Med två dagar kvar av den ordinarie anmälningstiden till Åstadsloppet – som vid sidan om Vårruset, Blodomloppet och Gubbracet brukar vara den tävlingen i länet som lockar flest löpare varje år – är 811 löpare anmälda varav 332 på halvmaraton, som är den egentlige tävlingsdistansen, och 479 på tio- och femkilometersdistanserna. Och när vi än så länge väntar på att några av de lokala storfräsarna (Martin Regborn och Josefin Gerdevåg som var bästa länslöpare med varsina andraplatser i fjol, Erik Anfält som tagit SM-brons i maraton i år [och som ett tag räknades som segrare i Åstadsloppet i fjol], Louise Wiker som jobbar vidare med comebacken efter fotoperationen) ska anmäla sig så får man nog säga att det största lokala namnet hittills finns i femkilometersklassen: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och tidigare har sprungit för Glanshammar men sedan några år bor i Göteborg och kutar för Sävedalen, sprang 10 000 meter på U23-EM förra sommaren och är i år bland annat Sverigesjua på 3 000 meter med 9.49.
Redan klara långloppscupssegraren Liduina van Sitteren springer fulla distansen (den som ingår i cupen), 21,1 kilometer, precis som Per Arvidsson och Andras Ingberg som ju gör upp om segern på herrsidan. De lär dock få tufft med Thomas Chaillou, som med sina 1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon i våras noterade årets hittills näst bästa tid på distansen i distriktet (44 sekunder bakom Anfälts från Utrecht) medan Arvidsson och Ingberg inte varit under 1.16 i år (men deras bästatider kommer från Norasjön runt, som är en mer kuperad bana än Åstadsloppets; Chaillou sprang på 1.14 när han knep DM-guldet där).
Markus Bohman och Jonatan Gustafsson, som sprang så snabbt i Hostruset i helgen, är anmälda till tiokilometerstävlingen liksom hinderbanelöpningsspecialisterna Cimmie Wignell och Jonathan Kandelin.
Kan bli en rätt trevlig löparlördag i Örebro, med andra ord.
Kategori: Okategoriserade
-
-
Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).
Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.
Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.
-
Jag insinuerade att Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle kunna blanda sig i toppstriden i 25-manna, jättestafetten i skogarna utanför Stockholm som enligt egen utsago korar världens bästa klubb, i mitt blogginlägg i går. Och visst, klubben tog sin sjunde topp tio-placering i sammanhanget under 2000-talet, men det kunde ha blivit ännu bättre än den tiondeplats (sjunde bästa svenska klubb), drygt elva minuter bakom segrande IFK Göteborg, det i slutändan blev.
Lilian Forsgren och Gustav Hindér hängde i princip med täten på de två första sträckorna (30 respektive 14 sekunder från ledning vid växling), och Dan Larsson, Valter Pettersson, Tomas Hallmén och Magnus Persson såg till att Tisaren var första lag att ha ute alla sina fyra löpare på fjärdesträckan (upplägget i 25-manna är sådant sträckorna tre–sju löps av fyra löpare ”parallellt”, och löparen på sträcka 23, som kommer direkt efter den sjunde, får inte ge sig iväg förrän alla fyra löpare från den sjunde sträckan är inne; därtill ska man veta att de flesta sträckorna har begränsningar för vilka kön eller åldersklasser som får springa dem).
När Mathias Drage skickade ut Lovisa Persson som sista man på sjätte sträckan var Tisaren fortfarande bara 19 sekunder från ledningen, men Josefin Aronsson (som sprang ett av spåren på den sjätte sträckan) hade en lite tyngre dag i skogen och skickade ut Filip Jacobsson först som tionde löpare på sjundesträckan, 4.55 från täten. Jacobsson tog ikapp fyra placeringar, över 1,5 minuter och var inne till växling bara minuten efter Erik Lindgren (hade han sprungit in före Lindgren hade Per Bjurström på sträcka 23 ändå tvingats vänta, så tiden Tisaren tappade på Aronssons sjättesträcka var i det läget begränsad till 72 sekunder, vilket inte gjorde en enda placering i slutresultatet, så häng inte henne).
Men på slutet tog avsaknaden av Josefin Tjernlund och alla schweizare Tisaren haft tidigare år ut sin rätt: Per Bjurström, Andrea Svensson och Daniel Attås tappade både tid och placeringar på de tre sista sträckorna, från en sjätteplats 3.23 från täten till den slutgiltiga tiondeplatsen, 11.02 bakom. Men då ska man vet att till exempel Attås hade VM-medaljörer som Fredrik Bakkman, Mårten Boström och Johan Runesson mot sig på sistasträckan …
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 33:e-plats, knappt 23 minuter bakom IFK Göteborg, medan Hagaby (bästa länslag på Tiomila i somras) var 45:a, ytterligare tio minuter från täten (men Filip Dahlgren gjorde en bra sistasträcka, bara 1.48 från sträckseger trots att han fick springa så långt nere i fältet; det räddade tio placeringar).
OK Tisarens lag som tog tiondepaltsen i 25-manna 2018. Foto: Linda Larsson I världscupfinalen i orientering fortsätter oturen att grina Martin Regborn i ansiktet. I fjol var Örebroorienteraren topp tio i de sju första världscuptävlingarna (fram till förkylningen i finalen som kostade pallplatsen i sammandraget; och lägger man till avslutningen på 2016 så hade han ett tag topp tio-placeringar i 13 av de 14 senaste världscuploppen). Men i år har det bara blivit en enda topp tio-placeringar, åttondeplatsen på VM-sprinten i augusti. Annars har det varit sjukdomar, formdippar eller som i torsdags, strejkande elektronik. Och i dag blev Regborn dessutom diskad för en felstämpling (jag känner inte till bakgrunden, om det var en ren miss eller något annat) i medeldistansen i Tjeckien, där det ändå inte verkar som om han hade varit topp 30, om jag tolkar tiderna rätt. hemmalöparen Milos Nykodym vann, men i herrarnas världscupsammandrag är det fortfarande öppet mellan ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz och hans landsman Daniel Hubmann (och i teorin även norrmannen Olav Lundanes).
I gårdagens mixedsprintstafett skickades Regborn ut som 16:e på andrasträckan, 64 sekunder bakom täten, och tog fyra placeringar till tolfte, som William Lind och Emma Bjessmo förvaltade till en 13:e-plats i mål för det svenska andralaget.
Tisarens Josefin Tjernlund skickade ut Max Peter Bejmer i det svenska tredjelaget som 21:a efter förstasträckan, 71 sekunder från tät, och han, Eric Börjeskog och Elin Månsson löpte in laget som 17:e. Schweiz vann, 44 sekunder före Sverige som därmed blev tvåa i stafettvärldscupen. I dag blev Tjernlund 47:a (sjua av de nio svenskarna), 8,5 minuter bakom landslagskompisen Karolin Ohlsson som tog karriärens första individuella världscupseger (Tove Alexandersson har ju redan säkrat femte raka totalsegern).
I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint. Bättre lycka för Regborn då?Trots att Hostruset i morgon och 25-manna i dag gjorde att de flesta (alla?) meriterade löpare avstod Örebro parkrun i dag kom hela 68 till start i den 74:e upplagan. Annica Sjölund var snabbast av damerna för 14:e gången (23.18 nu), medan Mahfoudh Ameuri tog sin allra första seger på 19.21 (sex sekunder före undertecknat som inte kunda stänga luckan på slutet, trots full insats).
-
1) Världscupfinalen i orientering
Jag skrev ju en hel del om världscupfinalens mindre lyckad inledning med knockoutsprint i går, och helgen fortsätter med att Martin Regborn, Josefin Tjernlund och de andra orienterarna tar sig an en mixedsprintstafett på fredagen och en medeldistanstävling på lördagen, som båda avgörs några mil norr om den tjeckiska huvudstaden, och sedan avslutas hela världscupsäsongen med en vanlig, individuell sprint inne i Prag på söndag. Förhoppningsvis blir de tävlingarna sportsligt rättvisa.
I dagens stafett springer Regborn andrasträckan (den första herrsträckan) i Sveriges andralag som också består av Alva Olsson, William Lind och Emma Bjessmo, medan Tjernlund springer förstasträckan i svenska tredjelaget innan hon lämnar över till Max Peter Bejmer, Eric Börjeskog och Elin Månsson. Lina Strand, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Tove Alexandersson kutar i förstalaget. Om något av de svenska lagen vinner dagens tävling, samtidigt som bäst på femte plats tar Sverige hem stafettvärldscupen.2) 25-manna
Konstigt nog (är det älgjakten som spökar?) avgörs 25-manna – stafetten där varje lag består just av 25 löpare och som därför påstår sig kora världens bästa klubb – samtidigt som världscupfinalen, så massor av svenska topplöpare saknas. Även Tisaren är förstås märkta av detta (Tjernlund), men andra potentiella topplag borde kanske påverkas mer: Hallsbergs- och Kumlaklubben har trots allt fått ihop ett ramstarkt lag med supermeriterade landslagslöparen Lilian Forsgren på förstasträckan, orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér på andra, Andrea Svensson och Daniel Attås på de två avslutande och tunga namn som Oskar Andrén, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, FIlip Jacobsson och Erik Fernlund på några av de andra sträckorna. Tisarens bästa placering på 25-manna är en andraplats från 1995. Under 2000-talet har klubben varit topp tio sex gånger, som bäst fyra 2007. Det kommer också bli spännande att se hur långt Hagaby, som ju blev bästa länslag i Tiomila i somras men nu saknar Martin Regborn, kan utmana. Laguppställningarna behöver inte offentliggöras förrän vid 21-tiden i kväll, och Hagaby har inte publicerat sin ännu. Tävlingen avgörs med start och mål på Järvafältet.3) Hostruset
Det var 2016 som Martin Regborn svarade för en av de mest imponerande insatser jag sett på Örebros gator när han sprang hem femkilometersloppet på Väster på 14.57. På damsidan är banrekordet i Hostruset (jag har fortfarande inte blivit klok på om prickar på Ö:et fallit bort eller om det handlar om att loppet avgörs under förkylningssäsongen) fortfarande Mikaela Kemppis 17.36 från året innan. I år finns varken Regborn (världscupavslutningen) eller Kemppi (änun inte tillbaka i storform efter fotoperationen) med i startlistan, men det gör däremot Per Arvidsson som har som därmed har möjlighet att dra ifrån enda utmanaren Andreas Ingberg (som inte är föranmäld, men man kan ju förstås efteranmäla sig) ännu mer i långloppscupen. Oavsett Arvidssons resultat kommer han ha möjlighet att avgöra cupen i nästa deltävling, Åstadsloppet nästa helg, om Ingberg inte tar några poäng på söndag. Bland damerna är varken Liduina van Sitteren eller Karin Forsberg anmälda, och förblir det så kommer van Sitteren att bli mästare i kavaj eftersom Forsberg då inte längre kan komma upp i mer än 62 poäng i cupen (de 36 hon har nu plus de 26 som finns kvar att tävla om efter helgen) medan van Sitteren redan har 63. Men någon av dem, eller båda, dyker säkert upp, de har varit mycket tävlingsvilliga under inledningen på hösten.
Mest spännande namnet som verkligen kommer till start? Utan tvekan Josefin Gerdevåg, som tävlat mycket sparsamt på slutet; i långloppscupen har hon inte varit med sedan Semesterhalvmaran. Formkurvan har, åtminstone fram tills dess, varit ständigt uppåtgående efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och nu blir det intressant att se hur stora framsteg hon gjort senaste månaderna. Närmsta målloppet är Valencia marathon i början av december. Nu har jag förvisso hört ryktas om att Gerdevåg inte kommer gå för fullt (hon tar tävlingen som en del i ett långpass), men jag ser ändå inte att någon av de föranmälda ska kunna utmana henne om segern. Men om pallplatserna finns Maria Eriksson, Marie Dasler, Antje Wiksten, Hanna Henriksen och Ester Skoglund. På herrsidan finns alltså Per Arvidsson, men också Markus Bohman, Jonathan Gustavsson, Tomas Chaillou och Filip Öhrn. -
Årets orienterings-VM var ju det sista (för tillfället, i alla fall) där både sprint- och skogsorientering samsades på samma världsmästerskap. 2019 i Norge avgörs endast skogsdistanserna (långdistans, medeldistans och stafett) och 2020 i Danmark endast sprintdistanserna (som fram till nu varit sprint och mixedsprintstafett, men för att få till en tredje VM-distans även jämna år har Internationella orienteringsförbundet plockat upp knockoutsprint). Ni som följer bloggen minns säkert att det testades (av bland andra Lilian Forsgren och Oskar Andrén) under Euromeeting nyligen, och i dag var det dags för disciplinen att göra entré i världscupen, under världscupavslutningen i Tjeckien. Tävlingsformen liknar längdskidornas sprint, med kval med individuell start följt av kvartsfinaler, semifinaler och final med gemensam start (men med några variationer i vilka kontroller som ska tas, för att omöjliggöra ren följa John-löpning). TV-mässigt, visst. Men mer löp- än orienteringstävlingen? Förmodligen. Långt från de klassiska långdistanserna i djupa skogar, som purister trånar efter, är det ju i varje fall.
Och ändå, ett visst mått av succé blev det för svensk del när Tove Alexandersson via en tredjeplats i finalen i eftermiddags säkrade sin femte raka totalseger i världscupen, men för örebroaren Martin Regborn slutade dagen med uttåg i kvartsfinalen på grund av en arrangörsmiss och ett märkligt efterspel. Inte den bästa reklamen för en ny gren, naturligtvis.
Regborn var tvåa i sitt kvalheat (med individuell start, alltså) och fick möta landslagskompisen William Lind, ukrainaren Ruslan Glibov, österrikaren Robert Merl och schweizarna Martin Hubmann och Joey Hadorn i sin kvartsfinal. Regborn tog kommandot i heatet genom ett eget vägval från andra till tredje kontrollen och var först dit – men tvingades vända tillbaka när det visade sig att kontrollstationen inte var aktiverad och hans ”stämpling” inte hade tagit (Batteriproblem? Hade stationen gått in i strömsparläge trots att heatet innan löptes bara fem minuter tidigare? Oklart.). Nästa löpare ”aktiverade” stationen, och Regborn hann i hetsen uppfatta vad som hände, vände tillbaka och fick sin stämpling registrerad, men var då nere på tredje plats i heatet (bara topp två går till semifinal), och alla var ihop i en grupp igen förbi sjätte kontrollen. Regborn försökte då återigen ett eget vägval, till den sjunde av de nio kontrollerna, men tjänade ingen tid och hamnade lite bakom tätkvartetten till sista kontrollen som satt i början på en löparbana målet 100 meter längre ned på densamma. I mål var han fyra sekunder bakom Glibov och Lind, som tog semifinalplatserna.
”Det är ett skämt när man måste vända tillbaka och aktivera SI-enheterna på grund av att man tagit bästa vägvalet och låg först i klungan”, skriver Regborn på twitter. På min fråga om Sverige lämnade in en protest svarar han: ”Givetvis, men arrangörerna vägrade att ta emot den …”
Något slutgiltigt resultat har jag inte lyckats hitta, men en femteplats i ett kvartsfinalheat ska ge en placering mellan 25–30 i tävlingen.
Den andra länslöparen i tävlingen, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade 14:e i sitt kvalheat och missade topp tolv, som ger en plats i kvartsfinalerna, med åtta sekunders marginal.
Hemmalöparen Kral Vojtech och tjeckiska Judith Wyder vann tävlingen. I morgon fortsätter världscupfinalen med mixedsprintstafett.På hemmaplan är det nattorienteringssäsong på gång. I går kväll avgjordes både den första etappen av tre (tre onsdagar i rad) i Rolles nattcup, en klassisk tävlingsserie i Kristinehamn som brukar locka en del länslöpare, och Örebro läns orienteringsförbunds officiella 25-mannaträning (jättestafetten 25-manna avgörs ju i Stockholm i helgen). OK Djerfs Per Jansson vann herrklassen i Rolles 15 sekunder före Hagabys Oskar Eklöf (som ju bor i Karlskoga och har nära till Kristinehamn), och Tisarens Filip Jacobsson, som visar gryende form sent på säsongen (minns lördagens parkruninsats!), var snabbast i 25-mannaträningen, tre–fyra sekunder före tre som jagande (det var masstart). Tisarens Lovisa Persson var snabbaste dam på långa banan, 1,5 minuter före klubbkompisen Rebecka Nylin, medan OK Ravinens Amanda Karlsson var snabbast av alla på mellanbanan.
-
Efter maghaveriet under Bergslagsleden ultra började jag titta på att förlänga säsongen med ytterligare ett mållopp (BLU var mitt stora mål för i år, men jag har också sett Niesen treppen lauf, Lurs backyard ultra och Ultravasan som mållopp). Ja, ärligt talat hade jag faktiskt börjat snegla mot en asfaltsmara redan innan. Jag har aldrig varit i bättre form, och jag har oavslutade affärer på maratondistansen: Jag har bara gjort två asfaltsmaror i livet – 4.23.48 i Stockholm marathon 2009 (jag gick in i väggen efter tre mil i värmen) och 3.27.53 i Stockholms jubileumsmarathon 2012 (på en förlängd version av OS-banan 2012, på dagen hundra år senare) – och tja, min pappa sprang på 3.24.33 i Stockholm marathon 1986 (när jag var ett halvår gammal), och man vill ju ha familjerekordet … Samtidigt är jag inte så mycket för att springa på asfalt, har knappt gjort ett lopp värt namnet på underlaget (och inte tränat särskilt mycket på det heller) sedan 2012, så jag vill inte springa en mara bara för att gå under 3.24 – jag vill känna att jag kan göra något med mina mått mätt ”riktigt bra”, något jag kan vara nöjd med flera år framöver och därmed stänga lusten att springa den här distansen för ett bra tag.
Nåväl. Efter Bergslagsleden ultra beslutade jag mig för att göra ett test: Kan jag springa en halvmara på träning under 1.30 så kommer jag springa Växjö marathon den 20 oktober. Jag menar; kan man springa halva under 1.30 på träning borde man väl med nummerlappens hjälp kunna närma sig tre timmar på hela distansen, eller? Nåja, i dag var det dags för testet, och jag valde förstås plattast tänkbara banan: Den gamla banvallen mellan Karlslund och Garphyttan (men jag sprang bara fram till Östertysslinge, där det kommer en backe upp mot Latorp, och sedan fram och tillbaka på platten för att få ihop de 21 098 meterna). Facit: 1.28.26.
Så i kväll anmälde jag mig följaktligen till tävlingen och bokade hotellrum i Växjö. En ny utmaning är född!I morgon startar världscupfinalen i orientering i Tjeckien med knockoutsprint, och Martin Regborn och Josefin Tjernlund står båda på startlinjen. Men mer om det då!
-
Emilia Fahlin tog två fjärde- och en 16:e-plats på cykel-VM, och framför allt den avslutande fjärdeplatsen i det brutala linjeloppet var sensationell. Världsmästerskapet har ju ofta fungerat som säsongsavslutning, men så inte i år. Redan på lördag körs Giro dell’Emilia, en tävling på nivån just under världstouren, som Fahlin körde för två år sedan, och inte förrän den 21 oktober avslutas årets världstour med kinesiska Tour of Guangxi, som namnet till trots är en endagarstävling (det blir den allra sista tävlingen som Wiggle-High5 skickar ett lag till innan stallet upplöses). Fahlin kommer dock inte köra någon av de tävlingarna, men hon har ändå inte avslutat säsongen. Som jag tidigare skrivit om på bloggen kommer hon att avsluta säsongen med Chrono des Nations i Frankrike den 14 oktober (Fahlins sista tävling i Wiggles dräkt, även om det ser ut som om hon kommer bli ensam från laget som åker dit), något så ovanligt som ett fristående tempolopp. Tävlingen har jörts sedan 1990 och Susanne Ljungskog vann den två gånger 2007–2008. Fahlins lagkompis Audrey Cordon-Ragot är regerande mästare. Banan har oftast varit knappt 21 kilometer lång, men är i år för andra året i rad 26,45 kilometer lång. När jag pratade med Fahlin efter den sensationella fjärdeplatsen i lördags frågade jag om hon verkligen skulle orka ladda om och köra den här tävlingen som hon tänkt, och det var hon fast besluten att göra:
– Men det blir ingen mängdträning fram tills dess, det har jag inget för så här sent på säsongen. Det kommer bli mer korta, hårda, intensiva pass på tempocykeln, sa Fahlin.
Nästa år kommer Fahlin att köra för franska FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope. Återstår att se hur bytet av stall kommer påverka vinterträningen och var nästa säsong kommer att starta (Fahlin har ju inlett säsonger både i Qatar, Argentina och Australien, men har fått bäst utdelning när hon skjutit på säsongsstarten tills Europasäsongen dragit igång). -
SM i den något smala sporten orienteringsskytte avgjordes i Hälsingland i helgen, och på herrsidan blev det full pott för Örebroklubben Östra Almby.
I lördagens individuella tävling över klassisk distans, som också gällde som världscupdeltävling, var Gustav Hindér (som så sent som i augusti tog VM-guld i stafett, VM-silver över klassiska distansen, och VM-brons i sprint) klart snabbast i punktorienteringen och därtill felfri. Han sprang över 8,5 minuter snabbare än Martin Jansson, Häverödsdal, som dessutom fick sex minuters tidstillägg för punktorienteringen, och hade därmed råd med sju bom i skyttet (varje bom ger två minuters tidstillägg). Det blev ”bara” sex på 20 skott, och Hindér vann 4.38 före Jansson (som bommade ett skott). Klubbkompisen Mikael Pihel, som tog dubbla VM-brons i disciplinen förra året, var sexa efter löpningen, men sköt med tre bom upp sig till en femteplats, 24 minuter bakom Hindér och 16 från medalj.
På söndagen sprang Pihel förstasträckan i Östra Almbys lag i SM-stafetten och växlade som fyra, knappt 5,5 minuter bakom OK Klemmingen. Ingen match för Hindér, som inte bara sprang och sköt ikapp den tiden utan också drog ifrån till en segermarginal på nästan sex minuter bak till Tumba-Mälarhöjden.
Dubbla guld till Hindér, alltså, som i fredags dessutom var tvåa i en sprinttävling som hade världscup- men inte SM-status. Även där blev Pihel femma.
Världscupsäsongen i orienteringsskytte avsluats med tävlingar över klassisk distans och i sprint helgen 3–4 november, i danska Søgaardlejren.
Mikael Pihel och Gustav Hindér överst på prispallen efter SM-stafetten. Foto: Hans Mandahl Tiden för att söka sanktion för löptävlingar 2019, utan att drabbas av förhöjd avgift, gick ut vid midnatt mot måndagen, och 34 lopp har sökt. 21 har jag skrivit om sedan tidigare. Nu är det också klart att Nora marathon, Varvetmilen (seedningsloppet för Göteborgsvarvet som avgörs i Örebro), ÖAIK halvmaraton, Rallarundan, Dalenrundan, Tarstaborgsrundan, Bergslagsleden ultra, Annaloppet och Kilsbergsleden alla ligger kvar på samma veckonummer och -dagar. Och ja, Sylvesterloppet ligger förstås kvar på nyårsafton …
Tre små ändringar: Fjugestaloppet flyttar från torsdag den 24 maj till onsdag den 29 maj, och kommer därmed att avgöras dagen före Vintrosaloppet, bara en mil bort. Kilsbergen trailrun byter söndag mot lördag men ligger kvar på samma helg (31 augusti). Och Norasjön runt arrangeras som vanligt andra lördagen i september (vilket den här gången innebär ett byte från vecka 36 till vecka 37 och gör att det blir dagen före, i stället för veckan före, Tarstaborgsrundan).
Av 2018 års sanktionerade löptävlingar i länet är det bara Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Svillingeruset och Gallaberget trailrun som ännu inte skickat in ansökan om sanktion för 2019.
Redan om drygt en månad, den 11 november närmare bestämt, är det dags för en löptävling som däremot inte finns med i den officiella tävlingskalendern, en gratis träningstävling: Höstloppet med start och mål på Fredriksbergs IP i Vretstorp. Det bjuds på 13,3 kilometer grusväg, asfalt och elljusspår. -
Mindre än 24 timmar efter att ha kutat Lidingöloppets 30 kilometer gjorde Liduina van Sitteren ett försök att springa hem långloppscupen genom att starta i Annaloppet i Nora (tajta lopp är ju inget nytt för van Sitteren, som kutade Viby marathon på förmiddagen och Jordgubbslunken på eftermiddagen i somras). Karin Forsberg, den ende utmanaren som finns kvar om cuptiteln, var dock ännu starkare och avverkade det 5,2 kilometer långa terrängloppet på 18.53, vilket innebär att hon håller liv i kampen om sammandraget. van Sitteren blev tvåa, slagen med 1.05, men eftersom hon har så många bra placeringar sedan tidigare, och bara de tio bästa får räknas i cupen, adderar en andraplats inga poäng i sammandraget. Matematiken inför fortsättningen är enkel: Forsberg behöver vinna även de återstående fem tävlingarna samtidigt som van Sitteren inte får bli tvåa i terräng-DM för att Forsberg ska ta hem cupen; alla andra scenarion ger van Sitteren slutsegern. I Nora var Ida Hylander, Oxelösund, trea medan hemmalöparen Kim Semstrand var tredje bästa länslöpare (men 4,5 minuter bakom Forsberg).
På herrsidan gjorde Martin Regborn säsongens första framträdande i långloppscupen, och den femfaldige VM-orienteraren visade vart skåpet ska stå när han tog hem segern på finfina 15.55 (3.03-tempo över 5,2 kilometer terräng …, förmodligen ett banrekord även om jag inte hittat något officiellt, tror att Per Sjögrens 16.14 från i fjol är snabbaste noteringen), vilket gav segern 57 sekunder före sju år yngre klubbkompisen (i friidrott, men inte i orientering) Jonathan Gustafsson. Stocksäters Michael Welday tog tredjeplatsen på 17.32. Resultaten gör att Heshlu Andemariam, Thomas Chaillou, Johan Ingjald och Jack Karlsson nu även teoretiskt är borta från segern i herrarnas långloppscup, där nu bara Andreas Ingberg har kvar möjligheten att nå ikapp Per Arvidsson (ingen av dem sprang i dag). För att lyckas med det måste Ingberg springa in 22 poäng på de fem sista deltävlingarna.På Lidingö följdes gårdagens 30- och 15-kilometerslopp av tiokilometaren plus ett antal juniorklasser. Den mest framskjutna länsplaceringen stod IF Starts Hugo Örn för med en niodneplats i P14-loppet över sex kilometer, där han var 1.35 bakom segrande norrmannen Eivind Duelien Vaaje (Örn kutade på 22.04).
Matthias Wengelin verkar, precis som i förra veckans debut, ha fått något problem som kostat mycket tid i mountainbikeendurons världscup Enduro world series i Italien i helgen. Wengelin var 42:a på den första specialsträckan och 65:a–83:a på de följande fyra, men tappade sedan sex minuter på den sjätte sträckan och föll som en sten, till 172:e plats i sammandraget, nästan tolv minute bakom segrande amerikanen Richi Rude.
Det strävsamma gamla världsmästarparet Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora) kör ju inte längre Ö till ö tillsammans, men i dag tävlade de i den tyska swimruntävlingen 1 000 lakes, som är maratonlångt med 34,6 kilometer löpning och 7,6 kilometer simning med 20 byten mellan disciplinerna. Bibben och Lotta la sig på fjärdeplatsen redan från start, och höll den hela vägen in i mål. Svenska Helena Sivertsson och estniska Helen Maalinn vann på 4.48.32, Bibben och Lotta var 56 minuter bakom, knappt tolv minuter från medalj.
Redan i går avgjordes finalen i årets hinderbaneloppsarrangören Toughest egen cup, med en jaktstart i Köpenhamn. Topp 20 i sammandraget hade kvalat in, och örebroarna Cimmi Wignell, Jonathan Kandelin och Sara Forsström låg åttonde, 13:e respektive 19:e i cupen inför finalen. Wignell kom dock inte till start och Kandelin tappade två placeringar, men Sara Forsström bröt mållinjen som tolva. Ludvig Werkmäster, Umeå, och Linnea Ivarsson, Göteborg, tog hem slutsegrarna.
-
Emilia Fahlins fjärdeplats på VM i dag var nog den mäktigaste insats jag sett en konditionsidrottare från länet utföra under mina sju år på NA. Kan inte påminna mig om något som ens kommer i närheten. Eller jo; Martin Regborns bronslopp på EM 2016 var häftigt att följa, och Fahlins seger i Vårgårda samma år. Men just att alla odds var emot Fahlin gjorde det här tillfället ännu mer speciellt, i mina ögon, även om det slutade utan medalj. Hon tappade kontakten med de hon gick in i, i den tuffa backen strax söder om Innsbruck, på alla tre varven, men krigade sig varje gång tillbaka: Första gången tillbaka till huvudklungan, andra gången tillbaka till bronsfajten, tredje gången till kampen om en fjärdeplats som hon vann. Och efteråt var känslan just den, som Fahlin själv gav uttryck för när jag pratade med henne någon timme senare, att hon vann en fjärdeplats snarare än förlorade en medalj (det enda snöpliga i sammanhanget är att det var Fahlins tredje fjärdeplats i VM, om man räknar in de två tidigare i lagtempo, men än väntar hon på första medaljen). För Fahlin avslutas säsongen med den franska tempotävlingen Chrono des Nations om två veckor. Och redan nästa år är det ju VM i Storbritannien, på en bana som på pappret ska passa henne betydligt bättre …
Klubbkompisarna (i Örebro AIK) Liduina van Sitteren och Erik Anfält blev tionde respektive elfte bästa svensk i dam- och herrklasserna i Lidingöloppet i dag. van Sitteren persade med över två minuter och sprang in som 14:e dam, på 2.07.53, knappt 15 minuter bakom segrande kenyanen Sylvia Medugu, som var drygt en minut före första svensk, Huddinges Hanna Lindholm (OK Tisarens Josefin Tjernlund var näst bästa länslöpare på 19:e-platsen, 2,5 minuter bakom van Sitteren). Anfält var 1.40 bakom sin perstid från 2015 (1.46.06 som då gjorde honom till näst bästa svensk, i dag hade den tiden räckt till en åttondeplats av svenskarna) men mer än minuten snabbare än i fjol. Då var han precis före Johan Olsson i mål, men den här gången fick han se sig slagen av den gamle skidkungen som var placeringen före i mål. KFUM Örebros Linus Rosdal, som var bäste svensk i Lidingöloppet 2015 och tvåa i Ultravasan 45 i år, låg jämnt med Anfält första 5,7 kilometerna (enligt mellantiderna), men valde sedan av någon anledning att kliva av. I stället blev Örebro IAK.s Jonas Nilsson (51:a på 1.53.36) näst bästa länslöpare.
Lindebygdens Asta Sjöberg vann veteranklassen för 80-plussare, över fyra kilometer, med över 5,5 minuters marginal. Sjöberg sprang på 24.31 och slog därmed också alla 80-åriga gubbar utom en. IF Starts Heshlu Andemariam tog en tiondeplats i M22-klassen (som springer 15 kilometer) på 53.32.Örebro parkrun lockade, i samarbete med Sveriges Radio Örebro och till fördel för Världens barn, hela 167 löpare till lördagens upplaga (den 73:e sedan starten). Jag vet inte hur mycket som samlades in i bössorna på plats, men 42 av oss (jo, jag sprang också) har skickat in pengar digitalt, och den insamlingen är upp i 5 970 kronor än så länge. Dagen till ära dök Tim Sundström, som har distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus och därtill banrekord på Örebros parkrunbana, upp och sprang på 16.21 (29 sekunder över sitt pers från juni i fjol). Degerforsaren och Tisaren-orienteraren Filip Jacobsson gjorde debut i sammanhanget med 17.13, och Thorens Noha Olsson, som vunnit tre gånger i september, blev trea på 17.37. Mikaela Kemppi var ensam dam under 20 minuter (Petrea Hanaeus var tvåa på 20.45) och tog därmed sin femte seger på åtta starter (men två av dem gjorde hon när foten var ganska nyopererad).
Filip Jacobsson och Tim Sundström slog följe inledningsvis. Foto: Jimmy Glinnerås 
Konditionsbloggaren spände bågen för att springa under 19 minuter i Örebro parkrun, men kroknade på andra halvan och landade på 19.33. Foto: Jimmy Glinnerås
Konditionsbloggen 