Rickard Ericsson vann den interna kampen om att vara bästa länsåkare när säsongens första individuella deltävling i långloppsvärldscupen skiclassics på söndagen avgjordes i Österrike. Örebroaren var 85:a i mål, drygt åtta minuter bakom segrande Emil Persson över 35 kilometer, i en klunga med 17 åkare (bland annat två lagkompisar, de tre var bäst i laget) från 74:e till 90:e plats. Gillman var ytterligare 5,5 minuter bakom, i ett ingenmansland på 99:e plats (Einar Kalland-Olsen blev hans bästa lagkompis med en 50:e-plats). På lördag avgörs säsongens första tävling som börjar närma sig långlopp i längd – 42 kilometer långa La Venosta Criterium i norra Italien.
Långloppssatsande Garphytte-åkaren Elin Törnqvist blev bäst av länsåkarna även under den avslutande dagen av Sverigecuppremiären i Idre. Lördagens elfteplats i distanslopp växlades in mot en niondeplats över 7,5 kilometer i klassisk stil – knappt 50 sekunder från topp fem men över två minuter bakom segrande Elin Henriksson, Skellefteå. Klubbkompisen Anja Andersdotter återigen bästa (och enda) länsåkare i seniorklass, med en 23:e-plats, drygt fyra minuter bakom segrande Märta Rosenberg, Trillevallen. Seniorernas Sverigecup fortsätter redan nästa helg, då som ett samarrangemang med Sveriges deltävling i skandinaviska cupen (som har premiär) i Östersund (med sprint i klassisk stil, distanslopp över tio kilometer i klassisk stil, masstart över 20 kilometer i fristil). Juniorernas nästa tävlingshelg i cupen är i Lycksele 7–8 januari, men en sån som Ludvig Berg, som ännu inte hunnit göra säsongspremiär och som jagar en JVM-plats, lär vilja tävla innan dess. Oklart vart. Garphyttans Ebba Fryxell, som jag skrev om när hon tog junior-EM-brons i draghund i november, inledde i helgen sin första säsong i längdskidåkningens D16-klassen – den äldsta ungdomsklassen där det arrangeras SM – med en elfteplats i Björnjaktens intervallstart över fem kilometer fristil (51 sekunder från segern). Dagens jaktstart i Älvdalen blev inställd på grund av kylan.
Orienteringstävlingarna med jultema har börjat komma igång. I dag avgjordes dels Lusselunken i Lindesberg – där hemmasonen och jättetalangen Axel Thybeck lade bort sex minuter till andra kontrollen (en punkthöjd, av Livelox att döma ser det ut som att han var extremt nära flera gånger, och han tillbringade typ hela tidsspillet innanför kontrollringen). Dessutom tappade han 1,5 minuter till 13:e kontrollen (en sten han brände förbi). 7,5 minuter bom blev lite för mycket handikapp att ge, och Thybeck fick därför nöja sig med andraplatsen, 2,5 minuter bakom klubbkompisen Martin Larbo. Andreas Mogren tog tredjeplatsen, närmast före Therese Korkeakoski som var bästa dam (minuten före systern Jessica). Dels Skinkcupen i Laxå, där det gick ut på att springa så nära sin uppskattade tid på banan som möjligt och där undertecknad var skickligast på detta (genom att uppskatta en tid på mer än tio minuter per kilometer och sedan ta sedvanligt dåliga vägval för att uppfylla denna bittra profetia). Åsa Karlsson gissade bäst på damsidan.
Konditionsbloggaren åker en vecka till Madiera, bland annat för att springa fin trail och äta god frukt. Passa på att springa på hemmaplan också, terräng-DM går tidsmässigt fint att kombinera med både Örebro parkrun och Run for your lives till helgen, har jag hört från säker källa (men man får skynda sig från Örebro till Vretstorp …)! Bloggen är åter måndagen den 31 oktober.
I fjol var lätt inledningsvis. Sedan trögt. Sedan väggen. Sedan någon typ av runners high på andra sidan och en tredjeplats jag var osnyggt nöjd med. Årets Bergslagsleden ultra var en helt annan upplevelse. Det var egentligen bara i de sista riktiga motluten som det var drygt (och då valde jag att slå av lite på takten), annars kunde jag stå på rätt bra hela vägen. Bättre disposition. Bättre upplevelse. Och en andraplats. Men, vi ska ta det från rätt ända. Bergslagsleden ultra har förvisso alltid (det här var nionde upplagan, jag har varit anmäld till alla men missat ett på grund av förkylning och brutit ett på grund av magrasens magras) varit mitt favoritlopp, men i år var det dessutom mitt enda mållopp (efter att jag dubbelbokat mig och missat sedermera inställda The Hill marathons), så jag var lite extra laddad, 364 dagar efter senaste urladdningen. Jag hade ett bra träningsår bakom mig, helt utan skador fram till tre dagar före loppet då jag dunkade vänsterfotens inre fotknöl i en sten. Kunde knappt gå dagen före loppet, men provade att jogga lite och det gjorde inte ondare. Bestämde mig för att starta, men ta det lugnt och eventuellt byta ned mig till någon av de kortare distanserna (45 eller 65 kilometer) i stället för att fullfölja 82-kilometersloppet. Jag hade läst startlistan inför loppet noga och siktade på en andraplats bakom Alfons Enell, en ultralöpningssensation från Tranås som 17 år gammal i fjol kom tvåa bakom Jonathan Kandelin här på leden och som sedan dess fyllt 18 och sprungit över 80 kilometer i ett sextimmarslopp (alltså en bra bit över min egen kapacitet). Enell, cool i sin stråhatt, visade sig dock ha dragits med förkylning, och tog det lugnt och lade sig bakom mig och släppte. Men många andra dunkade på. Fattade inte det i början, men när jag kom ned till Bergslagsledens för året nya etappmål i Lekhyttan (en omdragning som gjort leden 900 meter kortare, och de tre loppdistanserna 1 800 meter kortare) var jag bara femte man som fortsatte mot Stenbäcken och Sixtorp (i Lekhyttan vänder de som ska springa 45:an). Foten kändes ungefär som efter start, varken bättre eller sämre, lite jämn smärta på varje steg, men jag var fräsch i övrigt och fortsatte. Tog en naproxen och en alvedon och åt kall korv-risgrynsgröt uppför backen mot Lekhytteklint (det var min enda energi för dagen, utöver 40 gram choklad och sportdryck som jag drog i mig nästan tre liter av). Hade ingen aning om tiden fram, utan sprang mest och väntade på när Alfons skulle komma ikapp (i det läget trodde jag bara han startat långsamt, visste inget om hans förkylning). Tänkte att de som ligger där framme nog är löpare i 65-kilometersklassen, eftersom jag inte hittat några riktigt snabba på långa loppets lista. Men döm om min förvåning när jag passerade Stenbäcken och fortsatte mot 65-kilometersvändningen vid Lillsjöstrand och jag fortfarande inte mött en enda löpare. Björn Tikkanen stod i depån där, och eftersom jag inte stannade i depåerna (mamma och pappa langade sportdryck längs vägen) så drog jag förbi. Halvvägs mellan vindkraftverken och Sixtorp började jag skymta Magnus Anundsson, Borensbergs-löparen som jagade mig som en vinthund hela vägen i mål i fjol (jag blev trea, han fyra), som med jämna mellanrum stretchade kramp. När vi kom ihop var det han som drev upp tempot, när krampen inte slog till. Sedan fick jag en lucka, innan han kom ikapp igen och drog. På den korta lilla stigen bakom torpet, 1,5 kilometer från Sixtorp, mötte vi ledaren Clarens Olsson, från Karlstad, och i skogen 700–800 meter från Sixtorp också örebroaren Simon Janjam. Olsson såg ansträngd ut, svettig och flåsig, medan Janjam bara utstrålade styrka. Olsson skulle nog få svårt att hålla undan, tänkte jag. Nere i vändningen, där man skulle riva ut en sida ur Scott Jurek-boken ”Spring och ät” (en passande titel i ultralöpningssammanhang) som korresponderade mot ens startnummer (på sant Barkley-manér, alltså) fick jag en ny flaska sportdryck, och så bar det av norrut igen. Vid det här laget kände jag bara av foten i löpbara nedförsbackar, men i övrigt var smärtan bort-medicinerad. Magnus vände sekunder efter mig och Alfons och Björn kom in i sällskap precis när jag gav mig iväg igen, och bara några hundra meter senare mötte jag ännu en kille. Jag var fräsch i kroppen och började ta ut lite mer kraft ur kroppen för att hålla tempot upp. Försökte driva på, vara medveten om varje steg, röra mig med syfte. Enda tanken var att försöka hålla tredjeplatsen, jag kände mig jagad men inte stressad (tänkte på Rune Larssons gamla visdomsord om att ”älska kampen”). Dessutom hade jag vänt på en tid, just under 4.20, som gjorde en målgång under nio timmar möjlig. Mötte ytterligare en kille strax efter vändningen och två på kullen med vindkraftverken fyra kilometer norr om Sixtorp, men sedan inga fler. Alla damer som hade startat på 82:an hade vänt och bytt ned till 65:an. Jag fick börja gå i de brantaste motluten, inte av energislut utan för att jag slarvat med backträningen i år och helt enkelt var trött i musklerna. Kunde fortfarande löpa i fem-tempo på grusvägen. Lämnade min boksida till Stefan Sager i Lillsjöstrand-depån och fick en ny flaska sportdryck vid Stenbäcken. Frågade inte hur långt det var fram, bad om en bak-tid i stället. Kunde hålla någon sorts löpsteg uppför den långa grusvägsbacken på vägen tillbaka mot Lekhytteklint och kom om en amerikan vid det stora myrstackarna i skogen. Tjoade. Fick mer sportdryck (och lite blåbärssoppa) på vägen ned mot Lekhyttan, och pappa sa det passerat en kille bara några minuter senare som ”såg ut som om han sprungit långa”. ”Inte en chans”, tänkte jag som bara kände mig jagad (även om jag nu fått höra att Alfons tvingats bryta – riktigt tråkigt, för att ta stryk av en sån kille hade jag inte haft några problem alls med), men nere vid energibordet stod Janjam och fyllde på. Han blev nog lite stressad av att jag bara sprang förbi med highfives till hejaklacken och ett hej till funktionärerna, för han skyndade sig iväg direkt och försökte rygga på asfalten, men jag drog på lite extra både där och uppför starten på ”Brännmyrbacken”, som ledens nya sträckning upp mot Stora Tväggelåten döpts till. Här började energin rinna ur mig, men jag delade upp vägen som var kvar i små, små segment (jag kan i princip varje sväng i huvudet efter många turer på leden) och försökte mata på. Det var lite lerigt, men härligt. Vädret var perfekt hela dagen, för övrigt. Tio-tolv grader och höstsol med växlande molnighet. Kom ikapp glada Amanda Brunosson, som hälsade att avståndet framåt var stort. ”Det var länge sedan ledaren kom förbi, men vi blir tvåa du och jag”, sa hon som knep andraplatsen på 65 kilometer. Nere vid nationalparkens parkering fick jag sista flaskan sportdryck för dagen och bad om en baktid till Janjam, men när jag kom upp till Suttarboda (i backen dit blev det inte många löpsteg) fick jag höra att det var minst en kvart bak. Längre än så hade min support inte vågat stanna och ta tid för att själva hinna upp med bilen. Ingen rapport om avståndet framåt, och jag bestämde mig för att inte springa ihjäl mig de sista sju kilometerna (och riskera att bli onödigt sliten framåt) utan att njuta av den underbara dagen i skogen. Det gjorde jag. Gick stora delar av de två backarna vid Falkasjön och joggade sedan in i mål på 8.54.37. En tid jag är sjukt nöjd med. Första halvan på knappt 4.20 gör andra halvan på 4.35 – och att bara tappa 15 minuter (typ 22 sekunder per kilometer), när man börjar bli seg och gå i backarna och det är runt hundra höjdmeter mer på andra halvan, är jag väldigt nöjd med. Väldisponerat. Men det blev ändå ett styng av besvikelse när jag fick höra att Olsson bara hade varit sex minuter före mig i mål (han vann på 8.48.36). Jag menar, jag hade ju tagit det lugnt sista biten. Hade det funnits sex minuter till att ta, någonstans? Hade jag sumpat en segerchans? Nej, det där kunde jag slå bort. Det var bara de sista sju kilometerna jag slog av lite, fram tills dess hade jag känt mig jagad. Och för att ordna en spurtduell hade jag då alltså nästan behövt springa en minut snabbare per kilometer: Och förutom dubbla Falkabergskilometern (8.46) snittade jag runt 6.30 den där biten. Det hade inte funnits 5.30 i benen på den stigen vid det laget. I stället kan jag återgå till att vara jättenöjd med prestation, med andraplatsen, med att hav varit 43 minuter snabbare än i fjol (även om banan var 1,8 kilometer kortare i år). Och med att ha disponerat fint och tagit in så mycket – Stravas flyby-funktion visar att Olsson var nästan 23 minuter före mig tillbaka till Lillsjöstrand (49 kilometer in i loppet) men att jag sedan plockade ikapp 17. Hade loppet varit en mil till, så … Men då hade förstås båda disponerat krafterna annorlunda. Nej, både jag och Olsson kan vara mycket nöjda med våra lopp, och stort grattis till segern! Janjam var till slut 21 minuter (på sekunden!) bakom i mål, ovetandes om att Björn jagade och till slut bara var 69 sekunder ifrån att nå ikapp. Anundsson tvingades bryta med sin kramp, men Thomas Östlundh (en av dem jag mötte efter Sixtorp) tog sig i mål på 10.25 som femte och siste man på långa distansen. Foten höll och blev inte värre, ens när medikamenterna gick ur kroppen. Jag persade stort, jag fick en pallplats igen. Jag fick målgångsöl (perfekt för att tvätta ur smaken av tre liter sportdryck ur käften) och det godaste kaffet jag drucket på länge. Och matlåda och medalj och kärlek. Bergslagsleden ultra är världens bästa lopp, det är jag helt säker på. Nästa år är det tioårsjubileum. 362 dagar kvar. Bara att börja ladda! Tack till mamma och pappa för suveränt supportjobb (utan er hade det inte gått att springa så fort), till alla som kom och hejade längs vägen och till arrangörerna för ett topplopp!
Brännmyr på väg nedför Brännmyrbacken. Foto: Andreas Andersson
Örebroaren Axel Lindh blev bästa svensk när mountainbikens långlopps-VM i dag avgjordes i danska Hederslev. Lindh var sex minuter bakom täten efter de första två varven på den knappt 40 kilometer långa banan, men orkade inte hålla trycket uppe på det tredje och sista varvet och var drygt 19 minuter bakom segrande nyzeeländaren Samuel Gaze i mål. På tal om stora cykeltävlingar är Jonathan Ahlsson på plats i Belgien för att köra sitt livs största tävling i morgon, Gooikse Pijl (på den tredje högsta nivån på UCI:s rankning), med sitt klubblag Motala AIF-Serneke-Allebike. Sex av hans klubbkompisar körde i dag Grote Prijs Rik Van Looy, men blev alla avplockade (loppet avgjordes på en varvbana, och bara 57 av 126 startande fick fullfölja).
Det blev inga medaljer för länets seniorer i medeldistans-SM i Grönklitt i dag – men karlskogingen Rasmus Pettersson räddade showen med ett silver i H20-klassen, hans första SM-medalj i karriären. Lämpligt eftersom han så sent som i förrgår blev uttagen till sitt första landslagsuppdrag, Europacupen för juniorer om två veckor. Pettersson var snabbast av alla i början av banan, lade bort lite tid i mitten men spurtade in på andra plats, 25 sekunder bakom Lukas Larsson (Skogshjortarna). KFUM Örebros Anton Kruse blev dessutom femma i H18-klassen, bara drygt en minut från medalj. Hur det gick för seniorerna? Jo, Anton Johansson, som tog SM-brons i långdistnas förra helgen, blev återigen bästa länslöpare med en sjätteplats, drygt två minuter bakom överlägsne Emil Svensk och 56 sekunder från medalj. Jerker Lysell och Martin Regborn var 18 respektive 25 sekunder bakom Johansson och slutade på nionde respektive elfte plats. Tisarens Andrea Svensson blev näst bästa länslöpare med en sjundeplats, 4.43 bakom en viss Tove Alexandersson, som tog segern, men mindre än två minuter från medalj. Josefin Tjernlund blev tia, knappt två minuter bakom klubbkompisen. Ellinor Tjernlund tog revansch för gårdagens miss i kvalet och vann B-finalen. I morgon avslutas de två stora SM-helgerna med stafetterna.
Vi väntar fortfarande på resultatlistan från Bergslagsleden ultra i dag, men det jag vet är att det blev favoritsegrar på den kortaste distansen (45 kilometer) genom Lisa Ring och Thomas Chaillou (David Lundström kom inte till start) på 4.24.18 respektive 3.32.12. Ring, som kommer från Östergötland, har sprungit friidrotts-VM medan Örebroboende fransmannen Chaillou är länets sjunde bästa maratonlöpare genom tiderna i statistiken (och tredje bäst under de senaste 30 åren) med 2.27.52 från Paris 2017. Senaste 3,5 åren har jag dock inte sett hans namn i en enda resultatlista. Något jag också vet är att Karlstadslöparen Clarens Olsson vann den långa klassen (82 kilometer) trots att han stumnade betänkligt på slutet. Jag blev nämligen tvåa och var i mål bara runt sex minuter bakom, trots att han ett tag ledde med halvtimmen eller så. Inga damer gav sig på den längsta klassen. Hur det gick på mellanklassen (65 kilometer) vet jag däremot inte. Vi får återkomma i morgon. Och en racerapport kommer så klart också.
Det blev fyra damer överst på pallen när Utmattningen, Dalkarlsbergs Tjurruset-inspirerade leriga och häftiga trailtävling avgjordes i dag. 8,4 kilometer var huvuddistansen, och den tog Kristalina Smårs, Noratriathleten som satt tidernas bästa sammanlagda tid på En svensk klassiker (under ett år), 27 sekunder före Therese Korkeakoski och ytterligare 1.19 före hennes syster Jessica Korkeakoski på tredjeplatsen. Dessutom blev Sara Gunnarsson från Lindesberg fyra. Herrarnas topptrio Petter Lillhager, Anders Lillhager och Salomon Johnson (son till Regina som vann Viadal sexdagars) var alla inom 3,5 sekunder men alltså femma, sexa och sjua totalt. Joakim Bergman och Kim Semstrand var snabbast över halvdistansen. Siri Englund, som förra helgen slog svenskt rekord i militär femkamp (och i femkampens terränglöpningsmoment) sprang i stället Tjurruset i Karlstad, och vann med drygt tre minuter marginal till Åmåls Eira Olsson på andraplatsen.
Det dök upp ett par starka löpare på Örebro parkrun i dag, och Björn Engqvist vann med över minuten när han klarade av de fem kilometerna på 18.23 (han var närmast före Gustav Grek och Johan Ingjald på 19.29 respektive 19.37), och superveteranen Marie Dasler var snabbaste dam på 21.27 (nästan 2,5 minuter före en Johanna Eriksson, men inte den Zinkgruvan-fostrade Motalalöparen, förstås).
Man ska inte utropa 15-åringar som blivande stjärnor. Det är skitdumt, i all idrott, eftersom så mycket händer under de där fem-tio åren som är kvar innan ungdomarna är seniorer. Men man kan i varje fall slå fast att Lindebygden fått fram en riktigt präktig stortalang i Axel Thybeck. I somras dominerade han O-ringen, i går tog han ungdoms-SM-guld i sprint och i dag följde han upp med SM-guld i långdistans – dubbla segrar i sitt livs två första SM-tävlingar, alltså. Segern i dag fixade han med över 1,5 minuters marginal i ett startfält med över 120 startande (även om han var hjälpt av Huskvarana-Emil Lings bom på tredje sista kontrollen, annars hade det blivit tajt och kanske ett silver). KFUM Örebros Ella Kruse och Julia Gustafsson slog till med sjunde- respektive åttondeplatser i D15 och D16, Djerfs Edvard Pelander var elva i H15 (7,5 minuter bakom Thybeck) och hans klubbkompis Ella Laine, som tog brons i sprinten i går, var 17:e i D16. I morgon avslutas ungdoms-SM med en distriktsstafett där Kruse tar förstasträckan, Thybeck den andra, Gustafsson den tredje och Tylöskogs Viggo Holmberg den fjärde i Örebros länslag. Pelander och Laine springer andra- och tredjesträckorna för Värmland.
I kvalet till morgondagens långdistans-SM för seniorerna, som också är sista chansen att imponera på förbundsledningen inför uttagningen av de sista platserna till världscupfinalen i Schweiz, tog sig alla de tunga länsnamnen vidare till final: Andrea Svensson, Josefin Tjernlund, Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund, Jerker Lysell, Jonatan Gustafsson, Martin Regborn, Gustav Hindér och Anton Johansson på seniorsidan (Lilian Forsgren kom inte till start) samt Valter Pettersson, Fredrik Glännefors, Rasmus Pettersson och Martin Gajda bland juniorerna. Johansson såg allra mest taggad ut och vann sin kvalgrupp, och får därmed starta tredje sist i finalen i morgon.
Karlskogingen Regina Johnson och degerforsaren (och svärsonen) Filip Andersson höll som väntat undan till seger i Viadal ultra six days. De har varit i ledning sedan dag två, och över sex dagars löpning på en 675-metersbana i Skåne. Johnson landade på 558 339 meter (seger med nästan elva mil, motsvarande 162 varv runt banan), Andersson på 683 638 (seger med knappt fem mil). Andersson var den enda som lyckades passera 1 000 varv på banan, 1 013 mot tvåan Tommy Tedelunds 944. Lindesbergsbördiga Elin Engström landade på fjärde plats med 411 391 meter.
Det bjöds ju också på löpningsbonanza hemma i länet på lördagen: ** Förhandsfavoriterna Erica Lech och Per Arvidsson vann Norasjön runt, på 1.20.03 respektive 1.11.00. Båda var knappt en minut från att nå sina tider från samma tävling i fjol, då Lech också vann och Arvidsson blev tvåa bakom Wilhelm Bergentz, men i gengäld helt ohotade: Lech var över 13 minuter före tvåan Marie Dasler (1.33.18; hon hade i sin tur hade 1,5 minuter till Petra Hanaeus, Antje Wiksten och Theerse Persson som kom in inom tio sekunder på 1.34.48–1.34.52–1.34.58) medan Arvidsson hade över tre minuter bak till Karlstadslöparen Fredrik Häggmark (IF Göta). Örebro AIK:s Jonas Nilsson (1.14.25) och Andreas Ingberg (1.14.29) och Karlslunds Jimmy Axelsson (1.14.51) gick också under 1.15 (ingen annan var under 1.19). Resultaten gör att Hanaeus nu tar över ledningen i långloppscupen (på lika många poäng men med fler segrar än Therese Persson) medan Dasler bara är en och Lech fyra poäng bakom. Med i ekvationen finns också Liduina van Sitteren, som inte sprang i dag. Arvidsson ökar sin ledning med en poäng (han har nått maxantalet tio deltävlingar att räkna, men byter ut sin enda andraplats mot idel segrar). Två kvarvarande DM-tävlingar gör dock att Anton Öhman på andraplatsen fortfarande, rent teoretiskt, kan komma ikapp. Nästa deltävling är klassiska Tarstaborgsrundan i Pålsboda på söndag. ** Linköpings-triathleten Jimmy Thörnberg (även doktor i fysik!) vann Run of Mine (tio kilometer varav drygt sex i en gruva) knappt en minut före min förhandsfavorit Villem Raudsepp. Linda Westerlund (även hon från Östergötland, tror jag) vann damklassen där jag gtror att Örebro AIK:s Märta Sjölander på sjundeplatsen var bästa länslöpare (men alla löpare i listan hade inte klubbtillhörigheter noterade). De riktigt stora kanonerna, som ibland dykt upp i Zinkgruvan, lyste med sin frånvaro i år. ** Milans Therese Korkeakoski trivdes som orienterare bäst i de obanade delarna på banan under första upplagan av tiokilometersloppet Granbergsdalsterrängen(som bjöd på mycket stig, lite grusväg och elljusspår och någon kilometer just obanat) och ryckte ifrån systern Jessica Korkeakoski till seger med nästan fem minuters marginal (IFK Noras Kim Semstrand tog tredjeplatsen, fyra sekunder bakom Jessica). På herrsidan vann Filipstads 17-åriga skidtalang Hjalmar Wilhelmsson drygt 2,5 minuter före Djerfs Håkan Pettersson medan undertecknad tog tredjeplatsen (jag blev omsprungen av Håkan efter ungefär en kilometer och kunde inte hänga, var 46 sekunder bakom i mål). ** Hela 45 löpare valde Örebro parkrun, och där var Carl Grundel (19.49) och Ida Lilja (21.25) snabbast (det var tredje gången för båda).
Det slogs till med en och annan riktigt fin löparprestation i dag. ** Först och främst sprang Oskar Andrén hem segern i Trondheim maraton (loppet där elitorienteraren för tre år sedan sensationsdebuterade på distansen med 2.34) till med överlägsen seger och dunderperset 2.26.43. Hade han som senast representerat moderklubben OK Tisaren (som han fortfarande springer för i orienteringssammanhang) så hade tiden gjort honom till den fjärde bästa maratonlöparen i Närke genom tiderna och den näst bästa, bakom Erik Anfält, de senaste 38 åren. Men nu valde Andrén i stället att tävla för Jämtlandsklubben Offerdals SK, så tiden kommer inte räknas i de lokala rullorna. En superprestation oavsett, som tar honom in på en 16:e-plats på den svenska årsbästalistan. ** Dessutom gjorde Josefin Gerdevåg, tidigare distriktsrekordhållare i maraton, comeback på den ädlaste av löpardistanser nästan tre år efter senaste starten och och gick under tre timmar för tolfte gången (om jag räknat rätt) när hon sprang på in på 2.58.36 för en andraplats i Helsingborg marathon (41 sekunder bakom Malmös Annie Sönnerborg-Wadenhorn) och seger i veteran-SM:s K40-klass med nästan elva minuters marginal. Gerdevågs gamla distriktsrekord är på 2.42.49 från 2018, men redan 2012 tog hon SM-guld i busvädret i Stockholm. Örebro AIK:s Christer Hansson stod för enda andra topp tio-placeringen av länslöpare i veteran-SM, som jag kunnat hitta, med en niondeplats i M55 på 3.57.00. Jo, Tisdagsklubbens Simon Karlsson blev fyra i hela tävlingen med 2.40.35 (två minuter från pers), men han får vänta sex år till innan han kan konkurrera om veteranmedaljer. Örebro AIK:s Julia Johnsson och Björn Engqvist slog för övrigt till med en tolfte- respektive en 16:e-plats på halvmaraton-tävlingen som avgjorde samtidigt, med 1.30.20 respektive 1.20.37. ** I Stockholm lockade Tjejmilen sedvanligt maffigt startfält (både bredd- och elitmässigt) och Hälleforsbördiga VM-löpare Louise Wiker, som tävlat sprasamt i år, tog en tiondeplats med 36.31. Starts Maria Nagle var 65:a på 42.25 medan Örebro AIK:s Ida Lilja blev 72:a på 42.55. ** I Ånnaboda avgjordes den tolfte och, om man tar arrangörerna på orden, sista upplagan av Kilsbergen trailrun. Föranmälda superfavoriten Filip Dahlgren kom inte till start, så därför blev segern på herrsidan en kamp mellan veteranen Villem Raudsepp (som i vanliga fall representerar IFK Nora men som nu sprang för företaget Epiroc) och fjunioren Alfons Wedin (Garphyttans IF). Wedin tog starten, men Raudsepp gick om tidigt och hade byggt en lucka på 1.40 till Suttarboda som han sedan förvaltade på vägen tillbaka för seger med 1.44. Andreas Wahlstedt startade lite mer avvaktande men var nästan ikapp Wedin på toppen av slalombacken, ett par kilometer från mål, men Wedin drog ifrån igen och säkrade andraplatsen med 25 sekunders marginal. Elina Larsson (antecknade som klubblös, från Örebro) hade också skapat sin avgörande lucka redan till Suttarboda: 1.17 bak till Sabina Månsson (också Örebro) där blev till 1.22 i mål. Elin Sjöberg Tisdagsklubben, tog tredjeplatsen, nästan sex minuter bakom Larsson. Själv blev jag femma, drygt tre minuter från pallen. ** Bara 36 löpare ”blev över” till Örebro parkrun (och då var väl inte morgonens regnskur till arrangemangets fördel), men bland dem fanns både Petra Hanaeus, som var snabbast för 48:e gången (det är hon så klart värst med), och Andreas Kjellin, som svarade för samma bedrift för tionde gången. I dag sprang de på 20.18 respektive 18.36.
Efter en rejält utmanande bana runt Gårdsjön kunde Tisarenduon Ellinor Tjernlund och Filip Jacobsson sent i går kväll krönas till årets distriktsmästare i nattorientering. Tjernlund vann en prestigeduell mot starka klubbkompisarna Lovisa Persson, Lilian Forsgren och Anna Hallmén, men hade till slut drygt tre minuters marginal i kampen om titeln (Stora Tunas Ronja Hugg, som bor i Örebro, tog andraplatsen i tävlingen, 1.14 bkaom Tjernlund, men var inte med i konkurrensen om DM-medaljer där silvret i stället gick till Persosn och bronset till Forsgren). På herrsidan utklassade Jacobsson konkurrenterna och var snabbast från början till slut, vann med nästan en kvart. Hagabys Jakob Wallenhammar blev tvåa, Tisarens Daniel Forsgren trea. I morgon avslutas DM-säsongen med stafetter.
Bröderna Ahlsson var i dag tillsammans med sitt semiprofessionella klubblag Motala AIF-Serneke-Allebike tillbaka på den internationella scenen och körde endagarsloppet Lillehammer GP med en helt brutal avslutning upp till Hafjelltoppen (typ 800 meter klättring på elva kilometer eller så). Det blev förstås inga klungor upp där utan totalt utspritt, och Jacob kämpade sig i mål som 33:a, 3.17 bakom segrande dansken Magnus Bak Klaris. Jonathan blev 45:a, 4.42 efter. Det gjorde dem till etta och fyra i laget.
Världsmästaren Marcus Jansson hade monterat kartställ på cykeln igen och slog till med en överlägsen seger i sprinttävlingen i svenska cupen i Nybro i dag, med nsätan 1,5 minuts marginal till tvåan (klubb- och landslagskompisen Karin E Gustafsson blev fyra, men mindre än minuten från segern, på damsidan). I sammandraget är de båda, som inte kört alla deltävlingar, trea respektive åtta inför morgondagens final, en masstart över långdistans.
5,5 veckors semester är till ända. För mig och för Konditionsbloggen. Personligen har jag bara hunnit med en enda tävling under den långa ledigheten, och det var i går kväll då jag överraskande lyckades vinna den fina lilla triathlontävlingen i Mariedamm. Men för de stora länsidrottarna har det hänt betydligt mer under den här månaden, och jag har stundtals haft abstinens eller i varje fall förbannat att alla skulle slå till och prestera toppresultat just när jag var borta. Men så har det varit. Och tyvärr kommer jag inte orka att gå igenom precis allt som helst, men några saker måste nämnas innan vi vänder bland och börjar om från ett blankt inför hösten: ** Först och främst slog Martin Regborn till och tog sitt första stora internationella mästerskapsguld efter att ha varit nära så många gånger. Vid orienterings-EM i Estland slog han till med guldet i den allra finaste disciplinen, långdistansen, och förstaplatsen var dessutom Sveriges första individuella på herrsidan vid EM eller VM på 18 långa år. Det borde så klart ha blivit en medalj till när Regborn för första gången blev uttagen till att springa i Sveriges förstalag i en mästerskapsstafett, men där gick det inte Sveriges väg. Anton Johansson fixade dock ännu en medalj till länet, ett silver i medeldistansen (som Regborn inte fick springa efter en jättetabbe i kvalet). Andrea Svensson tog en topp 20-placering, Josefin Tjernlund två topp 30-placeringar medan Ellinor Tjernlund åkte ut i kvalet. ** På orienteringsfronten har Jonatan Gustafsson, som tidigare i somras tog VM-brons, dessutom hunnit med att ta guld i sprint och silver i sprintstafett i student-VM (ett mästerskap för orienterare under 25 år som pluggar på universitet eller högskola). ** Garphyttans Marcus Jansson skrev svensk mountainbikeorienteringshistoria när han vann långdistansen vid hemma-VM, och därtill med över 1,5 minuters marginal. Örebroaren Karin E Gustafsson var som bäst 20:e, i sprinten. ** Emilia Fahlin har tagit nya stora steg mot världstoppen efter sitt tunga år. Så sent som i går tog hon en åttondeplats vid EM i München, och dessförinnan har hon under en intensiv månad hunnit vara nia i Vårgårda GP och tagit en andraplats – tätt bakom Marianne Vos – på andra etappen av Tour of Scandinavia där hon sedan backade upp kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig till totalsegern. Återstår att se vilka fler tävlingar hon kommer att köra fram mot VM. Under EM fick också Jacob Ahlsson sitt stora genombrott på internationell nivå. Den regerande svenske tempomästaren från Kumla dundrade till med en elfteplats i knivskarp konkurrens i just tempoloppet. ** I lördags lade Liduina van Sitteren och Per Arvidsson beslag på nya distriktsmästartitlar, den här gången på 10 000 meter. van Sitteren vann på 37.39,58 över de 25 varven på Transtensvallen, och hade med det bara tre herrar före sig i mål. Segermarginalen var knappt två minuter – medan Arvidsson hade nästan 2,5 minuters marginal när han vann på 32.11,55. Bakom sig hade han två Västerås-löpare (Åsbros Joacim Carlsson var näst bäste Närkelöpare i ett startfält som var rätt utspätt på grund av konkurrensen med bland annat Ultravasan – där Erik Anfält tog en fjärdeplats – och Idre fjällmaraton). Arvidsson har i praktiken avgjort långloppscupen på herrsidan medan van Sitteren ännu bara gjort fyra starter och därför huserar nere på femteplatsen (men hon lär kunna klättra, kanske hela vägen upp i topp, under hösten). Enda andra deltävlingen i cupen som avgjordes under de här sommarveckorna var Stripastafetten, där Örebro AIK vann rubbet: Herr-, dam- och mixedklasserna plus klassen för singellöpare (”Stripastafetten extrem”) genom Andreas Ingberg (KFUM:s Fanny Schulstad var bästa dam där, men det var mixedklass av någon anledning). ** På det tråkigare kontot får vi skriva in att Matthias Wengelins säsong är över efter en knäskada. Riktigt tråkigt för örebroaren som tog dubbla SM-guld så sent som i fjol.
Det börjar dra ihop sig i Maratonmarschen, gångtävlingen där det gäller att gå så länge som möjligt (tills näst sista gångare ger upp, då är tävlingen över) i fem kilometer i timmen. I skrivande stund, lite före midnatt och med drygt 50 timmar avverkade sedan starten i fredags kväll, är tre kvar stockholmare kvar i tävlingen: Pernilla Otto, Charlotta Sahlström och Anders Jungefors. Längst av länsgångarna kom, vad jag förstår (Matthias Köhler och Roholla Norozi saknar fortfarande resultat i listan, men jag vet att båda startade), Magnus Svensson som framför allt satsade på lagtävlingen där han dragit ihop en grupp under namnet Walk with ME, med planen att dels utmana om segern segern, dels uppmärksamma och samla in pengar till forskningen kring den neurologiska sjukdomen ME, myalgisk encefalomyelit. Några lagresultat är ännu inte publicerade, så vi får väl se hur det gick med segerjakten där, men individuellt kom Svensson i varje fall upp i 20 timmar och 58 minuter i debuten i tävlingen, ett resultat som gett en preliminär 31:a-plats.
För några år sedan fanns det en hel del löpning att skriva hem om från Karlstad GP, men från söndagens friidrottstävling på Tingvalla (den sista innan arenan rivs och friidrotten i Karlstad flyttar till sitt nya hem) fanns bara ett länsnamn med: KFUM Örebros Eric Westberg som sprang in som 16:e man på 3 000 meter, förvisso drygt 45 sekudner bakom segrande Suldan Hassan (7.57,06, han var 4,5 sekunder före 1 500-metersspecialisten Kalle Berglund som persade med 8.01,68), men pers med nästan nio sekunder och en tid som tar Westberg in på topp 100-listan i Närke genom allt tider på distansen. Snabbast genom tiderna är Jonatan Gustafsson inne (8.08,42) och Bo Engdahl ute (8.11,06).
Över tusen orienterare har sprungit 3+3, en tredagarstävling i Sälen i helgen – och på herrsidan var Hagabys gamla VM-löpare Filip Dahlgren vassast av alla i sammandraget. Genom tredjeplatser i fredagens medel- och lördagens långdistans och en sjätteplats i söndagens medeldistans fixade han totalsegern 24 sekunder före Haldens trefaldiga världmästare Magne Dæhli (som slarvade bort fyra minuter som 17:e man på fredagen och sedan bara nästan hann ikapp). Tisarens Lovisa Persson vann lördagens långdistans och toppade sammandraget så långt, men lade 17 minuter på någon sorts monsterbom till söndagnes tredje kontroll, en sänka, och slutade trea i totalen, knappt en kvart bakom Sofie Johansson (Vang OL).
I Granbergsdal, norr om Karlskoga, avgjordes Hyttloppet, en 8,4 kilometer lång tävling på blandat underlag (stig, elljusspår, grusväg, asfalt). Startfältet var rejält decimerat efter två pandemiinställda upplagor, men 16-årige Hjalmar Wilhelmsson från Filipstad och Karlskogalöparen Rebecca Landö såg i alla fall till att det gick undan hyfsat längst fram: Wilhelmsson vann på 34.19, elva sekunder före karlskogingen Fredrik Skogman, och Landö vann på 40.05, 25 sekunder före exil-karlskogingen Susanne Hedlund (mest känd som långloppsåkare på längdskidor). Undertecknad tog tredjeplatsen på herrsidan (på 36.02), Granbergsdals egen Lise-Lotte Wallman var trea på damsidan (63.52).
Stockholmaren Johanna Bäcklund, som sprang maran på friidrotts-VM så sent som 2019, var ju storfavorit i Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap över tio kilometer, på banvallen mellan Karlslund och Latorp, i kväll. Men när både arrangörsklubbens egen Erica Lech, nybliven SM-silvermedaljör i maraton, och KFUM Örebros Fanny Schulstad, som slog distriktsrekordet i maraton i våras, efteranmälda sig blev det toppklass på tävlingen där jag i gårdagens inför-inlägg baissade damklassen (ur ett länsperspektiv). Och faktum är att Lech inte bara utmanade Bäcklund – hon rett och slett sprang ifrån henne och vann med 34 sekunders marginal på nya personbästat 35.16 (därmed är hon nu bara en, i stället för tre, sekunder bakom Liduina van Sitteren i kampen om det inofficiella Närkerekordet på distansen; van Sitteren saknades, liksom Lisa Bergdahl, i kväll). Bäcklund sprang in på 35.50 medan Schulstad tog tredjeplatsen på 36.42. Västerås Emilia Brangefält, ensam kvinna i B-ehatet, tog fjärdeplatsen på 37.50 och därmed tredjeplatsen i cup-räkningen eftersom Västmanland från och med i år ingår i distriktet. Kristlina Smårs och Julia Johnsson sprang i C-heatet och tog femte- och sjätteplatserna i loppet vilket gav fjärde- och femteplatserna i cupen och silver och brons i KM (för man får ju inte glömma bort att det, som namnet antyder, också är ett klubbmästerskap) på 39.55 respektive 40.54. Petra Hanaeus tog sista cuppoängen på 40.59, 21 sekunder före ultradistans-VM-löparen Frida Södermark. Segern för upp Lech i topp i långloppscupen igen (hon ledde från segern i premiären, Nora marathon, tills Therese Persson gick förbi i Vintrosaloppet senast), via tre segrar och en andraplats. Persson är tvåa nu, trots att hon var utanför poängplats i kväll, van Sitteren är kvar på tredjeplatsen. På herrsidan drygade Per Arvidsson ut sin ledning i cupen med sin fjärde seger på fem starter i år och blev dessutom den 23:e herrlöparen från distriktet genom tiderna att göra landsvägsmilen under 32 minuter (enligt den officiella statistiken, som just på den här distansen dock enbart inkluderar SM och lopp i länet, så det finns en viss felmarginal). Han persade med 32.03 i Startmilen i april och kutade nu på 31.55, och vann med 45 sekunders marginal till Västerås Felix Persson (32.40). Men eftersom Arvidsson springer för IF Start var det Andreas Ingberg på tredjeplatsen som blev klubbmästare på 32.42 (två sekunder bakom Persson men tre före Tomas Mikaelsson från Vilhelminakluben Dalasjö IK, som blev fyra). Jonas Nilsson tog femteplatsen, cup-fjärdeplatsen och KM-silvret på 33.02 medan Anton Öhman stärkte sin andraplats i cupens sammandrag genom att bli cup-femma och KM-bronsmedaljör på 33.18. Tisdagsklubbens Simon Karlsson tog sista cuppoängen, och var siste löpare under 34 minuter, på 33.36. Västerås-Persson är nyss fyllda 17 år och var därför snabbast junior – men värda att nämna är också Startduon Linus Wedin och Edvin Halldin som tog andra- och tredjeplatserna i juniorklassen på 37.03 respektive 38.20, finfina tider, inte minst som de är två respektive ett år yngre än Persson (inga damjuniorer kom till start).
När alla katterna var upptagna med att springa i Örebro passade råttan på att dansa runt Söderhavet, utanför Kvarntorp. Ja, alltså, konditionsbloggaren själv sprang hem tredje upplagan av Söderhavet runt. Jag sprang bara fem sekunder snabbare än i fjol (10.32 nu mot 10.37 då) över 2,8 kilometer stig, men då var det betydligt fler snabblöpare med (Michael Weldai vann på 8.50). Men i dag var konkurrensen snällare, och jag vann 52 sekunder före Tomas Karlsson, Vretstorp, och ytterligare 22 sekunder före trean, Örebro AIK:s Tomas Galmén. Tina Galmén vann damklassen (på 15.39), drygt 2,5 minuter före Anthe Patuzzo. Det var 18 deltagare i år, mot drygt 20 de senaste åren. Inte dåligt med tanke på krocken med klubbmästerskapet i Örebro, men det är lilla fina loppet förtjänar fler löpare.
Lyckades på något sätt glömma av Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen) i går, men det gjorde som tur var inte orienterarna. 103 stycken dök upp för den tredje deltävlingen, i Markaskogen i Örebro, snabbast var Quentin Rauturier (herrarnas tävlingsklass), Kerstin Ljungemyr (damernas tävlingsklass) och Ellinor Tjernlund (bästa dam på långa banan). Franske VM-orienteraren Rauturier (som bor i Örebro och jobbar som konsult inom maskinteknik – men tävlar för OK Ravinen) gick tidigt loss i masstarten över åtta kilometer (fågelvägen) och 17 kontroller. Anton Johansson (som också bor i Örebro, men tävlar för OK Orion) knaprade in mot slutet och var bara 26 sekunder bakom i mål, efter att ha legat nia i början och med bara en handfull kontroller kvar varit över 1,5 minuter efter Rauturier som hamnade lite off track på väg mot den 13:e kontrollen men redde ut det hela.
Ljungemyr, som går sista terminen på orienteringsgymnasiet i Hallsberg (men tävlar för moderklubben OK Kolmården), vann en svintajt fajt mot förstaårseleven Julia Forsgren (OK Tyr), klasskompisen Klara Persson (Halmstad OK), till Örebro inflyttade Elin Rindstig (SOK Viljan) och Tisarens Lovisa Persson. De fem var inom halvminuten efter drygt fem kilometer och 40 minuter nattorientering. Persson hade en lucka på över minuten halvvägs, men gjorde sedan en tvåminutersbom och han aldrig ikapp Ljungemyr som övertog ledningen där. Forsgren och Persson låg länge i rygg på Ljungemyr, men hade inget att sätta emot i spurten, och det blev tolv respektive 15 sekunder upp för de båda.
Tisarens världscuplöpare Tjernlund var ohotad dam på långa banan, eftersom klubbkompisen Lilian Forsgren av tiderna att döma inte tog i för fullt (kanske hade annat fokus för dagen). I mål skiljde över tio minuter mellan de båda.
Lindebygdens Sofia Carlsson, Almbys Emma Lindkvist och Milans Jessica Korkeakoski, som delade ledningen i sammandraget inför tävlingen, var elva, 13:e respektive 17:e – och därmed toppar nu Carlsson två poäng före Lindkvist och sex före Korkeakoski på damernas tävlingsbana. På herrsidan behåller Martin Regborn och Filip Dahlgren, som var etta och tvåa i båda tävlingarna före jul (Regborn är just nu på träningsläger i Spanien och kom av förklarliga skäl inte till start), första- och andraplatserna i sammandraget trots att ingen av dem ställde upp den här kvällen. Djerfs Rasmus Pettersson, Tisarens Johan Aronsson och IF Hagens Johan Mårtensson (som går tredje året på Alléskolan) var trea (1.05 bakom Rauturier), femma respektive sexa i deltävlingen – och det gör att de tre nu delar tredjeplatsen i cupen. Tjernlund är bäst av damerna i herrklassen med en delad 14:e-plats.
Notera för övrigt att Jonatan Gustafsson smög igång säsongen med en start den här onsdagskvällen. Jag träffade EM-orienteraren från Örebro kvällen före, under Inneserien i Tybblelundshallen (där han bara tittade förbi), och han berättade att han hoppades kunna göra en liten satsning på innesäsongen i friidrott och göra något bra på 3 000 meter på inne-SM.
Nästa deltävling (den fjärde av totalt åtta) löps i Svennevad nästa söndag, den 23 januari.
Mer orientering:
** OK Milan bjuder in till Stadscupen, stadsorientering i veckans bana-format över fyra deltävlingar (alla över två veckor) med start på måndag. Den första har start och mål vid Norvalla, och alla går i stads- eller hyttmiljö (i Pershyttan).
** Första deltävlingen i Djerfs stadsorientering, som har nytt koncept för året, löptes i kväll och Rasmus Pettersson (som alltså var trea i Ullmax vinterserie i går) vann enkelt före undertecknad. Pettersson på 32.50, jag på 39.15 (övriga minst tre minuter bakom). Det här var seedningslopp inför kommande torsdagar där plupparna ska fram (se gårdagens blogginlägg om det unika konceptet som Rasmus hittat på).
Konditionsbloggen 