Etikett: Marathon Rotterdam

Åsman gästar podden, Nilsson, Karlsson och Schulstad nära Närkerekord och dubbla SM-guld till orienteringsgymnasiet (plus lite annat som hänt när jag varit på semester)

april 18th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Nils-Olov Åsman gäst. Den pigge veteranen från Örebro bjuder på minnen och anekdoter från över 60 upplagor av Vasaloppet och Öppet spår, bland annat om hur han 1970 totalväggade en kilometer från mål, blev stående mot en tall och missade topp tusen – och varför årets lopp blev hans sista. Men också om hur han på sätt och vis ligger bakom Örebro Volley som just nu jagar elfte SM-guldet och om hur han masserat många av världens bästa orienterare.

Det har hänt mycket under veckan jag varit på semester, och då framför allt inom löpningen.
** I lördags var både Jonas Nilsson och Simon Karlsson nära att äntligen ta Lars Hagbergs nu över 40 år gamla Närkerekord i maraton. Örebro AIK-löparen Nilsson sprang i Rotterdam och passerade halvvägs på 1.10.38 – hade han hållit samma tempo i mål hade han tagit rekordet med 30 sekunders marginal. Fortfarande vid 35 kilometer låg han på en något bättre snittfart än Hagberg (3.21,1 per kilometer för Nilsson mot 3.21,6 för Hagberg), men de sista 7,2 kilometerna orkade han inte riktigt hålla tempot uppe och landade på 2.22.19 (1.11.41 på andra halvan) – 33 sekunder över Hagbergs rekord. Nilsson avancerade ändå från sjätte till tredje bästa Närkelöpare genom tiderna när han klev förbi både Oskar Andrén, Simon Karlsson och Erik Anfält med sitt nya, nästan fem minuter bättre pers. Tisdagsklubben-löparen Karlsson sprang i stället i Manchester och passerade 15 kilometer under 50 minuter i en satsning mot maran under 2.20 – men en krånglande höft tvingade honom att slå av på tempot före halvvägspasseringen (1.12.02), och sedan ”joggade” han i mål med 1.21.02 på andra halvan (totalt 2.33.04).
** Nära Närkerekord var det hör och häpna också i Örebro AIK halvmaraton, över två varv på en drygt millång bana på Väster i Örebro, på onsdagskvällen. Fanny Schulstad öppnade med 18.06 på första femman och 18.07 på första femman och 36.26 på milen på väg mot 1.16.59 i mål – bara 16 sekunder över Josefin Gerdevågs rekord från Haag 2016 och trea i Närke genom alla tider. Det var 35 sekunder snabbare än Schulstads pers från Barcelona i februari och 1,5 minuter snabbare än hon någonsin hade sprungit dessförinnan. Hon blev totalsjua av 136 startande i loppet (herrarna inräknade, alltså) och var nästan tre minuter före damtvåan Erica Lech (1.19.55) och drygt åtta före trean Lisa Bouvin, Finspång, på 1.25.07 (Starts Emma Reinhed Liljeqvist var trea av länslöparna på 1.26.32).
Starts Per Arvidsson vann herrklassen på 1.10.11, drygt en minut före Karlstadslöparen Fredrik Häggmark (1.12.14) och drygt 1,5 före Örebro AIK:s Andreas Ingberg (1.12.59) på tredjeplatsen. John Lundström (1.13.55) tredje länslöpare på herrsidan och fyra totalt.
I långloppscupen drygar regerande mästaren Arvidsson därmed ut sin ledning, medan Schulstad tar över ledingen på damsidan.
** I Glanshammars terrängserie har nu två av fyra deltävlingar avgjorts och Maria Nagle (10.40) och Oskar Hansson (8.51) var snabbast över 2,5-kilometersslingan första veckan, Lisa Brorson (11.09) och Rodney Hundermark (9.10) den andra. Eftersom Brorson och Hundermark var tvåa första vekcan leder de totalt.
** Och i Örebro parkrun har samme Oskar Hansson nu tangerat Johan Ingjald som den som varit snabbast flest gånger på herrsidan genom tiderna: De har nu 33 gånger var. Hansson sprang på 18.08 i lördags. Petra Hanaeus är ju helt outstanding av damerna och var snabbast för 89:e veckan då, med 20.52.

Det blev dubbla guld till elever på orienteringsgymnasiet i Hallsberg när natt-SM i orientering avgjordes i fredags, men det var inga länslöpare dom tog dem: Izabella Ljungberg – Karlstadslöpare i OK Tyr – vann den yngre juniorklassen, D18, medan Vidar Nettelmark – från Surahammars SOK – vann den äldre juniorklassen, H20.
Alla de landslagsaktuella länslöparna – och en hel del andra – avstod, och i deras frånvaro blev Tisaren-duon Gustav Hindér och Lilian Forsgren bäst i elitklasserna med 38:e respektive 39:e plats, på behörigt avstånd bakom segrarna Simon Hector, Snättringe, och Veronika Kalinina, IFK Lidingö (14 respektive 24 minuter efter). På juniorsidan blev Djerfs Edvard Pelander tia i H18 och Tisarenduon Måns Bergqvist och Alice Johansson 15:e i H20 respektive 17:e i D20.
Lördag kväll och med omstart söndag morgon avgjordes sedan Stigtomtakavlen – den andra deltävlingen i nya stafettligan – och där blev Tisarens herrar bästa länslag med en elfteplats (drygt 14 minuter bakom segrande Stora Tuna men bara drygt tre minuter från OK Orion, med örebroaren Anton Johansson som ankare, på sjundeplatsen). Tisaren matchade Gustav Hindér, Valter Pettersson, Johan Aronsson, Måns Bergqvist, Alfred Bjørnerød och Oskar Andrén och slog lite överraskande Hagabys lag med de tre VM-meriterade löparna Jerker Lysell, Filip Dahlgren och Martin Regborn på de tre avslutande sträckorna (Samuel Andersson tappade dock nästan en kvart på täten på första, och växlade först på 77:e plats av 100 lag). Än värre för KFUM Örebro, där Erik Almkvist stämplade fel redan på förstasträckan (Jonatan Gustafsson sprang andra). På damsidan var Tisaren 25:a – trots att Rebecka Nylin fick dubbla och springa både andra och tredje sträckorna (dock med en natts sömn emellan).

Rickard Ericsson fick en tuff avslutning på säsongen i ski classics, när tiomilatävlingen Janteloppet avgjordes utanför Trondheim. Örebroaren var över en timme bakom segraren Torleif Syrstad i mål, fick nöja sig med 99:e plats (säsongssämsta) och missade därmed att få med sig några poäng och sjönk till 75:e i totalen och 19:e i ungdomstävlingen (där han var 15:e inför de två avslutande tävlingshelgerna).
Minst tre, kanske fyra (eller fem?) länsorienterare till världscupen efter succépremiären – och så gick det för van Sitteren i Holland och Regborn i Norge

april 16th, 2023

Jag hoppas att ni lyssnade på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden (som finns till exempel på Spotify och i podcast-appen på Iphone), för i dag sprang Liduina van Sitteren tävlingen hon pratar om i programmet – Marathon Rotterdam. Hur det gick? Tja, det blev personligt rekord, men sannolikt inte med så mycket som van Sitteren hade hoppats på. Om jag läser så blev bruttotiden 2.48.57, vilket är en förbättring av perset från SM-maran i Stockholm 2020 med 39 sekunder (men fyra sekunder bakom Ann Sundström på femteplats i listan över bästa Närkelöparna genom tiderna). Men i verkligheten sprang van Sitteren på 2.48.57, vilket hade gett ett pers med nästan två minuter (men det tog 67 sekunder från startskottet tills hon passerade startlinjen på grund av trängseln och den dåliga startpositionen).
Nå, oavsett det startade van Sitteren mer offensivt än hon till slut lyckades slutföra.Hon smällde in de tre första femkilometerna på 18.58 (borträknat de 67 sekunder hon bestals på), 19.07 respektive 19.05 och snittade så långt 3.49 per kilometer, vilket är fart för 2.40.50 (vilket hade varit näst snabbaste maratiden av en Närkelöpare genom tiderna, bakom Erica Lechs prestation i Valencia i december). Men van Sitterens fart började bedarra redan där. Hon passerade halvvägs på 1.21.45 och gjorde andra halvan på 1.26.07 (där höll hon ändå ihop det bra med femmorna från 20 till 40 på 19.55–20.14–20.29–20.24 – starkt att inte falla igenom!). Addera de 67 sekunderna till första halvan för att få totaltiden att stämma med bruttotiden …
Jag såg att van Sitteren är anmäld till SM på tio kilometer landsväg nästa helg, men vi får väl se om hon – som förvisso är van att tävla varje helg – verkligen hinner återhämta sig till dess. I tävlingen i Rotterdam blev hon för övrigt 32:a, 17:e europé och bäste svensk. Kenya-födda bahrainaren Eunice Chumba vann på 2.20.31.
Klubbkompisen (i Örebro AIK) Andreas Ingberg gjorde sitt tredje maratonloppet i spannet 2.31–2.32 det senaste året, men återigen bommade han målet och drömgränsen 2.30. Han jagade sig fram till slagläge med 1.15.01 halvvägs (om man räknar nettotid, annars var det 1.15.16 eftersom Ingberg ”bara” tappade 15 sekunder i starten), men började sedan omgående tappa värdefulla sekunder och passerade mållinjen på 2.32.38 brutto (2.32.23 netto) för sin tredje bästa tid i karriären (och senaste året).
Björn Engqvist persade däremot stort när han i sitt andra maraton fick gruvlig revansch på distansen: 2.50.50 brutto (2.50.00 netto) efter halvor på 1.24.25/1.25.35. Det skickar upp honom på topp 150 genom tiderna i Närke (Ingberg är 19:e).

Löparna får ursäkta: Helgens stora begivenhet var ändå premiären i orienteringens elitserie, Swedish league, där lördagens medeldistans på söndagens följdes av en långdistans. Och jag tror faktiskt att vi fick se två länslöpare springa genom det lilla nålsöga som är uttagningen till den svenska truppen till världscuppremiären om två veckor. Örebroaren Anton Johansson, som tog EM-silver i medeldistans i fjol, följde nämligen upp lördagens andraplats i just medeldistans med en seger i den längre disciplinen, 48 sekunder före fyrfaldige världsmästaren Gustav Bergman.
– Två sköna kvitton med andraplatsen i går och segern idag. Det är mycket som fungerar nu och jag känner bara glädje. Det ser ljust ut att få en plats i laget och den här helgen är ett kvitto på att farten är bra. Sedan handlar det om att huvudet ska vara på rätt plats, säger Johansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Den andra? Jo, nästan säkert säkrade även gårdagstvåan Andrea Svensson, Tisaren, en plats i laget när hon följde upp med en fjärdeplats på söndagen (13 sekunder från pallen men drygt två minuter bakom Järlas Karolin Ohlsson som vann för andra dagen i rad). På damsidan finns sex världscupplatser att fördela, och då är såklart placeringsraden tvåa–fyra svår att gå förbi. På herrsidan handlar det bara om fyra lediga platser, och då återstår det att se hur det blir för örebroarna Jonatan Gustafsson och Jerker Lysell, som efter att ha varit lite längre ned i listan i går i dag slog till med delad fjärdeplats, 3,5 minuter bakom Johansson. För Gustafsson är det här förmodligen bästa resultatet på en stor skogstävling i seniorkarriären. ”Fokuserade på kontrolltagningarna i dag och klarade mig från större bommar. Nöjd med fjärdeplatsen i dag och fin revansch från i går”, skriver han på Strava. Alls omöjligt är det inte att det räcker till en världscupplats även för Gustafsson (det ser tuffare ut för Lysell, men man vet aldrig där heller!). Så med Regborns friplats inräknad lär det alltså bli minst tre, kanske fyra (möjligen fem!) länslöpare i världscuppremiären.
Totalt blev det fyra herr- och fem dam-löpare från länet topp 30 i Valdemarsvik, förutom de nämnda Josefin Tjernlund på 13:e (tio minuter bakom Ohlsson), Filip Dahlgren på 15:e (knappt nio minuter efter Johansson), Ida Hylander på 20:e (14 minuter bakom Ohlsson), Lovisa Persson på 27:e (knappt 18 efter) och Ellinor Tjernlund på 29:e (drygt 21 bakom).
I juniorklasserna blev Ella Laine återigen bästa länslöpare, men på söndagen fick Djerf-löparen – som på lördagen var på paleln – nöja sig med en 14:e-plats, knappt tolv minuter bakom segrande Alva Björk, Pan-Kristianstad, i D18-klassen. Näst bäst placeringsmässigt av juniorerna var Tisarens Alice Johansson med en 20:e-plats i den äldre klassen, D20.

I Norge, där det också sprangs långdistans (och med stora delar av världseliten på plats, utöver de svenska toppar som sprang i Sverige) bättrade redan världscuputtagna örebroaren Martin Regborn lördagens sjundeplats (som kunde varit något mycket bättre, om det inte varit för en bom) till en fjärdeplacering, tre minuter bakom segrande Emil Svensk. Mellan dem fanns flerfaldiga världsmästarna Kasper Harlem Fosser och Matthias Kyburz (från Norge respektive Schweiz). ”Fortsatt positiva besked. Kändes helt bra i låret och kunde hålla uppe en helt ok fart hela loppet. […] Får vara nöjd med helgen med tanke på hur senaste veckorna har varit och känns som att formen är uppåtgående nu in mot världscupen”, skriver Regborn på Strava där han också berättar om ett litet kompass-missöde som kostade en del: ”Strulade lite ett par kontroller, krossade luppen redan till ettan och fick kämpa rätt mycket med kartläsningen.”
Tisarens Oskar Andrén tog revansch för en tung lördag och hemförde en 28:e-plats i långdistansen knappt 11,5 minuter bakom Svensk.

Den svenska landsvägscyklingens premiärhelg fortsatte efter Östgötatempot på söndagen med linjeloppet Östgötaloppet, som hemmacyklisten Rasmus Mikiver, CK Hymer, spurtvann. Båda startande från länet fanns med i 59-mannagruppen in mot mål, men Marcus Jansson och Jonathan Ahlsson fick nöja sig med 34:e respektive 56:e plats.
Favoriter höll och föll i elitseriepremiären, Ahlssons ställde skåpet i premiären och Persson slog ett svenskt rekord men kommer inte få räkna det

april 15th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, och det är rykande aktuellt eftersom Liduina van Sitteren gästar och snackar upp morgondagens Marathon Rotterdam. Och så pratar vi förstås om mycket annat. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcast-appen på Iphone.
Starten för loppet i Rotterdam går 10.00 i morgon bitti och förutom van Sitteren, som jagar pers och kanske rentav något mycket större (en van Sitteren i form som vid Göteborgsvarvet förra året kan hota Erica Lechs Närkerekord på maran, men frågan är om formen är så god så här tidigt på säsongen), finns också Andras Ingberg, som tog DM-silver på distansen i fjol och nu jagar sin första mara under 2.30, och löpar-inspiratören Björn Engqvist som efter många om och men gör ett andra försök och jagar upprättelse på maratondistansen. Alla tre tävlar för Örebro AIK.

Missa förresten inte min intervju med Emilia Fahlin på na.se i dag!

Det fanns två läns-orienterare jag var lite extra nyfiken på inför dagens elitseriepremiär, tillika observationstävling för världscuputtagningarna, i Valdemarsvik – och man kan väl lite slängigt säga att den ena höll och den andra föll. Det handlar om Andrea Svensson, som blev tvåa och bara var fem sekunder från segern (och nästan en minut före alla andra), och Jonatan Gustafsson, som fick nöja sig med en 24:e-plats, över 4,5 minuter från segern.
Om vi börjar med Svensson så har den Göteborgsboende Tisaren-löparen tävlat väldigt sparsamt under försäsongen, men det lilla hon visat är att formen är minst lika god som när hon blev topp tio på världscupen under debuthelgen 2021 – och det visade hon verkligen när hon bara fick se sig slagen av dubbla världsmästaren Karolin Ohlsson, och därtill med så liten marginal som de fem sekunderna.
– Jag missade väldigt lite strax innan mål. Det var kanske runt fem sekunder. Annars gick det bra. Speciellt första halvan gick väldigt bra. Sedan var det lite hackigt men jag missade inget då förrän den där sista grejen, säger Svensson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Oavsett hur det går i morgondagens långdistans bör Svensson ha en plats i världscuppremiären i Norge i en liten ask nu (sex damer ska tas ut, utöver de tre redan förhandsuttagna, och då lär en så stark andraplats räcka långt.
– Ja, det hoppas jag, svarar Svensson på frågan om resultatet ”bådar gott för en världscupstart i Norge det här då”.
Ytterligare tre länslöpare slog sig in toppp 30 på damsidan: Josefin Tjernlund blev sjua, Ida Hylander elva och Ellinor Tjernlund 25:a. De två förstnämnda var bara 2.01 respektive 2.26 bakom Ohlsson och endast 62 respektive 86 sekunder från pallen över 35 minuters orientering.
På herrsidan, då? Jo, där presterade Örebroboende OK Orion-löparen Anton Johansson som den regerande EM-silvermedaljören distansen som han fakitskt är, och var bara åtta sekunder bakom segrande Gustav Bergman, den femfaldige världsmästaren som redan har en plats till världscuppremiären säkrad. Övriga var mer än minuten bakom (alla utom två andra mer än två minuter efter. Men regerande VM-bronsmedaljören Jonatan Gustafsson, som visat sån exceptionell form på försäsongen – han har under våren både hunnit med att ta SM-silver på friidrottens 3 000 meter, jogga hem en megaseger i Ullmax vinterserie och vinna både sprinten och skogsdistansen på öppna medelhavsmästerskapen (samt ytterligare tre träningstävlingar under ett landslagsläger i Italien) – var alltså rejält distanserad, och hans chans till att springa världscuppremiären hänger nu på en mycket skör långdistanstråd. En liten kik i orienterarnas analyssystem Livelox visar ungefär vad som hände: Gustafsson gick bra inledningsvis och låg femma efter elva av 22 kontroller (halvvägs även tidsmässigt), men sprang sedan från elfte till 13:e kontrollen och var framme vid den innan han upptäckte sitt misstag och fick springa tur och retur till tolvan och var i det läget nere som nia. Därefter missade han en del i kontrolltagningen – och det räckte för att sänka honom 15 placeringar till eftersom det var extremt tajt där bak: På 45 sekunder före sig i listan hade han tio man.
”Bra inledning, höll ihop det fint till elfte kontrollen, sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Det finns mycket tid att kapa på det här loppet. I alla fall skönt att känna att skogsformen är bättre än vad den varit innan. Får försöka hålla ihop tekniken imorgon för nu är jag revanschsugen”, skriver Gustafsson i sin offentliga träningsdagbok på Strava.
Två av dem som passerade Gustafsson på slutet var andra länslöpare: Jerker Lysell blev 13:e i debuten för Hagaby (knappt 3,5 minuter från täten och bara två minuter från pallen) och Ravinens Örebroboende fransman Quentin Rauturier blev 14:e, 25 sekunder bakom Lysell.
Filip Dahlgren tog en 26:e-plats, 42 sekunder bakom Gustafsson, och Gustav Hindér var en sekund (och en placering) från topp 30, ytterligare 23 sekunder efter. Tisarens förstaårsseniorer Valter Pettersson och Fredrik Glännefors (som blev befordrad till huvudklassen efter återbud) slutade 52:a och 55:a i debuterna bland de stora grabbarna, runt åtta minuter bakom täten.
Direkt i sin riktiga debut som juniorlöpare, mot ett år äldre löpare i D18-klassen, slog Djerfs (och Svartås, och Hallsbergs orienteringsgymnasiums …) Ella Laine till med en pallplats genom att bli trea, 62 sekunder bakom Pan-Kristianstads Alva Björk, som vann 25 sekunder före Tumba-Mälarhöjdens Freja Jerne.

I den norska premiären hade Martin Regborn ett segerlopp över 19 av 20 kontroller, men till den 17:e tappade han 1.40 på segrande Eskil Kinneberg, som var 1.34 före Regborn i mål. Regerande Europamästaren från Örebro vek uppför branten och började leta efter den kontrollen lite för tidigt, och lade alltså bort rejält med tid innan han hittade fram. ”Stannade alldeles för tidigt i sluttningen. Borde ha tagit höjd och attackerat kontrollen uppifrån. Lärdom till världscupen om inte annat”, skriver Regborn på Strava om situationen, och tillägger: ”Kändes bra fysiskt och framförallt ingenting i låret vilket var positivt.”
Tisarens Oskar Andrén hade en tyngre dag och var tolv minuter bakom Kinneberg på 60:e plats av 77 startande (varav 63 kom i mål).
Även i Norge är det långdistans som gäller i morgon.

Jacob Ahlssons säsong och fullfjädrade temposatsning började på bästa tänkbara sätt när han i dag dunkade till med seger i Östgötatempot. Över blott 15 kilometer går det inte att göra jättemycket, men han var tio sekunder före tvåan Hugo Forssell, medan Forssell hade två killar inom mindre än två sekunder bakom sig. Jonathan Ahlsson, som kommer från ett sjukdomsdrabbat år, blev sexa, 35 sekunder bakom storebror medan Garphyttans mountainbikeorienteringsvärldsmästare Marcus Jansson (som tävlar för CK Hymer i den här sporten) blev åtta, ytterligare sju sekunder efter. Jacob Ahlssons 18.29,98 över 15 kilometer ger ett snitt på 1.14 per kilometer eller 48,65 kilometer i timmen. För hans var det här första segern i svenska mästartröjan, och dent första av bara två tempolopp före årets SM – genrepet sker i Sverigecup-tempot i Varberg, Giro Himledalen, den 13 maj.

Efter förra veckans årsbästa med 84 startande i jubileumsloppet kom hela 73 tillbaka till Örebro parkrun den här veckan – och de snabbaste löparna hette även den här lördagsmorgonen Petra Hanaeus (20.18) och Oskar Hansson (17.40). Almbys 75-årige superveteran Bo Persson gjorde 20.58. Då ska man veta att svenska rekordet på fem kilometer landsväg i M75-klassen är 22.36 (Anders Hansson, Vilsta IK, 2021), men även om Örebro parkrun är kontrollmätt så är det ingen officiell tävling.
van Sitteren gästar podden, Fahlin bröt i Belgien och skidtävling i Zinkgruvan på lördag (med ortens store son på startlinjen!)

april 12th, 2023

Tidigt i morgon bitti släpps det 18:e avsnittet av Konditionsbloggenpodden, och det är rykande aktuellt eftersom Liduina van Sitteren gästar och snackar upp söndagens Marathon Rotterdam. Den 33-åriga Örebro AIK-löparen berättar också om att vägen till Sverigeeliten och femteplatserna på SM inte var så spikrak som den verkade från utsidan – om trilskande fötter, långtidscovid och nära släktingarnas dödsfall. Dessutom om ett löppass som blev mycket längre än tänkt och känslan av att vara för dålig för att springa i en löparklubb. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcast-appen på Iphone.

I dag kan jag inte skriva så mycket om Emilia Fahlins framfart, eftersom jag inte vet vad som hände i Brabantse pijl. Det som syntes i tv var att hon fick jaga ikapp klungan, och sedan viftade hon frenetiskt mot servicebilen på grund av att något var fel med cykeln (antar jag), och sedan bröt hon med ett 22-kilometersvarv kvar till mål. Oklart för mig om hon varit inblandad i någon krasch igen, eller om det var något helt annat som strulade, eftersom jag inte varit i kontakt med henne efteråt. Men någon målgång blev det i varje fall inte i det belgiska protourloppet där det var ett helt gäng utbrytningar, men den vinnande kom först med två mil kvar. Sju cyklister kom loss och höll undan med 25 sekunders marginal till den stora klungan – och italienska Silvia Persico (UAE Team ADQ) skrällslog förhandsfavoriterna Demi Vollering (Nederländerna/Team SD Worx) och Liane Lippert (Tyskland/Movistar Team) i slakmotan till mållinjen. Fahlins stall FDJ-Suez fick inte med någon cyklist i den utbrytningen, men Évita Muzic spurtade in som fyra i huvudklungan och elva totalt.
I Emilia Fahlins ursprungskalender var det här den sista vårtävlingen, men eftersom hon stod över Paris–Roubaix i helgen verkar hon nu i stället ha adderat Grand Prix de Chambéry, en elva mil lång endagstävling på nivån under protouren (UCI 1.1) som avgörs i Chambéry i östra Frankrike på söndag (och som FDJ-Suez totaldominerade i fjol). Hennes namn är dock bara med i en preliminär startlista, så jag kan inte garantera att det blir start där.
Jag ska försöka få tag i Fahlin i morgon och höra om både dagens tävling och söndagens eventuella.

Skidtävling i Örebro län i mitten av april – och vi snackar inte ens Ånnaboda eller någon utpost i Ljusnarsberg utan Zinkgruvan. Har ni hört något så häftigt? På lördag den 15 april blir det verklighet när Zinkgruveskejten avgörs – och även om företrädesvis är en ungdomstävling så är startlistan sockrad med den bästa skidåkare orten fostrat under 2000-talet: Sprintkanonen (eller ska vi kalla honom långdistansaren efter den här våren när han var tredje bästa herråkare från länet med en 109:e-plats i Vasaloppet?) Markus Hallén Johansson. Han tävlar ju numera för Offerdals SK, och är ensam anmäld i herrklassen än så länge. I övrigt finns inte jättemånga namn jag känner igen i startlistan, utöver H16-åkaren Sixten Widmark (som både skidar och orienterar för Almby IK) och Zinkgruvans egen junior Karl Bennet, då. Totalt är 34 åkare anmälda, men det går att efteranmäla sig fram till 10.00 på tävlingsdagen.
Hur lång tävlingen är? Tja, det har jag inte lyckats läsa mig till. Men det handlar i varje fall om fristil och intervallstart, så mycket har jag förstått.
Terräng-SM-guld till KFUM Örebro i Bergentz sista lopp för klubben (men nu kommer Bergdahl ”hem”) – och Tjernlund och Pettersson med starka resultat i elitseriefinalen

oktober 24th, 2021

Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.

På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.

Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.

Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.
Kort summering (Fahlin!, Anfält!, Regborn!) med liten semester på gång

april 7th, 2019

I dag blir det en kortare blogg, och i morgon åker jag faktiskt till fjällen på en veckas semester, så närmaste tiden får ni klara utan blogguppdateringar. Tur det inte är någon deltävling i långloppscupen eller att Fahlin tävlar något närmaste veckan …

** Emilia Fahlin gjorde ett nytt, starkt lopp i Flandern runt i dag – även om benen den här gången inte räckte för att hänga med över de två sista backarna. Jag pratade med henne efter 23:e-platsen, och hon var både trött och glad. Läs mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Erik Anfält och Jonas Nilsson överträffade alla förväntningar och persade båda i Rotterdam marathon. Tiderna gör dem till trea och fyra i distriktet genom alla tider (ja, Anfält var det redan innan), och till de två bästa under 2000-talet (Anfält har de sex bästa tiderna av en länslöpare det här årtusendet, Nilsson har den sjunde). Anfält, som fyller 43 år just i dag, sprang första halvan på 1.11.40 och andra på 1.12.58 för totalt 2.24.38. Nilsson sprang på 2.27.04 (1.12.04/1.15.00). Jag pratade med båda efteråt, och ni kan läsa mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Martin Regborn sprang är på landslagsläger i Norge och och har sprungit norska elittävlingen Norwegian spring med övriga landslaget. I lördagens medeldistans blev han sexa, distanserad med drygt två minuter av Emil Svensk (av svenskar var även Albin Ridefelt före) och i söndagens långdistans tog han en fjärdeplats, drygt 2,5 minuter bakom Ridefeldt (även William Lindh och Johan Runesson var före). Även Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, som sprungit för landslaget tidigare men i år inte har någon officiell plats i någon trupp, fanns på plats. Tjernlund blev tolva respektive 18:e, Forsgren 17:e respektive 22:a i de båda tävlingarna. Tove Alexanderson vann båda.

** Tisarens lag blev åtta både på dam- och herrsidan i Kolmårdskavlen. Ellinor Tjernlund sprang upp laget fyra placeringar med en fin sistasträcka medan Filip Jacobsson (femma på förstasträckan) och Daniel Attås (åttonde bästa löptid, sprang upp laget från tionde till sjunde) imponerade mest på herrsidan, av tidernas att döma. Hagabys lag, utan Regborn men med Filip Dahlgren, var bara fem minuter bakom Tisarens herrar, på tionde plats.
Helgens höjdare – Anfält och Nilsson jagar tider i Rotterdam, Fahlin i Flandern och senaste nytt om ”Jesus” världsrekordförsök i Örebro

april 5th, 2019

1) Marathon Rotterdam
Alldeles nyss ramlade ett (pluslåst) reportage om Jonas Nilsson, som gjorde sådana sensationell maratondebut i Valencia i höstas, ut på na.se. Han är en av två länslöpare som springer på de platta nederländska gatorna med start 10.00 på söndag morgon (det kommer vara 14 grader varmt, bara en lätt bris och ingen risk för nederbörd; perfekt löparväder, helt enkelt). Den andre är Erik Anfält, som på sin 43-årsdag kommer att gå för personligt rekord tillika den bästa tiden av en distriktslöpare de senaste 35 åren, alltså att understiga 2.25.03 från Valencia 2015. Om allt stämmer kanske, kanske han till och med kan närma sig de båda löparna som finns före på genom tiderna-listan i distriktet: Lars Hagberg (2.21.46 1983) och Rolf Barr (2.21.50 1984).
En kort tillbakablick på Anfälts fem bästa maratonlopp:
Valencia marathon 2015 (2.25.03): 1.11.30 på första halvan, 1.13.33 på andra. ”Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala.”
Marathon Rotterdam 2018 (2.25.18): 1.11.01 på första halvan, 1.14.17 på andra. ”Spände bågen rejält från start. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma.”
Marathon Rotterdam 2016 (2.25.53): 1.10.20 på första halvan (distriktsrekordsfart), 1.14.33 på andra.”Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa.”
Valencia marathon 2018 (2.26.29): 1.12.04 på första halvan, 1.14.25 på andra. ”Måste jag konstatera att förkylningar sällan är bra för formen.”
Kiel marathon 2015 (2.27.02): Strax under 1.12 på första halvan, strax över 1.15 på andra. ”Den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.”

2) Flandern runt
Jag gick igenom valda delar av startlistan i går och skrev ju en hel del annat om Emilia Fahlin tidigare i veckan. Så nu blir det bara några ord om banan. Vi snackar 159 kilometer med sju pavéavsnitt om totalt 9,6 kilometer och tio namngivna stigningar (plus ytterligare en handfull rätt tuffa men namnlösa motlut. Mest mytomspunnen är nog Muur van Geraardsbergen, med gatusten och en snittlutning på 9,3 procent (92 höjdmeter på 1 075 meter) och en maximal stigning på 19,9 procent. Kruisberg, med pavé på vägen upp, är en annan klassiker liksom Oude Kwaremont, den näst sista stigningen, som bjuder på riktigt ojämn och svår pavé under större delen av de 111 höjdmeterna. Sista milen till målet i Oudenaarde är snällare, men det gäller att överleva de första 15 … Starten går 10.55 (officiella starten 11.10) och målgången är beräknad till någon gång mellan 15.10 och 15.30. Eurosport sänder direkt under mer än sju timmar, med start 10.15, men det återstår att se hur mycket de visar av damtävlingen.

3) Startmilen
Jag har ju tidigare berättat om John Kingstedts världsrekordförsök (tio kilometer med barnvagn), och jag sms:ade med ”Jesus” (som han kallas på grund av sitt hår) för några timmar sedan, rädd att hans finfina form som gjorde att han årsdebuterade på halvmaran (utan vagn) redan förra helgen skulle hota ställa in deltagande i Örebro. Men så är inte fallet, Kingstedt startar: ”Träningen har gått kalas! Fram tills pollen … Sprang en halvmara i Holland med ambitionen 64 minuter förra veckan, men blev helt sänkt av björk. Tappar all syresättning. Men jag är inte så vek att jag ställer in nu när jag haussat upp detta. Men nog är jag orolig. Hoppas på regn och att kroppen inte är för nedgången”, skriver han.
Tävlingen är ju, precis som vanligt, den första i långloppscupen, och båda de regerande mästarna – Liduina van Sitteren och Per Arvidsson – kommer till start. Favoriter (av de föranmälda som jag känner igen) är ändå Josefin Gerdevåg (vart står hon efter vårens strul med baksidan?) och Cecilia Kleist (IK Akele) på damsidan och Tim Sundström, Linus Rosdal, Västerås Efrem Bhrane (1.53 på 800 meter i fjol), Jonatan Gustafsson och Markus Bohman på herrsidan.

Bubblare: Maria Gräfnings kör Ugra ski marathon, finalen i Fis Worldloppet cup, och Bob Impola Reistadløpet, näst sista tävlingen i Ski classics, som jag skrev om häromdagen. Och Tisaren ställer upp med starkt lag i Kolmårdsdubbeln, där det bjuds medeldistans på lördagen och stafett på söndagen.
Dahlgrens nya tänk: "Har lärt mig vara långsiktig"

april 10th, 2016

Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.

– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara  i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat.
Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund.
Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.

Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.

Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”

För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.

Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.
Helgens höjdare – världscupjakten avgörs: "Klart chansen finns …"

april 8th, 2016
1. EM-uttagning och elitseriepremiär i Brösarp
Orienteringssäsongen brakar igång på allvar med världscups- och EM-uttagningar i dagarna tre, där lördagen och söndagen dessutom bjuder på elitseriepremiär. Något jag skrev lite om tidigare i veckan. I dagens pappers-NA reder jag ut begreppen lite, och faktan kan vara värd att återanvända här:
- Under veckoslutet avgörs tre tävlingar i Skåne: Medeldistans i dag, sprint i morgon och långdistans på söndag.
- Efter helgen tar förbundskapten Håkan Carlsson ut en trupp till världscupen i tjeckiska Wroclaw 30 april–2 maj. Sverige har åtta platser per distans, utöver regerande världsmästaren Jonas Leanderssons friplats i sprint.
- Efter världscuppremiären tar Carlsson ut en trupp till EM i tjeckiska Jeseník 21–28 maj. Sverige har sex platser per distans, utöver regerande Europamästaren Leanderssons friplats i sprint.
- Löparna i A-landslaget är redan uttagna till världscup-premiären och EM. Det är Tove Alexandersson, Lena Eliasson, Helena Jansson, och Emma Johansson på damsidan samt Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Olle Boström, Jonas Leandersson, William Lind och Jerker Lysell på herrsidan.
- Resultaten i EM vägs samman med testtävlingar helgen 10–12 juni när truppen till VM tas ut veckan därpå. Till VM, som avgörs i Strömstad och Tanum 20–27 augusti har Sverige tre platser per distans, utöver regerande världsmästaren Leanderssons friplats i sprint. Till VM har A-landslaget inget företräde till platserna.
Sex herrar är alltså redan uttagna, och i teorin behöver det inte bli en större trupp än nio löpare till världscuppremiären (åtta plus Leandersson) vilket bara skulle ge tre öppna platser för Martin Regborn, Filip Dahlgren, Daniel Attås och de andra att konkurrera om, men i praktiken lär det bli runt tolv löpare eftersom alla inte springer allt (somliga är sprintspecialister), och i sådana fall blir det runt sex platser som ska tillsättas av Carlsson med utgångspunkt i helgens resultat. Det gäller med andra ord ändå att hålla sig långt framme för att vara med i snacket. Attås tror nästan det är omöjligt för en löpare som honom att nå världscuptruppen, trots de fina formbeskeden han gett på slutet.
– Nej, det ska nog väldigt mycket till. Förmodligen måste jag vara topp fem både på fredagen och söndagen för att ta en plats där. Klart chansen finns om det går riktigt, riktigt bra, men då måste jag verkligen ha marginalerna med mig. Det finns några riktiga toppnamn, men bakom dem kommer det vara ruggigt jämnt. Jag kan lika gärna bli femma som 25:a, känns det som. Det kommer säkert bara skilja två minuter mellan de placeringarna, säger Attås i dagens pappers-NA där han också berättar att hans satsning på att gå ned i arbetstid för att träna mer fallit väl ut.
Tävlingarna i Brösarp startar 13.50 i eftermiddag.

2. Nordenskiöldsloppet
Efter ännu en banjustering blir ”världens tuffaste och längsta” skidlopp 200 kilometer. I dagens pappers-NA har jag ett långt reportage om loppets historia och om Olivia Hansson, Fjugestatejejen som fått dispens och blir den yngsta startande i monsterloppet trots att hon ännu inte når upp till åldersgränsen 21 – och som dessutom är favorit till en topp fem-placering. Där finns också en intervju med Ivan Forsgren, Lilians brorsa, som länge önskat sig ett ultralopp i längdskidåkning och var bland de första att anmäla sig. Ska någon länsåkare vara med och slåss om segern i det historiska loppet lär det dock vara Bill Impola, Kopparbergsåkaren som kommer ha hårt motstånd i åkare som John Kristian Dahl, som i år vann Vasaloppet för andra gången, och tidigare Vasaloppsvinnare som Jörgen Brink och bröderna Jörgen och Anders Aukland. Kanske kan han få lite draghjälp av lillebrorsan Bob Impola, segrare i Wadköpingsloppet i fjol, som kastat in en anmälan?
När jag träffade Olivia vid konstsnöspåret i Ånnaboda i onsdags passade jag för övrigt på att fråga vad som händer nästa år, och det visade sig tämligen oklart.
– Vi får se hur det blir med teamet (Team Skistart.com, alltså), det har varit lite prat … Det är tufft att driva ett team ekonomiskt, och några är osäkra på om de vill fortsätta (Maria Rydqvist och Linus Larsson har ju flaggat för att de lägger av), så det kanske inte blir något team nästa år. Och mina resultat har inte varit tillräckligt bra för att komma med i ett annat team. Så i sådana fall får jag satsa på svenska långloppscupen och köra bra där, så något annat team nappar. För långlopp, det är det jag vill satsa på, säger Hansson.

3. Erik Anfält i Marathon Rotterdam
Erik Anfält, som fyllde 40 i går, jagar ännu ett personligt rekord i maraton. Han har ju haft en hygglig resultatutveckling, om man säger så, sedan han gjorde 3.45.24 i Stockholm marathon-debuten 1997 (så sent som 2008 gick han under tre timmar för första gången). 2014 gjorde han 2.28.19 i Kiel på våren och i fjol följde han upp med 2.27.02 i samma lopp för att på hösten göra 2.25.03 i Valencia. Nu siktar han på att trimma ytterligare någon minut av den där tiden i Rotterdam. Fjolårets Kiel-tid gjorde honom till distriktstrea genom alla tider, men upp till Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50) skiljer nog för mycket för att det ska bli verklighet redan på söndag. Men man vet aldrig med den gode Anfält. Och det kan ju dessutom vara den sista riktigt snabba maran som Anfält gör.