Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone. Efter att podden spelades in har Björn gjort ett Åstadslopp som han inte alls var nöjd med, och beslutat sig för att lägga ned säsongen. Han berättar om beslutet på sin blogg: ”Efter all den tid och energi jag lägger ner på detta förväntar jag mig mer. Jag kräver mer glädje och bättre prestationer för att det ska vara värt det. Håller man på med prestationsinriktad träning så tycker jag att man ska kunna förvänta sig att prestationen förbättras. Inte att man går bakåt.”

Efter nämnda Åstadsloppet är det dags att ta en närmare titt på sammandraget i långloppscupen, där fyra lopp nu återstår:
** Wadköpingslöpet: Ett tio kilometer långt traillopp på stigarna runt Karlslundsspåret (två varv på en femkilometersbana). Avgörs söndagen den 22 oktober.
** Långa terräng-DM: Avgörs i år vid Kvarntorpshögen, över tre varv på en 3,3 kilometer lång slinga som hela tiden går upp och ned. Eftersom det är en DM-tävling delas extra poäng ut i cupen: 8-1 poäng före ettan-åttan i stället för normala 6-1 poäng för ettan-sexan. Avgörs lördagen den 28 oktober.
** Kilsbergsleden: Klassisk terränglopp på längsta slingan i Karlslundsspåret, alltså 14,7 kilometer långt. Avgörs lördagen den 4 november.
** Lucialoppet: Millopp på asfalt och grusväg (och somliga år på snö och is) med start och mål vid idrottsplatsen i Vretstorp. Avgörs den 9 december. Långloppscupens prisutdelning sker på fikat efteråt.
I damklassen har fyra löpare teoretisk möjlighet att ta hem cupen: Petra Hanaeus på 56 poäng, Marie Dasler på 50, regerande mästaren Erica Lech på 43 och Liduina van Sitteren på 39. De två förstnämnda har sprungit många tävlingar, medan de två sistnämnda tävlat mer sparsamt men har många toppresultat. Eftersom man i slutändan bara får räkna sina tio bästa resultat gör det att det blir lite knepigt att räkna på scenarion. Det enklaste är att tänka att alla fyra kommer springa de fyra tävlingarna som är kvar, och därmed räkna på deras sex bästa resultat hittills (men Hanaeus och Dasler kan naturligtvis inte hamna lägre än 56 respektive 50 poäng i slutändan, men de kan heller inte förbättra sig på samma sätt som Lech och van Sitteren kan). Räkna på sex bästa tävlingarna har både Lech och van Sitteren 39 poäng vardera, Hanaeus 36 och Dasler 34. Med 26 poäng kvar att tävla om betyder det alltså att Hanaeus, som redan har 56 poäng aldrig kan nå mer än 62 (hon kan tjäna tre i DM, i de andra får hon bara en extra poäng om hon vinner) medan van Sitteren får tillgodoräkna sig varenda poäng hon tjänar in och de 17 hon behöver för ledning kan till exempel komma genom seger i DM, och en andra- och en tredjeplats från två andra tävlingar.
Det krävs för att vinna:
Hanaeus: Är trots att hon leder beroende av de andra löparna. Enda sättet hon har allt i egna händer är om hon vinner alla fyra tävlingarna som är kvar – en seger och tre andraplatser räcker för att Lech eller van Sitteren ska ta sig förbi.
Dasler: Är ännu lite mer beroende av andras resultat. Även om hon skulle vinna de fyra deltävlingarna som är kvar kan hon maximalt nå 60 poäng, och fyra andraplatser skulle ge Lech eller van Sitteren 61. För att ta sig förbi Hanaeus krävs två segrar och en andraplats på de tre sista deltävlingarna (varav en måste komma i DM) samtidigt som Hanaeus inte är topp tre i DM eller vinner någon av de andra tävlingarna.
Lech: Om Hanaeus inte är topp tre i DM, eller vinner någon av de andra tävlingarna, så räcker det för Lech att ta en andra- och två tredjeplatser i de mindre deltävlingarna eller en seger i DM och en fjärde- och en femteplats i två av de andra tävlingarna.
van Sitteren: Om Hanaeus inte är topp tre i DM, eller vinner någon av de andra tävlingarna, så räcker det för van Sitteren att ta två segrar och en andraplats i de mindre deltävlingarna eller en seger i DM och en andra- och en tredjeplats i två av de andra tävlingarna.
I herrklassen finns tre löpare som kan vinna: Regerande mästaren Per Arvidsson på 54 poäng, Simon Karlsson på 53 och Mattias Nätterlund på 43. Kollar man på deras sex bästa tävlingar så långt har Arvidsson 40 poäng, Karlsson 35 och Nätterlund 31. Med 26 poäng kvar på linjen kan Karlsson alltså maximalt nå 61 och Nätterlund 57.
Det krävs för att vinna:
Arvidsson: Det räcker med att han vinner långa terräng-DM, då kan ingen av de andra komma ikapp även om han inte ens springer några fler tävlingar. Men först väntar ju Wadköpingslöpet, och vinner Arvidsson där samtidigt som Karlsson inte tar poäng så är Karlssons enda kvarvarande hopp att han vinner alla de tre kvarvarande tävlingarna samtidigt som Arvidsson inte blir topp två (eller topp fyra i DM).
Karlsson: Är bara en poäng bakom Arvidsson och har lika många segrar. Vinner han Wadköpingslöpet samtidigt som Arvidsson inte tar poäng där så kommer han vara i ledningen med två poäng och ha fler segrar. Men även om Karlsson vinner allt som är kvar och når maximala 61 poäng så räcker det att Arvidsson är tvåa på DM och i ytterligare en tävling för att han ändå ska vinna.
Nätterlund: Säg att han vinner långa terräng-DM, där han är stark. I sådana fall krävs ändå att han vinner ytterligare två av de tre andra tävlingarna, alternativt att han vinner en av dem och är tvåa i de två andra. Och i sådana fall får Arvidsson inte ta en enda poäng till (topp åtta i DM eller topp sex i någon av de andra tävlingarna, vilket han garanterat kommer vara om han ställer upp).
Mina tips? Att de regerande mästarna, Lech och Arvidsson, reder ut det i slutändan. Det har rutinen, farten och motivationen.
Mest spännande att följa under året har föreningstävlingen varit, där Örebro AIK vunnit samtliga upplagor sedan 2011. Start började året med att nolla i Nora marathon och tappa ytterligare över 100 poäng över Startmilen och Örebro AIK halvmaraton – men sedan började de långsamt jobba sig ikapp och förbi, och genom att komma med många och starka lag till Stripastafetten och Spartacusstafetten var klubben ikapp och förbi. Men via ett massivt deltagande i Åstadsloppet i lördags plockade Örebro AIK inte bara in de 59 poäng som Start ledde med, utan gick också ifrån med 113 poäng. Långa terräng-DM kommer bli avgörande för om Start ska kunna hålla kampen vid liv hela vägen (inte bara för att DM ger bonuspoäng i den individuella klasserna, utan också för att lagtävlingen i terrängloppen också ger poäng). Ska man generalisera lite så har Start fler löpare som är runt och springer alla lopp medan Örebro AIK har fler medlemmar som kan mobiliseras när det behövs (och många motionärer i Örebro, som bara springer Åstadsloppet och kanske någon annan tävling per år, springer ofta för ÖAIK). Även här tippar jag att regerande mästaren vinner igen.