För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!