Örebroaren Håkan Carlsson må ha varit föräldraledig på halvtid under delar av året, delegerat ansvar, stannat hemma från en hel del internationella tävlingar. Det är ändå örebroaren som mannen bakom svensk orienterings framgångar, de två VM-gulden och två EM-gulden och totalt åtta mästerskapsmedaljerna som Sverige plockade 2018, och därför är han för tredje året i rad nominerad till priset som årets ledare inför Idrottsgalan, som äger rum i Globen den 21 januari.
– Jätteroligt! Det är viktigt att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och jag känner mig hedrad över att återigen bli nominerad. Jag tolkar det som att juryn ser att vi – aktiva, ledare, tränare och resurspersoner både runt landslaget och runtom i landet – gör mycket bra och att vi har jobbat på ett proffsigt sätt i många frågor under lång tid, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Just att Carlsson blir nominerad för tredje året i rad är tämligen speciellt. 2019 blir 20:e gången som galan arrangeras, och av de totalt 80 nomineringarna (4*20 år, även om det vid tre tillfällen funnits ledarduos nominerade) är det bara 15 ledare som varit nominerade mer än en gång, och bara åtta fler än två. Att vara nominerad ofta har dock inte varit någon garanti för att få pris – tre av de åtta (däribland än så länge Carlsson) har aldrig fått priset, och fotbollstränaren Pia Sundhage har faktiskt varit nominerad hela fem gånger utan att få med sig någon statyett hem från Globen.
Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger (notera att Carlsson är en av sex som varit nominerad tre år i rad, och av övriga fem är det bara Sundhage som inte fått priset):
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Rikard Grip, längdskidor, tre gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, vann 2015).
Håkan Carlsson, orientering, tre gånger (2017–2019).
Några andra nomineringar blev det inte för orienteringslandslaget, men Jerringprisets kandidater har ännu inte offentliggjorts.
– En nominering för mig blir såklart möjlig främst genom löparnas fantastiska prestationer och det jobb som de lägger ner för att komma dit. Och jag tycker verkligen att vi har flera aktiva som stått för prestationer som är enorma, inte minst Tove Alexandersson som fortsätter att leverera på en nästan omänsklig nivå. Vi har även sprintstafettlaget som försvarade sitt VM-guld, vi har Karolin Ohlsson som tagit jättekliv i sin utveckling … det finns många som förtjänar att lyftas fram, men konkurrensen är tuff, inte minst ett framgångsrikt OS-år. Dock tror jag att Tove kommer att finnas med som Jerringpriskandidat, säger Carlsson till orienteringsförbundet.
Carlssons konkurrenter om priset är Janne Andersson, som ledde fotbollslandslaget till VM-kvartsfinal samt curlingens Peja Lindholm och skidskyttets Wolfgang Pichler vars adepter hämtade OS-guld i Pyongchang. Tuff konkurrens, minst sagt.
Motiveringen om Håkan Carlsson i sin helhet: ”Under 2018 arrangerades både ett EM och ett VM och totalt samlade det svenska orienteringslandslaget fyra guld och fem silver. En rejäl medaljskörd i en allt tuffare internationell konkurrens, och vid spakarna på det svenska framgångståget hittar vi som vanligt förbundskapten Håkan Carlsson. För Carlsson kommer laget alltid att vara större än jaget, och själv tonar han gärna ner sin egen roll. Men faktum kvarstår: Det är Carlsson som är ytterst ansvarig för det medaljregn som bara fortsätter att falla över skogens blågula hjältar.”
Kategori: Okategoriserade
-
-
Håller på att flytta (alltså rent fysiskt, från ett hus till ett annat), så mina lediga dagar har jag just nu inte så mycket tid att lägga på att skriva blogg (i varje fall inte om jag själv mitt i allt ska hinna springa några meter också). Därför blev det inte något inlägg i går, och inte mycket till inlägg i dag heller. Men jag lovar komma tillbaka med förnyad kraft, vad det lider (och onsdag–söndag jobbar jag, så då har jag ju oceaner av tid att författa klyftiga blogginlägg och dessutom få betalt för det!). I dag nöjer jag mig med att bjuda på ett filmtips. Missa inte kortdokumentären om årets Big Backyard Ultra (originalloppet som fått så många efterföljare, inte minst här i Sverige – och i länet), där svenske Johan Steene slog inofficiellt världsrekord när han sprang 68 timmar/varv. Den är producerad av I Run 4 Ultra och finns här.
-
IF Start-duon Mohamed Hassan och Johan Ingjald sprang tillsammans i Höstloppet i Vretstorp i dag, och eftersom jag själv var trea i mål – nästan sex minuter bakom – kan jag inte ge någon ögonvittnesskildring för om de gjorde upp om segern, men jag tror att de valde att dela på den. Hur som helst är Hassan före Ingjald i resultatlistan, men båda på 51.54 över 13,3 kilometer med runt 150 höjdmeter (jag kutade det mycket trevliga loppet på 57.37).
Maria Eriksson, även hon från IF Start, var fyra i mål, bästa dam på 59.36 – och Örebro AIK:s Therese Fjordäng såg oberörd ut när hon kom i mål 37 sekunder senare med en hund i koppel. Anna Karlsson, Östansjö, trea.
Loppet lockade dubbelt så många löpare som i fjol – 20 nu mot tio då – och därtill sex gångare.Bara timmar efter att Höstloppet var i mål (och därmed bara några få utomhustävlingar återstår under 2018) stängde anmälan till säsongens första inomhustävling i Tybblelundshallen: Glanshammars IF:s Vinterspelen. Seniorerna springer 3 000 meter, och Starttrion Hassan, Ingjald och Eriksson är anmälda dit också. På damsidan är bara två löpare klara (de får dock sällskap av tre F17-löpare, bland annat Åsbros Klara Frih), men på herrsidan ser det ut att bli riktigt bra klass med Thorens superspännande 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, Starts Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten som gjort 16.29 på 5 000 meter och 35.09 på landsvägsmilen i år), och Örebro AIK:s Jakob Nilsson som vann långloppscupen 2016. De yngre ungdomarna kutar 800 meter, och där kommer bland andra Starts Hugo Örn (P15) till start.
För övrigt blev det inget pris som Årets mountainbikeorienterare för Marcus Jansson trots att han var nominerad som två av tre kandidater (ensam och i ett stafettlag) till priset på orienteringsgalan på fredagen. I stället tog Nadia Larsson hem titeln, medan Tove Alexandersson blev Årets orienterare för sjätte gången. Totalt delades 30 priser och stipendier ut på galan, men inte ett enda gick till någon länsorienterare, vilket väl säger en del om vilket mellanår det blev.
Jansson avslutade för övrigt sin tävlingssäsong med en start i svenska cupen i cykelcross på söndagen, där han blev elva i deltävlingen i Jönköping, drygt 5,5 minuter bakom segrand David Eriksson, Art-V CC. -
Som jag var inne på redan i listningen av helgens höjdare i går så bjöd ju inte lördagen direkt på något jätteutbud av tävlingar den här lördagen. Men Örebro parkrun bjöds det alltså på, och där visade Per Sjögren, som ju knep ett mirakulöst DM-brons för tre veckor sedan, att han trots allt har fart i benen trots att löpträningen nästan helt uteblivit (på grund av skadekänningar) den här sommaren och hösten. 16.58 är förvisso 48 sekunder långsammare än han gjorde på samma sträcka förra året (bara Tim Sundström har sprungit snabbare än Sjögrens 16.10 på Örebros parkrunbana), men det var förmodligen Sjögrens fem snabbaste kilometer i höst.
När han vann Startmilen i våras sprang han på 32.25, så då lär han ju ha varit under 16.58 både på första och andra halvan, men annars har jag inte noterat någon lika snabb femtusing på Sjögren, som var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter i fjol, den här säsongen. Starkt.
Veckans upplaga av Örebro parkrun var den 79:e sedan starten, och bakom Sjögren slog Thorens 16-årige talang Noha Olsson, som förra veckan var sjua i P16-klassen på terräng-SM, blev tvåa bakom Sjögren på 17.09 (nytt banpers med 19 sekunder). Annica Sjölund var snabbaste dam för 15:e gången, den här gången på 22.40. -
1) Höstloppet
Förra året krockade lilla Höstloppet med Kilsbergsleden. Eller tja, det gick i varje fall samma helg, och det tillsammans med obefintlig marknadsföring bidrog starkt till att det bara dök upp 17 deltagare varav tio löpare (och sju gångare). Men i år ligger Höstloppet helgen efter Kilsbergsleden, en helg då det i princip inte händer ett jota i konditionsidrottsväg i länet. Därtill har Vretstorps IF blivit åtminstone lite mer synliga. Så det vore konstigt om det inte blev åtminstone ett litet uppsving i deltagarantalet i år. Tävlingen är helt gratis och går på varierat underlag med start och mål på Fredriksbergs IP i Vretstorp på söndag förmiddag. Förra året ledde Patrik Johansson med nästan två minuter när han sprang fel inne i Vretstorp, vilket gjorde att Kumlas Dan Bäck kom både ikapp och förbi och vann på 52.11. Maria Eriksson var snabbaste dam på 62.16.2) Örebro parkrun
Helg in och helg ut avgörs Örebro parkrun nere vid Naturens hus i Örebro. Så även den här helgen, när nästan ingen annan konditionsidrott står till buds i distriktet. Därmed lär det kunna bli ett ganska stort deltagande, kan man tänka. Gratis är det, lördag 9.30 går starten.3) Orientering och ultra i Borås
Tja, med inställda skidtävlingar, ingen orientering på hemmaplan och inte en tillstymmelse till skridsko eller cykel så kan man ändå konstatera att ett gäng lokala löpare åker till Borås i helgen, om än inga större namn. Ett gäng från Östansjö och Degerfors springer sextimmarstävlingen som jag provade för två år sedan och några från Nora, Karlskoga och andra ställen i länet finns bland de tusentals orienterare som kutar tre roliga och lite annorlunda orienteringstävlingar på lika många dagar: Nattsprint på fredagskvällen, nedförssprint på lördagen och en tävling inne på Borås djurpark på söndagen. -
I går tvingades ju Gällivare ställa in helgens skidpremiär, men nu meddelar Bruksvallarna att den stora nationella premiären där nästa helg i varje fall inte är i fara.
– Vi har inte haft vädergudarna på vår sida, men vi kommer att leverera förstklassiga tävlingar som alltid, säger Mikaela Sundbaum, som är tävlingsledare för Bruksvallsloppet, i ett pressmeddelande.
Anmälan stänger inte förrän på onsdag i nästa vecka, men redan nu är både Karlslunds Vasaloppstvåa Bob Impola och Garphyttans Lucas Lennartsson, Marcus Lennartsson, Adam Gillman och Rickard Ericsson (ny i seniorklass) anmälda. Däremot varken någon Filip Danielsson, Axel Ekström eller Maria Gräfnings, men åtminstone de två förstnämnda lär ju köra. Kollar man på Fis-rankningen är Charlotte Kalla, Jens Burman, Stina Nilsson, Jonna Sundling och Ida Ingemarsdotter de bästa åkarna som anmält sig hittills.
Det bjuds på fristilslopp på lördagen (fem kilometer för damerna, tio för herrarna) på fredagen, tävlingar i klassisk stil på lördagen (samma distanser, båda gångerna med intervallstart) och sprint i fristil på söndagen.
Men i helgen får skidåkarna alltså nöja sig med att träna.Apropå skidor bjuder Karlslunds IF, i samarbete med gymmet Crossfit Smedjan, in till klubbmästerskap, öppet för alla om än utom tävlan för de som inte är med i någon av klubbarna, i både roddmaskin (nästa lördag) och stakmaskin (helgen därpå). Ett roligt initiaitv. I fjolårets stakmaskinsmästerskap vann Mattias Fritz och Olivia Hansson på 6.39 respektive 7.29 över 2 000 meter. Det hade ju varit kul att se en fajt mellan Bob Impola, Martin Regborn och Danny Hallmén över båda grenarna …
-
Han har ju klarat kvalgränserna på 500, 1 000 och 1 500 meter, men det definitiva beskedet att Kumlasonen Adam Axelsson ska få köra U23-världscupen i vinter har dröjt – tills nu. På onsdagen blev det helt klart att Axelsson kommer representera Sverige, till att börja med i världscuppremiären i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november (det körs 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen). Axelsson är just nu hemma i Örebro för grundträning och rehab av den ljumske han sträckte i samband med tävlingen i Inzell förra helgen, men kommer att åka till norska Hamar för tävlingen Odalsskøyta nästa helg (helgen före världscuppremiären).
Nu vet jag inte om några länsåkare hade tänkt ställa upp – det är ju i Bruksvallarna nästa vecka man ska prestera om man vill ut på världscup eller skandinavisk cup i vinter – men i dag blev det i varje fall klart att Gällivarepremiären i helgen ställs in. ”Snö saknas på vissa delar av banan, samt stadion. Förutsättningarna för att tillverka snö är minimala enligt prognos”, skriver arrangörerna.
Själv testade jag i dag Mardrömmen, Quite rights nya utmaning på Kvarntorpshögen. Jag vet inte om jag var för sent ute eller om min tid räknas (utmaningen var ju egentligen tänkt som en ersättning till Besegrat trappan under den tid som trappan var avstängd, och nu är den ju sedan drygt en vecka tillbaka öppnad igen), men jag noterade i varje fall den näst bästa tiden hittills, om än i något bristfällig konkurrens bakom snabbe Anton Hallor.
-
På torsdag startar multisport-VM, som i år avgörs på den franska ön Réunion (känd i löparkretsar för Diagonal de fous), utanför Madagaskar. Men det blir inget deltagande för örebroaren Cecilia Jessen, 33, och hennes lag Greener Adventure Team, som haft sin plats ute till försäljning efter en ”säsong som inte gått som vi tänkt oss”, som de skriver på facebook (finansieringen gick, på grund av uteblivna resultat, helt enkelt inte ihop). Jag får erkänna att jag varit usel på att rapportera om Jessens framfart under det här första riktiga året hon gjort som multisportare. Tidigare var hon ju mest känd som triathlet, och vi skrev lite i NA om hennes veteran-VM-guld i D35-klassen 2015. Men i år har hon alltså kastat sig rakt in i ett av världens bästa multisportlag, även om säsongen inte riktigt blivit vad laget tänkt: Premiären i Kina i juli blev inställd när laget redan var på plats, i den nordiska tävlingen i september sjönk Jessens kajak i en storm ute på Östersjön (och hon själv drabbades av sjösjuka på räddningsbåten) och laget fick nöja sig med en niondeplats i slutet, och i en kaotisk tävling i Kina några veckor senare fick laget nöja sig med en 13:e-plats. Där rök också sista chansen att samla in nog med pengar för att kunna ställa upp i VM: ”Det tråkigaste med detta var att vi nu var tvungna att inse att VM på Réunion var utom räckhåll, vår ekonomi var helt enkelt för dålig”, skrev laget i sin racerapport från Kina.
För den som ändå vill följa multisport-VM, som har beräknad målgång på måndag, så finns alla detaljer om liversultat och sändningar här. -
Martin Regborn tog ju karriärens femte SM-medalj på seniornivå i går – silver över ultralång distans – och i dag berättade han på instagram om dramatiken bakom: Regborn ”låg och sladdade” i Gustav Bergmans rygg under den andra timmen av loppet men ”blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista”, berättar han. ”Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt.”
Jag blev för övrigt tipsad om en artikel i norska Trønderbladet, där det berättas om att OK Tisaren-löparen Oskar Andrén (som ju kutade Euromeeting för svenska landslaget i september) några veckor före seniorlandslagsdebuten var med och räddade livet på en medtävlare i stafetten Orkla Guala-karusellen på hemmaplan (han bor numera i Trondheim). I förra veckan fick han motta blommor för insatsen, och på bilden (som går att se även om man inte prenumererar på tidningen) står Andrén längst till vänster med Hallgeir Øian, som drabbades av akut hjärtstopp under tävlingen men räddades till livet av Andrén och några andra medtävlare, trea från vänster.
-
Känslan var att Martin Regborn hade något stort på gång efter en tung säsong – och så var det också. När orienteringens SM över ultralång distans avgjordes i de småländska skogarna i dag gick örebroaren tidigt loss tillsammans med Gustav Bergman, OK Ravinens sexfaldige VM-medaljör (det var masstart med gafflingar som låg främst i början av banan). Regborn anförde inledningsvis, Bergman tog över mot slutet och kunde successivt bygga upp en lucka på 53 sekunder, varav runt 30 försvann för Regborn till näst sista kontrollen. Men bakåt var det aldrig någon fara: Trean Fredrik Bakkman, IFK Göteborgs ex-världsmästare, var över två minuter bakom Regborn (och över tre bakom Bergman), och där bakom var fyran Gemot Ymsén-Kerchbaumer, Pan Kristianstad, en av bara två löpare till inom 11,5 minuter från Bergmans segertid. Regborns klubbkompis (i Hagaby) Viktor Larsson blev näst bästa länslöpare med en 17:e-plats, drygt 22 minuter bakom Bergman. KFUM Örebros Martin Fagerlund bör få ett speciellt omnämnande: Av 47 startande i herrklassen var han den 43:e och sista som krigade sig i mål på den fågelvägen drygt 22 kilometer långa banan: Det tog honom fyra timmar och sex minuter, över 1.50 mer än Bergman (men bara sex sekunder längre än för närmast framförvarande). Otroligt starkt kämpat.
För Regborn var det här årets andra och karriärens femte SM-medalj på seniornivå i orientering (tidigare har han tagit silver i sprint 2014 och 2018, silver ultralång 214, brons medeldistans 2016), men han har ju också tagit ett SM-silver i roddmaskin (lättviktsklassen 2016).
På damsidan var Lovisa Persson, Tisaren, enda startande länslöpare och kom i mål som 15:e av 17 startande, 1.11 bakom totalt överlägsna segraren Tove Alexandersson, Stora Tuna (som var 18.20 före tvåan Alva Olsson, Linköping, 34.29 före trean Johanna Lönnkvist, Tullinge). Alexandersson som i en intervju med Svenska orienteringsförbundet öppnar för att göra en Annika Sörenstam och utmana herrar i ultralånga SM nästa år (avgörs utanför Edsbyn den 6 juni).
– Jag kanske får springa H21 (seniorklassen för herrar) på ultralången nästa år då, säger hon till hemsidan.
Är det en tanke du har?
– Ja, varför inte? Det hade varit kul.
Kollar man på rena kilometertiden i skogen i dag höll Alexandersson 7.13-tempo (över fågelvägen-distansen), vilket direkt översatt hade placerat henne på 22:a plats i herrloppet. Sedan kan man förstås diskutera om man kan jämföra så – hur såg banorna och de möjliga vägvalen ut? Är skillnaden egentligen större eller mindre? Hur mycket tog hon egentligen i när hon ändå var så överlägsen? Hur mycket hade de extra fyra kilometerna som herrarna tog spelat in för att dämpa farten? Nåja, det vore i varje fall väldigt coolt om det blev verklighet.
På juniorsidan slog KFUM Örebros Jonatan Gustafsson till med en fjärdeplats i H20, bara 1,5 minuter från medalj (han låg trea halvvägs men brände där några minuter på en kontroll). Och det blev ett helt gäng placeringar just utanför topp tio: Melker Forsberg blev elva i H18, Elin Schagerström 13:e i D18, Saga Sander 14:e i D20 och Valter Pettersson 14:e i H18.13 hugade swimrunatleter dök upp och simmade och sprang uppe i Ånnaboda, till förmån för Barncancerfonden, i dag. Min kollega Henrik Brändh var på plats och gjorde ett reportage om arrangemanget, och här kan ni kolla in arrangörens egen youtubefilm. Den här gången var det i varje fall ingen is på sjön …
Såväl Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson som Garphyttans Adam Gillman och Klockhammarsonen Axel Ekström (som ju bytt klubb till IFK Mora inför årets säsong, men som i dagens resultatlista står kvar som Garphytteåkare), tog sig vidare till åttondelsfinal (via att bli topp 32 i kvalet) i VW Supersprint i Östersund i dag (i år det fyra åkare i varje utslagsheat i stället för som i fjol bara två), men där tog det stopp för samtliga (och ingen var riktigt nära att hota om en topp två-plats för vidare färd i kvartsfinal). Man kan se hela tävlingen här: Gillmans åttondel startar drygt två minuter in i klippet, Johanssons efter drygt sex minuter och Ekström efter runt 16,5 minuter.
Konditionsbloggen 