Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).