
Foto: Jimmy Glinnerås




Foto: Jimmy Glinnerås





1) Örebro parkrun
Redan dagen före julafton är det dags att värma upp med Örebro parkruns julspecial Xmas with parkrun, som precis som vanligt startar 9.30 på lördagsmorgonen och går på samma femkilometersslinga som alltid med start och mål vid Naturens hus, men där tomteutklädda löpare den här veckan premieras lite extra. Rent sportsligt har Johan Ingjald varit snabbast fyra veckor i rad (förra veckan blev det inställt på grund av halka), och därmed har han på lördagen chansen att tangera Annica Sjölunds rekord på fem raka segrar.
2) OK Djerfs julaftonsorientering
Sedan urminnes tider (eller i varje fall sedan jag bytte dit från moderklubben Degerfors OK runt 2010) har OK Djerf arrangerat en träningstävling i orientering vid tiotiden på julaftons morgon. En mycket, mycket trevlig tradition, som alltid brukar bjuda på någon sorts twist (ett år var kartan ”sönderklippt” i fem remsor som sedan lagts ihop i fel ordning, ett annat låg den första kontrollen rakt bakom startplatsen från andra kontrollen sett, vilket lurade mig att följa strecket från startplatsen till tvåan innan jag upptäckte mitt fel vilket gjorde att hela julaftonen var förstörd …). I år skriver klubben på sin hemsidan ”om du väljer långa eller mellan banan för du garanterat uppleva en vit jul, kompass kan vara bra att ha”, vilket lär innebära att något nytt djävulskap väntar för orienteringsnoviser som undertecknad … Verkligen något att se fram emot!
(Det ska också sägas att OK Tisaren arrangerar julaftonsträning, det påpekade flera av deras ledare nogsamt i mail till mig när de inte fick vara med på den här listan förra året, men som jag tolkar deras hemsida så riktar de sig till egna klubbmedlemmar, och då är det ju inte så stor poäng med att jag tipsar om det här.)
3) Skinksvängen
44:e upplagan av Degerfors OK:s klassiska jultävling (som egentligen är en skidorientering, men det blir det väldigt sällan något av på grund av de allt mildare vintrarna) avgörs som alltid på annandagen (efter en, vad jag kunnat hitta, helt tävlingsbefriad juldag i länet). Tävlingen brukar ändå springas på skidorienteringsbanor, vilket gör själva orienteringsmomentet synnerligen enkelt och det hela mer till en löp- än en orienteringstävling, men i år verkar tävlingsledningen ha tänkt om, för i inbjudan utlovas svart nivå på den långa banan med både gaffling och kartvändning. Jo, jag tackar, jag … Skinkan förresten; den lottas ut till en lycklig (?) vinnare trots att tävlingen avgörs två dagar efter julafton …
På annandagen arrangeras också den fjärde och sista deltävlingen i Arboga OK:s julserie.
Även om jag följde det hemifrån redaktions-tv var det en upplevelse att, efter 15 år som skidintresserad journalist, ha en lokal skidåkare att bevaka i Tour de ski förra året, och det var väl inte konstigt att jag ringde och tjatade på Axel Ekström efter varenda etapp … Men i år blev fanns varken han eller Filip Danielsson, som man hade störst förhoppningar kring eftersom han var bäste svenske distansåkare under premiärhelgen av skandinaviska cupen, när förbundskapten Rikard Grip på torsdagens presenterade truppen. Till skillnad från många andra länder, där många åkare valt att stå över för att OS-ladda istället, så kommer Sverige med bästa tänkbara lag på herrsidan (sånär som på sprintern Teodor Petersson) iOS-klara Marcus Hellner, Calle Halfvarsson och Daniel Richardsson, Jens Burman och Emil Jönsson som båda inom kort lär få varsin OS-plats, och så Gustav Eriksson och Oskar Svensson. Då räckte inte Danielsson meriter i konkurrensen.
Vedevågssonen är istället redan nu anmäld till den kombinerade svenska och skandinaviska cuptävlingen i Piteå 5–7 januari där startfältet åtminstone på damsidan ser grymt starkt ut med bland andra Charlotte Kalla och Stina Nilsson, plus en hel del utländska Tour de ski-överstående toppnamn, på startlinjen.
David Andersson, skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, har ju fixat en svensk OS-kvalplats på 1 500 meter, men fanns inte med när SOK i dag presenterade de senaste nio namnen som tagits ut till mästerskapet i Sydkorea om två månader (det gjorde däremot hans tidigare klubbkompis, i moderklubben Trollhättan, Nils van der Poel) trots att han ju säkrat en OS-plats åt Sverige. Eftersom Andersson tidigare gjort ett OS anses han nämligen som 23-åring inte längre kunna åka med för att ”se och lära” utan måste ha ”topp åtta-potential” för att bli uttagen, och det värderas Andersson inte ha eftersom han som bäst varit 32:a (två gånger, på 1 000 meter) i världscupen i vinter.
Jag pratade med förbundskapten Mattias Hadders om det här, och om Anderssons säsongsinledning i stort, i en artikel som går att läsa här (pluslåst), men i korthet kan man säga att Andersson nu måste överträffa sig själv vid EM i Kolomna för att SOK ska ge honom platsen (annars går den vidare till Tyskland, som har första tjing). Andersson kommer att träna hårt under jul- och nyårshelgerna för att komma i bästa form till allround-EM, som avgörs i Kolomna strax sydöst om Moskva 5–7 februari – på samma is där Andersson 2016 blev tolva på 1 500 meter under distans-VM. Den här gången är det tveksamt om ens en topp åtta-placering räcker för att blidka SOK, eftersom inte alla de bästa européerna kommer åka dit, och resten av världseliten förstås saknas. Och förmodligen kommer de inte bara titta på placering utan också på tider, där Andersson alla gånger måste under sitt personliga rekord på 1 500 meter (1.45,61) och kanske också ned mot det svenska rekordet (Joel Erikssons 1.43,90 från 2009). Det ser riktigt, riktigt tufft ut och OS-chansen är liten – men den finns i varje fall där.
Ännu mindre är chanserna att längdskidåkarna Axel Ekström eller Filip Danielsson skulle ta en OS-plats i det svenska herrlaget som just nu består av Marcus Hellner, Calle Halfvarsson, Teodor Petersson och Daniel Richardsson men som ska kompletteras med ett par distansåkare (och någon sprinter, men det rör ju inte Ekström och Danielsson) till. Men i morgon tas hur som helst den svenska truppen till Tour de ski ut, och dit tycker jag att Danielsson ska ha en bra chans att få en plats (och vägen mot OS går i sådana fall via en kolossal överprestation i Tour de ski).
Örebroaren Danny Hallmén, som är välbekant här på Konditionsbloggen (bland annat för att ha blivit tvåa i omröstningen om Pulsklockan 2015 efter att ha tagit EM-brons i quadrathlon och slagit dubbla världsrekord i paddelmaskin) och som är landslagstränare i kanot med sikte mot OS 2020 och 2024, gör själv en satsning mot den 22 mil långa skidtävlingen Nordenskiöldsloppet senare i vinter. Men nu har han dessutom lockat flera andra kanotister att komplettera sin vinterträning med just skidåkning, skriver Team Bohus Bergsprängning (som består av flera landslagskanotister och där Hallmén finns med som ledare) i ett pressmeddelande.
Vid sidan om kanotteamet har Team Bohus Bergsprängning startat ett skidteam där Ania Zagorska, Isak Forsberg, Emil Svensson, Julia Seger, Joakim Lindberg och Nils Toresson kommer att ingå. Plus Hallmén, då. Huvudmålet i vinter är Vasaloppet, men förstås framför allt att utvecklas som kanotister.
– Vi hade tre aktiva som förra vintern valde att specifikt satsa mer än vanligt på längdskidor och alla de tre tog stora steg under paddelsäsongen. Det är rätt vanligt som kanotist att träna mycket längdskidor, men de här grabbarna tog det lite längre vilket gav resultat! Vi testar nu att dra det ytterligare ett steg, där vi startar ett skidteam där vi ger teamets medlemmar bättre förutsättningar att bedriva skidträning och tävling, säger Hallmén i ett pressmeddelande och fortsätter:
– Jag tror det finns flera fördelar med skidåkningen. Delvis mentalt, efter paddelsäsongen är många lite trötta på paddlingen och det kan vara skönt med ett break. Sen har vi den självklara fördelen med att längdskidåkning är en mer syrekrävande idrott och därför perfekt träning för bland annat syreupptagningsförmågan. Den tredje biten som vi lägger lite mer krut på är tävlandet. Som kanotist har du inga tävlingar under minst sex månaders tid, men med skidtävlingar kommer det momentet in i träningen. Rent resultatmässigt är det Joakim Lindberg som har högst mål. Han blev topp 100 i vintras på första försöket i Vasaloppet och vill slipa den siffran en hel del.
I helgen var Hallmén och Lindberg uppe i Ånnaboda och tränade:
Så har omröstningen om NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2017 äntligen dragit igång (det är helt och hållet resultatet i omröstningen, som avslutas vid midnatt 31 december/1 januari, som avgör vem som får priset, det är ingen jury inblandad), och inte hann den mer än publiceras på na.se innan den skapade viss debatt kring de nominerade. När jag och Daniel Gustafsson på Löpex Sport tar ut de nominerad (jag är drivande i processen, kan jag avslöja, men Daniel kommer alltid med välbehövlig input!) prioriteras förstås de idrottare som gjort de allra största prestationerna under året, men vi vill även ha en hygglig blandning av kvinnor och män och idrotter, och vi vill gärna få med någon som mer ligger åt det extrema hållet (som Danny Hallmén 2015 eller Johan Röjler/Peter Knoblach 2016). Just det sistnämnda hittade vi tyvärr ingen klockren kandidat som representerade 2017, men i stället hittade vi några givna och några möjliga kandidater. Någonstans kokade det ned till nio namn (de sex nominerade plus Filip Danielsson, Erik Anfält och David Andersson). Eftersom tre skidåkare kändes som en för mycket och Axel Ekströms och Maria Gräfnings meriter var snäppet vassare föll Danielsson bort, Andersson kändes lite för lite lokal i sammanhanget (även om han har exakt samma koppling som Gräfnings och Josefin Tjernlund, att han tävlar för en klubb från länet men inte bor här) och Anfält konkurrerade egentligen bara om en plats som löpare (man vill ju ha med en löpare, även om Danielsson och Andersson har starkare internationella meriter) med Per Sjögren. Valet föll till slut på Sjögren, som trots allt tog två topp tio-placeringar på friidrotts-SM och därtill tog massor av segrar hemma i länet och sprang de snabbaste 5 000 meter någon svensk över 35 år någonsin gjort inomhus (och så slog han ju rekord i Besegrat trappan också), medan Anfält förvisso var femma på maraton-SM och vann Ultravasans 45-kilometersklass. De båda Örebrolöparna möttes bara en enda gång under året, och då vann Sjögren (men det var i Startmilen, och tio kilometer är ju lite mer hans specialitet, det hade varit kul att se dem mötas i Åstadsloppet, men då var ju Sjögren sjuk). Hur som helst står jag helt och fullt för beslutet att Sjögren blev nominerad på Anfälts bekostnad – det var mitt val även om det alltid är tufft att jämföra äpplen och päron.
Förra året inkom det drygt 1 800 röster innan Martin Regborn kunde koras till vinnare på nyårsnatten. Nu på kvällskvisten har det inkommit drygt 200, vilket innebär att ingenting är klart än på långa vägar. Men Regborn har även i år tagit en tidig ledning, och toppar 20 röster före Emilia Fahlin och ytterligare drygt 30 före Sjögren.
Vem tycker du ska vinna? In och rösta!
Filip Danielsson kunde knappast ha gjort bättre reklam för sig själv när han fick chansen att köra i landslagsdress i skandinaviska cupen. Med bara dagar kvar tills det svenska Tour de ski-laget ska tas ut (Sverige har sex platser på herrsidan utöver Calle Halfvarsson som har en friplats om han vill åka) blev Vedevågssonen som tävlar för SK Bore i dag bäste svensk i 15-kilometersloppet i klassisk stil i finska Vuokatti. Han var förvisso 1.13 bakom överlägsne segraren Ristomatti Hakola, Finland, men bara 15 sekunder från en topp fem-placering (och 40 från pallen). Ingen annan svensk var bättre än 30:e i tävlingen.
”Ett lopp som jag nästan rankar som det bästa hittills i min karriär”, skriver Danielsson på sin blogg, där han också berättar att skidvalet (vid sidan om kanonformen) var nyckeln till succén: ”Under skidtestningen så bestämde jag mig snabbt för ett par skidor som var lite mjukare än de andra vilket jag är glad för! Testade även fäste tills jag var helt nöjd och bad sedan om något lager till. Hade ruggigt bra skidor både uppför och utför så ett starkt jobb av vallateamet som har skött sig strålande under hela helgen.”
Lägg därtill att Danielsson var näst bästa svensk i fredagens 15-kilometerslopp i fristil så känns det inte alls osannolikt att förbundskapten Rikard Grip skulle välja att plocka med honom till stortävlingen som startar i nyårshelgen.
Axel Ekström, som fick chansen i Tour de ski förra året, fortsatte åka bättre än under säsongsinledningen, men har fortfarande en bra bit kvar till fjolårsformen. Han slutade på 62:a plats, 2.37 bakom Hakola (1.24 bakom Danielsson) och var därmed elfte bästa svensk. ”Trots kämpig söndag så summeras helgen som ett lyft åkmässigt”, skriver Ekström på instagram.
I Östersund förlorade Karlslunds Maria Gräfnings en spurtduell om tredjeplatsen i premiären av nya tävlingen Östersund classic. Efter 42 kilometer klassisk åkning fick hon ge sig med en tiondel mot Sara Lindborg, som tävlar för samma långloppslag som Bob Impola (Team Serneke). Britta Johansson Norgren vann som vanligt, åtta sekunder före Lina Korsgren och 3,5 minuter före Lindborg och Gräfnings. Impola blev sjua i herrtävlignen, där Anton Karlsson spurtade ned Oskar Kardin om segern (Impola var 22 sekunder bakom).
I premiären av juniorernas Sverigecup, i Boden, tog Garphyttans Emil Hagström enda topp tio-placeringen när han blev nia (utslagen i semifinal) i lördagens sprint i klassisk stil (i den yngre juniorklassen, för 17–18-åringar). På söndagen var han bara tre tiondelar ifrån en till när han i tiokilometersloppet i klassisk stil blev elva.
I tredje (av fyra) etapper i Arboga OK:s Julserien ledde Martin Regborn med 14,5 minuter efter elva av tretton kontroller, men sedan ska han, om man får tro splittiderna, ha stämplat fel och utgått. Därmed tog KFUM Örebros Jonatan Gustafsson, som låg trea, 21 minuter bakom Regborn, andraplatsen knappt åtta minuter bakom Janne Selkälä, Köping-Kolsva, i den längsta klassen. Stämmer diskningen tappade Regborn andraplatsen i sammandraget (en poäng bakom Markus Larsson) till en fjärdeplats, 51 poäng bakom Tomas Jansson, Vandrarringen. Sista deltävlingen avgörs på annandagen.
Det finns ju inga tävlingar att rapportera om i dag, eftersom Örebro parkrun blev inställt och varken Filip Danielsson eller Axel Ekström valde att köra sprinten i skandinaviska cup-premiären i Finland. Så därför blir det ett par nyheter i korthet, i stället:
** Internationella skridskoförbundet har nu bekräftat den inofficiella listan jag rapporterade om natten mot måndag: Alltså att Örebroskrinnaren David Andersson fixat en plats åt Sverige på 1 500 meter (och en plats som andrareserv som SOK får chansen att utnyttja om ett par av de 18 länderna som delar på de 36 platserna på 1 000 meter tackar nej, och en plats som femtereserv om några av de 17 länderna som delar på de 36 platserna på 500 meter tackar nej). Nu återstår bara att se om Svenska olympiska kommittén tackar ja till platsen och skickar David till Sydkorea (Sverige har också en plats på 5 000 meter som Nils van der Poel åkte hem, samt en plats som sjättereserv på 10 000 meter).
** Såväl Matthias Wengelin som Axel Lindh, de båda VM-meriterade mountainbikecyklisterna som bor i Örebro, byter klubbar inför 2018. Wengelin, som flyttade till Örebro i november 2015, tävlade 2016 för Almby och 2017 för Örebrocyklisterna, men kommer 2018 inte att köra för någon Örebroklubb utan för Stockholmsklubben Länna Sport CK, meddelar han på instagram. Bytet medför också att han byter från Bianchi till Scott. ”Ser fram emot att få köra i samma klubb som bland annat Johan Possman som var en av mina idoler när han tävlade i downhill och Dennis Dertell som var en av mina största konkurrenter under ungdomsåren. Jag kommer även få med mig Jack Kok ut på tävlingar både här hemma i Sverige och internationellt vilket kommer bli jäkligt kul”, skriver Wengelin på instagram. Lindh, som flyttade till Örebro i februari 2016, har ännu inte meddelat vilken klubb han kommer köra för 2018, bara att han lämnar Almby som han tävlat för de två senaste säsongerna. ”. Utan stöd så som erat fungerar det inte att driva en elitsatsning. Ni är jättemycket värda”, skriver han som tack till Almby på instagram.
** Och vill ni läsa mer om att det blir Tiomila i Ånnaboda 2022 så finns det en hel del att läsa på Svenska orienteringsförbundets hemsida.
1) Skandinaviska cupen
Premiären i skandinaviska cupen, längdskidåkningens näst högsta serie bakom världscupen, avgörs som en trestegsraket i helgen, och startade redan på fredagen med ett finfint resultat för Filip Danielsson och ett skönt besked om att kroppen är på väg åt rätt håll för Axel Ekström. Vedevågssonen Danielsson blev näst bäste svensk, elva sekunder bakom Simon Lagesson, och 17:e sammanlagt (14 norrmän, Lagesson och en finländare topp 16) över 15 kilometer fristil (Danielsson var 1.11 bakom segrande Daniel Stock). Danielsson låg på 26:e plats halvvägs, men fick en bra rygg i Martin Løwstrøm Nyenget ut på andra varvet och klättrade i resultatlistan, berättar han på sin blogg. Garphytteåkaren Ekström, som tillhör A-landslaget men som får åka cuppremiären i Finland i klubblagsdress blev tredje bäste svensk och 25:a totalt, tolv sekunder bakom Danielsson. En rejäl uppryckning jämfört med tidigare resultatet Ekström svarat för den här vintern, och bakom sig i listan hade han 15 svenskar, bland annat landslagsmän som Björn Sandström, Karl-Johan Westberg och Simon Andersson. Totalt kom 199 åkare till start i herrklassen.
I morgon fortsätter tävlingarna med sprint i fristil, som Danielsson valt att stå över, och på söndag avslutas de med ytterligare ett 15-kilometerslopp, men då i klassisk stil. Det kan mycket väl vara så att svenska Tour de ski-platser står på spel, så det gäller att prestera.
2) Östersund classic
Långloppssäsongen är ju ännu i sin linda, men många är sugna på att sätta nummerlapp på bröstet redan i december, och de får chansen i nystartade Östersund classic. Det vankas 40,5 kilometer i klassisk stil, och på startlinjen finns massor av starka namn som trefaldige Vasaloppssegraren John-Kristian Dahl, Britta Johansson-Norgren, Astrid Øyre Slind, Stian Hoelgaard och Oskar Kardin – men också länets toppåkare i Bob Impola och Maria Gräfnings.
3) Julserien i Arboga
Örebro parkrun har blivit inställt i helgen på grund av underlaget på banan: ”För isig och risken för halka är stor. Det känns tråkigt men säkerheten kommer alltid främst”, skriver arrangörerna på tävlingens facebooksida. Så den som vill tävlingsspringa i helgen får leta fram kompassen och bege sig till Arboga OK:s klubbstuga där den tredje av de fyra etapperna i Julserien avgörs på söndag.
Mer om det senare, förstås, men missa för allt i världen inte att Ånnaboda kommer stå som värd för Tiomila 2022!
Jag har haft instagram i rätt många år nu, men fram tills i söndags hade jag bara läst andras inlägg – aldrig lagt ut en enda bildruta själv. Jag har funderat och funderat på vad jag ska ha det där kontot till, mer än att följa andra. Men när min närmsta chef hörde av sig med en förfrågan om ett rätt speciellt projekt, som är kopplat till bloggen, för några veckor sedan så föll polletten ned. Tyvärr har det inte gått lika snabbt för projektet att komma på plats, och därför vill cheferna att jag håller tyst om vad det handlar om. Men jag har så smått börjat fylla flödet med bilder som en träningsdagbok, en liten smygstart tills ”allvaret” kickar igång. Det kan bli i morgon, nästa vecka eller efter nyår, vi får väl se. Men målgång för projektet är hur som helst augusti 2018, och jag får väl försöka hålla takten med ett inlägg per dag även där, precis som här på bloggen. Adressen om ni vill följa eller bara tjuvläsa? www.instagram.com/jonasbrannmyr, förstås (och ja, jag vet att jag bara lagt ut fyra bilder och att jag redan blivit tjatig, men eftersom jag aldrig har med mig kameran ut när jag tränar så är det svårt att variera sig, men jag ska ta lite professionell hjälp av mina mer instagramerfarna kollegor – så stå ut, bättring utlovas!).