Hela mitt förhands inför Jordbro halvmaraton handlade ju om de fem snabba kvinnorna från länet som skulle göra upp – men faktum är att Heshlu Andemariam i någon mån stal showen genom att kuta hem herrklassen på 1.06.11 – pers med nästan sju minuter (ta det för vad det är, han har inte sprungit halvmaran sedan 2019 och tagit gigantiska kliv sedan dess) – men framför allt en imponerande solouppvisning. Ex-örebroaren gjorde hela loppet själv. Hade någon eller några löpare i bakhasorna på det första drygt fem kilometer långa varvet, men var sedan helt solo och fick aldrig någon hjälp med att ta motvinden. Jag snackade lite med honom efteråt, för en artikel som finns i morgondagens papperstidning och kommer på na.se under morgonen.
På damsidan hade Örebro AIK-duon Liduina van Sitteren och Erica Lech länge sällskap. van Sitteren spurtade ifrån med fem sekunder på sista kilometern, vilket gjorde att hon blev tia och Lech blev 13:e i ett tajt fält, på 1.19.02 respektive 1.19.07. Jag pratade även med Lech efteråt, för en text som också kommer på na.se i morgon.
Fanny Schulstad, som dragits med en fotskada i vinter och dessutom haft covid-19 för några veckor sedan, blev 14:e på 1.20.50, medan distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft ett tufft pandemiår som läkare och inte haft tid med sin normala träningsdos, blev 16:e på 1.22.09. Imponerande insatser över hela linjen, alltså.
Hässelbys Linnéa Sennström vann damtävlingen på 1.15 sedan Carolina Wikström och Sanna Mustonen brutit tidigt. Hälleforsbördiga Louise Wiker klev också av efter första varvet, där hon var ett tiotal sekunder före van Sitterens och Lechs klunga.

Bara tre löpare kom till start på den längsta och svåraste banan när Tisarträffen mini avslutades med långdistans i dag. Järlas Erik Berzell var överlägsen, nästan 14 minuter före Milans veteran Per Eklöf och drygt 19 före Djerfs Håkan Pettersson. Hugo Örn, som i går sprang femkilometerstävlingen på Väster, var trea på näst tuffaste banan där Djerfs Marie Pettersson var sexa som bästa dam, nästan 13 minuter före Hagabys Elin Vinblad.
Senare på eftermiddagen körde Tisaren ett klubbmästerskap i långdistans på samma banor. Josefin Tjernlund vann med nästan fyra minuters marginal till Lovisa Persson (på en tid som hade gjort henne till tvåa av herrarna på samma bana i Tisarträffen). Ellinor Tjernlund blev trea, Anna Hallmén fyra och Lilian Forsgren femma. Den sistnämnda tog det förmodligen lugnt inför avresan till orienterings-EM.
Forsgrens sambo Daniel Martinsson vann sitt första KM som Tisaren-löparen 23,5 minuter före Mikael Pihel (det var bara de två till start). Tiden var 4,5 minuter bakom Berzells segertid i Tisarträffen mini på samma bana.
Mest notabelt från klubbmästerskapet var nog ändå att en viss Johan Ryno – med 19 landskamper för Tre Kronor och nio SHL-säsonger för Färjestad, Leksand, Djurgården, Timrå och Frölunda på meritlistan – sprang hem segern i H35-klassen 1,5 minut före brorsan Oskar Ryno (på samma bana som damerna, någon minut långsammare än Ellinor Tjernlunds tid). Johan var ju nästan lika lovande i orientering som hockey som ung, men tvingades i något läge välja sport. Nu har han uppenbarligen hittat tillbaka till skogen efter att i fjol ha avslutat karriären med en misslyckad sejour i schweiziska Lugano. Blir intressant att se om han får blodad tand efter KM-guldet.

Missa förresten inte kollega Tove Svensson fina text och bilder om Ove Persson, som mellan 13 september i fjol och 8 maj i år tagit sig uppför trappan på Kvarntorpshögen exakt 1 000 gånger (han har dock inte gjort hela Besegrat trappan-varvet varje gång, utan gått en del upp och ned i trappan).