Etikett: världscupen i orientering

Svensson klar för världscuppremiären – och orienterings-, löpnings- och rullskidsresultat från senaste veckorna

juni 4th, 2025

I dag blev det, som väntat, officiellt klart att OK Tisarens Andrea Svensson får en plats till världscuppremiären i Idre om två veckor, efter sin finfina säsongsstart som toppades med en andraplats bakom Tove Alexandersson vid swedish league-tävlingarna i Sundsvall i helgen.
De tre andra lediga platserna på damsidan gick till Helena Karlsson, Alva Sonesson och Frida Vikström.
– Alla fyra har visat nivå under flera lopp under våren. Alva och Andrea har också bra internationella meriter i skog sedan tidigare. Helena och Frida har gjort stabila lopp både på VM-tester och nu i helgen, säger förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
De fyra gör, tillsammans med Sara Hagström och Johanna Ridefelt upp om den sista platsen till VM i Finland (om alla löpare ska springa både medeldistans och långdistans, annars kan ju fler platser öppna sig – men i dagsläget är i varje fall tre damer uttagna till mästerskapet där Sverige har fyra platser per distans).
På herrsidan, där örebroarna Martin Regborn och Anton Johansson redan är uttagna till världscupen – men inte VM – kompletterades världscuptruppen med Simon Hector och Viktor Svensk. På herrsidan är bara Gustav Bergman VM-uttagen, så där gör de fyra nämnda samt Max-Peter Bejmer, Simon Imark, Albin Ridefelt och Emil Svensk upp om minst två VM-platser (på herrsidan har Sverige bara tre platser per distans).
vSvensson debuterade i seniorlandslaget just i en världscuptävling i Idre 2021 och tog då en sensationell tiondeplats i medeldistans, som är hennes bästa gren. Sin allra bästa individuella världscupplacering, en niondeplats, tog hon i världscuppremiären i norska Østfold 2023. Hon har sprungit EM tre år i rad med en 20:e-plats på långdistansen i debuten i Estland 2022 som bästa resultat.
Världscupen i Idre inleds med en långdistans torsdagen den 19 juni, fortsätter med en medeldistans lördagen den 21 juni och avslutas med stafetter söndagen den 22 juni.

Apropå orientering har Hagaby dragit igång en Kilsbergsserie som lockar många av länets vassare orienterare. På tisdagskvällen vann KFUM Örebros Jacob Eriksson med fyra minuters marginal före Hagabys João Magalhães och Järlas Erik Berzell. Almbys Sofie Bodin var enda dam på längsta banan. Tävlingen avgjordes uppe på skjutfältet i Kilsbergen.
Första deltävlingen i serien avgjordes redan den 22 april, och då vann en viss Martin Regborn närmast före Eriksson i Ymningshyttan. Även då med Bodin som snabbaste dam, men den gången hade hon konkurrens. Nästa deltävling avgörs redan på tisdag, vid Dammen (även det inne på skjutfältet), och då dubblerar tävlingen som långdistans-KM för Hagaby.

Jag är också skyldig er ett par gamla resultat som jag inser att jag slarvat bort:
** Redan den 24 maj avgjordes ett nytt femkilometerslopp i Karlskoga under namnet Hälsoloppet. Ärlas Tage Häggmark utklassade de andra på en bana som bland annat innehöll den klassiskt sega Hembyggdsbacken (känd från mina gamla skoljoggar på Bregårdsskolan och senare från insomnade Walthersjoggen) med nästan 1,5 minuters marginal. Han sprang på 16.23, tvåan Erik Toivanen på 17.50 och trean Jonas Thingberg på 18.21 (de båda är från Karlskoga). Marie Pettersson, karlskoging som är mest känd som orienterare, vann med ännu större marginal i damklassen – nästan två minuter till Västerås Frida Eriksson på andraplatsen och fyra minuter till Arvikalöparen Sonja Jespersdotter Stenholm på tredjeplatsen: De tre hade 20.05, 21.56 respektive 24.04 som sluttid.
** Fyra dagar senare, den 28 maj, kördes första deltävlingen i årets Moto tour, länets rullskidcup – och där hände något så ovanligt som att Robert Brundin fick stryk. Innan tjecken Josef Zizala, som flyttat till Örebro, besegrade Brundin med 7,9 sekunders marginal i finalen i fjolårets tour (när Brundin redan hade säkrat totalsegern) hade Brundin vunnit 26 tävlingar i rad (han hade dock missat en, så 26 av de 27 senaste egentligen) sedan han fick ge sig mot Jimmy Axelsson i finalen 2020. Men nu hände det alltså igen, för andra tävlingen i rad – och nu inte med enstaka sekunder utan över 1,5 minuter 20 kilometer masstart på Närkeslätten. Det tyder på att Viktor Hansson, som var den som slog honom, är i riktigt vass form. Brundin fick dock ändå en seger med sig – i veteranklassen. Han fyller nämligen 45 i år och får därför för första gången mäta sig med Mattias Fritz och de andra i den kategorin (Fritz blev trea, 1.20 bakom Brundin, 2.56 bakom Hansson). På damsidan gjorde systrarna Alma och Ellen Olsson åter upp, och den här gången var storasyster Alma starkast, vann spurtuppgörelsen med åtta tiondelar av en sekund. Moto tour-säsongen fortsätter med 16-kilometerslopp med masstart i Garphyttan nästa tisdag, den 10 juni och fortsätter med 13-kilometerslopp med individuell start i Stora Mellösa onsdagen den 18 juni innan våren avslutas med ett 40-kilometerslopp med masstart på Närkeslätten lördagen den 28 juni.
Ingen örebroare till orienterings-VM i dagsläget – men två till världscupen (och Lindh slog Mortons FKT på Bergslagsleden)

maj 20th, 2025

Att Martin Regborn inte skulle bli uttagen till orienterings-VM i dag hade jag räknat med – han presterade helt enkelt inte tillräckliga resultat under helgens VM-testtävling i Finland, och eftersom han prioriterade ned EM i fjol (tolva och 23:a där) och fick nöja sig med en 22:a-plats på långdistansen på VM 2023 (där han var märkt av sjukdom och kanske inte borde startat) så räcker inte det till en uttagning i dagsläget. Helgens testtävlingar ihop med internationella tävlingar 2023 och 2024 är det som landslagsledningen tittat på, och i den kategorin finns också världscupen där Regborn tog en andraplats i långdistansen i Kuopio i höstas och en tredjeplats på samma distans i Ostfold 2023. Och tja, Regborn har ju tillhört världseliten i över tio år och slutade tvåa i totala världscupen i fjol.
Mer överraskande var det för mig att örebroaren Anton Johansson, som tog EM-silver i medeldistans 2022 och den här våren sett bättre ut än någonsin, inte fick något VM-besked i dag. Men visst, han var ”bara” trea på medeln i VM-testerna i helgen, och de dubbla segrarna i swedish league och i medeldistans-SM – men de tävlingarna tar landslagsledningen tydligen inte in i beräkningen den här gången.
Båda har dock chansen. Sverige har tre platser per distans, och bara en herrlöpare togs ut i dag – femfaldige världsmästaren Gustav Bergman som vann båda distanserna i Finland i helgen.
– Gustav är den som vi ser har levererat på en jämn och hög nivå och vi vill avvakta ytterligare för att kunna göra en rättvis bedömning kring de övriga VM-platserna på herrsidan, säger Håkan Carlsson, örebroaren som i år är tillbaka i dubbelrollen som landslagschef och förbundskapten efter att senaste åren ”bara” varit landslagschef, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Det man avvaktar är världscupen i Idre 18–22 juni – och inte heller dit presenterades en full trupp i dag. På herrsidan togs sju namn ut, men det finns åtta platser per distans – och där fanns förstås både Regborn och Johansson med. De gör upp om sista VM-platserna med Emil Svensk, Max-Peter Bejmer, Simon Imark och Albin Ridefelt över en långdistans den 19 juni och en medeldistans den 21 juni (och en stafett den 22 juni).
– Anton har visat fin form under våren, inte minst med segern på medeldistans-SM. Han har tagit kliv i rätt riktning och förtjänar verkligen en plats i truppen, säger Carlsson till hemsidan.
På damsidan togs ett fullt lag ut – om det är så att alla löpare ska springa alla distanser, vilket inte är givet. Utöver Tove Alexandersson, som har friplats som regerande världsmästare i medeldistans och Europamästare i långdistans, kompletterades med Sanna Fasth och Hanna Lundberg. Ihop med Johanna Ridefelt är de också de enda hittills uttagna damerna till världscuppremiären, så där har Andrea Svensson och Josefin Tjernlund fortfarande chansen.
– Det har varit en tuff förhandsuttagning, men jag tycker vi har fått till en bra mix av de löpare som visat hög internationell nivå tidigare med några nya namn som har presterat lopp på högsta nivå under antingen VM-testerna och medel-SM, eller både och. Vi har en stor konkurrens just nu och har också många mycket starka löpare utanför de förhandsuttagna, säger Carlsson.
Sista världscupplatserna fördelas efter swedish league-tävlingarna i Sundsvall nästa helg.

Uppe i Ramshyttan, i Kilsbergen, avgjordes i kväll orientering på något lokalare nivå, Milans andra poängtävling för säsongen. Precis som i första deltävlingen vann Filip Dahlgren, och eftersom poäng delas ut efter antalet sekunder varje löpare har upp till vinnaren innebar hans kross i kväll att den forne VM-tian från Örebro tog ett rejält grepp om hela tävlingsserien. Hann vann nämligen med nästan tio minuters marginal före Hagaby-klubbkompisen Samuel Andersson, och i övrigt var det bara två löpare som var inom 20 minuters margina (Oskar Arlebo och Per Eklöf som båda var en knapp kvart efter Dahlgren i mål). Inga damer kom i mål på längsta banan, men Therese Korkeakoski blev fyra på den näst längsta där hon bara var fyra sekunder ifrån att ta över totalledningen (nu är hon fyra poäng bakom Hagabys Tony Månsson. Sex tävlingar återstår, men den tredje avgörs inte förrän den 24 juni.
Tisaren passade också på att avgöra sitt klubbmästerskap i långdistans i kväll, och där blev Lovisa Pettersson (som enda dam i mål) och Viggo Holmberg mästare. Holmberg var dock inte först i mål – det var i stället Hagabys João Magalhães med drygt 2,5 minuters marginal, men han kommer förstås inte ifråga när det gäller klubbmästartitlar i Tisaren.

Axel Lindh – Örebros mountainbikestjärna som kört både VM och EM och världscup i framför allt långdistans (maraton) – blev inspirerad av Lachlan Mortons rekord på ”Bergslagsleden” (vi kan kalla det för mountainbike-varianten av Bergslagsleden) och tjatade i helgen med sig Matthias Wengelin ut för att försöka slå tiden. 15 timmar och 21 minuter över 29 mil var det som gällde – och Lindh klarade det på 14 timmar och 55 minuter. Däremot inte Wengelin, vars cykel havererade redan vid Uskavi.
Lindh skriver själv om äventyret på instagram, och han har ju erfarenhet av att försöka cykla den ”riktiga” Bergslagsleden – den gången, 2020, med full packning och även då sprack det hela på tekniskt haveri, i Suttarboda.
”Den här gången en variant av sträckningen mer lämpad för cykel, med en rutt från Bikepacking.com. Fortfarande jäkligt mycket stig, men flera av de svåraste snuttarna jag och Wengelin kämpat med ”fotnedsättnings-tävling’ på var bortplockade”, skriver Lindh på instagram.
Till happyride.se säger Lindh att det finns mer tid att ta:
– Jag var inte superoptimerad. Jag tappade nästan 50 minuter totalt på stopp, så det finns definitivt förbättringspotential. Men jag trampade på rätt bra ändå, snittade 205 watt och tog några Strava-segment, så det krävs nog en del för att slå det.

I morgon avgörs Blodomloppet med start och mål vid Trängens IP, och eftersom jag i år inte kommer vara med i tv-sändningen så har jag inte bemödat mig med att gå igenom 1 873 som anmält sig till femkilometaren och de 1 206 som ska springa milen, vilket jag annars brukar göra.
Men via en snabb sökning ser jag i varje fall att varken Schulstad, van Sitteren, Lech, Bergentz, Karlsson eller Nilsson är förhandsanmälda. Däremot Valter Pettersson, Hannes Andersson och David Lundström. Vi får helt enkelt se hur det går i morgon.
Karlsson drabbad av Hagbergs förbannelse (igen), Regborn sprang ”alldeles för dåligt” och Fahlin tillbaka på tävlingshojen

september 29th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Just podden med Karlsson handlar i mångt och mycket om hans uppladdning inför dagens Berlin marathon, där han gick för personligt rekord (2.23.43), Närkrekord (2.21.46) och framför allt sub 2.20. 15 kilometer in låg Karlsson på ett tempo som skulle ge Närkerekord med drygt 20 sekunder (och pers med drygt två minuter), men precis som i hans senaste stora maror i Valencia, Manchester och Stockholm mattades han på andra halvan och fick slå av på takten. Han passerade första halvmaran på 1.11.18 och gjorde den andra på 1.16.30 för 2.27.52 som sluttid (där ingår också de fyra sekunder det tog att ta sig till startlinjen).
Det gav ändå en 180:e-plats i tävlingen, och 2.27.52 är ju alls ingen dålig tid: Bara sju andra Närkelöpare (plus Karlsson själv) har sprungit snabbare än så genom tiderna. Men man börjar ju ändå fundera på om det finns en ”Hagbergs förbannelse” efter alla försök som gjorts att slå det där Närkerekordet de senaste 41 åren. Rolf Barr, som sprang maran i Västberlin 1984, var bara fyra sekunder ifrån Hagbergs tid, men lyckades inte ta den. Det har inte heller Karlsson (som nu gjort tre försök), Oskar Andrén, Erik Anfält eller Jonas Nilsson, som alla gjort seriösa försök de senaste åren, klarat av att göra.
Just Karlsson och Nilsson har absolut chans att lösa det i närtid, om de har dagen. Men än så länge har de inte haft det. För Karlsson blir nästa försök, som han berättar i podden, Valencia i december och Tokyo i mars.
Villem Raudsepp blev näst bästa länslöpare i Berlin med 2.45.30 (2.42.01 netto, han fick köa 3,5 minuter till startlinjen), drygt fyra/nästan åtta minuter bättre än hans halvårsgamla pers från Frankrfurt. Elias Zika gjorde 2.46.49 (2.43.20), Fredrik Härdfeldt 2.46.57 (2.43.29 netto), Markus Liljenroth 2.47.51 (2.47.15), Martin Duberg 2.53.48 (2.53.08) och Kristoffer Ingberg 2.59.18 (2.56.12). Det var i varje fall de jag hittade under tre timmar.

Sverige vann dubbelt, på såväl dam- som herrsidan, när orienteringens världscupsäsong på söndagen avslutades med stafetter, och tog därmed även hem nationscupen. Men lite oväntat blev Anton Johansson dagens bästa länslöpare, i stället för Martin Regborn som var satt som ankare i förstalaget och fick gå ut i ledningen. Men kom i mål först som nia, drygt 2,5 minuter bakom täten.
– Jag har lagt rätt så mycket mental energi på att ladda inför den här helgen, för de individuella prestationerna, och det var svårare att ladda om än det brukar vara. Jag jagade ändå på så gott jag kunde, och det blev lite fort och fel i stället. Alldeles för dåligt, så här dåligt ska man inte springa när man får springa i förstalaget, sa Regborn ärligt till SVT efteråt.
Största bommen kom redan till första kontrollen på tredjesträckan, och den kostade över 1,5 minuter.
– Jag var ju grymt taggad att få springa i förstaläget, och att se Viktor (Svensk) och Max (Peter Bejmer) springa så bra och få det här utgångsläget. Vi har sagt att vi ska inte vara fega, utan vi ska vara offensiva, så jag körde till första. Jag kanske var lite för taggad, och så var jag lite trött från loppen som varit här. Jag tyckte jag låg bra till första, men så var det som en höjd som jag skulle springa till slutet på och så var det lite diffust där. Och nej, jag var inte tillräckligt chill där, så jag gled upp och jag missade första och då gick luften ur och det var tungt, sa Regborn, som hade fler små bommar längs vägen, till SVT.
Anton Johansson, då? Jo, han sprang i det svenska tredjelaget och anförde huvudklungan, med 15 lag inom 34 sekunder, in mot första växlingen efter en utmärkt förstasträcka, och skickade ut sitt lag som tvåa, 25 sekunder bakom förstalaget som Viktor Svensk gett en lucka längst fram. Tredjelaget blev till slut sexa i mål (även om varje nation bara får räkna varsitt lag och Gustav Bergman via ett läckert vägval i slutet lämnade övriga lag bakom sig och tog det svenska andralaget till seger).
En tredje länslöpare sprang faktiskt i stafetten: Jerker Lysell, som funnits med under hela veckan i Finland som reserv på plats men inte behövts i något av de individuella loppen sprang in som 13:e, längre bak i Johanssons klunga, på förstasträckan, för ett mixlag där rumänen Ioan Iacob sprang andrasträckan men där en tredje löpare saknades.

Efter gårdagens stora framgångar för länslöparna på Lidingö var det lite lugnare när tävlingarna i dag avslutades med tiokilometersloppet och ungdomsklasser. Men Garphyttans Daniel Torége blev i varje fall åttonde i P13 (som sprang tre kilometer) på 11.12, och Djerfs Gabriel Laine blev tolva i P15 (som sprang sex kilometer) på 21.35.

Efter att ha valt att stå över gårdagens VM-tävling är Emilia Fahlin i morgon tillbaka på tävlingshojen när Binche–Chimay–Binche, en belgisk endagstävlingen på den tredje nivån inom den internationella cyklingen, avgörs. Fahlin anför Arkea-B&B hotels lag som i övrigt innehåller nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Maaike Coljé och franska trion Clémence Latimier, Maurène Trégouët och Amandine Fouquenet.
Tävlingen är 117 kilometer lång och innehåller 1 066 höjdmeter och avslutas spektakulärt nog på gatsten (ett av två partier med gatsten inne i Binche som passeras tre gånger på ett målvarv som också innehåller en slakmota på 70 höjdmeter över tre kilometer, som tas två gånger).
Fahlin var 25:a i loppet i sin debut i fjol, då hon körde för FDJ-Suez och i det här fallet var hjälpryttare åt Gladys Verhulst-Wild som blev tolva. Pfeiffer Georgi vann då.
Den officiella startlistan är tämligen tom än så länge, men ett tiotal världstourlag är anmälda vilket borgar för att det blir bra klass.
Starten går 11.00 och Discovery sänder från 13.00, vilket innebär att de får med sista tredjedelen av loppet, typ.
Regborn kunde inget göra åt totalsegern (men i morgon väntar ny jakt), Rosda(h)l-succé på Lidingö och Lindh flög hem och vann (plus mycket mer!)

september 28th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Bland annat berättar han allt om uppladdningen inför Berlin marathon som startar 9.15 morgon bitti (lite oklart om det sänds någonstans, jag har inte lyckats hitta någon sådan information). A-målet är 2.20, B-målet det 41 år gamla Närkerekordet på 2.21.46 eller i varje fall perset på 2.23.43. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev ingen total världscupseger – eller ny pallplats på en enskild deltävling – för Martin Regborn när årets sista individuella lopp i orienteringens världscup avgjordes i finska Kuopio på lördagen. Och med facit i hand hade det inte räckt om Regborn sprungit skiten ur alla andra – även om han vunnit hade norrmannen Kasper Fosser tagit hem totala världscupen (då med sju poäng, nu när Fosser blev tvåa och Regborn tolva så blev det 98 poäng).
Men man ska veta att Regborn försökte sitt bästa och laddade järnet.
– Jag tänkte ändå att det var ganska långt bakåt (i totala världscupen), så jag tänkte att jag skulle försöka gå hårt och göra som jag brukar, så kanske jag kan matcha honom (Fosser), sa han till SVT efteråt.
Regborn slutade ändå, med hela 52 poängs marginal, tvåa i världscupen (precis som för två år sedan).
– Det hade varit kul att kunna utmana Kasper, men samtidigt var det ett väldigt, väldigt tufft läge och jag hade det inte i egna händer heller. Även om jag hade vunnit så hade jag inte tagit honom (i totala världscupen), så det spelar ingen roll. När han är som bäst, då är han bättre än mig, så det är en värdig vinnare av totala världscupen, sa Regborn till SVT.
Nå, Regborn blev alltså tolva, och sjätte bästa svensk, 2.18 bakom segrande Eirik Lnagedal Breivik och 65 sekunder från pallen. Drygt en minut försvann på den lite längre sträckan från den tredje till den fjärde kontrollen, och där var Regborn inte riktigt överens med den finske kartritaren.
– Jag sprang bara rätt nedför en sluttning och plötsligt blev det alldeles grönt (tätare skog, på orienteringsspråk) och bara ”oj, är jag så långt till höger?” Ja, då är jag ju rätt på, då fortsätter jag rakt på, men så kom jag ned och såg slutet på åkern och … Ja, jag tyckte det var grönt där, så jag blev väldigt förvirrad. Det var dumt, man ska ha koll ned där, sa Regborn till SVT – för det visade sig att han inte alls var så långt till höger och fick en lång omväg in mot kontrollen efter att han kommit ned på den där åkern.
Andre örebroaren i startfältet, Anton Johansson, gjorde en jättebom från sjätte till sjunde kontrollen, en kort teknisk sträcka i ett grönområde som tog Berivik 52 sekunder men Johansson över sex minuter, och i det läget var han nere på 109:e plats av 143 startande. I mål 9,5 minuter bakom segraren, på 81:a plats.
I morgon avslutas orienteringens världscup med en stafett där Regborn är ankare i Sveriges förstalag, där Viktor Svensk springer första- och Max Peter Bejmer andrasträckorna. Anton Johansson springer förstasträckan i tredjelaget. I nationscupen ligger Sverige trea bakom Norge och Schweiz inför de båda stafetterna i morgon, men det skilje rså lite att resultaten i morgon kommer bli helt avgörande (2 000 poäng står på spel, och sverige är 51 respektive 38 poäng bakom).

Örebrofostrade Linus Rosdahl följde upp fjolårets andraplats, som bästa svensk, på Lidingöloppet med att bli trea och näst bästa svensk – men framför allt sprang han för första gången under drömgränsen 1.40, och till på köpet under 1.39 också (tidigare som bäst 1.40.26). Han landade på 1.38.40 och var bara 22 sekunder bakom segrande Ebba Tulu Chala (Keep up running club) och 19 från Oscar Niyonzima, Burundi/Runacademy IF.
Tiden gör att Rosdahl slår sig in som nionde snabbaste svensken på Lidingöloppet genom alla tider, och som en av tolv svenskar som gått under 1.39 (banrekordet har kenyanen Isaac Chemobwo på osannolika 1.33.33 från 1998).
De tolv svenskarna som gått under 1.39:
1) Mustafa Mohammed, 1.37.10 2008.
2) Magnus Bergman, 1.37.24 1992.
3) Napoleon Salomon, 1.37.41 2018.
4) Robel Fsiha, 1.37.54 2019 (tror inte han blivit fråntagen den tiden, trots dopningsdomen året efter).
5) Samuel Tsegay, 1.37.59 2022
6) Pär Wallin, 1.38.06 1986.
7) Håkan Börjesson, 1.38.10 1989.
8) Ebba Tulu Chala, 1.38.18 2024.
9) Mats Erixon 1999, Linus Rosdahl 2024, båda 1.38.41.
11) David Nilsson, 1.38.44 2016.
12) Mats Hellstadius, 1.38.56 1987.
[Samuel Russom gjorde 1.36.55 2021, men var ännu inte svensk medborgare.]
Linus syster Kajsa Rosdal, Tisdagsklubben, blev bästa länslöpare på damsidan på finfina 2.13.06 (kolla hennes utveckling: 2.29 2017, 2.22 i fjol, 2.13 nu; nu topp tio i Närke genom tiderna, dessutom), 54 sekunder före IF Starts Emma Reinhed Liljeqvist på 2.14.00. Benita Månsson 40:e på 2.16.55 och Elin Vinblad 52:a på 2.21.25. Carolina Wikström vann på 1.51.36.
På herrsidan tog Starts Per Arvidsson en fin 15:e-plats (tolva av svenskarna) på personbästat 1.45.24 (det är bättre än Erik Anfälts pers från 2015 då han blev näst bäste svensk) och gör Arvidsson till den femte bästa Lidingöloppslöparen som representerar en klubb i det gamla Närkedistriktet (det gör ju inte Rosdahl längre, eftersom han numera springer för Hässelby, men han har en bättre tid än Arvidsson från åren i KFUM Örebro). Örebro AIK:s Jonas Nilsson sprang in som 29:a på 1.49.29 och Simon Schagerström som 33:a på 1.50.27.
Jonatan Gustafsson, som tagit både VM-medalj i orientering och sprungit Finnkampen på 1 500 meter i år blev fyra på 15-kilometersloppet på Lidingö som också avgjordes i dag, blott 16 sekunder från andraplatsen men nästan två minuter bakom Malmö AI:s Jonas Glans (tidigare Leandersson) som vann på 45.59 mot 47.46 för Gustafsson. Tisarens Valter Pettersson, som avslutade swedish league-säsongen så lysande förra helgen, slog till med en klasseger bland de äldre juniorerna, M22, som springer tio kilometer. Han vann på 32.14, 23 sekunder före Gabriel Claesson (IKHP). Starts Hugo Örn femma på 35.40. KFUM Örebros Linus Wedin, som vann nordiska finalen i golden trail-serien förra helgen, var nu sjua i P17-klassen (som också sprang milen), på 35.19 (IFK Lidingös egen Sebastian Lörstad vann på 30.51; med det var han snabbare än alla andra som sprang tio kilometer i dag – Valter var näst snabbast). Starts veteran-VM-medaljör Marie Dasler vann K50-klassen (på Lidingö kör de av hävd tioårsklasser, så där springer Dasler i K50 trots att hon är 56 år) med 43 sekunders marginal (med 42.53 över milen) och Storådalens Birgitta Jansson tog en utklassningsseger i K80-klassen när hon vann med över fyra minuters marginal på fyra kilometer (26.26 blev Janssons tid).

Det blev hemmaseger när en jetlagad Axel Lindh – som alltså valde att stå över säsongens sista världscuptävling, i Lake Placid, och flyga hem direkt efter VM – dök upp i Hällefors och tog hem den 103 kilometer långa graveltävlingen BBR Bergslagen gravel tre sekunder före Isak Magnusson, Team IBT-Tripeak. Kumlasonen Jonathan Ahlsson var med i den då sex man starka tätklungan vid passeringen i Sävsjön, två mil innan mål, men fick släppa in mot Hällefors och var 1.40 bakom på femteplatsen. Lisa Nordén, som det hade pratats om så mycket på förhand, kom aldrig till start och i stället fixade örebroaren Malin Jansson (Lindhs sambo) seger åt Team Norra även på damsidan, med nästan fem minuters marginal till Ludvikas Maria Silfwerin på andraplatsen. ”Benen började säga ifrån fram mot de avslutande kilometrarna. Jag lyckades dock få ett par meter på det avslutande motionsspåret och gled över linjen som etta”, skriver Lindh på instagram.

I dag avgjordes också säsongens sista deltävling i Moto tour, den lokala rullskidcupen, en 31 kilometer lång masstart med start i Mogetorp och mål uppe i Ånnaboda. Bara tio stackare (varav noll damer) kom till start – men det bjöds ändå på stor dramatik när tjecken Josef Zizala spurtade ifrån Robert Brundin och vann med 7,9 sekunders marginal (Viktor Rikner på tredjeplatsen var slagen med över åtta minuter). Det var första gången Brundin fick stryk i Moto tour sedan Jimmy Axelsson slog honom i finalen 2020 (sedan dess hade han vunnit de 26 tävlingar han ställt upp i, men å andra sidan missat en, så den verkliga sviten var på sju raka segrar).
Segern i sammandraget var dock redan klar, och det ända som nu hände var att Brundin slutar året på 271 poäng i stället för maximala 276 (tvåan Mattias Fritz landade på 149 och trean Larz Andersson på 132). I och med att ingen dam kom till start blev Olivia Hansson mästare i kavaj på 43 poäng före Alma Olsson på 21 och Ellen Olsson på 18.

I Laxå avgjordes årets enda duathlon i länet (med mig i arrangörsstaben); Run, bike, run. Örebroaren Linda Nilsson (1.35.10) och Karlskoga Friidrotts Jimmy Iwersen (1.14.44, seger med nästan fyra minuter före Vretstorps Tomas Karlsson och ytterligare två före gamle endurokungen Thomas Bengtsson från Karlskoga) var snabbast runt den första upplagan av loppet som bestod av två kilometer löpning, 20 kilometer cykel och fyra kilometer löpning (löpning i kuperat motionsspår, cyklingen företrädesvis på platta grusvägar).

53 löpare var kvar hemma i Örebro och sprang Örebro parkrun, och av dem var Petra Hanaeus (20.43) och Oskar Hansson (18.41) starkast den här veckan. Och om ni hört namnen förut så beror det på att det är de båda som varit snabbast runt flest gånger historiskt, på dam-respektive herrsidan. Hanaeus 101 gånger, Hansson 37.
Största dramatik när Regborn jagar totalsegern i världscupen – och Rosdahl en segerkandidat på Lidingö i år också

september 27th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Sedan han senast var med har 31-åringen från Örebro hunnit sänka sitt pers på maran med ytterligare tre minuter, 2.23.43, men också åkt på sin första skada. Han berättar om allt det i podden, och om vägen tillbaka, men också om tredje försöket att ta 2.20 – som sker redan i Berlin marathon på söndag. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Internationella orienteringsförbundet har sett till att det blir största möjliga spänning när den individuella världscupen i orientering avgörs med en medeldistans i Kuopio i morgon. De 144 startande herrarna (och givetvis är det samma sak på damsidan, men här fokuserar vi på herrarna eftersom det inte är några länslöpare med på damsidan den här helgen) startar nämligen i omvänd ordning från totalställningen (eller närmare bestämt de 59 av de närvarande som tagit världscuppoäng i år, och där två landsmän är bredvid varandra har man petat in en annan löpare emellan), vilket innebär att världscupledaren Kasper Fosser kommer gå ut sist – 14.13 – medan jagande Martin Regborn, örebroaren som är den ende som kan nå ifatt norrmannen, går ut näst sist – 14.11.
Jag ska påminna om förutsättningarna inför tävlingen. Fosser har 364 pöäng i smamandraget, Regborn 317. Det innebär att om norrmannen är på pallen så tar han hem totala världscupen för tredje gången. För Regborn gäller tvärtom att han måste vara på pallen för att ha en chans på sin första totalseger, och mer specifikt:
Om Regborn vinner medeldistans: Tar han hem totala världscupen om Fosser är fyra eller sämre.
Om Regborn blir tvåa: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir nia eller sämre.
Om Regborn blir trea: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir 28:a eller sämre.
Om Regborn blir fyra eller sämre har han ingen chans på totalsegern.
Åt andra hållet behöver Reborn bara bli 29:a för att säkra andraplatsen i världscupen (och han säkrade redan i dag en pallplats). Fosser kan inte bli sämre än tvåa. Åtta olika löpare kan sluta trea (inklusive Regborn, då).
Örebroaren Anton Johansson går ut 13.21, som nummer 118 av de 144 startande.
SVT startar sin sändning redan 11.30 (damerna går först, där Tove Alexandersson jagar Simona Aebersold för titeln).
På söndag avslutas världscupsäsongen med en stafett där Regborn bör bli ankare i svenska förstalaget med tanke på vilken form han har just nu, men vi får väl se.

Arvid Algers Omholt var bäst av trion från orienteringsgymnasiet i Hallsberg när junior-EM (eller strikt sett europeiska juniorcupen) i Österrike inleddes med sprint på fredagen. Han var 15:e i H18, bara 52 sekunder från guld och 35 från medalj i en tajt tävling (han var tredje bäst av de sex svenskarna, nio sekunder och sex placeringar före skolkompisen Anton Jonsson). Izabella Ljungberg var 29:a i D18. Tävlingen fortsätter med medeldistans på lördagen och avslutas med stafett på söndag.

I dag inleddes Lidingöloppshelgen med ett par paraklasser och femkilometersloppet, men det blev inga framskjutna placeringar för länslöparna.
Men när det klassiska 30-kilometersloppet, och veteranklasserna, avgörs i morgon finns betydligt bättre möjlighet. Framför allt står Örebrofostrade Hässelby-löparen Linus Rosdahl, som varit bäste svensk på Lidingö två gånger och i fjol var tvåa i tävlingen, på startlinjen. Om segern utmanas Rosdahl av svenska topplöparna Ebba Tulu Chala och Samuel Russom, men största favoriten är nog ändå Oscar Niyonzima från Burundi.
Men där finns också Liduina van Sitteren (13:e i fjol), Per Arvidsson, Jonas Nilsson, Oskar Andrén (han är i alla fall anmäld, men håller låret?), Simon Schagerström, Mattias Nätterlund, Emma Reinhed Liljeqvist, Kajsa Rosdal och Elin Vinblad, bland många andra. TV-sändningen brukar vara grym att följa, och det är TV4 Play som gäller med start 12.00.
Regborn tvåa i dag – säkrade pallplats i totala världscupen och har slagläge på totalsegern

september 26th, 2024

I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Sedan han senast var med har 31-åringen från Örebro hunnit sänka sitt pers på maran med ytterligare tre minuter, 2.23.43, men också åkt på sin första skada och därför missat målet att gå under 2.20 både i Valencia i december och i Manchester i april. Han berättar om allt det i podden, och om vägen tillbaka, men också om tredje försöket att ta 2.20 – som sker redan i Berlin marathon på söndag. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Martin Regborn tog i dag sin tolfte pallplats i världscupkarriären – och skapade sig själv en realistisk möjlighet att ta hem hela världscupen när den avslutas med medeldistans på lördag.
I dag stod långdistans på programmet, i finska Kuopio, och Regborn slutade tvåa, 44 sekunder bakom hemmalöparen Miika Kirmula men över minuten före trean Eetu Savolainen, efter ett i stora delar felfritt lopp där örebroaren hade bra tryck i benen hela vägen (han tappade 66 sekunder på Kirmula på långsträckan till tredje kontrollen, men var därifrån 22 sekunder snabbare än segraren – och förstås snabbare än alla andra – till mål).
– Det var snabbare än jag hade trott. Det var inte så mycket vägval. Jag försökte köra mycket rakt på där det var fint i skogen. Jag kanske var lite för het till trean men jag fick den bra. Det var finare än jag trodde, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundet apropå att han gick rakt på mot trean medan Kirmula tog en omväg på 600 meter som gav honom 1,6 kilometer löpning på grusväg medan Regborn fick gå obanat hela vägen, vilket alltså var vad som kostade tiden.
– Jag gillar långdistans och sån här terräng. Jag kände mig i bra form redan på EM, men då var det stolpe ut, så det här var kul. Det var inte så svårt, ganska tydliga och rättvisa kontrollpunkter. Några kontroller krävde lite mer skärpa, men annars var det mycket högfartskontroller, fortsatte Regborn.
Att Savolainen tog tredjeplatsen var viktigt för Regborn. Finländaren låg bakom världscupledande norrmannen Kasper Fosser vid den 22:a av de 25 kontrollerna, men hade en vassar avslutning och var fyra sekunder före i mål.
Det innebar att Regborn tog in 30 i stället för 20 poäng på Fosser i sammandraget, och därmed minskar avståndet mellan ledande Fosser och jagande tvåan Regborn från 77 till 47 poäng inför avslutningen på lördagen. Det åter fortfarande som mycket, men betänk att Fosser sa så här efter tävlingen i dag, enligt Svenska orienteringsförbundet:
– Inget hände på slutet. Jag saknade den sista kicken i benen och det gick för långsamt. Egentligen är jag i väldigt bra form, men det går ett virus där vi bor och jag kände mig inte helt bra i magen, berättade Fosser.
För Fosser är kalkylen inför lördagen enkel. Är han på pallen så tar han hem totala världscupen för tredje gången. För Regborn gäller tvärtom att han måste vara på pallen för att ha en chans på totalsegern, och mer specifikt:
Om Regborn vinner medeldistans: Tar han hem totala världscupen om Fosser är fyra eller sämre.
Om Regborn blir tvåa: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir nia eller sämre.
Om Regborn blir trea: Tar han hem totala världscupen om Fosser blir 28:a eller sämre.
Om Regborn blir fyra eller sämre har han ingen chans på totalsegern.
Åt andra hållet behöver Reborn bara bli 29:a för att säkra andraplatsen i världscupen (och han säkrade redan i dag en pallplats).
Örebroaren Anton Johansson slutade på 18:e plats av 132 startande i dagens tävling, knappt sju minuter bakom Kirmula men bara 52 sekunder från tolfteplatsen. Me det var han sjunde bästa svensk. I världscupens sammandrag klättrade han därmed till 35:e plats.
Alla Martin Regborns pallplatser i världscupen:
24 maj 2016: Trea i långdistans i Tjeckien (även EM).
27 maj 2017: Seger i medeldistans i Finland.
1 oktober 2017: Seger i stafett i Schweiz.
[2 september 2018: Trea i stafett i Norge (räknades dock inte eftersom Sveriges förstalag var före)]
27 september 2019: Trea i medeldistans i Schweiz.
27 oktober 2019: Tvåa i mixedsprintstafett i Kina.
29 maj 2022: Seger i mixedpsrintstafett i Borås.
4 augusti 2022: Seger i långdistans i Estland (även EM).
27 april 2023: Trea i långdistans i Norge.
30 april 2023: Seger i stafett i Norge.
26 maj 2024: Trea i sprint i Schweiz.
1 juni 2024: Tvåa i sprint i Italien.
26 september 2024: Tvåa i långdistans i Finland.

I Ronneby har det i dagarna två varit gemensamma nordiska och baltiska militärmästerskapen i orientering i Ronneby. Tisarens Gustav Hindér, främst känd som världens bästa orienteringsskytt, tog en fjärdeplats bakom en finsk trio (2,5 minuter från segern, 45 sekunder från pallen) i onsdagens individuella tävling (över långdistans). Ihop med sina svenska lagkompisar blev det dock en tredjeplats i lagtävlingen. På torsdagen sprang Hindér sedan upp Sverige från sjätte till tredje plats som ankare i tvåmannastafetten, precis som i onsdagens lagtävling bakom Finland och Litauen.
Karlsson gästar podden inför rekordförsöket i Berlin, Regborn känner flåset när världscupfinalen startar och starka namn i BBR

september 25th, 2024

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Senast han var med var i februari i fjol, då han fortfarande var nyförälskad i löpningen och bara hade kunnat stegra och stegra träningen och sprungit snabbare och snabbare på loppen. Sedan dess har 31-åringen från Örebro hunnit sänka sitt pers på maran med ytterligare tre minuter, 2.23.43, men också åkt på sin första skada och därför missat målet att gå under 2.20 både i Valencia i december (där det höll i 25 kilometer och han ändå bara var några sekunder över pers) och i Manchester i april (där det höll i 15 kilometer). Han berättar om allt det i podden, och om vägen tillbaka (och mot 600 kilometer i år igen), men också om tredje försöket att ta 2.20 – som sker redan i Berlin marathon på söndag.
Det är värt att påminna om att Närkerekordet i maraton alltjämt är Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm marathon 1983, så lyckas Karlsson med sitt mål på söndag kommer han att ta rekordet. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I morgon inleds världscupfinalen i orientering i finska Kuopio med säsongens näst sista individuella deltävling, en långdistans. Örebroaren Martin Regborn kom ju från de tre första tävlingarna – sprinttävlingarna i våras – som världscupledare men tappade täten efter jättebommen på medeldistansen och den tuffa långdistansen på EM, och ligger nu tvåa – 77 poäng bakom norrmannen Kasper Fosser.
Det innebär att om Fosser vinner måste Regborn bli tvåa för att hålla liv i spänningen inför medeldistansen på lördag – medan Regborn för att nå ikapp och utjämna måste vinna samtidigt som Fosser blir 28:a (eller tvåa samtidigt som Fosser blir 38:a). Men om man ser det över båda tävlingarna som återstår så räcker det inte för Fosser att bli trea i båda om Regborn vinner båda (men tvåa-fyra räcker som resultat). Bakifrån jagar främst Emil Svensk, som är 25 poäng bakom, men också Daniel Hubmann, Eirik Langedal Berivik och Joey Hadorn som är 39, 43 respektive 47 poäng efter Regborn (som var tvåa i totalen, bakom just Fosser, 2022).
– Kasper måste göra ett rejält misstag för att jag ska kunna gå om honom, men jag ska fokusera på att göra bra lopp. Samtidigt känner jag att Emil flåsar mig i nacken, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Om terrängen i Kuopio säger han så här:
– Den stora orienteringsstafetten Jukola gick i samma område 2014, och det är typisk nordisk terräng med mycket skogsbruk, gröna partier och pinnar på marken. Ingen drömterräng, men ganska ordinär.
De första löparna ger sig ut redan vid 8.30, svensk tid, men tv-sändningen startar (ni hittar SVT:s sändning här) först 11.30 och Regborn går ut 12.53.30 i en 14,5 kilometer lång tävling (fågelvägen) med en beräknad segrartid på 88 minuter.
Örebroaren Anton Johansson, som som inte fanns med i sprinttävlingarna i våras och därtill hade ett tufft EM och därmed återfinns först på 50:e plats i världscupens sammandrag, startar 12.41.30. Fosser går ut 13.35.30 och Svensk bara sex minuter innan det, så Regborn kommer få vänta i 50 minuter efter målgång innan han vet vad hans lopp är värt.
Individuella världscupen avslutas alltså med medeldistans på lördag, men därefter följer en stafett på söndag.

På lördag är det dags för den fjärde upplagan av Bergslagen bike race (eller BBR Bergslagen gravel som loppet numera heter, där BBR alltså står för det gamla namnet), gravel-tävlingen som numera har både start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors, och som i år för första gången har tävlingsklass (i fjol var Matthias Wengelin och Caroline Sjöström snabbast runt, men det räknades inte som tävling; Wengelin slog bland annat en viss Jakob Söderqvist som i år fått sitt stora internationella genombrott och kört bland annat OS, och som i förrgår tog U23-VM-silver i tempo).
I anmälningslistan till årets lopp saknas både Wengelin (som mest satsat på mountainbikens långloppscup i år), Sjöström och Söderqvist (som har fullt upp med VM), men däremot finns ett riktigt häftigt namn i OS-silvermedaljören (i triathlon 2012), Jerringpris- och bragduldsvinnaren Lisa Nordén. 39-åringen har ju fina cykelmeriter (bland annat fem SM-guld) och två VM, och har i år gett sig in på gravel-scenen genom att bland annat arrangera ett gäng evenemang i Stockholmsområdet (och hon håller fortfarande världsklass i triathlon, på ironman-distansen). Men när det gäller Lisa tycker jag framför allt att ni ska ta er tid och läsa de öppenhjärtiga intervjuer hon gav efter vårens missfall, som här på SVT eller i Norrtelje Tidning (där man kan logga in med sitt NA-inlogg, det är samma koncern). Jag tycker att det är fantastiskt fint att Lisa orkar öppna sig och berätta.
På startlistan finns också hennes sambo Calle Friberg, Kumlakillen Jonathan Ahlsson (som kör för Motalas continentallag och tog SM-guld i kortbana i somras), Team Norras Malin Jansson (som var tia och bästa länscyklist på gravel-SM i lördags) och Adam Pettersen, Kopparbergs stora cykel- och längdskidtalanger Hugo och Oskar Söder (de är bröder, Hugo 15 och Oskar 17 år). Och det kan bli fler toppnamn till start – anmälan stänger först timmen före start.
Banan är 103 kilometer lång och går på vindlande skogsvägar norr om Hällefors.

Anton Jonsson, OK Tyr-orienteraren som går tredje året på orienteringsgymnasiet på Alléskolan i Hallsberg, fick i dag en plats på junior-EM i orientering (eller europeiska juniorcupen, som det egentligen heter), som startar på fredag på grund av återbud från Ludwig Rosén (i H18). Därmed flyttade Lindebygdens Axel Thybeck upp som nästa reserv i ordningen, men nu lär truppen redan ha flugit ned till Österrike, så den platsen lär han inte kunna utnyttja oavsett. Sedan tidigare är Jonssons skolkompisar Arvid Algers Omholt (H18), OK Denselns, och Izabella Ljungberg (D18), OK Tyr, uttagna till mästerskapet.
Nilsson gästar podden, Fahlin avstår VM på grund av banan och Svensson avstår världscupfinalen på grund av sjukdom

september 18th, 2024

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lotta Nilsson som gäst. 59-åringen från Nora lockades in i swimrun-världen av dottern – och blev dubbel världsmästare.Hon berättar om höga vågor, kalla vatten, att springa i våtdräkt i 30 plusgrader och hur det är att gå i mål som femma på ironman-VM på Hawaii. Och så avslöjar hon att hon faktiskt anmält sig till ett nytt ironman nästa år och inte utesluter en ny VM-satsning. Finns där poddar finns.

Lita aldrig på en anmälningslista i cykel. Det är något man borde lärt sig efter att ha bevakat Emilia Fahlin i 13 säsonger. Men i går lät jag mig luras igen – av att hon blivit anmäld till cykel-VM. Men i dag gick Svenska cykelförbundet ut med ett pressmeddelande att hon ändå inte kommer till start, och att 19-åriga stockholmaren Stina Kagevi ersätter i den svenska tremannatruppen på damernas linjelopp, med mål i Zürich, nästa lördag.
– Emilia tyckte att banan var för hård för att passa henne. Vi hade hoppats att hon skulle hänga med hela vägen och bli farlig i en spurt. Nu är Caroline Andersson är vårt starkaste kort, en bana som passar henne. Även Stina kan klättra bra, säger förbundskaptenen Lucas Persson till förbundets hemsida.
Fahlin kommer inte heller att köra det belgiska tvådagarsloppet AG Tour de la Semois fredag-lördag den här veckan, som hon också var anmäld till så sent som i går. Där hade henns franska proffslag Arkea-B&B hotels bara anmält sex random cyklister, som det verkar, för när den slutgiltiga listan publicerades i dag var fem av sex utbytta.
Det återstår därmed att se hur mycket mer Fahlin kommer tävla i år. Kvar på kalendern finns efter VM bara tre världstourtävlingar som Arkea inte verkar ha fått plats på (laget tillhör protouren men blir inbjudet till världstourtävlingar då och då), så kvar på programmet finns typ bara Binche-Chimay-Binche, Giro dell’Emilia och Tre Valli Varesine under första veckan i oktober.

Ett annat återbud kom i orienteringen: Tisarens Andrea Svensson dras med en ny sjukdomsperiod efter landslagscomebacken i EM och kommer därför att avstå värlscupfinalen i Finland nästa vecka.
Svensson tappade flera månaders grundträning på grund av halsproblem i vintras, och har nu åter åkt på sjukdom efter att precis ha börjat närma sig formen. IFK Göteborgs Erika Källvik Leufvén ersätter.
– Jag blev väldigt glad för min egen skull men samtidigt så tycker jag synd om Andrea som kämpat med sjukdom en tid så det är både glädje och såklart ledsen för hennes skull, säger Källvik Leufvén till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Martin Regborn, som just nu ligger tvåa i sammandraget, ser därmed ut att bli ensam örebroare i världscupfinalen, men klubbkompisen Jerker Lysell kommer finnas med som reserv på plats.
Persson gästar podden, Regborn får sällskap i världscupfinalen, Gustafsson 27:a på VM och Brundin vann KM

september 11th, 2024

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Bo Persson som gäst. 75-åringen från Örebro började springa först som 67-åring – men åtta år senare tog han för några veckor sedan veteran-VM-guld i terränglöpning, och på veteran-SM har han 20 guld och två silver på 22 starter (och så har han slagit svenska veteranrekord nio gånger). Han berättar om sin stenhårda träningsregim (två pass om dagen, upp emot 20 mil i veckan!), för- och nackdelar med att börja springa på äldre dar och tankarna på att hålla igång uppåt 100. Finns där poddar finnas!

I dag presenterades uttagningen till världscupavslutningen i orientering i finska Kuopio om två veckor. Naturligtvis var världsmästaren Martin Regborn, som ligger tvåa i totala världscupen och jagar ledande Kasper Fosser, uttagen, men också Anton Johansson (som tog EM-silver i medeldistans för två år sedan men i år hade ett lite tyngre EM) och Andrea Svensson (som fortsätter att bygga upp sig igen efter vinterns långvariga sjukdomsbekymmer) får chansen igen efter EM i augusti. Dessutom är Jerker Lysell, den dubble världmästaren som numera är örebroare och som i helgen tog SM-guld i stafett ihop med Regborn och Filip Dahlgren, uttagen som reserv på plats till långdistansen som inleder tävlingshelgen den 26 september. Två dagar senare avgörs medeldistansen och sedan avslutas världscupsäsongen med en stafett den 29 september.
– Det har varit två helt olika uttagningar där det på herrsidan varit enklare med åtta ganska självklara löpare. På damsidan har det varit svårare där det varit mer varierande resultat bland löparna, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida och berättar om vad som väntar i Finland:
– Det kommer vara ganska fysiskt utmanande med branta och svår orientering. Sedan kommer det nog också bli ganska varierande framkomlighet med sämre täta grönområden och öppna berghällar så det gäller att kunna behärska tempoväxlingen.

Örebroaren Karin Gustafsson fick nöja sig med en 27:e-plats, drygt en kvart bakom täten och runt tio minuter bakom svenska lagkompisarna Gabriella Gustafsson, Tilda Palm och Ella Palm (tia, 14:e respektive15:e) när masstarten avgjordes som andra distans på VM i mountainbikeorientering i Bulgarien. Gustafsson blev ändå fjärde bästa svenska i dag (trea i går), men det berodde på en sen diskning av Cecilia Thomasson (svensk monutainbikeorienterings största genom tiderna med dubbla VM-guld 2013 och 2014), som spurtade i mål som sjua. Hon hade tagit rätt väg, men en av hennes stämplar hade inte registrerats och sådant måste man förstås vara noggrann med. Just nu talar väl det mesta för att stafettlaget, som har Sveriges klart bästa medaljchans, kommer bestå av Gabriella Gustafsson, Tilda Palm och Thomasson.
Men först väntar en medeldistans i morgon (någon startlista är ännu inte publicerad, men det ska dra igång vid tio, svensk tid) och därefter långdistans på lördag.

I dag avgjordes säsongens sjunde och näst sista deltävling i Moto tour, den lokala rullskidtouren, tillika Karlslunds klubbmästerskap i rullskidor. 14 kilometer med intervallstart stod på agendan, med start och mål vid Yxe (typ vid avfarten från riksväg 50 mot Nora).
Robert Brundin tog sin sjunde raka seger för året, sin 26:e i rad (om man räknar bort den enda tävlingen i fjol då han inte kom till start) – men bara med tio sekunders marginal till tjecken Josef Zizala som kom till start för andra tävlingen i rad. Ned till Mattias Fritz, närmaste utmanare om KM-titeln, hade Brundin dock 43 sekunder (och Mikael Petersson som tog KM-bronset var ytterligare nästan två minuter bakom).
Brundin hade ju redan avgjort herrklassen, och i och med att inga damer kom tills tart i dag har Olivia Hansosn nu som sämst en delad seger – Alma Olsson hamnar på samma slutresultat om hon vinner den 32 kilometer långa finalen i Järle den 28 september samtidigt som Hansson inte kommer till start.
Allt som hänt när bloggen varit borta! Regborns EM-bom! Fahlin på Alpe d’Huez! Englund VM-sexa! Tre veteranvärldsmästare! Lindh i utökad världscupledning! Hanaeus 100:e parkrunvinst! Och mycket mer!

augusti 26th, 2024

Bloggen är äntligen tillbaka, och även om jag bara varit borta i tio dagar så har det hunnit hända så mycket att vi verkligen får snabbspola för att det inte ska bli för långrandigt här i bloggen. Till att börja med får ni inte missa veckans avsnitt av Konditionsbloggen, där jag och min kollega Hugo Levinsson snackar maratondebut och löpning i allmänhet. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Orienterings-EM blev ingen jätteframgång för de tre länslöparna: Martin Regborn hade lite baksmälla efter VM och hade inte riktigt hunnit komma in i skogslöpning (han var ändå på väg mot en pallplats, eller i varje fall en topp fem-placering i medeldistansen innan han gjorde en svårförklarlig sexminutersbom på en av de sista kontrollerna) och både Andrea Svensson (precis tillbaka efter vinterns mycket segdragna sjukdom) och Anton Johansson (som inte heller haft en optimal vår) led i den ungerska chockvärmen, på riktigt hårda banor. Ja, Andrea föll dessutom under långdistansen och slog sönder åtminstone en tand.
Regborn blev 23:a i medeldistansen och tolva i långdistansen och tappade världscupledningen till norrmannen Kasper Fosser (silver och guld), men är kvar på andraplatsen (77 poäng bakom). Johansson var tolva på medeldistansen, där han hade ett silver att försvara, och 87:a på långdistansen. Svensson var 38:a på medeldistansen och bröt långdistansen efter vurpan. I stafetterna fick alla tre springa i de svenska andralagen.

Siri Englund avslutade på söndagen OCR-VM i Costa Rica med en sjätteplats i mixedstafetten, ihop med ex-örebroaren Martin Bäckström och Daniel Ekström. Trion var bara drygt 1,5 minuter från medalj. Örebroarens bästa prestation på mästerskapet var nog ändå att hon försvarade fjolårets åttondeplats i långdistansen där hon dessutom var bästa svenska.

Emilia Fahlin tog sig runt hela sin debut i Tour de France, och avslutade på toppen av Alpe d’Huez en monumental vecka som hjälpryttare som dels bjöd på en nionde- och en tolfteplats för egen del, dels hjälpte franska lagkompisen Maëva Squiban till en andraplats på den näst sista etappen. Vi får se om det blir EM härnäst för Fahlin.

Tre löpare från länet kan kalla sig världsmästare efter veteran-VM i Göteborg, och Liduina van Sitteren kan göra det två gånger om (eller fyra om man räknar lagtävlingarna på halvmaraton och i terränglöpning). I K35-klassen vann Örebro AIK-löparen både just halvmaran (1.20.19) och den åtta kilometer långa terränglöpningen (30.00) och dessutom tog hon silver på 5 000 meter (17.20,55) och brons på tio kilometer landsväg (36.51). Örebro AIK:s Erica Lech tog veckan efter tredjeplatsen i Ultravasan 45 guld i K45-klassens halvmara på 1.20.56 och Almbys Bo Persson vann den sex kilometer långa terränglöpningen i M75-klassen på 26.58. Därtill tog han brons brons på 5 000 meter (21.54,56). Och IF Starts Marie Dasler tog silver både på 5 000 meter (19.09,81) och tio kilometer landsväg (40.06) i K55. 400 meter är strikt sett inte löpning utan sprint, men det bör nämnas att IF Starts Ann-Britt Eriksson tog silver i K75 på 1.27,29. Flera av de ovan nämnda och även andra (bland annat Maria Nagle) tog dessutom medaljer i lagtävlingar i terräng- och landsvägslöpning.

Jag nämnde Lechs tredjeplats på Ultravasan 45 ovan. Hon blev av med sitt banrekord där, men säkrade alltså andra raka pallplatsen (på 3.04.56). På 90-kilometersdistansen blev Erik Anfält sexa på 6.48.45 och Elin Engström 19:e på 9.24.47, och och på Trailvasan 30 blev Tisdagsklubbens Simon Karlsson trea, bara 65 sekunder bakom segrande britten Andrew Davies (som ar på semester i Sverige och hittade loppet av en slump). Där blev Karlssons klubbkompisar Kajsa Rosdal och David Lundström femma respektive åtta (förmodligen Rosdals förnämnast placering i en stor tävling utanför länet).
Dessutom vann Hällefors LK:s lag Vasastafetten med en laguppställning bestående av Johan Ånger, Thobias Berggren, Simon Sveder, Fredrik Berg, Fredrik Rådström, Viggo Grip, Oscar Gustavsson, Tobias Forsell, Linus Stenberg och Emil Grip.

Team Norras Edvin Lindh vann både tidskvalet och själva huvudtävlingen när säsongens sjätte världscuptävling i mountainbikesprint avgjordes i brasilianska São Paulo, och därmed utökade han sin totalledning i världscupen till 93 poäng (120 poäng står på spel varje tävlingshelg). Rent teoretiskt skulle han därmed kunna säkra totalsegern i Indien den 29 september. Finalen avgörs annars i saudiska Riyadh den 3 november.

Storebror Axel Lindh körde i stället EM i långlopp i danska Viborg samma dag och tog en 27:e-plats som bästa svensk, knappt åtta minuter bakom segrande Lukas Baum. En vecka senare, den gångna helgen, tävlade han i stället på hemmaplan och tog en femteplats i Nordic Gravel series Bergslagen, ett 173 kilometer långt grusvägslopp med start och mål i Nora. Lindh var med i utbrytningen (i slutet var de fem grabbar kvar) och försökte ett par ryck men kom inte loss ordentligt och fick kramkänning i slutet. Markus Auvinen vann på herrsidan och Wilma Aintila på damsidan.

Jonathan Ahlsson fick köra en av karriärens häftigaste tävlingar i franska Tour de l’Avenir som till delar går på klassisk Tour de France-mark. Ahlsson körde som en del av svenska landslaget, ihop med bland andra OS-cyklisten Jakob Söderqvist som hann med en tredjeplats. Ahlsson höll sig framme under etapperna men fick inte med sig någon riktigt framskjuten placering (men mycket erfarenhet).
Storebror Jacob Ahlsson gjorde samtidigt comeback i Motala AIF-Serneke-Allebikes uppställning i Sverigecupen efter att ha satsat uteslutande på tempolopp i drygt ett år,o ch tog en niondeplats i Scandinavian race i Uppsala där laget körde för David Larsson som vann.

I helgen var det dessutom dubbla DM-tävlingar i orientering i Suttarboda: Långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Hagabyduon Benita Månsson och Filip Dahlgren tog hand om gulden i långdistansen, 34 respktive 80 sekunder före Tisaren-duon Lovisa Persson och Valter Pettersson. Tisarens Anna Hallmén och Hagabys Viktor Larsson tog bronsen (men på herrsidan var Anton Johansson, just hemkommen från EM, trea i tävlingen, men han tävlar ju inte för någon länsklubb). På söndagen fick Persson och Pettersson revansch för silvren med varsina guld, 66 respektive 33 sekunder före urstarkt rutinerade Lilian Forsgren (EM-silver på meritlistan) och Jerker Lysell (två VM-guld). Månsson och Dahlgren tog bronsen den här gången (och Anton Johansson vann herrtävlingen, 33 sekudner före DM-guldmedaljören Pettersson).
I Värmland avgjordes natt-DM på fredagen och långdistans-DM på söndagen, och där tog Djerfs Rasmus Pettersson dubbla brons medan klubbkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson tog silver på lången.

Och i Örebro parkrun hände i lördags det historiska att Petra Hanaeus var första dam runt femkilometersslingan för 100:e gången (förra veckan var det 99:e). Kristoffer Ingberg snabbast på herrsidan båda gångerna.