Emilia Fahlin slutade på 28:e plats i tempoloppet i EM i franska Plumelec i dag (kollega Fiedler skrev några rader om det här, med en arkivbild från OS 2012), hennes comeback i mästerskapstempon tre år efter senaste loppet och fem respektive sex år efter de dubbla topp tio-placeringarna på VM 2010–2011. Avståndet upp till segrande Ellen van Dijk nästan fyra minuter. Ingen omedelbar succé, alltså. Men det förklarades både av banans karaktär – 350 höjdmeter på 25 kilometer varav närmare 100 i en avslutande backen sista två kilometerna – och dagsformen. Det berättade Fahlin när jag talade med henne (först och främst för en intervju ni kan läsa i morgondagens pappers-NA) några timmar efter målgång.

– Nej, det var ingen toppdag alls i dag. Framför allt är jag besviken på känslan i kroppen, jag hade jättesvårt att hitta flyt. När man har kraft kan man ligga och mata på, på toppen av sin styrka, länge. Men i dag var en tyngre dag, och då blir man hårt straffad, framför allt på en sådan här bana. Det blir snabbt stora tidsavstånd när det är så tungåkt, har man inte det lilla extra får man inget gratis någonstans. Man tappar på alla partier och ligger bara och sliter. Redan när jag såg banan för första gången i måndags var det inga jublande känslor, direkt. Det är inte en sådan bana jag tycker om, om man säger så. Men man kan inte ändra på banan utan måste försöka göra bästa möjliga av det. Samtidigt kan man inte gräva ned mig för det här, det finns många i det här startfältet som gått in för tempoloppen hela året och jag har precis kommit igång med det, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Tror du att det här påverkar dina chanser att få köra VM-tempot?
– Tja … VM är ju helt annorlunda, det är en helt annan bana. Den har en helt annan rytm, det är fram och tillbaka på ett ställe och helt platt, och det är något jag tycker bättre om. Den borde passa mig mycket bättre. Men vi får se vad förbundet säger, det är inte bara mitt val om jag får köra eller ej. Vi får se vad det finns för sug från deras sida att stötta en större satsning på tempo, vi får se vad som händer nu efter EM. Det är klart att ingen är jublande nöjd när man kommer 
i mål en sådan här dag, men man får försöka tänka att det finns banor som passar bättre och sämre. Ibland får man ta en motgång.
Men först är det linjeloppet på lördag, vad har du för tankar inför det?
– Det är en helt annan tävling, och jag har visat på linjeloppen på slutet att jag kan få det att stämma. Det kan ske även på lördag. Nu har jag fått köra ur kroppen med ett riktigt pass i dag, och det är ett sätt att vakna inför lördagen om inte annat. Jag tror i varje fall inte att det gör någon skada, förra veckan (i Lotto tour) kändes det bättre och bättre för varje dag. Det har varit ett långt år och det kommer nog gå lite upp och ned med formen här på slutet, men jag tar med mig känslan från sista etappen i Lotto, den var tuff precis som det kommer bli på lördag och jag kunde ändå med och göra något bra, så jag har en positiv känsla.
Ja, det är en tuff bana. Åtta varv på 14 kilometer, med runt 200 höjdmeter per varv. Hur ser du på den?
– Vi avslutar ju med samma rejäla backe som det var på tempoloppet, och det är ju den stora grejen. I övrigt har jag inte kört hela banan än, och även om jag tävlade här för två år sedan så har jag den inte färskt i minnet, utan vi ska ut i morgon och kolla.
Vad förväntar du dig för typ av tävling, det blir ingen klungspurt, va?
– Nej, jag har svårt att se att det kommer vara någon jätteklunga. Det är svårt att tro att det blir 100 stycken med in mot mål. Möjligen en liten, liten klunga. Men det kan också vara så att det går loss en utbrytning på toppen av den där backen några varv före mål, och har de flesta större nationer med några cyklister där kan den hålla i mål. Jag tror att de starkaste klättrarna kommer köra i den där backen. Det kommer kanske inte ge utslag på andra, tredje eller fjärde varvet, men när vi kommer längre in i tävlingen kommer det bli slitigt för många och då kan det bli att några går iväg. Så det finns lite olika möjligheter, det är en öppen tävling och svårt att se något givet scenario. Det gäller att vara flexibel.
Ni är sex svenskor till start, är det givet att alla ska köra för Emma Johansson som i OS?
– Vi får väl se. Vi ska ha taktikmöte 
i morgon, men jag har svårt att se att det blir allt på ett kort den här gången. Jag har visat på slutet att jag är det näst starkaste kortet i laget, och därför hoppas jag att jag inte ska behöva göra en massa jobb alldeles för tidigt den här gången. Men sedan är frågan hur sportchefen lägger upp taktiken inför avslutningen. Som jag ser det borde det finnas lite mer utrymme här än i OS. Givetvis kör vi för Emma som är den starkaste, men om det öppnar öppnar upp sig med någon utbrytning på slutvarven kanske jag kan få chansen att gå med.