Sedan längdskidåkningens skiclassics, det jag här på bloggen brukar benämna som långloppsvärldscupen, drog igång vintern 2010/11 (dessförinnan sedan 1999, och faktiskt fortfarande även om ingen bryr sig om det, arrangerade internationella skidförbundet en officiell långloppscup) har den vuxit i princip varje säsong, liksom intresset för långlopp. Men utökning till årets säsong, som annonserades redan i maj, är något i hästväg. Touren växer från nio deltävlingar över åtta helger i sex länder (med två tävlingar efter Vasaloppet) till 13 deltävlingar över 13 helger i åtta länder och två världsdelar (med fyra tävlingar efter Vasaloppet).
De två enskilt största förändringarna är att norska Reistadløpet och finska Ylläs-Levi petas in i april, efter den tidigare finaltävlingen Årefjällsloppet, och att det kinesiska Vasaloppet (som startades och arrangeras av idrottsentreprenören Gåwert Wååg, från Kumla, och hans firma) blir första tävlingen någonsin utanför Europa (och man kan ju tänka sig att en hel del av de som flyger till Kina kommer passa på att köra hela kinesiska Tour de Ski, där det 50 kilometer långa Vasaloppet ingår som den tredje av fem etapper).
Men jag lär återkomma till det här på bloggen när det närmar sig. Den första och mest närstående förändringen slår nämligen igenom redan i helgen: Den premiärhelg som funnits de senaste åren med lagtempo i Livigno på fredag/lördag och La Sgambeda dagen efter delas i år upp på två helger, där lagtempot ersatts av en individuell ”prolog” över tio kilometer som i år förlagts till schweiziska Pontresina (den avgörs på söndag, och sedan följer La Sgambeda nästa lördag).
Av länsintresse finns i år främst två lag och namn att hålla koll på: Av det Örebrobaserade lag som gått under flera namn (som Sysarb/Oneway och Skistart.com/Bergslagen) finns inget kvar, men deras gamle teamchef Johan Kask är nu sportchef i Team Serneke, som knutit upp Skistart.coms tidigare åkare Martin Holmstrand som teamchef och plockat in Skistart.coms toppåkare Sara Lindborg – och dessutom värvat Kopparbergs Bob Impola, som körde i SK Bores långloppslag i fjol. Serneke kommer köra rubbet i vinter, inklusive det kinesiska Vasaloppet. Därtill finns Bobs storebror Bill Impola i Jörgen Brinks helt egna, nystartade lag Brink Ski Team. Bill kommer köra de två första deltävlingarna nu i december, men sedan är resten av säsongen avhängig hur det går med hans satsning mot den traditionella världscupen, berättade han när jag pratade med honom förra veckan.
Den svenska långloppscupen? Tja, den den består i år av fem deltävlingar där alla utom Wadköpingsloppet i Ånnaboda den 5 februari krockar med deltävlingar i skiclassics (även om många åkare under den yttersta elitnivån säkert drar till Orsa för Axa ski marathon istället för till Kina i början av januari).
Vad åkare som Kristina Roberto och Olivia Hansson kommer hitta på i vinter (mer än att Roberto är kvar i Karlslund och Hansson anslutit dit, liksom Maria och Kalle Gräfnings) har jag däremot sämre koll på. Men det lär utkristalliseras när snön lägger sig om det mest blir nationella eller även en del internationella långlopp för dem.
Kategori: Okategoriserade
-
-
Man vet att det är vinter … när Martin Regborn är anmäld både till 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen i Tybblelundshallen på lördagen och premiären i Löpex vinterserie i Filipshyttan på söndagen. VM-orienteraren från Örebro har, när kroppen är hel och så tillåter, en vana att träningstävla furiöst som en del i sin vinterträning, och tar givetvis chansen när det bjuds en dubbel på hemmaplan. Regborn sprang 2.41,82 i samma tävling i Tybblelundshallen förra året, men var med det faktiskt bara distriktstvåa under den inomhussäsongen då då 16-årige klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jonatan Gustafsson sprang drygt två sekunder snabbare i Inneserien (någon officiell genom tiderna-statistik på distansen hittar jag inte, vilket kan bero på att 1 000 meter ju är en rätt udda gren).
Även Gustafsson finns med i lördagens startlista, liksom Tomas Chaillou som nu får göra sin officiella debut i KFUM-dräkten efter försöket att anmäla sig för klubben redan i Kilsbergsleden (det var några dagar före övergångsdatumet).
Med i startlistan finns de flesta av KFUM:s unga spänannde namn som Jack Karlsson, Tobias Tranderyd, William Fransson, William Wickholm, Alexander Larsson, och Melker Forsberg (som även han debuterar för KFUM efter övergången från Glanshammar), liksom Thorens Wilhelm Bergentz (och hans mamma Erika på damsidan som annars har ganska tunn startlista) och IF Starts Heshlu Andemariam.
Löpex vinterserie bjuder i år, liksom i fjol, på åtta deltävlingar varav två före och sex efter nyår. Daniel Attås är regerande mästare och leder dessutom maratontabellen inför den 15:e upplagan som nu påbörjas. -
Jag har ju, ärligt talat, haft ett helt bedrövligt tävlingsår. Långt från mitt personliga mål i Örebro backyard ultra, oförklarligt usel i Bergslagsleden ultra och sjuk i Borås 6-timmars. Det gick långsamt för det mesta även i träning, trots att jag försökte ta i, snäppa upp, bli starkare och toppa form. Men … allt sket sig, helt enkelt. Och just nu går jag alltjämt runt med den där Boråsförkylningen och snörvlar och är hängig och trött.
Allt det där sammantaget gör att det känns ännu roligare att jag trots allt får ett pris för mina insatser 2016: För andra gången på tre år har jag nämligen utsetts som en av vinnarna i Degerforsklassikern. Det handlar om att under året genomföra minst fyra av fem grenar (i år fyra av fyra eftersom längdskidåkningen blev inställd), och jag har i tur och ordning orienterat, sprungit, simmat och cyklat, och sedan haft turen att bli dragen som en av fem vinnare som får motta pris på skyltsöndagen på Medborgarplatsen i Degerfors på söndag (tyvärr jobbar jag då, så jag får skicka föräldrarna att hämta priset). Jag fullföljde klassikern även 2013 (då fick jag en reflexväst som tröstpris för att jag inte vann i utlottningen) och 2014 (då jag liksom nu vann och fick en finfin julbock [se bilden nedan]) medan jag i fjol på grund av coach- och supporteruppdrag under Pennybridge open missade Svartåloppet (då blev Degernässimmet inställt, så inte heller då hade man råd att missa en tävling). Nu hoppas jag förstås att det även i år ska finnas en bock på prisbordet! Jag lovar att återkomma med en rapport på söndag.
Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2016. Foto: Jonas Brännmyr För övrigt fortsätter den ena halvan av min Bill Impola-intervju att snurra runt i skidvärlden (den andra, som handlar om mer sportsliga bitar, delas inte lika mycket …). Bland annat fick jag i dag motta en insändare från Narvik (!). Jack H Kehus tycker att Impola borde hålla käften: ”Å slenge dritt om mitt fedreland er ikke holdbart, Norges foreldre har fostret helter i mange grener helt fra før krigen, under krigen og etter! Fra skisporten har vi mange personer som har satt Norge på kartet, udødelige helter! Og vi er stolte av vårt fedreland og våre helter, Impola både du og andre svensker burde holde kjeften.” (Ett litet utdrag ur insändaren).
Impola själv skriver i dag på instagram att ”vad media skriver och jag sagt är två olika historier, en del av det dom skrivit har jag aldrig sagt” samt ”media vinklar alltid till deras fördel för att locka läsare, dom vill ha drama”. Eftersom jag inte har en aning om Bill syftar på vad jag skrivit eller på de rewrites som bland annat kvällstidningarna gjort kan jag inte gå i polemik, men jag kan säga att de citat jag använt är 100 procent korrekta utifrån vad jag uppfattade, och har det blivit några felaktigheter rättar jag dem gladeligen! (Att man som skribent ”vinklar” en text är ofrånkomligt, ”ovinklade” texter finns inte, att vinkla är att välja fokus, och man kan inte skriva utan att välja fokus.) Men jag hoppas förstås att Bill syftar på annan media än undertecknad, som tyckte att snacket var väldigt bra och givande, eftersom så många andra längdskidåkare försökt lägga locket på.I dag togs för övrigt truppen till säsongens första världscupdeltävling i längdskidor ut, men det blir inga lokala åkare i Ruka. Axel Ekström, Filip Danielsson och de andra får i stället ladda om för premiären i svenska cupen i Idre medan långloppsåkarna med bröderna Impola i spetsen flyger till Schwiez för premiären i långloppsvärldscupen.
-
Efter förra helgens resultatmässigt misslyckade världscuppremiär i Harbin gick det betydligt bättre för SK Winner-skrinnaren David Andersson när världscupens Asienturné avslutades på OS-banorna i japanska Nagano i helgen. David förbättrade sina tider (1.11,12 mot 1.13,15 på 1 000 meter och 1.48,96 mot 1.52,67 på 1 500 meter) med stora marginaler (över två respektve nästan fyra sekunder) och bättrade placeringarna nästan lika mycket (35:e-platsen på 1 000 meter innebar tolv platsers avancemang jämfört med förra veckan och 25:e-platsen på 1 500 meter var en förbättring med 18 placeringar; och gav dessutom säsongens sex första världscuppoäng). I världscupens B-division var David sexa, bara sju tiondelar från pallen i klass. ”Avslutningen på denna tour kunde inte blivit bättre. I morgon, måndag, vänder man hemåt för att träna och förbereda sig för världscupen i Heerenveen”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.
Däremot verkar Adam Axelsson inte ha kommit till start i den norska cuptävlingen i Hamar i helgen (hans namn finns inte med i resultatlistan), men jag har inte fått tag på Kumlakillen för att höra vad som hänt (han ska ju debutera i U23-världscupen till helgen).I Bruksvallarna var det som väntat Zinkgruvans Markus Johansson som visade framfötterna (skidspetsarna?) mest när det i dag vankades sprint som avslutning på den svenska premiärhelgen. Johansson som senaste två åren tagit SM-guld (i H18) och SM-silver (i H20, där han nu gör sin sista vinter som junior) och nu var sprintspecialisten sjua i kvalet och enkelt vidare från kvarts- till semifinal, men där verkar något ha hänt (ett fall?!), för Johansson blev sist, halvminuten från att blanda sig i spurtstriden om finalbiljetterna. För den som vill lära känna Markus lite närmare inför en vinter som mycket väl kan sluta med junior-VM-sprint i Salt Lake City för hans del kan spana in den här intervjun på Zinkgruvans hemsida.
Olyckligast i Bruksvallarna var kanske fredagssensationen Axel Ekström. Garphytteåkaren tog nämligen den trist 31:a-platsen i herrarnas kval, 19 hundradelar från att ta sig vidare som sista man till kvartsfinalerna (där Ekström, som inte är någon sprintkanon utan trivs bäst på de längre distanserna, ändå förmodligen fått svårt att hävda sig). Med sig till nästa helgs Sverigecuppremiär i Idre får Ekström ändå bara positiva besked från Bruksvallarna; det här har ju varit hans stora genombrott som senior.
Ekströms klubbkompis Marcus Lennartsson var 34:a, även han mindre än en sekund från att gå vidare till finalerna. Oscar Johansson blev 42:a i juniorklassen, tre sekunder från att kvala in. -
Nå, jag förstod ju att Bill Impolas frispråkighet skulle kunna väcka en viss uppståndelse, och det var väl inte helt oväntat att både Expressen och Aftonbladet (och kanske inte heller att artikeln skulle citeras i norsk press), men jag hade faktiskt inte vågat hoppas på att någon faktiskt skulle ta med sig frågeställningarna till norrmännen själva, så som båda kvällstidningarna faktiskt bemödade sig att göra. Både Petter Northug (som väl knappast behöver någon presentation …) och regerande världsmästaren Niklas Dyrhaug kommenterade Impolas påståenden.
– Det där får Bill Impola stå för. Jag förstår inte riktigt vad han menar… Jag känner inte igen mig i att något är ruttet i Norge. Jag tycker det låter märkligt, säger Dyrhaug till Expressen, och till Aftonbladet säger han:
– Är vi ett ruttet land? Det får han stå för. Jag förstår inte vad han menar med det, men jag känner inte igen mig i något ruttet eller unfair i Norge.
Och Northug verkar båda kvällstidningarna ha pratat med samtidigt, för de har samma, enda citat:
– Jag har aldrig sett Bill Impola i världscupen. Och jag pratar aldrig om åkare som inte är bra på att åka skidor.Själva skidåkningen i dag, då? Jo, Bill blev bäste länsåkare med en 15:e-plats över de 15 kilometerna i klassisk stil i Bruksvallarna (hans sista lopp under premiärhelgen efter som han, liksom Filip Danielsson, står över morgondagens sprint). Det var tajt från Jens Burman på tredjeplatsen och nedåt i listan, så trots att Bill på 15:e, Axel Ekström (läs en pinfärsk intervju med honom här) på 20:e, Danielsson på 45:e och Bob Impola på 50:e plats var två minuter, 2.12, 2.30 respektive 3.44 från segrande Johan Olsson så var de bara mindre än en minut, lite drygt en, mindre än 1,5 respektive just över 2,5 minuter från pallen. Inga gigantiska avstånd, ändå.
Karlslundsförvärvet Maria Gräfnings slutade på 21:a plats bland damerna, 2.41 bakom segrande japanskan Masako Ishida efter tio kilometers åkning och lite drygt två minuter bakom gårdagens segrare Ebba Andersson på tredjeplatsen.
Bland juniorerna gick Garphyttans Adam Gillman bäst med en tiondeplats över tio kilometer, slagen med knappa minuten av segraren Leo Johansson, Skillingaryd. Zinkgruvans Markus Johansson värmde upp med en 43:e-plats inför morgondagens sprint. då vi verkligen får se vad han går för. -
1) Bruksvallsloppet
Det var ju förbaskat att SVT inte hade hunnit rigga upp sina kameror och körde live redan i dag. Men ni missade väl ändå inte knallen? Axel Ekström är ju inte på något sätt obekant för bloggens läsare, men ändå en doldis för många i skid-Sverige. Och en andraplats, med så många A-landslagsåkare och tunga namn bakom sig, borde väl rimligen ge chansen i världscuplaget, även om det dröjer till tredje helgen, i Davos 10–11 december, innan just distanslopp i fristil står på programmet.
På nyhetsplats har jag producerat en hel del skidtexter senaste dagarna: Om Filip Danielssons steg in i seniorvärlden, om Bill Impolas reaktion på astmamedicindebatten och om hans satsning mot världscupen.
Helgen i Bruksvallarna har jag skrivit om här på bloggen, och i morgon sjunker vi ned i tv-soffan och följer de två sista loppen.
Men missa inte den här bilden först, förresten. Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer. Sicken trio!
Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer på pallen i Bruksvallarna. Foto: Ulf Palm/TT 2) Skridskosäsongen rullar vidare
Nästa helg är det dags för premiär – första deltävlingen någonsin – i U23-världscupen i skridsko. Den avgörs i vitryska Minsk, men den här helgen är Kumlas Adam Axelsson, som ska köra den historiska tävlingen, i Hamar för att hitta form och fart i en norsk cuptävling (Adam kör 500, 1 000 och 1 500 meter) där efter sjukdomsbekymren som förstörde tränings- och tävlingslägret i Inzell. Hans klubbkompis i Örebroföreningen SK Winner, OS-skrinnaren David Andersson, tävlar för andra helgen i världscupen, och kör 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen i Naganos gamla OS-arena.3) En orienteringsnyhet – Ellinor Eriksson byter klubb
Så mycket orientering, löpning eller cykling verkar det inte vara i helgen (och triathleter och swimrunare har väl gått i ide) – så i stället kastar vi in en liten nyhet som helgens tredje höjdare: Det har nu blivit officiellt (jag hörde ryktet för ett par veckor sedan men har inte hunnit blogga det, och nu är det ju för sent att ta åt sig någon kredit …) att Ellinor Eriksson som gjort sådana framsteg den gångna säsongen byter klubb från KFUM Örebro till OK Tisaren.
I ett känsloladdat inlägg på KFUM:s hemsida skriver Ellinor själv om klubbytet: ”Jag [hoppas] på att få omge mig med fler löpare i min ålder som
strävar mot samma mål. Att få ta del av, samt dela erfarenheter med andra och
utvecklas vidare i rätt riktning. Jag vill nå toppen och jag tror att det här är rätt steg på vägen dit.”
På sin egen blogg, som jag tidigare rekommenderat, skriver Eriksson dessutom underhållande om den gångna helgens landslagsläger: ”Måste erkänna att jag gått runt och varit lite smått starstruck hela tiden.” -
I morgon, fredag, är det dags för den traditionsenliga svenska längdskidpremiären i Bruksvallarna (som, för oss motionärer, redan har 45 kilometer längdskidor pistade och klara!).
Länet har haft en urstark utveckling i skidspåren de senaste åren, och även om de flesta som sjunker ned framför Vinterstudion i helgen har ögonen på Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Daniel Richardsson, Ida Ingemarsdotter och de andra landslagsstjärnorna finns det numera massor av spännande lokala namn att hålla utkik efter.
Ni kan ju börja med att läsa min intervju med Filip Danielsson här. Och liksom honom jagar Axel Ekström (andraårssenioren från Garphyttan) en plats till U23-VM och Zinkgruvans junior Markus Johansson lär ha en viss chans att knipa en JVM-plats i sprint (han vann ju JSM-guld i H18-klassen för två år sedan och har utvecklats till en riktig sprintspecialist).
Och så finns ju Bill Impola som i år både jagar en plats i svenska världscuplaget och kör för Jörgen Brinks egna, nyskapade lag i långloppsvärldscupen (jag jagar honom för en intervju om den dubbleringen, men har inte lyckats få tag i honom än) och hans lillebror Bob Impola som sikar på långlopp i år men som imponerad stort när han vann Stjerneracet i skidtunneln i Torsby i lördags och verkar ha prickat formen lagom till premiären.
Ja, plus att tidigare landslagsåkaren Maria Gräfnings gör debut för Karlslund.
På programmet står individuella lopp i fristil på fredagen (fem kilometer för damerna, tio för herrarna), i klassisk stil på lördagen (fem kilometer för damjuniorer, tio för herrjuniorer och damer, 15 för herrar) och sprint i klassisk stil på söndagen.
Danielsson och Bill Impola tävlar fredag och lördag (bara distansloppen), Bob kör lördag och söndag (bara loppen i klassisk stil) medan Gräfnings, Ekström och hans tre klubbkompisar Joel Lager, Lucas Lennartsson och Marcus Lennartsson är anmälda till alla tre loppen.
Vid sidan av Johansson finns ytterligare sex länsjuniorer på plats – Garphyttans Anton Andersson, Adam Gillman och Emil Hagström och Zinkgruvans Tom Forsberg, Oscar Johansson och Olle Windahl. Alla sju är anmälda till båda juniortävlingarna. -
Efter över 630 kilometer och nästan fyra dygn (för de två första lagen, över fyra dygn för de andra) är multisport-VM (eller VM i adventure race, som den längsta och mest krävande lagvarianten av multisport kallas) i mål i Australien. Och på startlinjen stod Fredrik Nylén – ni vet Karlskogasonen som efter en karriär som hockeyspelare i hockeyallsvenskan snubblade in på multisport, blev elitkonditionsidrottare och i vintras bland annat vann Ice race vintage på Hjälmaren och körde vintertriathlonvärldscupen i Kanada.
Nu var han med och grejade en 18:e-plats åt Karlstadbaserade laget Sweco Adventure, inte riktigt vad d ehoppats på, men som de själva skriver i sin racerapport (som för övrigt är väldigt genomarbetad och intressant; läs bland annat om hur Nylén ”körde [mountainbike i] 50 knyck sovande” efter att ha ”sopat tån i ett ostron eller en sten när vi gick i land och det blödde rejält”): ”Konkurrensen är numera väldigt hård. På ett VM är alla lag från hela världen med. I dag finns nog i alla fall 25 lag med kapacitet till en topp tio på ett VM. Så minsta misstag kostar.” Och några misstag blev det: ”Vi hade tidigt dragit på oss två timmars strafftid för att vi glömde ta med en GPS-tracker i ryggsäcken ut på en sträcka. Med den strafftiden borträknad fanns en tolfte plats inom räckhåll.”På tal om lite vagt lokala idrottare har ni väl förresten inte missat att VM-silvermedaljören Maria Rydqvist, som till och från representerade Örebrobaserade långloppslaget Sysarb/Oneway/Team Skistart.com under tre säsonger, släppt en bok om ojämställdheten inom skidsporten, som ska bli mycket intressanta att läsa. Mer skidor, inför Bruksvallsloppet, blir det i morgon här på bloggen!
Som jag väl lite vagt spekulerade i häromdagen kom Louise Wiker inte med i första omgången av uttagna löpare till terräng-EM, trots lagguldet och individuella fjärdeplatsen i helgens NM. Men slutgiltiga EM-uttagningen är fortfarande två veckor borta.
-
På fyra år som förbundskapten har örebroaren Håkan Carlsson lett orienteringslandslaget till 24 VM-medaljer. I dag fick han en välförtjänt nominering till priset som årets ledare vid Idrottsgalan, som hålls i Globen den 16 januari. Anledningen är förstås de fem medaljerna, och tre gulden, vid hemma-VM i Strömstad i augusti, och de sex medaljerna, varav två guld, vid EM i Tjeckien i maj, och så Tove Alexandersson seger i totala världscupen, förstås.
Men Carlsson lär också ha gjort något mer för att imponera på nomineringsjuryn (de är 15 stycken, och bland annat ingår förra elitorienteraren Annichen Kringstad där), ett långsiktigt arbete som lett fram till alla de där medaljerna. För, som det noteras i den podradiosändning där nomineringarna offentliggjordes, det är inte självklart att det är en förbundskapten som ska nomineras när en idrottare svarat för en bra prestation. Till exempel saknas båda OS-guldmedaljörerna Sarah Sjöström och Jenny Rissveds förbundskaptener bland de nominerad (istället ställs Carlsson mot Pia Sundhage, Lars Lagerbäck och golfens Torsten Hansson). I poden diskuteras arbetsfördelning mellan personlig tränare och förbundskapten, och vem som egentligen förtjänar att bli ”årets ledare”. Juryns ordförade Lasse Granqvist säger där bland annat att: ”Det här sätter förstoringsglas på diskussionen hur mycket en förbundskapten kan påverka eller den individuella tränaren och hur ser de egna aktiva på de olika? Det var ganska mycket samtal, och det är ofta de tidigare aktiva som sitter i rummet från de här individuella idrotterna som har rätt långtgående uppfattningar i de här frågorna.”
I juryn som utser vinnarna, alltså den svenska idrottsakademin, sitter fyra orienterare: Förutom Kringstad också förre Almbylöparen Jörgen Mårtensson, Marita Skogum och Annika Zell. Även Ulla Lindkvist ingick i juryn fram till sin död i augusti i fjol.
Av konditionsidrott är det bara orienteringen (Carlsson plus Tove Alexandersson som årets kvinnliga idrottare) samt Jenny Rissveds (mountainbike; årets kvinnliga och årets prestation) och Ebba Andersson (längdskidor; årets nykomling) som nominerats till galan.
Håkan, som jag intervjuade här på bloggen så sent som i förra veckan och i webb-tv i torsdags, skrev nyligen på ett nytt fyraårsavtal som förbundskapten. -
Bytte som hastigast några ord med Martin Regborn i går om att han vann priset som ”årets komet” på lördagens orienteringsgala, och passade förstås på att fråga om det ingick i planen att liksom förra vintern både ställa upp i SM i roddmaskin (där EM-bronsmedaljören i orientering tog SM-silver i herrarnas lättviktsklass!) och i inomhus-SM i friidrott. Och jo, det gjorde det nog, var svaret.
– På inomhus-SM har jag tänkt köra 3 000 meter (precis som förra året, då han blev femma där) och roddmaskins-SM blir det om det passar. Det vore kul att ställa upp, men jag har inte sett varken var eller när det går än, sa Regborn.
Nu i kväll rotade jag fram ett dokument som visar att SM gått från en separat tävling till en serie med tre deltävlingar, med start i Borås om mindre än tre veckor. Därefter fortsätter serien med deltävlingar i Lidingö (7 januari) och Trollhättan (11 mars; då Regborn som en del i orienteringslandslagets sprintsatsning ”tyvärr” verkar vara i Italien). Så, vi får väl se om det blir några roddtävlingar i vinter för Örebrolöparen.För övrigt har en av löparlänets roligaste/mest läsvärda bloggar gjort comeback. Vi snackar tyvärr inte om Peter Wikers saligt insomnade utan om Mattias Nätterlunds, som berättar om säsongen som var (de 300 milen som blev obloggade) och de nya, stenhårda träningspassen med grabbarna i Eskilstuna (som Haben Kidane, Abraham Adhanom, Nasir Dawoud och Tewelde Haide) och det svåra med att pricka form.
Vilka som annars har länets bästa konditionsbloggar? Tja, det vågar jag inte drista mig till att rangordna eftersom jag trots att jag skriver rätt frekvent själv är en dålig bloggläsare och inte har stenkoll på alla sidor. Men de jag brukar kolla mest frekvent är Louise Wikers, Martin Regborns, Lilian Forsgrens och Bibben Nordbloms (samtliga med rätt ojämna och ofta tävlingsbundna uppdateringsintervall), och bara häromdagen upptäckte jag KFUM Örebro-orienteraren Ellinor Erikssons sida som jag inte hunnit läsa ikapp så mycket på ännu, men som verkar vara lite mer idrottspsykologiskt djuplodande, och det gillar jag!
Många andra löpare följs bäst på instagram, som Erik Anfält och kanske framför allt Mikaela Kemppi (som skriver blogginläggslånga och väldigt intressanta racerapporter där).
Konditionsbloggen 