Jag satt uppe och följde natt-SM och fick ut en snabb text om Lilian Forsgrens första SM-medalj i karriären (efter 16 tidigare topp tio-placeringar utan fullträff). Men faktum är att jag när jag skrev den inte hade en aning om det drama som utspelat sig i de blekingska skogarna. Faktum är nämligen att Hallsbergslöparens pannlampa slocknade på väg till första kontrollen, och det var nära att hon valde att ge upp och bryta.
– Jag är faktiskt förvånad över mig själv att jag höll mig så pass lugnt, för direkt när lampan slocknar och innan ögonen hunnit vänja sig är det verkligen totalt mörker. Jag såg absolut ingenting, men jag kände mig fram på lampan. Tryckte på startknappen, ingenting hände. Drog ur alla sladdar, satte i dem igen. Tryckte på startknappen igen, ingenting. Började funderade på åt vilket håll närmaste väg var, men sedan hoppade lampan helt plötsligt igång igen. Jag bestämde mig för att springa vidare, men bara någon minut senare hände samma sak igen. Då blir man jävligt förbannad över hela grejen. Där och då var jag nära att ge upp, jag kände: ”Dör den igen så skiter jag i ”det. Jag kan inte hålla och pilla med lampan var fjärde minut”, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Forsgren tappade närmare två minuter på grund av strulet, stämplade vid första kontrollen som 20:e löpare av 28 startande. Det var några minuter senare, när Forsgren passerat andra kontrollen, som jag slog på GPS-trackingen från tävlingen och började följa Forsgrens framfart. Det jag mest reagerade på var hennes vägval från på långsträckan från tredje till fjärde kontrollen, där hon gick extremt långt norrut och sökte upp en väg. Ett onödigt runt vägval, som det såg ut då – men splittiderna visar att Forsgren var näst snabbast på sträckan och tjänade minuter på de som gick mer rakt på.
– Jag valde att gå ovanligt mycket runt både till tvåan och trean och fyra av anledningen att jag ville hitta hem om lampan skulle dö igen. Men uppenbarligen var det ett smart vägval, och jag tjänade på att jag kunde dra på snabbt istället för att tänka så mycket. Och efter den där långsträckan började jag lita mer på lampan igen. Du var två sekunder från silvret i slutändan, grämde det dig något?
– Hade jag varit fyra och missat brons med två sekunder hade jag nog varit rätt besviken på allt det här med lampan, men nu är jag bara glad över bronset. Det är jätteroligt, speciellt när det är första gången man får medalj. Jag är ju typ alltid topp tio, men jag har aldrig riktigt fått till det förut. Blir det världscup- och EM-laddning nu, eller ska du springa elitserien nästa helg?
– Nej, jag springer nästa helg också. Det är hemmaplan i Göteborg, och då är det roligt att ställa upp. Men även om man givetvis alltid springer så fort man kan när det väl är tävlingen så kommer jag inte anpassa träningen i veckan för att prestera bra där. Det är till EM man vill vara toppad. Du är uttagen att springa medeldistans och sprint i världscupen om två veckor och till sprinten i EM, är du nöjd med det?
– Sett till vad jag presterade i uttagningstävlingarna förra helgen så känns det rimligt, men sedan är det klart att jag hade velat prestera bättre så jag hade kunnat få springa fler distanser. Jag har inte bara tränat för sprinten. Men jag är inte förvånad över uttagningen utifrån de resultat jag gjorde. Vad har du för mål i EM?
– Det är väldigt tufft motstånd, nästan tuffare än i en VM-sprint eftersom de framstående länderna får ha med så många fler löpare. Jag har varit just utanför topp tio på EM förut (tolva och 16:e i sprint i Falun 2012 respektive portugisiska Palmela 2014), så ett rimligt mål vore topp tio, om allt går som jag vill.
Emilia Fahlin fanns med när tätklungan spurtade om segern på tredje och näst sista etappen av Emakumeen Bira, det baskiska etapploppet, på lördagen – trots punktering. ”Jag börjar bli bra på att jaga ikapp klungan … I dag punkterade jag återigen vid ett dåligt tillfälle, så det blev en tuff dag”, twittrar Fahlin, som åkte på en punktering så sent som i Flandern runt för två veckor sedan.
I Flandern tvingades Örebrocyklisten bryta, den här gången jagade hon alltså ikapp och slutade på 17:e plats i klungspurten. Dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Italien, vann, men Bronzinis svenska lagkamrat Emma Johansson behåller ledartröjan inför söndagens avslutning, en 76 kilometer lång etapp med start och mål i Portugalete.
Lilla barnets lopp har ännu publicerat någon resultatlista (och det känns rätt osäkert om en sådan kommer), men enligt loppets facebooksida vann Örebro AIK:s Erik Nilsson (han som var 30:e i Startmilen på 39.17) femkilometersklassen ”på 17 minuter”.
Tisarmedaljörer. Filip Jacobsson tog silver i H20, hans första SM-lopp som äldre junior, och Lilian Forsgren tog SM-brons, hennes första SM-medalj på seniornivå. Foto: Tomas HallménPallen. Johanna Engström (tvåa), Anna Bachman (segrare) och Lilian Forsgren (trea) tog damernas medaljer i natt-SM. Foto: Privat
1. Natt-SM i orientering
Avgörs ju i praktiken inte i helgen, utan redan i kväll. Och startfältet är uttunnat då somliga väljer att ladda för världscupen och EM och andra inte tycker om att springa natt. Filip Dahlgren tillhör den förstnämnda kategorin, Martin Regborn båda. Och Josefin Tjernlund, Tisarens EM-skräll, den andra, om jag tolkade henne rätt när jag pratade med henne i onsdags. Men Lilian Forsgren, som gjorde en jättebom men ändå blev sexa i fjolårets SM, är på plats i Karlskrona, och kan liksom klubbkompisarna Daniel Attås och Filip Jacobsson (i juniorklassen) lägga sig i medaljdiskussionen den här gången också. Dessutom finns ytterligare ett tiotal länslöpare med i startlistan. Första start 21.31 i kväll, sista målgång någon gång efter midnatt. På söndag är det dessutom dags för Stigtomtakavlen, en smygstart på stafettsäsongen.
2. Emakumeen Bira
Tre sista etapperna av den baskiska touren, med Emilia Fahlin, avgörs fredag–söndag. Vi snackar 109,5 kilometer med mål på toppen av en tvärbrant stigning i Urkiola på fredag, 109,4 kilometer med start och mål i Berriatua på lördag och 75,8 kilometer med start och mål i Portugalete på söndag. Kanske inte Örebrocyklistens favoritterräng, men med hennes nuvarande form kan vad som helst hända.
3. Täby Extreme Challenge Täby Extreme Challenge, eller kort och gott TEC, avgörs i helgen, och nu för tiden kan man välja på att springa 50, 100 eller 200 miles (starten för den sistnämnda gick vid tio i morse, de två kortare distanserna startar 10.00 i morgon, lördag). Tävlingen har redan blivit en av Sveriges mest klassiska ultratävlingar, men den här gången verkar Lars Hagstedt (37-åringe örebroaren som älskar de riktigt extrema tävlingarna och som bland annat gått till sig två sjundeplatser i Fotrally, 2014 efter att ha knatat konstant i 43 timmar) ensam få representera länet (tja, om man inte räknar tidigare segraren Ann-Sofie Forsmark som ju faktiskt representerar Karlskogaklubben OK Djerf [och måhända möjligen kommer från Karlskoga, har inte fått det bekräftat, men sedan många år i varje fall bor i Sundbyberg]).
Bubblare: Det avgörs faktiskt en löptävling i Örebro under lördagsförmiddagen också, vilket helt gått mig förbi. Thoren business school som tillsammans med ”Lilla barnets fond” (som stödjer forskning om nyföddhetsvård) arrangerar Lilla barnets lopp, över tio kilometer (eller fem, plus knatteklass) med start 11.30 vid Skytteparken.
När Martin Regborn kutade Startmilen på 30.29 utbrast Konditionsbloggen att det var den bästa tiden någonsin av en löpare från distriktet på en landsvägsmil (med reservationen för att den tillgängliga statistiken endast täcker lopp i distriktet samt SM-lopp och vissa andra större, nationella tävlingar, inte tävlingar i andra distrikt), efter att Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson varit behjälplig och plockat fram information.
Men, nu har Johansson grävt ännu djupare i sina rullor, och hittat en tid som faktiskt är snabbare. Det handlar om den tid Glanshammars IF:s Kjell-Arne Sjögrens noterade som tvåa i Örebromilen 1983: 30.27 (vilket gör honom tre sekunder snabbare än Regborn eftersom hans tid i Startmilen var 30.29,5 och alla tider med tiondelar avrundas uppåt i den officiella statistiken och alltså får tiden 30.30 i historieböckerna). Vinnaren i Örebromilen 1983 var händelsevis en orienterare, VM-silverlöparen Håkan Eriksson från Äppelbo som kutade på 30.23.
Nedan har ni Gunnars uppdaterade, men ännu möjligen inte helt hundraprocentigt korrekta topp 20-listor på herr- och damsidan (till exempel saknas Bosse Engdahls tid som tvåa i Örebromilen 1990).
Långloppscupens sammandrag är för övrigt ännu inte uppdaterat efter Örebro AIK halvmaraton (mitt försök till webb-tv från tävlingen hittar ni här), men klart är att Mikaela Kemppi har full poäng på damsidan och att Mattias Nätterlund (fyra i går men bästa länslöpare) tar tidigt kommando i herrklassen.
Första ordinarie etappen i Emakumeen Bira, 76,6 kilometer med start och mål i Eskoriatza, slutade med svensk seger, men inte för Emilia Fahlin utan för Emma Johansson, som slet sig loss tillsammans med Carmen Small och spurtade ned amerikanskan som ändå tog ledningen i sammandraget eftersom Johansson var långsammare i gårdagens prolog. Fältet sprack rejält på den kuperade banan, men Fahlin bet i och gick i mål i en utdragen tredjegrupp, som 35:a totalt av 128 startande. Lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska satt i den 16 man starka tätgruppen bakom de båda utbrytarna, och blev nia respektive tia. I sammandraget är Fahlin 34:a med tre etapper kvar att köra.
I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?
– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen. Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap. Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags. Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året. Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen. Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?
I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.
– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen. Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern. Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM. Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.
Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).
– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM. Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM. Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma. Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall. Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.
På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.
I kväll avgjordesÖrebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.
Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat