Etikett: Mikael Pihel

Regborn ankare i Hagabys lag – dagen efter Startmilen (och Wedin avslutade säsongen fint)

april 7th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med längdskidåkaren Henric Thunander som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify eller i podcastappen på Iphone.

Dagen efter segern – och det egentliga Närkerekordet – i Startmilen var Martin Regborn i dag ankare i Hagabys lag i Kolmårdskaveln, en stafett som lockade fint startfält. Viktor Larsson var nia på förstasträckan, knappt fyra minuter bakom täten, men Filip Dahlgren var snabbast av alla på andrasträckan och sprang upp laget till en femteplats. Love Sintring tog ytterligare en placering på tredjesträckan och skickade ut Regborn som fyra. Regborn plockade alla framför, men fick se sig passerad av Ravinens Gustav Bergman – och den femfaldige världsmästaren såg till att Stockholmsklubben vann med nästan tre minuters marginal. Men Hagaby var tvåa, 17 sekunder före Södertälje-Nykvarn, vilket är ett mycket positivt besked inför Stigtomtakaveln nästa helg, som till skillnad från Kolmårdskaveln ingår i stafettligan.
Tisarens lag med Oskar Andrén, Måns Bergqvist, Daniel Forsgren och Johan Aronsson blev åtta, åtta minuter från pallen – men framför allt blev klubbens damlag med Lovisa Persson, Elisabeth Ahlgren, Alice Johansson och Anna Hallmén sexa, kvarten bakom segrande Södertälje-Nykvarn men bara fem minuter från pallen.

Ett annat gäng från Tisaren körde Åreskutan skimo, en tävling i skidalpinism med start i Huså, bana över Åreskutan och mål nere i Åre. Dan Larsson och Mikael Pihel lyckades bäst av dem, med 22:a respektive 23:e plats (även om Larsson kuriöst nog har 28 sekunder längre tid än Pihel), 36 minuter bakom segrande André Jonsson (Åredalens klätterklubb). Örebroaren Håkan Carlsson, till vardags landslagschef i orientering, blev 29:a.

Linus Wedin körde upp sig fyra placeringar när Sverigecupen i längdskidor avslutades med en jaktstart i Sollefteå i dag. Garphytteåkaren tog sig från 18:e startposition till en 14:e-plats i mål, 40 sekunder från topp tio, i H18-klassen, den yngre juniorkategorin som han kommer att tillhöra även nästa vinter. Därmed slutar han på 18:e plats i säsongens sammandrag. Både det och dagens tävling vanns av Åsarnas Eddie Pettersson.
Karlskogingen Ellen Berg slutade 23:a i D18-klassen i helgen, Garphyttans Elin Törnqvist 25:a i seniorklassen (där Frida Karlsson vann i dag men Trilelvallens Märta Rosenberg tog hem cupen), och Garphyttans Nelly Mårtensson 33:a i D20. I den klubbkampen, där föreningarna samlar poäng i alla SM- och Sverigecupstävlingar under året, slutar Garphyttan på 40:e plats.

80:e man i går, men i dag tog Rickard Ericsson en topp 70-placering i långloppsvärldscupen skiclassics när han åkte in som 69:e man i Summit 2 Senja, den rejält tuffa 60-kilometerstävlingen med start i Bardufoss och mål i Finnsnes i norra Norge, efter passering över två fjäll. Örebroaren var nionde bästa svensk, även om han var 28,5 minuter bakom segrande norrmannen Martin Løwstrøm Nyenget. Trots bättre placering i dag än i går så tappade Ericsson från 16:e till 19:e plats i skiclassics ungdomstävling, där han inför helgen var 15:e. Inför sista tävlingen, tiomiladrabbningen Janteloppet utanför Trondheim nästa helg, har han dock bara tio poäng upp för att ta tillbaka 16:e-platsen.
Allt du behöver veta inför EM-linjeloppet med Fahlin – och här är orienterarna som dubblar EM med Euromeeting (och de som tackar nej)

september 22nd, 2023

Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

I morgon är det alltså dags för linjeloppet vid cykel-EM i Nederländerna, och det är dags för en kort liten genomgång inför tävlingen (min förhandsintervju med Emilia Fahlin hittar ni här).
Tävlingen startar i Meppel, och inleds med en sex mil lång sträcka fram till det 13,5 kilometer långa avslutningsvarv som ska köras lite drygt fem gånger (det tuffaste på avslutningsvarvet, de två på varandra tätt följande klättringarna uppför VAM-berg, tas sex gånger eftersom man kommer in på varvet precis före dem, och när man når toppen andra gången är det exakt fem varv kvar – målet är på toppen). VAM-berg är Nederländernas svar på Kvarntorpshögen, ett avfallsberg som gjorts om till ett rekreationsområde, främst med inriktning på cykel. Det mäter ganska exakt 40 meter över havsytan, och runt 35 meter över den omgivande slätten. Det är alltså inga långa backar som bjuds, men branta, och den ena av de två är kullerstensbelagd.
Sverige har bara två cyklister till start, Fahlin och Hanna Nilsson (från Kristianstad) medan stora nationer som Nederländerna och Italien kommer med åtta var. Nederländerna har också en av de två stora förhandsfavoriterna, Lorena Wiebes, men Demi Vollering. Belgien har nyblivna världsmästaren Lotte Kopecky, men inte samma starka lag att backa upp henne med. Med i snacket finns ockås Schweiz Marlen Reusser, Polens Katarzyna Niewiadoma, Italiens Silvia Persico, Tysklands Liane Lippert och Danmarks Cecilie Uttrup Ludwig, som till vardags är lagkompis med Fahlin i FDJ-Suez.
När jag pratade med Fahlin såg hon två scenarion framför sig: Om det inte blåser så mycket lär det gå en tidig utbrytning och vara ganska kontrollerad körning i klungan bakom, tills utbrytning ska hämtas in. Men om det blåser kan stornationerna (läs: Nederländerna) gå upp och köra hårt i kantvinden för att decimera fältet rejält. I sådana fall kommer det bli hårt från start för svenskorna. Inne på varvet, och de tolv gångerna uppför VAM-berg, är det extremt viktigt att vara rätt positionerad eftersom den normalbreda landsvägen cyklisterna kör större delen av varvet på tvärt smalnar av till en cykelväg när man svänger in mot backen, och ligger man bara lite för långt bak i klungna kommer det bli en dragspelseffekt som gör att det tar tvärstopp och att man får börja om från noll, vilket blir jobbigt i en sådan brant backe. Det troliga är att det blir ganska hård körning tidigt på varvet, och att cyklister kommer åka av varv för varv. I slutet lär det inte vara många kvar som gör upp om det.
Starten går 13.45 på lördagen, och Discovery sänder från start till mål.

Veckan efter orienterings-EM i Italien kommer Euromeeting, ett sorts inofficiellt B-EM som också ofta fungerar som för-mästerskap (den här gången inför VM nästa år), arrangeras i Skottland. Efter nästa års världsmästerskap avgörs i sprintdisciplinerna så är det även sprint som står på programmet nu, precis som på EM i Italien. Men alla landslagsorienterare väljer ändå inte att följa med, efter en mycket lång och krävande säsong. Bland dem som inte anmält intresse (uttagningarna har fungerat så att det börjat med att löparna just fått anmäla intresse) finns Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson. Däremot kommer både Jonatan Gustafsson och Oskar Andrén att dubblera, och efter EM åka direkt vidare och köra Euromeeting också. De två blir de enda länslöparna i den 20 man starka svenska truppen. Gustafsson bör ha goda chanser till en mycket framskjuten placering (han tog ju VM-brons i knockoutsprint i fjol, och motståndet på Euromeeting brukar inte riktigt hålla samma dignitet).
– VM nästa år kommer arrangeras i centrala delarna av Edinburgh medan två av tävlingarna i Euromeeting avgörs i Stirling som ligger cirka 20-25 minuter utanför Edinburgh. En av tävlingarna går i en mindre by som heter Dunblane strax intill. Detta gör att områdena inte är hundra procent relevanta (för VM). Däremot kommer de som åker få chansen att tävla i välarrangerade tävlingar och de får springa en bra knockout-tävling. Något som väldigt sällan arrangeras, säger förbundskapten Kalle Dalin till Svenska orienteringsförbundet hemsida.

Jessica Korkeakoski, OK Milan, och Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Där har ni de två nya distriktsmästarna i nattorientering. Ingen skugga ska fall över dem, men det var rejält tunna startfält när tävlingen avgjordes i Hällefors i kväll. Men på damsidan blev det i varje fall tajt och spännande: Korkeakoski vann bara med en minuts marginal till Karin E Gustafsson (den enda konkurrenten) efter 82 minuters orientering i mörkret (Elin Rindstig och Elisabeth Ahlgren, som båda bor i Örebro, var etta och tvåa i själva tävlingen men springer för klubbar utanför distriktet och räknas därmed bort i DM-sammanhang). Eriksson krossade däremot konkurrensen och tog guldet med över tio minuters marginal till klubbkompisen Oskar Arlebo (däremellan klämde Joel Aristondo Magnusson och Maxime Bonneau, som också bor i Örebro men tävlar för klubbar utanför distriktet) och ytterligare drygt tio till Tisarens Mikael Pihel som tog bronset (20 minuter före Milans Tom Korkeakoski som var den fjärde och sista distriktslöparen i herrklassen).
Bättre uppställ var det i de äldsta ungdomsklasserna, där tävlingen dubblerade som den åttonde och sista deltävlingen i Ullmax och ÖLOF:s ungdomsserie.
Almbys Emma Lindkvist och Lindebygdens Axel Thybeck hade redan säkrat segrarna i de allra äldsta klasserna, för 15- och 16-åringar, på maximala 72 poäng (de sex bästa tävlingarna räknas, och de hade båda redan nått sex vinster). Lindkvist tog en sjunde seger och blev distriktsmästare genom att vara drygt två minuter före KFUM:s Julia Ekdahl i mål medan Thybeck för en gångs skull fick nöja sig med en andraplats, drygt 1,5 minuter bakom KFUM:s Ted Nilsson som blev distriktsmästare.
Ahlsson mitt i klungan i ny, tuff belgisk tävling, Tjernlund klubbmästare efter hård kamp och Bergslagsleden ultra lägger ned och återuppstår på samma gång

september 19th, 2023

Jonathan Ahlsson och kollegorna i Motala AIF:s continentallag fick nog med sig många nya lärdomar från ännu en hård tävling i Belgien i dag, 17 mil långa Textielprijs Vichte (en nationell, belgisk elittävling som inte är UCI-klassad). Dries De Bondt, den belgiske Alpecin-Deceuninck-cyklisten som vann en etapp på Giro d’Italia i fjol, vann 19 sekunder före en jätteklunga där Ahlsson och två av hans lagkompisar (Carl Kågevi och Lukas Vernersson) också fanns med (de andra blev avplockade). Ahlsson noterades för en 75:e-plats. På fredag avslutar Ahlsson och teamet tävlingssäsongen med ännu en nationell belgisk elittävling, i Zwevezele.

Tisaren brukar alltid ha bra uppställ på sina klubbmästerskap, och man kan inte klaga på startlistan i dagens medeldistans, som avgjordes i skymningen i skogen vid klubbstugan i Hallsberg. På damsidan var det EM-orienterare på första och tredje palts i Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren – och Lovisa Persson på andraplatsen, som gjort en sån fin säsong och närmat sig svensk nationell elitnivå, var bara 24 sekunder bakom Tjernlund (Persson var snabbare på stora delar av banan men gjorde ett par småbommar tidigt, om man vågar tolka mellantiderna bokstavligt). På herrsidan tog Valter Pettersson, som sprang junior-VM i fjol och nu är förstaårssenior, en storseger, var nästan nio minuter före tvåan Simon Markendahl och drygt tio före trean Mikael Pihel.
Lindebygden hade inte riktigt lika god uppslutning av egna orienterare på sitt klubbmästerskap i nattorientering, som också avgjordes i kväll. Faktum är att klubben inte hade någon löpare till start i varken dam- eller herrklass, men Oliver Arnesson blev i alla fall H16-mästare och Evelina Ericsson och Emil Arvidsson var snabbast i 40-årsklasserna (det var de tre som låg närmast i ålder att vara med bland seniorerna. Seniorklasserna avgjordes ändå, med löpare från andra distrikt, och där blev det Milan-segrar genom Therese Korkeakoski och Anders Haglund, som ju var etta och tvåa i trailloppet Granbergsdalsterrängen i lördags men nu tillbaka med kartan i handen. Noterbart också att Hagabys Karin E Gustafsson, som tog SM-silver i mountainbikeorientering i söndags, blev trea på damsidan (bakom Therese och Jessica Korkeakoski).

Bergslagsleden ultra, som i lördags avgjordes för tionde gången, upphör i sin nuvarande form men återuppstår lika snabbt som ett välgörenhetsarrangemang. Den 14 september 2024 kommer ett arrangemang, som ärver namnet Bergslagsleden ultra, att genomföras. Precis som tidigare arrangerat av Föreningen Nature Running (Johan Stamm och Erik Höglund), och nu med devisen ”insamling – gemenskap – ultra”. Det skriver föreningen på instagram. Vad jag förstår kommer det att bli någon form av socialt varvlopp, där man springer olika loopar tillsammans. Johan och Erik har tidigare arrangerat flera löparhappenings till fördel för Diabeteshjältar, som #diabeteshjältar trail och #diabeteshjältar VK trail.
När det traditionella loppet nu läggs i malpåse kan man konstatera att Erik Anfält blev den mest framgångsrika löparen i tävlingen genom tiderna, med fyra segrar (varv tre i rad 2015–2017) och ett banrekord på 3.38.57 på den klassiska sträckningen från Digerberget till Ånnaboda (med en tur uppför Rusakulan och en extrasväng över Storstenshöjdens slalombacke på slutet).
En första titt på kalendern 2023, banan spikad för långa terräng-DM och klubbmästare korade

september 20th, 2022

Vi är fortfarande inte inne i årets sista kvartal, men redan börjar kalendern för nästa säsong att ta form. I söndags släppte både Bergslagsleden ultra och Sommarro snabbare sina datum för 2023, och de kör båda vidare med samma datum som i år: Tredje lördagen i september respektive andra lördagen i maj. Bergslagsleden ultra – den 45, 65 eller 82 kilometer långa tävlingen som nästa år firar tioårsjubileum – avgörs således den 16 september medan Sommarro snabbare – ett frontyardinspirerat lopp där en 2,6 kilometer lång slinga ska löpas snabbare och snabbare för varje varv – går av stapeln den 13 maj.
Även i orienteringen har det börjat trilla in datum för 2023: Det blir Boforsloppet och Letälvsträffen 22–23 april, Tisarträffen 29–30 april, Närkekvartetten 13–14 maj och 26–27 augusti, DM i sprint och sprintstafett i Kumla den 10 juni, medel- och långdistans-DM arrangeras av KFUM Örebro 2–3 september, natt-DM avgörs i Hällefors (!) den 22 oktober och stafett-DM i Almbys regi den 24 september.

Men året är långt ifrån över, och först häromdagen kom detaljerad information om årets långa terräng-DM. Arrangerande Vretstorps IF har under året rekat en fullång tiokilometersbana uppe vid Gallabergssjön, men har i slutändan beslutat sig för att köra tävlingen över två varv på en femkilometersloop med start och mål vid folkparken (där korta terräng-DM avgjordes i fjol och förfjol) som delvis utnyttjar elljusspåret. Tävlingen avgörs den 29 oktober, och på schemat står förutom DM också veteran-DM. Alltihop för hela det sedan årsskiftet nya distriktet södra Svealand.

På tal om orientering finns några småtävlingar från senaste veckan som jag inte gett någon uppmärksamhet:
** Den lite annorlunda tävlingen Dubbelfajten avgjordes i Nora i lördags. Det är en hybrid av tvåmannatävling, där lagdeltagarna först springer varsin stafettsträcka i sprint och sedan tillsammans ger sig ut på en patrullorientering över långdistans. Den är primärt för ungdomslag, och Lindebygdens Axel Thybeck följde upp sina USM-guld från förra helgen med nytt guld ihop med Viggo Holmberg i den äldsta pojkklassen (H16), näst före arrangörsklubben Milans Fabian Larsson och Edvin Lindh. Karlstadsklubben OK Tyrs lag vann på flicksidan, före hemmaklubbens Cecilia Eriksson och Wilma Wikström.
** Tisaren hade klubbmästerskap över medeldistans förra tisdagen, tre dagar före SM-kvalet på samma distans. EM-löparen Ellinor Tjernlund, som sedermera hade en tung helg i Dalarna, vann 2,5 minuter före systern Josefin Tjernlund (som det gick betydligt bättre för på SM) med Lovisa Persson på tredjeplatsen. Simon Sanderi – ett namn jag har rätt dålig koll på, men visst har han tävlat för Hagaby tidigare? – tog ett överraskande guld på herrsidan före Mikael Pihel och Martin Sand (men Erik Berzell, som springer för Järla, var åtta minuter snabbare än Sanderi, utom tävlan).
** Garphyttans IF, länets mest livskraftiga mountainbikeorienterings-förening, arrangerade klubbmästerskap i lördags. Rasmus Doering tog guldet på herrsidan, medan inga damer från klubben kom till start på KM-distansen. KFUM Örebros Anna Janegren och Anders Kallin var snabbast i tävlingen.
Nylin och Hallmén årets sista klubbmästare i Tisaren, Tjernlund prisades av Närkes skogsflickor och nu startar Nattcupen

november 23rd, 2021

I kväll avgjordes årets fjärde och sista klubbmästerskap hos Tisaren – det i nattorientering – i skogarna söder om Hallsberg. Och efter att både Josefin Tjernlund (som vann långdistans och sprint) och Daniel Forsgren (som vann långdistans) blivit diskade så blev det två nya namn överst på pallen jämfört med de tre första tävlingarna: Rebecka Nylin tog hem damklassen dryg 1,5 minuter före Lovisa Persson och Tomas Hallmén vann herrklassen nästan 3,5 minuter före Mikael Pihel.
Totalt 19 Tisaren-löpare deltog, och därutöver 14 från andra klubbar, i öppna klasser. Där sprang dubble världsmästaren Jerker Lysell, som i somras flyttade till Örebro med familjen, sprang elitbanan nästan två minuter snabbare än Hallmén (och sju minuter snabbare än Nylin).
Ingen av de övriga klubbmästaren hos Tisaren i år – Valter Pettersson (sprint), Ellinor Tjernlund (medeldistans) eller Filip Jacobsson (medeldistans) kom till start.

Josefin Tjernlund får trösta sig med att hon nyligen tilldelades Närkes skogsflickors stora DM-pris för 2021. Samtidigt delades fyra ”uppmuntringspriser” ut till lovande distriktsorienterare i fyra åldersklasser, till KFUM Örebros Karin Lindgren (junior) och Sofia Halldin (D12), Tylöskogs Elsa Gustafsson (D16) och Almbys Emma Lindkvist (D14). Det är fjärde året priset delas ut, och tidigare vinnare är Lovisa Persson, Lisa Westerberg och Andrea Svensson.
Av Värmlands orienteringsförbund blev OK Djerfs Rasmus Pettersson, som tog studenten från orienteringsgymnasiet i Hallsberg i somras, utsedd till årets junior.

På söndag är det dags för första deltävlingen i Ullmax vinterserie – Nattcupen – och till den är redan 25 löpare anmälda (men räkna med minst hundra startande på söndag). Bland dem märks framför allt Martin Regborn som är en av tre som redan nu slängt in en anmälan i den längsta klassen. Tävlingen i Nora är den första av åtta i vinterns orienteringscup, en av tre som avgörs i dagsljus och den första av två som avgörs före jul- och nyårsuppehållet. Den andra avgörs i Örebro kvällen den 8 december.
Topp tio-placeringar på Lidingö, Regborn valde Arboga framför Schweiz, SM-silver till Runesson trots 13 av 20 bom, Weldays seger på hemmaplan, Ahlssons vinst i Östergötland och en hel del annat …

september 25th, 2021

Har man en gång varit bäste svensk i Lidingöloppet så är det ju lätt att tycka att allt annat är en förlust – men faktum är att Linus Rosdal, ex-örebroaren som varit snabbare än någonsin den här säsongen, var över tre minuter bättre än den där succédagen 2015 när han i dag blev femte bästa svensk över de 30 kilometerna på Lidingö (det är alltså bara konkurrensen som har blivit svårare). Totalt sett var Rosdal sjua på 1.41.40 (Hässelbys Samuel Russom vann på 1.36.56). Även Örebro AIK:s Erica Lech blev (lika väntat) topp tio, men nådde däremot inte sitt banpers utan fick nöja sig med 2.08.48 (med det var hon 3,5 minuter bakom sjuan Malin Gibrand men 1,5 minuter före nian Jenny Ruström, så någon kamp om platserna var det inte (Sylvia Medugu vann på 1.55.03). IF Starts Per Arvidsson blev 18:e på 1.48.49, Hagabys Elin Vinblad 35.a på 2.24.09, ÖAIK:s Gustaf Leonardsson 56:a på 1.57.33 och Glanshammars Stina Eriksson och LK Gränslösts David Klasson båda 69:or på 2.30.46 respektive 1.58.52. Det är de länslöpare jag hittat på topp 100.

Gårdagens blogg innehöll ett och annat fel (se om Regborn nedan). Till exempel sprang Fanny Schulstad i dag ett långpass i Karlslundsspåret där Josefin Gerdevåg gjorde henne sällskap på delar – ingen av dem kommer således till start i Berlin marathon i morgon bitti. Övriga nämnda Örebrolöpare (herrarna, alltså) verkar däremot vara på plats i Tyskland.

Så Regborn. Han är inte i Schweiz, utan har lämnat återbud till Euromeeting. inte på grund av ytterligare någon skada, för han sprang hem en tävling i Arboga i dag (en medeldistans under namnet Golden weekend, dag ett) närmast före Järlas Erik Berzell (som var knappt två minuter bakom) och därefter följde ett gäng länslöpare i svit: Tisarens Valter Pettersson och Jonathan Karlsson, KFUM Örebros Jacob Eriksson, Tisarens Filip Jacobsson, Lindebygdens Axel Thybeck och KFUM Örebros Mattias Löfqvist (bara några få av dem – inte Regborn – är anmälda till långdistansen i morgon).
Nere i Schweiz fanns ändå fem länslöpare, och nyinflyttade örebroaren (och ex-världsmästaren) Jerker Lysell var bäste länslöpare med en 18:e-plats, knappt två minuter bakom finske Olli Ojanaho som vann (med det var Lysell femte bästa svensk, Simon Hector var bäst med en tredjeplats). Tisarens Andrea Svensson, som världscupdebuterade i augusti, var 19:e, men å andra sidan näst bästa svensk, drygt fem minuter bakom segrande tjeckiskan Tereza Janosikova. Ellinor Tjernlund var 25:a, Oskar Andrén 26:a och Josefin Tjernlund 39:a på medeldistansen. I morgon avslutas Euromeeting, som är ett sorts för-VM, med långdistans.
Några orienteringskortisar:
► Karin E Gustafsson blev bästa länscyklist med en femteplats – bara 1.28 bakom segrande Anna Tiderman – när sprint-SM i mountainbikeorientering avgjordes i Surahammar på lördagen. Viktor Larsson är ännu inte tillbaka efter sin hjärtmuskelinflammation och guldfavoriten Marcus Jansson valde att istället köra landsvägscykel (se nedan).
► Tisaren-comebackande Johan Runesson slutade femma på SM i orienteringsskytte (sjua i tävlingen, där även två finländare var före), 11.28 bakom segrande Johan Eklöv (men då ska man veta att han bommade 13 av 20 skott och fick 26 sekunders tidstillägg mot Eklövs sex). Tisaren-kamraten Mikael Pihel slutade tia (han sköt fullt men sprang inte fullt lika fort), vilket räckte för att de båda tillsammans skulle ta lagsilver, 16 minuter bakom Tumba-Mälarhöjden.

Länscyklisterna gjorde rent hus på herrsidan i det 15 kilometer långa Östgötatempot i Ljungsbro i dag. Förre svenske tempomästaren Jacob Ahlsson vann på 17.35,07, 38 sekunder före lillebror Jonathan Ahlsson och med ytterligare tolv ned till Marcus Jansson (som i mtbo tävlar för Garphyttan men som på landsvägshojen representerar CK Hymer) på tredjeplatsen.
Startlistan var rejält uttunnad, både beroende på att somliga avstår tempolopp och att somliga är på cykel-VM (med det sagt så hade den här tättrion ändå kunnat vara i tät, oavsett vilka svenskar som hade ställt upp) – men när Östgötaloppet körs i morgon kommer uppslutningen vara betydligt bättre.
Mountainbikecyklisten Axel Lindh är i Norge och tävlar, och var trea i fredagens prolog (fem sekunder från segern) och femma i dagens kortdistans (30 sekunder bakom Lillehammers Erik Hægstad som vann). I morgon avslutas det som heter Rye terrengsykkelfestival med ett crosscountry.

22-årige Kumlakillen Michael Welday har tävlat rätt sparsamt i år (ett enda resultat noterat på friidrottsstatistik.se), men i dag slog han till med en seger på hemmaplan när han sprang hem fem kilometer långa Kumla stadslopp på 16.51 – 14 sekunder före Tisadagsklubbens John Lundström (hans klubbkompis Simon Karlsson, som var tvåa på Bergslagsleden ultra förra veckan, tog tredjeplatsen ytterligare tolv sekunder bakom).
För långloppscupen hände det mest spännande som vanligt i stället på damsidan, där Liduina van Sitteren tog en programenlig seger på 18.25, närmast före Marie Dasler på 19.45. Dasler toppar därmed cupen på 47 poäng, men har redan räknat nio resultat (max är tio), medan van Sitteren som är trea på 38 än så länge bara har räknat sex tävlingar. Mellan dem finns Petra Hanaeus, som var trea i Kumla på 20.22 och därmed gjorde sin tionde tävling i cupen. Från och med nästa tävling måste hon därmed stryka sitt sämsta resultat (om hon vinner Hostruset nästa helg kommer hon därmed bara öka tre i stället för sex poäng i tabellen).
Sju herrar sprang på 18 blankt eller fortare (Oskar Hansson 17.39, Kevin Henriksson 17.46, Karl Wilenius 17.48, Jonathan Kandelin – som förra lördagen sprang 84 kilometer på Bergslagsleden – 18.00) och fem damer gick under 21 minuter (Therese Fjordäng 20.33, Maria Nagle 20.44). Långloppskidåkaren Olivia Hansson vann en spurt på sjätteplatsen på 21.48.

65 löpare valde Örebro parkrun före Lidingö och Kumla, bland annat Johan Ingjald (trea på 19.06) och ”Super-Sören” Forsberg (femma på 19.39) men snabbast av alla var Erik Jansson (för andra veckan i rad) på 17.59 och Linda Pettersson på 26.17. Ytterligare några sprang (och cyklade) Kyrkstafetten i Tysslinge, men därifrån har jag inte sett några resultat (och jag vet inte ens om några tider noterades).
Runesson på pallen i Tisaren-comebacken – och dags för Euromeeting (Regborn, Tjernlunds, Svensson, Andrén, Lysell) och Berlin marathon (Gerdevåg, Schulstad, Anfält, Nilsson …)

september 24th, 2021

Johan Runesson gick med i OK Tisaren i samband med att han pluggade på orienteringsgymnasiet i Hallsberg (han är från Smålandsstenar) och lämnade klubben inför säsongen 2011. Sedan dess har den nu 31-årige orienteraren bland annat tagit VM-guld (i stafett 2019), och bytt klubb ett antal gånger. Just nu tillhör han finska storklubben Tampereen Pyrintö, för vilkas andralag han var med och sprang hem en 14:e-plats i Jukola för några veckor sedan (förstalaget blev fyra). Men i dag gjorde han en direkt skrällartad comeback i Tisaren. Men inte i orientering – utan i orienteringsskytte. Eftersom den disciplinen lyder under Svenska mångkampsförbundet har han nämligen möjlighet att springa för en annan klubb där än i sin övriga orientering (tävlar man i till exempel både vanlig orientering och skidorientering, eller mountainbikeorientering, så kan man vid ett givet tillfälle bara ha tävlingslicens hos en förening – om jag förstått saken rätt).
Hur som helst, det var i en – med orienteringsskyttemått mätt – stortävling (tillika militärlandskamp) i Sågartorp, norr om Gnesta (söder om Stockholm), som Runesson var tillbaka i Tisarfärgerna för första gången på över tio år. Den inleddes med en stafett (orientering–liggande skytte [fem skott/tre extraskott]–eventuella straffrundor–orientering–stående skytte–eventuella straffrundor–växling/målgång), där Runesson bildade ett tvåmannalag med dubble VM-bronsmedaljören Mikael Pihel. Runesson sprang (och sköt) förstasträckan och skicade ut Pihel som tvåa, bara nio sekunder bakom finska militärlandslagets Mikko Hölsö. Pihel tappade 15,5 minuter på andrasträckan, men höll ändå tredjeplatsen med minutmarginal (och därmed blev Tisaren bästa klubblag bakom Finlands och Sveriges militärlandslag, det sistnämnda som blev tvåa var knappt tre minuter före i mål).
Även systern Anna Runesson, som i orientering tävlar för Smålandsklubben OK Vivill, sprang för Tisaren i stafetten – och tog också en tredjeplats, i par med Nina Hallor. Hallor växlade just som trea, och Runesson försvarade den placeringen med sex sekunders marginal till Svenska militärlandslaget (Finlands två lag var etta och tvåa).
I morgon fortsätter helgen med en tävling som dubblerar som SM i klassisk distans (punktorientering med en minuts tidstillägg per millimeter–orientering–liggande skytte [tio skott, två minuters tidstillägg per bommat skott]–löprunda–stående skytte–målgång) och på söndag avslutas helgen med sprint (orientering–liggande skytte [fem skott]–eventuella straffrundor–orientering–stående skytte–eventuella straffrundor–mål).

På lite högre nivå avgörs i helgen Euromeeting, för-VM i Schweiz, med medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen och sex länslöpare på plats i Martin Regborn (nytt försök till landslagscomeback, den senaste tog ju slut efter några minuter), Tisaren-kvartetten Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Oskar Andrén och nyinflyttade örebroaren Jerker Lysell. På samma ställe avgjordes på fredagskvällen det schweiziska mästerskapet i nattorientering, och alla som ändå är på plats för Euromeeting inbjöds att delta (men inte att konkurrera om medaljerna, förstås). Ingen av länslöparna ställde upp (schweiziska ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz tog dock guld på herrsidan, med nästan fyra minuters marginal).
I Värmland avböjde Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson start i den femte och sista DM-disciplinen – just nattorientering – trots guld på de fyra första. Damtävlingen blev därför en kamp mellan hennes klubbkompisar Ellen Pelander och Lena Westerlund (som fortfarande pågår när detta skrivs) medan Rasmus Pettersson, även han karlskoging och tävlandes för Djerf, vann herrklassen med nästan 5,5 minuters marginal (och då var tvåan inte ens med i kampen om DM, eftersom Johan Wikström kutar för Göteborgsklubben Sävedalen). Tävlingen var förutom DM också den första i Värmlandstrippeln, som avgörs i helgen.

På söndag är det också dags för Berlin marathon, på gatorna där herrarnas sju senaste världsrekord – från Paul Tergats 2.04.55 2003 till Eliud Kipchoges nu gällande 2.01.39 från 2018 – slagits men märkligt nog bara tre av damernas världsrekordnoteringar genom tiderna (och inget sedan 2001). Det verkar tyvärr vara helt omöjligt att söka på annat än på namn i startlistan (som till exempel ort, förening eller land), så jag har bara gjort lite blandade försök. Men de här står i varje fall med: Josefin Gerdevåg (distriktsrekordhållare med 2.42.49 som hade ett tufft 2020, mycket på grund av jobb, men som nu lär ha uppåtgående formkurva), Fanny Schulstad (som från 2018 till 2019 sänkte maraperset från 3.07 till 2.46, i fjol blev SM-sexa och nu är redo för nästa steg, men som framför allt siktat på Valencia i december), Erik Anfält (som är länets tredje snabbaste maratonlöpare genom tiderna med 2.24.38 men som i vintras lade ned elitsatsningen – bara för att för några veckor sedan bli fyra och näst bäste svensk på Ultravasan …), Jonas Nilsson (länets fjärde bästa maratonlöpare genom tiderna med 2.27.04, från Rotterdam 2019 då han var en glad nykomling som bara tränat löpning i några år och tagit enorma steg från månad till månad), Andreas Ingberg (sjätte bästa manliga maratonlöparen i distriktet under 2000-talet med 2.34.10 i Hamburg 2019) och Markus Liljenroth (1.53.41 i Valencia 2019). Starten går 9.15 på söndag morgon, och vi får se om alla de där löparna kommer till start (och vilka an dra som gör det).
Tidigare i veckan har jag ju snackat upp Kumla stadslopp och Lidingöloppet.
Andemariam stal showen i Jordbro halvmaraton (men grymma prestationer av damerna också) – och Tre Kronor-spelaren Johan Rynos comeback i orienteringsskogarna

maj 9th, 2021

Hela mitt förhands inför Jordbro halvmaraton handlade ju om de fem snabba kvinnorna från länet som skulle göra upp – men faktum är att Heshlu Andemariam i någon mån stal showen genom att kuta hem herrklassen på 1.06.11 – pers med nästan sju minuter (ta det för vad det är, han har inte sprungit halvmaran sedan 2019 och tagit gigantiska kliv sedan dess) – men framför allt en imponerande solouppvisning. Ex-örebroaren gjorde hela loppet själv. Hade någon eller några löpare i bakhasorna på det första drygt fem kilometer långa varvet, men var sedan helt solo och fick aldrig någon hjälp med att ta motvinden. Jag snackade lite med honom efteråt, för en artikel som finns i morgondagens papperstidning och kommer på na.se under morgonen.
På damsidan hade Örebro AIK-duon Liduina van Sitteren och Erica Lech länge sällskap. van Sitteren spurtade ifrån med fem sekunder på sista kilometern, vilket gjorde att hon blev tia och Lech blev 13:e i ett tajt fält, på 1.19.02 respektive 1.19.07. Jag pratade även med Lech efteråt, för en text som också kommer på na.se i morgon.
Fanny Schulstad, som dragits med en fotskada i vinter och dessutom haft covid-19 för några veckor sedan, blev 14:e på 1.20.50, medan distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft ett tufft pandemiår som läkare och inte haft tid med sin normala träningsdos, blev 16:e på 1.22.09. Imponerande insatser över hela linjen, alltså.
Hässelbys Linnéa Sennström vann damtävlingen på 1.15 sedan Carolina Wikström och Sanna Mustonen brutit tidigt. Hälleforsbördiga Louise Wiker klev också av efter första varvet, där hon var ett tiotal sekunder före van Sitterens och Lechs klunga.

Bara tre löpare kom till start på den längsta och svåraste banan när Tisarträffen mini avslutades med långdistans i dag. Järlas Erik Berzell var överlägsen, nästan 14 minuter före Milans veteran Per Eklöf och drygt 19 före Djerfs Håkan Pettersson. Hugo Örn, som i går sprang femkilometerstävlingen på Väster, var trea på näst tuffaste banan där Djerfs Marie Pettersson var sexa som bästa dam, nästan 13 minuter före Hagabys Elin Vinblad.
Senare på eftermiddagen körde Tisaren ett klubbmästerskap i långdistans på samma banor. Josefin Tjernlund vann med nästan fyra minuters marginal till Lovisa Persson (på en tid som hade gjort henne till tvåa av herrarna på samma bana i Tisarträffen). Ellinor Tjernlund blev trea, Anna Hallmén fyra och Lilian Forsgren femma. Den sistnämnda tog det förmodligen lugnt inför avresan till orienterings-EM.
Forsgrens sambo Daniel Martinsson vann sitt första KM som Tisaren-löparen 23,5 minuter före Mikael Pihel (det var bara de två till start). Tiden var 4,5 minuter bakom Berzells segertid i Tisarträffen mini på samma bana.
Mest notabelt från klubbmästerskapet var nog ändå att en viss Johan Ryno – med 19 landskamper för Tre Kronor och nio SHL-säsonger för Färjestad, Leksand, Djurgården, Timrå och Frölunda på meritlistan – sprang hem segern i H35-klassen 1,5 minut före brorsan Oskar Ryno (på samma bana som damerna, någon minut långsammare än Ellinor Tjernlunds tid). Johan var ju nästan lika lovande i orientering som hockey som ung, men tvingades i något läge välja sport. Nu har han uppenbarligen hittat tillbaka till skogen efter att i fjol ha avslutat karriären med en misslyckad sejour i schweiziska Lugano. Blir intressant att se om han får blodad tand efter KM-guldet.

Missa förresten inte kollega Tove Svensson fina text och bilder om Ove Persson, som mellan 13 september i fjol och 8 maj i år tagit sig uppför trappan på Kvarntorpshögen exakt 1 000 gånger (han har dock inte gjort hela Besegrat trappan-varvet varje gång, utan gått en del upp och ned i trappan).
Lo-spåret definitivt inställt (och Sundström springer med VM-sjuan i Spåret GP)

februari 10th, 2020

Arrangörerna i Hällefors SK gjorde ett tappert försök genom att flytta tävlingen, men det blir inget Lo-spåret 2020. Tittar man i den svenska tävlingskalendern har den milda vintern nu skördat exakt 100 längdskidtävlingar (men då är inte små lokala tävlingar som deltävlingar i Tour de Kif inräknade), bland de senast i raden finns Engelbrektsloppet (som är Sveriges näst största skidtävling och ingår i en svensk klassiker som alternativ till Vasaloppet) och Bergebo skimarathon och Skinnarloppet (som båda skulle körts till helgen). Bessemerloppet i Högbo, som körs på söndag, har däremot gjort som Wadköpingsloppet och flyttat till reservort, för deras del i Harsa. Dit har bland andra Olivia Hansson nu anmält sig.

Missa förresten inte min uppföljning med Filip Danielsson, dagen efter han var riktigt nära att ta världscuppoäng i Falun.

I morgon avgörs Spåret GP i Sätrahallen i Stockholm, en av innesäsongens största nationella tävlingar i Sverige (sett till prestigen alltså, inte till antalet startande). Från KFUM Örebros starka långdistansgrupp finns Tim Sundström på 3 000 meter; Sundström som ju sprang på 8.24,02 i Vinthundsvintern förra helgen. Kenyanen Davis Kiplangat, som är god för 7.40 och var sjua på inne-VM för två år sedan, finns med som farthållare i ett lopp där Spårvägens Mohammad Reza är storfavorit.

På facebook såg jag för övrigt att Mikael Pihel, som 2018 utsågs till årets eldsjäl i Hallsbergs kommun, utsetts till årets Tisare 2019 (alltså årets medlem i OK Tisaren) i samband med klubbens årsmöte i lördags, med motiveringen: ”Lämnar, dag som natt, avtryck efter sig både i och vid sidan av spåren” (vilket förstås syftar på att han ansvarar för skidspåren, men också en hel del annat, i klubben). Pihel är ju också erfaren orienterare, och på senare år bekant här på bloggen kanske främst för VM-medaljen i orienteringsskytte 2018.
Regeldetaljen som gör att Ingjald fick tredjepriset i långloppscupen (och VM-bronsmedaljören blev årets eldsjäl)

december 17th, 2018

Direkt efter sista deltävlingen i långloppscupen, Lucialoppet förra helgen, skrev jag ju att Johan Ingjald hade missat tredjeplatsen i sammandraget med minsta möjliga marginal (lika många poäng som Thomas Chaillou, men färre segrar). Redan dagen därpå skrev cupens resultatansvarig Per Börjesson (Östansjö SK) i en kommentar här på bloggen att det var fel och att Chaillou inte räknades eftersom han deltagit i för få tävlingar. Så är det. Läser man nästan allra längst ned i cupens tävlingsbestämmelser så finns en regeldetalj som påpekar att det ”för att få pris krävs deltagande i minst sex tävlingar”. Därmed fick Ingjald tredjepriset i cupen, Michael Welday fjärdepriset, Mohamed Hassan femtepriset och Mattias Nätterlund, som egentligen var 13:e man i listan, det sjätte och sista priset (förutom Chaillou deltog också Heshlu Andemariam, Per Sjögren, Jack Karlsson, ERik Anfält, Jonatan Gustafsson och Cimmie Wignell i färre än sex deltävlingar). På damsidan påverkades topp sex däremot inte alls (länets bästa damer är bättre på att ställa upp i de lokala loppen, uppenbarligen!). Man kan ju dock argumentera för att Chaillou ändå blev trea i cupen (och Andemariam femma, och så vidare), men att de inte var behöriga att motta pris, om man tolkar skrivningarna bokstavligt. Nå, det är ju bara en semantisk fråga, men i sammanställning är Chaillou faktiskt inplacerad som trea.

Noterar för övrigt att Mikael Pihel, som ju tog VM-brons i orienteringsskytte tidigare i fjol, utsågs till årets eldsjäl av Hallsbergs kommun i dag.