Innan Adam Axelsson i mitten av förrförra veckan flög till tyska Inzell för tre veckors tränings- och tävlingsläger var jag hemma hos skridskotalangen och pulsklockenvinnaren i Kumla, och gjorde både webb-tv och ett reportage inför säsongen. Hur det gått sedan dess? Tja, upp och ned, kan man säga.
Axelsson skulle ju ägna den första helgen åt att tävla igång kroppen och därefter gå allout i en tidig formtopp för att – om möjligt – klara världscupkvaltiderna eller i varje fall ta kvaltiderna till U23-världscupen.
Det sistnämnda sopade han av redan under den första helgen, när han gjorde 1.13,76 på 1 000 meter (1.14 är kvalgränsen; 1.13,76 är dessutom den bästa tiden Axelsson gjort på distansen på europeisk is) och på 1 500 meter är han sedan tidigare inkvalad med en hundradels sekunds marginal (tack vare att resultat från förra säsongen får räknas). Dessutom noterade han den helgen säsongsbästa på 500 meter med 37,62 (37 blankt är kvaltiden till U23-världscupen där).
Men därefter har det varit mindre roligt: ”Dåliga nyheter är att jag är sjuk och varit det sedan lördagen förra veckan” (alltså samma dag som han körde de där båda loppen), skriver Axelsson i ett sms. Därför blev det ingen tävling i går. Nästa helg? Kanske. ”Jag kommer stanna kvar och hoppas på att bli frisk. Det är tydligen något virus som går nu, tyvärr.” Klubbkompisen David Andersson, som körde OS i Sotji för två år sedan, är också på plats i Inzell men har inte kommit till start i någon av tävlingarna.
Oavsett om Axelsson piggnar till före fredag, när sista tävlingshelgen i Inzell inleds, ser det förstås tufft ut att hinna i sådan form att han ska sätta kvaltider till seniorvärldscupen då. Därmed får Axelsson, åtminstone under inledningen av säsongen, förmodligen rikta in sig på U23-världscupen, som avgörs över tre deltävlingar: Den inleds 26-27 november i vitryska Minsk, fortsätter 21-22 januari i italienska Collalbo och avslutas 11-12 februari i tyska Erfurt.
Så två tillrättalägganden som bloggen fått:
** Som en kommentar till (det en vecka försenade) inlägget om 25-manna berättar ”Per” i en kommentar (som finns publicerad där) att visst strul, som låg bortom OK Tisarens kontroll, gjorde att de två sista sträcktiderna såg lite lustiga ut och egentligen inte stämde fullt ut: ”Simone Niggli råkade springa ut 1.33 för tidigt då det var ett annat lag som hade tagit en blindkarta för OK Tisaren. Då arrangören uppmärksammade misstaget som skett fick Matthias Kyburz vänta lika länge extra vid nästa växling. Simone hade fortfarande varit snabbast på sin sträcka och Matthias hade haft tredje bästa tid på sin om allt gått rätt till …”, skriver ”Per”.
** Angående felspringningarna vid Karlslundsloppet, och det inlägg från Östansjö SK som citerades i bloggen, vill Mats Carlberg i arrangörsstaben reda ut begreppen och lägga saker och ting till rätta: 1. Vakten ej på plats. Korrekt. 2. Dålig snitslat. Fel. På grund av att ingen vakt var på plats och att täten hade fokus framåt tittade de inte efter snitslingen som var bra utförd. 3. Det påverkade inte placeringarna. Men att loppet stryks ur långloppscupen kan tyckas vara en bra säkerhetsåtgärd. Vi talade med alla framskjutna i tävlingen som var övertygade att resultaten är rätt men med fel tid sånär som på ett fåtal som inte gick sitt max, däribland vår egen Per Eklöf. 4. Samtliga löpare erbjöds att maila oss för kompensation. Alla avböjde och insåg att detta kan hända.
Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”
Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.
Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:
Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.
Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.
Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.
I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.
Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.
Jag får erkänna att jag helt bommade den stora grejen i Karlslundsloppet i lördags. På grund av misstag av arrangörerna sprang nästan alla löpare i tiokilometersklassen fel redan efter 300–400 meter, och det hela slutade med att alla resultat från loppet stryks ur långloppscupen (därmed kan ni också stryka mina försöka att reda ut ställningen i det här blogginlägget, som var grundat på att resultaten från Karlslundsloppet räknades in).
Karlslunds IF har, vad jag sett, inte sagt flasklock om det inträffade i officiella kanaler, men Östansjö SK berättar mer om incidenten på sin hemsida:
”Det blev inte som tänkt […] Efter cirka 300 meter ska löparna svänga av en asfalterad gångbana, springa genom skogen cirka 100 meter och åt andra hållet på en annan gångbana. Nu hade vägvakten inte kommit på plats, och det var bristfälligt snitslat, så löparna fortsatte rakt fram. Snart anade de som varit med tidigare att det var fel och stannade, några vände och ingen visste hur det skulle vara. Alla sprang på grund av bristande vägvisning olika långt, men alla sprang längre än tio kilometer, så tiderna blev därefter. Eftersom placeringarna också kan ha blivit påverkade av felspringningen kommer loppet att strykas ur långloppscupen, men resultatlistan gäller.”
Så var listan över alla tävlingar som sökt sanktion för 2017 ute på Närkes friidrottsförbunds hemsida. I förra veckan rapporterade jag ju om Svillingeruset som smygstartade i år och nu satsar på allvar, och om Svartåloppet som tar klivet in på listan bland de av Närke sanktionerade tävlingarna.
När listan nu är komplett kan man konstatera att Dalenrundan, som arrangeras av Brevens IF på en sexkilometersbana i Brevens bruk, inte finns med i listan (en tävling som jag hittar spår på internet av åtminstone från 2005, och som varit en del av långloppscupen åtminstone sedan 2008, och Per Sjögren och Liduina van Sitteren är regerande mästare). Jag vet ju inte om de bara glömt att anmäla, om de inte funderar på att lägga ned eller om det helt enkelt inte blir något 2017. Vi får väl återkomma till det.
Man kan också konstatera att inget av de tre lopp som ställdes in 2016 – Käglanloppet (på grund av för få anmälda) och Örebro midnight run (premiärupplagan som inte blev av när KFUM Örebro friidrott bytte styrelse) och Hjulsjöjoggen (på grund av funktionärsbrist) – har ansökt om sanktion heller 2017.
Och så kan man konstatera att Hostruset och Karlsundsloppet nästa år kommer arrangeras samma dag. Det är Karslundsloppet som bytt tävlingsdag från första till andra lördagen i oktober, där Hostruset redan fanns. Det där får föreningarna försöka lösa sinsemellan, för inte nog med att båda funnits med i långloppscupen senaste åren och går ju båda på Väster i Örebro, som närmast bara några hundra meter från varandra, så det vore onekligen knepigt om de skulle löpas samma dag.
Av de största loppen, deltagarmässigt, är datum som gäller 17 maj för Gubbracet, 18 maj för Vårruset, 24 augusti för Blodomloppet och 14 oktober för Åstadsloppet.
Men mest spännande är förstås noteringen om Varvetmilen, en tävling som ska avgöras redan den 26 mars (den lediga helgen mellan Nora marathon och Startmilen). Uppdatering 17.20: Det visade sig inte vara roligare än att det är Göteborgsvarvets seedningslopp, som avgjorts på Väster de senaste åren, som bytt namn till Varvetmilen.
Snacka om en intensiv helg. För mig personligen så till den milda grad att jag inte ens hann blogga i går. Men priset tog ändå Antje Torstensson, som inte nöjde sig med en femteplats i tiokilometerstävlingen Karlslundsloppet på lördagen utan följde upp med en tredjeplats i 5,2 kilometer långa Annaloppet i Nora på söndagen. Därmed inkasserade hon åtta poäng och blev helgens bästa dubbeljobbare i långloppscupen.
Anette Carlsson, som visat sån fin form på sistone, vann Karlslundsloppet på 44.27, 33 sekunder före Elin Winblad. Örebrolöparen Thomas Chaillou vann herrklassen överlägset, var med 36.39 hela 1.36 före tvåan Jakob Nilsson, men eftersom Chaillou tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof tog Nilsson återigen en fullpoängare i cupen.
Milanorienteraren Josefin Erlandsson vann Annaloppet på målfoto, eller i varje fall på samma sekund (21.26) som Sofie Yngström, Örebro, medan Pär Englund tog hem herrklassen på 18.07, 27 sekunder före hemmalöparen Per Eklöf.
Hur som helst. Helgen började ju redan i fredags med att Andrea Svensson vann i sin landslagscomeback och att Karlslund presenterade tre tunga nyförvärv inför längdskidsäsongen (Kalle blev åtta i Karlslundsloppet, närmast före ironmankungen Morgan Pätsi men precis efter superlöftet Heshlu Andemariam).
Den europeiska juniorcupen i orientering fortsatte sedan med en stafett där Filip Jacobsson sprang avslutningssträckan i Sveriges tredjelag – som blev Sveriges bästa lag i tävlingen med en sjätteplats – och där Andrea sprang andrasträckan i motsvarande tredjelag på damsidan – som också blev sexa men som näst bästa svenska lag där.
På söndagen avslutades mästerskapet med långdistans, där Andrea blev fyra, bara 37 sekunder från pallen efter dryga timmens löpning, och Filip blev 19:e, distanserad med drygt tio minuter av segrande schweizaren Joey Hadorn. Tävlingen var Andreas sista i blågul juniordress – vid årsskiftet blir hon senior.
Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som totaldominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, hade inte sina bästa tävlingsdagar i världscupefinalen i Litauen. Både i fredagens långdistans och lördagens medeldistans fick han nöja sig med 30:e plats, och i den avslutande sprinten var han bara tredje bästa svensk, på 27:e plats. Därmed halkade han ned till 25:e plats i världscupsammandraget (men där blev han ändå bäste svensk), när säsongen nu summeras.
Kollega Diana Savina bjuder på bildextra från Utmattningen i Dalkarlsberg här, en Tjurrusetinspirerad lerlöptävling. Daniel Edwall tog hem den drygt tre minuter före Anders Haglund, men där inga damer kom till start i den långa klassen. Jenny Dollerup bästa dam på halva distansen, ett varv runt den tuffa fyrakilometersbanan.
Mattias Nätterlund knäcktes av två felspringningar i Härnö Trail, berättar han på Instagram, och fick och fick se en given pallplats förvandlas till en 16:e-plats, över 20 minuter bakom segrande Simon Hodler, IFK Mora.
Mårten Vidlund och Anders Ekholm slutade på övre halvan i Koster swimrun, men viktigaste av allt är förstås att insamlingen Heja Stina, för vilken de tävlar, i rask takt tickar på mot målet på 300 000 kronor.
Själv halkade jag väldigt oväntat in på tävlingen Run for the children, ett sexkilometerslopp i ett småkuperat elljusspår i Karlskoga, som en sjätteklass ordnade till förmån för Världens barn. Efter fyra hårda och/eller långa träningspass tidigare i veckan fick jag nys om det här evenemanget först på lördagskvällen, och kom på söndagen till start med rätt mosiga ben.
Blev chockad när de andra tillät mig ta tät från start, men knappt kilometer in i loppet var det två bakom som tröttnade och drog iväg. De såg jag sedan bara allt avlägsnare ryggar av.
Strax före varvningen, efter kanske 2,5 kilometer, gick ytterligare två man förbi, och med min ynkliga form släppte jag genast en liten lucka även till dem. Men en av dem började gå och den andre hade inte så mycket fart i nedförslöpningarna, så på samma ställe på banan ett varv senare, vid 5,5 kilometer, var jag plötsligt i rygg och sedan också framsläppt som trea. Provade en långspurt uppför det spikraka men rätt branta upploppet (cirka 20 höjdmeter sista 300 meterna), men fick ge mig mot den ene och slutade fyra. Det fanns ingen tidtagning, och min pulsklocka låg på jobbet (jag hade ju inte räknat med den här tävlingen), men de andra två i gruppen sa att vi kutat drygt sex kilometer på runt 25.30. Oväntat bra fart på benen om det stämde.
En bild efter en knapp kilometer. Han i orange blev tvåa till slut, han i grått bakom mig (ni ser väl vem som är jag, antar jag …) blev trea efter att ha spurtat ned mig. Foto: Maria Åström
1) Koster swimrun ”Heja Stina”-insamlingen går förhoppningsvis i mål när säsongens sista stora swimruntävling avgörs i Kosterhavet utanför Strömstad. Det är hiphopartisten Petter Askergrens alldeles egna tävling, och han har ju varit djupt involverad i insamlingen till Barncancerfonden. Stinas pappa Matti Tordsson har problem med en fot allt sedan Isles of Scilly i våras (”Jag tränade för lite under vintern och var helt enkelt inte tillräckligt stark för den tävlingen. Det är en sena på utsidan av foten som är inflammerad (Fibularis Brevis). Jag har ätit Naproxen i fyra kurer men det är fortfarande vätska kring senan (och smärta). Sedan två månader har jag bara simtränat…”, skriver han i ett mail till Konditionsbloggen), och kommer tyvärr inte till start den här helgen heller, men liksom förra året av Anders Ekholm, som alltså kör ihop med Mårten Vidlund.
2) Karlslundsloppet/Annaloppet
Det är dubbelhelg i långloppscupen och jag skrev ju en hel del om poängläget tidigare i veckan. I Karlslunddsloppet finns bland andra Jakob Nilsson, Hashlu Andemariam, skidåkaren Kalle Gräfnings (som tydligen tävlar för Karlslund), Antje Torstensson och Lisa Brorson med i startlistan, medan Annaloppet inte publicerat någon sådan.
3) Europeiska juniorcupen i orientering
Redan i eftermiddag drar den igång, i Skottland, med Filip Jacobsson och Andrea Svensson. Sprint i dag, långdistans i morgon, stafett på söndag. Följ hela rubbet live här!
Sju tävlingar och 46 poäng finns kvar att springa om när långloppscupen nu går in på sista tredjedelen med Karlslundsloppet på lördag och Annaloppet i Nora på söndag. I herrklassen är det fortfarande helt öppet, även om Jakob Nilsson har en jätteledning finns ett 20-tal löpare som i teorin skulle kunna ta hem titeln, medan det på damsidan är ett betydligt mindre antal löpare som har chansen.
I teorin kan fortfarande sju löpare – Liduina van Sitteren, Anna Pettersson, Maria Eriksson, Annika Larsson, Ingrid Ziegler, Julia Johnsson och Erika Bergentz – peta ned Mikaela Kemppi från tronen, men i praktiken räcker det att Kemppi vinner (vilket alltså i det här fallet betyder blir bästa löpare från en länsklubb) i endera Åstadsloppet eller terräng-DM för att definitivt avgöra cupen, och även om hon inte lyckas med det talar allt för att Kemppi tar fjärde raka titeln.
Efter helgen återstår Hostruset, Åstadsloppet, terräng-DM, Kilsbergsleden och Lucialoppet innan långloppscupen är över.
Att det börjar bli slutet av säsongen, höst och mörkt, märks också på utbudet av orienteringstävlingar. I går avgjordes KFUM Örebros träningstävling Nattugglan i Adolfsberg, och i dag sätter klassiska Rolles nattcup igång i Kristinehamn (i Värmland, förvisso, men en hel del orienterare från västra delen av länet, och några från Örebro, brukar åka dit).
Fredrik Berg har nu kommit med racerapporten som förklarar 19:e-platsen i Västgötaloppet, avslutningen i svenska långloppscupen i mountainbike som avgjordes i söndags; en osedvanligt dålig placering av Grythyttecyklisten som varit topp tio i princip varenda gång han satt sig på sadeln den här säsongen. Fredrik berättar att han väggade totalt: ”Det gick knappt att få runt tramporna, kändes som jag inte hade styrfart ens. Brukar ju kunna bita ihop och köra på men detta var en annan känsla, en känsla av total utmattning. Började småfrysa och stundtals må illa. […] Hela kroppen gjorde ont: […] ryggen, axlar, underarmar.
Och så har länets två just nu bästa maratonlöpare börjat hitta tillbaka efter skada respektive väggning:
På fredag går ansökningstiden ut för de som vill arrangera sanktionerade lopp (eller andra friidrottstävlingar, för den delen) inom Närkes Friidrottsförbund 2017, men redan nu har förbundet publicerat en preliminär lista med de tävlingar som sökt sanktion i fredags, den 23 september. Där kan man se att Startmilen blir ett aprilskämt nästa år, att den kommer att föregås av Göteborgsvarvets seedningsloppet, som brukar kutas på Väster, och att Blodomloppet, som är det klart största av de hittills inrapporterade loppen, kommer att springas den 24 augusti nästa år (Vårruset, Gubbracet och Åstadsloppet saknas fortfarande i listan). Men mest spännande är att Svartåloppet och Svillingeruset finns med.
Svartå är ju ett litet särfall eftersom orten, med knappt 500 invånare, ligger i Degerfors kommun och därmed i Örebro län – men till skillnad från större delen av Degerfors kommun tillhör Svartå Närke och därtill Örebro läns idrottsförbund medan resten av Degerfors kommun tillhör Värmlands idrottsförbund (det har att göra med att Svartå var en egen kommun ända fram till 1967). Svartå IF, som arrangerar Svartåloppet (och som tidigare haft fotbollslag i seriespel), tillhör därmed Närkes friidrottsförbund, men de flesta som kutar kommer från Värmland. Därför har föreningen åtminstone de senaste åren (jag har inte full koll på historiken bakåt) inte sökt någon dispens för sitt lopp hos Närkes friidrottsförbund. Men nu blir det alltså ändring på det, och måhända innebär det att loppet, som alltid arrangeras den andra lördagen i augusti och i år därmed krockade med båda Stripastafetten och Color me rad, också söker inträde i långloppscupen (å andra sidan kommer loppet även nästa år ligga på samma dag som Stripastafetten, och det lär väl inte gillas av cupledningen).
Svillingeruset körde en testupplaga där 24 löpare kutade 7,5 kilometer på skogsstigar och grusvägar utanför Fellingsbro den 14 maj (samma dag som Hälleforsterrängen) i år. Klubblöse men snabbfotade stockholmaren Niklas Bitén (2.38.28 i Stockholm marathon ett par veckor senare!) vann på 28.28.
Vi får se vad som händer på fredag, när den slutgiltiga listan publiceras. I fjol bjöds det ju på flera ännu mer spännande nyheter.
Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen. Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta. Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig. Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar? – Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot. Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.
Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.
Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.
I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.
Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Konditionsbloggen 