Kasper Fosser tog sitt tredje raka – och Norges sjunde raka – VM-guld i herrarnas långdistans (ja, faktum är att bara tre personer delat på de 13 senaste gulden i disciplinen; Fosser, Olav Lundanes och Thierry Gueorgiou). Men bakom den omöjlige norrmannen, som vann med nästan tre minuters marginal, var Martin Regborn bäst i världen i dag.
Han kom fel in i tävlingen, sa själv att han hade ren tur som sprang på första kontrollen, men lyckades därifrån hitta fokus och gjorde i princip allt rätt. Visst, han kanske öppnade lite för hårt vilket kostade krafter mot slutet och kanske lite tid på totalen. Och okej, han kunde ha utnyttjat rund-vägvalen, på stigar, lite mer eftersom skogen visade sig så svårframkomlig. Men örebroaren hade kalasform och han utförde ett tekniskt nästan fulländat lopp och tog VM-silvret 43 sekunder före ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz på tredjeplatsen (skönt för honom efter sekund-bronsmissen i går) och 54 före Emil Svensk på fjärdeplatsen.
Regborn var så trött och så glad efteråt att rösten stockade sig när han för SVT skulle beskriva hur stort det var, och det är lätt att förstå. Att han är sprintvärldsmästare är en sak, men att ta en VM-medalj i långdistansen – orienteringens blå band – trumfar det mesta. Det är dessutom få svenskar förunnat. På 39 världsmästerskap där långdistansen funnits med har Sverige bara fått med sig fem guld – Kalle Johansson 1968, Bernt Frilén 1974, Kent Olsson 1987 och senast Jörgen Mårtensson 1991 och 1995. Därutöver var det här det åttonde silvret (senast en svensk stod så högt på pallen var Mattias Karlsson 2004) och fyra brons (senaste medaljen före i dag till Sverige var William Linds tredjeplats 2017).
Det här silvret gör också att Regborns prisskåp ser allt mer respektebalt ut. Fram till EM 2022 hade han gjort sju Det här silvret gör också att Regborns prisskåp ser allt mer respektebalt ut. Fram till 2022 hade han gjort sju VM och och två EM men fått nöja sig med ett enda brons, i långdistansen i Tjeckien 2016. Mindre än tre år senare har han nu ett VM- och två EM-guld, och så det här silvret (som borde varit ett till VM-silver, om inte Tove Alexandersson hade stämplat fel på slutet i sprintstafetten i Edinburgh i fjol).
I morgon tas de svenska stafettlagen ut, och i min värld är det enkelt: Sanna Fast/Hanna Lundberg/Tove Alexandersson på damsidan och Anton Johansson/Gustav Bergman/Martin Regborn på herrsidan. Den som ska petas är Bergman om Emil Svensk eller Max Peter Bejmer ser piggare ut, det har förbundskapten Håkan Carlsson så klart bättre koll på (och ska Bejmer vara med i laget kanske det är han som ska ha sistasträckan för en eventuell spurtuppgörelse med Fosser?).
Jag pratade förstås med Regborn efter bronset, för en artikel ni kan läsa här.