Well, det var inte så konstigt att Marcus Jansson, Sveriges överlägset bäste mountainbikeorienterare just nu, inte kom till start i finalen i svenska mtbo-cupen, som jag skrev om i går. Jansson körde nämligen maraton-SM i mountainbike hemma i Kilsbergen. Tills jag av en händelse snubblade in på Linköpingsklubben CK Hymers hemsida tidigare i dag visste jag dock inte att CK Hymer-Marcus Jansson var högst densamme som Garhpyttan-Marcus Jansson. Men tydligen cyklar Jansson, som pluggat i Linköping men nu flyttat hem till Närke igen, för Hymer när det inte hänger något kartställ på styret.
Hur det gick i helgen? Jo, Jansson körde elitklassen på SM och slutade på elfte plats, 8,5 minuter bakom täten, men bara 5,5 minuter från pallen (örebroaren Matthias Wengelin på tredjeplatsen) och halvminuten från Grythyttans mountainbikespecialist Fredrik Berg (som redan hunnit få ut en sedvanligt fullödig racerapport på sin blogg; och, som det ryktas, skulle kunna bilda ett ramstarkt lag med Wengelin och Axel Lindh i Almby IK/Team Bergslagsloppet nästa år) som knep den sista topp tio-platsen. Lindh slutade för övrigt sexa i loppet, 1.45 bakom Wengelin, kan man läsa i resultatlistan som nu publicerats.
Där ska man också notera att Andreas Wahlstedt, Almby, vann en stenhårt spurtduell mot Moras Niklas Jonsson och Swesport CK:s Stefan Hellman om guldet i veteran-SM:s H40-klass, att Maria Nilsson, Karlskogacyklisten som vann Närkeserien, tog veteran-SM-silver i D40-klassen, och att hennes klubbkompis Linus Persson tog brons i junior-SM.
På tal om resultatlistor som ramlat in så kan ni nu också spana in samtliga från Lasse-Maja-loppet. Linus Rosdal vann, som jag skrev i går, och precis som i fjol var han helt outstanding, segermarginalen 19,5 minuter till Västerås Daniel Ek. Men faktum är att han var 1.59 bakom sin egen segertid i fjol (1.17.00 då, 1.18.59 över 23 kilometer terräng rxdnu). Annika Larssons segertid skrevs till 1.51.12, och därmed var hon över fem minuter före tvåan Sara-Lena Stolt, Västerås, i mål, och Kajsa Rosdal kutade det tolv kilometerna på 54.57 över nio minuter före Marie Tommila, Kungsör, som var tvåa. Herrarnas tolvkilometerslopp nämnde jag inte i går, men där blev det dubbla pallplatser för Örebro AIK genom tvåan Pär Englund och trean Andreas Wendin, på 49.14 respektive 50.48, 2.45 respektive 4.19 bakom segrande Per Janzon, Enhörna.
På tal om Linus Rosdal hade jag för övrigt missat att han redan förra helgen började smyga igång terränghösten (Lidingöloppet och SM är förstås målet) med banrekord i Vretaloppet. Tidningen Spring uppmärksammade honom dock med en artikel.
– Jag vill göra en bättre tid än förra året (i Lidingöloppet). Men det blir förstås svårt att bli bästa svensk (i år igen) med löpare som Mustafa Mohamed och David Nilsson i startfältet, sa Linus till tidningen.
Vid midnatt, natten till i dag, gick för övrigt anmälningstiden till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna norr om Sölvesborg med kval på lördag och final på söndag, ut. 452 anmälda i sex klasser (herrar, damer, äldre juniorer, yngre juniorer) varav hela 111 i herrklassen där Hagabys Martin Regborn tillhör guldfavoriterna efter EM-bronset och Tisarens Daniel Attås bör kunna utmana om en topp 20-placering (men fjolårets SM-bronsmedaljör Filip Dahlgren är inte anmäld och verkar därmed ha tvingats acceptera att säsongen är över efter alla skador). Bland damerna har Tisaren vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, en formtoppad (som det verkar) Rebecka Nylin och därtill Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. Kan bli handen full till final, alltså. Plus då KFUM Örebros Ellinor Eriksson som också sett riktigt vass ut på slutet. Mycket att hålla reda på, alltså, och då har jag inte ens gått in på juniorklasserna.
Jag har fortfarande fått tag i någon resultatlista, men av direktrapporteringen av döma blev örebroaren Matthias Wengelin av med sin svenska mästerskapströja i långlopp (han har ju dock kvar dem i OS-disciplinen crosscountry och i grenen cykelkross) när maraton-SM i mountainbike avgjordes i samband med Bergslagsloppet i dag. Wengelin lär ha rullat i mål som trea, på behörigt avstånd bakom en duo där Emil Lindgren spurtade ned Michael Olsson och tog guldet efter två timmar, 31 minuter, 38 sekunder och nästan 75 kilometers cykling i kuperad Kilsbergsterräng. På samma sätt har jag lyckats läsa mig till att Jennie Sternerhag tog sitt fjärde raka SM-tecken i disciplinen. Men vi får väl återkomma när arrangörerna publicerat en lista.
Förre elitskidåkaren och juniorvärldsmästaren Patrik Karlsson tog hem själva Bergslagsloppet, den 65 kilometer långa ”motionsklassen”, med 50 sekunders marginal till tvåan Mathias Helin, Borås, (Helin är bara 19 år och därför stod som segrare i ”ungdomsklassen) efter att ha avverkat sträckan på knappt två timmar och 32 minuter. Örebroaren Malin Olsson var tvåa i damklassen, bara 26 sekunder bakom Stjärnhovs Pernilla Svensson efter över 200 minuters cykling.
I säsongens sista, och kanske mest prestigefyllda DM-lopp i orientering – stafett – lyckades Hagaby inte försvara fjolårstiteln på herrsidan trots att de nu toppat laget med EM-bronsmedaljören och VM-sjuan Martin Regborn. Orsaken? Att Tisaren, som var arrangör och därför inte kom till start i fjol, i år ställde upp med ett ramstarkt lag där Gustav Hindér sprang upp en lucka på nästan två minuter på förstasträckan och Oskar Andrén utökade till över 3,5 minuter efter två, där Hagaby hade Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Som om inte det räckte drygade ex-landslagsmannen Daniel Attås faktiskt ut ytterligare när det väl var Regborns tur på sistasträckan, och i mål var Tisaren över fem minuter före Hagaby. Tisarens andra- och tredjelag fixade dessutom tredje- och fjärdeplatserna, men var 18 respektive 29 minuter bakom.
På damsidan ryckte två Hagabylag på förstasträckan, men när Lovisa Persson växlade till Rebecka Nylin, nybliven distriktsmästare i nattdisciplin, så var Tisaren strax ikapp och förbi, och VM-löparen och EM-medaljören Lilian Forsgren drygade ut en 3,5-minutersledning vid växling till nästan elva minuter i mål för att fixa dubbeln. Hagaby? Tja, de båda lagen föll igenom rejält och blev fyra och femma, istället tog KFUM Örebro och Tisarens andralag, med Bergslagsleden ultra-succén Anette Carlsson respektive förra juniorvärldsmästaren Andrea Svensson på sistasträckorna, hand om silver- och bronspengarna.
Uppe i Örnsköldsvik avgjordes säsongens allra sista deltävling i svenska mountainbikeorienteringscupen, och Erica Olsson från Karlskoga tog ännu en seger. Över långdistans med masstart vann hon med nästan 3,5 minuters marginal till tvåan, Hanninges Jennifer Andersson, och därmed kan hon summera cupsäsongen med sex segrar och fyra andraplatser i cupen, och maxpoängen 370 poäng (eftersom just fyra sämsta tävlingarna ska räknas bort). Garphyttans Marcus Jansson var inte på plats i helgen, men hade redan säkrat totalsegern på nästanmaxet 360 (seger i dagens tävling, finalen, gav tio bonuspoäng som Jansson missade, men han vann de åtta första tävlingarna och har därmed redan tvingats räkna bort två segrar.
Svealandsmästerskapen, som jag skrev om i går, avslutades i dag med nya medaljer till Klara Frih (tvåa på 2 000 meter i F14 med 7.02,84) och Wilhelm Bergentz (tvåa på samma distans i P14 med 6.25,06). Frih kutar ju inte bara de långa distanser bloggen rapporterar om, utan inkasserade även medaljer på 80 meter, 300 meter och 4×80 meter (och så var hon 14:e i längdhopp).
Så här veckorna före Lidingöloppet är det kutym att testa formen i terräng, och för Linus Rosdal, KFUM Örebro, som i fjol var bäste svensk just i Lidingöloppet värmde då som nu upp med klassiska Lasse-Maja-loppet i Arboga, som i dag avgjordes för 44:e gången. Någon resultatlista har jag ännu inte sett, men enligt rapporter från Per Sjögren, det just nu handgipsade konditionsfenomenet, som var på plats blev det en ny seger på Rosdal. Dock på en eller två minuter sämre tid än i fjol (1.17 blankt, då). Dessutom vann Örebro AIK:s Annika Larsson på cirka 1.51, och Linus syster Kajsa Rosdal, IF Start, vann tolvkilometersklassen.
Segrare är vi allihop. Annika Larsson, Kajsa Rosdal och Linus Rosdal efter Lasse-Maja-loppet. Foto: Per Sjögren
1. Bergslagsloppet med maraton-SM
För andra året i rad dubblerar mountainbikelångloppet Bergslagsloppet som maraton-SM (för seniorer, juniorer och veteraner), och Matthias Wengelin, som i fjol precis hade flyttat till Örebro vid den tiden men fortfarande körde för SCS Racingteam CK (i år representerar han Almby IK och Team Bergslagsloppet) är regerande mästare (det är han också i crosscountry, mountainbikens OS-disciplin, och i cykelkross), och jag ringde upp både honom (som var VM-femma i sprint i somras) och hans ständige följeslagare Axel Lindh (som följde efter och flyttade till Örebro i våras) för att höra om förutsättningarna inför söndagens lopp. Och faktum är att jag ringde och avbröt en testtur av de avgörande delarna av söndagens bana är jag fick tag i Axel på torsdagsförmiddagen (men vi la på och ringde upp senare).
– Vi hade en otrolig tur med vädret i dag, för det var blött överallt där vi åkte fram, men vi slapp få något regn på oss. Och när vi kom tillbaka ned till Örebro verkade det ha regnat jättemycket, men vi märkte ingenting. Men på söndag hoppas jag på regn, för i sådana fall blir det en fördel för mig på de stigpartier som finns. Jag brukar klara mig bättre än andra när det blir blött på rötter och stenar, säger Wengelin till Konditionsbloggen. Ja, hur passar banan dig?
– Egentligen gillar jag när det är mer stig, här är det nästan bara grusväg, men det är ju hemmatävlingen och då är det bara att ställa in sig på att man gillar det och anpassa åkningen efter banan. De har gjort om ganska mycket jämfört med förra året, då vi var en sväng nere i Eker. Nu håller vi oss mer uppe runt Klockhammar. Det blir några rejäla grusklättringar, bland annat en sista superbrant upp mot Torsaboda som kan bli avgörande. Det var där jag avgjorde förra året, Calle Friberg kroknade i botten på den backen och jag blev ensam sista milen mot mål. Vilka utmanar i år?
– Det är Calle, Emil Lindgren, Axel, Fredrik Edin och Michael Olsson som leder långlopspcupen. Det är toppgänget, alla de bästa långloppsåkarna är med. Är det här avslutningen på säsongen?
– Nej, nästa helg blir det en crosscountrytävling i Norge, sedan är det avslutningen i långloppscupen (Västgötaloppet 24 september) där jag fortfarande har chans på totalen och sedan kommer jag nog köra en del cykelkross. Jag måste ju försöka försvara SM-guldet, och då får det bli en del cuptävlingar som uppladdning.
– För mig är målet med Bergslagsloppet absolut att ta medalj, det hade varit superkul. Jag hade jättestora problem med förkylningar i våras, hade säkert 30 sjukdagar från det att jag flyttade till Örebro i februari. Jag tränade, hamnade i sängen i tio dagar. Tränade, var sjuk sju dagar igen. Tränade … och blev sjuk. Det blev ingen kontinuitet, och alla förkylningarna gjorde att det gått tungt hela sommaren. Men nu har jag börjat landa lite och hoppas kunna vara med och slåss igen. Jag börjar känna mig pigg nog för att vara med om en medalj, säger Lindh till Konditionsbloggen. Hur passar långlopp dig, då?
– Jag vann Billingeracet förra året och var på pallen i Lidingöloppet , så gillar jag långlopp också. Men jag har mest kört crosscountry, jag hade ju tre raka U23-SM-guld där och tre raka U23-VM med en elfteplats som bästa resultat innan jag gick upp i seniorklass i år. Vad har du för mål på längre sikt?
– OS i Tokyo 2020. Det finns i varje fall med som en tanke.
2) Orienterings-DM
Årets sista DM-helg i orienteirng inleddes redan på fredagskvällens med natt-DM, och snacka om att det blev en skräll när VM-meriterade Lilian Forsgren, som tog SM-brons i just nattorientering i våras, missade guldet med sju minuters marginal efter en tiominutersbom till sjätte kontrollen (det är sånt som egentligen bara händer just på natten). I stället var det Forsgrens betydligt mindre meriterade klubbkompis Rebecka Nylin som knep DM-guldet i mörkret utanför Vedevåg. Hagabys Josefine Wallenhammar tog silvret, 4,5 minuter bakom Nylin men 2,5 före Forsgren, medan fyra Karin Persson, Hagaby, bara var 1,5 minuter från att snuva Forsgren på medalj. På herrsidan blev det däremot, i VM-sjuan Martin Regborns frånvaro, favoritseger genom Daniel Attås, Tisarens landslagsmeriterade löpare som tog guldet 2.14 före Hagabys Viktor Larsson och 9.38 före Tisarens Johan Aronsson på tredje plats.
I morgon är det värmländskt medeldistans-DM i Karlskoga (där bland annat Tisarens Filip Jacobsson, sexa i herrklassen i kväll, kommer ställa upp utom tävlan), och på söndag väntar stafett-DM för Örebro län i Svennevad. I seniorklasserna är det tremannalag som gäller, och på damsidan är förstås Tisarens lag med Lovisa Persson, Nylin och Forsgren jättefavoriter medan Hagaby har två spännande lag som lär göra upp med Tisarens andralag och Milans förstalag om de övriga medaljerna. På herrsidan springer Martin Regborn avslutningssträckan för sitt Hagaby, och har han bara hyggligt läge kommer det bli en fin batalj mot Daniel Attås som springer sista för Tisaren.
3) Norasjön runt Halvmaran runt Norasjön hade premiär redan 1929 (då som 25-kilometerslopp) och är därmed länets äldsta ännu pågående löpartävling (även om den var vilande 1936–1959). I år, liksom de senaste åren, är den en deltävling i långloppscupen, andra delen av fyra i Bergslagsklassikern och därtill veteran-DM i halvmaraton. Erik Anfält har fem raka segrar på herrsidan men är inte anmäld i år (har väl inte riktigt hunnit återhämta sig efter Bergslagsleden ultra även om just Anfält inte brukar behöva någon återhämtningstid) medan Mikaela Kemppi är regerande mästare på damsidan och anmäld i år också (det är 213 andra också). I Anfälts frånvaro gör Heshlu Andameriem en intressant start och får gälla som favorit på herrsidan.
Bubblare: Svenska mountainbikeorienteringscupen, som Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson redan avgjort i herrsenior- respektive damjuniorklasserna avslutas med en sprinttävling i Domsjö och en långdistans med masstart i Örsnköldsvik i helgen.
Sista etappen för Emilia Fahlin i belgiska Lotto tour då, undrar ni? Jo, det blev en ny topp tio-placering. Fahlin drog upp spurten åt italienska lagkompisen Marta Bastianelli, som vann klungspurten om andraplatsen bakom ensamma utbrytaren Annemiek van Vleuten efter 97 kilometer i Flandern, och rullade sedan i mål som tia. Ett resultat som gjorde att Fahlin klättrade från 14:e till tionde plats i sammandraget efter tre topp tio-placeringar på fyra etapper, och därmed inkasserade nya, viktiga UCI-poäng till världsrankningen.
– Det här är min resultatmässigt bästa säsong någonsin. Kul att visa att det fortfarande finns en del att ta av i den här kroppen, säger Fahlin efter dagens lopp i ett pressmeddelande.
Dagens tävling var genrepet inför EM i franska Plumelec, där Fahlin kör tempoloppet på torsdag och linjeloppet på lördag.
Axel Lindh siktar på medalj i Bergslagsloppet. Foto: Privat
Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).
I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.
Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.
Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.
Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ‘Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders ErikssonErik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
I torsdags Örebro, i dag avgjordes Blodomloppet i Västerås. Örebroaren Mattias Nätterlund, som inte var med i torsdags, åkte timmen österut och kämpade om segern, men fick till slut ge sig i kampen mot Efrem Brhane och Henrik Löfås. Brhane vann milloppet på 33.53, Löfås blev tvåa, tre sekunder bakom, och Nätterlund var trea, ytterligare sju sekunder bakom (men fyra sekunder före fyran Joakim Frisk, Västerås).
”[Jag] drog och drog på dagens blomdomlopp, men lyckades inte dra tillräckligt hårt. Fick ge mig sista kilometern, men vann i alla fall kampen om bronset. Går åt rätt med kroppen just nu också och hoppas att det fortsätter göra så”, skriver Nätterlund själv på Instagram.
Nätterlund, som laddar för Frankfurt marathon i höst (där han gjorde perset 2.38.41 i fjol), avslöjar också att han kommer kuta ett nytt millopp redan i morgon, tisdag: Hälsoloppet i Huddinge. Dessutom är han anmäld till Kilsbergen trailrun på söndag. Anfält-klass på det schemat …
Jag misstolkade Svenska friidrottsförbundets hemsida när jag skrev att Louise Wiker skulle bli finnkampsklar i dag. Eller ja, beskedet har hon säkert själv fått, men den svenska laguttagningen till helgens tävling i Tammerfors offentliggörs tydligen inte förrän i morgon. Så vi får återkomma till det då.
Kvarglömt från helgen finns ett par cykeltävlingar (och lite rullskidor):
VM-femman Matthias Wengelin från blev trea i Gesunda giant enduro, avslutningen på den svenska mountainbikeendurocupen, minuten bakom bröderna Oliwer och Alexander Kangas, som tog första- respektive andraplatsen i både tävlingen och cupen.
Och redan i fredags blev Grythyttans Fredrik Berg åtta i 117 kilometer långa och bitvis väldigt tekniska norska mountainbikeloppet Ultrabirken (som går över samma fjäll nära Lillehammer där Birkebeinerrennet körs på vintern) – trots att han aldrig tävlat på någon i närheten så lång distans tidigare en förödande incident redan efter 20 minuter, då han råkade sumpa vindjackan in i backhjulet så att den snurrade in sig i navet. Han berättar själv om loppet, som verkar ha gett mersmak (ultralopp gör ju ofta det!) på sin blogg.
Och så skrev jag ju en artikel om vad två av bröderna Impola ska hitta på i vinter. Hur det gick i själva Alliansloppet sedan? Tja, Bob slutade på 17:e plats och Bill på 54:e, knappt 1,5 respektive sju minuter bakom segrande Petter Eliassen som lyckades bryta sig loss på den flacka banan. Bob var med i huvudklungan om femteplatsen, där Andreas Nygaard vann spurten. Vedevågs Filip Danielsson blev 65:a, några sekunder bakom Bill, och Fjugestas Olivia Hansson slutade på 23:e plats, drygt 20 minuter bakom segraren Hanna Falk.
Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.
Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.
Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport: Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37). Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!). Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start). Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var). Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen. Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.
1. O-ringen
Enligt senaste uppgifterna är 16 363 löpare anmälda till den klassiska femdagarsorienteringen som för andra gången på nio år avgörs i Sälenfjällen. Ett 30-tal är länslöpare i elitklasserna för seniorer, äldre och yngre juniorer. Och en av de mest intressanta starterna gör Hallsbergslöparen Lilian Forsgren, som efter att ha missat att ta en plats till hemma-VM i höst (hon sprang både sprintstafett och medeldistans på VM i Skottland i fjol) toppat formen till den här veckans O-ringen och nästa veckas student-VM i Ungern (där hon är regerande mästare i stafett och totalt har tagit tre guld på två tidigare student-VM). Ja, det blir ett hyggligt hektiskt schema för Forsgren som får nio tävlingar inom 13 dagar (hon står över långdistansen i student-VM, annars hade det blivit tio tävlingar). Jag ringde upp Forsgren häromdagen och hörde om tankarna kring det, och om hur det kändes att missa VM i Strömstad.
– Klart jag har student-VM i åtanke när jag går in i O-ringen, men jag tänker att det borde fungera att springa fullt ös på båda, säger Forsgren till Konditionsbloggen. Du vann Bamm i fjol och jag har sett på Instagram att du just varit på fjällsemester … O-ringen i Sälen borde passa dig, va?
– Det är absolut en favoritterräng, och det är jättekul orientering i Sälen. Jag hade min bästa juniorplacering på O-ringen just i Sälen 2008 (sexa och näst bästa svenska i D18). Och vi har en andelsstuga på en närliggande karta, så jag har sprungit däromkring ganska mycket. Men jag vet också att det både går att få jättebra flyt och att bomma rejält. Vad är det som är så speciellt med fjällorientering?
– Det skiljer sig väldigt mycket från vanlig orientering. En hel bana skulle kunna vara på en enda sluttning. Och även om de inte är så branta i Sälenfjällen så finns det ändå ganska många små detaljer, sänkor och grejer som är extremt svåra att se. Det är svårt med avståndsbedömningen också. Och sitter det några fjällbjörkar eller granar emellan den riktiga skogen och fjället så blir man konfunderad. Ibland redovisas det där mellanpartiet som gröna fläckar, ibland med grönraster, det beror på hur kartritaren tänker. Man får försöka komma underfund med det. Hur tänker du inför student-VM, då?
– Det ska bli kul, men det blir nog tufft. Jag har hört att skogsdistanserna som avslutar (medeldistans och stafett) ska vara väldigt kuperade. Men jag har aldrig sprungit i Ungern förut och vet inte riktigt vad som väntar. Till skillnad från ett vanligt VM förbereder man sig inte så mycket inför ett student-VM, det är inga läger i relevant terräng eller så. Jag har tittat en del på gamla kartor, men jag har inte sett facit, hur terrängen ser ut i verkligheten. Vad har du för målsättning?
– Jag har inte sett några startlistor, men jag tror inte att det blir så många som dubblerar med vanliga VM. I Sverige är det bara Sara Hagström som gör det. I sådana fall ska det inte vara omöjligt att ta medalj i år heller. Topp fem är absolut realistiskt och på stafetterna ska vi ha en bra chans. Hur kände du när beskedet kom att det inte blir något VM för dig i augusti?
– Själva beskedet var ganska väntat när det kom. Efter att jag sprungit uttagningstävlingarna var det ganska självklart att jag inte skulle få någon plats. Det var bara att räkna in de andra tjejerna, jag visste att jag hade presterat för dåligt. Klart det var en besvikelse att inte få springa hemma-VM, men den största besvikelsen hade gått över när jag fick själva beskedet. Med facit i hand hade jag behövt vara i form tidigare på våren så jag hade fått springa fler distanser på EM. Sedan sprang jag ganska bra på VM-testerna efter EM, men att vara femte–sjätte tjej räcker ju inte när Sverige bara har tre platser per distans på VM. Vad blir det efter student-VM istället?
– Oj, det har jag inte tänkt på än. Det är ju SM i höst, och sedan vill jag förstås ta en plats till världscupavslutningen i Schweiz i oktober.
O-ringen inleds på lördagen med distriktslagsstafett för ungdomar. Första etappen avgörs på söndag. Av lokala topplöpare finns i princip alla mangrant med i listan, bortsett från Martin Regborn (som på grund av VM-laddningen bara springer tisdagens sprintetapp) och Filip Dahlgren (som alltjämt har skadeproblem och inte kommer till start alls).
2. Semesterhalvmaran och Sommarmilen
Tre veckor efter Viby marathon och över en månad efter DM på 5 000 meter är det äntligen dags att kicka igång långloppscupen igen (Semesterhalvmaran är deltävlingen, Sommarmilen är en sidotävling för dem som bara vill springa tio kilometer). Och med både Erik Anfält och Mikaela Kemppi till start (Anfält har meddelat sin förmodade efteranmälan på Instagram, Kemppi finns med i startlistan) kommer det bli bra fart på Semesterhalvmaran. Arrangemanget av tävlingen har i år tagits över av nybildade klubben LK Gränslöst, som försöker locka medlemmar från hela landet men som har sin bas i Kumla (helgens lopp går i Torp, strax utanför Kumla).
3. Engelbrektsturen
Förra helgen dominerade Matthias Wengelin mountainbike-SM. Tog guld i OS-disciplinen crosscountry, silver i sprint (en decimeter från guld) och körde upp Örebroklubben Almby till silver i stafetten. På söndag är örebroaren, som har ett furiöst tävlingsschema, tillbaka på sadeln igen för den sjätte av säsongens nio deltävlingar i svenska långloppscupen i mountainbike när 70 kilometer långa Engelbrektsturen avgörs i Norberg. Wengelin har kört fyra deltävlingar, vunnit tre och brutit en, och ligger trea, fyra poäng bakom Grythytteåkaren Fredrik Berg, som kört samtliga fem deltävlingar och radat upp topp tio-placeringar fram till kraschen i Mörksuggejakten för två veckor sedan. Serneke Allebikes Michael Olsson leder sammandraget.
Bubblare: Inte en enda triathlet från länet ställer upp i SM över olympisk distans i Umeå, men en handfull är anmälda till Karlstad Triathlon, som bjuder på både sprint, medeldistans och olympisk distans.
Den som följt den här bloggen kan ju bakgrunden när det gäller Emilia Fahlin. Om de slitiga åren, om alla sjukdomarna, om hoppen och de ständiga bakslagen, att hon så sent som förra sommaren allvarligt funderade på att skita i allt ihop och lägga av. Men hur allt sedan plötsligt vände förra sommaren (det sammanföll med en laseroperation av näsans slemhinnor, men det är förstås svårt att veta om det var det som blev den avgörande faktorn), och Örebrocyklisten plötsligt började göra resultat igen, efter tre, nästan fyra, hundår. Redan på sensommaren spurtade hon ned Emma Johansson i Tour of Norway och i VM på höstkanten var hon sekunder från medalj i lagtempot och var sedan i utbrytning och medaljkamp med bara tre kilometer kvar av linjeloppet (men där fick hon inte fullfölja, fick inte hjälpa till i utbrytning eftersom hennes främsta uppgift var att hjälpa Emma Johansson till medalj).
Årets säsong tog vid där den förra slutade, och har varit en enda lång framgångssaga. Från åttondeplatsen (i tempo, på linjehoj!) och fjärdeplatsen (bästa placeringen i ett internationellt lopp sedan 2012) i Argentina i januari via femteplatsen i världsklassmotstånd i Drentse Acht van Westerveld i mars (under en vår som Fahlin till stora delar tillbringade i utbrytning) till bergatröjan i Tour of Chongming Island och priset för mest offensivacyklist i världstourtävlingen Aviva Womens Tour.
Och i går, lördag, kröntes alltihop alltså med en internationell pallplats, Fahlins första sedan tredjeplatsen i en etapp på Lotto-Decca Tour några veckor efter London-OS 2012. Fahlin satt med över de inledande backarna på banan runt Erfurt, och var sedan en av bara tio som fanns med när förstaklungan bakom ensamma utbryttaren Olga Zabelinskaya, Ryssland, sprack upp på slutet och där bara tolvfaldiga världs- och tvåfaldiga olympiamästaren Marianne Vos, Nederländerna, lyckades hålla Fahlin bakom sig i klungspurten. En tredjeplats som kanske är det bästa örebroaren gjort i karriären, även om det finns en del att jämföra med längre tillbaka (två niondeplatser på VM-tempon, fem SM-guld, en handfull internationella segrar 2010-2012), för frågan är om Fahlin någonsin presterat så bra i så tuff konkurrens. Bara i den där tio man starka tätgruppen fanns VM-medaljörer som Ellen van Dijk, Emma Johansson och Elisa Longo Borghini som fajtades om placeringarna, och längre bak i fältet fanns en stor del av dem som ska göra upp på OS-banan i Rio om en månad.
Tack vare tredjeplatsen avancerade Fahlin till tredje plats även i totalen, bakom just Zabelinskaya och Vos, men lyckades trots det komma iväg i en tidig utbrytning på dagens etapp. Vos lag Rabobank-Liv såg dock till att jaga ikapp de åtta utbrytarna för att inte äventyra sammandraget, men Fahlin lyckades ladda om och hålla sig långt framme i klungspurten. Blev sexa bakom idel världsnamn (Vos, Johansson, van Dijk, Brennauer, Van Vleuten) och är femma efter tre av sju dagar i Tyskland. I morgon väntar ett 19 kilometer långt tempolopp där det förstås ska bli extremt intressant att se var Fahlin står i förhållande till yppersta världseliten efter hennes urstarka forcering på SM i Västerås förra månaden.
Och samtidigt måste man någonstans ha i bakhuvudet: Vem hade trott på allt det här för ett år sedan?
Även i mounatinbike-SM gick det snuskigt bra för länet i helgen. Matthias Wengelin styrde upp silver i sprint, guld i crosscountry (före OS-silver-Gustav Larsson!) och silver i stafett (med Axel Lindh, som var gruvligt besviken över ”karriärens sämsta SM-lopp” på lördagen, och junioren Ludvig Egeryd på de två första sträckorna). Läs kollega Fiedlers texter om de framgångarna här och här!
I Sixtorpsloppen (som kollegorna på sydredaktionen bevakat) tog Sarah-Jane Barrable, Ravinen, och Olof Dunsö, Söderlöparna, hem segrarna på maratondistansen (segrartiderna 5.04.56 respektive 4.38.48 skvallrar om att det inte var någon vanlig mara …) medan Elin Lindahl, Fjugesta, och Fredrik Rådström, Hällefors/Karlskoga, blev bästa länslöpare med varsin andraplatser. Det var även ett och annat lokalt namn i Tiveden trail, om än inte på några riktigt framskjutna placeringar (annat än i parstafetten).
Örebro har ju fått två mountainbikecyklister av internationell klass den här säsongen, sedan både Matthias Wengelin och Axel Lindh flyttade hit i vintras och började tävla för Almby. Vid SM-sprinten i Värnamo i kväll fixade Wengelin, som hunnit med att vara VM-femma och EM-sexa i sprint den här säsongen, sin första SM-medalj åt nya klubben: Ett silver. Det innebar förvisso att han blev av med mästerskapströjan; han vann nämligen sprintdistansen på SM i fjol, men det verkade han ta med ro när jag smsade med honom tidigare i kväll. Lindh, då? Tja, han hade lika gärna kunnat ta en SM-medalj han också, men åkte ut i semin och fick nöja sig med att köra hem en femteplats genom att vinna B-finalen. ”I år igen sopade jag mig i semin, för att sedan känna mig riktigt snabb i B-finalen”, skrev Lindh på Instagram.
Förutom elitklasserna avgörs också ungdoms-, junior- och veteran-SM i Värnamo. Där blev det ytterligare tre medaljer för Almby i sprinten: Guld silver och brons för Johan Lindblom i H30, Linnea Angerman i D30 respektive Katarina Rönnbacka-Nybäck i D40, medan Karlskogacyklisternas Maria Nilsson fick nöja sig med en fjärdeplats i D40-klassen.
Mer cykel blir det på bloggen de närmaste dagarna då SM i Värnamo fortsätter med crosscountry på lördag och Emilia Fahlin redan i morgon, fredag, drar igång OS-genrepet Thüringen runt. Och så är ju Örebrocyklisternas långtrampare ute och cyklar 100 mil för tillfället ….
I fredags fick han nöja sig med en tiondeplats i cykelenduro-SM efter att kedjan gått av. Men när örebroaren Matthias Wengelin, som blev VM-femma i sprint förra veckan, var tillbaka i vanlig mountainbikeomgivning igen plockade han hem säsongens tredje seger på fyra starter i årets långloppscup i mountainbike när Mörskuggejakten avgjordes i Rättvik. Men det satt hyfsat långt inne. Spana in segerspurten här:
Wengelin, i den svenska mästartröjan och med den celestefärgade Bianchihojen, vann alltså spurten mot Norrtäljes Mikael Flockhart med 16 hundradelars marginal, efter 70 kilometer tuff tävling. ”Fick lov att väcka spurtbenen i dag , blev jäkligt tajt men hade marginalerna på min sida”, twittrar Örebrocyklisten. Grythyttans Fredrik Berg, som varit topp tio i varenda deltävling så här långt under säsongen, fick nöja sig med en 14:e-plats på söndagen, men behåller ändå med liten marginal andraplatsen i sammandraget före just Wengelin (Serneke Allebikes Michael Olsson, trea på söndagen, leder sammandraget; Wengelin har ju tagit målflagg i tre av fem deltävlingar [de har han också vunnit] varför han ”bara” är trea).
Gustav Hindér lyckades inte följa upp lördagens överraskande SM-brons i orienteringsskyttets sprintdisciplin med en ny medalj i söndagens masstartslopp, utan fick nöja sig med en femteplats, över elva minuter från medaljerna och nästan 20 bakom segrande Andreas Holmqvist, I15.
I Jönköping avgjordes en halvironmantävling med ett stort gäng Örebroatleter till start (dock strök sig Morgan Pätsi efter sommarens skadeproblem). Av namn jag brukar skriva om här på Konditionsbloggen var väl Mårten Vidlund, swimrunentusiasten, den mest namnkunnige. Han slutade på 588:e plats totalt, 86:a i H45-klassen, på tiden 5.22.28. Han var 31:a efter simningen, men tappade både i cykel och löpning.
