I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Filip Dahlgren som gäst. Vi snackar en del om Örebroorienterarens genombrott med SM-guldet 2013 och tiondeplatsen på VM 2014 och om de tio skadefyllda år som följt efter det, men också en hel del om Tiomila i helgen och framför allt om stortävlingarna i Kilsbergen nästa helg (som Dahlgren inte får springa eftersom han har lokalkännedom utan i stället är med och arrangerar). Jag ska dock be om ursäkt för att jag lyckades förväxla helgerna och att jag i podden säger att Kilsbergstävlingarna går den här veckan och Tiomila nästa, ett totalt hjärnsläpp från min sida. Podden finns där poddar finns, som på Spotify eller i podcastappen på Iphone.

Nu har Tisarens damlag till Tiomila släppts, Och det är till hälften samma lag som sprang hem en elfteplats, nio sekunder från topp tio (men 17 minuter från segern/elva minuter från pallen) i Skellefteå i fjol. Sedan dess har ju damstafetten utökats från fem till sex sträckor och fått två som går i mörker (tidigare har damstafetten gått helt och hållet i dagsljus). De två får rutinerade Lilian Forsgren (som i fjol saknades eftersom hon då var alldeles nybliven mamma) och Anna Hallmén (som då sprang förstasträckan i andralaget och faktiskt växlade ett par minuter före Ellinor Tjernlund i förstalaget, som bommade fem minuter före första mellantiden) ta hand om. Lovisa Persson, som sprang upp laget från 23:e till 17:e plats på näst sista sträckan i fjol, får ta hand om omstarten, jaktstarten, den raka sträckan ”långa dagen” på morgonkvisten på söndagen och följs av nyförvärvet, junioren Ella Laine. Andrea Svensson, som var i kanonslag i fjol och jagade upp laget från 17:e till elfte som ankare i Skellefteå, flyttas efter vinterns sjukdomsbekymmer från sistasträckan till näst sista medan i dag världscuputtagna (se mer nedan) Josefin Tjernlund byter ”långa dagen”, där hon i fjol sprang om 28 lag, mot ankarsträckan där hon lär möta några av världens absolut vassaste, inklusive Tove Alexandersson.
Ut ur laget försvinner Ellinor Tjernlund (som är gravid) och Linnea Claesdotter (som jag inte riktigt har koll på vad hon gör i år). I andralaget, som brukar slåss om att vara näst bästa länslag, springer Rebecka Nylin, Elisabeth Ahlgren, Johanna Henriksson, Nina Hallor och Alice Johansson.
Inklusive elfteplatsen förra året har Tisaren varit topp 18 i Tiomila alla år sedan 2012 (inklusive pallplatser 2012 och 2013) med undantag för 23:e-platsen i Ånnaboda 2022.

Ja, på torsdagen kom alltså uttagningen till de två första världscuphelgerna i orientering, som båda bjuder på individuell sprint och knockoutsprint som en uppladdning inför sommarens sprint-VM – i Schweiz 25-26 maj och i Italien 1-2 juni. Precis som jag antog här på bloggen efter uttagningstävlingarna i Stockholm i helgen så får Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Josefin Tjernlund varsin plats till de fyra tävlingsdagarna, medan Oskar Andrén hamnade precis på fel sida strecket. Sverige har åtta herrplatser per tävlingsdag, och Andrén rankas av förbundskapten Kalle Dalin som elva i individuell sprint, och därför blir han tredjehandsreserv bakom Axel Elmblad (förstereserv fram till avresan, sedan andrereserv) och Axel Granqvist (andrereserv fram till avresan, men eftersom ha nändå är på plats och uttagen till knockouttävlingarna så blir han förstereserv om någon tvingas kasta in handduken på plats).
Så för att Andrén ska få springa måste alltså minst tre av Gustafsson, Regborn, Elmblad, Granqvist, Max-Peter Bejmer, Gustav Bergman, August Mollén, Gustav Runefors, Emil Svensk och Isac von Krusenstierna tvingas lämna återbud. Osannolikt? Måhända, men inte otänkbart, på EM i fjol var det stort manfall.
I världscuppremiären i Olten går knockouten på lördagen och individuella sprinten på söndagen, i Genova helgen därpå är det omvänt.

Tävlingen som Emilia Fahlin kör i morgon, fredag, La classique Morbihan är 115 kilometer lång och har start och mål i Josselin i Bretagne, i norra Frankrike. efter ett längre varv på runt nio mil avslutas tävlingen med fyra varv på en drygt fem kilometer lång slinga i utkanten av staden, och varningen och målet är beläget på toppen av en 900 meter lång backe med 46 höjdmeter (drygt fem procent i snitt). Det kan bli utslagsgivande.
I ett pressmeddelande säger sportdirektören Franck Renimel att laget komme köra för australiska Michaela Drummond, efter att hon visade vinnartakter i Région Pays de la Loire Tour (Arkea-B&B hotels enda seger i år).
Fahlin är ändå lagets högst rankade i tävlingen, 16:e av alla i startlistan. Klart bästa cyklisten i startlistan är italienskan Silvia Persico (UAE Team ADQ), just nu 16:e på världsrankningen (ingen annan på topp 30 kommer till start). Att hon eller någon från de två andra världstourlagen på plats, Cartizit-WNT (med Marta Lach och Kathrin Schweinbergerger) och FDJ-Suez (med Loes Adegeest och Léa Curinier) tar hand om segern känns rimligt.
Tävlingen tv-sänds, mig veterligt, ingenstans – vilket är typ första gången i år för en tävling som Fahlin kör. Det har gått framåt rejält på den fronten senaste åren.