En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna).
Etikett: world games
-
-
I dag avslöjade Svenska orienteringsförbundet truppen till world games – OS för sporter som inte får plats på OS-programmet – i world games i augusti, och dessutom att Martin Regborn, som hade en friplats som regerande världsmästare, valt att tacka nej eftersom han ”valt att fokusera på andra tävlingar under säsongen” som förbundet skriver (utan att gå in på exakt vad det är, men jag antar att det är totala världscupen som det handlar om).
Däremot är Jonatan Gustafsson för första gången klar för mästerskapet som i år avgörs i kinesiska Chengdu (regionen Sichuans huvudstad tillika Kinas femte största stad med 13 miljoner invånare i stadskärnan och 21 miljoner i storstadsområdet). World games hålls vartannat år, året efter sommar-OS (det senaste blev, precis som OS, covidflyttat – i world games fall från 2021 till 2022 då Regborn tog silver i sprint och brons i medeldistans i Birmingham, Alabama, USA).
World games startades 1981 och orienteringen har varit med på programmet sedan 2001. Örebroaren Jerker Lysell (guld i sprinten i Wroclaw 2017) är en av tre svenskar som vunnit, vid sidan av Annika Billstam (guld i sprinten i Cali, Colombia, 2013) och Helena Jansson (guld i medelidstansen i Wroclaw 2017). Bland tidigare vinnare märks även schweiziska duon Matthias Merz och Matthias Kyburz som tidigare sprungit för Hallsbergs- och Kumlaklubben Tisaren.
I år går medeldistansen – som är av enklare variant orienteringstekniskt, tänk förlängd sprint – fredagen den 8 augusti, sprinten söndagen den 10 augusti och sprintstafetten måndagen den 11 augusti.
Även Tove Alexandersson, som liksom Regborn hade friplats, har valt att tacka nej, så Sverige får bara sina två ordinarie platser per distans och skickar därför bara fyra löpare, utöver Gustafsson hans barndomskompis August Mollén (som blev tvåa i knockoutsprinten på VM 2022 när Gustafsson tog sitt första brons), Emma Bjessmo och Alva Sonesson. Gustav Runefors och Vilma von Krusenstierna är reserver.
– Det är en liten men stark trupp som åker. Samtliga är duktiga sprintlöpare då det är fokus på sprint i world games med sprint, sprintstafett och en sprintbetonad medeldistans, säger landslagschefen, förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson till svenska orienteringsförbundets hemsida.
Det återstår att se vilka löpare andra nationer skickar, men känslan är att Gustafsson har en mycket god chans att blanda sig i medaljsnacket om han prickar formen, han har trots allt tagit fyra medaljer (ett guld, ett silver och två brons) på sina fem senaste VM- och EM-lopp (”plumpen” är en sjätteplats på EM-sprinten 2023 där han var elva sekunder från medalj och 16 från guld).
– August och Jonatan och har delat pall tidigare och har en hög kapacitet så det känns spännande och jag hoppas de kan utmana om medaljer, säger Carlsson.
I och med beskedet om world games kommer Gustafsson på ett präktigt tävlings- och reseschema under de 24 dagarna mellan den 8 och 31 augusti, kolla bara:
8 augusti: World games, medeldistans (Chengdu, Kina).
10 augusti: World games, sprint (Chengdu).
11 augusti: World games, sprintstafett (Chengdu).
16 augusti: SM, sprint (Växjö).
17 augusti: SM, knockoutsprint (Växjö).
27 augusti: EM, sprintstafett (Hasselt, Belgien).
28 augusti: EM, knockoutsprintkval (Geel, Belgien)
29 augusti: EM, knockoutsprint (Geel).
31 augusti: EM, sprint (Lier, Belgien).
(Dessutom består världscupfinalen i schweiziska Uster i slutet av september av de tre sprintdisciplinerna.) -
Svenska orienteringsförbundet har inte kommunicerat något själva ännu, men på det internationella förbundets hemsida har man sedan några dagar kunnat se alla nationers trupper till World games, ”OS för icke-OS-sporter” som avgörs i Birmingham, Alabama, USA, den 7–17 juli – och där kan man läsa att Martin Regborn är en av tre svenska herrar som får chansen. För orienteringens del består programmet av sprint fredagen den 15 juli, medeldistans lördagen den 16 juli och sprintstafett söndagen den 17 juli. Regborn, Max Peter Bejmer och Isac von Krusenstierna, som är de tre svenska herrarna (på damsidan gäller Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson och Lina Strand) får alla springa både sprint och medeldistans, och sedan tas sprintstafettlaget, med två herrar och två damer, ut. Ser man till alla nationer kommer totalt tio av medaljörerna från VM i Danmark förra veckan att åka över till USA för fortsatt tävlande.
Jag snackade lite kort med Regborn om uttagningen för en artikel ni kan läsa här.
Uttagningarna betyder också att de här sex löparna fått friplatser till EM i Estland i augusti, eftersom de missar helgens EM-tester (och eftersom de tidigare bevisat sin kapacitet). Därmed gör övriga svenska löpare upp om resterande fem herr- och damplatser till det mästerskapet.
Det här blir Regborns andra world games. I Polen 2017 var han som bästa femma individuellt och fyra i stafetten (på EM har han ett brons i långdistans).Jag hade inte studerat banprofilen över dagens Giro d’Italia-etapp tillräckligt väl, för de där ”småbackarna” man såg var betydligt tuffare och mer utslagsgivande i verkligheten. Tätklungan var reducerad redan när jag slog på sändningen med 20 kilometer och två backar kvar, och i den allra sista – upp till Città Alta, en stigning på 92 höjdmeter på 1,3 kilometer – sprack den i molekyler. Tre kom loss längst fram och jagas ikapp av nio till under de tre kilometerna ned till målet i Bergamo. Marianne Vos, kanske cykelvärldens största genom tiderna, var en av de tre men lyckades trots att de blev upphunna manövrera ut övriga och vinna etappen närmast före Lotte Kopecky. Fahlin hade gjort klart jobbet för dagen före sista backen, men hennes teamkompisar Marta Cavalli, som kör för sammandraget, och Cecilie Uttrup Ludwig, som också är riktigt stark i den här typen av tävlingar, blev sjua och tia. Dessutom fanns Évita Muzic i nästa grupp, 26 sekunder bakom. Emilia Fahlin rullade i mål som 101:a cyklist, 3,5 minuter bakom täten. I sammandraget är det oförändrat med Annemiek van Vleuten 25 sekunder före Mavi García och 54 före Cavalli (övriga är fem minuter eller mer bakom), och FDJ leder lagtävlingen.
I morgon avgörs den första av tre alp-etapper, och den här är något utöver det extra. Vi snackar 113 kilometer med start nere i Prevalle och mål uppe på Maniva-passet, 1 743 meter över havet. Vi snackar nästan elva kilometer serpentinväg med en snittlutning på 8,6 procent, 923 höjdmeter där det som brantast är 13,6 procent. Och då har cyklisterna redan tagit 550 höjdmeter innan de kommer fram till serpentinerna … Målet är högst upp på toppen, så klart, och även om Fahlin kommer göra sitt jobb på de inledande, relativt platta 80 kilometerna och sedan tacka för sig så rekommenderar jag alla att slå på Europsport vid 12.45 för att se den här manglingen där agnarna ska skiljas från vetet i årets giro (själva etappen startar 11.00, så de lär närma sig klättringen när sändningen startar). -
Den svenska VM-truppen i orientering presenteras inte förrän på onsdag, men att världscupledaren Martin Regborn får en plats är förstås givet (frågetecknet är vilka distanser han kommer att få springa, han är ju i praktiken aktuell för samtliga fem), och i går fick han dessutom en av två svenska herrplatser till world games som förbundskapten Håkan Carlsson hade att fördela. Jag pratade med Regborn i egenskap av banläggare i sprint-SM i går (läs den pluslåsta artikeln det renderade i här, och läs också om Lilian Forsgrens förhoppningar inför helgen här), och passade givetvis på att höra hur han ser på att springa två mästerskap under samma månad (orienterings-VM 30 juni–8 juli, orienteringen i world games 25–27 juli).
– Det är ett ganska snällt program ändå. Det är 2,5 veckor emellan och det ska inte vara några problem att hinna ladda om och ha bra form på båda, säger Regborn till Konditionsbloggen.
I world games är det tre distanser på tre dagar, blir det tufft, då?
– Jag tänker att det blir samma för alla. Man kör allt man har på alla lopp, det kommer alla att göra.
Hur värderar du world games, är det snäppet under VM och EM vad gäller prestige?
– Ja, world games är mer en möjlighet att visa upp orienteringen. Det är svårt att värdera sportsligt. Men det blir givetvis full insats från min sida. Och det är speciellt att få åka dit, det är bara vart fjärde år, det är få löpare som får springa och ganska exklusivt, och det är ju så nära ett OS som vi kommer.
Finns det en chans att orienteringen kommer med i OS i framtiden?
– Internationella orienteringsförbundet har ju det som vision, men jag har dålig koll på förutsättningarna.
Vad händer fram till VM?
– Nu är det mesta av jobbet gjort, nu handlar det mer om formtoppning.Missa förresten inte Regborns egen blogg om VM-testerna i Estland och världscuppremiären i Finland!
-
När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.
I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.
I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).
Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.
Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.
Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.
Konditionsbloggen 