Emilia Fahlin har ju visat storform på slutet – nia och sexa i de två senaste värdstourtävlingarna – och på söndag är det dags för vårsäsongens höjdpunkt: Flandern runt. När jag pratade med Fahlin efter Gent–Wevelgem i söndags bytte vi några ord inför tävlingen, och Örebrocyklistens entusiasm gick inte att ta miste på:
– Det är D-dagen för vårcyklingen. Det ska bli väldigt kul. Och att jag fick med mig ett fint resultat här (i Gent–Wevelgem) gör att jag kan komma till Flandern med ett mycket större lugn. Jag är imponerade av mig själv, hur bra det gått de senaste helgerna. Att jag kunnat fortsätta klättra och göra bättre och bättre, jag har tänkt att det här flowet och den här streaken inte kan fortsätta, men jag har ändå lyft mig tävling för tävling. Toppformen är inte där än – jag har inte så sprudlande ben som jag vil ha, absolut inte – och det finns mycket kvar att jobba på. Men för att vara den här tiden på året har det gått väldigt bra, och jag ser fram emot att komma till Flandern med ett starkt lag som har en väldigt stor hunger. Själv kommer jag in utan press och kan ha kul och njuta, säger Fahlin.
Enligt den preliminära laganmälan, som ännu inte bekräftats, byter hennes team FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ut norska Stine Borgli mot australiska Brodie Chapman inför söndagen (båda körde det lite mindre loppet Dwars door Vlaanderen i dag, där FDJ körde för Borgli som tog en tiondeplats). Laget i övrigt består av franska Maëlle Grossetête och Eugénie Duval – och så de tre toppcyklisterna Fahlin, Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli. Danskan lär vara förstavalet som kapten i en sådan här tävlingen, men vem teamet ska satsa på som andrakort bestäms troligen inte förrän på lagmötet på lördag.
– Vi har ett par–tre starka kort och kan spela en lagtaktik. Banan är lite mer klättrarvänig, och finalen är oförändrad jämfört med senast: Stentuff. Taaienberg på slutet. Den är knallhård, och där måste man ha topp-topp-ben för att gå med över. Men en bra dag, så … , säger Fahlin.
Damerna startar och går i mål i Oudenaarde (herrarna startar i Antwerpen) och ska precis som i Omloop Het Nieuwsblad häromveckan uppför Kapelmuur (redan efter 85 av 157 kilometer). Totalt ska damerna uppför tio namngivna stigningar varav fyra gatstensbeklädda. Lägg därtill ytterligare fyra platta gatstenspartier och ett av säsongens längsta lopp så kommer det bli rejält utslagsgivande.
De senaste 15 åren har sett 15 olika vinnare. Chantal van den Broek-Blaak vann i fjol, Marta Bastianelli och Anna van der Breggen åren dessförinnan. Fahlin var 76 i fjol (körde för Uttrup Ludwig i ett race som var flyttat till oktober, efter VM och handskadan) och har aldrig varit topp 20.
Eurosport sänder de två sista timmarna med start 16.35 (utan kommentering) eller 16.48 (med Roberto Vacchi).
Fahin seglade för övrigt upp till 22:a plats på världsrankningen (plus nio placeringar jämfört med förra veckan) efter sjätteplatsen i Gent–Wevelgem. Det är bara en placering från hennes all time high, 21:a-platsen veckan efter fjärdeplatsen på VM 2018. Hade Fahlin vunnit spurten om femteplatsen mot Marta Bastianelli hade hon hållit italienskan bakom sig och dessutom passerat Lauren Stephens för 20:e plats på rankningen. Elisa Longo Borghini, som hämtades in 300 meter före målet i Wevelgem, toppar.
På världstourens egen rankning (där man samlar poäng som i en världscup) är Fahlin 15:e efter tre race. Söndagens segrare Marianne Vos toppar.
Etikett: Emilia Fahlin
-
-
Nu ska den väl ändå vara klar, Emilia Fahlins OS-biljett. I dag tog hon den där topp åtta-placeringen som SOK väntat på, och hon gjorde det med stor pondus i spurten av världstourtävlingen Gent–Wevelgem, trots att hon oturligt hamnade bakom Elisa Longo Borghini (som, tillsammans med Soraya Paladin, hämtades in från en 20-kilometersutbrytning 300 meter före mål) precis när hon skulle dra igång sin spurt så löste hon en sjätteplats. Jag pratade med Fahlin någon timme efter målgång (läs artikeln här!), och hon var förstås strålande glad med dagens prestation och med att återigen ha klarat SOK:s hårda krav (det gjorde hon även i fjol, när OS skulle ha avgjorts, utan att bli uttagen) men hade ändå ett styng av besvikelse över att hon inte nådde hela vägen fram till en pallplats.
– Precis när jag ville dra igång hamnade jag bakom Longo Borghini, så jag fick sluta trampa och vänta en sekund, och då hade alla andra fått momentum på mig. Där jag satt hade det inte blivit spurt om segern hur jag än hade gjort, men hade jag inte blivit hindrad den den där sekunden kunde jag ha varit med om de andra pallplatserna. Det grämer mig lite, säger Fahlin i artikeln.
Marianne Vos visade varför hon är tidernas segerrikaste cyklist och vann spurten relativt enkelt. Där bakom fanns en grupp om tre som Fahlin, om hon kommit ur spurtsituationen, förmodligen hade kunnat utmana: Belgiska Lotte Kopecky, Liv racing, blev tvåa, tyska Lisa Brennauer, Ceratizit-WNT Pro cycling, trea, och italienska Elisa Balsamo, Valcar-Travel & service, fyra. Fahlins kamp blev om femteplatsen, där hon var någon centimeter bakom sin gamla lagkompis Marta Bastianelli, Alé BTC Ljubljana.
Fahlin var FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes kapten i tävlingen (Marta Cavalli var andra kortet, men det blev aldrig läge för henne) och de andra fem körde för henne (det blev säsongens tredje bästa resultat för teamet, Cecilie Uttrup Ludwig var ju trea i Trofeo Alfredo Binda förra söndagen och femma i världstourpremiären Strade Bianche). Till skillnad från i Nokere Koerse, då Fahlin var lite besviken på hjälpen från laget, fungerade det nu utmärkt. Enda grejen var att lagkompisarna inte riktigt var på tå just när Trek-Segafredo-stallet gick upp och kom loss med fyra cyklister i en niomannautbrytning på ett rätt givet ställe på väg ut ur Ieper med 20 kilometer kvar (det konstiga var att Trek-Segafredo därefter verkade välja att släppa iväg Longo Borghini i egen utbrytning med Paladin och droppa tillbaka med övriga tre till klungan, men det är en annan historia). En annan lite märklig grej i tävlingen var att ett parti på cirka fem kilometer precis före slutet lades till med kort varsel (under själva tävlingen, om jag förstått saken rätt, vilket gjorde att grafiken i tv blev helt missvisande), vilket i slutändan var det som gjorde att klungan hann ikapp de två utbrytarna.
Fahlin tävlar härnäst på söndag igen, i Flandern runt. Mycket mer inför det i veckan, det är trots allt en av säsongens största endagarstävlingar. SOK:s nästa OS-uttagning sker den 14 april. Fahlin lär få sin plats då även om sportchefen Anders Wiggerud inte ville lova något redan i kväll.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen, säger han till vargardacycling.se.
Som ni kan se nedan är dagens sjätteplats Fahlins näst bästa placering i en endagarstävling i världscupen eller världstouren i karriären (hon har ju dock varit fyra på VM också, 2018).
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Sexa (Gent-Wevelgem), nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).Det blev inga stora framgångar för länsåkarna när Sverigecupen i längdskidåkning avslutades med ett distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Axel Ekström var, som vanligt den här säsongen, starkast av dem – men till skillnad från i går, då han var två tiondelar från pallen, saknades nu 43 sekunder. Han blev 14:e man i mål (å andra sidan var det tajt uppåt, bara 13 sekunder till åttondeplatsen). Björn Sandström vann, 17 sekudner före Karl-Johan Westberg och Jonas Eriksson. Filip Danielsson blev 19:e man, 40 sekunder bakom Ekström, Adam Gillman blev 23:a, ytterligare 23 sekunder bakom (dessutom varnad för att ha tjuvskejtat) och Lucas Lennartsson blev 30:e man, 26 sekunder bakom Gillman.
Marcus Ruus säkrade segern i Sverigecupens sammandrag med en niondeplats i dag. Ekström, som missat fyra tävlingar på grund av världscuputtagningar, blev elva totalt. Danielsson, som stod över de fyra första, 15:e.
Skidsäsongen avslutas med de tre kvarvarande SM-tävlingarna – stafett, lagsprint och tre-/femmil – i Kalix om två veckor.
Jag lyckades ju för övrigt missa att Jimmy Axelsson fick chansen att köra Årefjällsloppet i går. Karlslundsåkaren som var topp 100 i Vasaloppet slutade på sista plats av de 74 herrar som fullföljde med tiden 6.37 (Nygaard vann på 5.04), men fick med sig viktiga lärdomar inför framtiden. ”Dålig dagsform och inte de bästa skidorna, tappade en del i början men fick igång skidorna/kroppen på mitten för att sedan vägga lite efter 75 kilometer. Tar med mig erfarenheten och andra lärdomar. Glömmer resultatet”, skriver Axelsson på Strava.
Olivia Hansson, som blev trea i Nordenskiöldsloppet i går, snackade jag med dagen efter för en artikel ni kan läsa här. -
Årets Gent–Wevelgem borde väl egentligen heta Ieper–Wevelgem, eftersom den startar i Ieper. Men hur som helst, i morgon är det dags för säsongens tredje världstourtävling, och precis som i de två tidigare står Emilia Fahlin på startlinjen (senast var hon ju nia, i Trofeo Alfredo Binda i söndags).
Hon gör det i ett FDJ-Nouvelle Aquitaine–Futuroscope som återigen matcher med ett av sina starkaste lag: Förutom Fahlin också danska kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig, italienska utropsecknet Marta Cavali, norska jättetalangen Stine Borgli och franska Eugénie Duval och Maëlle Grossetête.
Tittar man på världsrankningen är det bara några av den nederändska cyklistarna (och det är förstås inte bara) som saknas från topp 17: Regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Annemiek van Vleuten, Chanta van den Broek-Blaak (som vann tävlingen 2016) och Demi Vollering. Men alla andra är på plats, inklusive Jolien D’Hoore som vann i fjol.
Banan är i princip intakt från i fjol. Det bjuds på 142 kilometer där de 60 första är relativt platta. Sedan kommer två intensiva partier – det första med fem backar, det andra med två (och däremellan finns tre sektioner med grusvägar – innan de sista fyra milen in till mål är lättare igen (om det inte är skitväder och sidvind och så vidare, förstås). Den klassiska Kemmelbergsklättringen ska betving as två gånger, efter 75 respektive 105 kilometer. Övriga namngivna klättringar är Monteberg (två gånger, som väl kan betraktas som den nedre delen av Kelleberg), Scherpenberg, Vidaigneberg och Baneberg.
2019 var hela 87 cyklister med i tätklungan in till mål (Fahlin var 18:e då), 2018 och 2020 ett 30-tal (i fjol hamnade hon i andragruppen, knappt fyra minuter bakom, och blev 43:a).
Tävlingen 14.25, cyklisterna förväntas nå målet vid 18.20-tiden och Eurosport sänder med start 16.45.Fjugestabördiga örebroare och Karlslunds IF-åkaren Olivia Hansson gjorde som hon brukar när världens längsta och tuffaste skidtävling, Nordenskiöldsloppet, avgjordes i dag: Hon körde hem en topp fyra-placering. Ja, för tredje året i rad fick hon till och med kliva upp på pallen, och hennes resultatrad i 22-milatävlingens femåriga historia är därmed 4–4–2–3–3. Frida Hallquist satte av i ett högre tempo från start, och efter 24 kilometer hade även Nina Lintzén tre minuter på Hansson, som i sin tur hade tre på Jenny Ramstedt på fjärdeplatsen. De fyra positionerna höll sig hela vägen till mål, med allt mer utdragna tidsavsånd: Hallquist vann på 13.32.20, 28 minuter före Lintzén och 71 före Hansson som i sin tur hade drygt en kvar till godo på Ramstedt.
Klas Nilsson var en av få långoppsproffs som prioriterade bort Årefjällsoppet (som Lina Korsgren och Andreas Nygaard vann, inga länsåkare kom till start) och spurtslog tjeckisak Jiri Pliska i efter elva timmar och 45 minuters skidåkning i Nordensköildsloppets herrklass. Trots coronaregeln att bara elitidrottare får tävla just nu kom sex herråkare från Karlslund till start. Viktor Rikner tog en 42:a-plats och var med 14.12.29 den enda som var snabbare än Hansson vars tid skrevs till 14.43.38. Roland Fjellström och Lennart Frommegård åkte tillsammans på 15.13, liksom Magnus Bergentz och Staffan Juliusson på 16.41 medan Larz Andersson gick i mål på 16.50.Axel Ekström lyckades såväl följa upp sin första seger i Sverigecupen, i senaste loppet för drygt en månad sedan, med en ny pallplats när avslutningshelgen i Falun i dag inleddes med 10 kilometer i fristil. Men trots en våldsam forcering fick han nöja sig med en ny fjärdeplats, precis som på SM i Borås (över 15 kilometer). Då skiljde tolv sekunder till Marucs Ruus på tredjeplatsen, som tog sig om Ekström i slutet. Nu tog Ekström in 3,7 sekunder på samma Ruus på sista kilometern men var retsamma två tiondelar bakom i mål. Ekströms klubbkompis (i IFK Mora) Gustaf Ekström tog en skrällseger, 2,4 sekunder före Karl-Johan Westberg på andraplatsen och 11,5 före Ruus och Ekström. Garphyttans Adam Gillman, som gjort flera starka lopp i vinter, tog en fin 13:e-plats, knappa minuten bakom täten, medan Filip Danielsson blev 16:e, 3,5 sekunder bakom Gillman. Båda slog namn som Oskar Svensson och Johan Häggström, de två som körde så starkt på de klassiska sträckorna i VM-stafetten. Lucas Lennartsson blev 43:a, 2.01 bakom.
Alla fyra länsåkarna finns med i startlistan till 15-kilometersloppet i klassisk stil i morgon, som avslutar Sverigecupen 2020/21 och som sänds på na.se (sändningsartikeln är inte ute än). -
I dag presenterade Sveriges olympiska kommitté nya uttagningar till sommarens OS i Tokyo (som väl av allt att döma nu verkligen verkar bli av, om än utan publik från utlandet). Det fanns förstås vissa förhoppningar om att Emilia Fahlin skulle få sitt besked nu, efter söndagens niondeplats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda, men SOK fortsätter att hålla henne på halster och verkar strikt vilja se en topp åtta-placering för att ge henne den där biljetten (i söndags var det några decimeter ifrån).
De båda handbollslandslaget, sju friidrottare och brottaren Sofia Mattsson var de lyckliga den här gången, och därmed är 26 individuella idrottare, en seglarduo och sju lag klara för de sedan förra sommaren uppskjutna tävlingarna i Japan. Den enda från länet som hittills blivit uttagen är Anna Bernholm, en judoka som kommer från Molkom och bor i Stockholsområdet men som sedan gymnasietiden representerar Frövi.
– Vi börjar få en stor och slagkraftig trupp, säger Peter Reinebo, truppchef för Sverige under OS i Tokyo, i ett pressmeddelande där det också meddelas att nästa uttagning kommer att ske onsdagen den 14 april, då det är exakt 100 dagar kvar till invigningen av spelen.
Jag kan för min del inte se ett scenario, annat än om hon blir skadad, där Fahlin i slutändan inte får en plats i truppen. Hon har trots allt klarat de hårda, svenska kriterierna fem år i rad (och nu redan tidigt på säsongen varit en placering ifrån att göra det en sjätte gång), och även om hon inte skulle nå topp åtta på världstouren i vår så tror jag SOK kommer låta sig blidkas till slut. Vad det handlar om – som jag tolkar det, högst subjektivt – är istället att de ger henne lite mer tid att prestera ett topp åtta-resultat innan de faller till föga och hänvisar till att hon hur som helst har en jättemöjlighet att bli topp åtta just på OS, med tanke på kapacitet och bana.
Innan den 14 april ska Fahlin först och främst köra Gent–Wevelgem på söndag och Flander runt söndagen därpå. Den första, historiska damupplagan av Paris–Roubaix, som skulle ha körts den 11 april, hade Fahlin däremot valt att stå över, av kalenderskäl (och kanske lite beroende på att högerhanden, som hon bröt i fjol, måhända inte redan nu skulle tolerera våldet från de ojämna gatstensvägarna). I dag blev den tävlingen coronauppskjuten. Precis som i fjol kommer arrangörerna att försöka hitta ett nytt datum på hösten, men 2020 blev det till slut ändå helt inställt. En oktoberupplaga i år skulle kunna innebär att Fahlin trots allt får chansen att köra tävlingen som på herrsidan är en av de allra mest klassiska endagarstävlingarna. -
Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikeln – läs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.
Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.
-
Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.
-
Det blev nästan en topp tio-placering, men ändå ingen rolig dag för Emilia Fahlin i Nokere Koerse. Jag pratade med henne strax efteråt (för en text ni kan läsa här), och hon var besviken över framför allt två saker: Dels att frambromsen på cykeln inte alls fungerade (trots att hon uppmärksammat mekanikerna på problemen efter träningar på plats i Belgien) och dels att lagkamraterna inte understödde henne tillräckligt i jakten på de tre utbrytarna (Lauren Kitchen, Victorie Guilman och Jade Wiel bröt relativt tidigt, så Maëlle Grossetête och Eugénie Duval var de enda som var med där framme) – men också att FDJ-teamet fick dålig hjälp av andra lag som borde haft intresse av att fånga in utbrytningen, främst Liv Racing (med Lotte Kopecky, som till slut vann klungspurten om fjärdeplatsen), Movistar (med formstarka danskan Emma Norsgaard) och Team DSM (med Lorena Wiebes). Amy Pieters, Grace Brown och Lisa Klein kom loss med runt 45 kilometer kvar, och höll alltså hela vägen. Där bakom kom en 30-mannagrupp där Fahlin spurtade in som åtta, alltså på plats elva totalt. På söndag ställer FDJ upp med ett riktigt starkt lag i italienska världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda, och det återstår att se om Fahlin får chansen att tävla för eget resultat då. Bloggen återkommer förstås med mer inför den tävlingen närmar söndag.
Häromdagen rapporterades det att landslagsåkare som Ebba Andersson, Jens Burman, Emma Ribom, William Poromaa och Andrew Musgrave ska köra helgens dubbeltävlingar i långloppsvärldscupen ski classics i Vålådalen. Jag drog förstås ett sms till Axel Ekström för att höra om han kommer göra landslagskompisarna sällskap, men så blir det inte. Han laddar istället vidare inför nästa helgs final i Sverigecupen, i Falun, och stundande SM-tävlingar i Kalix. ”Jag har jobbat hårt med en del detaljer som jag hoppas ska ge en extra skjuts inför säsongens sista traditionella tävlingar, så jag spar mig inför dem”, skriver Ekström.
I dag kom för övrigt det förväntade beskedet att Reistadløpet, finalen i ski classics, ställs in. Därmed blir de tre tävlingarna över två helger i Vålådalen säsongens sista. -
I går avgjordes den tionde och sista deltävlingen av den första fullvärdiga säsongen av Sverigecupen i e-cykling (alltså Zwift). Karin Forsberg, den tidigare Finnkamps- och EM-löparen, avslutade med vinterns tredje pallplats. Efter en seger och en tredjeplats tidigare tog hon nu åter en tredjeplats, och säkrade därmed andraplatsen i sammandraget. Marlene Bjärehed vann den 28 kilometer långa tävlingen på 40.42, medan Forsberg var 33 hundradelar från Emma Belforth på andraplatsen (2,9 sekunder bakom Bjärehed). Bjäreheds seger var hennes femte i vinter, och hon tar därmed hem cupen i stor stil. Jag pratade med Forsberg om andraplatsen i dag, för ett reportage som förmodligen kommer publiceras på na.se på torsdag morgon. Håll utkik!
På herrsidan deltog ingen av de länscyklister som gjort starkast resultat i vinter – Jacob Ahlsson, Jonathan Ahlsson, Matthias Wengelin, Johan ”Limpan” Lindbom – men Marcus Jansson körde hem 23:e-paltsen, nio sekunder bakom segrande Samuel Brännlund. I sammandraget var Wengelin den ende av dem som fick ihop de åtta tävlingsresultat som maximalt får räknas, och han tog en 15:e-plats. Jonathan Ahlsson, som körde sju tävlingar, blev 17:e. Jacob Ahlsson, som ju vann en tävling, körde bara tre och blev 38:a.
Wengelin har i stället fortsatt köra den nordiska e-cykelcupen, där han efter 36:e–platsen i premiären var 27:a i andra tävlingen och 14:e senast, i onsdags. Då var han tredje bästa svensk. I sammandraget är han 16:e. Sista deltävlingen körs i morgon.I morgon, med start 10.00 (och beräknad målgång 13.20), kör Emilia Fahlin Nokere Koerse, en belgisk tävling på nivån precis under världstouren (pro series). Det här lär bli Fahlins första riktiga egna chans, efter hjälpryttaruppdragen åt Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i Omloop Het Nieuwsblad och Strade Bianche. Med sig har Fahlin australiska Lauren Kitchen och franska kvartetten Victorie Guilman, Eugénie Duval, Maëlle Grossetête och Jade Wiel. Många av de allra vassaste cyklisterna avstår tävlingen inför lördagens världstourtävling Trofeo Alfredo Binda (om Italien, med sina nya striktare coronarestriktioner, inte stoppar tävlingen med kort varsel; Fahlin ska annars köra även den), och från topp 15 på världsrankningen finns bara Belgien-ettan Lotte Kopecky (sexa), Amy Pieters (tolva) och Sarah Roy (14:e) och Wiebes (15:e). Något som lär öppna möjligheter om Fahlin (som just nu är 34:a på den rankningen) har en bra dag.
Nokere Koerses fick sin damklass först 2019 (Fahlin körde inte, Lorena Wiebes, som kör i år också, vann då), och sedan dess har banan gjorts om något. Då var den 121,6 kilometer, nu 124. Loppet startar i Deinze i östra Flandern, och efter elva kilometer kommer cyklisterna fram till ett stort varv på 30,5 kilometer som körs 2,5 varv. Därefter följer tre varv på en tolvkilometersslinga som till 99 procent består av en del av tremilavarvet. Stolstraat-backen uppför Nokereberg ska därmed tas totalt fem gånger, sista gången med bara ett par kilometer kvar. Sista 350 meterna bjuder dessutom på en höjdskillnad på 20 meter, med en snittlutning på 5,7 och en maxlutning på sju procent. Totalt har loppet 15 namngivna backar (fyra olika som tas totalt 15 gånger). Det verkar tyvärr inte bli någon tv-sändning överhuvudtaget. -
Emilia Fahlin fick ett nytt, tidigt formbesked när kroppen svarade precis som hon ville när hon jobbade för sina lagkompisar Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i världstourpremiären Strade Bianche, med start och mål i Siena, Toscana, Italien, på förmiddagen. Fahlin var med i täten och bevakade utbrytning och ledde duon till rätt positioner i klungan ända fram till de tre avslutande grusvägspartierna 25 kilometer före mål. Då gick Örebrocyklisten själv, ganska odramatiskt, omkull efter en stor masskrasch framför. Problemet var bara att hon redan hade kraschat betydligt värre, åtta mil tidigare. Den gången i full fart i en sväng efter en lätt utförsbacke på ett av grusvägspartierna, när en cyklist framför gick omkull och Fahlin reflexreagerade, fick sladd och flög av själv.
Om det berättade hon när jag ringde upp henne efteråt för den här artikeln (där hon berättar själv). Första prognosen var god, hon hade mest bara skrapsår; men det fanns ett ”men” eftersom hon hade smärta i ena knäet, efter en smäll. Nästa tävling är tio dagar bort, och hon kommer helt enkelt få avvakta och se hur knäet känns.
I täten blev det en dramatisk uppgörelse tolv cyklister tog sig igenom det sista gruspartiet tillsammans, bland dem Cavalli och Uttrup Ludwig. Cavalli var väldigt aktiv och provade ett eget ryck under de sistsa tolv kilometerna in mot målet, men det var Elisa Longo Borghini och Chantal van den Broek-Blaak som till slut kom loss. De hade runt 30 sekunder till gruppen bakom (Cavalli hade återigen kommit loss och fanns mittemellan) vid kilometermärket, där en mäktig men kort klättring börjar (12,4 procent över 500 meter). Där ställde Blaak, som inte hade gjort något jobb fram till backen, av Longo Borghini. Regerande världs- och olympiamästaren Anna van der Breggen tog tredjeplatsen medan Cecilie Uttrup Ludwig till synes gav bort fjärdeplatsen till Annemiek van Vleuten. Cavalli blev åtta och teamets franska talang Évita Muzic bästa U23:a på 20:e plats. Av svenskor blev Lotto Soudals Hanna Nilsson 33:a (i en stor, utdragen andragrupp 2,5–3 minuter bakom) och Team DSM:s Wilma Olausson 69:a.
Fahlin hade kraschat sönder cykeln redan i första vurpan, och i andra fick sig även reservcykeln en rejäl kyss, vilket gjorde att hon inte kunde använda sina två lägsta växlar (vilket hon fick erfara genom att kedjan hoppade in i hjulet ett par gånger). Hon valde ändå att fullfölja, och kom över linjen i Siena som 74:a, 11.17 bakom. Men det säger förstås ingenting om någonting.
Härnäst väntar belgiska Nokere Koerse för Fahlin , onsdagen den 17 mars. -
På lördag är det äntligen dags för världstourpremiären i landsvägscykel, Strade Bianche, med Emilia Fahlin på startlinjen (precis som i förra helgens tävlingspremiär i en roll som ”road captain”, alltså ett sorts lagkapten och förste hjälpryttare åt danskan Cecilie Uttrup Ludwig som stallet ska försöka matcha fram till segern). Tyvärr verkar det som om Eurosport bara sänder sista knappa timmen av helgens tävling, från 12.30 (vilket sannolikt inte beror på tv-kanalen utan på att arrangören inte tillhandahåller mer tv-bilder än så), men man får glädja sig åt det lilla. Loppet startar 9.15 och målgång är beräknad till 13.15.
Även om man inte kan många ord italienska kan man lista ut att tävlingens namn betyder ”vita vägarna”, och det beror på att loppet i vissa partier går på ”vita” grusvägar, vilket bidragit till dess lite ikoniska status trots att det bara arrangerats sedan 2007 (sedan 2015 för damerna). Damernas tävling är i år 136 kilometer lång (det är småkuperat precis hela tiden men absolut inga våldsamma backar, men det är en intressant 12,4-procentsvägg mellan kilometermärket och 500-metersmärket, innan det bär utför mot mållinjen), har som vanligt start och mål i Siena (i Toscana i centrala Italien) och passerar åtta partier med de vita grusvägarna, det längsta nästan en mil men några väldigt korta. Förra året flyttades tävlingen från tidig mars till den 1 augusti, och då tvingades Fahlin bryta efter att ha kört slut på sig redan under första timmen i extremvärme. På lördag lär det inte bli några sådana problem, för prognosen säger tio–tolv plusgrader.
Kollar man på den absoluta toppen utgår Lizzie Deignan och Lotte Kopecky jämfört med förra lördagen medan Marianne Vos tillkommer och gör säsongsdebut. Därmed är åtta från världsrankningens topp tio på plats (regerande olympiska mästaren och världsmästaren Anna van der Breggen tog över förstaplatsen från Elisa Longo Borghini efter segern i Nieuwsblad).
FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har 13 cyklister i truppen den här säsongen. Sex körde premiären, Omlopp Het Nieuwsblad, förra helgen (eller skulle kört, Brodie Chapman fick kasta in handduken på morgonen, magsjuk), och sex andra skulle ha kört GP Le Samyn i tisdags, men på grund av ett misstänkt positivt covid-19-test i laget (det framgick inte om det handlade om en ledare eller cyklist) så drog sig laget ur. Den 13:e, som ännu inte funnits med i någon trupp den här säsongen, är franska Évita Muzic som skapade rubriker när hon vann sista etappen på Giro d’Italia i fjol och därmed tog stallets första seger på världstouren någonsin. I truppen till världstourpremären ersätter hon landsmannen Eugénie Duval. Övriga fem i laget är samma som i lördags: Kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig (som har den här tävlingen som ett av sina stora mål för våren), Fahlin, Marta Cavalli, Stine Borgli och Chapman. Fahlin kör med nummer 85 på ryggen, Uttrup Ludwig med 81.
Årets världstour skulle bestått av 24 deltävlingar, men två är redan inställda och tre uppskjutna på obestämd tid.
Efter Strade Bianche väntar minst tio dagars tävlingsuppehåll för Fahlin, som vid sidan om inledningen på säsongen håller på att flytta in i sin nya lya i Örebro. Nästa världstourtävling är Alfredo Binda i Italien den 21 mars.
