Emilia Fahlin laddar för OS – Martin Regborn för hemma-VM. Typ det största man kan vara med om i respektive sport, alltså.
För cyklisten handlade det på tisdagen om femte etappen av sju i Thüringen rundfahrt, och även om hon fick släppa sista biten in mot mål på den tunga banan var hon bara elva sekunder bakom nederländska giganten Marianne Vos, som tog tredje etappsegern på fem dagar. Fahlin slutade på 16:e plats, vilket räckte för att klättra från just 16:e till 13:e i sammandraget, där hon är 2.30 bakom totalledaren Ellen van Dijk, Nederländerna, vilket råkar vara exakt samma tidsavstånd som skiljde de båda i måndagens tempolopp. Emma Johansson, som kör tävlingen för sitt brittiska stall Wiggle-High5, är åtta i sammandraget medan Fahlins landslagskompisar är långt efter i totalen; Ida Erngren är 66:a, Alexandra Nessmar 73:a, Saran Penton 78:a och Sara Olsson 90:e, medan Sveriges tredje OS-cyklist Sara Mustonen-Lichan bröt touren inför gårdagens tempo. Thüringen runt avslutas med två 130 kilometer långa etapper onsdag och torsdag, vilket blir Fahlins två sista tävlingsdagar före OS.
För orienteraren gav tisdagen säsongens tredje seger i Milans poängtävlingar, och prickar han bara in en tisdag till (2, 9 eller 17 augusti) så lär han ta totalsegern. Regborn, som är nyligen hemkommen från landslagsläger inför VM (läs hans egen blogg om lägret här). Vann den sju kilometer långa tävlingen i öster om Norasjön med nästan tre minuters marginal före tvåan, Tisarens Filip Jacobsson, och nästan fem före KFUM Örebros Oskar Arlebo och Hagabys Jakob Wallenhammar på tredje- och fjärdeplatserna. Rebecka Nylin var bästa dam på 25:e plats, 28.45 bakom Regborn. Ärlas Simon Hedlund leder alltjämt totalen närmast före Oskar Arlebo (som dock tog in 230 poäng/sekunder på Hedlund i kväll och nu bara är 47 bakom) och Per Eklöf (som tog in 123 och är 571 bakom). Även om Hedlund tar ännu en seger räcker det att Regborn är inom fyra minuter från segern i någon av de kvarvarande tävlingarna för att passera honom och ta totalsegern.
Onsdag och torsdag blir det mer orientering i länet, då Klackenloppet avgörs i Gillersklack över två dagar. Järnbärarna och Lindebygden samarrangerar på en nyritad karta över ett område som de själva beskriver som ”fantastisk terräng i spännande och varierad, nästan orörd natur” av ”flack lågfjällskaraktär med långsluttande mossar”. Låter ju trevligt.
Jag skrev ju en hel del om Emilia Fahlins succéhelg i Thüringen rundfahrt i går (hennes första internationella pallplats på fyra år, i konkurrens med stora delar av världseliten, i ett OS-genrep), och efter kvällens tempolopp fick jag tag i Örebrocyklisten i bilen på väg från tävlingsplatsen till svenskarnas hotell (för en artikel i tisdagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se). Större delen av samtalet kom dock att handla om att hon återigen fick köra ett tempolopp utan tempocykel.
Det italienska stall hon kör för i år, Alé-Cipollini, är ju inte det mest ekonomiskt starka på touren och det har visat sig gång på gång just när det kommer till tempolopp. De tyckte inte att de hade råd att ens plocka med tempohjälmarna (och än mindre några tempocyklar eller ens diskhjul) till etapploppet i Argentina i januari, inför Auensteiner-Radsporttage i Tyskland i juni fastnade tempocykeln på flyget, och under ett träningsläger i Sierra Nevada-bergen i sommar gick det elektroniska växlingssytemet sönder. Fahlin fick det lagat, och kunde köra i full tempoutrustning (tja, förutom att utrustningen är satt på en linjecykelram och att hon fick låna in ett diskhjul) för första gången för året när hon var mindre än fyra sekunder från att sno SM-guldet från världsrankningsettan Emma Johansson i Västerås för tre veckor sedan. Sedan dess har Fahlin inte kört på tempocykeln, men när hon plockade fram den för dagens etapp i Thüringen visade det sig att växlingssystemet återigen var trasigt. Fahlin berättar själv.
– Klart att jag är besviken när jag låg så bra till i sammandraget. Cykeln har bara stått sedan SM, men nu är det samma problem som före SM, det elektroniska växelsystemet är trasigt igen, trots att vi fixade det med ett nytt batteri. Men växlingssystemet är av en modell som är ett par år gammalt, och det är något som inte fungerar som det ska, det är ett återkommande problem som jag hoppas blir åtgärdat. Jag har som mål att köra tempo både på EM och VM i höst, och att försöka göra något vettigt av det. Då behövs det en temporam till att börja med, för hittills har jag fått köra på en linjeram med tempoutrustning, och rätt komponenter på den. Jag har legat på teamet, och den ska vara beställd nu, men vi får väl se när den dyker upp, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Hur blev tempoloppet med linjecykeln (Fahlin slutade på 33:e plats av 107 startande, 2,5 minuter bakom segrande Ellen van Dijk men trots allt bara 46 sekunder bakom)?
– Överlag var det ingen toppdag om man ser till känslan i benen, inte alls som lördag och söndag. Och det var en ganska tuff, böljande bana runt öppna fält. Sedan gjorde det sitt till att man inte har den cykeln man skulle vilja ha, det gjorde att det inte kändes hundra ens före start. Har man sedan inte superben är det svårt att göra något bra. Men du hade en fantastisk helg. Hur upplevde du lördagen?
– Det var en ganska tuff tävling. Mycket upp och ned, och dessutom ganska tekniskt genom små byar, och med en hård avslutning. Med nio kilometer kvar gick vi ut på sista varvet som innehöll en kilometerlång backe, där det blev körning. Jag slet mig med som en av elva i tätgruppen över där. Det var bara att bita ihop och köra så hårt det gick, och det var skönt att se att man kunde sitta med där framme, att kunna vara med i tävlingen i en sådan tuff final. Jag var den enda i laget (svenska landslaget, som Fahlin för omväxlings skull kör för den här veckan) som kom var med, vilket gjorde att jag inte behövde ta så stort ansvar i gruppen utan kunde koncentrera mig på spurten. Ryskan som vann gick iväg med några kilometer kvar, men där bakom lyckades jag ”hyfsat” i spurten. (Marianne) Vos är ju ingen nybörjare direkt (hon har tolv VM- och två OS-guld på meritlistan). Hur värderar du den här tredjeplatsen?
– Sett till motståndet värderar jag den väldigt högt. Kroppen kändes väldigt bra också, jag kunde gå med bra utan att jag kände att det gjorde jätteont. Skönt att det går framåt och riktigt bra tajming. Ja, bara tre veckor kvar till OS. Hur kommer sista uppladdningen se ut?
– Det är tre etapper kvar här, och de två kommande (tisdag och onsdag) ska vara de tuffaste, innan det blir en lite lättare avslutning (efter tempoloppet tappade Fahlin från från en femteplats i sammandraget, 29 sekunder från täten, till en 16:e-plats, 2.10 bakom). Sedan blir det hem till Spanien (Fahlin bor i Girona) och packa om, landa lite, ladda om mentalt och få ett par sista, bra pass gjorda. Sedan flyger vi till Rio den 29 juli. Vi kommer vara där en dryg vecka innan loppet för att ställa om kroppen till brasiliansk tid, kolla banan och ladda upp.
För övrigt glömde jag ju att redovisa resultaten från Leksand sommarland kvällsmarathon som avgjordes i lördags. Loppet, som liksom bland annat Decembermarathon, Svampenmaran och Örebro backyard ultra, arrangeras av Ola Nordahl och var en engångsföreteelse där 31 seniorer och 13 barn sprang mellan 1 263 och 42 195 meter (19 tog hela maratonet). Örebro AIK:s Lena Koss var enda dam i maratonklassen och vann därmed på 5.16.32, medan Hasse Byrén, Spartacus, var bäste länslöpare på herrsidan med en tredjeplats på 3.42.31, 17 minuter bakom segrande Jörgen Stagreus, Goif Kåre.
Den som följt den här bloggen kan ju bakgrunden när det gäller Emilia Fahlin. Om de slitiga åren, om alla sjukdomarna, om hoppen och de ständiga bakslagen, att hon så sent som förra sommaren allvarligt funderade på att skita i allt ihop och lägga av. Men hur allt sedan plötsligt vände förra sommaren (det sammanföll med en laseroperation av näsans slemhinnor, men det är förstås svårt att veta om det var det som blev den avgörande faktorn), och Örebrocyklisten plötsligt började göra resultat igen, efter tre, nästan fyra, hundår. Redan på sensommaren spurtade hon ned Emma Johansson i Tour of Norway och i VM på höstkanten var hon sekunder från medalj i lagtempot och var sedan i utbrytning och medaljkamp med bara tre kilometer kvar av linjeloppet (men där fick hon inte fullfölja, fick inte hjälpa till i utbrytning eftersom hennes främsta uppgift var att hjälpa Emma Johansson till medalj).
Årets säsong tog vid där den förra slutade, och har varit en enda lång framgångssaga. Från åttondeplatsen (i tempo, på linjehoj!) och fjärdeplatsen (bästa placeringen i ett internationellt lopp sedan 2012) i Argentina i januari via femteplatsen i världsklassmotstånd i Drentse Acht van Westerveld i mars (under en vår som Fahlin till stora delar tillbringade i utbrytning) till bergatröjan i Tour of Chongming Island och priset för mest offensivacyklist i världstourtävlingen Aviva Womens Tour.
Och i går, lördag, kröntes alltihop alltså med en internationell pallplats, Fahlins första sedan tredjeplatsen i en etapp på Lotto-Decca Tour några veckor efter London-OS 2012. Fahlin satt med över de inledande backarna på banan runt Erfurt, och var sedan en av bara tio som fanns med när förstaklungan bakom ensamma utbryttaren Olga Zabelinskaya, Ryssland, sprack upp på slutet och där bara tolvfaldiga världs- och tvåfaldiga olympiamästaren Marianne Vos, Nederländerna, lyckades hålla Fahlin bakom sig i klungspurten. En tredjeplats som kanske är det bästa örebroaren gjort i karriären, även om det finns en del att jämföra med längre tillbaka (två niondeplatser på VM-tempon, fem SM-guld, en handfull internationella segrar 2010-2012), för frågan är om Fahlin någonsin presterat så bra i så tuff konkurrens. Bara i den där tio man starka tätgruppen fanns VM-medaljörer som Ellen van Dijk, Emma Johansson och Elisa Longo Borghini som fajtades om placeringarna, och längre bak i fältet fanns en stor del av dem som ska göra upp på OS-banan i Rio om en månad.
Tack vare tredjeplatsen avancerade Fahlin till tredje plats även i totalen, bakom just Zabelinskaya och Vos, men lyckades trots det komma iväg i en tidig utbrytning på dagens etapp. Vos lag Rabobank-Liv såg dock till att jaga ikapp de åtta utbrytarna för att inte äventyra sammandraget, men Fahlin lyckades ladda om och hålla sig långt framme i klungspurten. Blev sexa bakom idel världsnamn (Vos, Johansson, van Dijk, Brennauer, Van Vleuten) och är femma efter tre av sju dagar i Tyskland. I morgon väntar ett 19 kilometer långt tempolopp där det förstås ska bli extremt intressant att se var Fahlin står i förhållande till yppersta världseliten efter hennes urstarka forcering på SM i Västerås förra månaden.
Och samtidigt måste man någonstans ha i bakhuvudet: Vem hade trott på allt det här för ett år sedan?
Även i mounatinbike-SM gick det snuskigt bra för länet i helgen. Matthias Wengelin styrde upp silver i sprint, guld i crosscountry (före OS-silver-Gustav Larsson!) och silver i stafett (med Axel Lindh, som var gruvligt besviken över ”karriärens sämsta SM-lopp” på lördagen, och junioren Ludvig Egeryd på de två första sträckorna). Läs kollega Fiedlers texter om de framgångarna här och här!
I Sixtorpsloppen (som kollegorna på sydredaktionen bevakat) tog Sarah-Jane Barrable, Ravinen, och Olof Dunsö, Söderlöparna, hem segrarna på maratondistansen (segrartiderna 5.04.56 respektive 4.38.48 skvallrar om att det inte var någon vanlig mara …) medan Elin Lindahl, Fjugesta, och Fredrik Rådström, Hällefors/Karlskoga, blev bästa länslöpare med varsin andraplatser. Det var även ett och annat lokalt namn i Tiveden trail, om än inte på några riktigt framskjutna placeringar (annat än i parstafetten).
Det sju dagar långa etapploppet Thüringen runt är Örebrocyklisten Emilia Fahlins genrep inför OS i Rio de Janeiro. I den första etappen, över 66 kilometer med start och mål i Gotha på fredagskvällen, passerade Fahlin mållinjen som 31:a i den 110 cyklister stora huvudklungan, efter att dragit fram landslags- och OS-kollegan Sara Mustonen-Lichan till en åttondeplats (svenska OS-kaptenen Emma Johansson kör för sitt stall Wiggle-High5 i tävlingen, och slutade elva). Nederländska stjärnan Marianne Vos vann etappen. I helgen fortsätter etapploppet med en 103 kilometer lång etapp med start och mål i Erfurt på lördagen och en 114 kilometer långa etapp med start och mål i Altenburg på söndag, och därefter återstår ytterligare fyra etapper.
Almbys Johan Lindbom, SM-guldmedaljör i sprint i går, tog fredagens enda länsmedalj vid mountainbike-SM i Värnamo när han tog silver i crosscountry i H30-klassen.
Nere i Kalmar tog exil-hälleforsaren och friidrotts-VM-löparen Louise Wiker på fredagskvällen hem Victorialoppet (31.46 över nio kilometer), 27 sekunder före klubbkompisen (i Hässelby) Madeleine Larsson. Wiker har efter en tung vår de senaste veckorna vunnit både Semesterloppet i Mariefred och 5 000-metersloppet i lag-SM.Glanshammarssyskonen Sabina och Melker Forsberg slutade båda trea och fyra i F18- respektive P16-klasserna, som båda gick över fyra kilometer. Sabina på 15.28, Melker på 13.55.
Och redan i går sprang Mattias Nätterlund Trogstaloppet, ett åttakilometerslopp strax utanför Hudiksvall, och slutade tvåa, 57 sekunder bakom Jesper Lysell (bror till landslagsorienteraren Jerker och själv mer känd som pansarbandvagnsägare än löpare) med tiden 27.09.
1. Mountainbike-SM
Efter torsdagens sprint fortsätter SM i Värnamo med OS-disciplinen crosscountry under fredag (12- och 14-årsklasserna i ungdoms-SM, alla veteranklasserna) och lördag (16-årsklasserna i ungdoms-SM, junior-SM och elitklasserna). I den sistnämnda är det inte bara de båda internationellt meriterade toppcyklisterna från Almby – Matthias Wengelin och Axel Lindh – som kommer till start utan även Grythyttans Fredrik Berg, som liksom i fjol kör för Kvänums IF. Berg har ju en rätt udda bakgrund: Han tog dubbla junior-SM-guld 2009 och 2010, representerade Sverige i lag-VM 2007 och 2009 och skrev fabrikskontrakt med Husqvarna 2011 i motorcykelsporten enduro, men tvingades lägga av på grund av hjärnskakningar och hittade till mountainbikesporten mest av en slump. Utvecklingskurvan har varit spikrak, och målet har hela tiden varit inställd på att ta SM-medalj även i mountainbike. Men det lär inte ske redan på lördag, eftersom Berg främst specialiserat sig på långlopp, där han den här säsongen ligger tvåa i den svenska långloppscupen efter fem topp tio-resultat på sex deltävlingar. Lördagens crosscountry-SM blir Bergs första i karriären efter att han kraschade på träning inför förra årets mästerskap och ådrog sig en ny hjärnskakning, och därför tvingades stryka sig då. Årets uppladdning blev något av en ovälkommen déjà vu när Berg kraschade i långloppet Mörksuggejakten i söndags. Givetvis ringde jag upp honom för att höra hur det står till inför SM-starten.
– Jag testade kroppen i onsdags och bestämde mig för att köra SM. Det funkade faktiskt ganska bra när jag satt på cykeln, även om jag var stel i kroppen morgonen efter, det kändes att man provat gränserna. Höften var värst i början efter kraschen, men den har börjat mjukna upp nu och då är det värst i ryggen i stället. Det gör ont när jag vrider i sidled, och jag är rädd att det ska bli riktigt illa när jag kör över rötter och sten och så. Men det är bara en mjukdelsskada, så det är bara att härda ut. Det är inte som förra året, när det var en hjärnskakning. Då kan man inte chansa. Annars känns det kusligt likt förra året. Jag gjorde bara en rejäl krasch då och har bara gjort en rejäl krasch i år, men båda var precis före SM, säger Berg till Konditionsbloggen. Har du varit till läkare?
– Nej, jag var i valet och kvalet om jag skulle åka in och få en röntgen. Men om det var någon skada så var det revbenen, och då gör de ju ändå inget. Men nu känns det bättre och bättre, så det var nog bara musklerna som fått sig en smäll. Annars har det väl gått väldigt bra för dig i år?
– Ja, det tycker jag absolut. Även om jag hunnit bli 27 år känner jag mig fortfarande som en junior i mountainbike. Men jag har tagit riktig kliv, verkligen höjt lägstanivån. Det fanns tävlingar förra året när jag var med i förstaklungan och nosade på topp fem, men då var jag mycket ostabilare och kunde vara 25:a i ett lopp trots att det inte var något krångel. Formen var svajig, helt enkelt. Men i år har jag haft en jämn och hög form, och det känns riktigt gott att jag kunnat etablera mig i toppen med topp tio-placeringar i alla lopp förutom nu när jag kraschade. Förhoppningsvis kan jag få på någon riktig smäll och utmana om topp tre-placeringar under andra halvan av säsongen. Du har naturligtvis börjat få en del rutin nu, men finns det andra saker som gör att du utvecklats i år?
– Antalet träningstimmar i år är ganska likt vad jag lagt ned tidigare, men jag tränar smartare. Jag har tagit hjälp av Jussi Henttonen, en gammal VM-åkare från Stockholm som satt ihop ett upplägg. Förra året körde jag nog lite för hårt i veckorna, vilket gjorde att jag blev sliten på helgerna och inte fick till någon form i loppen. Med Jussis hjälp tränar jag smartare. Jag har tävlat i princip varje helg sedan början av maj, och man kan inte ha toppform hela tiden, men det gäller att få till en jämn nivå. I enduron fanns det inget sådant tänk alls, där körde man bara på. Klart det var viktigt med konditionen där också, men även om man var förkyld eller nedtränad kom man långt på teknisk förmåga och känsla för hojen. I renodlade konditionssporter är man däremot körd om man inte har en bra dag. Att jag inte förstod det fick jag sota för förra året … Vad har du för förväntningar på crosscountry-SM-debuten, då?
– Det är jättesvårt att säga en målsättning eftersom jag inte alls vet hur jag står mig mot alla som är på plats. Många har fokuserat just på den här tävlingen medan jag siktar mer på långloppen, och vi har en väldigt bred topp med många som har en grymt hög nivå i Sverige just nu. Jag körde lite crosscountrylopp i våras, innan långloppssäsongen drog igång, och jag tycker att jag höjt mig där också, rent tekniskt på de uppbyggda banorna och med den höga intensiteten. Men jag kan inte förvänta mig att vara med i absoluta toppen, kan jag kriga runt topp tio får vara nöjd.
Fredrik Berg i Borlänge tour tidigare i år. Foto: Privat
2. Thüringen rundfahrt
Mer cykel? Jodå. Redan i dag, fredag, drar sju dagar långa etapploppet Thüringen runt igång, och det är inte bara Emilia Fahlins första tävling efter de dubbla SM-medaljerna i Västerås utan dessutom hennes sista före OS i Rio de Janeiro. Örebrocyklisten kör inte för sitt italienska stall Alé-Cipollini i den här tävlingen, utan för svenska landslaget just för att ladda för OS. Eftersom Wiggle-High5 kör tävlingen tvingas svenska kaptenen Emma Johansson, som är regerande mästare i tävlingen, dock att köra för sitt stall medan Fahlin och tredje OS-länken Sara Mustonen-Lichan anför ett lag med lite mindre namnkunniga svenska cyklister: Alexandra Nessmar, Sara Penton, Sara Olsson och Ida Erngren (och Fahlin har fått nummer 131, som kapten i svenska laget). En hel del tunga namn finns på plats för att OS-genrepa på de tyska vägarna. Förutom samtliga svenskar även italienare som Girogia Bronzini och Elisa Longo Borghini, nederländare som Marianne Vos, Chantal Blaak och Annemiek van Vleuten och britter som Emma Pooley. Det ska förstås bli högintressant att se vad Fahlin kan göra i den omgivningen. Det hela startar med en 67 kilometer lång linjeetapp med två rejäla backar och med start och mål i Gotha på fredagen, och avslutas i Gera på torsdag. Däremellan väntar drygt 66 mil cykeltävling, varav 19 kilometer är ett tempolopp i Zeulenrodaer Meer, om borde kunna passa Fahlin, på måndag.
3. Sixtorpsloppen Skrev redan förra veckan lite inför premiären av något som kan bli en riktig klassiker i trail- och långlöparkretsar häromsistens: Sixtorpsloppen med 42 kilometer långa Skogsmaran som kronjuvelen. I morgon är det dags, och startlistan är släppt. Fredrik Rådström, karlskogingen som springer för Hällefors, har visat fin form på slutet med topplaceringar i Hyttloppet och Riddarsprånget, och även om han inte brukar springa så långt och i sådan tuff terräng så får han gälla som favorit. Fjugestas Elin Lindahl är en av endast två anmälda damer.
På andra sidan länsgränsen avgörs Tiveden trail, även det under lördagen, och med 21,5 kilometer som huvudklass. Till den tävlingen har jag dock inte hittat någon startlista.
Örebro har ju fått två mountainbikecyklister av internationell klass den här säsongen, sedan både Matthias Wengelin och Axel Lindh flyttade hit i vintras och började tävla för Almby. Vid SM-sprinten i Värnamo i kväll fixade Wengelin, som hunnit med att vara VM-femma och EM-sexa i sprint den här säsongen, sin första SM-medalj åt nya klubben: Ett silver. Det innebar förvisso att han blev av med mästerskapströjan; han vann nämligen sprintdistansen på SM i fjol, men det verkade han ta med ro när jag smsade med honom tidigare i kväll. Lindh, då? Tja, han hade lika gärna kunnat ta en SM-medalj han också, men åkte ut i semin och fick nöja sig med att köra hem en femteplats genom att vinna B-finalen. ”I år igen sopade jag mig i semin, för att sedan känna mig riktigt snabb i B-finalen”, skrev Lindh på Instagram.
Förutom elitklasserna avgörs också ungdoms-, junior- och veteran-SM i Värnamo. Där blev det ytterligare tre medaljer för Almby i sprinten: Guld silver och brons för Johan Lindblom i H30, Linnea Angerman i D30 respektive Katarina Rönnbacka-Nybäck i D40, medan Karlskogacyklisternas Maria Nilsson fick nöja sig med en fjärdeplats i D40-klassen.
Mer cykel blir det på bloggen de närmaste dagarna då SM i Värnamo fortsätter med crosscountry på lördag och Emilia Fahlin redan i morgon, fredag, drar igång OS-genrepet Thüringen runt. Och så är ju Örebrocyklisternas långtrampare ute och cyklar 100 mil för tillfället ….
Om någon tyckte det var dåligt med deltagare i veteran-SM i maraton, så var det förstås ingenting mot vad det var i veteran-SM över distansen 100 kilometer i dag, trots att det till skillnad mot maratonmästerskapet avgjordes tillsammans med senior-SM, under självaste SM-veckan i Norrköping. I damklassen (seniorerna alltså, de ”riktiga” SM-gulden som är desamma som Svenska friidrottsförbundet delar ut i till exempel längdhopp eller på 800 meter) kom bara tre (3!) löpare till start och bara två (2!) klarade de tio milen. Därmed delades inget SM-brons ut 2016 (hemmalöparen Frida Södermark, vinnaren av Svampenmaran, tog guldet drygt tio minuter före Väsbys Sophia Sundberg; och tog också guldet i D35 – några andra veteranmedaljer delades inte ut eftersom det inte fanns fler veteraner på plats … – på en tid som hade räckt till fjärde plats i herrtävlingen). Trist, alltså. På herrsidan var 23 anmälda, 15 stod distansen ut, och värmlänningen André Rangelind vann till slut med drygt sex minuters marginal (på tiden 6.51.27) till Ockelbos sköning Elov Olsson efter att de båda haft sällskap en bra stund. En lokal löpare kom faktiskt till start – Fjugestas Claeas Lagerström, som tävlar för Garphyttans IF, och som blev tolva totalt och knep silvret i H50-klassen (med två startande) på tiden 10.26.44.
Under SM-veckans avslutande dag avgjordes också lag-SM-finalen, och trots att jag skrev i går att Louise Wiker förmodligen inte skulle komma till start, så gjorde exil-hälleforsaren (som sprang maraton på friidrotts-VM i fjol men haft skadeproblem under våren och därför aldrig kunde göra någon attack mot halvmaran på friidrotts-EM) just det. Kom till start. Kom, sågs och segrade, as a matter of fact. Avverkad de 5 000 meterna på 17.36,04 och var därmed över nio sekunder snabbare än tvåan, Spårvägens Mikaela Larsson. Grensegern gav sex poäng som gjorde att Hässelby var i silversits inför den avgörande korta stafetten (Ullevi hade redan säkrat guldet vid det laget), och ”bara” behövde hålla Karlstadklubben Göta bakom sig. Det lyckades laget med, och därmed fick Wiker, liksom Lagerström, avsluta dagen med en silvermedalj om halsen. På tal om Göta, förresten. Linda Take, orienteraren som bodde i Karlskoga och tävlade för Djerf när hon var landslagsmässig i mitten av 00-talet, sprang 2 000 meter hinder på 7.49 blankt och tog andraplatsen där, och säkrade fyra poängs övertag på Lidingö som man med facit i hand kan säga var helt avgörande i bronskampen, eftersom Stockholmsklubben slutade fyra, två poäng bakom.
2008 var han med i svenska stafettlaget som vann student-VM-guld, och under åren har han plockat ett gäng SM-medaljer. I kväll sprang Ärlaorienteraren Emil Andersson hem Milans tionde poängtävling för säsongen, när Martin Regborn befann sig på VM-läger i Strömstad och Filip Dahlgren inte heller kom till start. Förra veckans vinnare, Tisarens junior Filip Jacobsson, var över två minuter bakom på andra plats och KFUM Örebros Erik Lindgren tog tredje i en tävling som avgjordes i Hammarby, öster om Norasjön. KFUM:s Ellinor Eriksson var återigen bästa dam, på 14:e plats. Anderssons klubbkompis Simon Hedlund leder sammandraget, och samlade 350 nya poäng även om han slutade först på sjunde plats i kvällens kubbning (det är ju avståndet upp till vinnaren, i sekunder, och inte placeringen som räknas i poängtävlingarna).
Med bara fyra deltävlingar kvar, och då varje löpare måste räkna sina sex bästa resultat, kan man nu börja urskilja vilka som har möjlighet att ta totalsegern i år. Regborn behöver kuta två deltävlingar till, vilket ser tufft ut med tanke på att hela serien avgörs före VM och det är tveksamt hur mycket krut han vill lägga på en träningstävlingsserie i det läget. Dahlgren har inget VM att tänka på, men måste samla tre tävlingar till för att kunna försvara sin titel. Ser också tufft ut. Enda realistiska utmanaren till Hedlund är därmed tvåan Oskar Arlebo, som behöver vara inom 3.55 bakom segraren i någon av de kvarvarande deltävlingarna för att överta ledningen (förutsatt att Hedlund inte förbättrar sina resultat). Trean Per Eklöf och fyran Martin Larbo är så långt efter att de måste förbättra flera av sina resultat för att nå ikapp.
I morgon avgörs för övrigt SM på 100 kilometer som avslutning på SM-veckan i Norrköping, ett sorgligt bortglömt mästerskap inte bara på Svenska friidrottsförbundets hemsida utan även bland de svenska löparna, som det verkar. Nu finns inte klubbnamn utskrivna i startlistan, men av de jag känner igen finns inte en enda länslöpare till start (Sören Forsberg, Johan Eriksson, Hasse Byrén och Sara Richert och några till hade naturligtvis haft toppchanser i sina respektive klasser), och i damklassen är bara tre löpare anmälda (SM-medaljgaranti!). Trist på en kul distans.
I lag-SM-finalen i friidrott, som också avgörs på onsdagen, är exkarlskogingen och förra landslagsorienteraren Linda Take (2 000 meter hinder!) enda lokala inslaget, om nu inte exilhälleforsaren Louise Wiker dyker upp och tar den vakanta platsen på damernas 5 000 meter för Hässelby, men så verkar inte bli fallet.
I dag (en måndag, av alla dagar!) avgjordes Riddarsprånget i Hova, en del av riddarveckan där. Nära länet, om än på andra sidan gränsen mot Västergötland, lockade den förstås en hel del lokala långkubbare som passade på att få ett lopp mittemellan Viby marathon och Semesterhalvmaran/Sommarmilen. Snabbast av dem var Hälleforslöparen Fredrik Rådström (eller ja, karlskoging är han väl snarast, men han springer för Hällefors LK) som klarade milen på 35.07, endast slagen av Mariestads Andreas Magnusson (på 33.48). Men liksom utomstående inte får räkna poäng i Närkes långloppscup får förstås inte Rådström göra det i Västergötlands. På tredje plats korsade Örebro AIK:s Andreas Ingberg mållinjen på 35.12, bara fem sekunder bakom Rådström och enligt sin egen GPS-klockan för första gången på två år (Startmilen 2014) med en mil under 35 minuter. ”Enormt släpp i buggarna. Så enormt skönt. Har väntat två år på detta!”, skriver Ingberg själv på Instagram. Östansjö hade ett gäng veteraner på plats, där Dag Rydén var snabbast med 23.24 på fem kilometer för en tredjeplats i H60-klassen.
I fredags fick han nöja sig med en tiondeplats i cykelenduro-SM efter att kedjan gått av. Men när örebroaren Matthias Wengelin, som blev VM-femma i sprint förra veckan, var tillbaka i vanlig mountainbikeomgivning igen plockade han hem säsongens tredje seger på fyra starter i årets långloppscup i mountainbike när Mörskuggejakten avgjordes i Rättvik. Men det satt hyfsat långt inne. Spana in segerspurten här:
Wengelin, i den svenska mästartröjan och med den celestefärgade Bianchihojen, vann alltså spurten mot Norrtäljes Mikael Flockhart med 16 hundradelars marginal, efter 70 kilometer tuff tävling. ”Fick lov att väcka spurtbenen i dag , blev jäkligt tajt men hade marginalerna på min sida”, twittrar Örebrocyklisten. Grythyttans Fredrik Berg, som varit topp tio i varenda deltävling så här långt under säsongen, fick nöja sig med en 14:e-plats på söndagen, men behåller ändå med liten marginal andraplatsen i sammandraget före just Wengelin (Serneke Allebikes Michael Olsson, trea på söndagen, leder sammandraget; Wengelin har ju tagit målflagg i tre av fem deltävlingar [de har han också vunnit] varför han ”bara” är trea).
Gustav Hindér lyckades inte följa upp lördagens överraskande SM-brons i orienteringsskyttets sprintdisciplin med en ny medalj i söndagens masstartslopp, utan fick nöja sig med en femteplats, över elva minuter från medaljerna och nästan 20 bakom segrande Andreas Holmqvist, I15.
I Jönköping avgjordes en halvironmantävling med ett stort gäng Örebroatleter till start (dock strök sig Morgan Pätsi efter sommarens skadeproblem). Av namn jag brukar skriva om här på Konditionsbloggen var väl Mårten Vidlund, swimrunentusiasten, den mest namnkunnige. Han slutade på 588:e plats totalt, 86:a i H45-klassen, på tiden 5.22.28. Han var 31:a efter simningen, men tappade både i cykel och löpning.
Konditionsbloggen 