Hallsbergs Lilian Forsgren slutade alltså på 16:e plats i orienteringens världscup 2015, två placeringar sämre än i fjol, efter att ha varit 23:a i långdistansen och 15:e i medeldistansen i världscupfinalen i Arosa. På söndagen växlade hon som 20:e för svenska andralaget i mixedsprintstafetten som avslutade hela världscupsäsongen.
– Det har varit helt okej, men inte mer. Jag är inte supernöjd, men ger mig själv godkänt, säger Forsgren till Konditionsbloggen om helgen som helhet.
Om fredagens långdistans med galet mycket stigning:
– Jag hade sett fram emot det loppet, men det visade sig att jag inte riktigt behärskade det, fick inte till varken disponeringen eller det rent fysiska i den terrängen. Det var svårt att föreställa sig känslan man fick i kroppen, det var inte alls samma sorts trötthetskänsla som man får i en långdistans i Sverige. Höjden (över havet) gjorde nog sitt, och man bör nog ha lite erfarenhet av att gå på hårt i så branta backar för att kunna disponera krafterna bättre. Där har jag lärt mig något.
Lördagens medeldistans med en hel del utförslöpning:
– Den är jag mer nöjd med, där fungerade det helt okej tekniskt. Men jag kan säga att jag är imponerad av hur snabbt de bästa springer utför. Där har man något att träna på.
Söndagens mixedsprintstafett, där Forsgren sprang förstasträckan för Sveriges andralag.
– Jag tror att jag tappade tid på två vägval, men jag har inte sett sträcktiderna än. Det var väldigt kuperat och tufft, och det här var vad som fanns i kroppen.
Världscupfinalen var säsongens sista landslagsuppdrag, och nu återstår bara några mindre tävlingar (bland annat 25-manna nästa helg) innan det är dags att göra bokslut över 2016.
– Säsongen har varit ett steg framåt, även om jag inte slog fjolårets totalresultat i världscupen så känns det bra att vara stabil runt topp 15 i världen. Jag fick ju inte springa alla tävlingar i världscupen, hade jag gjort det hade det kanske räckt till att förbättra fjolårets placering.
Vad är höjdpunkten i år? Världscupsegern, VM-debuten eller något helt annat?
– Hm … Det var nog VM, ändå. Det var något extra.
Och målet nästa år är inte så svårt att lista ut med ett VM på hemmaplan …
– Nej, det hade varit trevligt. Det är den stora grejen nästa år.
Kommer du förändra något i vinterträningen för att öka chanserna att komma med dit?
– Nej, jag kommer nog inte ändra några stora grejer. Det känns som att jag gjort mycket rätt de senaste åren och tagit kliv framåt hela tiden. Men jag kommer säkert att skruva på en del mindre saker; hur intervallpassen är uppbyggda, småsaker i styrketräningen och sådant som kan påverka eftersom det är mycket ljung och mjukare terräng på VM.
Garphyttans Filip Dahlgren skulle ha sprungit för svenska fjärdelaget i mixedsprintstafetten, men valde att stå över.
Annaloppet kan ni läsa en hel del om här (och lite grann här och resultatlistan finns här). I långloppscupen återstår nu fem deltävlingar varav två distriktsmästerskap (halvmara-DM och långa terräng-DM) vilket gör att det finns 34 poäng kvar att tävla om. För att ha en chans att nå Haben Kidane på herrsidan respektive Mikaela Kemppi på baksidan i cupsammandraget måste man därmed ha 13 respektive 28 poäng på sina fem bästa tävlingar så här långt. Det har elva herrar respektive en dam (Josefin Gerdevåg). På herrsidan alltså väldigt öppet, medan Gerdevåg måste vinna fyra och vara sämst tvåa i den femte av de fem deltävlingarna som är kvar för att ta förstaplatsen(men blir Kemppi tvåa i Åstadsloppet på lördag säkrar hon under alla omständigheter ändå totalsegern för tredje året i rad, även om Gerdevåg vinner rubbet som är kvar).
Konditionsbloggen 