Emilia Fahlin tillbringade natten på sjukhus, tog sig sedan ändå till starten i dagens etapp i Spanien runt, men valde att avbryta runt halvvägs. Smärtan från kraschen i går gjorde att det inte gick att fortsätta.
– Jag har varit på sjukhus hela natten, fram till halv fem, för att försöka kolla upp det man kan. Bilderna de tog var ganska dåliga, de visade att det inte är någon stor fraktur men det skulle fortfarande kunna vara en spricka i någon del av benet. Det gör man ingenting åt, utan smärtan avgör hur mycket man klarar av, sa Örebrocyklisten till SVT tidigare under onsdagen, i en intervju där hon också berättade om själva kraschen i går:
– Det var en jäkla smäll, det är framför allt i höften jag har ont. Jag blev mest förvånad, jag hann inte fatta vad som hände. Helt plötsligt försvinner cykeln framför mig och dyker ner i asfalten. Det var från en sekund till en annan. Direkt när man landar hinner man ju vända sig om och titta på resten av klungan som kommer och ska köra där man ligger, det är ingen jättekul position att vara i. Sen känner jag ju att jag har så jäkla ont i kroppen. Det tog en stund att känna sig okej nog att ställa sig upp.
Anna van der Breggen (Nederländerna/Team SD Worx) vann dagens etapp, hennes första världstourseger efter comebacken – hon lade av efter 2021-säsongen men återvände i våras – kom efter en solo-attack med knappt sju kilometer kvar som höll till seger tolv sekunder före de 18 närmast bakom. Segern tog henn upp till andraplats i sammandraget, fyra sekunder bakom lagkompisen och landsmannen Femke Gerritse. Ingen av Fahlins lagkompisar hängde med i de två främsta klungorna, i stället var Valentina Cavallar först av dem på 51:a plats, nästan två minuter bakom van der Breggen. I sammandraget har laget, som nu är decimerat till fem man, Titia Ryo högst upp på 51:a plats.
Det är förstås osäkert när Fahlin kommer kunna tävla igen, men nästa race hon är preliminärt anmäld till är Tour of Norway, en tvådagarstävling på UCI 1-nivå (tredjenivån bakom världstouren och protouren) som avgörs 31 maj–1 juni.
Etikett: cykel
-
-
Tredje etappen i Spanien runt slutade med en otäck krasch för Emilia Fahlin. Eller ”slutade”, förresten. Det var fem mil kvar till mål och hon tog sig upp på cykeln igen och krigade sig dit, trots att hon såg ut att ha riktigt ont och blev rejält uppskrapad på hela vänstra sidan av kroppen. Det var svårt att riktigt uppfatta vad som hände av tv-bilderna, men enligt uppgift ska hon och en annan cyklist (som såg ut att komma bakifrån och överraskad Fahlin, men själv klara sig helt oskadd) ha krokat ihop sina styren. Fahlin tappade helt kontrollen och flög in i klungan och ned i asfalten, och där blev hon otäckt rammad och överkörd av en annan cyklist när hon låg ned, och det blev riktigt tumult.
Ingen stannade och väntade in henne, och hon fick cykla de fem sista milen helt solo, och kom i mål 8,5 minuter bakom täten.
Det återstår att se om hon känner sig tillräckligt hel och fräsch för att komma till start i morgon, då det väntar en 112 kilometer lång etapp med en rejält bitig stigning på första halvan.
I dag vann Femke Gerritse (Nederlädnerna/Team SD Worx) en spurtduell mot gårdagssegraren och cykellegendaren Marianne Vos (Nederländerna/Team Visma), och de båda är också etta och tvåa i sammandraget (men det lär ändras när vi kommer till första bergsetappen på torsdag). Fahlins stall Arkea-B&B hotels hade nederländska Maaike Coljé i en lång utbrytning i dag, men i spurten fick de nöja sig med en 22:a-plats genom franska Maurène Trégouët. Österriksika Valentina Cavallar kunde inte bita sig fast i tätgruppen och tappade nästan fyra minuter i dag, och därmed kan Arkea ge upp alla förhoppningar om att framskjutna placeringar i sammandraget där Cavallar – som de skulle köra för – nu är över 5,5 minuter från täten. Unga fransmannen Titia Ryo är förvisso bara 61 sekunder från tät på sin 59:e-plats, men inte ett kort att satsa på. I dag tappade laget dessutom en hjälpryttare i Laura Asencio, som tvingades bryta efter en krasch och fördes till sjukhus med befarat nyckelbensbrott och smärta i vänsterarmen.I lördags avslutade Klara Frih sin löparkarriär på college med en tolfteplats, av 32 startande, i Oxy invitational i Los Angeles. Tiden, 2.14,49, var dock inte vad hon hoppats på – och överlag har Askersundslöparen inte fått det att lossna under den här fjärde och sista våren på Saint Mary’s college. Hon gjorde 2.10,93 för två år sedan (och 2.13,66 redan som 15-åring 2017) men har i vinter fått nöja sig med 2.13,11 som bästa resultat, i mitten av mars.
”Jag är så tacksam för alla fina lagkamrater jag har runt omkring mig. Resultatmässigt har säsongen inte blivit som jag hoppats, vilket har varit lite frustrerande. Men jag njuter verkligen av tiden med laget och allt jag får vara med om”, skriver hon på instagram.
Det återstår att se om Frih kommer hem och gör en riktig utomhussäsong i Sverige för första gången sedan 2021. Just nu är hon sexa på den svenska årsbästalistan. -
Det var inte på dagens etapp av Spanien runt som Emilia Fahlin skulle få chansen att gå för det i spurten, i stället franska stjärnskottet Titia Ryo, 20, som var längst fram av Arkea-B&B hotels cyklister i en krånglig spurt där ett gäng rondeller följdes av en skarp vänstersväng bara några hundra meter före mål. Marianne Vos, 37-åringen som är världens bästa cyklist genom tiderna, fick utmärkt hjälp av sitt lag Team Visma (och framför allt Imogen Wolff) och drog full nytta av sista kurvan och kunde ohotad spurta hem segern. Ryo fick inget bett i slutet och hamnade långt bak i klungan, gick i mål som 54:a. Oturligt nog för Arkea-teamet lyckades inte Valentina Cavallar, som kör för en topp fem-placering i sammandraget, bita sig fast i den 81 cyklister stora tätgruppen utan hamnade lite efter och rullade över mållinjen 53 sekunder bakom Vos – något som gör at Cavallar nu är 1.40 bakom nya totalledare Letizia Paternoster (Italien/Liv-Alula) efter två av sju etapper.
Fahlin, som är ”road captain” för Arkea den här veckan – men eventuellt kommer få någon spurtchans – rullade i mål 20 sekunder bakom Cavallar.
Efter dagens etapp i utkanten av Barcelona flyttar vueltan i morgon inåt landat, har start i Barbastro och mål 133 kilometer senare i Huesca. Sista 25 kilometerna går lätt uppför, men bara 140 höjdmeter (enda lite brantare backen kommer redan efter 16 kilometer). Totalt bjuds 1 300 höjdmeter över dagen.
Starten går 13.52, Discovery sänder från 15.35. -
Tiomila slutade med en liten succé i skymundan för Hagaby, när Martin Regborn sprang upp laget från 49:e till 39:e placering på sistasträckan och därmed säkrade Örebroklubbens bästa placeringar på 23 år, sedan 36:e-platsen 2001 (klubben vann ju tävlingen både 1975 och 1976, men i nutid är topp 40-placeringar väldigt bra resultat).
Men klubben fick ändå nöja sig med att vara näst bästa länslag, 23 minuter bakom Tisaren på 28:e-platsen – som i sin tur var 56 minuter bakom segrande NTNUI (ett norskt universitetslag). Mest imponerande insatsen av en länslöpare svarade Valter Pettersson för. Han var nästan fyra minuter bakom täten ut på långa natten men var snabbast av alla där (mycket tack vare draghjälp av trefaldige världsmästaren Eskil Kinneberg som han sedan spurtade ifrån) och växlade först, två sekunder före NTNUI, som sedermera alltså vann tävlingen, och som först i en 15 man stor tätklunga (övriga var över två minuter bakom).
Jag pratade med Valter efteråt, för en artikel ni kan läsa här.
I Tisaren damlag var Josefin Tjernlund nära att göra samma sak på damernas längsta sträcka, ”långa dagen”, när hon var fjärde snabbast av alla, bara 19 sekunder från att vinna sträckan – men hon var långt från täten eftersom hon gick ut elva minuter bakom och kom in tio minuter efter, men hon tog i varje fall 30 placeringar, från 62:a till 32:a. Före henne hade också Lilian Forsgren tagit 37 placeringar på sista nattsträckan efter att Lovisa Persson haft en jobbig inledning och växlat som 99:a, drygt sex minuter bakom täten. Moa Pettersson, Anna Hallmén och Ellinor Tjernlund på tre sista sträckorna sprang mer jämnt, och Tisaren blev 32:a i mål (sämsta resultatet sedan 2010).
Tisarens herrlag blev alltså 28:a, Efter att alla löparna på sträckorna efter långa natten (sträcka fem-tia) landat på 30:e-61:a placering på sträckorna och succesivt tappat från första till 31:a plats innan Fredrik Glännefors på sista tog tre placeringar. Det var tydligt att Tisaren hade ett framtungt lag då Oskar Andrén var sexa på förstasträckan, bara 59 sekudner från ledningen, Johan Aronsson höll kvar laget i tätgruppen (33 sekunder från ledning) genom att vara 16:e snabbast av alla på andrasträckan, och Gustav Hindér ”bara” tappade drygt tre minuter på sista dagsträckan.
Tisaren hade ju en av sina toppar i Jerker Lysell på första, men också Regborn som ankare, och efter att Viktor Larsson hållit 27:e-platsen som Filip Dahlgren fixade på sista dagsträckan genom långa natten (i det läget var Hagaby knappt nio minuter bakom Tisaren) var det egentligen bara Jakob Wallenhammars tuffa natt på sträckan efter som ställde till det för laget. Där tappade Hagaby över 21 minuter – och 26 placeringar. Från sjunde sträckan till mål var det ett konstant plockande av placeringar: Samuel Andersson tog två, João Magalhães fem, Oskar Eklöf en och Regborn alltså tio.
KFUM Örebros herrar fixade länets fjärde och sista topp 100-placering genom en 59:e-plats, 35 minuter och 20 placeringar bakom Hagaby. Dubbel VM-bronsmedaljören Jonatan Gustafsson sprang långa natten för dem, coh sprang upp laget – som var drygt 19 minuter bakom täten, 29 placeringar och växlade som 52:a, och sedan höll sig laget mellan plats 52 och 63 resten av stafetten. Näst bästa länslag på damsidan blev Tisarens andralag med en 104:e-plats – KFUM Örebro blev 170:e, Hagaby 173:a, KFUM Örebro 181:a och Milans, Lindebygdens och Garphyttans kombinationslag blev 182:a. Tätt där bak.
Örebroaren Anton Johansson, som vann swedish league-medeldistansen i torsdag och siktar mot VM, var snabbast av alla på tredjesträckan där han sprang upp sin Blekingeklubb OK Orion från 40:e till fjärde plats, bara 46 sekunder från tät (de blev 25:a i mål). Ex-örebroaren Quentin Rauturier tog en ny pallplats med Ravinen, efter att ha hållit fjärdeplatsen på sträcka sju (Axel Granqvist skickade ut Gustav Bergman i ledning på sista, men han fick ge sig mot Eirik Langedal Breivik (NTNUI) och Emil Svensk (Stora Tuna).Emilia Fahlin har två gånger varit VM-fyra i lagtempo (förutom att hon varit VM-fyra individuellt en gång), men då i betydligt starkare lag än den Arkea-B&B hotels-uppställning hon i dag körde prolog med i Spanien runt. Fahlin syntes elda på sina lagkompisar över upploppet, låg längst fram men orkade ändå peppa kompisarna, när de matade på över upploppet, och var först över mållinjen. Men tiden tas på fjärde cyklist i laget, och det räckte inte till mer än näst sista plats för Arkeastallet i dag, 44,17 sekunder bakom segrande Lidl-Trek med stjärnor som Niamh Fisher-Black (som verkar få chansen att gå för totalen här, Ellen van Dijk, Lizzie Deignan och Emma Norsgaard.
Arkea tappade dessutom Lotte Claes, som skulle kört för sammandraget, redan på förhand (hon åkte på magsjuka modell värre efter Liège-Bastogne-Liège förra helgen, hade hopp om att tillfriskna men fick i sista stund ersättas av Michaela Drummond) och österrikiska Valentina Cavallar, som nu är lagets hopp, kommer få utgå från 105:e plats, 44 sekunder bakom täten, när hon ska jaga en totalplacering över de kommande sex linjeetapperna.
I morgon väntar 99 kilometer strax utanför Barcelona, med start i Molins de Rei och mål i Sant Boi de Llobregat. 99 kilometer och knappt 1 500 höjdmeter där den riktiga stigningen kommer direkt från start – från 83 höjdmeter klättrar man upp till La Creu de l’Aragall, 523 meter över havet. När man väl passerat den toppen, tolv kilometer in, är det mer av en spurtetapp till målet som inte ligger långt från Barcelonas flygplats. Kan Fahlin få chansen att gå för det i avslutningen? Omöjligt är det inte.
Starten går 14.43 och Discovery börjar sända 15.35.Therese Fjordäng, 37, från Vretstorp fick en hel del ögonbryn att höjas när hon från ingenstans (en triathlonkarriär på motionsnivå) blev fyra på linjeloppet på cykel-SM i fjol, 36 år gammal. Men i dag tog hon det snäppet längre när hon vann Sverigecuptävlingen Jönköpings linjelopp efter att ha gått i tidig utbrytning med Stockholms Mika Söderström (hon som tog SM-guldet när Fjordäng blev fyra i fjol) och efter 2,5 timmar tillsammans vunnit spurtduellen mot henne. En otroligt prestation av en på den här nivån så ny cyklist. I sammandraget är Fjordäng bästa svensk efter tre deltävlingar, tvåa totalt bakom norska Mathilde Bengtson.
I herrklassen blev Jonathan Ahlsson elva och Jacob Ahlsson 16:e, som de två bästa i Motala AIF:s lag. I sammandraget är de fyra och femma efter tre deltävlingar, men det är tätt bakom norrmannen Peder Dahl Strand, som kanske inte kör så många fler tävlingar i år, och bara ett par poäng upp till tvåan Joel Mellby, Mölndals CK. Södertäljes Gustav Lovidius vann i dag (det var 15 man på samma tid, plus Jacob på 16:e som egentligen också tillhörde tätgruppen men släppte efter att ha dragit upp åt Jonathan).
Trots attt det är så tidigt på säsongen återstår bara tre tävlingar av Sverigecupen, nästa redan på söndag: Lyngbyloppet.I dag kördes också premiären i mountainbikens långloppscup, 72 kilometer långa Billingeracet, och där vann ex-örebroaren Matthias Wengelin en tremannaspurt längst fram medan Örebrocyklisternas och Team Norras Axel Lindh och David Risberg blev sexa och sju (även om det var tre minuter mellan dem, Lindh drygt en minut bakom Wengelin, Risberg nästan 4,5).
-
I morgon startar Vuelta España, Spanien runt, och för första gången sedan damernas tävling blev längre än två dagar – i år är den sju dagar lång – finns örebroaren Emilia Fahlin på startlinjen.
Tävlingen inleds med ett drygt åtta kilometer långt lagtempo i Barcelona och följs av sex linjeetapper där den tredje, på tisdag, är platt medan framför allt den femte och sjunde, på torsdag och lördag, har rejält med höjdmeter. Den på torsdag går över två berg och avslutar på toppen av en 750 höjdmeter hög stigning till Lagunas de Neila, tre timmar söder om Bilbao. Avslutningen har tre rejält bitiga stiningar och avslutas på toppen av Alto de Cotobello i nordvästra Spanien (dit upp är det över 800 höjdmeter som ska avverkas på 10,5 kilometer).
”Den tuffa sträckningen av årets Spanien runt matchar de kvaliteter som våra två kaptener, Valentina Cavallar och Lotte Claes, besitter och visade prov på under 2024 års Tour de France”, säger Gaël le Bellec, sportdirektör i Fahlins stall Arkea-B&B hotels, i ett pressmeddelande där han också berättar att stallet siktar på en topp fem-placering för någon av dem: ”Om det målet är utom räckhåll på grund av omständigheter under tävlingens gång så kommer vi i stället att sikta på att vinna en etapp.”
Om Fahlin, som får främst inrikta sig på en hjälpryttarroll, säger han: ”Hennes stora rutin kommer att vara väldigt värdefull för Arkea under Spanien runt. Hon kommer att ha rollen som ‘kapten på vägen’ (den som är strategen i laget och tar de beslut som behöver tas i klungan), men hon kommer också få chanser att gå för det på spurtetapperna (på papperet framför allt den tredje etappen, på tisdag, men eventuellt också etapp två, fyra och sex), eftersom hon har farten för att ta bra placeringar där vilket kan skapa en bra känsla för hela laget – precis som det gjorde i Tour de France i fjol.”
Förutom Cavallar, som är österrikiska, Claes, som är från Belgien, och Fahlin ställer Arkea upp med franska Maurène Trégouët, Titia Ryo och Laura Ascenico, och nederländska Maaike Coljé.
Världsettan Demi Vollering (Nederländerna/FDJ-Suez) vann Spanien runt i fjol och är favorit även i år, med utmanare i form av Marianne Vos (Nederländerna/Team Visma), Neve Bradbury (Australien/Canyon-Sram), Niamh Fisher-Black (Nya Zeeland/Lidl-Trek) och en hel del andra, vassa namn.
Discovery sänder första dagen från 12.30. Belgiska Lotto-teamet startar lagtempot först, vid 12.51, medan Arkéa rullar iväg vid 13.06 och FDJ-Suez är sist ut vid 13.51 – och därmed lär sista lag vara i mål ett par minuter efter 14.När Hagaby till slut lade in sin startuppställning för Tiomila så var den både lik och olik fjolårets: Jerker Lysell, som fick kasta in handduken i sista stund då, tog sin vana trogen hand om förstasträckan nu medan Love Sintring, som då tog tredje, tog andra nu. Största ändringen kanske att Viktor Larsson, som sprang förstasträckan i fjol, flyttades till långa natten nu (fjärdesträckan, där omstarten sker) medan Filip Dahlgren lämnade den för sista dagsträckan. Jakob Wallenhammar bytte också dag mot natt, men i avslutnnigen satsar laget precis som i fjol på Oskar Eklöf och Martin Regborn (Regborn som då sprang upp Hagaby från 54:e till 42:a plats, lagets bästa placering på 15 år).
När tävlingen startade på eftermiddagen så låg Lysell med i klungan bakom två löpare som kommit loss med 43 sekunder (Linnés andralag med David Baumberger och Pan-Kristianstads förstalag genom Nicolas Kastner), och växlade som sjua, minuten bakom täten – och i rygg på, en sekund bakom, Tisarens Oskar Andrén.
Efter två sträckor var 25 lag inom 62 sekunder, med Tisaren bara 33 sekunder från tät (där finska Kalevan Rasti nu låg) efter en stark sträcka av Johan Aronsson, medan Sintring tappade ett par minuter och växlade som 38:a. Tisaren fick i stället släppa klungan på sträckan efter, när Gustav Hindér tappade drygt tre minuter på täten och rutschade ned till 24:e plats – medan Dahlgren såg till att Hagaby klättrade till 27:e och bara var 66 sekunder bakom länsrivalen inför omstarten i mörker. Tredje bästa länslag var så långt KFUM Örebro som 81:a.
Resten av herrtävlingen – och hela damtävlingen, tar vi hand om i morgondagens blogginlägg.Örebrocyklisternas och Team Norras Arvid Lindén fortsätter att imponera stort mot äldre motstånd i juniorklassen i mountainbikens Sverigecup. I Klippingracet i Säter i dag vann han en spurtduell mot Olle Isaksson, och duon var 43 sekunder före trean Vile Torbrink. På herrsidan tog Sätersonen och ex-örebroaren Matthias Wengelin en andraplats, på samma tid som segrande André Eriksson, Varberg, medan örebroaren Axel Lindh ble tolva och hans bror Edvin Lindh – regerande världscupsegraren i mountainbikesprint – blev 15:e man och David Stomberg 20:e. Alla de ter tävlar för Team Norra.
Strålande väder och inga andra löpartävlingar som konkurrerade i länet – då passade 80 löpare på att springa Örebro parkrun, och Starts Petra Hanaeus (20.27) och Tisdagsklubbens Fredrik Johnsson (18.12), som var femma respektive sexa på korta terräng-DM i torsdags, var snabbast av dem.
IFK Noras Jenny Dollerup och KFUM Örebros Emma Eriksson hörde dock till dem som sprang en ”riktig” tävling – Björnlunken i Kungsör där de blev trea och fyra över 18,3 kilometer terräng, där det var sex löpare inom tre minuter och 20 sekunder bakom överlägsna segraren Eva-Maj Erneby, Västerås. På herrsidan var Kumlas Dan Bäck bäst av länslöparna med en sjätteplats. -
27 april 2025 skriver in sig i historieböckerna som en – av mycket få – dagar då det slagits dubbla Närkerekord i löpning – i två olika grenar.
I Hamburg slog Jonas Nilsson till slut Lars Hagbergs nästan 42 år gamla distriktsrekord i maraton – och i Växjö sprang Malin Yngström långt förbi Jenny-Ann Ehrlings fem år gamla rekord i 24-timmarslöpning (och slog till på köpet svenskt veteranrekord i K50-klassen).
Vi börjar med Nilsson, eftersom alla försök att slå Hagbergs rekord fått så mycket uppmärksamhet genom åren. Närmast var faktiskt Roffe Barr, som redan året efter att Hagberg satte rekordet faktiskt bara var fyra sekunder från att ta det, i Berlin. Senaste decenniet har först Erik Anfält (jag vet inte hur många gånger han gjort seriösa försök mot just rekordet, men kanske fem), Oskar Andrén (ett försök) och Simon Karlsson (fem uttalade försök) att ta det – men i slutändan blev det alltså Nilsson som på det tredje (?) riktigt seriösa försöket till slut tog sig under de 2.21.46 som Hagberg satte i Stockholm 1983 (han var 25:a i mål, elva av svenskarna, den gången). I Hamburg i dag blev det 2.20.29 för Örebro AIK-löparen Nilsson. Vägen dit gick via ett mycket jämnt och väldipsonerat lopp. Femkilometarna gick på 16.33-16.37-16.39-16.31-16.34-16.39-16.44-16.46 (och sista 2,2 kilometerna i en fart som hade motsvarat 16.54). Första halvan på 1.09.57, andra på 1.10.32. Snittfart över hela loppet 3.19,7 (jämfört med hans på förhand uttalade mål på 3.20).
Min kollega Hugo Levinsson pratade med honom efteråt, för en artikel ni kan läsa här (och extra fint var det att Hagberg själv hade peppat inför och skickat grattis efteråt!).
Notera förresten att Närkerekord gäller för löpare som vid det aktuella loppet springer för en klubb hemmahörande inom det gamla Närkedistriktet, alltså 10,5 kommuner av Örebro län (hela Örebro län utom Karlskoga kommun och halva Degerfors kommun – inklusive Degerfors centralort – som tillhörde Värmlandsdistriktet). Nu för tiden tillhör både Närke och Värmland ihop med Västmanland och Södermanland stordistriktet Södra Svealand, och där är distriktsrekordet Kjell-Erik Ståhls 2.12.33 från Stockholm 1986 (hans bästa från tiden då han representerade Södertäljeklubben Enhörna). Den bästa örebroaren som sprungit maran är däremot Linus Rosdahl, som gjorde 2.11.30 i Sevilla i fjol (vilket gör honom till Sverigetia genom tiderna), men han hade då sedan länge lämnat moderklubben KFUM Örebro, bodde i Göteborg och tävlade för Stockholmsklubben Hässelby.
I själva Hamburg marathon slutade Nilsson – som inte fick någon plats i elitledet – för övrigt på 18:e plats, och som näst bästa svensk – Samuel Tsegay sprang på 2.02.29. Med sig till Hamburg hade Nilsson klubbkompisen Daniel Wärnelid som sprang på 2.42.40, mindre än minuten från perset från Valencia i december (2.41.46).
Så över till Yngström, då. Hon som sprang en egen 24-timmars på Transtensvallen på sin 50-årsdag (och kom 186,4!) och som i helgen tävlingsdebuterade på distansen. Hon kom till slut 190 647 meter och slutade åtta på SM, vann veteran-SM i K50-klassen med nästa fem mils marginal och slog det svenska veteranrekordet i K50-klassen med drygt 1,7 kilometer (i fjol hade hon varit 22:a i världen i sin åldersklass med det resultatet, som en referens). Tidigare Närkerekordet var Jenny-Ann Ehrlingsbronsresultat från RM (motsvarande SM innan grenen fick SM-status) i Skövde 2020, 186 688 meter. Den gången hade Yngströms distans alltså räckt till brons – nu fick hon nöja sig med en åttondeplats. Det säger en hel del om hur grenen utvecklats de senaste åren. Nu bommade Linda Wiese medalj trots att hon sprang nästan 236 kilometer – pallen var samlad mellan 241,6 och 237,1 kilometer (förhandsfavoriten Therese Fredriksson vann på 241,658 kilometer).
Yngström hade dippar under loppet men höll ihop det otroligt bra – hade 52,5 kilometer på första sex timmarna, 47,7 på andra, 49,3 på tredje och 41,1 på sista sex timmarna för 100,2 kilometer på första halvan och 90,4 på andra. Och betänk att det här var debuten – med lärdomar från sitt första riktiga 24-timmars finns det säkert ytterligare lite mer att ta ut om Yngström vill.
Lindesbergsbördiga Elin Engström var drygt en mil före Yngström vid tolvtimmarspasseringen, men hon fick problem med ett knä och beslutade sig för at tkliva av efter 16 timmar. 141,236 kilometer som hon kommit då räckte ändå till en 20:e-plats. Ehrling kom inte till start.Det blev ingen riktig fullträff någonstans för länsklubbarna i den andra deltävlingen av orienteringens Stafettligan (heller). Tisarens starka damlag blev bara 17:e efter att landslagslöparen – och SM-silvermedaljören från i fredags – Andrea Svensson tappat över 3,5 minuter på förstasträckan och skickat ut Lovisa Persson som 22:a. Även om hon tog fem placeringar så tappade hon ytterligare nästan åtta minuter på täten, och lika mycket försvann på sistasträckan där Josefin Tjernlund hade en otacksam uppgift – stack ut som 17:e och gick i mål som 17:e efter förlorad spurtduell mot Kåres stafettvärldsmästare Lisa Risby. Vid det laget hade det gått nästan 19 minuter sedan superstjärnan Simona Aebersold sprang i mål IFK Göteborg som segrare.
Hagabys hade två världsklassorienterare, men João Magalhães på förstasträckan – som ersatte Filip Dahlgren från fjolårets SM-guldlag – gjorde det lite väl svårt för dem när han tappade över 20 minuter på förstasträckan och växlade som 140:e plats av 152 startande lag. Dubble världsmästaren Jerker Lysell på andrasträckan sprang upp laget 58 placeringar (till 82:a) och regerande världsmästaren Martin Regborn löpte upp laget 40 platser till när han trots utgångsläget var överlägset snabbast av alla på sistasträckan (57 sekunder bättre än Lucas Basset som sprang upp OK Linnés andralag från tredjeplats till seger genom att passera bland annat Emil Svensk) – men Hagaby var ändå drygt 22 minuter bakom i mål, som 42:a lag.
Bästa herrlag från länet blev i stället återigen Tisaren, som slutade på 18:e plats, 13 minuter bakom täten. Gustav Hindér gjorde en helt okej förstasträcka som 22:a, 3,5 minuter bakom täten, och Valter Pettersson sprang upp laget hela vägen till en sjätteplats på den andra (via sin bästa tävling för året) innan Fredrik Glännefors tappade tolv placeringar på sistasträckan (det var tajt, fyra placeringar upp inom 63 sekunder).
Förste länslöpare i mål i någon av klasserna blev Erik Berzell, som sprang förstasträckan för Järla som blev elva.
Redan nästa helg är det Tiomila, helgen därpå SM i medeldistans och stafett och helgen därefter svenska VM-tester i Finland. Intensivt, minst sagt.Hagabydominansen bröts under andra dagen av orientering i skogarna söder om Degerfors – i varje fall på damsidan där Lindebygdens Lovisa Thybeck vann medeldistansen Letälvsträffen 2,5 minuter före Tisarens Nina Hallor och där Hagabys Elin Vinbland återfanns först på tredjeplatsen. Love Sintring ordnade dock herrseger åt Hagaby, i ett sjukt tajt lopp där tvåan, Stora Tunas William Pommer som bor i Örebro, bara var sex sekunder bakom och Hagabys Filip Dahlgren åtta.
Tempolopp på svensk mark – då är Jacob Ahlsson från Kumla nästan oslagbar (även om han till slut fick ge sig i SM i fjol). Efter att ha tagit hem klassiska Östgötatempot på försäsongen vann han i dag säsongens enda tempolopp i Sverigecupen – Götenetempot – med en i sammanhanget jättestor marginal: 37,4 sekunder före Hymers Hugo Forsell – som höll undan för Jacobs brorsa Jonathan Ahlsson med blott 32 hundradelar av en sekund. Så nära en Ahlsson-dubbel, alltså. Tävlingen avgjordes över 17 kilometer med 292 höjdmeter varav huvuddelen återfanns i en avslutande klättring upp till målet på toppen av Kinnekulle – och Jacob snittade nästan 43 kilometer i timmen i snitt över hela sträckan.
På damsidan tog Örebrocyklisternas Therese Fjordäng en fjärdeplats, ordentligt distanserad av pallcyklisterna (75 sekunder dit) men också med marginal bakåt.
Resultaten förde upp Jacob till andra och Jonathan till tredje plats i Sverigecupens sammandrag efter två av sex deltävlingar – och de är bästa svenskar eftersom norrmannen Peder Dahl Strand leder. Fjordäng är sexa i sammandraget (femte bästa svenska), men det är inte långt upp till fjärdeplatsen. Nästa deltävling är Jönköping linjelopp på söndag.När Huskvarna MTB-tour, Sverigecuppremiären i mountainbike, avslutades i dag var Örebrocyklisternas Arvid Lindén nära att vinna juniorklassen i varvloppet som avslutades med en spurtuppgörelse där Olle Isaksson till slut ändå drog längsta strået med en sekunds marginal. Men kom ihåg att Lindén bara är 16 år gammal (Isaksson är 18 och har varit sexa på ungdoms-OS). Totalt över tre etapper, där tiderna lades ihop, slutade Lindén fyra, drygt två minuter bakom segrande finländaren Niko Terho. På herrsidan slutade David Stomberg på 16:e plats efter en 17:e-placering på det avslutande varvloppet.
Redan i går slog örebroaren Siri Enlgund förresten till med en andraplats i ett av årets mest prestigefyllda hinderbanelopp i Sverige – Tough viking i Göteborg. Hon var drygt minuten bakom segrande konditionsfenomenet Yoie Bohlin, men mer än så före alla andra. Folke Eriksson kom inte till start.
-
Nattens drottning i svensk orientering, Tisarens Andrea Svensson, fick efter tre guld nöja sig med ett silver när årets SM i nattorientering avgjordes i skogarna i södra Stockholmsområdet i går kväll. Svensson, som haft en stark vår, var faktiskt rejält missnöjd efteråt. Inte så mycket med att hon missade guldet som med sin prestation.
I mål var hon knappt två minuter bakom finska Sabina Aumo (som är behörig att tävla om SM-medaljer eftersom hon bor i Sverige och representerar Göteborg-Majorna) och drygt 1,5 minuter av avståndet tappade Svensson på att hon gjorde en rejäl krok när hon nästan precis var framme till den åttonde kontrollen (som jag inte riktigt är säker på om det var en sten eller en punkthöjd), och dessutom tappade hon runt 50 sekunder på den allra första kontrollen mot en optimal kontrolltagning (men hon var ändå 20 sekunder snabbare än Aumo, som också bommade, dit).
– Jag är ganska missnöjd, faktiskt. Jag lade två ganska rejäla bommar och kände mig allmänt seg. Men jag höll ihop det hyfsat ändå, förutom de där två stora bommarna, sa Svensson när hon intervjuades i Svenska orienteringsförbundets sändning från tävlingen och berättade om missen på den åttonde kontrollen, där hon kom till en brant som var brantare än det såg ut på kartan och därför vände:
– Jag blev så chockad att det var en brantkant som jag inte kom nedför, och jag visste att jag var i ringen, så jag fick inte ihop det.
På herrsidan blev Svenssons klubbkompis Fredrik Glännefors bästa länslöpare med en tiondeplats, drygt sex minuter bakom segrande Albin Ridefelt, OK Linné, men 21 sekunder före Hagabys Viktor Larsson på tolfteplatsen. Tisarens Valter Pettersson blev 17:e man, 7,5 minuter bakom täten, medan Hagabys Jerker Lysell fick nöja sig med 21:a-platsen, ytterligare en minut efter. På damsidan var Tisarens Lovisa Persson näst bästa länslöpare, på 26:e plats (drygt 14 minuter bakom Aumo).
Lindebygdens Axel Thubeck var sexa i en tajt H18-klass, mindre än två minuter från segern och 1,5 minuter från medalj. Men om man inte räknar Gustav Netz, Alva Olsson, Izabella Ljungberg och Anton Jonsson – som går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men kommer från Stockholm, Åmål, Karlstad respektive Karlstad (igen) och tävlar för sina hemmaklubbar (och nu blev tvåa i H18, fyra och femma i D18 respektive sexa i H20 – det blev också sjundeplatser till OK Linnés Elsa Hedin och Arvid Algers Omholt) så blev det i övrigt inga riktigt frmaskjutna placeringar för länslöparna i juniorklasserna. Edvard Pelander näst bäst med en 15:e-plats i H18, drygt fem minuter från segern.
I väntan på morgondagens Stafettligadeltävling i samma terräng avgjordes i dag en nationell tävling i långdistans, Pålamalmsdubbeln, som ett antal löpare valde att springa. Tidigare Hagaby-löparen Josefine Wallenhammar, som nu springer för Södertälje-Nykvarn, blev tvåa bakom nederlädnska VM-medaljören Eef van Dongen i damklassen, och på herrsidan blev Tisarens Mykyta Zviahin tvåa bakom Malungs Oskar Sandberg.
Vid 22.00 var det sista tid för inlämning av laguppställningarna till söndagens stafett, som har SM-känsla med tre sträckor. Regerande svenska mästarna Hagaby kommer dessutom med två av tre löpare från SM-guldlaget i fjol: Martin Regborn som ankare och Jerker Lysell på mittensträckan. På första är det dock inte Filip Dahlgren utan portugisen João Magalhães. Tisaren kommer också med ett riktigt starkt lag där Svensson tar förstasträckan, Lovisa Persson tar andra och urstarka avslutaren Josefin Tjernlund kommit hem från Frankrike för att ta tredjesträckan (deras andralag med Anna Hallmén, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin kan säkert bil näst bästa länslag också). På herrsidan saknar Tisaren Oskar Andrén, men matchar i övrigt det bästa de har med Gustav Hindér, Valter Pettersson och Fredrik Glännefors.
Precis som natt-SM går Stafettligatävlingen att se gratis på youtube.På hemmaplan, på vägen mellan Degerfors och Svartå, avgjordes långdistansen Boforsloppet – OK Djerfs klassiska vårtävling som sedan många år samarrangeras med Degerfors OK (vice versa gäller medeldistansen Letälvsträffen på samma ställe i morgon) – och där sprang en stark Hagaby-sextett hem de fem första placeringarna i herrklassen och den första i damklassen. Benita Månsson (knappt två minuter före Tisarens Rebecka Nylin, som alltså spring i andralaget i stafetten i Stockholm i morgon) medan Love Sintring vann drygt fyra minuter före Oskar Eklöf och ytterligare minuten före Filip Dahlgren.
Det blev favoritsegrar i Munkastigen trailrun i dag – men bara på herrsidan (André Rangelind) den jag tippade i går. Regerande mästaren och SM-silvermedaljören i maraton, örebroaren Erica Lech, kom nämligen och efteranmälde sig till en säsongsdebut som slutade med banrekord, 3.29.44 (två minuter snabbare än hon sprang i fjol). Rangelind och Lisa Ring sprang med Lech i runt 20 kilometer (ja, faktum är att jag också var med i tätklungan de första 15), men sedan beslutade sig Ring för att släppa, och en mil senare gasade Rangelind iväg till seger i herrklassen på 3.22.30 (Ring blev tvåa, totalfyra om man inkluderar herrarna, knappt elva minuter bakom Lech och drygt 16 före trean Camilla Bergdahl, Karlskoga, som var totaltia). På herrsidan blev tvåa klubblösa löpare – Johan Danielsson från Kalmar och Fabian Kananen från Örebro, tog andra- och tredjeplatserna (knappt 15 respektive drygt 25 minuter bakom Rangelind. Själv väggade jag totalt och blev åtta, över 36 minuter bakom.
Kajsa Rosdal gjorde som Lech och efteranmälde sig till Kumla stadslopp – och tog hem segern i femkilometersloppet, säsongens fjärde deltävling i Södra Svealands löparserie, med tio sekunders marginal till Starts Emma Reinhed Liljeqvist på andraplatsen. Hanna Imhagen blev trea på 19.17, Greta Sjögren från Motala (som inte kan ta poäng i serien) blev fyra på 20.11, Starts Petra Hanaeus femma på 20.42, Tisdagsklubbens Sara Leksell sexa på 21.20 och Garphyttans Ellen Olsson tog sista cuppoängen som sjua med 21.35.
Tisdagsklubbens Simon Karlsson blev nia i tio kilometer långa Bålsta stadslopp, på 31.27, på förmiddagen och åkte sedan raka vägen till Kumla och vann deras stadslopp på 15.49 (alltså nästan exakt samma snittfart), 38 sekunder före klubbkompisen Erik Axelsson (som sprang på 32.11 i Bålsta) på andraplatsen. Även på tredje, fjärde och femte plats blev det Tisdagsklubben genom Philip Sander på 17.04 (han gjorde 33.06 i Bålsta), Hannes Andersson på 17.23 (han sprang på 34.31 i Bålsta) och Oskar Leksell på 17.27. Karlslunds Jimmy Axelsson såg med 13 sekunders marginal till Oskar Hansson till att en annan klubb fick en löpare på poängplats när han blev sexa.
Fanny Schulstad nöjde sig med att bara springa Bålsta, där hon blev sjua på 36.49 (att jämföra med inofficiella Närkerekordet på 35.11 som hon satte i Drammen för tre veckor sedan).
Segern gör att Karlsson tar över totalledningen i löparserien, en poäng före Per Enback och två före Jonas Nilsson – två som alltså inte kom till start i dag (Nilsson springer ju för Närkerekord i maran i Hamburg i morgon). Rosdal och Leksell närmar sig topplöparna i serien, men är kvar just bakom topp två – Västerås Eva-Maj Erneby leder alltjämt.
Nästa deltävling är korta terräng-DM i Vretstorp på onsdag.Tro det eller ej, men finvädret gjorde att det även fanns 66 löpare över till Örebro parkrun, och där var Cassie Pratley (20.57) och Fredrik Johnsson (17.39) snabbast den här veckan. Hanaeus, som sedan alltså blev femma i Kumla, sprang här också men hade för blott 26:e gången på 146 parkrunstarter en annan dam före sig i mål.
Jonathan Ahlsson tog en fjärdeplats, och var bara 19 sekunder från segern, i första deltävlingen i Sverigecupen i landsvägscykel – Kinnekulle energi-loppet som avgörs över tolv varv där varje varv innehåller klättringen uppför Kinnekulle och där målet ligger på toppen. Norsek Peder Dahl Strand vann. Storebror Jacob Ahlsson blev nia, 34 sekunder bakom Jonathan. I morgon fortsätter cupen med Götenetempot, och då lär bröderna från Kumla, som båda är grymma i den tävlingsformen, jaga ännu mer framskjutna placeringar.
Team Norras allra vassaste namn (främst Axel Lindh) saknas i Sverigecuppremiären i mountainbike, Huskvarna MTB tour, men David Stomberg tog en 14:e-plats i gårdagens tempoprolog och en 20:e-plats i dagens crosscountry-lopp.
Ännu mer imponerar blott 16-årige Arvid Lindén som var tvåa, bara fyra sekunder från segern, i juniorklassen i gårdagen tempo och i dag följde upp med en fjärdeplats, knappt 2,5 minuter bakom segrande finländaren Niko Terho och mindre än två minuter bakom bäste svensk.
I morgon avslutas tävlingarna i Huskvarna med varvlopp. -
Emilia Fahlin tog på måndagen sin bästa placering hittills i år, en åttondeplats i belgiska Ronde de Mouscron – händelsevis samma tävling där hon noterades för hela fjolårssäsongens främsta placering, en sjundeplats.
Den 36-åriga cyklisten från Örebro – med två OS och 13 VM på meritlistan – gör sin 19:e säsong som proffs och sin andra i det franska protourlaget Arkea-B&B hotels, där hon mest fått agera hjälpryttare under våren, men fått köra stortävlingar som Paris–Roubaix, Brugge–De Panne och Omloop Het Nieuwsblad.
Måndagens tävling var Fahlins sista under våren, och hon fick för första gången ta rollen som kapten. Men det blev ändå en tuff resa: Lagets bästa cyklist i vår, Marjolein van ‘t Geloof, tvingades bryta tidigt, och när Maurène Trégouët fick problem med 15 kilometer kvar blev Fahlin ensam Arkea-cyklist kvar i tätklungan, skriver stallets assisterande sportdirektör Grégoire Le Calvé på Instagram.
Utan hjälp med uppdraget fick Fahlin kämpa hårt i in mot spurten, och hon hade tappade kontakt med de absolut främsta i och med en krasch precis framför henne, 600 meter före mål. Norska Susanne Andersen, som kör för Uno-X Mobility, attackerade med 150 meter kvar och vann närmast före belgiska Marthe Truyen, Fenix-Deceuninck.
Härnäst väntar nu Spanien runt för Fahlin, som körs 4–10 maj. -
Emilia Fahlin är tillbaka i Belgien och gör i morgon, på annandag påsk, sin första tävling sedan Paris–Roubaix i lördags (för drygt en vecka sedan). Ronde de Mouscron heter den 125 kilometer långa, och tämligen platta (förvisso 981 höjdmeter totalt, men ingen stigning värd namnet) loppet som klassas som UCI 1.1, alltså tredjenivån inom den internationella cyklingen (bakom världstouren och protouren). Vad jag förstår är bara fyra av världstourlagen på plats, vilket öppnar för sådana lag som Fahlins Arke-B&B hotels. Laget har med nederländska Marjolein van ‘t Geloof i laget, och hon lär väl var aden det körs för. Övriga är nyzeeländska Michaela Drummound och franska Amandine Fouquenet och Maurène Trégouët (och sedan ska väl ett sjätte namn till, men just nu har de bara fem på startlistan).
Rent placeringsmässigt var Ronde de Mouscron det lopp där Fahlin gjorde det allra bäst i fjol, med en sjundeplats (då låg det lite tidigare, den 1 april), men de båda topp tolv-placeringarna på de inledande etapperna av Tour de France slog förstås högre som merit. Återstår att se om hon får någon chans att tävla för eget resultat här i år också, hittills har ju de möjligheterna uteblivit.
Tävlingen har körts sedan 2021, Daria Pikulik (Polen/Human Powered Health) är regerande mästare men verkar inte komma till start i morgon. Starten går 14.00 och Discovery sänder med start 15.25, vilket lär innebär att man kan se de två sista timmarna, cirka.Klara Frih kämpar med 800-metersformen i inledningen av säsongen, har skrivit i sociala medier om att hon inte alls är nöjd med känslan, och valde i helgen att avstå sin huvuddistans när collegesäsongen i Kalifornien gick vidare med Johnny Mathis invitational i San Francisco. I stället sprang hon 200 meter (på 27,42) och 400 meter (på 59,87). Det återstår nu inte många veckor av säsongen där borta – och därmed inte heller av Askersundslöparens fyra år på college.
-
I fjol vann Edvin Lindh totala världscupen i mountainbikesprint. I dag vann han kvalet, kvartsfinalen (åttondel blev det ingen på grund av för få anmälda) och semifinalen – och ledde 99,8 procent av finalen. Men precis över mållinjen passerade slovenen Jakob Klemencic och vann med tolv hundradelars marginal. Men en andraplats är ändå en andraplats och en fin start på säsongen för Lindh, som körde i Örebroklubben Team Norras tirkosa tröja (han representerar även Sörbybackens kamratförening). Eftersom Lindh vann kvalet – och man får 30 poäng för det jämfört med 90 poäng för en seger i finalen – så samlade han bara två poäng mindre än Klemencic över dagen – 102 mot 100. Tysken Simon GEgenheimer var trea i finalen men är hela 27 poäng bakom i sammandraget. Tävlingen kördes i Tadjzikistans huvudstad Dusjanbe. Nästa deltävling körs inte förrän den 1 juni, i belgiska Leuven.
Hagaby fick revansch för Måsenstafetten och tog en åttondeplats – och framför allt positionen som bästa länsklub – i Kolmårdskavlen i dag. Dessutom var Örebroklubben – som är regerande svenska mästare i just herrstafett – fyra av de svenska lagen på plats (fyra av dem framför var norska och danska lag). João Magalhães tappade drygt fyra minuter på täten på förstasträckan och skickade ut Viktor Larsson som 15:e, men Larsson gjorde en kanonsträcka, var femte snabbast, tog 28 sekunder på täten och klättrade sju placeringar. Love Sintring och Jerker Lysell höll sedan åttondeplatsen hela vägen in i mål (jagade av norska NTNUI:s andralag, annars var det lugnt). I mål var laget knappt 7,5 minuter bakom segrande Farum Tisvilde (från Danmark). Tisaren var tätt bakom efter Johan Aronssons förstasträcka men nästan åtta minuter bakom Hagaby i mål, på 14:e-platsen (Viggo Holmberg tog fyra placeringar på andrasträckan och Valter Pettersson fyra på sista, däremellan höll Mykyta Zviahin 18:e-platsen.
KFUM Örebro blev 30:e, nästan 48 minuter bakom täten, men Jonatan Gustafsson vann förstasträckan (gick loss med 43 sekunder) och Hugo Örn såg till att laget alltjämt var femma efter halva stafetten.
Tisarens damlag var baktungt – Ellinor Tjernlund tappade nästan elva minuter på förstasträckan och växlade som 23:a, men sedan plockade laget placeringar hela stafetten: Anna Hallmén sprang upp det till 21:a-platsen, Lovisa Persson till 18:e och Andrea Svensson sprang in det som 15:e som ankare, hon var femte snabbast av alla på sistasträckan trots att hon var så pass långt bakom täten. I mål var laget halvtimmen bakom segrande IFK Göteborg.Dagens medeldistans, vid Sverigecupenpremiären i mountainbikeorientering i Hässleholm, slutade precis på samma sätt som gårdagens långdistans för örebroaren Karin Gustafsson. Tredje bästa svenska, fyra totalt. Nu bara 51 sekudner från pallen (men nästan fyra minuter bakom överlägsna segraren Nicoline Splittorff, Danmark). Garphyttans Eva Gustafsson kom också till start och blev förvisso rejält distanserad, men kom ändå i mål som sjua (och veteranen Thomas Jansson blev nia i herrklassen och Elin Doering sexa i juniorklassen). Cupen fortsätter med dubbla tävlingar i Skåne 24-25 maj.
Konditionsbloggen 