Det var inga länsåkare på topp 30 tidsmässigt vid måndagens Öppet spår – inte som i går när det var ett helt gäng och dubbelt på topp tre. Men däremot fanns ett par andra rubriker som gjorde att jag fick skriva två artiklar på na.se:
** Dels tog sig Emilia Fahlin inte bara i mål utan var dessutom 2,5 timmar snabbare än hon befarade när jag pratade med henne för några veckor sedan och hon sa att elvatimmarsmålet som hon satt upp kändes tufft. Hon kom nämligen i mål på 8.23.57, som tionde snabbast av damerna från länet i dag (Therese Axelsson var snabbast med 6.09.04). Jag pratade med den tidigare världselitcyklisten efteråt, för en artikel du kan läsa här.
** Håkan Mossberg, 82, från Kopparberg klarade de nio milen mellan Sälen och Mora för 57:e året (samtliga sedan 1969 med undantag för det snöbrist-inställda loppet 1990). Han har klarat ”riktiga” Vasaloppet alla år sedan 1969 (utom 1990 och 2021, då det var covid-inställt och han fick köra Vasaåket i stället), men därtill också Öppet spår 25 gånger, och han är anmäld till loppet på söndag också. 57 gånger gör honom till fyra genom tiderna bakom IFK Moras Gösta Lönnelid (61 lopp), Sälens IF:s Bengt Eriksson (60) och Landsbro IF:s Börje Karlsson (60), men alla de tre har avslutat sina Vasaloppskarriär, så Mossberg har dem inom räckhåll. Om man nu kan säga så, när man är 82 år och måste köra fyra år till för att tangera Lönnelid och fem för att slå rekordet. Klarar Mossberg det, 2031? Det får bli en följetong.
I länet är Mossberg värst med tio lopps marginal, Norabygdens Birger Gustavsson är har 47 medan Sköllerstas Bengt Nilsson (som numera kör för Östansjö SK) i går gjorde sitt 45:e lopp och därmed gick upp på ensam tredjeplats.
Mossberg klarade Öppet spår i dag på 12.00.44 (hade nästan 1,5 timmars marginal på de sista).
I Öppet spår 30, ett tredje tillfälle att köra 30-kilometersdistansen för de som inte var med på Vasaloppet 30 i fredags eller Tjejvasan i lördags, blev ÖSK Ungdoms Vidar Wallinder och Jonas Viotti femte och sjätte män i mål på 1.47.03 respektive 1.47.07.
I morgon avgörs Vasaloppet 45.
Etikett: Emilia Fahlin
-
-
Några cykelnyheter som har några dagar på nacken, men som jag inte rapporterat om här på bloggen:
** Edvin Lindh, världsmästaren i mountainbikesprint som senaste åren tävlat för Örebrocyklisterna och Team Norra, avslöjade ju i december att han kommer byta team, och för två veckor sedan gick han ut med nyheten att han skrivit på för tyska Mountainbike Racingteam. där han blir lagkompis med fransmannen Titouan Perrin-Ganier (som dominerat sporten och tagit sex VM-guld de senaste tio åren), tyskarna Simon Gegenheimer (världsmästare i 2021) och Marion Fromberger (som tagit två VM-brons) och mexikanen Dann Noyola. Kontraktet skrevs på redan före Lindh blev världsmästare i somras, och kommer framför allt innebära att han nu kan satsa på heltid och ligga utomlands och träna längre perioder. Han ha redan varit på läger i Mellanöstern och på Kanarieöarna med nya laget.
”Temperaturer under minus 15 grader och mycket av snö eller en väldigt enkel miljö är en del av vardagen för många idrottare. Att i stället få träna i de här förhållandena tillsammans stärker förståelsen och sammanhållningen. I slutändan handlar framgång om att optimera sig själv och sin miljö”, säger teamchefen Steffen Thum i ett pressmeddelande.
** David Risberg, svensk mästare och Sveriges stora stjärna i cykelcross, som sedan ett år tillbaka tävlar för Örebrocyklisterna och Team Norra, har som väntat tagits ut som enda svensk i elitklass till VM i nederländska Hulst på söndag. Tävlingen startar 15.00 och sänds på Eurosport/Discovery. Risberg gjorde säsongens bästa världscuptävlingen, placeringsmässigt, med en 39:e-plats i Hoogerheide i VM-genrepet i söndags (det är totalt sett hans näst bästa världscupplacering i karriären). ”Målet, som i tidigare världscuptävlingar, var att genomföra ett väldisponerat och tekniskt bra lopp. Det tekniska lyckades jag med, men jag sprängde mig efter andra varvet och återhämtade mig aldrig helt. Höll ändå ihop det okej och rullade in som 39:a”, skriver Risberg på Instagram. VM fungerar också som säsongsavslutning.
** Emilia Fahlin, som nyligen gick ut med beskedet om att hon avslutat karriären efter 19 år som proffs, har hittat en ny utmaning. Hon kommer att köra Vasaloppets Öppet spår måndagen den 23 februari.
– Jag fick lite feeling i höstas, då en kompis till mig hade anmält sig, och jag just hade bestämt mig för att avsluta min cykelkarriär. Så tänkte jag, vad tusan, varför inte? Jag behöver en ny utmaning , säger hon till Vasaloppets hemsida.I dag inleddes ski classics-helgen i Tjeckien med en sprint, där Markus Hallén Johansson – den nykorade vinnaren i Lospåret som en gång var känd som Zinkgruvans snabbaste man, som tog JSM-guld i just sprint 2015 och silver både 2016 och 2017, var på pallen i Sverigecupen i sprint tre gånger till (och var nära JVM) – slutade på 26:e plats i prologen. Det hade normalt sett, i världscup- och Sverigecupsammanhang, gett honom en plats bland de 30 i kvartsfinal, men i ski classics sprintar är det bara de 14 bästa som avancerar till två semifinaler. Och upp till 14:e plats hade Hallén Johansson 1,9 sekunder. I finalen dominerade Alvar Myhlback totalt, medan Petter Northug krigade om en pallplats men blev diskad för att ha tagit skejtskär.
Örebroaren Rickard Johansson blev 65:a i kvalet, knappt tio sekunder från avancemang.
På söndag avgörs Jizerská padesátka, eller Jizerská 50 som loppet numera heter, där i Tjeckien.
Samma dag avgörs Wadköpingsloppet i Ånnaboda. -
Efter att ha hintat om det ett tag har Emilia Fahlin nu tagit det officiella beslutet att lägga av. Det skriver hon på Instagram där hon också berättar om den diagnos hon fått under hösten – som förklarar varför hon under de sista åren av karriären inte nådde upp till den toppnivå hon hade fram till 2020 då hon tillhörde den absoluta världseliten.
”Jag fick inte det sagolika slutet som många idrottare drömmer om, men till slut fick jag äntligen svaret på varför jag inte kunnat nå min toppnivå de senaste åren: Efter undersökningar fick jag diagnosen iliac artery endofibrosis, med en förträngning i artärerna som som begränsar blodflödet till mina ben”, skriver hon.
”Det har varit tufft att lägga ned hårt jobb bara för att fortsätta få besvikelser tillbaka, att slå huvudet mot en vägg och ifrågasätta sig själv om och om igen. Jag har förändrat, justerat, visat hopp och envishet – utan belöning. Så i det här läget är det både en lättnad att få svaret, men också en sorg att inte ha upptäckt orsaken tidigare, så jag kunde ha fått behandling”, fortsätter hon.
Iliac artery endofibrosis drabbar normalt främst äldre personer – och elitcyklister. Det är en diagnos som innebär att bindväv bildas inuti bäcken-artären och på så sätt förhindrar blodflödet till ett eller båda benen, vilket förstås försämrar prestation.
Bland proffscyklister som drabbats finns namn som Sarah Gigante, Fabio Jakobsen, Tayler Wiles, Amanda Spratt och Pauline Ferrand-Prevot. Men det går att operera, och flera har kommit tillbaka till absoluta toppnivå efteråt.
Fahlin hjälpte Emma Johansson till ett OS-silver i Rio de Janeiro 2016 och stod själv på toppen av sin karriär två år senare när hon vann världstourloppet i Vårgårda, slutade fyra på VM och var nära medalj på EM när kedjan hoppade i spurten – och inte minst gick en mäktig duell med Marianne Vos, världens bästa cyklist genom tiderna, över tre dagar i Tour of Norway. Totalt har Fahlin fyra fjärdeplatser på VM, sju SM-guld och tolv segrar som proffs på meritlistan. Hon har kört två OS och 13 VM på landsväg och ett i gravel. Jag skrev en längre biografi inför hennes sista landsvägslopp, i höstas.16 var anmälda, elva kom till start, fyra kom i mål när årets tuffaste löparetävling i länet i helgen avgjordes – den 90 (!) kilometer långa tävlingen Skogsultra Storstenshöjden 100 kilometer.
Trion John Isaksson (från Stockholm), Simon Halt (från Södertälje) och örebroaren Simon Ekdahl höll ihop länge, men ute på det avslutande, brutala 21-kilometersvarvet gick Isaksson ifrån och vann knappt två minuter före Halt, medan Ekdahl tappade nästan en halvtimme där. Tiderna över 90 kilometer blev 14.20.58 (målgång alltså 23.20 på kvällen), 14.22.42 respektive 14.49.45, vilket säger en hel del om hur tuff banan var.
Fjärde löpare i mål var Mohammed Alaoui, tid ännu så länge godkänt. De övriga sju som startade tog sig runt den inledande sjumilaslingan över myrar och på Bergslagsleden, men klev av innan det avslutade 21-kilometersvarvet. Av dem var Kumla SF:s Amanda Brunosson, Storådalens SK:s Kristina Lagerman och Sara Lundberg från Hedemora – i den ordningen – först tillbaka efter de inledande 70 kilometerna.I går genomfördes årets sista Örebro parkrun – men för Markus Hallén Johansson var det allra första. Den gamle sprintfantomen från Zinkgruvan har flyttat hem från Östersund och är mitt i sin första fulla säsong i långloppsvärldscupen skiclassics, men passade på att testa löpformen och var snabbast av alla med 18.07 – två sekunder före Gustav Sundström. Trots en rätt isig bana. Av damerna var Petra Hanaeus snabbast för 133:e gången, på 22.17.
-
Valter Pettersson har en väldigt fin höst bakom sig – han stack och att det alltjämt inte är några fel på formen visade han när han gick på ett eget runt om-vägval till första kontrollen i Nattcupens premiär i Ånnaboda i kväll, fick en ledning på halvminuten redan där och sedan bara drygade ifrån och vann med över fyra minuters marginal till klubbkompisen (i Tisaren) Viggo Holmberg på andraplatsen och med nästan fem till regerande mästaren Love Sintring, Hagaby, på tredjeplatsen.
Världsmästaren Martin Regborn fanns också med i startfältet, men tog det lugnt och joggade runt som nia, nio minuter bakom. Oskar Andrén, som precis som Pettersson har EM-meriter, valde i stället att springa mellanbanan, som han vann med drygt två minuters marginal.
Örebroaren Ida Hylander, som tävlar för Tisdagsklubben i löpning men här för moderklubben Nyköpings OK, vann med ännu större marginal än Pettersson, hade drygt 4,5 minuter till Almbys Sofie Bodin, medan Garphyttans Karin Gustafsson var 16 minuter bakom på ”hemmaplan”.
Bland damerna var som vanligt mellanbanan mer populär, och där var det idel elever från orienteringsgymnasiet på Alléskolan på topp tre: Landehofs Edith Holmstrand närmast före Kåres Hilma Dalin och Tyrs Izabella Ljungberg.
Nattcupen, som officiellt går under namnet Ullmax vinterserie, fortsätter i Nora nästa torsdag.I Karlskoga höll sig Simon Gaude Palmlöv framme och vann den andra deltävlingen i Prickcupen för året, 1,5 minuter före Elin Lindberg och Håkan Lindberg på andra- respektive tredjeplatserna. Eftersom det är handikappsystem kommer det lbi stora omkastningar under året, men hittills toppar Guade Palmlöv även totalen.
Och så har Emilia Fahlin i princip bekräftat att elitkarriären är över. Det skedde under en intervju på scen vid Örebrocyklisternas cykelfest på onsdagskvällen.
– Det mesta lutar åt att det faktiskt är slut på karriären. Det är det som vuxit fram, egentligen. Som jag sakta men säkert blivit klar med under veckorna som varit, sa hon.
Läs mer i en artikel här. -
Det verkar vara lite problem med både ditten och datten under veteran-EM på Madeira, om man läser vad som skrivs i mästerskapet. I går hittade jag till exempel inga resultat från 1 500-metersfinalerna. Men i dag har resultatsidan hoppat ingång bättre, och då hittade jag fyra nya guld till länslöparna.
Marie Dasler, som i fredags inledde med ett guld på 10 000 meter i K55-klassen, följde på söndagen upp med ett på 1 500 meter, där hon sänkte sitt personliga rekord med över sex sekunder, till 5.07,08 för seger med 1,4 sekunder före tyska Simone Braun. På måndagen följde hon upp med ett nytt guld på 5 000 meter, där hon krossade konkurrenterna och vann med över 13 sekunders marginal. Segertiden 18.37,29 var dessutom bara elva sekunder från Daslers svenska veteranrekord.
Och Liduina van Sitteren, som också tog guld på 10 000 meter i fredags men i K35-klassen, vann på söndagen terränglöpningen med över 1,5 minuters marginal över åtta kilometer – 32.13 på henne, 33.50 på tvåan Anca Maria Iuga från Rumänien. På måndagen tog van Sitteren ett tredje guld, på 5 000 meter där hon vann med nästan 19 sekunders marginal, på tiden 17.53,66.
van Sitteren har nu tävlat klart, men Dasler har chans på ytterligare tre guld på tio kilometer landsväg i morgon, 800 meter (final på lördag) och i halvmaraton på söndag.
Varken Bo eller Ljiljana Persson har ännu kommit till start på någon distans de varit anmälda till, så jag vet ärligt talat inte ens om de är på plats.van Sitteren kommer i stället hem och springer terräng-SM på Lidingö i helgen (både långa och korta loppet i elitklass). Dit är också orienterarna Martin Regborn, Jonatan Gustafsson och Valter Pettersson anmälda, Jonatan och Valter springer dock bara det korta loppet (fyra kilometer). KFUM Örebros talanger Svante Jorstig och Hampus Östring startar i P17-klassen (fyra kilometer) och deras 64 år äldre klubbkompis Gösta Carlsson är anmäld i veteranklassen M80 på samma distans. IF Start har F17-löparen Hilma Dalin och veteranerna Maria Nagle (K45), Jimmy Jansson (M45), Mikael Hansson (M60), Lars Lundegård (M60) och Roger Sköldqvist (M60). Kumlas Johan Fredriksson är anmäld i M40-klassen.
Hälleforsfostrade Louise Wiker springer båda damloppen liksom tidigare Brevens IF-löparen Ebba Broms (som i långa loppet kan göra upp om medaljer i K22-klassen), ex-örebroaren Heshlu Andemarian är anmäld till herrarnas långa lopp.
Anmälan är öppen till en timme före tävlingsstart, så fler namn kan tillkomma.Vill ni läsa mer om Emilia Fahlins debut i gravel-VM i lördags så snackade jag med henne i går, för en artikel ni kan läsa här.
-
Emilia Fahlin blev bästa svenska, och 34:a totalt, i debuten i gravel-VM i dag. TV-sändningen startade efter att klungan spruckit av rejäl och det bara var smågrupper kvar längst fram, men av mellantiderna att döma var Fahlin med i tätklungan i runt 65 kilometer – sedan tappade hon successivt och tog mållinjen 7.20 bakom täten, i en 16 cyklister som spurtade om 32:a-platsen (och där Fahlin alltså var trea). Clara Lundmark var länge bästa svenska, och hann faktiskt synas i tv-sändningen, men punkterade ordentligt och tvingades bryta. Hanna Nilsson var med i samma grupp som Fahlin, slutade på 38:e plats.
Längst fram var de båda förhandsfavoriterna Lorena Wiebes (världens bästa cyklist – eller åtminstone spurtare – just nu) och Marianne Vos (världens bästa cyklist genom tiderna) ett tag loss, och Vos grillade Wiebes hårt. Men en grupp bakom kom ikapp, och med milen kvar var de sex samlade. Shirin van Anrooij kom sedan loss och såg ut att ha avgjort, men blev upphunn 300 meter före mål, och då kunde ingen stoppa superspurtaren Wiebes. Vos tog silvret, Silvia Persico bronset.
Det återstår att se om det blir några fler graveltävlingar för Fahlin, men det här var nog i varje fall slutet på säsongen.Martin Regborn ledde länge första sträckan på 25-manna – orienteringstävlingen som avgör vilken som är världens bästa klubb – men gjorde en liten krok och fick se sig passerad av Axel Granqvist (OK Ravinen). Regborn skickade likväl ut Hagaby som tvåa, 25 sekunder från ledning, medan Jonatan Gustafsson såg till att KFUM Örebro var trea, ytterligare 31 sekunder bakom. Men i slutändan var det förstås Tisaren, som i det läget var 26:a, ett par minuter efter (trots att Oskar Andrén sprang förstasträckan) bästa länsklubb med en 14:e-plats (två placeringar sämre än i fjol).
Laget var så bra som tia vid två tillfällen (efter Josefin Tjernlunds andrasträcka och efter den tredje av de fyra fyrdelade sträckorna (där Alice Johansson, Rebecka Nylin, Anna Hallmén och Ellinor Tjernlund avancerade laget) – men på 23:e sträckan tappade Alfred Pihel fem placeringar. Valter Pettersson tog tre på näst sista, där han var femte snabbast av alla, och Andrea Svensson förvaltade sedan 13:e utgångsposition till 14:e-platsen i mål (sexa av de svenska klubbarna), drygt 21 minuter bakom segrande IFK Göteborg.
KFUM Örebros ungdomar gjorde några riktigt imponerande sträckor och hämtade in de nästan fem minuter laget ett tag var bakom Hagaby (efter två sträckor) och blev näst bästa länsklubb på 46:e plats. Hagaby blev 57:a, Djerf 93:a, Milan 130:e och Lindebygden – som hade ett kombinerat manskap med Hagabys B-lag – blev 210:a. Almby stämplade fel redan på tredjesträckan (och sedan på fjärde också).
Emma Ling blev bästa länslöpare, örebroaren var med i IKHP:s lag som slutade åtta. Anton Johansson näst bäst, örebroaren sprang upp sin moderklubb OK Orion från 19:e till 13:e plats på näst sista sträckan, och i mål blev det en tiondeplats efter att syrran Tilde plockat ytterligare tre platser.
3 950 löpare är anmälda till 25mannamedeln, en nationell tävling i samma Stockholmsterräng i morgon. Bland dem Josefin Tjernlund och Valter Pettersson – men inte sådana som Regborn, Johansson och Svensson.Per Enback Per Enback slog personligt rekord med 40 sekunder när han vann Åstadsloppets herrklass på 1.07.45 i dag, och klättrade från sjunde till femte plats på listan över snabbaste länslöparna på halvmaraton genom tiderna (bakom Martin Regborns Närkerekord på 1.05.09, och 80-talsgiganterna Mikael Abrahamsson, Patrik Johansson och Jörgen Mårtensson).
Men den stora dramatiken var på damsidan där Fanny Schulstad släppte Eskilstunas Sofia Wallén efter fyra-fem kilometer och ett tag var nästan minuten bakom, men sedan knaprade in rejält på slutet. Dock inte nog för att ta sig ifatt – i mål skiljde tolv sekunder: 1.20.15 på Wallén, 1.20.27 på Schulstad. Emma Reinhed Liljeqvist tog tredjeplatsen på 1.24.59. IKHP:s Elizabeth Torkelsson (1.28.46) fyra – men eftersom hon inte tävlar för någon klubb i distriktet gick de tre poängen i Södra Svealands löparserie i stället till Kajsa Rosdal på 1.30.13. Två sista poängplaterna tog Hanna Imhagen (1.32.03) och Petra Hanaeus (1.32.32).
I herrklassen efteranmälde sig Jonas Nilsson och följde Simon Karlsson en bra bit – de båda fick släppa Enback tidigt, och Karlsson fick sedan en lucka till Nilsson nånstans runt milen. 1.10.11 respektive 1.10.52 på dem i mål. Mer överraskande kanske att Tisdagsklubbens Erik Axelsson visade så god form att han bara var minuten bakom på 1.11.59, före Simon Schagerström på 1.12.51. Motalas Oskar Åhrén (1.13.39) var sexa, men sista cuppoängen gick till Axel Sandberg på 1.13.40.
I långloppscupen innebär resultatet att tvåan Imhagen minskar avståndet till ledande Hanaeus från 13 till elva poäng, men med bara tre tävlingar kvar blir det svårt att hinna ikapp. Imhagen behöver dessutom endera ta de elva poängen på två tävlingar eller ta totalt 13 på tre (eftersom man bara får räkna sina tolv bästa resultat under året), men eftersom en av tävlingarna som återstår har DM-status (långa terräng-DM i Karlskoga) så står lite fler poäng på spel (totalt 20). Även Marie Dasler är teoretiskt med i snacket fortfarande, även om hon just nu är på Madeira där hon i morgon springer veteran-EM-final på 1 500 meter.
Åstadsloppets motionsklass över tio kilometer höll mycket hög klass: Där vann EM-löparen Sanna Mustonen, Eskilstuna, på 34.32 före dito EM-löparen och trefaldiga maraton-SM-vinnaren Mikaela Arfwedson på 37.47. Klubblösa örebroaren Charlotte Ekenberg bästa länslöpare med en sjätteplats på 42.05 (före Örebro AIK:s Ida Lilja på 44.03. Karlstadskillen Oscar Hjalmarsson vann herrklassen på 33.23 före Tisdagsklubbens Philip Sander (34.01).
Hällefors Mathilda Wiker, som numera tävlar för Karlstadsklubben IF Göta, vann femkilometersloppet på 17.58, hade bara en kille – KFUM Örebros Hampus Östring på 17.44 – före sig i mål.Örebro parkrun tog förstås stryk en sådan här dag, hade sämsta deltagarantalet sedan den 19 april: 48 stycken. Christian Lowry (22.53) och Nathalie Ljungberg (24.37) var snabbast runt.
Själv sprang – och vann – jag lilla tävlingen Höstruset med 10-15 deltagare i Degerfors i dag. Det var andra upplagan och andra gången jag var snabbast runt de 6,5 kilometerna som bland annat innehåller Degerfors hälsotrappa. Rickard Örn pressade mig hårt i början och blev tvåa. Extra kul att min syster Therese Persson vann damklassen.
-
Örebroaren Anton Johansson är tillbaka i orienteringslandslaget. Efter två säsonger i A-landslaget – som följde på EM-silvret han tog 2022, då han stod utanför – fick han inför årets säsong lämna. Han fick då erbjudande om att vara med i utvecklingslandslaget, men tackade nej. Efter att återigen ha satsat i egen regi tog han ju i somras ett VM-brons i medeldistans, och det är det som gör att han nu åter kommer med.
Man ska komma ihåg att orienteringslandslaget främst är en stötte-apparat som erbjuder läger och resurspersoner, och ligger inte till grund för uttagningar till mästerskap. Det är därmed egentligen viktigare att vara en del av landslaget under låg- än under tävlingssäsongen.
Kvar i A-landslaget är förstås Martin Regborn (VM-silver i långdistans och EM-brons i sprintstafett i år) och Jonatan Gustafsson (EM-silver i knockoutsprint och EM-brons i sprintstafett i år). Därmed består herrlandslaget nästa år till tre åttondelar av örebroare.
I damernas A-landslag blir 2026 elfte säsongen i rad utan någon länslöpare. Andrea Svensson var med i utvecklingslandslaget i år och lär ha en bra möjlighet att komma med där nästa säsong också när det vankas skogs-EM. Ansökan för att bli med i utvecklingslandslaget är öppet till den 1 november.
– Både Anton och August (Mollén, som också är tillbaka i A-landslaget) har visat att de kan leverera på absolut högsta nivå. Det är starka tillskott som gör truppen ännu mer konkurrenskraftig. Även utanför detta A-landslag finns ju starka löpare som kommer vara med och representera Sverige internationellt på seniorsidan under 2026. Det visar vilken styrka och bredd vi har just nu, säger förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera även är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen): Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
2025 (14+13): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang EM.
2026 (14+?): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget. Utvecklingslandslaget inte uttaget än.
Löpare för löpare:
Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2026 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023, 2024 och 2025, EM 2016, 2018, 2022, 2023, 2024 och 2025. VM-guld i sprint 2024, VM-silver i långdistans 2025, EM-guld i långdistans 2022 och sprintstafett 2023. EM-brons i långdistans 2016 och i sprintstafett 2025,
Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2026. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021, 2023 och 2025. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023 och 2025, EM-brons i sprintstafett 2025.
Anton Johansson: 2023, 2024 och 2026 i A-landslaget. Sprang VM 2023 och 2025, EM 2022 och 2024. VM-brons i medeldistans 2025, EM-silver i medeldistans 2022.
Lilian Forsgren: 2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2025 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.
Valter Pettersson: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2025.I dag släpptes startlistan till gravel-VM på lördag (ja, till herrloppet på söndag också, men vid det lägger jag inte så mycket vikt).
Svenskarna var kända sedan tidigare: Emilia Fahlin kommer bära startnummer 438 i sin debut i de här sammanhangen (hon har bara gjort en enda graveltävling innan) och får sällskap av ytterligare tre svenskar i Hanna Nilsson (372), Nathalie Eklund (380) och Clara Lundmark (390).
Bland övriga finns fyra av fjolårets topp fem på VM med (alla kända landsvägscyklister): Marianne Vos (Nederländerna), Lorena Wiebes (do), Puck Pieterse (do) och Romy Kasper (Tyskland) – den som saknas är ryggskadade Lotte Kopecky som var tvåa i fjol, den ende som kunde följa Kopecky till mål. Plus sådana som Mischa Bredewold (Nederländerna) Katarzyna Niwiadoma (Polen), gravelspecialisten Femke Markus (Nederländerna), Silvia Persico (Italien), Nicole Fraine (Australien) och många fler. Totalt är 121 namn anmälda.
Tävlingen körs i Limburg, i den sydöstra tarmen av det som är Nederländerna (inklämt mellan Belgien och Tyskland), med mål i Maastricht. Tävlingen startar i Beek, med en 5,5-kilometer inledning som bland annat innehåller en – med tanke på att vi snackar Nederländerna – hyggligt bitig klättring på 35 meter på 700 meter väg (där maxlutningen är 8,5 procent). Därefter 2,5 varv på en drygt tre mil lång slinga där det nästan oavbrutet går upp och ned, och där det finns ett par små stigningar som kan bli avgörande. De avslutande 14 kilometerna in till Maastricht inleds med banans tuffaste stigning, 72 höjdmeter på en kilometer. Totalt är tävlingen 131 kilometer lång och innehåller nästan 1 200 höjdmeter.
Starten går 11.00 på lördag och Discovery sänder från 13.30, vilket bör innebära de sista 1,5 timmarna eller så. -
Oavsett allt jag skrev i går så har ju inte Emilia Fahlin bestämt sig för om proffskarriären är över eller inte – så när hon i dag körde säsongens sista tävling Binche–Chimay–Binche i södra Belgien, så fanns hon inte bland dem som inför start tackades av. I stället var Fahlin en av dem som hyllade Maria Giulia Confalonieri (Italien/Uno-X mobility) och Eugenia Bujak (Slovenien/Cofidis women team). Confalonieri slog rentav till med en pallplats i sitt sista lopp, vilket var häftigt att se.
Efter en lång utbrytning av två cyklister attackerades det hejvilt, och med tre av de drygt tolv milen kvar sprack klungan definitivt och återsamlades aldrig. Ett 30-tal cyklister kom loss, och Fahlins stall Arkéa-B&B hotels fick bara med en – franska Latimier Clémence som inte hade något att sätta emot när det skulle avgöras och blev 27:a. Fahlin och hennes lagkompisar blev fast i den stora klungan där bakom, som rullade i mål drygt fyra minuter bakom ledarna. Flera försökte hitta på saker sista milen, men Lorena Wiebes (Nederländerna/Team SD Worx) – världens bästa spurtare och etta på världsrankningen – kontrollerade allt och spurtade sedan på sedvanligt sett ifrån alla. Den enda som var nära att hänga vara Lara Gillespie (Irland/UAE team ADQ) som tog andraplatsen.
Loppet var Arkéa-B&B hotels-stallets allra sista, så det blev många kramar och bilder efteråt (och kanske några tårar). Det återstår att se var cyklisterna dyker upp nästa år.
För Fahlin väntar gravel-VM redan på lördag. Startlistan publiceras i morgon, och det kommer bli högintressant att kolla vilka som dyker upp där.I kväll avgjordes Lindebygdens klubbmästerskap i nattorientering – och största skrällen var att Therese Korkeakoski, som alltid brukar vara värst där, inte vann. I sätllet blev hon trea, drygt 4,5 minuter bakom Sofia Carlsson och drygt två efter Anna-Maria Backryd. Oliver Arnesson var ende herrlöparen (från Lindebygden, två från Milan blev tvåa och trea i tävlingen men räknas förstås inte i KM) som var före Carlsson och Backryd i mål – han tog klubbmästartiteln nästan 20 minuter före ende utmanare Tomas L Karlsson (Milans Simon Marklund var dock bara 17 sekudner bakom).
Det avgjordes två klubbmästerskap i sprint redan förra veckan. Garphyttans finns fortfarande inte så mycket att rapportera från, eftersom de inte publicerat något resultat. Men hos Tisaren blev Anna Hallmén och Maxim Bonneau klubbmästare, med drygt en minut respektive över 2,5 minuters marginal till Rebecka Nylin och Johan Sjöberg.I helgen blev det pallplatser till länsidrottare i ett par fina löpartävlingar:
** VM-mountainbikcyklisten Axel Lindh avslutade cykelsäsongen med graveltävlingen BBR Bergslagen gravel så sent som förra helgen och passade nu på att verkligen runda av med 21 kilometer långa Härnö trail (med 945 höjdmeter på fina stigar!) där han sprang in som trea (på grund av något problem med resultatlistan vet jag inte mer än så just nu). ”Här två dagar efter målgång har jag fortfarande så trasiga benmuskler att jag knappt kommer ur sängen på morgonen”, skriver Lindh på Facebook.
** Multiidrottaren Sara Gunnarsson (löpning/fotboll/crossfit/hyrox/OCR, you name it) gjorde som ett gäng länslöpare före henne och tog en pallplats i backloppet Yxbacken challenge i Norrköping. Jaaktum är att hon bara var 49 sekunder bakom Lisa Ring – som vunnit SM på både 10 och 100 kilometer, varit på pallen i Ö till ö och sprungit på friidrotts-VM (bland mycket annat) – över 46 minuters tävlingstid. -
I morgon kör Emilia Fahlin det som med stor sannolikhet blir den långa karriärens allra sista proffstävling i landsvägscykel. Hon debuterade i internationella landslagssammanhang redan 2005, när hon som 16-åring blev 35:a i tempot och 42:a i linjeloppet på junior-VM (det var 20 år sedan i augusti). Redan som 18-åring, med ett halvår kvar i gymnasiet, skrev hon proffskontrakt med amerikanska T-Mobile-stallet och den 15 april 2007 debuterade hon i det som då hette Damesronde van Drenthe (och som, innan det lades ned, var känt som Novilon EDR Cup).
Första proffssegern kom året därpå, när hon tog hem en etapp av Redlands bicycle classic i USA, men den största segern dröjde till 2016, då Fahlin slog till och vann den enda svenska världstourtävlingen, i Vårgårda efter en spurtduell mellan ett gäng i utbrytning. Samma år hjälpte hon Emma Johansson till OS-silver i Rio de Janeiro. Hon vann också sju SM-guld och hade två mycket framgångsrika etapplopp i Tour de l’Ardèche 2011 och Gracia Orlová 2018 med totalt sju etappsegrar och en totalseger. Lägg därtill två OS (med två topp 20-placeringar i London) och 13 VM med totalt tre fjärdeplatser (där den i linjeloppet i Innsbruck 2018 nog var Fahlins allra mäktigaste insats, när hon på en bana som inte alls borde passa henne krigade sig hela vägen till en fjärdeplats).
Just 2018 var nog Fahlins allra bästa år, där hon utmanade Marianne Vos hela vägen och slutade tvåa totalt (efter att ha varit tvåa-tvåa-trea på etapperna) i världstourtävlingen Tour of Norway, där hon sedan åkte och tog dubbla pallplatser och en fjärdeplacering totalt även i Belgium tour och sedan en andraplats på första etappen och en sjätteplats totalt i världstourtävlingen Madrid challenge. Och lite tidigare det året hade hon kommit in på upploppet på EM med läge att ta en medalj – men fått kedjehäng och tappat till 16:e plats.
Och vid sidan om alla egna framgångar har Fahlin hela karriären varit en urstark hjälpryttare, både i proffs- och landslag. Hon har kört för många av de allra största namnen de senaste 19 säsongerna – under en tid där damcyklingens status exploderat. Allt detta trots att hon några år i början av 10-talet var rejält sjukdomsdrabbad och de sista åren åkte på allt från blödningar i hjärnan efter en svår krasch på träning till utmattningssyndrom som tvingade henne att avbryta OS-satsningen 2021 och ta ett halvårs timeout. Fahlin har alltid kommit tillbaka starkt.
Sammantaget är Fahlin 2000-talets tredje bästa svenska cyklist bakom Susanne Ljungskog och Emma Johansson, och längre tillbaka är det svårt att jämföra (Marianne Berglund, Tuulikke Jahre och Madeleine Lindberg har guld, silver respektive brons på VM längre tillbaka).
Men nu ser det ut som om landsvägskarriären håller på att läggas till handlingarna. Om inget oförutsett inträffar blir tisdagens tävling det sista för franska stallet Arkéa-B&B hotels som hon kört för de senaste två åren – eftersom de tappat båda sina huvudsponsorer, Arkéa och B&B hotels, och inte hittat några nya. Och frågan är då om det längre finns någon plats för Fahlin i proffsklungan, och om hon alls är sugen på att kuska runt Europa ännu en säsong.
Inget är hugget i sten, men det mesta talar för att Binche–Chimay–Binche blir Fahlins sista tävling. Det är ett lopp på UCI 1.1-nivå (alltså tredjenivån bakom världs- och protourerna) och har för damerna start i Chimay och mål 122 kilometer senare i Binche (loppet är döpt efter herrtävlingens sträckning).
Det är snällt kuperade belgiska vägar vi snackar om, där det avslutande varvet, som körs 3,5 varv, har en liten stigning på 50 meter som ska tas tre gånger, och det inleds med ett litet gatstensparti (på vilket mållinjen är beläget). Någon kommer säkert testa att gå loss i backen, men även om det spricker bör det återsamlas och bli en spurt i en decimerad klunga – i fjol, när man förvisso bara körde 2,5 varv på finalslingan, gjorde till slut 25 cyklister upp om det. Fahlin kraschade i tävlingen både 2023 och 2024 – i fjol bröt hon, 2023 reste hon sig upp och testade en attack med mindre än tio kilometer kvar, men blev snabbt inhämtad.
I år blir det tuff konkurrens för Arkéa-stallet – åtta världstourlag är på plats, och ytterligare två protourlag (som Arkéa är). Vid sidan om Fahlin ställer laget upp med nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Marjolein van ‘t Geloof och franska trion Océane Mahé, Clémence Latimier och Maurène Trégouët.
Världens bästa spurtare, nederländska Lorena Wiebes (Team SD Worx) som är etta på världsrankningen finns med i startlistan efter att ha avstått både VM och EM och lär säkert vilja avsluta säsongen med en ny seger. Hon har med sig Mischa Bredewold (Nederländerna), som är elva på världsrankningen, i egna laget. Annars är det många toppar som avstår – det finns ingen mer från topp 25 på världsrankningen i startlistan, och utmanarna heter i stället sådant som fjolårstvåan Kathrin Schweinberger (Österrike/Human powered health), Linda Zanetti (Schweiz/Uno-X Mobility), Lara Gillespie (Irland/UAE team ADQ), och Charlotte Kool (Nederländerna/Fenix-Deceuninck). van ‘t Geloof är rankad högst av Arkéas cyklister, 97:a på världsrankningen och 20:e av de som finns i startlistan (Fahlin är 249:a i världen, 44:a i tävlingen, trea i laget).
Notera också att Fahlin kommer in i tävlingen med två sjukdomsveckor i bagaget sedan senaste tävlingen, La Choralis Fourmies den 14 september (där hon var i utbrytning i slutet men blev inhämtad), så förvänta er inga stordåd.
Tävlingen startar 11.00, Discovery sänder sista timmen, från 13.00. Missa den inte.
På söndag kör Fahlin (och Wiebes, med flera) VM i gravel, grusvägscykling, i Nederländerna.För den som vill veta mer om Edvin Lindhs bekymmer i mountainbikesprint-EM i går finns nu en artikel ute på Svenska cykelförbundets hemsida. Han drabbades inte av punktering i kvalet, som det stod på den officiella sidan och som jag skrev här, utan knäckte hela bakhjulet när han hoppade för långt. Och att han alls han fram till kvalet var på håret eftersom han fastnade i köer vid passkontrollen mellan Spanien och Gibraltar. Och därefter blev hela dagen tuff med en kropp som inte alls var på samma nivå som när han tog VM-guldet i somras.
-
Det blev ju inget landsvägs-VM för Emilia Fahlin i år – men det blir ändå ett världsmästerskap. I gravel, grusvägscykel. Det stod klart när Svenska cykelförbundet på måndagen presenterade den svenska VM-truppen till mästerskapet i Belgien i oktober.
Fahlin fick sin första smak på sporten när hon körde en världsserietävling i Halmstad i mitten av augusti, och tog då en 13:e-plats, 6,5 minuter bakom segrande nederländaren Femke Markus, som i fjol var åtta på gravel-VM, över 146 kilometer. Fahlin har inte kvalat in till mästerskapet på den traditionella vägen, men ansökte om en plats hos Svenska cykelförbundet.
– Vi bestämde tidigt att vara restriktiva med ansökningar för de som inte kvalificerat sig själv till VM. Av dessa var det endast Emilia Fahlin som uppfyller de krav som vi ställt, även om det var positivt att fler ansökte om att få köra, säger Fredrik Kessiakoff, sammankallande i uttagningskommittén, till förbundets Instagram.
Uttagna är också Nathalie Eklund, Hanna Nilsson, Clara Lundmark och, på herrsidan, Michael Tjulander som alla kvalat in den traditionella vägen.
Damernas VM-lopp avgörs den 11 oktober, och går över 131 kilometer i södra Belgien, med mål i Maastricht.Vad sägs om ett 41 dagar långt löplopp? 2 348 kilometer genom Europa, från Flensburg (i norra Tyskland, på gränsen mot Danmark) till San Marino? Det är precis vad Karlskogalöparna Regina Johnson och Leonora Johnson just genomfört, och 57-åriga Regina (som är mamma till Leonora) slutade tvåa. Starten för årets Transeuropalauf gick 7.00 på söndagen den 3 augusti, och på eftermiddagen den 12 september kom löparna fram till målet. Det handlade om dagsetapper om i snitt 57 kilometer (som kortast 48 kilometer, som längst 72 – alltså ultralopp 41 dagar i rad) där resultatet varje dag ackumulerades till en total över de 235 milen.
Japanska Ykari Nabeshima vann på 299 timmar och 46 minuter, medan Regina var 27,5 timmar bakom på andraplatsen (så någon riktig spurtduell var det inte) med totaltiden 327 timmar och 13 minuter.
Leonora, som hade rejäla skadeproblem men ändå tog sig igenom, slutade fyra på 354 timmar och 26 minuter. Totalt kom åtta damer till start och fem tog sig hela vägen till San Marino. Loppet började för Johnsons del som en del i Reginas make Toms 60-årsfirande, men han fick kasta in handduken efter tio etapper.
På herrsidan var det sex tyskar i topp, med Rene Strosny överst på pallen. Han avverkade de 235 milen på 207 timmar och 17 minuter och vann med nästan elva timmars marginal till Florian Reus (som i sin tur faktiskt bara hade 34 minuter bak till trean Matthias Völkel som spurtade in den sista, 48,6 kilometer långa, etappen på 3.52 och bara där tog in nästan en timme).
Ett fascinerande lopp, minst sagt.
Tidigare har Transeuropalauf genomförts 2003 (från Lissabon till Moskva), 2009 (från Bari till Nordkap) och 2012 (från Skagen till Gibraltar).Bland alla löpartävlingar som avgjordes i helgen bommade jag halvmaran i Köpenhamn, Copenhagen half marathon. Tisdagsklubbens formstarke Simon Karlsson – som närmast siktar mot Lidingöloppet och Frankfurt marathon – persade med 30 sekunder när han sprang in på 1.07.14, och passerade därmed orienteringsgiganten Jörgen Mårtensson på länets genom tiderna-lista på distnasen där Karlsson nu är fyra bakom Martin Regborn (1.05.09), Mikael Abrahamsson (1.06.10) och Patrik Johansson (1.06.22). Karlsson öppnade hårt och gjorde femmorna på 15.29/15.58/16.11/16.09 och sista 1,1 kilometerna på 3.28. Att det är bra startfält i Köpenhamn understryks av att kanontiden bara räckte till en 82:a-plats, som trea av svenskarna. Kenyas Nicolas Kipkorir vann på 58.23, fem löpare var under timmen.
Konditionsbloggen 