Äntligen lite glada nyheter mitt i träsket av inställda tävlingar: Arrangörerna bakom Ullmax trailtour kommer förvisso inte arrangera någon tour i år, men det blir både Dovra trail och Talludden trail. Det skriver de på hemsidan. Alltså dubbelt så bra som jag hade trott efter att ha pratat med tävlingsledaren Fredrik Backéus i fjol (då lät det som att det bara skulle bli Dovra). Trailtouren har, under de två åren den funnits, bestått av tre tävlingar – men något Örebro crazy trail blir det inte 2021. I fjol flyttades alla tävlingarna, på grund av corona, till hösten – och något liknande i år. Några datum är ännu inte spikade, utan är beroende av när restriktionerna lättar. ”Någon gång innan semestern eller under hösten”, står det på hemsidan.
Dovra trail är ett 18 kilometer långt lopp som startar nere i Östansjö och går upp och genom (åt båda hållen) vackra Dovradalen. Talludden trailrun är millångt och går mestadels på Snårsjöleden, runt Snårsjön, och har start och mål vid Tisaren, strax utanför Åsbro.
Att det inte blir någon cup i år innebär att Noras Kristalina Smårs (mer känd som den med snabbast totaltiden någonsin i En svensk klassiker) och Karlslunds Jimmy Axelsson (kanske mer känd som topp 100 i Vasaloppet i år) får sitta kvar på tronen som regerande mästare, kanske för alltid. Axelsson vann också den första upplagan, 2019, medan OK Milans Jessica Korkeakoski vann damklassen den gången.
Kategori: Okategoriserade
-
-
Dagens delomgång i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, men i helgen med möjlighet att välja om man ville springa i ljus eller mörker), som avgjordes i mycket krävande terräng ovanför Klockhammar (i terrängen runt Rusakulan), ställde nya krav på mig som försöker göra någon sorts sammanställning. Det publicerades nämligen (i varje fall inte ännu) regelrätt resultatlista, utan alla som ville laddade upp sina gps-filer i analysverktyget Livelox, och så var det bra med det (vilket naturligtvis inte är några konstigheter när det bara är en träningstävling, men de sex första delomgångarna bjöds det ju på fina listor). Problemet är dels att jag inte tror att alla resultat kommit in (i sådana fall störtdök antalet deltagare plötsligt) och dessutom har alla inte startat och (framför allt) stannat sina pulsklockor vid start och mål, vilket gör att man får räkna manuellt på tiderna (och en sådan som Nelly Mårtensson på damernas mellanbana bommade sista kontrollen, vilket man fick kolla ganska nära för att notera). Nå, jag tror att jag sorterade ut det hela och att Järlas Erik Berzell (som bor, eller i varje fall bott, i Hallsberg) var snabbast på långa banan trots att han är fyra i resultatlistan (jag ber om ursäkt för eventuella felräkningar). Orions Anton Johansson (som är sambo med Ellinor Tjernlund i Örebro) blev med samma uträkning tvåa i dag och säkrade hur som helst segern i sammandraget närmast före Simone Niggli, som inte lämnat in något resultat i dag. Bästa dam blev i stället Ellinor, 13 sekunder före systern Josefin Tjernlund och drygt fem minuter före klubbkompisen och landslagslöparen Lilian Forsgren (som jag var ute i Klockhammar och träffade för ett reportage ni kan läsa på tisdag).
Karin Lindgren tog hem mellanbanan, men Lovisa Gustafsson, som bara var åtta sekunder bakom, säkrade ändå ”totalsegern” närmast före Sofie Bodin som var trea, distanserad med knappt fem minuter.
Och anledningen till att det inte räknades några riktiga resultat eller totallistor i år var att regeringen infört totalförbud mot tävlingar för alla under elitnivå, därför har tävlingarna fått genomföras som träningstävlingar, utan sammandrag (mer än på denna blogg). Återstår att se om det ändå görs några mer ordentliga listor från finalen, och om jag i sådana fall får anledning till att uppdatera listorna nedan.
Ullmax vinterserie, preliminär slutställning 2021. Uträkning: Jonas Brännmyr I dag avgjordes också tredje och sista mountainbiketävlingen (Alanya avocado mtb cup) i turkiska Alanaya för den här gången, en nivå upp jämfört med de två tidigare tävlingarna (den här på UCI 1-nivå). Örebroaren Axel Lindh slutade på 20:e plats, drygt sju minuter bakom franska Victor Koretzky som precis som de två tidigare dagarna vann närmast före polska Bartlomiej Wawak.
”Kom ut risigt i starten och fick springa delar av första varvet i lång, långsam kö. Framme vid första langningzonen var jag redan dryga minuten efter täten och vid varvning ut på andra varvet klev Turkiska mästaren, som jag körde med, av för han ansåg sig vara för långt bak för att fortsätta. Jag gnetade vidare utan att hitta nåt särskilt gott flyt”, berättar Lindh på instagram.Karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson avslutade säsongen, där hon varit ensam skidorienterare från länet, med en tolfteplats på långdistans-SM i Alfta.
-
Misströstar ni? Mja, men det finns åtminstone en konditionsidrottare i länet som tävlar i helgen. Mountainbikecyklisten Axel Lindh, 27, som förvisso inte tävlar för någon Örebroklubb (han tävlar – tävlade i alla fall i fjol – för Team Ormsalva), men bor i varje fall i stan. Och han, som den här tiden på året brukar vara på Cypern och köra ihop med vapendragaren Matthias Wengelin (som den här gången är kvar hemma i Örebro och trampar Zwift) är nere i turkiska Antalya och tävlar. I torsdags blev Lindh 19:e i Karaburun mtb cup, en täving på UCI 2-nivå med starkt startfält där franske OS-deltagaren (och trefaldige stafettvärldsmästaren) Victor Koretzky vann en spurt mot polacken Bartlomiej Wawak (Lindh var knappt sex minuter bakom dem i mål, två bakom brorsan Vilgot Lindh, som däremot inte har någon anknytning till Örebro – avstånden framåt blev stora eftersom Lindh fastnade bakom en stor krasch). Och i dag blev han 13:e, drygt fyra minuter bakom Koretzky som vann igen (men nu bara knappa minuten bakom Vigot) i en UCI 2-tävling med namnet Justiniano hotel mtb cup. I morgon avslutas veckosluttets tävlingar i Alanya med en tävling på snäppet högre nivå, UCI 1, under namnet Alanyca avocado mtb cup.
Precis om i medeldistansen förra helgen slutade Karlskogabördiga Åsa Zetterberg-Eriksson tia (återigen som enda representant för länet) när sprintdistansen avgjordes i skidorienterings-SM i Alfta. I morgon avslutas skido-säsongen med långdistans-SM som också är 13:e och sista deltävlingen i Sverigecupen.
-
När jag skrev om avslutningen på skidsäsongen i går glömde jag ju ett långlopp – finska Ylläs–Levi som skulle gå mellan de båda svenska och norska Reistadløpet (som inte lär bli av på grund av de norska restriktionerna). Nå, i dag blev även Ylläs–Levi-loppets elitdel inställd (sedan tidigare var motionstävlingen inställd) och precis som Birkebeinerrennet flyttat till Södra Årefjällen där sedan tidigare Årefjällsloppet körs varje år. Ylläs–Levi är normalt 67 kilometer långt, och ersättningstävlingen – som fått namn efter en samby och kommer heta Tåssåsen
criterium 64 – blir nästan lika långt, 64 kilometer. Kriterium är ju cykelslang för varvlopp, men det här loppet består faktiskt bara av två varv, 32 kilometer var. Start och mål i Vålådalen och nästan helt platt, bara en rejäl backe (cirka 100 höjdmeter) per varv. Det känns nog bra för åkarna, eftersom tävlingen kommer äga rum dagen efter Vålådalsrennet som är betydligt mer kuperat. Den tävlingen försöker efterlikna Birkebeinerrennets banprofil med en tung klättring på första halvan och en lättåkt andra halva genom att först avverka två varv på ett 15-kilometersvarv med en 300-metersstigning och sedan gå ut på ett längre, flackare varv över 24 kilometer för totalt 54. Start och mål även där i Vålådalen.
De två loppen avgörs lördag–söndag nästa helg. Lördagen därpå körs sedan den ordinarie tävlingen i Vålådalen – Årefjällsloppet. Den har för året förlängts till 100 kilometer, och blir därmed den första tävlingen i långloppsvärldscupen ski classics historia som är längre än Vasaloppet. Det är runt 400 meter mellan högsta och lägsta punkten och några långa, sega klättringar, men sista 35 kilometer är tämligen platta (och där tappar man hundratalet höjdmeter).
Alla tre tävlingarna är förstås bara öppna för eliten – sådana som kör för lag i ski classics plus de som klarar speciella kvalkriterier, förmodligen stipulerade fis-poäng.
Det återstår att se om några länsåkare kommer till start, men Maria Gräfnings och Bob Impola har ju åkt rubbet i långloppsvärldscupen i år (mja, Gräfnings har varit anmäld till allt men stod över start i den vrålkalla premiären i La diagonela), så det är troligt att de kör även nu. -
Vad händer med resten av skidsäsongen? En klart befogad fråga. Det var ju bara VM-åkare som blev uttagna till den rekordtidiga (?!) världscupavslutningen i schweiziska Engadin i helgen, så Axel Ekströms debutseger i Sverigecupen senast tjänade inget till ur den bemärkelsen (hade Ekström blivit uttagen till VM hade han nog för övrigt haft hyfsade möjligheter att få köra både det ena och det andra, med tanke på att Calle Halfvarssons tidiga avhopp – i stafetten hade ju Sverige till exempel två sprintåkare på de klassiska sträckorna), och häromdagen meddelades att finalen i Sverigecupen, som skulle körts i Gällivare nästa helg, ställs in. Ekström och Filip Danielsson är tolva och 17:e i cupen, mycket beroende på att de missat eller nollat i fyra tävlingar var. Nu ser det ändå ut som om det ska kunna arrangeras någon typ av finaltävlingar i Falun 27–28 mars. Därefter återstår SM i de tre distanser som inte avgjordes i Borås: Stafett, sprintstafett och 30/50 kilometer (som körs med intervallstart i SM). De avgörs 8, 9 respektive 11 april, uppe i Kalix.
Ungdoms- och veteran-SM skulle ha avgjorts den här veckan, i Högbo respektive Skövde, men eftersom bara elit just nu får tävla är båda inställda.
På långloppssidan återstår Vålådalsrennet (ett nytt 54-kilometerslopp som ersatt inställda Birkebeinerrennet) och Årefjällsloppet (som även det startar i Vålådalen och i år förlängts till 100 kilometer) avgörs 20 respektive 27 mars, och därefter är det planerat med final i Norge den 10 april. Men med tanke på att alla andra skidtävlingar i Norge blivit inställda i vinter lär även Reistadløpet bli det.
Nordenskiöldsloppet, världens längsta skidtävling – över 22 mil med start och mål i Jokkmokk – gör som Vasaloppet och arrangerar dels en elittävling, dels en motionsvariant där man kör för sig själv. Tävlingen avgörs i år redan den 27 mars, och bland de 99 anmälda finns hela sju från Karlslund. Oklart dock om någon mer än Olivia Hansson räknas som elit. -
Efter Vårrusets besked häromdagen om att årets 20 tävlingar, i Örebro och på 19 andra orter, blir någon sorts virtuell tävling via app men ändå med medalj, goodiebox och picknickkorg (till lagen) ringde jag upp KFUM Örebro och kollade läget, för en text ni kan läsa här. Klart är att Gubbracet – KFUM:s egna tävling som löps på samma bana som Vårruset men kvällen före (i år 5 respektive 6 maj) och riktar sig till den andra halvan av befolkningen – helt ställs in för andra året i rad. Vårruset kommer, som det ser ut, inte att bli någon tävling i ordets rätta bemärkelse, och ingen segrare kommer att koras. Däremot kommer man att kunna skicka in sin tid via den där appen. Det kommer att finnas tre olika femkilometersbanor markerade, men det är inte säkert att den ”riktiga” Vårruset-banan i Örebro kommer vara en av dem (den är ju rätt tråkig att springa en vanlig dag, utan publik), och det är inte ens säkert att alla tre kommer vara i Örebro (det kan lika gärna bli en bana i Kumla eller Nora, hälsar arrangören). Man kan också springa precis vart man vill, och man har hela veckan på sig istället för en specifik dag.
Det har ju länge pratats om att det kan vara lättnader för motionslopp på gång, men just nu råder totalt tävlingsförbud för alla idrottare som inte klassas som elit i Sverige. Därmed lär fler inställda tävlingar följa. I löpning är hittills Nora marathon, Munkastigen trailrun och Gubbracet inställda, Startmilen uppskjuten och Varvetmilen och Vårruset förändrade till virtuella varianter.Ullmax vinterserie, även känd som Nattcupen, har i år ställt om och klassas som träningstävling – med betoning på träning – och kan därmed alltjämt genomföras. Inför finalen, som ska avgöras i KFUM Örebros regi i 2017 års SM-terräng i Klockhammar till helgen, har arrangörerna nu ställt om från en dag (söndag) till tre. Det blir fri starttid mellan fredag 19.00 och midnatt mot måndag, och alla får skriva ut sin egen karta på förhand. De allra bästa inbjuds att starta mellan nio och elva på söndag förmiddag, vilket var den ursprungliga starttiden.
-
Förra veckan uppmärksammade en bloggläsare mig på något jag helt missat när jag rapporterat från vinterns alla deltävlingar i Sverigecupen i e-cykling – att Finnkampsmeriterade långdistanslöparen Karin Forsberg från Örebro, som jag gjorde ett stort reportage om när hon för 2,5 år sedan ”gjorde comeback efter åtta år, tre barn och tre stressfrakturer”, börjat med Zwift och gjort grymma resultat. För två veckor sedan tog hon sin första seger, och dessförinnan hade hon två tredjeplatser. Det ger en andraplats i sammandraget inför sista tävlingen på måndag, även om det är tajt bakåt (och omöjligt att komma ikapp redan klara totalsegraren Marlene Bjärehed). I gårdagens deltävling blev Forsberg elva (det var hennes näst sämsta resultat på hela vintern), knappt två sekunder bakom segrande Jessica Edqvist.
På herrsidan tog mountainbikestjärnan Matthias Wengelin, från Örebro, sin klart bästa placering hittills när han blev fyra (tidigare aldrig topp tio), en tiondel från pallen och fyra från segrande Martin Lindqvist. Stora vinnaren blev dock Samuel Brännlund som via en tredjeplats säkrade segern i sammandraget där Wengelin klättrade till elfte plats. Ahlsson-bröderna stod över den här veckan.Örebrocyklisterna hade sitt årsmöte i kväll, digitalt förstås, och valde Christer Bergmark, som till vardags är försäljningschef hos IT-konsultföretaget Kontract i Örebro, till ny ordförande efter avgående Andreas Lindmark. Det skriver klubben på sin hemsida. Örebrocyklisterna arrangerar ju bland annat Vänern runt och Hjälmaren runt, och har cyklister som Emilia Fahlin och Jonathan Ahlsson som medlemmar.
För övrigt blev det i dag klart att natt-SM i orientering inte tillåts arrangeras, ens som endast elittävling, trots att det senaste tiden bland annat gått att arrangera Vasaloppet, skid-SM och inomhus-SM i friidrott. Märkligt. Mästerskapet, som i fjol ställdes in helt, skulle ha arrangerats i Österåker den 16 april.
-
Nora marathon var första vårtävlingen som rök ur programmet på grund av de mot motionslopp alltjämt drakoniska coronarestriktionerna. Startmilen blir den andra. IF Starts traditionsenliga millopp, som blev helt inställt i fjol, skulle i år ha arrangerats den 10 april och varit den andra tävlingen i långloppscupens kalender (innan Nora marathon startades var Startmilen alltid premiär), men nu har arrangörerna beslutat att skjuta upp tävlingen: ”På grund av rådande situation med covid-19, så kan vi inte genomföra Startmilen under våren. Vi flyttar till hösten! Datum ej fastställt”, skriver de på sin hemsida.
Varvetmilen – seedningsloppet inför Göteborgsvarvet som vanligtvis kutas på en milbana på Väster och som i år skulle gått den 21 mars – ska köra någon ännu ej presenterad virtuell variant, och därefter är Rusakulan vertikal och Örebro AIK halvmaraton närmaste tävlingarna i kalendern. De har ännu inte fattat något beslut om att ställa in, men har heller inte öppnat anmälan vilket är ett tydligt tecken på osäkerheten. Detsamma gäller Kumla stadslopp som sedan följer.
Utanför långloppscupen (men i den nationella Pepppe trailruncup) är det nu klart att Munkastigen trailrun, ultratävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå, ställs in för andra året i rad, ”på grund av covid-19 och de restriktioner som gäller” som arrangörerna i Laxå OK skriver på sin hemsida. Tävlingen skulle gått den 24 april.
Det blir intressant att se hur våren utvecklar sig. Ett undantag för mindre tävlingar utomhus, typ i löpning, orientering, cykel och skidåkning, har ju verkat vara på gång – samtidigt är den tredje smittvågen på väg in medan vaccineringen går trögt.För övrigt har jag ännu inte fått tag i några resultatlistor från kvällens Sverigecup i e-cykling, den näst sista i årets tävlingsserie. Jag återkommer i morgon.
-
Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.
Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).
-
Emilia Fahlin fick ett nytt, tidigt formbesked när kroppen svarade precis som hon ville när hon jobbade för sina lagkompisar Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i världstourpremiären Strade Bianche, med start och mål i Siena, Toscana, Italien, på förmiddagen. Fahlin var med i täten och bevakade utbrytning och ledde duon till rätt positioner i klungan ända fram till de tre avslutande grusvägspartierna 25 kilometer före mål. Då gick Örebrocyklisten själv, ganska odramatiskt, omkull efter en stor masskrasch framför. Problemet var bara att hon redan hade kraschat betydligt värre, åtta mil tidigare. Den gången i full fart i en sväng efter en lätt utförsbacke på ett av grusvägspartierna, när en cyklist framför gick omkull och Fahlin reflexreagerade, fick sladd och flög av själv.
Om det berättade hon när jag ringde upp henne efteråt för den här artikeln (där hon berättar själv). Första prognosen var god, hon hade mest bara skrapsår; men det fanns ett ”men” eftersom hon hade smärta i ena knäet, efter en smäll. Nästa tävling är tio dagar bort, och hon kommer helt enkelt få avvakta och se hur knäet känns.
I täten blev det en dramatisk uppgörelse tolv cyklister tog sig igenom det sista gruspartiet tillsammans, bland dem Cavalli och Uttrup Ludwig. Cavalli var väldigt aktiv och provade ett eget ryck under de sistsa tolv kilometerna in mot målet, men det var Elisa Longo Borghini och Chantal van den Broek-Blaak som till slut kom loss. De hade runt 30 sekunder till gruppen bakom (Cavalli hade återigen kommit loss och fanns mittemellan) vid kilometermärket, där en mäktig men kort klättring börjar (12,4 procent över 500 meter). Där ställde Blaak, som inte hade gjort något jobb fram till backen, av Longo Borghini. Regerande världs- och olympiamästaren Anna van der Breggen tog tredjeplatsen medan Cecilie Uttrup Ludwig till synes gav bort fjärdeplatsen till Annemiek van Vleuten. Cavalli blev åtta och teamets franska talang Évita Muzic bästa U23:a på 20:e plats. Av svenskor blev Lotto Soudals Hanna Nilsson 33:a (i en stor, utdragen andragrupp 2,5–3 minuter bakom) och Team DSM:s Wilma Olausson 69:a.
Fahlin hade kraschat sönder cykeln redan i första vurpan, och i andra fick sig även reservcykeln en rejäl kyss, vilket gjorde att hon inte kunde använda sina två lägsta växlar (vilket hon fick erfara genom att kedjan hoppade in i hjulet ett par gånger). Hon valde ändå att fullfölja, och kom över linjen i Siena som 74:a, 11.17 bakom. Men det säger förstås ingenting om någonting.
Härnäst väntar belgiska Nokere Koerse för Fahlin , onsdagen den 17 mars.
Konditionsbloggen 