Det hade varit väldigt häftigt att få se vad en Jacob Ahlsson, som verkade vara i kanonslag i dag, kunde ha gjort mot Sveriges spirande cykel-stjärna Jakob Söderqvist i tempo-SM i Uppsala i dag. Om han rentav kunde ha utmanat om ett fjärde SM-guld, och om det i sådana fall kunde ha lett till något internationellt landslagsuppdrag i höst (EM där han var elva 2022, eller rentav VM-debut?). Men i stället slutade det med punktering redan efter tolv av 48 kilometer. Eller ”slutade” gjorde det inte, för Ahlsson fick på ett nytt bakhjul, men utan täckta hjulsidor, vilket kostar luftmotstånd och fart. Dessutom tog själva bytet 45 sekunder i anspråk. Ändå dunkade han vidare och var näst snabbast mellan kilometer 15 och 33, och tappade där bara 15 sekunder mot Söderqvist trots förutsättningarna och hade i det läget kört ikapp så mycket att han hade pallen (15,38 sekunder bort) inom räckhåll och kanske rentav silvret (19,14 sekunder fram). Men sedan började dessutom växlarna att lägga av, och i stället växte avståndet in i mål och Jacob slutade på en trots allt heroisk femteplats, 24,52 sekunder från medalj.
I stället var det lillebrorsan Jonathan Ahlsson som tog upp kampen längst fram. Ja, åt Söderqvist fanns inget att göra – han vann med en minut och 49 sekunder, men där bakom var Jonathan vassast av alla och tog silvret efter en otroligt tät kamp med tidigare tempomästaren Hugo Forssell, CK Hymer, som till slut fick ge sig med nio hundradelars marginal efter 48 kilometer cykelåkning. Det var Jonathans första medalj i någon av de två stora cykeldisciplinerna, även om han har dubbla SM-guld i kortbana sedan tidigare. Tidigare var femteplatsen i söndagens linjelopp hans bästa merit i övrigt.
Ahlsson-bröderna fick tillsammans med Motala-kollegan Isak Magnusson dessutom ta emot ett lag-SM-guld, där klubbens tre bästa tider räknas, med jättemarginal till CK Hymer på andraplatsen. På juniorsidan blev Örebrocyklisternas Gustav Enhörning sexa, en knapp minut från medalj.
Jag pratade med Jonathan efteråt för en artikel ni kan läsa här.
Det kom inte med i den artikeln, men Jonathan berättade också att tävlingsschemat under resten av sommaren är lite oklart, eftersom han dras med en gammal knäskada och dessutom har problem med en vad. Men om kroppen håller är tanken att han ska åka ned till Polen och köra ett gäng tävlingar med Motala AIF:s continentallag de kommande veckorna. På programmet där finns Tour Baltyk Karkonosze 18–19 juli, Memorial Andrzeja Trochanowskiego 22 juli, ookoła Mazowsza 23–26 juli och Puchar MON 27 juli.
För Emilia Fahlin väntar internationella tävlingar med start redan på tisdagen: Volta a Portugal, Portugal runt. Det är ett etapplopp på den lägsta nivån av internationell proffscykling, UCI 2, och inga världstourlag finns på plats. I stället är Fahlins Arkéa-B&B hotels det högst rankade laget som 17:e på världsrankningen och ett av tre protourlag i tävlingen. I övrigt finns sex continentallag, nio klubblag och ett landslag (det amerikanska) med.
Det är första gången Fahlin, som är inne på sitt 19:e år som proffs, tävlar i Portugal – och det blir därmed det 25:e landet hon reser till som cyklist.
Tävlingen har fem etapper som mestadels är anpassade för spurtare, även om det inte är helt platt. Den först har till exempel drygt tusen höjdmeter över 105 kilometer, med start i Porto och mål i Esposende (men andra halvan är väldigt platt). Den andra från Canelas till Águeda har ännu färre höjdmeter, men en liten stigning sju kilometer före mål som kan bli avgörande. Den tredje, från Aveiro till Pombal, är ganska lik medan den fjäre, från Coruche till Loures har två något mer utmanande stigningar på andra halvan (men totalt ändå bara 900 höjdmeter över 104 kilometer). Den sista, på söndag, har både start och mål i Lissabon och avslutas med 115 höjdmeter på sista 1,3 kilometerna upp till Póvoa de Santa Iria. Kanske är det inte förrän då sammandraget kommer att avgöras.
När jag pratade med Fahlin efter SM-silvret i lördags var hon inte säker på om hon skulle få chansen att gå för något resultat på någon av etapperna, i till exempel en utbrytning, men teamets främsta mål var i varje fall att hjälpa fram nyzeeländska Michaela Drummond i spurterna. Även nederländska Marjolein van ‘t Geloof är en stark spurtare, och en av bara två cyklister i hela tävlingen som är topp hundra på världsrankningen med sin 93:e-plats (den andra är Victorie Berteau, Frankrike/Cofidis, som är 80.e). I övrigt består laget av nederländska Maaik Coljé, australiska Danielle de Francesco och franska duon Amandine Fouquenet och Mahé Océane.
Ytterligare två svenskar kommer till start: Karin Söderqvist och Stina Kagevi i norska Team Coop-Repsol.
Jag tror inte att tävlingarna sänds.
Andrea Svensson blev ju uttagen till orienterings-VM som andrareserv. Men redan nu, en vecka före mästerskapet, har första namnet ramlat bort och Tisaren-löparen har därmed avancerat till platsen som förstareserv – och det kan innebära att hon får springa både medel- och långdistans med tanke på att Sara Hagström länge dragits med ryggbesvär och Hanna Lundberg tvingades stå över världscupen i Idre för tio dagar sedan på grund av en överbelastningsskada i ena vaden. Det skulle i sådana fall bli Svenssons första VM-framträdande. Den som nu fallit ifrån är förstareserven Johanna Ridefelt som skadade ena fotleden i Idre. Frida Vikström kallas in som nya andre-reserv.
På herrsidan är örebroarna Martin Regborn och Anton Johansson uttagna till lång- respektive medeldistansen.
I kväll avgjordes årets fjärde poängtävling i Milans regi, i skogarna söder om Nora. Hagabys Samuel Andersson vann andra raka, och eftersom Filip Dahlgren – som vann de två första – inte heller i kväll kom till start och bara en tävling får räknas bort i sammandraget har Andersson nu ett fast grepp om totalsegern med två tävlingar kvar. Är han inom 13 minuter och 20 sekunder från segraren på någon av de etapperna kan ingen passera honom.
I kväll vann Andersson elva sekunder före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, och ned till trean Magnus Palm, KFUM Örebro, hade han drygt tre minuter. Almbys Sofie Bodin var 13:e i kväll, bästa dam på längsta banan med 8,5 minuters marginal till Lindebygdens Lovisa Thybeck.
Milans egen Therese Korkeakoski sprang i stället näst längsta banan och totalvann den, två minuter före Almbys Rihards Darzins. Därmed tog hon också över totalledningen i cupen på den banan, men där är det tajtare inför avgörandet.
De två sista deltävlingarna avgörs de två kommande tisdagarna.
Konditionsbloggen 