2.18,43 med över 1,5 sekunder när hon löpte in på 2.16.83. Sonen Wilhelm Bergentz, 12, visade att farten sitter i generna när han klådde morsans tid och blev bäste svensk i P13-klassen på 4.39,61 över 1 500 meter. Även Josefin Gerdevåg gjorde riktigt bra resultat. Mosade sitt personliga rekord på 3 000 meter med 17 sekunder (!) när hon sprang in på 9.38,85, vilket gör henne till näst snabbast i distriktet genom tiderna bakom Ann Sundström. Dan därpå följde hon upp med ett pers även på halva distansen, 4.32,78 (”Långsam öppning blixtrande avslutning för att vara marathonlöpare”, twittrade tränaren Mikael Kroon). Dessutom gjorde Tim Sundström sommarens, och karriärens, tredje 1 500-meterslopp under 3.50 (den här gången med 18 hundradelars marginal), när han blev bäste svensk på 3.49,82.
Orientering. Sprint-SM: Avgjordes under SM-veckan i Sundsvall, men blev ingen fest för länsdeltagarna, direkt. Inga lag till start i mixedsprintstafetten. VM-löparen Martin Regborn nia, Josefine Höög 15:e och ex-juniorlandslagsmannen Oskar Regborn 19:e individuellt. ”Bra första halva i dag, något sämre andra del och hjärnsläpp till sista. Besviken nia. Hade hoppats på mer”, twittrade Regborn som låg trea efter sju av 18 kontroller men sedan tappade successivt och la bort halvminuten till den avslutande kontrollen. Junior-VM: Tisarens Andrea Svensson missade ju SM-veckan (både sprinten och orienteringsskyttet, där hon är världens bästa junior) eftersom JVM drog igång i Norge i går. Ingen större succé i sprinten (43:a, 2.44 efter), men i dagens medeldistanskval kvalade hon lätt vidare till morgondagens final. Annars? Nja, det har förstås sprungits en hel del. Typ Idre tredagars, 3+3 i Sälen och Eskilstuna weekend. Men mer bredd än elit, om man säger så.
Triathlon. Långdistans-VM: Har det rapporteras en hel del om på na.se. Morgan Pätsi tvingades bryta, men doldisen Cecilia Jessen tog guld i D30-klassen. Nice ironman: Noras stålkvinna Lotta Nilsson, 50, kvalade för första gången in till ironman-VM på Hawaii genom att fullständigt krossa alla konkurrenter i D50-klassen (och hon var 17:e snabbast av alla damer i hela tävlingen). Lotta simmade snabbast av alla, cyklade snabbast av alla och vann med över en halvtimmes marginal utan att behöva ta ut sig i löpningen (4.17.28 över det avslutande maratonloppet). Däremot missade hennes dotter Bibben Nordblom chansen att kvala in till ett tredje ironman-VM i rad. Bibben ledde U24-klassen stort efter simningen, men tappade nio minuter i cyklingen och var i det läget tre minuter bakom Valetnine Filleul. I löpningen tappade hon ännu mer tid, och var till slut 14 från segern och biljetten till Hawaii. Utmaningen: Andreas Peterson och Therese Carlsson vann årets upplaga av sprinttävlingen i Nora med stora marginaler (43 respektive 90 sekunder). Skidåkaren Olivia Hansson visade att lungor och hjärta funkar oavsett sport när hon tog en sjundeplats, mindre än tre minuter bakom. Se NA:s webbteve här.
Rullskidor. SM: Trist nog kom inga lokala åkare till start. Moto eagle tour: Har inte haft någon deltävling under min semester, faktiskt. Inge Bråten memorial: Både Kopparbergs Bill Impola (trea) och Garphyttans/Vedevågs Filip Danielsson (tia) besegrade Petter Northug (!) över 20 kilometer fristil. Jack Impola fick däremot ge sig i spurten. Calle Halfvarsson vann tävlingen mer än en minut före tvåan (oklart hur långt före trean Bill, några tider har mig veterligen inte publicerats).
Cykel: Giro d’Italia: Emilia Fahlin har genomgått en näsoperation (vidgade luftvägarna med en laseroperation för att slippa fler bihåleinflammationer) och gjort comeback – och succé direkt. I prologen i Giro d’Italia i fredags var hon bara tio sekunder från etappsegern över ett två kilometer platt tempolopp. Fahlin slutade på 30:e plats av 148 startande, och var näst bäst av åkarna i sitt brittiska lag Wiggle-Honda. Därefter har hon fått rikta in sig på sitt ordinarie jobb som hjälpryttare åt stallet stjärnor, som dock inte lyckats nå några pallplaceringar på de tre inledande etapperna. Däremot ligger både Elisa Longo Borghini (femma, 13 sekunder bakom totalledaren Megan Guarnier) och Mara Abbott (nia, 37 bakom) bra med i sammandraget inför de sex etapper som återstår. Mycket mer om Fahlin på bloggen i morgon. Seniorcupen: Adam Axelsson blev tvåa i båda helgens deltävlingar och drygade ut sin ledning i sammandraget rejält. På lördagen fick Kumlacyklisten ge sig i en spurtuppgörelse mot Per Jørstad, CK Lunedi, i 28 kilometer långa Södra Hestra Sparbank GP i småländska Burseryd. På söndagen vann Axelsson klungspurten bakom utbrytaren Mattias Lundqvist, Aktivus SC, i 90 kilometer långa Västboloppet. Även David Klasson, klubbkompis till Axelsson i Örebrocyklisterna, lyckades gå med klungan båda dagarna och körde i mål på 22:a respektive åttonde plats (och Jade Cleveland var med i klungan som 16:e man på lördagen). På måndagen flög Axelsson, som främst satsar på karriären som skridskoåkare, till tyska Inzell för ett tio dagar långt isläger. SM? Näe, det var ju klent med lokalt deltagande både på riktiga SM på Sollerön och på kortdistans-SM under SM-veckan i Sundsvall. Mountainbike: Inga Sverigecupetävlingar att rapportera från, men Grythyttans Fredrik Berg fortsätter prestera riktigt bra cykellopp. Var senast sexa i Mörksuggejakten i lördags. Skriver underhållande om det hela på sin blogg.
Simning: Vansbrosimningen: Inga riktigt framskjutna placeringar för de lokala simmarna, men däremot klarade Frank Kiereck sitt mål att genomföra klassikern under 24 timmar. (Däremot väldigt konstigt att han i förhandsartikeln sa att ”vad jag vet har ingen klarat av det här tidigare”, vilket förstås är helt fel. Ganska många har klarat det tidigare, och några få under väldigt mycket tuffare betingelser. Som Andreas Lindén.)
Egen träning:
Tja, någon egen tävling blev det faktiskt inte under semestern. Var en vecka på Mallorca och hade tänkt ställa upp i säsongens tredje deltävling i den baleariska cupen i vertikala kilometer-löpning (alltså en relativt kort löptävling med minst 1 000 höjdmeters stigning), som avgjordes med start i pittoreska kustbyn Deià och mål på bergstoppen Teix. Anmälningsavgiften var modesta 15 euro, men problemet var att man behövde ha spansk tävlingslicens för att få ställa upp, och det skulle ha gått på över 100 euro. Så, i stället för att springa tävlingen ställde jag klockan på 6.00, tog hyrbilen till Deià och sprang tävlingsbanan före tävlingen (där förste löpare gick iväg 9.30). Klockade mig själv och mötte och hejade sedan på de 103 tävlingslöparna på vägen ned. En trevlig utflykt, även om tävlingsbanan inte var riktigt vad jag hade väntat mig (förannonserat var 5,6 kilometer, men faktum är att den var 8,3 med ett nästan tre kilometer långt platt/sluttande parti mellan de första 850 höjdmeterna och den avslutande bergsknallen; se höjdkurvan nedan). Sprang den på 1.35, vilket hade gett en 83:e-plats i tävlingen (hade nog kunnat pressa ur lite till om det verkligen varit tävling och jag inte kört två timmar löpning/benstyrka på gymmet kvällen innan). Vinnaren Juan Navarro Moreno i mål på övermänskliga 55.52 (totalt fyra löpare gick under timmen) i den redan vid den tidiga timmen över 30-gradiga värmen). Totalt blev det tre bergslöpningar, tre stadslöpningar, två vandringar, två gympass och tre simvändor under veckan på Mallis.
Väl hemma igen körde jag i fredags ett genrep inför Lurs backyard ultra. Körde på samma upplägg, med start varje timme, för att testa tempo och matintag och hitta eventuella problem. Gjorde testet tuffare än loppet kommer att vara (6,9 istället för 6,3 kilometer per timme, 115 höjdmeter per timme i stället för en rätt platt bana, stekande sol och 27 grader i skuggan i stället för betydligt trevligare väder [hoppas jag]). Sprang åtta timmar (55,79 kilometer) och kände att jag kunde ha fortsatt en bra stund till. Magen fungerade rätt fint, pannkakorna satt som en smäck, och enda problemet var väl egentligen att det blev ganska långtråkigt att springa själv. Men i Lur kommer jag förstås att ha sällskap (och kanske ska jag frångå mina principer och stoppa hörlurar i öronen; vi får se). Väldigt positivt hur som helst att benen håller! Jag firade det hela med att punktera racercykeln på lördagen och 2,5 timmars monsterträning i vräksol på söndagen. Så är man redo att börja jobba igen!
Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.
Jukolakavlen blev en veritabel mardröm för Per Sjögren, KFUM Örebro-löparen som inte bara är en av Närkes vassaste landsvägslöpare utan också en gammal orienteringsräv.
35-åringen, som kutade förstasträckan fick benen undansparkade precis efter starten gått, dundrade rakt ned i asfalten på startplatsen (någon typ av motorbana) och blev liggandens när hundratals löpare välde över honom som en boskapshjord. KFUM Örebro var seedat som 126:e lag av 1 737 startande, så Sjögren hade över 1 600 löpare bakom sig när han gick i backen 50 meter efter startlinjen.
Det är svårt att sätta sig in i paniken – folk har blivit ihjältrampde i betydligt mindre vildsinta folkmassor än en Jukolastart – och när Sjögren till slut lyckades ta sig upp hade han löpare med startnummer mellan 700 och 900 runt sig.
– Jag landade stenhårt i asfalten och fick ont redan där, och när jag tittade upp såg jag bara massor av knän och fötter som flög mot mig. Jag låg där och tänkte: Snart får jag ett knä i huvudet. Det tog en lång stund innan jag tog mod till mig och reste mig upp, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
– När jag sprang iväg igen kände jag efter: Hur ont har jag egentligen? Jag blödde från handen och armbågen och hade ont i höften. Nu efteråt har jag sett att den är helt blåslagen. Men det var så mycket adrenalin i kroppen, så jag funderade ändå aldrig på att bryta. Men kompassen var söndertrampad, och kompassvätskan hade runnit ut överallt, så jag var helt oljig. Men som tur var klarade sig reservkompassen som jag hade i fickan.
Sjögren var 246:a till den första gemensamma kontrollen efter en halvtimmes löpning, och 120:e till växling.
– Jag var riktigt trött och hade ont i kroppen på slutet, gjorde en miss som kostade några minuter vid en tv-kontroll i en grusgrop precis före slutet. Jag var nog bland de 80 när det inträffade.
Bättre än så blev det inte för Örebro, som tappade till 160:e plats i mål. Mest tappade spanjoren Jose Amador, som hade 801:a tid på femtesträckan, och tappade 68 placeringar och 43 minuter mot täten.
– Vi fick några sena återbud, så vi fick sätta in Jose i laget. Det gjorde att vi kunde komma till start, men tyvärr räckte det inte längre.
För Sjögren var startsmällen lök på laxen under en tung vår. Sedan segern i Grabbhalvan för snart en månad sedan har han inte kunnat genomföra ett enda löppass.
– En fotskada. Och jag kände nu, på slutet, att det gjorde ont i kroppen igen. Nu är säsongens stora mål att bli frisk.
Tisarens stjärnbeströdda lag, med världsmästarna Matthias Kyburz och Matthias Merz, slutade på 20:e plats, nästan 17 minuter bakom segrande Kristianstad. Tisaren låg tia–tolva hela vägen till näst sista sträckan, där förstaårssenioren Oskar Andrén tappade till 18:e. Avslutaren Kyburz tappade lite oväntat ytterligare fyra minuter och två placeringar.
Garphyttelöparen Filip Dahlgren hade ett hopplöst utgångsläge på sistasträckan för fjolårstvåan Lidingö, men sprang upp laget från 21:a till 15:e plats. Lidingös förstalöpare Nicolas Simonin tappade nästan tio minuter på förstasträckan och var bara 106:a till växlingen (oklart vad som hände; men faktum är att Lidingös andralagslöpare Hector Haines vann förstasträckan 14 sekunder före VM-sprintern Jesper Lysell – så snacka om felval!). Blödningen fortsatte på sträcka två och tre, och så långt ar Lidingö 61:a (!), över 33 minuter (!!) från täten. Till slut alltså 16:e, 25.41 bakom.
Hagabys VM-löpare Martin Regborn sprang tredjesträckan för Örebrolaget, som slutade på 69:e plats.
Men Jukola i all ära. Söndagens viktigaste orienteringstävling var förstås Degerforsklassikerns orienteringsmoment, där undertecknad tog tredje segern på tre försök (jag vann premiärupplagan 2012 och dessutom 2013, men kom inte till start i fjol på grund av semesterresa). I år bestod ”orienteringen” förutom en liten om-/genväg första kilometern av Råbäcks femkilometersbana, med strategiskt utplacerade kontroller. Hajade inte att a l l a kontroller skulle sitta mitt på stigen, och gjorde därför en nästan minutstor bom till tvåan. Helt osannolikt på en stig där jag sprungit hundratals gånger och där kontrollen alltså satt på vägen. Men, benen var helt okej trots gårdagens styrkeövningar och i mål var jag ändå drygt två minuter före Örebros Johan Spovell. Degerfors IF:s före detta ordförande Leif Rosén blev trea, 9,5 minuter bakom.
Tim Sundström kutade 1 500 meter i Lahti i kväll, men kunde inte hota sitt nysatta distriktsrekord på 3.47,18. 3.48,77 var ändå Sundströms näst snabbaste lopp i karriären och gav en andraplats i den finska GP-tävlingen.
Almby mtb-stjärna Linda Meijer mätte på lördagen krafterna med bland andra Alexandra Engen, OS-sexan från London och dubbla världscupvinnaren som nu håller på att kämpa sig tillbaka från tio månaders total timeout från cyklandet efter utbrändhet. Engen gjorde tävlingscomeback i BCA-racet i Borås, där Meijer var ensam i D30-klassen och därför fick tävla mot dameliten. Resultatet: En sjätteplats, åtta minuter bakom Engen, som blev tvåa, och 9.30 bakom segrande Åsa Erlandsson, men före flera andra i damelitklassen.
För övrigt glömde jag ju i går att nämna att Fröviloppet var deltävling tio av 26 individuella i långloppscupen. Den innebar inte några gigantaiska omkastningar i sammandraget, mer än att Maria Eriksson passerade Josefin Gerdevåg och gick upp på tredje plats och att Dan Bäck slog sig in på topp fem efter en rejäl försommarspurt med tredjeplatser i The run, Fellingsbrovarvet och Fröviloppet. Segrarna? Tja, för Anfält var det säsongens blott tredje tävling totalt (efter Kiels och Stockholms maror) och den första i cupen. En bit kvar till toppen där, med andra ord. För Kemppi betydde seger att hon utökade en redan stor ledning. Redan på onsdag är det dags för nästa deltävling i cupen, DM på 5 000 meter då det som i alla distriktsmästerskap delas ut extrapoäng.
KFUM Örebros Jukolalag direkt efter målgång: Per Sjögren, Erik Harlén, Oskar Arlebo, Daniel Gustafsson, Jose Amador, Stefan Aronsson och Raul Ferra. Foto: PrivatBloggarben är vinnarben. En gång om året i varje fall. Foto: Jonas Brännmyr
Stockholm marathon, var det, ja. Om Mikaela Kemppi och Erik Anfält kan ni läsa här, och jag har rejäla snack med båda i morgondagens papperstidning. Plus en intervju med NA-bloggaren Anna Levin, som hade en tung dag men gjorde en stark prestation som tog sig i mål i ovädret. ”Fruktansvärt, jag tar hellre en normalförlossning än det här”, sa Anna efteråt men öppnade för att det eventuellt ändå blir en ny mara nästa år.
Kopparbergs längdskidsstjärna Bob Impola, som vann både Västgötaloppet och Wadköpingsloppet i vintras, visade att han pallar långlopp även utan skidor på fötterna. 2.43.11 är en urstark maratondebut och gav en 72:a-plats efter ett väldisponerat lopp med halvmaratontiderna 1.21.14/1.21.57 där han klättrade från 116:e plats halvvägs.
Starts Sören Forsberg förtjänar också ett omnämnande. Den 51-årige örebroaren gjorde sitt 17:e Stockholm marathon – och slog till med sin bästa tid. 2.48.12 gav honom en femteplats i H50-klassen – och bakom en italienare, en britt och en polack var han näst bäste svenske 50-plussare.
Mer läsning om maran i söndagens papperstidning, alltså. Där kan ni också läsaen intervju med Tim Sundström, om hur han slog Andreas Hugossons över 20 år gamla distriktsrekord på 1 500 meter och löpte in på 3.47,18 vid en tävling i Manchester. Resultatet är fortsättningen på en enorm utvecklingskurva. Inför förra säsongen hade Sundström som bäst sprungit 3.56,40, och det redan som 18-årig juniorlandslagsman, 2008. Förra året lämnade han Örebro och flyttade till Stockholm, där han tränar med Tureberg FK, och då har allt plötsligt lossnat. En kul detalj i sammanhanget är att det är Tims mamma, Ann Sundström, som alltjämt har damernas distriksrekord på 1 500 meter (4.21,34, noterat i Göteborg den 7 augusti 1977). Farten i generna.
Men det hände ju fler saker i konditionssvängen under lördagen: ** Örebrocyklisten Emilia Fahlins Wiggle-Honda-team följde upp fredagens seger med en ny pallplats i franska Grand Prix de Plumelec-Morbihan, ett lopp på nivån precis under världscupen. Den här gången var det regerande japanska tempo- och linjemästaren Mayuko Hagiwara som kom med i en utbrytning osm höll hela vägen, men fick ge sig i spurten mot Sheyla Gutierrez och Sandrine Bideau. Av bilderna att döma slet Fahlin hårt åt laget innan hon, tillsammans med spurtstjärnan Chloe Hosking, klev av det tuffa tiomilaloppet där en och samma branta backe på 120 höjdmeter skulle forceras tio gånger (med mål på toppen sista varvet). Nu flyger Fahlin och resten av det brittiska stallets världscuplag till USA för nästa helgs världscupdeltävling i Philadelphia. ** Garphyttans mountainbikeorienterareMarcus Jansson fick en biljett till sommarens EM, som avgörs i portugisiska Idanaha-a-Nova 8–14 juni, så sent som i torsdags. I dag visade han förbundskaptenerna att det var helt rätt genom att köra hem sin andra raka seger i den svenska mountainbikeorienteringscupen. Jansson var över fyra minuter före tvåan Anders Frisk, Attunda, och över 16 minuter (!) före trean Per Vestling, Kåre, över en långdistans som mätte drygt två mil fågelvägen och och där alla utom Jansson och Frisk hade att göra en bra bit över två timmar. Jansson drygade därmed ut sin totalledning i cupen inför söndagens medeldistans. ** Karlsundsskidåkaren Patrik Karlsson har fått upp ångan efter fjärdeplatsen i Stockholms brantaste förra helgen och kutar det här veckoslutet ett gäng lopp i Falun under samlingsnamnet Scandinavian outdoor games. På fredagen vann han kuperade halvmaran Urban trial run på 1.27.26, 1.17 före gamle VM-sprintern Petter Myhlback (som är från Dalarna men tävlat för Karlslund) och 5.07 före trean Daniel Bodare. I dag tror jag att han kutade Killer hill (Mördarbacken rätt upp!), men någon resultatlista har ännu inte dykt in.
Konditionsbloggen 