I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där karlskogingen Filip Andersson, som i slutet av augusti (under min andra semester) slog Björn Tikkanens rekordtid för att helt osupportat springa den 28 mil långa leden, gästar podden och berättar allt om äventyret som verkligen blev galet. Han berättar om stigen som bitvis var mer av en bäckfåra, om skräckbilderna på de ruttnande fötterna efter tre dygn i blöta strumpor och om de svåra hallucinationerna den där sista natten. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
För den som inte kan tröttna på min röst (svårt att tänka sig att det finns sådana personer, men ändå) så är jag dessutom bisittare i podden Ultraaktuellt den här veckan. Där kommenterar jag andra löpares prestationer från den gångna helgen (bland annat the one and only Rune Larssons comeback!), men jag får också tillfället att berätta lite (eller mycket) om segern i Bergslagsleden ultra och varför det loppet betyder så mycket för mig. Även den podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I dag pratade jag med Emilia Fahlin inför EM på lördag, för en artikel som publiceras på na.se vid lunchtid i morgon (tävlingen går på lördag, med start 13.45 och sänds direkt på Discovery.
Vad som inte fick plats i texten på NA var mitt snack med henne om de senaste tävlingarna, de tre mellan VM i augusti och EM. Så det får ni här, helt bloggexklusivt.
Först ut var etapploppet Tour of Scandinavia över fem dagar i Norge och Danmark, där Fahlins danska teamkompis Cecilie Uttrup Ludwig vann två etapper och australiska teamkompisen Grace Brown en (en tempoetapp), men där Ludwig ändå fick nöja sig med andraplatsen i sammandraget, två sekunder bakom Annemiek van Vleuten:
– Kul att få köra ett etapplopp igen. Jag kände att det var ett tag sedan jag tävlade, och det var bra att få de tävlingarna i kroppen. Konceptet var lite ändrat, med tempolopp och lite mer klättervänliga banor: Uppför Norefjell, upp till fästningen i Halden två gånger och så en uppförsmålgång på sista etappen. Det passade bra för Cecilie, och det var rätt mäktigt att laget tog tre etappsegrar. Synd att det inte räckte till totalsegern, men kul att kunna hjälpa till när det blir sådana framgångar. Jag kände också att benen blev bättre och bättre dag för dag, säger Fahlin.
Därefter följde de två franska tävlingarna, La Choralis Fourmies och Grand prix international d’Isbergues, de två senaste helgerna:
– Fourmies var nytt för mig, d’Isbergues har jag kört en gång innan. Det är ganska roliga tävlingar: A- till B-lopp eller ett stort varv följt av avslutningsvarv, mycket upp och ned. Det som var nytt för oss var att det inte var tillåtet med radiokommunikation, vilket ändrar lite hur man kan tävla ihop och spela ut sina kort. Utbrytningarna kanske inte hade sett ut på samma sätt annars. Men det var bra för våra tjejer att få chansen, säger Fahlin som alltså gillade tävlingarna men hade jobbigt med annat:
– Problemet har varit alla resdagar. Det tog två dagar att resa till tävlingarna i Frankrike och två dagar att ta sig därifrån. Fyra resdagar för endagarstävlingar, två helger i rad, och så EM på det, nu … Sedan Belgien igen och så Kina. För att minska lite på resande, och i alla fall inte behöva åka till Arlanda varenda gång, så tog jag några dagar på Mallorca, ett miniträningsläger, mellan de franska tävlingarna. Det gjorde att jag inte kom med någon toppad känsla till d’Isbergues, jag prioriterade att få bra träning gjord. Nu har jag haft några lugna dagar och ett lite hårdare pass på onsdagen, sedan resa ned till Holland och så blir det att försöka skaka liv i kroppen och så får vi se hur det känns på lördag.
Men mer inför EM får ni alltså läsa på na.se i stället (även om jag så klart kommer med en liten guide i morgondagens blogginlägg).
Efter EM kommer Fahlin köra belgiska tävlingen Binche–Chimay–Binche den 3 oktober innan hon flyger till Kina för de två avslutande tävlingarna på världstouren: Etapploppet Tour of Chongming Island (12–14 oktober) och endagarsloppet Tour of Guangxi (17 oktober).

I morgon kväll avgörs natt-DM i orientering i för mig helt okänd orienteringsterräng (men desto mer bekant terräng- och traillöpningsmark): Med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors (där Hälleforsterrängen och Silverleden på 1 dag har sina tävlingscentrum). Tyvärr har nog många endera prioriterat EM-förberedelser eller tyckt att det varit lite långt att åka, för i elitklasserna är det så få anmälda att alla medaljer inte ens kommer kunna delas ut. På damsidan är det bara Milans Jessica Korkeakoski och Garphyttans Karin E Gustafsson (av löpare som tävlar för länsklubbar) som anmält sig. Totalt är knappt hundra löpare – alla klasser inkluderade – anmälda varav en hel del springer utom tävlan. På söndag avgörs stafett-DM i Blackstahyttan i Kilsbergen, och dit ser det lite positivare ut – bland annat kommer Tisaren med ett förstalag som hade kunnat utmana om topp tio på SM, med Ellinor Tjernlund, Anna Hallmén och Lovisa Persson.