Wedin vann i Sverigecupen, Lysell med historisk svensk framgång i debuten (så här ser snåriga vägen mot OS ut), Hallor femma i Försvarsmaktsvasan och Frih säsongsdebuterade

Linus Wedin, 18, från Garphyttan slog i dag till med något så ovanligt för en länsbo som en seger i Sverigecupen i längdskidor. Jag kan inte hitta något motsvarande sedan Filip Danielsson vann en 2,5 kilometer lång prolog i H20-klassen i Sverigecupfinalen i mars 2015, alltså för nästan tio år sedan (karlskogingarna Simon Nilsson och Ludvig Berg har två respektive en andraplats i Sverigecupen, men inga segrar). Wedin tog sin vinst i den yngre juniorklassen, H18, i 15-kilometersloppet som avslutade Sverigecuptävlingarna i Bollnäs i dag, och han gjorde det i överlägsen stil: Han hade över 20 sekunder ned till tvåan Edvin Skytt, Falun, och över 50 till fjärdeplacerade Viktor Kullman, och bara sju av 88 startande konkurrenter var inom två minuters marginal.
– Det var en överraskning. Planen var att gå ut hårt, och det gjorde jag, sa Linus i intervjun i NA:s sändning efter segern, där han också fick frågan om hur han trivdes i de tunga förhållandena:
– Jag tror det är bra för mig, det är skönt.
Granbergsdals Axel Lindblad gjorde också sitt bästa lopp i karriären, som 27:a, knappt 4,5 minuter bakom i samma klass. Karlskogingen Ellen Berg blev 19:e i D20. Hennes storebror Ludvig Berg gjorde sin första tävling för året (mig veterligen) i gårdagens stafett där han körde en sträcka för Rehns BK. Vi får se om det blir mer tävlande framåt för honom.
Fotnot: Det är bara nio år sedan Garphyttan vann senaste JSM-guldet i längdskidor, i stafett. Texten ovan avser individuella tävlingar.

Det blev en liten succé, åtminstone för att vara debut, för Jerker Lysell i mixstafetten ihop med Tove Alexandersson i världscupen i skidalpinism (skimo) i blivande OS-backen i Bormio i dag.
De började dagen med att ta sig vidare till A-finalen som tolfte och sista lag från kvalet (som avgjordes över en sträcka för respektive åkare) och blev slog sedan tre av lagen de hade före sig i kvalet när de blev nia i finalen som kördes över ordinarie distans, två varv per person.
Varje sträcka börjar med en uppförskörning där åkarna har stighudar under skidorna som sedan tas av för en första utförskörning. Därefter tas nya stighudar på för en ny uppförskörning som avslutas med ett parti där skidorna måste tas av och åkarna springer upp den sista biten, i pjäxorna. Sedan bär det utför igen, ned till växlingsområdet, där ett tredje par stighudar ska tas på för de sista meterna till växlingen (det slipper avslutaren dock inför målgång).
Tove stack direkt och ledde som mest med 17 sekunder efter första uppförskörningen, men sedan blev det smärtsamt tydligt att Tove och Jerker har en del att jobba på vad gäller tekniken i alla byten. Där tappades mycket tid och Tove skickade ut Jerker som fyra. Jerker tappade sex placeringar på sin första sträcka och växlade som tia, men efter att Tove jobbat upp laget igen lyckades Jerker ta dem i mål som nia. Ett historiskt resultat för Sverige som aldrig tidigare varit i A-final i en världscupstafett (Tove var 31:a ihop med Malte Lessing i Boi Taull i början av februari och 34:a ihop med Max Österberg i Andorra i januari).
Jag pratade med Jerker efteråt, för en artikel ni kan läsa här.
Kvalreglerna till OS är snåriga, men som jag förstått det tas de 18 lagen ut så här:
A) Italien har en friplats som arrangör.
B) De två därutöver bästa lagen på VM nästa måndag (den 3 mars) får platser.
C) Har inte Amerika, Asien eller Oceanien några platser så långt kommer de högst rankade länderna därifrån, enligt OS-kvalrankningen, få varsin plats (och det är högst troligt att det blir så, och att det blir USA eller Kanada, Kina respektive Australien).
D) Sedan fylls det på med upp till tolv lag från OS-kvalrankningen (vilket just nu skulle innebära att Spanien, Schweiz, Frankrike, Österrike, Tyskland, Norge, Polen och Slovakien skulle få platser, förutsatt att två av dem går in under kriterium B ovan).
E) Därefter fylls det på med individuella tolv idrottare till den individuella sprinten, och de kan komma från vilka nationer som helst (men det får inte, inräknat de som blivit uttagna i A–D bli mer än två herrar och två damer per nation). De hämtas först från VM (två damer, två herrar) och från den individuella OS-kvalrankningen (fyra damer, fyra herrar).
Skulle någon nation få ihop både en dam och en herr genom E-kriteriet får de ställa upp i stafetten också (oavsett om den nationen redan har ett lag), men Jerker har som nybörjare förstås ingen chans att nå så högt, så hans och Toves chans till stafettstart på OS nästa år är att klättra på OS-kvalrankningen, och det är faktiskt bara tio poäng upp till Slovakien som besegrades i dagens stafett (ja, Jerker och Tove tog faktiskt in exakt tio poäng i dag).
VM-stafetten – dit laget inte är uttaget ännu, men det lär bli Tove och Jerker eller Petter Engdahl – körs alltså som första distans på världsmästerskapet i schweiziska Morgins nästa vecka. Den tävlingen räknas också in i OS-kvalrankningen liksom stafetterna i italienska Val Martello (22 mars) och schweiziska Villars-sur-Ollon (25 april) samt eventuella världscupstafetter nästa säsong som hinner hållas före den 21 december (det är inte säkert att det blir någon alls).
Det blir väldigt spännande att fortsätta följa kampen för en OS-plats.
För den som vill se dagens tävling finns den på Youtube här.

Öppet spår är per se ingen tävling, men i samband avgörs Försvarsmaktsvasan, som inom just försvaret är en prestigefylld tävling, och där Anton Hallor från Hallsberg, som i de här sammanhangen representerar Norrbottens flygflottilj F21, vann i fjol och var tvåa 2023. I år fick han nöja sig med en femteplats, 18 minuter bakom segrande Sebastian Jansson Saadio från Transtrand. 5.04.14 gjorde dessutom Hallor till dagens åttonde snabbaste åkare totalt.
”Orimligt nöjd med dagen. Har med stolthet ägnat vintern åt blöjbyten och nattjourer, så glad att kroppen ställde upp trots halvera förberedelser”, skriver Hallor på Instagram.
Ola Backlund, som bor i Garphytten men representerar Berber IS, var näst bästa länsåkare med 5.38.01 i rätt grisiga förhållanden. Örebroaren Stina Odencrants, 33, var snabbast av länsåkarna på damsidan med 6.43.24, och därmed 24:e snabbaste av alla kvinnor på söndagen, en timme bakom Sara Karlsson från Gnosjö som var värst av alla.
I Ungdomsvasan fick man i år gå ned i tolvårsklassen för att hitta en länsåkare på topp tio. Där blev Karlslunds August Kihlberg sexa efter en spurtstrid med tre andra om femteplatsen, tre minuter bakom segrande Lykke Eriksson, Tranemo IF.

Askersunds collegelöpare Klara Frih fick äntligen göra säsongsdebut på sin huvuddistans, 800 meter, inomhus i USA, men någon höjdare blev inte loppet. Hon gick som mål som trea i sitt heat och 15:e totalt (av 27) på 2.16,06 (hon sprang tre sekunder snabbare än så för fem år sedan) i collegekonferensen Mountain Pacifics inomhusmästerskap i friidrott i Spokane, Washington, som hemmalöparen Rosemary Longisa vann på 2.10,28. Frih sprang också den udda stafettvarianten distance medley relay där hon tog hand om den 1 200 meter långa förstasträckan (de andra sträckorna är 400, 800 respektive 1 600 meter långa för totalt 4 000 meter) i St Mary’s college-lag som blev sjua, 24 sekunder bakom segrande Washington State.