En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna).
Etikett: Tour de france
-
-
Bloggen är äntligen tillbaka, och även om jag bara varit borta i tio dagar så har det hunnit hända så mycket att vi verkligen får snabbspola för att det inte ska bli för långrandigt här i bloggen. Till att börja med får ni inte missa veckans avsnitt av Konditionsbloggen, där jag och min kollega Hugo Levinsson snackar maratondebut och löpning i allmänhet. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Orienterings-EM blev ingen jätteframgång för de tre länslöparna: Martin Regborn hade lite baksmälla efter VM och hade inte riktigt hunnit komma in i skogslöpning (han var ändå på väg mot en pallplats, eller i varje fall en topp fem-placering i medeldistansen innan han gjorde en svårförklarlig sexminutersbom på en av de sista kontrollerna) och både Andrea Svensson (precis tillbaka efter vinterns mycket segdragna sjukdom) och Anton Johansson (som inte heller haft en optimal vår) led i den ungerska chockvärmen, på riktigt hårda banor. Ja, Andrea föll dessutom under långdistansen och slog sönder åtminstone en tand.
Regborn blev 23:a i medeldistansen och tolva i långdistansen och tappade världscupledningen till norrmannen Kasper Fosser (silver och guld), men är kvar på andraplatsen (77 poäng bakom). Johansson var tolva på medeldistansen, där han hade ett silver att försvara, och 87:a på långdistansen. Svensson var 38:a på medeldistansen och bröt långdistansen efter vurpan. I stafetterna fick alla tre springa i de svenska andralagen.Siri Englund avslutade på söndagen OCR-VM i Costa Rica med en sjätteplats i mixedstafetten, ihop med ex-örebroaren Martin Bäckström och Daniel Ekström. Trion var bara drygt 1,5 minuter från medalj. Örebroarens bästa prestation på mästerskapet var nog ändå att hon försvarade fjolårets åttondeplats i långdistansen där hon dessutom var bästa svenska.
Emilia Fahlin tog sig runt hela sin debut i Tour de France, och avslutade på toppen av Alpe d’Huez en monumental vecka som hjälpryttare som dels bjöd på en nionde- och en tolfteplats för egen del, dels hjälpte franska lagkompisen Maëva Squiban till en andraplats på den näst sista etappen. Vi får se om det blir EM härnäst för Fahlin.
Tre löpare från länet kan kalla sig världsmästare efter veteran-VM i Göteborg, och Liduina van Sitteren kan göra det två gånger om (eller fyra om man räknar lagtävlingarna på halvmaraton och i terränglöpning). I K35-klassen vann Örebro AIK-löparen både just halvmaran (1.20.19) och den åtta kilometer långa terränglöpningen (30.00) och dessutom tog hon silver på 5 000 meter (17.20,55) och brons på tio kilometer landsväg (36.51). Örebro AIK:s Erica Lech tog veckan efter tredjeplatsen i Ultravasan 45 guld i K45-klassens halvmara på 1.20.56 och Almbys Bo Persson vann den sex kilometer långa terränglöpningen i M75-klassen på 26.58. Därtill tog han brons brons på 5 000 meter (21.54,56). Och IF Starts Marie Dasler tog silver både på 5 000 meter (19.09,81) och tio kilometer landsväg (40.06) i K55. 400 meter är strikt sett inte löpning utan sprint, men det bör nämnas att IF Starts Ann-Britt Eriksson tog silver i K75 på 1.27,29. Flera av de ovan nämnda och även andra (bland annat Maria Nagle) tog dessutom medaljer i lagtävlingar i terräng- och landsvägslöpning.
Jag nämnde Lechs tredjeplats på Ultravasan 45 ovan. Hon blev av med sitt banrekord där, men säkrade alltså andra raka pallplatsen (på 3.04.56). På 90-kilometersdistansen blev Erik Anfält sexa på 6.48.45 och Elin Engström 19:e på 9.24.47, och och på Trailvasan 30 blev Tisdagsklubbens Simon Karlsson trea, bara 65 sekunder bakom segrande britten Andrew Davies (som ar på semester i Sverige och hittade loppet av en slump). Där blev Karlssons klubbkompisar Kajsa Rosdal och David Lundström femma respektive åtta (förmodligen Rosdals förnämnast placering i en stor tävling utanför länet).
Dessutom vann Hällefors LK:s lag Vasastafetten med en laguppställning bestående av Johan Ånger, Thobias Berggren, Simon Sveder, Fredrik Berg, Fredrik Rådström, Viggo Grip, Oscar Gustavsson, Tobias Forsell, Linus Stenberg och Emil Grip.Team Norras Edvin Lindh vann både tidskvalet och själva huvudtävlingen när säsongens sjätte världscuptävling i mountainbikesprint avgjordes i brasilianska São Paulo, och därmed utökade han sin totalledning i världscupen till 93 poäng (120 poäng står på spel varje tävlingshelg). Rent teoretiskt skulle han därmed kunna säkra totalsegern i Indien den 29 september. Finalen avgörs annars i saudiska Riyadh den 3 november.
Storebror Axel Lindh körde i stället EM i långlopp i danska Viborg samma dag och tog en 27:e-plats som bästa svensk, knappt åtta minuter bakom segrande Lukas Baum. En vecka senare, den gångna helgen, tävlade han i stället på hemmaplan och tog en femteplats i Nordic Gravel series Bergslagen, ett 173 kilometer långt grusvägslopp med start och mål i Nora. Lindh var med i utbrytningen (i slutet var de fem grabbar kvar) och försökte ett par ryck men kom inte loss ordentligt och fick kramkänning i slutet. Markus Auvinen vann på herrsidan och Wilma Aintila på damsidan.
Jonathan Ahlsson fick köra en av karriärens häftigaste tävlingar i franska Tour de l’Avenir som till delar går på klassisk Tour de France-mark. Ahlsson körde som en del av svenska landslaget, ihop med bland andra OS-cyklisten Jakob Söderqvist som hann med en tredjeplats. Ahlsson höll sig framme under etapperna men fick inte med sig någon riktigt framskjuten placering (men mycket erfarenhet).
Storebror Jacob Ahlsson gjorde samtidigt comeback i Motala AIF-Serneke-Allebikes uppställning i Sverigecupen efter att ha satsat uteslutande på tempolopp i drygt ett år,o ch tog en niondeplats i Scandinavian race i Uppsala där laget körde för David Larsson som vann.I helgen var det dessutom dubbla DM-tävlingar i orientering i Suttarboda: Långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Hagabyduon Benita Månsson och Filip Dahlgren tog hand om gulden i långdistansen, 34 respktive 80 sekunder före Tisaren-duon Lovisa Persson och Valter Pettersson. Tisarens Anna Hallmén och Hagabys Viktor Larsson tog bronsen (men på herrsidan var Anton Johansson, just hemkommen från EM, trea i tävlingen, men han tävlar ju inte för någon länsklubb). På söndagen fick Persson och Pettersson revansch för silvren med varsina guld, 66 respektive 33 sekunder före urstarkt rutinerade Lilian Forsgren (EM-silver på meritlistan) och Jerker Lysell (två VM-guld). Månsson och Dahlgren tog bronsen den här gången (och Anton Johansson vann herrtävlingen, 33 sekudner före DM-guldmedaljören Pettersson).
I Värmland avgjordes natt-DM på fredagen och långdistans-DM på söndagen, och där tog Djerfs Rasmus Pettersson dubbla brons medan klubbkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson tog silver på lången.Och i Örebro parkrun hände i lördags det historiska att Petra Hanaeus var första dam runt femkilometersslingan för 100:e gången (förra veckan var det 99:e). Kristoffer Ingberg snabbast på herrsidan båda gångerna.
-
Tidigt i morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggen med Elin Engström som gäst. Den Lindesbergsbördiga ultralöparen är högaktuell eftersom hon på lördag är en av endast två kvinnor (och nio personer totalt) som står på startlinjen i Ultravasan och som genomfört de tio tidigare upplagorna av tävlingen (som nu alltså genomförs för andra gången; den andra kvinnan är Maria Broström från Finspång som också sprungit en hel del här i länet). Vi pratar lite om det och Elin får ge några sista minuten-tips till er som springer för första gången – men vi snackar också bland annat om hennes väg in i ultralöpning och hur hon hunnit med 39 (40 på lördag) ultralopp trots att hon bara är 30 år och om den långa och segdragna skadan hon åkte på under sin första sexdagarstävling (och som om Jubileumsvasan och när hon åkte vanliga Vasaloppet med en stav och fick beröm av Gunde Svan). Finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.
På femte etappen av Tour de France blev det – vilket även kommer bli på de avslutande tre – ett hjälpryttareuppdrag för Emilia Fahlin. Om jag såg rätt på tv-bilderna var hon med och lotsade lagkamraterna fram till stigningen upp till Montois-la-Montagne, med knappt 20 kilometer kvar av dagens 152,5 mellan Bastogne i Belgien och Amnéville i norra Frankrike. Hennes Arkea-B&B hotels kör resten av touren för sin klättrare Valentina Cavallar, men i dag orkade österrikiskan inte gå med när det avgjordes på slutet och fick nöja sig med en 36:e-plats 67 sekunder.
Det berodde förvisso till del på att avslutningen av etappen blev högdramatisk –av fel anledningar – när bland andra totalledaren och superstjärnan Demi Vollering (Nederländerna/SD Worx) och Fahlins belgiska lagkompis Lotte Claes gick omkull i en masskrasch ut ur en rondell med knappt sex kilometer kvar.
Tätklungan sprack totalt och sju cyklister kom loss längst fram. Av dem var Vollerings ungerska lagkompis Blanka Vas lite överraskande starkast i en spurt men det var polska Katarzyna Niewiadoma (Canyon-Sram) som tog över totalledningen, 19 sekunder före amerikanska Kristen Faulkner (EF-Oatly-Cannondale). De båda var tvåa och fyra i mål. Vollering tappade till nionde plats i totalen, 79 sekunder bakom täten.
Fahlin? Hon rullade i mål i en stor klunga fem minuter bakom segrarna.
I morgon väntar 160 kilometer med start i Remiremont och mål i Morteau efter en rejält kuperad andra halva (totalt drygt 2 200 höjdmeter för dagen), på lördag 167 kilometer med start i Champagnole och mål på 1 265 meters höjd uppe i Le Grand-Bornand (två mil rätt uppför på slutet). Och på söndag avslutas touren med en magisk etapp på 150 kilometer där cyklisterna passerar Col du Glandon (1 923 meter över havet) efter tio mil (efter att ha startat klättring på 300 meter) och sedan avslutar med tourens mest klassiska klättring uppför Alpe d’Huez (med målgång på toppen efter 14 kilometer rätt upp till 1 828 meter över havet). Totalt nästan 4 000 höjdmeter den dagen.Marie Dasler tog silver på 5 000 meter i K55-klassen i går – och i dag följde Örebro AIK:s Liduina van Sitteren upp med samma valör i K35 när veteran-VM i friidrott fortsatte i Göteborg. van Sitteren klarade de 12,5 varven runt Ullevis banor på 17.20,55, drygt sju sekunder bakom polska veteranstjärnan Sandra Michalak som tog guldet på 17.13,17 och 19 sekunder bakom egna årsbästat som gav en elfteplats på friidrotts-SM i juni.
Almbys Bo Persson tog brons på samma distans i M75-klassen.
Perssons 20.25 från i fjol hade räckt till guld med 14 sekunders marginal, men nu fick han nöja sig med 21.54,56, vilket var drygt en minut från nederländska Bartholomeus Schalkwijk som tog hand om den ädlaste valören (däremellan tog australiern David Cundy hand om silvret). Totalt kom 22 löpare från Europa, Nord- och Sydamerika, Asien och Oceanien till start.
Erika Bergentz slutade tvåa i sitt försöksheat på 800 meter i K50-klassen och säkrade därmed en plats i finalen (dit topp två från fyra heat, plus fyra bästa tiderna, avancerade). Hennes 2.33,64 var åttonde bästa tiden av alla i försöken, snabbast var australiska Evette Cordy på 2.27,21. Finalen avgörs 14.00 på lördag.
Mikael Hansson och Rodney Hundermark blev utslagna i försöken på 800 meter i M60- respektive M55-klasserna, efter att ha sprungit på 2.30,45 respektive 2.30,97 och varit drygt tolv respektive drygt 17 sekunder från finalplatserna.I morgon startar orienterings-EM med kvaltävlingar till lördagens medeldistans. De tre länslöparna, Andrea Svensson, Anton Johansson och Martin Regborn, går ut 9.41, 9.48 respektive 10.18. Herrarna och damerna är indelade i tre kvalheat vardera varifrån topp 20 avancerar till lördagen. Det bör bara vara en formsak för Regborn (regerande Europamästare i långdistans och nybliven världsmästare i sprint) och Johansson (som är regerande EM-silvermedaljör just i medeldistans), och normalt sett även för Svensson (som tog fyra topp tolv-placeringar på världscupen i fjol), men hon är precis tillbaka efter månader av halssjukdom och får ses som ett mer osäkert kort in i det här mästerskapet. SVT sänder rubbet från lördagens medeldistans, söndagens långdistans och tisdagens stafetter.
Jag pratade med både Regborn och Svensson i dag. Artikeln om Regborn ligger redan ute, den med Svensson kommer i morgon bitti. -
Konditionsbloggen är tillfälligt tillbaka tre dagar mellan två semestrar – men Konditionsbloggen är permanent tillbaka med höstsäsong. I säsongens första avsnitt, som släpps tidigt i morgon bitti, gästar Elin Engström podden. Den Lindesbergsbördiga ultralöparen är högaktuell eftersom hon på lördag är en av endast två kvinnor (och nio personer totalt) som står på startlinjen i Ultravasan och som genomfört de tio tidigare upplagorna av tävlingen (som nu alltså genomförs för andra gången; den andra kvinnan är Maria Broström från Finspång som också sprungit en hel del här i länet). Vi pratar lite om det och Elin får ge några sista minuten-tips till er som springer för första gången – men vi snackar också bland annat om hennes väg in i ultralöpning och hur hon hunnit med 39 (40 på lördag) ultralopp trots att hon bara är 30 år och om den långa och segdragna skadan hon åkte på under sin första sexdagarstävling (och som om Jubileumsvasan och när hon åkte vanliga Vasaloppet med en stav och fick beröm av Gunde Svan). Finns där poddar finns!
Podden har alltså varit borta exakt en månad vilket innebär att jag hunnit missa allt från Jonatan Gustafssons VM-brons i knockoutsprint (och Martin Regborns femteplats i samma lopp) över O-ringen (där Andrea Svensson presterade efter den tunga vintern och blev uttagen till EM som startar i helgen) till OS (där ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz fick nöja sig med en 30:e-plats i herrarnas maraton) och Tour de France som just nu pågår och där Emilia Fahlin inledde med två sensationella resultat med tanke på att hon var uttagen som hjälpryttare (”vägkapten”): En niondeplats på första etappen (där hon och lagets spurtare Michaela Drummond tappade bort varandra i hetsen de sista fem kilometerna) och en tolfteplats på den andra (där Drummond gick i backen med knappt tre kilometer kvar). Plus en massa härliga tävlingar på hemmaplan som Dalenrundan och Digerdöden.
Men mer om det där får vi väl återkomma till senare, vad det lider. I dag fokuserar vi på det aktuella.Och Tour de France pågår alltså. Varken Fahlin i synnerhet eller hennes proffslag Arkea-B&B hotels i allmänhet har några ambitioner i sammandraget, utan satsar på att göra bra resultat på de enskilda etapperna. Det gjorde förmodligen att Fahlin inte kände något behov av att kräma ut exakt allt som fanns i benen på gårdagens korta tempolopp, vilket gjorde att hon föll från åttonde till 112:e plats i sammandraget när hon gick i mål 52 sekunder bakom segrande Demi Vollering där.
I dag avgjordes fjärde etappen, start i nederländska Valkenburg och mål i belgiska Liège och däremellan 123 kilometer med drygt 1 800 höjdmeter fördelat på åtta klassificerade stigningar och en hel del mindre motlut. Där gjorde Fahlin sitt jobb för laget under den första halvan och rullade sedan i mål med ”gruppetton”, den sista klungan som ändå ser till att klara maxtidsgränsen. De var nästan 17 minuter bakom segrande Puck Pieterse (Nederländerna/Fenix-Deceuninck, som ni kanske minns från Jenny Rissveds silverlopp i OS-mountainbiken), men Vollerings (Nederländerna/Team SD Worx) andraplats gjorde att hon drygade ut totalledningen från tre till 22 sekunder (närmast före Peiterse). Bästa Arkeacyklist i dag var belgiska Lotte Claes med en 33:e-plats, knappt två minuter bakom täten (och hon har samma placering i sammandraget).
De två senaste resultaten innebär att Fahlin nu är nere på 130:e plats av 137 kvarvarande cyklister och har en liten chans att bli lanterne rouge (det är viss prestige att vara sist i Tour de France), dit ned har hon nu prick två minuter.
Men innan dess återstår förstås massor av hårt jobb, närmast väntar i morgon 152 kilometer med start i Bastogne och mål i Amnéville när touren äntligen äntrar Frankrike. 1 820 höjdmeter men återigen utan långa och ihållande stigningar, mest en massa upp och ned.Pågår gör också veteran-VM i friidrott i Göteborg där IF Starts superveteran och flerfaldiga svenska veteranrekordhållare Marie Dasler slog till med en silvermedalj på 5 000 meter i dag, på 19.09,81 i K55-klassen. Förvisso 39 sekunder bakom segrande amerikanskan Michelle Rohl, men med nästan lika god marginal bakåt till kanadensiska Alita Dommann på tredjeplatsen (totalt kom 22 löpare till start).
Klubbkompisen Maria Nagle blev 21:a på samma distans i K45-klassen, på 20.54,25 (där kom hela 31 löpare till start och kenyanska Rosaline David vann på 16.56,79).
I morgon fortsätter tävlingarna med bland annat Almbys Bo Persson som har medaljchans på 5 000 meter i M75-klassen (han har näst bäst säsongsbästa av alla 22 anmälda, sju sekunder bakom en nederländare) och de närmaste veckorna kommer massor av länslöpare äntra banorna, vägarna och terrängslingorna i Göteborg. -
I dag drog veteran-VM i orientering igång i Göteborg. På plats fanns ett antal lokala löpare bland de runt 2 000 som gav sig ut på sprintkvalet. Vissa mer profilerade än andra. Typ som 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli (som hade kunnat utmana om gulden bland seniorerna, men i år i stället utmanar veteranerna i D35-klassen; hon vann sitt kvalheat med 1,5 minuter över 3 250 meter). Eller NA:s egen Mats Carlsvärd som enkelt tog sig till final i H55-klassen, där han bland annat kommer att ställas mot en viss Jörgen Mårtensson, som ju är gammal klubbkompis med Carlsvärd i Almby (men numera tävlar för norska Modum OL). Det finns mycket mer att hämta i den här startlistan för morgondagens sprintfinal. VM avslutas med långdistansen senare i veckan, kval på onsdag och torsdag, final på lördag.
Om Emilia Fahlin och damernas Tour de France skriver jag en hel del i morgondagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se), men även lite grann här.
Noras Lotta Nilsson och Bibben Nordblom har ju vunnit VM i swimrun, Ö till ö, två år i rad, och gjorde i helgen säsongens andra start i swimrun. Och liksom i Utö swimrun i maj fick världsmästarna nöja sig med en tredjeplats när Amfibiemannen avgjordes i Roslagens skärgård i helgen. Liksom i våras var Surfspot (Maria Edstedt och Annika Ericsson) före, nu också Team Öra (Charlotte Eriksson och Salli Carlfjord; i våras var det Addnature med Caroline Holmqvist och Kristin Larsson). I Amfibiemannen var Lotta och Bibben tvåa vid vändningen, men tvingades släppa förbi Team Öra strax därefter och var drygt tre minuter bakom i mål; 8,5 minuter bakom segrande Surfspot som tog täten redan på första simningen. Gemensamt för de här båda tävlingarna där världsmästarna fått stryk är att de är betydligt kortare än Ö till ö (Amfibiemannen är 22 kilometer löpning och 5,4 kilometer simning mot Ö till ö:s 75 kilometer löpning och tio kilometer simning), och det är just distansen som talar för Lotta och Bibben tar tredje raka titeln i september. Duons VM-laddning fortsätter med Ångaloppet om två veckor. Missa förresten inte Bibbens blogginlägg om värmen i Nice som gjorde att hon bommade att kvala till ironman-VM i år (vilket Lotta klarade).
Efter förra helgens swimrundebut i Höga kusten swimrun följde Danny Hallmén i helgen upp med individuell debut i samma klass, i tävlingen Farleden över tolv kilometer löpning och tre kilometer simning i Arkösunds skärgård. Slutade (enligt egen utsago på Instagram, har inte hittat resultatlistan) på sjunde plats av 93 i herrklassen. ”Mycket teknisk löpning, och jag hade svårt att få ut allt. Lite för fräsch i mål … Tappade lite för mycket på första längre löpningen och på fellöpningar, men blev bättre längre in i tävlingen och hade en av de bästa tiderna på den avslutande simningen och löpningen”, skriver Hallmén på Instagram.
I Dalenrundan, det sex kilometer långa terrängloppet i Brevens bruk som markerar halvtid i årets långloppscup som deltävling 14 av 28, visade Mikaela Kemppi och Peter Wiker att de gamla alltjämt är äldst. Den nyss landslagsdebuterade 42-åringen från Örebro på 23.33. 14 sekunder sämre än egna tiden från fjolårssegern, men 1.19 snabbare än någon annan (och framför allt då tvåan Edita Martuseviciute, IF Start). Segern var Kemppis sjätte på sju starter i årets långloppscup (stryk av Josefin Gerdevåg i Kumla Stadslopp). Och den 43-årige Hälleforslöparen spurtade ned 25 år yngre juniorlandslagsmannen (i längdskidor) Adam Gillman, 18, från Kumla med 17 sekunder (även om Wiker själv var sju sekunder långsammare än när han blev fyra i fjol). Jämngamla (med Wiker) Jonas Rosengren trea. För mig nya bekantsakpen Liduina van Sitteren (enligt Facebook boende i Göteborg, men tävlande för Örebro AIK) tog fjärdeplatsen på damsidan fem sekunder för Starts Maria Eriksson. Wiker avancerar i och med segern till andra plats i långloppscupen (där 13 av 26 individuella tävlingar nu avgjort; löparna får tillgodoräkna sig sina tio bästa resultat sett över hela säsongen) medan Kemppi drygar ut sin ledning (nu nio poäng före Eriksson, när de båda registrerat sju resultat var). Nästa deltävling att samla klubbpoäng är Stripastafetten om två veckor, nästa individuella deltävling är DM på 10 000 meter helgen därpå.
I dag avgjordes också Engelbrektsturen i Norberg, säsongens sjätte deltävling, av nio, i långloppscupen. Men de lokala framgångarna utblev (om vi inte räknar en femteplats i H50) när Fredrik Berg tvingades stanna hemma på grund av hjärnskakningen han ådrog sig på tärning inför SM förra helgen. Han mår dock bättre och var igång och tränade i helgen.
-
Emilia Fahlin, 26, kör damernas Tour de France (egentligen Le Course) på söndag. Det har jag skrivit om tidigare här på bloggen, men i dag tog jag också ett rejält snack med henne inför den upphajpade tävlingen som nu avgörs för andra gången. En större intervju om tävlingens betydelse, de kvardröjande och alltjämt enorma könsskillnaderna inom cykelsporten och framtiden kommer i söndagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men uppsnacket inför själva tävlingen kommer här på bloggen. Vi snackar alltså 13 varv och totalt 89 kilometer upp och ned längs Champs-Élysées (start 13.30, i Eurosport från 14.00, målgång cirka 15.25). En uppgift som inte är lika lätt som det låter, om man får tro Fahlin, som körde premiärupplagan i fjol (som fick starka vitsord för sin fina insats som hjälpryttare då, även om Wiggle-Hondas tävling förstördes när Fahlin och de två spurtessen fastnade bakom en krasch 800 meter före mål).
– När man kollar på herrarna på tv ser det himla lätt ut när de defilerar i Paris, men det är en jäkla tuff bana. Det är svagt uppför, på kullersten, på ena sidan, och sedan flyger man nedför och så är det bara att börja om igen. Det tar ut sin rätt, det känns i benen när man ska göra 13 varv. Man ska ha en riktigt bra dag om man ska kunna göra något vettigt på den banan, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vilket lag ställer ni upp med?
– Det är jag, Jolien d’Hoore, Chloe Hosking, Giorgia Bronzini, Amy Robert och ”Nettie” Edmondsson. Jolien körde riktigt bra senaste helgen, vann tre lopp (de tre första etapperna i BeNe Ladies Tour) och är en vass spurtare. Avslutningen på kullersten passar nog henne väldigt bra också. Sedan har vi Bronzini och Hosking som också är starka spurtare. Man vet aldrig hur tävlingen utvecklar sig på förhand.
Hur har du det själv med formen?
– Jag är på läger på hög höjd i italienska Livigno just nu, har varit här en vecka efter girot och åker bara ned till Paris lördag–måndag, sedan åker jag tillbaka hit och avslutar lägret med fyra dagar till före nästa världscuptävling (tyska Sparkassen Giro nästa söndag). Egentligen hade jag önskat att få två veckor i sträck här uppe, men jag behöver tävla också och Tour de France är en stor och uppmärksammad tävling, så det blev en liten kompromiss.
– Lägret har varit väldigt bra. Det var en stor vinst för mig att komma ur girot frisk, de tre senaste gångerna har jag dragit på mig sjukdom de sista dagarna, men nu kunde jag komma in fräsch till lägret och få några riktigt bra och hårda dagar i perfekt väder. Efter allt som varit (långa sjukdomsperioder med främst bihåleinflammationer under vår och sommar) har jag inte den grunden jag behöver, därför är det här lägret extra viktigt.
Hur ser du tillbaka på Giro d’Italia?
– Det gick bra. Det var några tuffa bergsetapper där jag fick göra mitt för att hjälpa våra två klättrare tidigt på etapperna och sedan ta det så lugnt som möjligt. Men man ska ändå över bergen och i mål, och det är nog så jobbigt. Sista etappen kände jag mig bättre än dagarna innan, och det var en positiv känsla som jag tog med mig. Vi hade ett uppdrag för Mara (Abbott, som vann sista etappen och avancerade till andra plats i sammandraget) inför sista berget, och jag orkade vara med länge och jobba. Den känslan är bra för motivationen och moralen.
Är det klart att du får köra Vårgårdas världscupdeltävling?
– Nej, vi har inte fått programmet så långt fram än. Men det gick bra för mig där i fjol, och det är ju hemmaplan, så jag har stora förhoppningar om att komma med i laget. Däremot är det klart att jag ska köra Tour of Norway veckan före med landslaget. Det blev klart i dag. Det blir bra att få lite tävling i benen, och dessutom har jag aldrig kört den tävlingen förut.Dagens O-ringen? Tja, det skrev jag en hel del om här. Att Garphyttans Marcus Jansson tog till slut ändå hem herrarnas mountainbikeorientering och nu påbörjar VM-laddningen (där det kan bli intressanta starter i mountainbikelångloppen 1572 Mtb Challenge nästa helg och Finnmarksturen veckoslutet därpå) och att Simone Niggli gjorde ”säsongens största bom” (snack med både henne och Jansson i fredagens papperstidning) var de stora rubrikerna på torsdagen.
I Sälen avgjordes för övrigt King of the hill i dag, med 25,8 kilometer och över 1 001 höjdmeter på cykel och rullskidor (ganska jämnt fördelat), med idel ädel skidadel på startlinjen och IFK Moras Lars Suther som segrar på 1.12.50, 1,5 minuter före Jens Eriksson och Lars Bleckur. Karlslunds Mats Carlberg sjua, knappt 18 minuter bakom.
Konditionsbloggen 