Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.