Etikett: Johanna Nordström

Fryxell sekunder från EM-guld inför avgörandet i morgon, Wedin går in i världsfinalen i traillöpning i morgon och inomhusspecialisten krossade i labyrinten

oktober 17th, 2024

Tidigt i morse släpptes sista avsnittet av Konditionsbloggenpodden, med årets succéman Valter Pettersson som berättar om jätteklivet: Från att inte ens ha rankats som en av de 80 som fick springa elitklass i årets första swedish league-tävlingar till att vara tredje snabbast i finalen (och göra 15.01 på fem kilometer i Hostruset och vinna Lidingöloppets juniorklass). Han avslöjar bland annat att en av orsakerna kan vara en sköldkörtelåkomma han kom tillrätta med i vintras. I podden blickar han också framåt – kortsiktigt mot Åstadsloppet och mer långsiktigt mot en plats i orienteringens utvecklingslandslag och sprint-EM nästa år. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Jag hade fattat fel när det gällde Andreas Fryxells deltagande på draghund-EM i Finland – till skillnad mot VM i fjol ställer den gamle skidåkaren från Latorp i år upp i scooterklassen (då i cykelklassen, där man åker mountainbike bakom hund). Nu står han alltså på en sparkcykel (eller ”står” och ”står”, det är ett aktivt och frenetiskt skjutande för att hjälpa till med farten) bakom sin hund Cera. Därmed blev det inte tävling lördag-söndag för Andreas, som jag tidigare skrivit i bloggen, utan torsdag-fredag – ja, det började alltså i dag.
Och det finns faktiskt medaljchans efter första dagen. Fryxell ligger femma, bara 13,7 sekunder bakom ledande Jozef Pelikán, Slovakien, och 5,7 från medalj efter 5,1 kilometer som ledaren avverkade på 9.10 (drygt 33 kilometer i timmen i snitt) och som Fryxell alltså behövde 9.24 för. I morgon körs samma sträcka igen, och tidernas läggs ihop.
Ledaren, Pelikán, går ut först vid 11.25 och Fryxell startar följaktligen som femma vid 11.29.
Hans dotter Ebba Fryxell, som är regerande juniorvärldsmästare i löpning bakom hund (canicross) tävlar lördag-söndag.

I morgon drar världsfinalen av golden trail series (den mest prestigefyllda internationella traillöpningsserien just nu, i konkurrens med UTMB-serien och skyrunner world series) igång i undersköna schweiziska byn Ascona, precis på gränsen till Italien. Garphyttekillen Linus Wedin fick en friplats dit efter sin överlägsna seger i U23-klassen i den nordiska finalen, Fýri trail, men nu kommer han möta helt annat motstånd. Totalt 25 U23-löpare är på plats, och Linus är näst yngst med sina 17 år (de är bara fem tonåringar, övriga 20 är 20-23 år), och ställs nu mot sådana som kenyanske 22-åringen Philemon Ombogo Kiriago – som vann stortävlingen Sierre-Zinal i fjol och var i år bara två sekunder bakom sportens bäste genom tiderna, Kilian Jornet, i samma tävling – och löpare som kenyanen Kevin Kibet och spanjoren Iu Net är också riktigt högt rankade. Kollar man på de internationella rankningslistorna så är Wedin 21:a av 25, så varje placering bättre än det är så klart en framgång (och framför allt får han ju jämföra sig med de andra U20-löparna).
Tävlingen inleds på fredagen med en sju kilometer lång prolog (med 400 höjdmeter) med individuell start (Wedin startar 15.37.30) där löparna kör tre olika loopar för att maximera antalet gånger publiken får se dem i målområdet. Damerna sprang i dag och det såg enormt lerigt ut på sina ställen. Prologen är egentligen betydelselös för de löpare, som Wedin, som inte samlar poäng för totalen (det här är hans debut i världsserien), så det verkligt prestigefyllda är i stället söndagens 23,5 kilometer långa lopp (med 1 400 höjdmeter) där löparna kör fem olika loopar och där det är två rejäla stigningar varav en kommer på första milen och en de sista fem-sex kilometerna. TV-produktionerna från de här tävlingarna brukar vara grymma. Prologen sänds inte, men däremot finalen på söndag som ni hittar här.

I kväll avgjordes finalen av Lindebygdens träningstävlingsserie i sprintorientering i Vedevåg, och där bjöds det på extra allt med 40 kontroller, kartbyte, dubbla kartvändningar och en avslutande labyrintorientering som var väldigt lurig (en bandad labyrint i en gammal hockeyrink, där mörkret gjorde det extra viktigt att läsa rätt). Tisarens inomhusorienteringsspecialist Viggo Holmberg bevisade att han behärskar den typen av orientering (och även sprinten i övrigt) till fullo och var nästan sex minuter snabbare än alla andra (Lindebygdens Oliver Arnesson var tvåa). Holmberg ledde med två minuter in i labyrinten, som bestod av nio kontroller, och alltså sex minuter ut ur den (han avverkade den på under fem minuter mot nästan nio för tvåan). KFUM Örebros Alva Nilsson var, med drygt 1,5 minuters marginal till klubbkompisen Johanna Nordström, snabbaste dam.
När jag snackade lite med Holmberg efteråt stack han inte under stol med att målsättningen var att i vinter ta hem den svenska inomhustoouren (Indoor grand prix) som startar i Gävle 16-17 november. I fjol blev han trea i totalen.
Fahlins lag inte nöjt trots säkrad tröja: ”Inte resultatet vi hoppats på” (Och Persson och Örn vann Nattcupen)

mars 17th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Fredrik Berg som gäst. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Emilia Fahlins proffslag Arkea-B&B hotels löste bergatröjan åt Maëva Squiban när Tour de Normandie i dag avslutades med fjärde etappen, men sportdirektören Grégoire Le Calve var ändå inte riktigt nöjd när Squibans 24:e-plats blev lagets bästa placering i sammandraget.
– Vi fick inte med oss resultatet vi hoppats på. Vi är väldigt nöjda med att Maëva Squiban vann bergatröjan och laget har gjort ett bra jobb den här veckan, men vi har fortfarande en hel arbete framför oss, säger han till lagets hemsida.
Faktum är att Squiban inte tog ett enda poäng vid något av de fyra bergsprisen på söndagens etapp, men det gjorde inte hennes främsta konkurrenter om tröjan heller – eftersom en grupp med 19 cyklister, som inte fanns där uppe, kom loss i en utbrytning redan efter 20 av dagens 139 backiga kilometrar, och sex av dem höll in i mål. Marion Bunel (Frankrike/St Michel-Mavic-Auber93) var helt solo i 50 kilometer, men blev inhämtad av fem andra med 15 kilometer kvar, och de sex gjorde sedan upp om det medan huvudklungan, som ett tag var över tre minuter bakom, aldrig kom närmare än en minut. Josie Nelson (Storbritannien/Team DSM-Firmenich postnl) vann tre sekunder före Ava Holmgren (Kanada/Lidl-Trek) och Mie Bjørndal Ottestad (Norge/Uno-X Mobility) – men det var en sekund för lite för att ta totalsegern som i stället norskan lade beslag på. Ellen van Dijk (Nederländerna/Lidl-Trek), som ledde inför etappen, trillade ned till tredjeplatsen. Arkea hade inte med någon cyklist i klungan som gick i mål drygt en minut bakom segrarna, i stället tog Squiban mållinjen ytterligare drygt en minut bakom (på 35:e plats) medan Fahlin rullade i mål med sista gruppen, drygt en kvart bakom, efter väl utfört arbete den här veckan.
Det återstår att se när Fahlin tävlar igen, men laget har i varje fall fått en inbjudan till några vårklassiker i Belgien nästa vecka och Paris-Roubaix den 7 april.

Jag får börja med att erkänna att jag läste helt fel i startlistan inför finalen i Ullmax vinterserie (Nattcupen) i den gamla SM-terrängen norr om Laxå i dag, och skrev här på bloggen i går att cupledaren Ida Hylander skulle komma till start och att hon därmed säkrat totalsegern. Men så var det inte alls. Den som, utöver cuptvåan Lovisa Persson, var anmäld till damernas tävlingsklass var Perssons klubbkompis (i Tisaren) Anna Hallmén. Därmed var det Persson som skulle ta totalsegern om hon bara kom i mål (annars hade det varit Hylander) – och det gjorde hon, därtill som segrare, även segrartiden var värdig en ultralångdistans (en timme och 39 minuter!) på grund av nattens snöfall, vindfällen och allmänt brötig terräng. Trots den långa löptiden, och trots individuell start, skiljde bara drygt en minut till Perssons fördel, och Hallmén var faktiskt i ledningen i mer än två tredjedelar av banan.
Att finaltävlingen ger extra mycket poäng i sammandraget – 30 mot 20 normalt för en seger, till exempel – gör att Persson vinner årets upplaga av Ullmax vinterserie med sex poängs marginal, trots att hon har tre segrar och fyra andraplatser att räkna mot Hylanders fem segrar och två andraplatser. Garphyttans Karin Gustafsson, som valde att springa en kortare bana i dag, tog tredjeplatsen i sammandraget.
På herrsidan var det Hugo Örn som bara behövde ta sig i mål för att vinna, och det gjorde han – därtill som tvåa. Tisarens Valter Pettersson var totalt överlägsen när de flesta av länets övriga elitsatsande och landslagsaktuella orienterare var på läger i södra Sverige eller Europa. Pettersson avverkade banan – densamma som för damerna – på under en timme och elva minuter, med Örn nästan 7,5 minuter bakom och Lindebygdens talang Axel Thybeck tolv minuter bakom på tredjeplatsen (det var bara fyra löpare inom en halvtimme, och Lovisa Persson hade varit femma av herrarna).
Petterssons prestation gjorde att han klättrade förbi Joel Aristondo Magnusson, som inte kom till start men som ändå blev trea totalt, och tog andraplatsen bakom Örn i sammandraget.
På damernas mellanbana – som alltid lockar väldigt många fler löpare än den långa – vann Milans Therese Korkeakoski med över fem minuters marginal – men framför allt blev Lindebygdens 15-åriga talang Lovisa Thybeck trea samtidigt som KFUM Örebros Johanna Nordström blev femma – vilket gjorde att Thybeck knep totalsegern i klassen med minsta marginal: Båda slutade på samma poäng (107) och med lika många segrar (noll) vilket gjorde att Thybeck tog hem säsongen på flest andraplatsen (en). Korkeakoski blev trea, tre poäng bakom.
Nu när vinterserien är slut är det bara att börja ladda för Milans poängtävlingar, som startar den 21 maj.
Hylander kopplade grepp i Nattcupen och bloggaren förlorade Prickcupen på walk over

februari 29th, 2024

I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – för första gången någonsin med en OS-medaljör som gäst. Det handlar om Tord Wiksten, skidskytten som var en del av det svenska stafettlaget som tog brons i Albertville 1992. Han berättar allt om det, men ger också glimtar av resten av den långa karriären och om sin mission för elektroniskt skidskytte (och löpskytte, kanotskytte, orienteringsskytte, you name it) och längdskidteknik. Eftersom det är Vasaloppsvecka snackar vi dessutom en hel del om det, så klart (Tord har faktiskt aldrig åkt Vasaloppet, men han startade Nattvasan i fjol). Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Örebroaren Ida Hylander var överlägsen i Ullmax vinterserie, som avgjordes i skogarna runt Karlslund den här veckan, örebroaren vann med nästan tolv minuters marginal till tvåan Lovisa Persson (Tisaren; som i sin tur bara hade 24 sekunder bak till trean Karin Gustafsson, Garphyttan). Hylander och Persson har turats om att vinna i vinter, och Hylander har nu fyra segrar och två andraplatser mot Perssons två segrar och fyra andraplatser – men inför avslutningen är det helt öppet; vinner Persson de två sista går hon om oavsett vad Hylander gör eftersom det står extra poäng på spel i finalen.
På herrsidan är det om möjligt ännu jämnare, bara en poäng mellan totalledaren Joel Aristondo Magnusson (örebroare som tävlar för Ärla) och nya tvåan Hugo Örn (KFUM Örebro), som var tvåa även i kvällens tävling – 65 sekunder bakom Hagabys Love Sintring (Tisarens Valter Pettersson var nästan fem minuter bakom på tredjeplatsen). Tidigare totaltvåan Erik Berzell (örebroaren som tävlar för Järla) gick i mål som trea men hade stämplat fel och diskades. En dyr nolla – för även om man får räkna bort sitt sämsta resultat i cupen så hade Berzell redan en nollpoängare eftersom han stod över premiären. Han är ändå trea i sammandraget, men nu 16 poäng bakom Aristondo Magnusson (två skiljde inför tävlingen).
Benita Månsson vann damernas mellanbana, som precis som vanligt lockade fler startande än den långa. Även där är det tokjämnt i totalen: Johanna Nordström tog via en tredjeplats i dag över totalledningen, en poäng före Lindebygdens Lovisa Thybeck.
Nattcupen avslutas med tävlingar i Hallsberg nästa torsdag, den 7 mras, och i Laxå söndagen den 17 mars (i dagsljus).

I Karlskoga avslutades Prickcupen med tävling på en isig Rävåskullen, och där tog Ann-Sofi Welander, som varit i totalledning större delen av vintern, hem serien med minsta marginal. Undertecknad, som inte kom till start i kväll, gick nämligen upp i ledning genom seger i senaste deltävlingen – och för att kontra behövde Welander bli topp tre i finalen. Och trea blev hon, 49 sekunder före Rasmus Pettersson på fjärdeplatsen. Elin Lindberg vann kvällens deltävling två sekunder före Håkan Lindberg (men kom ihåg att det är handikappsystem som gäller, en sån som Rasmus Pettersson hade sprungit åttor runt oss andra annars). I sammandraget blev bloggaren tvåa och Håkan Pettersson trea.
Stor guide till USM i längdskidor i Ånnaboda i morgon (se sändningen här!), Englund vann Pulsklockan 2023 och Lysell tillbaka som vinnare i Nattcuepn

februari 8th, 2024

I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Ebba Fryxell som gäst. 15-åringen från Latorp är den yngsta gästen hittills i podden, men ändå en av de tyngst medaljbehängda med ett JVM-guld i draghund som främsta merit. Vi snackade så klart mycket om hur hon kom in på den lite udda sporten, vad som krävs för att bli bra på draghund och varför hon är bäst i världen – men också en hel del inför ungdoms-SM i skidor som avgörs i Ånnaboda fredag-söndag den här veckan och där Fryxell är det största hemmahoppet.
Tävlingarna inleds i morgon med distansloppen, där 15-åringarna kör fem kilometer (två varv på en 2,5 kilometer lång slinga på kontsnöspåret, med start, varvning och mål nere vid SM-stugan) och där 16-åringarna kör 7,5 kilometer (två varv på en 3,75-kilometersslinga). Alla loppen i årets USM – distansloppet, sprinten och alla sträckorna på stafetten – avgörs i klassisk stil, man kör vart annat år klassisk och fri stil.
Fyxell går ut klockan 12.40, som den 21:a av totalt 59 startande i D16-klassen. Östersunds Julia Blomgren, som vann sprinten i USM i fjol (i F15, då) och var tvåa i distansloppet, startar 30 sekunder efter medan Åsarnas Malva Nisén, som vann distansloppet i fjol och är förhandsfavorit även i år, startar 6,5 minuter innan. Men sista startande går inte ut förrän 12.59, så det kommer dröja ett tag innan man med säkerhet kan säga hur det gått. En bra dag ska Fryxell kunna vara med och hugga om en topp tio-placering.
Podden med Fryxell lyssnar ni med fördel på innan ni åker upp till Ånnaboda för att heja (eller innan ni bänkar er för att titta på sändningen på na.se, ni hittar den här), och den finns där poddar finns, till exempel på Spotify eller i podcastappen på Iphone.
Alla länsåkare i distansloppet i morgon:
F15 (startar 10.00):
11) Annie Lindkvist, Almby. Startar 10.05.
30) Julia Vestman, Almby. Startar 10.14.30.
P15 (startar 11.10):
126) Hugo Söder, IFK Grängesberg (men från Kopparberg). Startar 11.22.30.
155) Oscar Gustavsson, Hällefors SK. Startar 11.37.
F16 (startar 12.30):
221) Ebba Fryxell, Dala-Järna IK (men från Latorp). Startar 12.40.
234) Emma Lindkvist, Almby. Startar 12.46.30.
P16 (startar 13.45):
328) Axel Lindblad, Granbergsdal. Startar 13.58.30.
333) Edwin Säker, Karlslund. Startar 14.01.
340) Adam Montén, Almby. Startar 14.04.30.
367) Sixten Widmark, Almby. Startar 14.18.
369) Sixten Österman, Karlslund. Startar 14.19.

På Örebros Idrottsgala i kväll fick Siri Englund 2023 års Pulsklocka, NA:s pris som ”ska gå till den eller de konditionsidrottare (eller den konditionsidrottstränare) eller -lag från Örebro län eller verksam(ma) i en länsklubb som under det gångna året utfört den prestation eller den rad av prestationer som anses främst och populärast” enligt mina egenhändigt hopknåpade stadgar.
Jag ligger hemma i en superförkylning och kunde därför inte vara på plats på Conventum och dela ut priset i kväll, men i mitt ställe var biträdande sportchef Fredrik Carlsson uppe och gav Englund plaketten.
Hon får priset för sitt VM-guld i militär femkamp (Sveriges första på 52 år), och framför allt för att hon så tydligt avgjorde i den avslutande terränglöpningen, som har mest tydlig konditionsidrotts-koppling av de fem grenarna. Men också för EM-guldet och VM-bronset i OCR, hinderbanelöpning. Totalt sett stod Englund för en rad extremt starka prestationer under året.
Mina egenhändigt hopknåpade stadgar säger att ”priset ska gå till den eller de konditionsidrottare (eller den konditionsidrottstränare) eller -lag från Örebro län eller verksam(ma) i en länsklubb som under det gångna året utfört den prestation eller den rad av prestationer som anses främst och populärast.”
Alla vinnare av NA:s pulsklocka:
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.
2020: Jacob Ahlsson, cykel, Motala AIF.
2021: Jonathan Ahlsson, cykel, Motala AIF.
2022: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2023: Siri Englund, militär femkamp/OCR, P7 SKIF/Eskilstuna Friidrott.

Jerker Lysell kom, för första gången den här säsongen, till start i Ullmax vintserier (Nattcupen) – och då gjorde han som vanligt: Vann. Den gamle världsmästaren, som numera tävlar för Hagaby, var tillsammans med KFUM Örevros Hugo Örn vid den 13:e av de 15 kontrollerna men spurtade sedan ifrån till seger med sju sekunder medan Nyköpings Kasper Lagersröm var 15 bakom och örebroaren Joel Aristondo Magnusson (som tävlar för Ärla) var 19 bakom. Även Hagabys Samuel Andersson var inom minuten bakom Lysell i en mycket tät tävling i Lillåskogen. I sammandraget innebar Aristondo Magnussons fjärdeplats att han tog tre poäng mer än tidigare totalledaren Erik Berzell (som blev sjua i kväll) och därmed gick upp i ledningen med två poängs marginal. Örn är trea i sammandraget, fem poäng bakom.
På damsidan tog örebroaren Ida Hylander (som tävlar för Nyköpings OK) andra raka segern och därmed är hon nu i ensam totalledning – inför kvällen delade ju hon och Tisarens Lovisa Persson ledningen efter två segrar och två andraplatser var i de fyra inledande tävlingarna. I kväll blev Persson åter tvåa, men faktiskt över fem minuter bakom. Garphyttans Karin Gustafsson, mest känd för framgångarna som mountainbikecyklist, blev trea, nästan 28 minuter Hylander. Hon delar tredjeplatsen i sammandraget med Elisabeth Ahlgren.
På mellanbanan vann Tisarens Anna Halmén damklassen där fem var inom 35 sekunder – i tur och ordning Lindebygdens Lovisa Thybeck, Milans Therese Korkeakoski, KFUM Örebros Johnnna Nordström och Milans Jessica Korkeakoski.
Tre deltävlingar återstår, men först väntar två veckors uppehåll.

I Karlskoga avgjordes i kväll den åttonde deltävlingen av Prick-cupen, OK Djerfs stadsorientering med handikappsystem. Lisa Malmros vann nästan 2,5 minuter före Pär Jansson, medan löparna med betydligt fler prickar – som Rasmus Pettersson, Linus Bodin-Liliegren och Håkan Pettersson – hamnade långt bak i listan på en bana där avstängda vägval spelade stor roll. Ann-Sofi Welander behåller totalledningen även om hon blev sist i kväll.
Lindh femma i stortävlingen i Falun, Eriksson fyra på OCR-EM, Fahlin bröt i Belgien, Gustafsson nu också mästare på hemmaplan – och här är starka startfältet i Ånnaboda

juni 10th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där mountainbikecyklisten Axel Lindh berättar om sorgen efter sin bror Vilgot, som avled i oktober i fjol, bara 22 år gammal. Podden går att avlyssna bland annat på Spotify och i podcastappen (men också på andra ställen där poddar finns).
I dag gjorde Lindh sin bästa insats – åtminstone resultatmässigt – för året när han blev femma – som trea i sin semifinal och därmed förste man utanför finalen – vid continental cup-tävlingen i mountainbikesprint i Falun. En tävling som Lindh blev nia på i fjol, när den hade världscupstatus (continental cup är nivån närmast under världscupen). Hans bror Edvin Lindh, som också tävlar för Örebroklubben Team Norra, tog sig hela vägen till final coh slutade på andra plats bakom norrmannen Sondre Rokke.
I morgon fortsätter Svenska cykelspelen, som tävlingarna kallas med en blinkning till Svenska skidspelen, med ett crosscountrylopp som ingår i Sverigecupen.

Emilia Fahlin bröt belgiska endagstävlingen Dwars door het Hageland i dag, efter ungefär en tredjedel av de 128 kilometerna – och jag har tyvärr ingen aning om varför. Får återkomma i frågan när jag är tillbaka på jobbet på måndag. Sista backarna – och framför allt den sista kullerstensbelagda mot mållinjen – splittrade hur som helst klungan i molekyler, och hemmacyklisten Lotte Kopecky (Team SD Worx) vann närmast före Christina Schweinberger (Österrike/Fenix-Deceuninck) och med Eugénie Duval som bästa FDJ-cyklist på tionde plats (22 sekunder bakom). Om Fahlin är okej efter dagens tävling så väntar Flanders Diamond Tour, ett GP-lopp över elva varv på en 12,4 kilometer lång bana i belgiska Nijlen. Pannkaksplatt men med ett gäng 90-graderskurvor och två kortare pavéavsnitt per varv. Marta Bastianelli (Italien/UAE Team ADQ), dagens två Schweinberger, Marta Lach (Polen/Ceratizit-WNT) och Julie de Wilde (Fenix-Deceuninck) tillhör förhandsfavoriterna liksom FDJ:s Gladys Verhulst.

Det blev, vad jag förstår, ingen målgång med alla hinder avklarade i dag heller för örebroaren Siri Englund vid hinderbanelöpnings-EM i Ungern. 49 damer klarade banan över klassisk distans (tolv kilometer med 40 hinder), och den enda svensk jag hittar bland dem är Hälles Karin Abrahamsson på elfte plats, drygt tolv minuter bakom segrande danskan Ulrikke Evensen (som efter två brons nu för första gången fick kliva högst upp på EM-pallen).
Men dagens roligaste överraskning var att Folke Eriksson från Vintrosa och KFUM Örebro blev fyra i ungdomsklassen för 16- och 17-åringar, mindre än tre minuter från medalj och mindre än sex bakom segrande nederländaren Teije van der Kooij. Om det blev någon mer omgång för honom på hundrametersdistansen låter jag vara osagt, för jag hittar inga sådana resultat.
I morgon avslutas EM med stafett och final på den där hundrametersdistansen.

Svenske mästaren och VM-bronsmedaljören Jonatan Gustafsson kan nu också lägga ett DM-guld i specialdisciplinen sprint till sitt redan långa cv. Gustafsson vann dagens tävling i centrala Kumla med nästan tre minuters marginal till klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jacob Eriksson och med över 4,5 minuter till trean Marcus Jansson från Garphyttans IF (han som är regerande världsmästare i mountainbikeorientering). Bland dem sköt sig Djerfs Rasmus Pettersson (tvåa, 1.42 bakom Gustafsson och 1.17 före Eriksson) och Örebroboende Linköpings OK-fransmannen Maxim Bonneau (fyra, 18 sekunder bakom Eriksson) in i tävlingen, men de räknas bort när DM-medaljerna fördelas.
På damsidan var Linköpings Anna Wehlin snabbast av alla, men Elin Vinblad, Hagaby, tog guldet (hon var halvminuten bakom Wehlin). IKHP:s Elna Attås (gift med Tisarens Daniel Attås) var tredje snabbast i tävlingen, men Milaens Therese Korkeakoski tog silvret och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson bronset efter en sekundduell om silvret, knappt 1,5 minuter bakom Vinblad. Karin Lindgren (KFUM Örebro) och Måns Bergqvist (Garphyttan) vann juniorklasserna (där det var riktigt spänmnande på herrsidan, med fyra sekunder mellan Bergqvisrt och Tylöskogs Viggo Holmberg och fem löpare inom 65 sekunder).
I 16-årsklasserna, som ingår i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie, tog Lindebygdes Axel Thybeck femte segern på fem tävlingar (tre återstår) medan Almbys Emma Lindkvist tog fjärde raka vilket gjorde att hon drygade ut totalledningen till Lovisa Thybeck (som tog fjärde raka andraplatsen bakom Lindkvist i dag efter att ha vunnit premiären).
Efter sprint-DM följde sprintstafett-DM, Även där blev det silver för Lovisa Thybeck, men nu i seniorklassen, med Lindebygden-klubbkompisen Sofia Carlsson. De var 29 sekunder bakom Milans lag med systrarna Therese och Jessica Korkeakoski. Det var två sträckor per person, och på Thybecks förstasträcka – stafettens andra – sprang hon upp Lindebygden i ledning, men hon lyckades inte göra om det på sista (även om hon tog in ett gäng sekunder). KFUM Örebro, med Charlotte Wahlström och Johanna Nordström, tog bronset. På herrsidan heter de något överraskande DM-segrarna Johan Alpberg och Alvin Isenström och representerar Almby, de vann drygt 30 sekunder före KFUM Örebros lag med Edvin Halldin och Ted Nilsson medan Garphyttans Rasmus Doering och Måns Bergqvist ar ytterligare tio sekunder bakom (men snabbast i hela tävlingen, utom DM-tävlan, var Järlas lag med Erik Berzell och Gustav Netz; Axel Thybeck tävlade, till skillnad från sin lillasyster, i ungdomsklass även i stafetten och vann den ihop med Oliver Arnesson).

Fyra dagar efter att 109 löpare sprang nationaldagsparkrun återvände 70 för en ordinarie parkrun vid Rynningeviken – och snabbast nu som då var IF Starts Petra Hanaeus (för 71:a gången, och nu 30 sekunder snabbare än i tisdags med 19.57). Ulf Blixt var snabbast för tredje gången med 18.32.

I morgon är det dags för årets största trailtävling i Närke (nu när Kilsbergen trailrun lagts ned): Den första upplagan av Blue mountain trailrun (som jag för transparensens skull bör skriva att jag är med och arrangerar). Startfältet är, som jag tidigare varit inne på, inte bara brett (340 anmälda varav 139 på halvmaran), utan också riktigt vasst: Sist in av de riktiga kanonerna är Lisa Ring, som kanske är mest känd för att ha varit bästa svenska på maraton vid friidrotts-VM i London 2017 (eller kanske för banrekordet i Ultravasan 45, eller för att ha tagit SM-guld på både 10 och 100 kilometer). Hon har haft en grym vår med många traillopp och blir en lika stor favorit på damsidan som Martin Regborn är på herrsidan.
Tvingas man tippa resten av pallen tror jag på Thomas Chaillou och Mattias Nätterlund bakom Regborn (med Jonathan Kandelin och Linus Wedin som outsiders) och Camilla Bergdahl och Elisabeth Ahlgren bakom Ring på damsidan (med Nelly Mårtensson och Amanda Brunosson som utmanare). Sambo-paret, tillika elitorienterarna, Josefin Tjernlund och Quentin Rauturier, har av någon anledning anmält sig till tiokilometersdistansen där de lär dominera.
Regborn vann världscupen – och Fahlin längst fram när laget tappade toppåkaren i London (plus nya distriktsmästare i orientering och överraskande cykelresultat)

maj 29th, 2022

Efter en åttondeplats i den individuella sprinten och en femteplats i knockoutsprinten avslutade Martin Regborn världscuppremiärhelgen i Borås på bästa sätt: Genom att kliva högst upp på pallen som vinnare i mixedsprintstafetten (det var hans tredje seger i världscupkarriären). Regborn var ju petad ur förstalaget, men andralagets starter Lina Strand sprang ifrån förstalagets Hanna Lundberg och alla andra och resten av laget en lucka som aldrig täpptes (Gustav Bergman var när i kamp mot Emil Svensk på tredjesträckan, men bommade precis i slutet bort mycket mer än han tjänat). Regborn gjorde en superstark insats på andrasträckan, helt solo i tät mot en jagande trio, och hade stor del i segern som Karolin Ohlsson defilerade hem på sistasträckan. Min intervju med Regborn efteråt finns att läsa här, och VM-uttagningen presenteras, vad jag förstår, på tisdag. Där är Regborn förstås given, frågan är bara vilken eller vilka distanser han kommer att få springa.
Jonatan Gustafsson, som var 14:e i individuella sprinten i torsdags och åkte ut i semifinal i lördagens knockoutsprint, sprang andrasträckan i tredjelaget som slutade åtta. Han sprang upp laget från åttonde till sjätte plats. Jerker Lysell, som åkte ut i samma semifinal som Gustafsson i lördagens knockout, sprang tredjesträckan för svenska fjärdelaget och tog upp dem från nionde till sjunde plats, en placering som Tilda Östberg på sista kunde hålla i mål. Och Anton Johansson, som var 22:a i sprinten i torsdags, sprang upp ett svenskschweiziskt kombinationslag från 23:e till 18:e plats på tredjesträckan.

På hemmaplan – eller i varje fall i Degerfors – avgjordes både Värmlands och Örebro läns sprint- och sprintstafett-DM och SM för döva i samma discipliner i ett kombinationsarrangemang. Förstås utan alla världscuplöparna, och därtill utan både Tisarens alla orienterare av svensk elitklass och Hagabyduon Filip Dahlgren och Oskar Eklöf, som skulle hämta hem gulden. stället är Örebro läns nya distriktsmästare i orientering Hagabys Benita Månsson (som vann med drygt två minuters marginal till systrarna Korkeakoski, Therese lite före Jessica, som sedan tillsammans tog silvret i sprintstafetten) och Almbys Johan Alpberg (som vann tio sekunder före Milans veteran Per Eklöf och KFUM Örebros påläggskalv William Segura). Ingen av dem lyckades dubbla med guld i sprintstafetten – där vann i stället KFUM (Johanna Berg och Johanna Nordström) respektive Garphyttan (Måns Bergqvist och Rasmus Doering).
I Värmlands-DM tog Djerfs Rasmus Pettersson en favoritseger på herrsidan (på en tid som var drygt 1,5 minuter snabbare än Örebrosegraren Alpbergs på samma sträckning) medan klubbkompisen Lina Persson tog ett mer skrällartat guld på damsidan.
Även i döv-SM blev det två medaljer till länet, båda på herrsidan: Almbys Rihards Darzins tog silvret och Garphyttans Jesper Melin bronset, knappt två respektive drygt tre minuter bakom IFK Enskedes Nils Forsberg Rundström som vann.

Emilia Fahlin tog sin näst mest framskjutna placering under comebacken när hon slutade 21:a i tredje och sista etappen av världstsourloppet Ride-London classique. Tävlingen sändes på Eurosport, men eftersom jag befinner mig i USA och sändningen är geo-blockerad så har jag inte kunant se den. Men på något sätt verkar Fahlin ha hamnat längst fram av cyklisterna i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-stallet i en klungspurt där Team DSM:s Lorena Wiebes lyckades hålla sig framme och vinna för tredje dagen i rad. Orsaken till att Fahlin var med där framme var sannolikt att FDJ:s italienska stjärnskott Vittoria Guazzini tvingades kliva av tidigt efter att ha haft ont efter att ha kraschat på lördagen, och då fanns det ingen riktigt kvar att köra för (Guazzini ledde ungdomstävlingen och var med på topp tio i sammandraget). Nu blev det inga topplaceringar någonstans för FDJ (om man inte räknar en fjärdeplats i lagtävlingen eller en sjundeplats i ungdomstävlingen för Jade Wiel), men Fahlin fick i varje fall bra kilometer i kroppen under comebacken som går vidare.

Redan i fredags körde Jacob Ahlsson hem sin första (?!) seger i ett linjelopp för året: Göteborgsgirot grand prix med start och mål på Avenyn och en 1,1 kilometer lång slinga i centrala stan som körde 50 minuter plus tre varv. Ahlssons proffslag Motala AIF-Serneke-Allebike körde för Ahlsson, som fick en liten lucka längst fram in på upploppet och höll undan till seger med sekundmarginal till tvåan Erik Karlsson-Landén. Totalt hanns 34 varv, 37,4 kilometer, med på de 55 minuterna racet tog.
Själva Göteborgsgirot avgjordes på lördagen, och där fick Karlsson-Landén revansch och vann närmast före Lukas Vernersson, som ar Motalas man för dagen. Ahlsson körde för honom, och rullade i mål som 29:a. Lillebror Jonathan håller fortfarande på att jobba sig tillbaka efter vårens stora sjukdomsbekymmer, och tävlade inte i helgen helger.

Det otänkbara denna vår har hänt att Matthias Wengelin startat en mountainbiketävling utan att vinna. I det kortkorta ”bergstempot” under Huskvarna mtb tour slutade han först på sjunde plats (13 sekunder bakom Viktor Lindquist över en tävlingstid på lite drygt tre minuter), och samma placering tog han i fredagens crosscoutry-tävling (nästan tre minuter baom segrande norsken Mats Tubaas Glende och drygt två minuter bakom bästa svensk, Emil Lindgren). Där blev istället Axel Lindh bästa örebroaren med en tredjeplats. Wengelin strök sig helt sonika från start i lördagens shorttrack-lopp, som Lindgren vann sekunden före Lindh som återigen var trea. Det räckte för totalseger för Lindgren medan Lindh hade varit tvåa om han inte hade dragit av kedjan och tappat två minuter i bergstempot, vilket skickade ned honom på femteplatsen i sammandraget.

Otänkbart också att Marcus Jansson, som förra veckan tog dubbla EM-medaljer, för andra gången på tre dagar inte tar SM-guld är det kanske också egentligen, men så var det en finländare som snuvade honom. I varje fall förstår jag resultatlistan från Leksand som att Miika Nurmi, som tävlar för IFK Göteborg, är behörig för att köra om SM-tecken, och därför tog guldet i dagens medeldistans 66 sekunder för Jansson (men helt säker är jag inte). Samme Nurmi var en av två som var före Jansson i sprinten i fredags, men i långdistansen i går blev det ju guld. Karin E Gustafsson följde upp lördagens fjärdeplats med att bli femma i medeldistansen, 2.20 från guldet och mindre än 1,5 minuter från medalj. Efter sju av elva deltävlingar i svenska cupen ligger Jansson tvåa och Gustafsson fyra.
Regborn före Dahlgren när Nattcupen drog igång (i dagsljus) – och tomtar sprang mot barnfattigdom

november 28th, 2021

Det blev en liten giganternas kamp i skogen utanför Nora i dag, även om Filip Dahlgren har några skadedrabbade år (sedan topp tio-placeringen på VM 2014) bakom sig medan Martin Regborn står på toppen och är en av världens bästa orienterare just nu (även om han också haft det tufft med skador i år). Över drygt sju kilometer orientering (fågelvägen) med 46 minuters löptid vann Regborn den första deltävlingen i årets Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen) med knappt 2,5 minuters marginal till klubbkompisen medan alla andra var minst en kvart bakom (Garphyttans Måns Bergqvist fyra sekunder före hemmalöparen Per Eklöf i kampen om tredjeplatsen och alla andra ytterligare minst 15 minuter bakom). ”Stabilt genomförande. Lite väl defensivt i sluttningen på slutet kanske”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava medan Dahlgren nöjer sig med ett ord: ”Jobbigt.”
Övriga tunga namn från länet stod över start, men i damernas huvudklass (som går på mellanbanan, även om det är fritt fram för damer att anmäla sig till den längsta banan – vilket ingen gjorde i dag) vann hemmalöparen Josefin Erlandsson enkelt – med över sju minuters marginal över knappt fem kilometer orientering, närmast före Almbys Emma Lindkvist som var minuten före KFUM Örebros Johanna Nordström som i sin tur hade nästan två minuters marginal till Lindebygdens Sofia Carlsson.
Nästa deltävling i cupen, den sista före jul- och nyårsuppehållet, avgörs i Örebro onsdagskvällen den 8 december.

Jag skrev ju en hel del om insamlingen till Prostatacancerfonden/Mustachkampen som skedde i samband med Sörbybacken night backyard(ish…) i helgen, men på lördagen ägde också ett annat insamlingsevenemang med löpartema rum: Svenska kyrkans Tomtejoggen för Örebro stadsmission som samlade in pengar och uppmärksammade ekonomisk utsatthet för barn i Örebro och initiativet #varjefamiljräknas. Här var det dock ingen löpartävling i ordets rätta bemärkelse utan 6,5 kilometer gemensam jogg där ett hederspris delades ut till den av de runt 50 tomtarna som hade bästa utklädnaden (alla skulle vara just tomtar). Ett antal kända idrottsprofiler från Örebro (Nathalie Hoff Persson, Fredrik Ekblom, Henrik Löwdahl …) deltog. Vi skrev både om det ”loppet” och om Sörbybacken på nyhetsplats (klicka på länkarna för att se artiklarna som innehåller många bilder).
Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

juni 13th, 2021

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.