1. Löparfest
Jag skrev ett längre inlägg om Viby marathon, som också är veteran-SM och DM i maraton i år, redan i går. Men i helgen är det dessutom Silverleden på en dag, 64 kilometer härligt kuperad stig med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors. Och därtill dubbla lopp i mina hemtrakter. På lördag avgörs Jordgubbslunken i Rudskoga, förvisso några kilometer över på andra sidan länsgränsen, i Värmlands län, men ändå. Elva kilometer på grus och ”välklippt gräs”, som arrangörerna skriver. Och dagen därpå är det dags för jubileumsupplagan, den 25:e, av Hyttloppet i Granbergsdal, norr om Karlskoga. 8,9 kilometer över grusvägar, elljusspår och stig. Hällefors Peter Wiker och Kumlas Åsa Höög är regerande mästare. En hel del hugade löpare brukar köra en dubbel och kuta båda loppen.
2. SM i ultralång distans
Orienteringens SM i ultralång distans är förutom längden (22,7 kilometer fågelvägen och 2,5 timmars beräknad segrartid i herrklassen, 16,6 kilometer och 2.05 i beräknad segrartid i damklassen) också speciell eftersom det är den enda individuella SM-distansen som avgörs med masstart. 12.10 går herrarna ut, 30 minuter senare är det dags för damerna. Allt sker i Svalboviken, i skogarna mitt emellan Eskilstuna och Katrineholm, sydöst om Hjälmaren. Örebroaren Martin Regborn, som tog EM-brons i långdistans och är VM-uttagen i sprint, får gälla som guldfavorit då han är ett av få riktigt starka namn som finns med i startlistan eftersom SM ligger under en period där de flesta elitorienterare prioriterar träning efter en tävlingstung vår och inför den andra havlan av säsongen (OK Linnés Albin Ridefelt är ett annat undantag på herrsidan, både Tove Alexandersson och Annika Billstam springer också). Annars är det Regborns klubbkompisar Viktor Larsson och Karin E Gustafsson samt KFUM Örebros Anette Carlsson och Ellinor Eriksson som får försvara länets färger i elitklasserna. På juniorsidan springer Tisarens Filip Jacobsson och Hagabys Josefine Höög.
3. Ränneslättsturen
Svenska långloppscupen i mountainbike rullar vidare med deltävling fyra av nio, i Eksjö. Örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelin har vunnit de två han ställt upp i, Billingeracet och Långa Lugnet, och kommer av allt att döma till start även på söndag, trots att han så sent som i onsdags körde VM i sprint. Grythyttans Fredrik Berg, som tävlar för Kvänum IF, ligger trea i sammandraget (Michael Olsson, Serneke Allebike, leder före Wengelin) efter stabila topp tio-placeringar i alla tre loppen, och örebroaren och EM-cyklisten Axel Lindh är femma.
Hela Bergslagsleden på mindre än 91 timmar, är det möjligt? I morgon bitti, 5.00, gör i varje fall Johan Röjler, trefaldig OS-skrinnare, ultralöpare och allmänt konditionsfenomen, och Peter Knoblach, urstark elitmotionär, för andra året ut för att göra ett försök. I fjol kom de till Leken, drygt halvvägs, innan de tvingades bryta på grund av skadekänningar, hällregn och allmän utmattning, men i år är supportorganisationen betydligt bättre, väderutsikterna mer gynnsamma och insatserna högre då det pågår en stor insamling till fördel för funktionsnedsatta i Tadzjikistan och flyktingar i Iran via organisationen Operation Mercy och då en hel del kringaktiviteter ordnas runt löpningen och insamlingen. Den här gången ska Johan och Peter bara lyckas.
5.00 på måndag morgon sticker de alltså iväg från Kloten, men redan nu är liverapporten igång om den sista delen av uppladdning. Det är också där ni som inte har möjlighet att ta er ut på leden och heja och springa med följer evenemanget bäst. Själv tänker jag följa en bit av den sista sträckan på torsdag. Midnatt mot fredag måste Röjler och Knoblack vara i mål vid Stenkällegården för att klara de 91 timmarna och därmed med bred marginal sätta FKT, fastest known time, på Bergslagsleden.
Lite kort om helgen som gick:
** Emilia Fahlin slutade trea i linjeloppet i cykel-SM efter att världsrankningsettan Emma Johansson lyckats komma iväg från huvudkunglan, som sedan inte hade mycket till motivation att sätta fart förrän det var dags för spurten, där Fahlin drog igång först men fick ge sig mot tredje svenska OS-cyklisten, Sara Mustonen-Lichan.
** Martin Regborn anförde Sverige (ja, Sveriges löpare var snabbast på alla sträckor, men Regborn stod för 22 av de 40 sekunderna Sverige var före i mål) till seger över regerande världsmästarna Danmark (med tre av fyra löpare från VM-guldlaget) i landskampen i Örebro mixsprintstafett (KFUM Örebro, med en inlånad Filip Jacobsson i laget, blev trea, bara 6.52 bakom svenska landslaget – Ellinor Eriksson tappade bara 44 sekunder på Karolin Ohlsson och Cecilie Friberg Klysner som växlade samtidigt!). Och det efter att bara två timmar tidigare ha slagit alla danskar i den individuella sprinten (Örebro city sprint), som räknas mot världsrankningen. Enda problemet? Regborn hade något tjall på stämplingsbrickan, som saknade registreringar från tio kontroller i mål. Därmed förvandlades en andraplats, sex sekunder bakom Emil Svensk, till en diskning för ”felstämpling”. ”Saknade tio (!) stämplingar i min bricka (har stämplat vid alla)”, skriver Regborn på twitter. I stället blev Jonathan Karlsson och Ellinor Eriksson bästa länslöpare på sjunde respektive sjätte plats. Filip Jakobsson och Elin Vinblad vann de ”nationella” seniorklasserna.
** Diskad blev också Hallsbergs student-VM-laddande orienterare Lilian Forsgren (eller om hon bröt, det är lite svårt att avgöra av sträcktiderna) i Idre fjällorientering, den första av fem tävlingar under Idreveckan. Daniel Attås tog en tredjeplats på herrsidan, drygt fem minuter bakom överlägsne Ludwig Ljungqvist. Ellinor Tjernlund var bästa lokala damlöpare med en åttondeplats, tre placeringar och nästan två minuter före tvillingsystern och EM-löparen Josefin Tjernlund, som snott alla rubriker under våren.
** Anders Ekhlom inte bara klarade Celtman, utan blev dessutom 28:a totalt (tolfte herrveteran!) på tiden 14.25.51 (55.24 i simningen, 6.01.16 i cyklingen, 7.13.08 i löpningen, 12.03 i växlingarna). Jag hoppas kunna återkomma med en intervju med Anders om upplevelserna av en av världens tuffaste ironmantävlingar senare i veckan.
** Detsamma gäller Lotta Nilsson, femma i D50-klassen i ironman-VM på Hawaii i fjol, som kvalade in till årets VM genom en andraplats i D50-klassen i Ironman Österrike i dag. Stålkvinnan från Nora var trea av alla damer upp ur vattnet (59.02 på 3 800 meter), höll ledningen i klassen och var fortfarande 13:e totalt efter cyklingen (5.26.21) men tappade till en andraplats i D50 och en 40:e-plats totalt efter 4.22.01 på det avslutande maratonloppet. Inklusive växlingar på 7.40 blev sluttiden 10.55.04, pers med 1.14. Lottas dotter Bibben Nordblom var sjua upp ur vattnet av damerna i 25-29-årsklassen, men cyklade sedan upp sig till en fjärdeplats och höll den hela vägen in i mål för ett nytt pers med över fyra minuter, nu 11.14.04.
På söndag, med start i Drottningparken bakom Virginska gymnasiet vi elvatiden, avgörs tredje upplagan av Örebro city sprint, och jag har tidigare skrivit om att tävlingen i år beviljats världsrankningsstatus och lockar stora delar av danska och svenska landslagen. Men nu står det också klart att Örebro sprintmixstafett, som avgörs två timmar senare på samma plats, får inofficiell status som svenskdansk landskamp, att och att Danmark ställer upp med ett förstalag som till tre fjärdedelar (Tue Lassen, Søren Bobach och Maja Alm) är detsamma som är regerande världsmästare i mixedsprintstafett medan Sverige startar fyra VM-uttagna sprinters som dock inte kommer springa just sprintstafett i Strömstad: Karolin Ohlsson, Emil Svensk, örebroaren och nyblivne EM-medaljören Martin Regborn och Sara Hagström. Jag ringde upp biträdande tävlingsledaren Björn Alpberg i Almby för att höra hur det här blev verklighet till en text i midsommaraftonens pappers-NA, men jag sparade förstås lite skönt snack till bloggen också.
– Med VM i Sverige som gör att många landslag ligger här och tränar just nu, ett rykte om oss att vara en proffsig arrangör med en hög nivå på tävlingen de två första åren, och ett datum, midsommarhelgen, som inte konkurrerar med andra tävlingar har vi lyckats få till det här finfina startfältet. Tur har den tokige, och nog har vi varit tokiga, Och när det väl kommer världsmästare och anmäler sig, då vaknar orienterarna, som vanligtvis är lite konservativa, till. ”Vad är det här för tävling”, liksom. Därför ser vi ut att slå deltagarrekordet i år igen, trots att vi egentligen inte jobbat med marknadsföring alls. Vårt största bekymmer just nu är om kartorna kommer att räcka, och det känns ju angenämt, säger Alpberg till Konditionsbloggen. Ni har världsrankningsstatus också, i den individuella sprinten. Vad betyder det?
– Det är givetvis viktigt om vi vill locka starka löpare, men det ställer också krav, vi som arrangör har samma krav på oss som på en VM-tävling. Det måste finnas möjlighet till dopningskontroll, och alla löpare måste sitta i karantän, i det här fallet i Oscariahallen, tills alla är i mål för att det ska bli så rättvist som möjligt. Man kan tycka att et låter onödigt krångligt om det ändå bara kommer 30 löpare och springer de här världsrankningstävlingarna, men de som har valt att komma hit förväntar sig den nivån, och annars hade vi inte fått hit dem. Har Regborn stor fördel av att vara hemmalöpare?
– Nej, ingen alls. Snarare en nackdel, skulle jag tro. Risken är att han tittar på kartan och tänker ”aha, det här känner jag igen, dit ska jag” utan att läsa kartan ordentligt, och så har vi ställt ut ett staket som inte får passeras just där han tänkt springa. Just det hände faktiskt på kullerstenen utanför Slottet förra året. Jag stod själv där vid kravallstaketet och sa till honom: ”Läs kartan …” (Regborn vann ändå med elva sekunder till slut). Hur utvecklar ni det här ytterligare till nästa år?
– Ja, du, vi har ju först och främst sju SM-tävlingar nästa år och har sagt att vi absolut inte hinner med en Örebro city sprint också. Men … Vi har faktiskt ansökt om att hålla tävlingen ändå, på midsommarsöndagen. Vi har fått lite förfrågningar, och det finns lite idéer. Vi har ju konceptet med labyrintsprinten som vi körde på Friends arena och som även ska arrangeras under O-ringen i Sälen och, ja, vi får väl se. Vi ska ta beslut i november om det blir något city sprint nästa år, har vi sagt, just nu är det fullt fokus på SM i sprint och sprintstafett som vi i Almby arrangerar 2-3-4 juni nästa år. Vi kommer ha ett kval nere i Ladugårdsängen och final inne i stan. Dessutom kommer vi ha publiktävlingar på eftermiddagen, på exakt samma banor, så alla kan få prova hur långt efter världseliten man är.
Alla lokala orienterare är dock inte på plats i Örebro i helgen. 25 från Tisaren, däribland landslagslöparna Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Daniel Attås, och ett 20-tal från de andra länsklubbarna, kör istället Idreveckan med Idre fjällorientering på söndag, Fjällsprinten på måndag och Idre tredagars tisdag-torsdag nästa vecka. En perfekt uppladdning inför O-ringen i Sälen som nu bara är en månad bort, kan man tänka.
Även Erik Anfält är på plats i Dalarna, efter gårdagens seger och personliga rekord på 5 000 meters-DM (kompletta resultatlistorna är nu tillgängliga här). Men inte för att orientera, förstås, utan för att springa den 25 kilometer långa löptävlingen Orsakajt’n, som traditionsenligt avgörs på midsommaraftonen på skogsstigar och grusvägar i Oreälvens dalgång. Jag ser inget namn i startlistan som ska kunna stoppa Anfält från ännu en seger.
Och så konstaterar vi att Kopparbergscyklisten Fredrik Johansson, som numera tävlar för Stockholms CK, slutade på elfte plats i tempoloppet vid cykel-SM i Västerås i dag, slagen med drygt tre minuter av segrande Alexander Wetterhall över 51 kilometer, och drygt 1,5 minuter från pallen.
För övrigt blev jag via twitter i dag uppmärksammad på att Sverige faktiskt fått två, och inte bara en, plats i damernas tempolopp till OS i Rio de Janeiro, men att det verkar som om SOK tackat nej till den andra eftersom bara Emma Johansson visat den topp åtta-potential de vill se (och Fahlin förtydligade att hon inte ens tar med tempohojen på flyget till Brasilien, så då kan vi stryka de spekulationerna om en eventuell ersättningsstart).
Inte så konstigt om det var blandade känslor i Martin Regborns huvud när svenska truppen till orienterings-VM i Strömstad 20–27 augusti presenterades på onsdagen. Som en av endast nio svenska herrar får 24-åringen från Örebro chansen att springa VM på hemmaplan – en dröm, en chans som kanske bara kommer en gång per karriär. Men samtidigt får han ”bara” springa sprinten, precis som i de två senaste årens VM, trots att han tog EM-brons i långdistans, orienteringens mest klassiska och prestigefyllda disciplin (som han redan i vintras deklarerade var sommarens stora mål att få springa), så sent som i maj (och snabbast av alla under stora delar söndagens VM-test i långdistans, även om han fick nöja sig med en fjärdeplats efter några tidiga missar). Nu valde förbundskapten Håkan Carlsson istället William Lind och Gustav Bergman, som var etta och tvåa i det där VM-testet, och Fredrik Bakkman, som allmänt ansetts vara Sveriges bästa långdistansare senaste åren även om han gått mycket skadad och fått nöja sig med en sjätteplats på VM 2014 och ett EM-brons samma år som bästa resultat på distansen. Regborn blir förstereserv till de tre, och kommer få kuta långdistansen om någon blir sjuk eller skadad. Jag ringde naturligtvis upp både Regborn och Carlsson för att höra hur tankarna egentligen gick.
– Först och främst är det fantastiskt att få springa hemma-VM. Men det är klart, när man vet att man var så nära på långdistansen så är man lite besviken. Jag vet att det var en tuff uttagning att göra, säger Regborn till Konditionsbloggen. Hur blir det att förbereda sig för att springa en VM-sprint när man vet att man kan bli inkast i en långdistans också, är det svårt att lägga upp träningen?
– Nej, så olika är inte träningen. Det är inte som att jag går ut och bara kör asfalt fram till augusti för att jag är uttagen först och främst till sprint. Jag litar på att coach Kroon har han bra plan, hittills har det fungerat till punkt och pricka när jag följt hans träning. Hur kommer tävlingsupplägget att se ut fram till VM?
– Vi (Hagaby) har inget lag i Jukola i helgen, och jag kommer inte att springa hela O-ringen. Men jag kommer att åka upp till Sälen och i varje fall springa sprintetappen. Sedan blir det nog några mindre tävlingar, men inget jag lägger fokus på utan mer som träning. Det blir mer av en grundträningsperiod nu. Sedan får vi se hur upplägget med landslagssamlingar ser ut. Sprinten går i centrala Strömstad, hur passar det dig?
– Jag har faktiskt sprungit en sprint där tidigare, SM 2009, och då tog jag min första junior-SM-medalj, så det är ett bra minne. Det är en ganska kuperad stad, med branta höjder, så jag räknar med att det blir tuffa banor med en del höjdmeter, och det är ingen nackdel för mig. Du var fyra på EM-sprinten, vad blir det för målsättning i VM?
– EM visade att jag har kapacitet att ta medalj, och egentligen är konkurrensen sämre på ett VM. Med tre löpare per land i stället för sex tappar länder som Sverige och Schweiz tre medaljkandidater var. Men man kan inte tänka på placeringar flera månader i förväg, det är bara prestationen som är i fokus.
– Martin har stora meriter både i sprint och långdistans och har lyft sig i år, han är absolut en stark löpare på både distanserna. Men vi har en extremt tuff konkurrens bland annat på långdistansen, där Martin hamnade precis utanför. Det var hårfint. Tufft, men samtidigt är det angenäma problem för en förbundskapten när alla löpare är medaljkandidater. På något sätt blir det rätt hur man än gör. Vi är väldigt tåliga för återbud, vi har fantastiska reserver att kasta in i bland annat Martin, och det känns otroligt positivt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Var det tufft att meddela Regborn beskedet?
– Det är aldrig kul att ge löpare negativa besked, men det tillhör jobbet. Samtidigt vet jag inte om det bara var ett negativt besked i det här fallet, Martin blev ju glad också, att han blev uttagen till sprinten. Jag har gjort en ordentlig analys och tagit ut det lag som jag tror kommer att prestera bäst. Och Martin är en cool kille, jag vet att han kommer vara redo att prestera även på långdistansen om så blir fallet. Du har tagit ut nio herrar till VM, bara en (Bergman) får göra mer än en individuell distans. Har du försökt få med så många som möjligt, eller är det här verkligen bästa laget?
– VI har tittat på varje distans och försökt sätta ihop laget för att ha så stora chanser som möjligt att ta så många medaljer som det går. Titta på en sådan som Bergman, som tog EM-silver i sprint. Nu sätter vi honom på sprintstafett, medeldistans och långdistans. Veckan skulle bli för tuff om han skulle springa sprinten också, trots att han sprang så bra i EM, så det går inte bara att rakt av ta ut den bästa på varje distans. Det är ett pussel att lägga. Vi har en väldig bredd, och det är en styrka jämfört med andra lag. Löparna får verkligen chansen att fokusera på sin distans. Det är över två månader kvar till VM drar igång, hur länge kan du ändra i truppen?
– Jag behöver inte anmäla löparna officiellt förrän klockan 12.00 dagen före respektive tävling, och har man läkarintyg på att någon blivit sjuk eller skadad kan man ändra fram till två timmar före start. Men vi har valt en tidig uttagning för att löparna ska kunna fokusera i sin träning och komma så väl förberedda som möjligt. Hur kommer VM-laddningen se ut?
– Vi kommer ha en obligatorisk precamp 11–15 juli där hela laget samlas, tränar och analyserar tillsammans. Men utöver det blir det ett flexibelt upplägg beroende på vilka distanser man ska springa. Bland annat kommer vi ha tre–fyra olika sprintläger där vi träffas och sparrar i relevanta städer. Bland annat ett i Örebro i samband med Örebro city sprint (den 26 juni). Det passar extra bra eftersom det är en världsrankningstävling och därmed ger poäng som påverkar startordningen i sprintkvalet i VM. Jag har redan fått bekräftat att Karolin Ohlsson kommer, och det blir säkert fler VM-löpare i Örebro.
Att det inte blev någon Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund eller Filip Dahlgren i VM-laget var inte oväntat. De får i stället ladda om för Jukola i helgen (för Tisaren och Lidingö).
Emilia Fahlin fick göra jobbet åt lagkompisen Marta Bastianelli i första etappen av brittiska världstouretapploppet Aviva womens tour i dag, nästan 14 mil med en snitthastighet på 40,5 kilometer i timmen. Bastianelli spurtade in som fyra, bakom luxemburgiska skrällen Christine Majerus och ex-världsmästarna Marianne Vos och Giorgia Bronzini. Huvudklungan sprack av precis i slutet, och Fahlins grupp var 25 sekunder bakom i mål. Fyra etapper återstår, i morgon trampas det från Atherstone till Stratford-upon-Avon (som väl mest är känt som William Shakespeares födelsestad).
Haben Kidane blev bästa P19-löpare i SM-milen i Stockholm i kväll (men det var inte P19-SM, så Hälleforslöparen fick nöja sig med en femteplats i H22-klassen och en 15:e-plats totalt i SM). Hans klubbkompis, i Eskilstuna, Abraham Adhanom, tog ännu ett SM-guld, fem sekunder före Mikael Ekwall (29.50 respektive 29.55; Kidane sprang på 32.12 – personligt rekord med 18 sekunders marginal). Jag skrev ju i går att exil-hälleforsaren Louise Wiker inte skulle kuta, men hon dök upp och tog en niondeplats i damklassen (och en bronsmedalj i det som var officiellt veteran-SM i K35-klassen!) på 36.11, 1.34 bakom segrande Maria Larsson, Örgryte, och 1.08 från SM-pallen. En annan som dök upp och tog SM-medalj var IF Starts Anna Pettersson, som bara var elva sekunder från D45-guldet. Tvåa bakom Tubmas Åsa Nylander på 41.41.
Mattias Nätterlund sprang redan i går, på sin 30-årsdag och bara tio dagar efter Stockholm marathon, ett tiokilometerslopp i Västerås; Mälarenergi stadslopp. Nätterlund blev tvåa på 33.48, knappa minuten bakom hemmalöparen Anders Österlund.
Jag har ännu inte sett några resultat från kvällens deltävling i Moto eagle tour, men det lär komma inom kort. Och på tal om rullskidåkare är det upp till bevis för Bill Impola i helgen (men utan skidor på fötterna, då).
Tre etapper inom 28 timmar, tusentals höjdmeter och galna utförskörningar. Austeiner Radsportage visade sig vara något utöver det vanliga – ”en av de tuffaste tävlingar jag kört”, som Emilia Fahlin (som kört åtta VM, är klar för sitt andra OS och inne på sitt tionde år som proffs) konstaterade – och då hjälpte det förstås inte till att flygbolaget slarvat bort hennes tempocykel. Efter en fjärdeplats i lördagens etapp, där Fahlin vann den stora klungspurten bakom de tre utbrytarna, föll hon därför till en slutgiltig 27:e-plats i sammandraget, men helgen var ändå en stor framgång för Örebrocyklisten. Jag fick tag på Fahlin på flygplatshotellet i kväll, och frågade givetvis om allt det där.
– Det här var en tuffare helg än jag trodde på förhand. Jag har aldrig kört den här tävlingen tidigare, men det var en av de tuffaste jag kört. I går var det ett åttakilometersvarv som vi körde elva gånger: Rakt upp till ett bergspris i fyra kilometer, sedan rakt ned på jättesmå vägar i 70 knyck fram till sista kurvan, 500 meter före mål. Och i dag hade de förlängt backen så den blev ännu längre, totalt blev det 1 800 höjdmeter på nio varv i dag, mer än på många långa bergsetapper jag kört. Man var över mjölksyratröskeln nästan hela varvet, det var verkligen en chockstart för kroppen efter fem veckors träningsläger. Men det var målet med den här helgen också, att sparka igång kroppen, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Och i går vann du klungspurten, hur gick det till?
– Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades ta mig fram. Man körde på en liten väg mellan åkrar sista fyra–fem kilometerna, där det gick i 70 kilometer i timmen fram till en chikan 500 meter före målet, och man inte fick plats med mer än tre cyklister i bredd. Några kilometer före mål var jag nästan sist i gruppen, men på något sätt tog jag mig fram, och jag hamnade bakom två cyklister från Oricastallet som gjorde ett uppdrag. Det gjorde att jag fick ett perfekt uppdrag, och när jag ställde mig upp och tryckte på sista biten var det ingen som kom ikapp. Kul att prova att spurta, att visa att man klarar av en klungspurt i en så teknisk avslutning, och bra både för huvudet och för lagledningen, att visa att man kan göra resultat. Men sedan hade du ingen tempocykel med dig …
– Nej, den försvann på flyget i fredags, trots att det var ett direktflyg. Tanken var att jag skulle träna på den på höghöjdslägret, men den elektroniska växlingen la av redan efter första veckan på lägret och jag kunde inte få den lagad. Därför var det extra viktigt att jag skulle ha den med i helgen, så teamet kunde laga den inför SM och så jag kunde få prova lite, men jag fick tillbaka den från flygbolaget först i kväll, efter tävlingen … Därför gick jag inte in till 100 procent i tempot i morse, det var mer att köra av det. Jag gick väl på 85 procent, ungefär. Hur var eftermiddagens etapp, då?
– Riktigt tufft. Med fyra varv kvar var det en grupp med 13 tjejer som gick iväg vid bergspriset, och jag var i klungan bakom. Med varvet kvar kändes det inte som om vi var kvar i tävlingen, och det var inte så mycket att tävla om. Men jag är nöjd med att jag slet mig med över backpriset ganska många gånger, jag gick över max ganska många gånger i helgen och är nöjd med att jag tog mig igenom (bara 62 av 134 startande tog sig i mål). Redan på onsdag startar Aviva womens tour i England, vad ser du framför dig där?
– Jag har inte tävlat där innan, och i år ska tävlingen tydligen vara tuffare och ännu mer kuperad än tidigare. Antagligen blir det upp och ned hela tiden, och det behövs bra ben för att kunna sitta med. Men när jag är i bra form tycker jag att sådana tävlingar är roliga.
VM-klara Matthias Wengelin, som dessutom ska trampa Vätternrundan nästa helg, stod över Lida Loop, det 65 kilometer långa mountainbikeloppet strax utanför Stockholm, men Grythyttans Fredrik Berg blev nia och Almbys Axel Lindh 14:e knappt tre respektive drygt fyra minuter bakom segrande Michael Olsson, Serneke Allebike. Almbys Linda Meijer slutade på tredje plats i D30-klassen.
Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst slutade på 14:e plats i herrklassen i Stockholm swimrun, en knapp halvtimme efter segrarna. Hallmén skriver om tävlingen på instagram: ”Jag kände mig som en maskin! Simningen satt mycket bättre nu och vi öppnade lite hårdare än vanligt. Jacob väggade rätt hårt med en fjärdedel kvar, och vi tappade ett gäng placeringar sista delen, men ändå ett mycket bättre race än på Utö för två veckor sedan! Kul att vi går framåt! Nästa helg väntar Borås Swimrun.”
Örebroaren Mathias Johansson blev bästa lokala löpare i Jättelångt, det 68 kilometer långa terrängloppet mellan Grisslehamn och Norrtälje som liksom bland annat länsloppen Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår i Peppes trailruncup.
Martin Regborn lär ha säkrat en VM-plats i långdistans med sin urstarka avslutning i VM-testet i Strömstad i dag (snabbast av alla sista timmen efter några inledande bommar), framför allt med tanke på EM-bronset för 2,5 veckor sedan. Däremot tvingades Filip Dahlgren på grund av sina skadekänningar ställa in hela helgen, och han får istället för VM på hemmaplan ladda om för Jukola, O-ringen, SM och allt annat kul andra halvan av orienteringssäsongen bjuder på. Detsamma lär gälla Lilian Forsgren, som hade en tung dag i dag. VM-truppen släpps på onsdag, och lite mer inför det skrev jag här (där jag har snack med Håkan Carlsson, förbundskaptenen, som hade åkt hem från Strömstad tidigt och sprang Sommarsprinten vid Örebro universitet på söndagsmorgonen – men stämplade fel och blev diskad – innan han bänkade sig för att följa GPS-trackingen från långdistanstestet).
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, och Simon Hedlund, som bor i Örebro men tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, vann tävlingen och Eriksson tog också över ledningen i sammandraget efter två av tre deltävlingar.
Själv gjorde jag som jag hoppades på – försvarade min titel i Degerforsklassikerns orienteringsmoment. 33.21 på drygt sex kilometers stiglöpning (med lätt orienteringsinslag) får väl godkänt med nuvarande form, och jag knäckte närmaste konkurrenten med drygt 6,5 minuter. Nu ska det bara springas, cyklas och simmas också, så är klassikern i hamn.
I mål som segrare, i år igen. Foto: Konditionsbloggaren själv
Missade, oförklarligt nog, Örebroloppet när jag satte ihop helgens höjdare i går. Multisportloppet som ingår i Örebro xchallenge och som precis som vanligt avgjordes med löpning/mountainbike/kanot/lättare orientering i områdena runt Karlslund och Hästhagen på lördagen. För att väga upp för mitt misstag tog jag en sväng förbi före jobbet, och fick se en rafflande upplösning i herrklassen där Erik Höglund och Hjalmar Hurtig hade tagit en tidig ledning men jagades ned av Mats Carlberg (mr Moto Eagle Tour) och Pär Wedin under inledningen av den avslutande orienteringen.
Carlberg och Wedin gick ifrån i en 30-sekundersledning med bara kilometer kvar, men läste sedan fel på kartan, missade en bro, och brände 56 sekunder gentemot Höglund och Hurtig, vilket blev helt avgörande. När de väl hade tagit tillbaka ledningen utökade Höglund/Hurtig den till över två minuter, och efteråt satt Carlberg i gräset och svor långa ramsor.
– Det känns sjukt bra, sa Höglund i segerintervjun.
– Erik öppnade hårt, och sedan hängde jag på. Men löpningen kändes bra, och cyklingen kändes också bra. Där bytte vi, där var jag lite starkare, så då körde vi stenhårt. De (Carlberg/Wedin) låg och drog en lång bit och vi försökte bita i, men sedan var vi starka på slutet. En bra grej var att vi aldrig bytte skor, vi körde samma utrustning hela vägen och fick därför ett försprång på 20–30 sekunder ut på kanoten, berättade Hurtig.
– På avslutande orienteringen tog vi första kontrollen först, men de kom ikapp oss när vi bommade vägen dit, och så låg de 20–100 meter före oss hela vägen tills det var två–tre kontroller kvar då de gick fel och vi kunde gå om. Och då såg vi dem inte mer, sa Höglund.
Lisa Hällsten och Åsa Tobiasson var snabbaste damlag, Xara Sand och Marcus Jonsson vann mixedklassen. Bbild på herrsegrarna nedan (och en liten filmsnutt från målgången här).
Emilia Fahlin gjorde en urstark klungspurt och blev fyra i första etappen av Auensteiner Radsportage i stenhårt motstånd (precis som i Tour of Norway i fjol spurtade hon ned bland andra silver-Emma Johansson). Det har jag skrivit lite mer om här.
Och från gårdagens VM-tester i orientering kan man konstatera att Lilian Forsgrens sjätteplats var det stora glädjeämnet (men en sjätteplats ger ju knappast en VM-plats eftersom Sverige bara har tre platser dit). Martin Regborn missade en kontroll för andra tävlingen i rad (och sjätte gången på 15 år, enligt hans twitter, där han kallar det ”dålig ny ovana” men skriver att han hade ”bra känsla så länge det varade”). Regborn låg på 13:e plats efter 14 av 18 kontroller, men sprang förbi den 15:e. Filip Dahlgren kom inte till start.
Hjalmar Hurtig och Erik Höglund (med dottern Freja i famnen) vann Örebroloppet. Mobilfoto: Jonas Brännmyr
1. VM-tester i orientering
Nu ska det avgöras vilka svenskar som får springa orienterings-VM på hemmaplan i augusti – och för en löpare som örebroaren Martin Regborn, som var fyra–trea–fyra i EM i maj, handlar det främst om att göra stabila lopp och inte sabba något inför VM-uttagningen som sker redan nästa vecka. För andra, som Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund som var en bit från topp tio på EM, och Garphyttelöparen Filip Dahlgren, som tvingades tacka nej till det mästerskapet, handlar det i stället om att prestera rejäla topplopp, och i princip stå på pallen, när de fåtaliga och dyrbara VM-biljetterna nu ska fördelas. Till skillnad mot EM, där varje nation får ställa upp med sex löpare per distans, finns nämligen bara tre platser i varje disciplin på VM (utöver friplatserna för regerande mästare, som svenske Jonas Leandersson i sprint). Medeldistansen avgörs i dag, långdistansen på söndag. Och för de som inte riktigt håller landslagsnivå med kartan i hand går det istället fint att kuta andra deltävlingen i Sommarsprinten, Den avgörs med start och mål vid Örebro universitet på söndag förmiddag (vilket tyvärr gör att den krockar med mitt titelförsvar i Degerforsklassikerns orienteringsmoment).
2. Fahlin tillbaka i hetluften
Fem veckor efter att ha tagit hem bergatröjan i världstouretapploppet Tour of Chongming Island, som bland annat innehållit ett trevckorsläger på hög höjd i de spanska Sierra Nevada-bergen, är Örebros OS-klara cykelstjärna Emilia Fahlin redo att tävla igen. Tvådagarstävlingen, på den tredje och lägsta nivån av etapplopp för kvinnliga proffscyklister, körs i södra Tyskland heter Auensteine Radsporttage och består av ett kriterium på elva varv över en åtta kilometer lång bana på lördagen och ett 7,6 kilometer långt tempolopp på söndagen. Med sig från Alé-Cipollini-stallet har Fahlin lagkompisarna Malgorzata Jasinska, Annalisa Cucinotta,Emilia Fahlin, Ane Santesteban, Beatrice Rossato och Francesca Cauz.
3. Vätternrundan-veckan drar igång
Liksom övriga arrangemang inom den svenska klassikern växer och förädlas Vätternrundan för varje år, och det är sedan länge en vecka snarare än en enskild tävling det handlar om. Nytt, eller snarare nygammalt, för i år är mtb-Vättern, som avgörs redan i dag. Almby har fem cyklister från start (ingen Matthias Wengelin eller Alex Lindh, dock) och länet ett 50-tal. Betydligt fler i morgon, när det är dags för Tjejvättern. Liksom övriga tävlingar i Vätternrundan tas inga tider i varken mtb- eller tjejloppet.
Nyblivne EM-bronsmedaljören Martin Regborn la förvisso bort ett 20-tal sekunder redan till första kontrollen när sprint-SM avgjordes i Ronneby i dag, men Örebroorienteraren letade sig succésivt upp genom fältet, och vid 13:e kontrollen stämplade han som fyra, bra 13 sekunder från pallen och 20 från ledning. Men sedan hände det som inte fick hända. Regborn sprang direkt till 15:e kontrollen, utan att först ta 14:e, och när han kom i mål diskades han givetvis direkt.
”En klassiker. Kortsträcka, sedan långsträcka. Läser in långsträckan och glömmer bort kortsträckan … Jag kände att det gick lite väl fort ut till vägen. Var ganska dåligt mentalt i övrigt loppet igenom. Svårt att tagga till. Ska man krascha mentalt kan man lika gärna passa på att göra det ordentligt”, skriver Regborn på twitter.
Lilian Forsgren tog karriärens 18:e topp tio-placering i senior-SM-sammanhang, och var bara 17 sekunder från att följa upp medaljen från natt-SM när hon tog en sjätteplats på söndagen. Av sträcktiderna att döma ett ganska rent lopp av Hallsbergslöparen.
I övrigt inga topp tio-placeringar av länslöparna i varken junior- eller seniorklasser, men tvillingarna Josefin och Ellinor Tjernlund blev i varje fall elva respektive 18:e i damklassen, drygt en halv respektive drygt en hel minut bakom klubbkompisen Forsgren, och Tisarens Lovisa Persson var 23:a och Tylöskogs Malin Johansson 34:a. Jonas Merz, Tisarens schweizare som i år tydligen kutar SM i stället för schweiziska mästerskapen (man måste välj i orientering) blev efter Regborns felstämpling bästa länslöpare i herrklassen med en 26:e plats. Daniel Attås 33:a och Oskar Andrén 35:a.
I morgon avslutas helgen i Blekinge med sprintstafett-SM, och Tisren mönstrar ett ramstarkt förstalag med dubbla EM-löpare i Josefin Tjernlund på förstasträckan och Forsgren som ankare, och däremellan förre JVM-löparen Merz och så Andrén, som var SM-fyra på ultralång i fjol. Däremot har Regborns Hagaby inget lag på plats, han laddar istället om för VM-testerna (eller de fortsatta VM-testerna, kanske man ska skriva, eftersom även sprint-SM var ett VM-test) med medeldistans på fredag och långdistans på söndag.
Resultatmässigt kan ni läsa det mesta om Stockholm marathon här. Men jag ringde förstås även upp SM-fyran Erik Anfält och totalsexan Mikaela Kemppi för att höra om deras känslor efteråt. Och vet ni, båda svarade ”jag känner mig faktiskt ganska fräsch”, när jag ett par timmar efter målgång frågade hur läget var. Så har jag själv aldrig känt strax efter en mara …
– Ja, jag känner mig faktiskt fräsch. Om man jämför Rotterdam kontra nu, så känner jag mig oerhört mycket piggare den här gången. Jag sprang mycket mer taktiskt den här gången, struntade i att kolla på klockan och kände efter vad kroppen tålde i stället, och jag tror att jag fick ut allt det jag hade. Då kan jag bara vara kanonnöjd, säger Anfält till Konditionsbloggen. Hur rankar du loppet jämfört med andra maror du gjort?
– Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer. Och den här placeringen, fyra i SM, är den bästa jag gjort. Och tidsmässigt var det heller inte så illa. Det var varmt och blåsigt, och då går det lite långsammare. Jag fick ur allt jag hade i den form jag är i. Vad händer nu?
– Jag har inte ont i kroppen och benen känns riktigt fräscha för att vara efter en mara, så jag är nog igång i bra träning ganska snart. Då är jag sugen på att hitta något nytt mål, jag har fortfarande suget kvar att springa riktigt fort. Efter den här våren längtar jag efter en riktigt bra träningsperiod, och sedan har jag ju tänkt springa en del traillopp i sommar. Men sedan får det nog bli en snabb mara i höst. Jag tror faktiskt att jag fortfarande kan ha min snabbaste mara framför mig. Om jag bara kan nå tillbaka till den form jag hade i Rotterdam i april finns det tid att kapa, för då fick jag inte alls till det i förhållande till hur bra jag var. Det tänker jag försöka göra.
– Jag känner mig faktiskt också fräsch, och det beror nog på att jag sprang ett väldisponerat lopp, säger Kemppi till Konditionsbloggen. Ja, du tog många placeringar andra halvan …
– Ja, från Djurgården och in plockade jag tjejer hela tiden, trots att det var mycket motvind och jag fick gå själv. Att jag ändå kunde fortsätta plocka tjejer visar att de öppnat för hårt och inte kunde hålla farten medan jag disponerat loppet bra. Det gav en positiv känsla. Och så blev du SM-femma och sexa totalt, riktigt bra placeringar, va?
– Jag är jättenöjd med totalplaceringen. Det är det enda jag kan vara missnöjd med, jag hade gärna varit fyra på SM (Kemppi var sju sekunder bakom Åsa Lundin). I praktiken var det bästa placeringen jag någonsin kunde ha fått, eftersom Isabellah (Andersson), Charlotte (Karlsson) och Hanna (Lindholm) har mycket högre kapacitet just nu. Men jag är supernöjd. Jag har haft det riktigt knackigt i träningen i april och maj, inte varit skadad, men varit seg och haft det kämpigt. Nu kände jag för första gången på länge att jag hade kontroll: ”Det här kommer jag fixa.” Det kändes skönt. Nu ska jag gå in i grundträning igen. Jag har bokat Berlin marathon i höst och förhoppningen är att det kommer gå snabbt då.
För övrigt måste man förstås notera att det blev en lokal seger i Stockholm i dag. Hälleforslöparen Haben Kidane tog nämligen hem den 4,2 kilometer långa Junior marathon. Han vann på 12.44, två sekunder före klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos.
Samtliga länsresultat från maran (ända ned till örebroaren Nasir Raouf, 54, som gjorde en urstark insats när han betvingade Stockholms gator på 6.12.16) finns i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se.
Under lördagen avgjordes också kvalet till söndagens sprint-SM i orientering i Ronneby, och länet fick med 13 av 15 löpare till A-finalerna sett till alla tre ålderskategorierna (seniorer, äldre juniorer, yngre juniorer), bland dem de tre EM-löparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (bara Hagabys Linnéa Holmqvist, i damklassen, och Tisarens Jonathan Karlsson, i herrklassen, bommade final).
Och så har det varit Stocksäterspelen, också, med favoritsegrar på enda längre distansen som löptes, 800 meter. Melker Forsberg vann P15-klassen på 2.12,05, Jonatan Gustafsson spurtslog Alexander Larsson i P17-klassen och noterade 2.00,73 (ett rätt bra resultat, i fjol var det bara åtta svenska P17-löpare som gick under två minuter) och William Wickholm var ensam i seniorklassen, som han vann på 2.01,18. På dam- och flicksidan var det tunnar i startlistan, men Sofie Franzén vann i varje fall F15-klassen på 2.39,78.
Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.
EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).
I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.
I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.
KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter, men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.
I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.
Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.
Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!
Konditionsbloggen 