(UPPDATERAD 22.30) Elin Schagerströms har verkligen satt en grym nivå under inledningen av året säsong. Efter andraplatsen i testtävlingen i Ylläs i lördags följde hon i dag upp med ytterligare en i jaktstarten i självständighetsdagstävlingarna i Kangisjärvi, en timmes bilresa norrut. 22-åringen från Latorp femma i sprintprologen, 40 sekunder bakom landslagskompisen Evelina Wickbom (som stod på VM-pallen i medeldistans i vintras) – men i den efterföljande, dubbelt så långa, jaktstarten växlade Schagerström upp ytterligare några snäpp och hade snabbast åktid av alla och drog förbi Doris Kudre, Maria Hoskari och den regerande världsmästaren i just jaktstart, Linda Lindkvist, och slutade tvåa bakom Wickbom. Ja, ett ganska långt tag var Schagerström faktiskt till och med i ledning, från den tionde till den 17:e av de 19 kontrollerna, men sedan spurtade Wickbom om.
Två andraplatser på tre tävlingar där stora delar av världseliten varit på plats, alltså. Nu handlar allt bara om att hålla och om möjligt vässa formen för Schagerström, inför världscup och mästerskap som väntar efter nyår: Världscupen inleds i Österrike 7–9 januari (och de tre tävlingsdagarna är starten på Skio tour, skidorienteringens svar på Tour de ski, som fortsätter i Schweiz 10–14 januari – men den schweiziska delen ingår inte i världscupen) och fortsätter med EM i Lettland 30 januari–5 februari innan världscupfinalen avslutar den korta men intensiva internationella säsongen 10–12 februari. Sprint- och långdistans-SM avgörs i Vansbro helgen därpå, 18–19 februari. Innan allt det där väntar nya testtävlingar i Norge, nästa helg.
Schagerström har, som 22-åring, möjlighet att ta en plats till de internationella tävlingarna på en speciell U23-kvot (något som var viktigt förra vintern), men nu konkurrerar hon uppenbarligen med de allra bästa i världen och lär bli uttagen oavsett.

Wadköpingsloppet presenterade en ny bana i går eftermiddags.
Det har ju varit en och annan sträckning i den klassiska skidtävlingens historia. Från början startade långloppet på sjöisen i Nora och gick upp över Kilsbergen och sedan ned över Närkeslätten för målgång inne i Örebro, men det var så klart väldigt beroende av kalla och snörika vintrar. På 33 år mellan 1968 och 2000 kunde bara 18 lopp genomföras. 2001 tog man ett omtag då Ånnabodas nya konstsnöanläggning stod klar inför SM, och sedan dess har tävlingar genomförts – på ett eller annat sätt – förutom coronavintern 2021. När det funnits möjligheter har tävlingen gått på olika slingor på långspåren (ibland ända bort till Stakadammen) medan det vissa år (som i fjol) blivit varvlopp på konstsnön – och ännu varmare vintrar har loppet helt enkelt fått flyttas: 2008 till Gillersklack, 2012 till Grängesberg, 2016 till Filipstad och 2020 till Långberget.
Nu presenterar arrangörerna i Karlslunds IF en ambition om en lite fastare bansträckning, igen. De använder dels konstsnöspåret i sin fulla sträckning, dels en bit av långspåren (upp till korset före Hällsjön, för att slippa möte). Slingan blir 10,5 kilometer med 214 höjdmeter, och den kommer att köras fyra varv för totalt 42 kilometer och 856 höjdmeter. Längsta stigningen kommer i slutet, från svackan vid Norra Ånnabosjön och hela vägen upp till konferensanläggningen är det 50 höjdmeter på 1 350 meter (snittlutning på fyra procent), och sedan är det alltså bara 900 meter kvar till mål (och då ska man bland annat nedför Främjandebacken, så vill man inte ha någon spurt måste man skapa en lucka i sista uppförsbacken).
Nå, Banan har start och mål vid SM-stugan, och startar uppför Främjandebacken. Går sedan vidare mot utsikten innan den svänger tillbaka mot bron (som man inte kör över, i stället viker man höger), och sedan snirklar man sig fram totalt nästan fyra kilometer innan man korsar grusvägen vid Mattsa och kommer ut på de riktiga långspåren. Bort till Hällsjön är det 2,5 kilometer, och sedan vänder bär det tillbaka mot Ånnaboda. När man kommer uppför backen i hörnet vid campingen svänger man vänster för en kort nedförsbacke (mitt i det längsta motlutet som jag beskrev ovan), och sedan väntar en ny sträckning över Mattsa-vägen och upp på krönet ovanför campingen (där det sedan tidigare funnits en sommar-stig) som nu ansluter till konstsnöspåret och tar åkarna förbi konferensanläggningen och till backen ned mot stadion igen. Före varvning/målgång väntar en U-sväng borta i änden mot campingen till.
Allt som krävs för att det här ska bli verklighet redan till årets upplaga, som avgörs den 5 februari och som i år också gäller som veteran-SM (och som precis som förra året har status som challange-tävling i långloppsvärldscupen skiclassics), är att det kommer nog med snö så att långspåren blir farbara. Annars är det konstsnöspåret som gäller. Där kördes snökanonerna igång i går morse, och håller prognosen om fortsatt kallväder i sig kan de öppnas redan nästa vecka.