Säg ”prolog” i idrottssammanhang, och man tänker på en rätt kort inledningstävling i ett etapplopp. Men Cape Epic är inte som andra tävlingar. Marknadsför man sig som mountainbikevärldens hårdaste och mest prestigefyllda etapplopp hör det väl till att även prologen är något utöver det vanliga: 26 kilometer, 750 höjdmeter och en segertid på över timmen. Hur som helst innebär söndagens prolog att äventyret nu är igång på allvar för Örebrocyklisten Mattias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg där nere i Sydafrika.
För deras del slutade prologen med en 19:e-plats av av 290 startande lag i herrklassen, knappt sju minuter bakom täten och två minuter från topp tio. Och det trots att de höll igen på grund av att Friberg varit sjuk senaste dagarna och just nu går på en antibiotikakur. ”Det visade sig att hans kropp tillät honom att ta i en del ibland så det fanns några ställen där vi kunde höja tempot”, berättar Wengelin på Instagram.
Förhandsfavoriterna, regerande OS-segraren Nino Schurter och hans parhäst Matthias Stirnemann, Schweiz, ligger tvåa, drygt 1,5 minuter bakom ledande Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien. Vilket är detsamma som ingenting i en tävling där segertiden i fjol låg på 28 timmar.
I morgon väntar första ordinarie etappen med 2 300 höjdmeter fördelat på dryg tio mils cykling och med en brant och teknisk nedförsbacke som det talas en hel del om. Men också vädret har blivit en snackis: ”På onsdag verkar det bli 36 grader”, skriver Wengelin på Instagram.
Svenska OS-segraren Jenny Rissveds visade för övrigt klass direkt när hon tillsammans med schweizaren Thomas Frichknecht var snabbas av alla på prologen i mixedklassen.
Jag har inte fått tag i Emilia Fahlin efter Trofeo Alfredo Binda (hennes första tävling på världstouren i år), så jag kan bara gissa att hon är halvnöjd med insatsen. Hennes lag Wiggle-High5 lyckades försvara Elisa Longo Borghinis ledartröja totalt i touren, men fick nöja sig med italienskans niondeplats som bästa resultat i tävlingen där Coryn Rivera tog hem klungspurten (och svenska Hanna Nilsson, som fått en strålande start på säsongen, följde upp 14:e-platsen i Strade Bianche med en 13:e-plats i dag). Fahlin själv, som agerade hjälpryttare åt bland andra Longo Borghini och Giorgia Bronzini i tävlingen, rullade i mål knappt tio minuter bakom täten.
Från sista deltävlingen i längdskidåkningens Sverigecup finns inte mycket att skriva hem om. Filip Danielsson stod över söndagens klassiska sprint för att spara kroppen inför SM nästa helg (han klev ju av gårdagens tremil efter två tredjedelar på grund av ömmande rygg och dålig allmänkänsla) och Axel Ekström var sliten efter gårdagens fjärdeplats och blev bara 44:a i prologen, 4,5 sekunder från att ta en topp 30-plats och avancera till kvartsfinalerna. Ekström slutar därmed på nionde plats totalt i Sverigecupen i år.
De flesta svenska löparfantaster hade förstås ögonen riktade mot New York när det gäller halvmaraton på söndagen (Sarah Lahtis mäktiga nya svenska rekord), men ur länsperspektiv var det i Nederländerna det hände. KFUM Örebros Thomas Chaillou, den till Örebro inflyttade och maratonsatsande fransmannen som underkastat sig Mikael Kroons träning i vinter sprang in på personliga rekordet 1.11.00 (efter att ha passerat tio kilometer på 32.29) vid tävlingen Stevensloop i Nijmegen, vilket gav en 16:e-plats. ”Kraftig blåst förstörde dagen”, skriver Kroon dock på twitter, vilket indikerar att det kunde ha gått ännu snabbare annars.
Blåste gjorde det även åtta mil åt nordväst, i Utrecht, där Örebro AIK-löparna Oskar Arlebo och Fredrik Johnsson sprang in på 16:e respektive 17:e plats totalt, och femte och sjätte plats i H35, i Utrecht science park marathons halvmaratonlopp, på 1.17.24 respektive 1.17.47. ”Tyvärr rejält blåsigt (tio meter i sekunden) och rejäl motvind sista fem gjorde det kämpigt”, skriver Johnsson, som har ett två år gammalt halvmarapers som är 25 sekunder bättre, i ett mail till Konditionsbloggen. Något som, vid sidan om tröttheten, förklarar att Johnsson hade ett snitt på 3.38 per kilometer fram till 15 kilometer och 3.53 sista 6,1.
Och så har ni väl inte missat min (förvisso pluslåsta) text om att Johan Röjler tillsammans med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson körde hem SK Winners tionde raka SM-guld i stafett, va? Det lär, om jag inte räknat fel, ha varit Röjlers 65:e SM-guld totalt (51 individuella är helt säkra, jag tror att han har tio i stafett och fyra i lagtempo också).
Konditionsbloggen 