Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Bland annat berättar han allt om uppladdningen inför Berlin marathon som startar 9.15 morgon bitti (lite oklart om det sänds någonstans, jag har inte lyckats hitta någon sådan information). A-målet är 2.20, B-målet det 41 år gamla Närkerekordet på 2.21.46 eller i varje fall perset på 2.23.43. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev ingen total världscupseger – eller ny pallplats på en enskild deltävling – för Martin Regborn när årets sista individuella lopp i orienteringens världscup avgjordes i finska Kuopio på lördagen. Och med facit i hand hade det inte räckt om Regborn sprungit skiten ur alla andra – även om han vunnit hade norrmannen Kasper Fosser tagit hem totala världscupen (då med sju poäng, nu när Fosser blev tvåa och Regborn tolva så blev det 98 poäng).
Men man ska veta att Regborn försökte sitt bästa och laddade järnet.
– Jag tänkte ändå att det var ganska långt bakåt (i totala världscupen), så jag tänkte att jag skulle försöka gå hårt och göra som jag brukar, så kanske jag kan matcha honom (Fosser), sa han till SVT efteråt.
Regborn slutade ändå, med hela 52 poängs marginal, tvåa i världscupen (precis som för två år sedan).
– Det hade varit kul att kunna utmana Kasper, men samtidigt var det ett väldigt, väldigt tufft läge och jag hade det inte i egna händer heller. Även om jag hade vunnit så hade jag inte tagit honom (i totala världscupen), så det spelar ingen roll. När han är som bäst, då är han bättre än mig, så det är en värdig vinnare av totala världscupen, sa Regborn till SVT.
Nå, Regborn blev alltså tolva, och sjätte bästa svensk, 2.18 bakom segrande Eirik Lnagedal Breivik och 65 sekunder från pallen. Drygt en minut försvann på den lite längre sträckan från den tredje till den fjärde kontrollen, och där var Regborn inte riktigt överens med den finske kartritaren.
– Jag sprang bara rätt nedför en sluttning och plötsligt blev det alldeles grönt (tätare skog, på orienteringsspråk) och bara ”oj, är jag så långt till höger?” Ja, då är jag ju rätt på, då fortsätter jag rakt på, men så kom jag ned och såg slutet på åkern och … Ja, jag tyckte det var grönt där, så jag blev väldigt förvirrad. Det var dumt, man ska ha koll ned där, sa Regborn till SVT – för det visade sig att han inte alls var så långt till höger och fick en lång omväg in mot kontrollen efter att han kommit ned på den där åkern.
Andre örebroaren i startfältet, Anton Johansson, gjorde en jättebom från sjätte till sjunde kontrollen, en kort teknisk sträcka i ett grönområde som tog Berivik 52 sekunder men Johansson över sex minuter, och i det läget var han nere på 109:e plats av 143 startande. I mål 9,5 minuter bakom segraren, på 81:a plats.
I morgon avslutas orienteringens världscup med en stafett där Regborn är ankare i Sveriges förstalag, där Viktor Svensk springer första- och Max Peter Bejmer andrasträckorna. Anton Johansson springer förstasträckan i tredjelaget. I nationscupen ligger Sverige trea bakom Norge och Schweiz inför de båda stafetterna i morgon, men det skilje rså lite att resultaten i morgon kommer bli helt avgörande (2 000 poäng står på spel, och sverige är 51 respektive 38 poäng bakom).

Örebrofostrade Linus Rosdahl följde upp fjolårets andraplats, som bästa svensk, på Lidingöloppet med att bli trea och näst bästa svensk – men framför allt sprang han för första gången under drömgränsen 1.40, och till på köpet under 1.39 också (tidigare som bäst 1.40.26). Han landade på 1.38.40 och var bara 22 sekunder bakom segrande Ebba Tulu Chala (Keep up running club) och 19 från Oscar Niyonzima, Burundi/Runacademy IF.
Tiden gör att Rosdahl slår sig in som nionde snabbaste svensken på Lidingöloppet genom alla tider, och som en av tolv svenskar som gått under 1.39 (banrekordet har kenyanen Isaac Chemobwo på osannolika 1.33.33 från 1998).
De tolv svenskarna som gått under 1.39:
1) Mustafa Mohammed, 1.37.10 2008.
2) Magnus Bergman, 1.37.24 1992.
3) Napoleon Salomon, 1.37.41 2018.
4) Robel Fsiha, 1.37.54 2019 (tror inte han blivit fråntagen den tiden, trots dopningsdomen året efter).
5) Samuel Tsegay, 1.37.59 2022
6) Pär Wallin, 1.38.06 1986.
7) Håkan Börjesson, 1.38.10 1989.
8) Ebba Tulu Chala, 1.38.18 2024.
9) Mats Erixon 1999, Linus Rosdahl 2024, båda 1.38.41.
11) David Nilsson, 1.38.44 2016.
12) Mats Hellstadius, 1.38.56 1987.
[Samuel Russom gjorde 1.36.55 2021, men var ännu inte svensk medborgare.]
Linus syster Kajsa Rosdal, Tisdagsklubben, blev bästa länslöpare på damsidan på finfina 2.13.06 (kolla hennes utveckling: 2.29 2017, 2.22 i fjol, 2.13 nu; nu topp tio i Närke genom tiderna, dessutom), 54 sekunder före IF Starts Emma Reinhed Liljeqvist på 2.14.00. Benita Månsson 40:e på 2.16.55 och Elin Vinblad 52:a på 2.21.25. Carolina Wikström vann på 1.51.36.
På herrsidan tog Starts Per Arvidsson en fin 15:e-plats (tolva av svenskarna) på personbästat 1.45.24 (det är bättre än Erik Anfälts pers från 2015 då han blev näst bäste svensk) och gör Arvidsson till den femte bästa Lidingöloppslöparen som representerar en klubb i det gamla Närkedistriktet (det gör ju inte Rosdahl längre, eftersom han numera springer för Hässelby, men han har en bättre tid än Arvidsson från åren i KFUM Örebro). Örebro AIK:s Jonas Nilsson sprang in som 29:a på 1.49.29 och Simon Schagerström som 33:a på 1.50.27.
Jonatan Gustafsson, som tagit både VM-medalj i orientering och sprungit Finnkampen på 1 500 meter i år blev fyra på 15-kilometersloppet på Lidingö som också avgjordes i dag, blott 16 sekunder från andraplatsen men nästan två minuter bakom Malmö AI:s Jonas Glans (tidigare Leandersson) som vann på 45.59 mot 47.46 för Gustafsson. Tisarens Valter Pettersson, som avslutade swedish league-säsongen så lysande förra helgen, slog till med en klasseger bland de äldre juniorerna, M22, som springer tio kilometer. Han vann på 32.14, 23 sekunder före Gabriel Claesson (IKHP). Starts Hugo Örn femma på 35.40. KFUM Örebros Linus Wedin, som vann nordiska finalen i golden trail-serien förra helgen, var nu sjua i P17-klassen (som också sprang milen), på 35.19 (IFK Lidingös egen Sebastian Lörstad vann på 30.51; med det var han snabbare än alla andra som sprang tio kilometer i dag – Valter var näst snabbast). Starts veteran-VM-medaljör Marie Dasler vann K50-klassen (på Lidingö kör de av hävd tioårsklasser, så där springer Dasler i K50 trots att hon är 56 år) med 43 sekunders marginal (med 42.53 över milen) och Storådalens Birgitta Jansson tog en utklassningsseger i K80-klassen när hon vann med över fyra minuters marginal på fyra kilometer (26.26 blev Janssons tid).

Det blev hemmaseger när en jetlagad Axel Lindh – som alltså valde att stå över säsongens sista världscuptävling, i Lake Placid, och flyga hem direkt efter VM – dök upp i Hällefors och tog hem den 103 kilometer långa graveltävlingen BBR Bergslagen gravel tre sekunder före Isak Magnusson, Team IBT-Tripeak. Kumlasonen Jonathan Ahlsson var med i den då sex man starka tätklungan vid passeringen i Sävsjön, två mil innan mål, men fick släppa in mot Hällefors och var 1.40 bakom på femteplatsen. Lisa Nordén, som det hade pratats om så mycket på förhand, kom aldrig till start och i stället fixade örebroaren Malin Jansson (Lindhs sambo) seger åt Team Norra även på damsidan, med nästan fem minuters marginal till Ludvikas Maria Silfwerin på andraplatsen. ”Benen började säga ifrån fram mot de avslutande kilometrarna. Jag lyckades dock få ett par meter på det avslutande motionsspåret och gled över linjen som etta”, skriver Lindh på instagram.

I dag avgjordes också säsongens sista deltävling i Moto tour, den lokala rullskidcupen, en 31 kilometer lång masstart med start i Mogetorp och mål uppe i Ånnaboda. Bara tio stackare (varav noll damer) kom till start – men det bjöds ändå på stor dramatik när tjecken Josef Zizala spurtade ifrån Robert Brundin och vann med 7,9 sekunders marginal (Viktor Rikner på tredjeplatsen var slagen med över åtta minuter). Det var första gången Brundin fick stryk i Moto tour sedan Jimmy Axelsson slog honom i finalen 2020 (sedan dess hade han vunnit de 26 tävlingar han ställt upp i, men å andra sidan missat en, så den verkliga sviten var på sju raka segrar).
Segern i sammandraget var dock redan klar, och det ända som nu hände var att Brundin slutar året på 271 poäng i stället för maximala 276 (tvåan Mattias Fritz landade på 149 och trean Larz Andersson på 132). I och med att ingen dam kom till start blev Olivia Hansson mästare i kavaj på 43 poäng före Alma Olsson på 21 och Ellen Olsson på 18.

I Laxå avgjordes årets enda duathlon i länet (med mig i arrangörsstaben); Run, bike, run. Örebroaren Linda Nilsson (1.35.10) och Karlskoga Friidrotts Jimmy Iwersen (1.14.44, seger med nästan fyra minuter före Vretstorps Tomas Karlsson och ytterligare två före gamle endurokungen Thomas Bengtsson från Karlskoga) var snabbast runt den första upplagan av loppet som bestod av två kilometer löpning, 20 kilometer cykel och fyra kilometer löpning (löpning i kuperat motionsspår, cyklingen företrädesvis på platta grusvägar).

53 löpare var kvar hemma i Örebro och sprang Örebro parkrun, och av dem var Petra Hanaeus (20.43) och Oskar Hansson (18.41) starkast den här veckan. Och om ni hört namnen förut så beror det på att det är de båda som varit snabbast runt flest gånger historiskt, på dam-respektive herrsidan. Hanaeus 101 gånger, Hansson 37.