I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Henric Thunander som gäst. Askersundskillen tog 17 år gammal VM-silver i segling 2022 – men bestämde sig året därpå för att lägga av och satsa på längdskidåkning i stället. Han berättar om hur 1 000 träningstimmar redan första året tog honom till en topp 300-placering i Vasaloppet (fyra av juniorerna, trea av svenska juniorer) och om målen framåt (att ta plats i ett ski classics-lag, förstås) – men också om hur han tvingas anpassa träning och tävling efter sin diabetes. Finns där poddar finns, som på Spotify eller i podcastappen på Iphone.
I dag släpptes den preliminära startlistan till lördagens Paris–Roubaix – på herrsidan världens mest klassiska och prestigefyllda endagstävling som gav damerna tillträde först när herrarna skulle köra sin 118:e upplaga, 2020 (det året blev det dock inställt för både herrar och damer, på grund av pandemin). Örebrocyklisten Emilia Fahlin var där och rekade redan inför den inställda upplagan. 2021 prioriterade bort den i uppladdningen inför OS (som hon sedermera tvingades tacka nej till). 2022 var hon åter på plats och rekade, men då blev hon sjuk och tvingades dra sig ur. Och i fjol var hon återigen anmäld, men kände hon sig inte i form och tackade nej för lagets bästa, och åkte i stället på träningsläger till Gran Canaria.
Så 2024 blir Fahlins debut, och hon kommer – enligt den preliminära startlistan – att bilda Arkea-B&B hotels lag ihop med australiska Michaela Drummond och franska kvartetten Marie-Morgane Le Deunff, Amandine Fouquenet, Anais Morichon och Maurène Trégouët.
För att vara en så stor tävling saknas rätt många cyklister: SD Worx-stallet, som har fyra cyklister på de fyra första platserna på världsrankningen, vilar enligt den preliminära listan både Demi Vollering (Nederländerna) och Marlen Reusser (Schweiz), och varken Katarzyna Niewadoma (Polen/Canyon-Sram), 2022 års vinnare Elisa Longo Borghini (Italien/Lidl-Trek), Cecilie Uttrup Ludwig (Danmark/FDJ-Suez), Silivia Persico (Italien/UAE Team-ADQ), Juliette Labous (Frankrike/DSM-Firmenich) eller Shirin van Anrooij (Nederländerna/Lidl-Trek) kommer heller till start. Därmed saknas åtta cyklister som rankas topp tolv i världen. Med finns SD-Worxs Lotte Kopecky (Belgien) och Lorena Wiebes (Nederländerna), Chiaran Consonni (UAE Team-ADQ) och Elisa Balsamo (Italien/Lidl-Trek). Men det saknas så klart inte utmanare till de fyra: Här finns också världens bästa cyklist genom tiderna i Marianne Vos (Nederländerna/DSM-Firmenich) och hennes lagkompisar Charlotte Kool (Nederländerna) och Pfeiffer Georgi (Storbritannien) plus sådana som Christina Schweinberger (Österrike/Fenix-Deceuninck) och Elise Chabbey (Schweiz/Canyon-Sram) – och så fjolårets superskräll till segrare, Alison Jackson (Kanada/EF Education-Cannondale).
Notera också att ytterligare två svenskar finns i listan: 32-åriga stockholmaren Nathalie Eklund (som kör för världstourlaget Roland och som gjorde sin första internationella tävling när hon bröt Ronde de Mouscron, där Fahlin var sjua, i torsdags) och 18-åriga stockholmaren Stina Kagevi (som kör för norska protourlaget Team Coop-Repsol och nu får sin fjärde start på världstouren i år).
Damerna startar, precis som alltid, i Denain i stället för Paris, och kör drygt sex mil egna vägar innan tävlingen avslutas med samma 85 kilometerna som i herrloppet, med mål inne på ovalen i Roubaix. Det innebär att damerna får 17 av de 30 avsnitten med pavé – riktig tuff gatsten – som herrarna avverkar, bland annat två av de tre femstjärniga (tuffaste och längsta) – den tre kilometer långa Mons-en-Pévèle och den 2,1 kilometer långa Carrefour de l’Arbre. Totalt får damerna 29,1 kilometer pavé över 148,5 kilometer cykeltävling, och det är främst det som fäller avgörandet (ihop med vädret) i Paris–Roubaix – det är inte mycket till höjdmeter att tala om.
Att Magnus Bäckstedt vann herrtävlingen 2004 känner nog de flesta till, på damsidan har bara två svenskar tagit sig i mål: Julia Borgström som 22:a i fjol, Sara Penton som 47:a 2021.
Tävlingen startar 13.35, och Discovery sänder från- 15.00 (lagom till cyklisterna kommer fram till kullerstenen, typ).
I går gick jag igenom en del tävlingsnyheter som släppts senaste veckorna, men missade det nya upplägget för Bergslagsleden ultra. Efter Efter sju upplagor med start i Digerberget och mål i Ånnaboda (de mättes lite olika, bedömdes vara 46-48 kilometer långa) och tre med start och mål i Ånnaboda och huvudsakligen löpning söderut på Bergslagsleden till vändpunkter vid Leken, Stenbäcken/Lillsjöstrand och Sixtorp beroende på vilken av de tre distanserna, 45-46/63-66/82-84 kilometer som valdes; men sista året också med en sväng norrut till Blankhult på längsta banan) gör nu tävlingen återigen om rejält inför den elfte upplagan som avgörs den 14 september.
I år blir det inte en (som 2014–2020) eller tre (som 2021–2023) utan två distanser att välja på: 46 eller 60 kilometer (med 1 060 eller 1 330 höjdmeter). Start, mål, varvningar och service kommer att koncentreras till Ånnaboda, och löparna kommer att springa fram och tillbaka till de närmaste etappmålen på Bergslagsleden (eller egentligen något avkortat norrut, man vänder redan i Tomasboda i stället för i Blankhult): Den korta klassen springer Ånnaboda–Tomasboda–Ånnaboda–Suttarboda–Ånnaboda–Tomasboda–Ånnaboda och den långa lägger på en sväng till Suttarboda på slutet.
Tävlingen har alltid haft ett inslag av välgörenhet, men det blir än tydligare i år då insamlingen till Barndiabetesfonden blir mer central i tävlingen.