En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna).
Etikett: Ola Backlund
-
-
Örebro AIK-duon Erica Lech och Jonas Nilsson – de båda Närkerekordhållarna i maraton – drog i dag till Frövi och såg till att spetsen på tiokilometerstävlingen Fröviloppet blev riktigt vass. Lech vann med över 3,5 minuters marginal när hon sprang in på 37.46 i hårda vindar och över en lite småkuperad bana (typ 80 höjdmeter). Hanna Imhagen blev tvåa på 41.25 och hade exakt en minut till godo på trean Petra Hanaeus, som var 35 sekunder före klubbkompisen, i IF Start, Marie Dasler.
Men famtum är att Nilssons segermarginal på herrsidan var ännu större – han vann med över fem minuters marginal när han sprang in på 32.07. Köpingskillen Anton Suontausta (IK Westmannia) blev tvåa på 37.10, Hovstas Johan Edström trea på 37.24 och Karlslunds Kevin Henriksson – mer känd som skidåkare – fyra på 37.46.
Lech är regerande mästare i Södra Svealands löparserie (om man räknar den som en rak fortsättning på Närkes långloppscup), men det här var hennes första start – och seger – i år, så hon är långt ned i sammandraget. Men Imhagens andraplats innebär att hon minskar avståndet till ledande Hanaeus från fyra till tre poäng. På herrsidan klättrande Nilsson från fjärde till tredje plats, men han är alljämt 15 poäng bakom ledande Per Enback.Trots god uppslutning i Frövi fanns 64 löpare över till Örebro parkrun, där Gustav Sundström (18.42) och Ann Ekblom (27.24) var snabbast runt femkilometeraren. Ann blott en sekund före debutanten Emma Friman, Gustav nästan 2,5 minuter före tvåan Martin Kvarnhult.
I går inleddes Borlänge tour, deltävling sju av elva i Sverigecupen i mountainbike, med att ex-örebroaren Matthias Wengelin vann en elva minuter lång tempoprolog med drygt 16 sekunders marginal. Örebrocyklisternas David Stomberg blev sexa, 20 sekunder bakom Wengelin. I en juniorklassen fick Örebrocyklisternas succécyklist Arvid Lindén nöja sig med en niondeplats, drygt 53 sekunder bakom segrande Vile Torbrink, Lindgren racing club. Men i dagens crosscountrylopp (alltså OS-disciplinen) tog Lindén revansch och blev trea, som en av blott två cyklister som tog sig i mål inom en minut bakom segrande Olle Isaksson, Lindgren racing club (Lindén var 33 sekunder bakom). Därmed avancerade han till femte plats i sammandraget, 1,5 minuter bakom ledande Isaksson.
Wengelin blev tvåa i dag, 17 sekunder bakom Varbergs André Eriksson (Stomberg blev 17:e). I sammandraget skiljer sex sekunder till Erikssons fördel inför det avslutande varvloppet i morgon.I dag gick också svenska cupen i mountainbikeorientering vidare med en långdistans i Kinna, där örebroaren Karin Gustafsson var fyra totalt och tre av svenskarna, drygt elva minuter bakom IKHP:s Gabriella Gustafsson. Karins syster Eva Gustafsson blev sexa, men var nästan timmen bakom täten.
I morgon fortsätter cupen med en medeldistans i samma terräng. Åtminstone tills dess kommer Karin att behålla sin totalledning i cupen. Efter morgondagen återstår bara de tre SM-tävlingarna i Blekinge i slutet av augusti som deltävlingar.Johan Röjler och Oskar Leksell (även han örebroare) blev nia i world series-tävlingen Utö swimrun – delvis på samma bana som Ö till ö, men knappt hälften så långt – och var tredje bästa svenska lag, knappt 45 minuter bakom segrande franskaustraliska laget med Adriel Young och Hugo Tormento. Bloggbekanta Lisa Ring – senast omskriven som tvåa i Munkastigen trailrun – blev tvåa i damkalssen ihop med Klara Willcocks Kjellgren och Anna Hellström – syster till löparprofilen Ola Backlund från Garphyttan men själv utan given koppling till länet (hon har ju bland annat vunnit Ultravasan, så hon hade blivit rikt omskriven på bloggen annars) – vann mixedklassen ihop med Victor Dahl och var totalfemma. Backlund själv blev tvåa i herrklassen i det kortare sprintloppet (på knappt två timmar), ihop med brasilianaren Thamer Khatib. De var bara fem minuter från segern.
Och uppe i Ånnaboda genomfördes i dag en träningstävling med Jukola- och Venlakavlefokus. Där var Tisarens Fredrik Glännefors – som toppar swedish leagues U23-cup – starkare än dubble VM-bronsmedaljören Jonatan Gustafsson, KFUM Örebro, som även här blev trea, nästan tre minuter bakom Glännefors men bara elva sekunder efter klubbkompisen Jacob Eriksson. Örebroaren Ronja Hugg (Stora Tuna) var snabbaste dam på långa banan, örebroaren Elin Rindstig (SOK Viljan) snabbast av alla på näst längsta banan.
-
Linus Wedin, 18, från Garphyttan slog i dag till med något så ovanligt för en länsbo som en seger i Sverigecupen i längdskidor. Jag kan inte hitta något motsvarande sedan Filip Danielsson vann en 2,5 kilometer lång prolog i H20-klassen i Sverigecupfinalen i mars 2015, alltså för nästan tio år sedan (karlskogingarna Simon Nilsson och Ludvig Berg har två respektive en andraplats i Sverigecupen, men inga segrar). Wedin tog sin vinst i den yngre juniorklassen, H18, i 15-kilometersloppet som avslutade Sverigecuptävlingarna i Bollnäs i dag, och han gjorde det i överlägsen stil: Han hade över 20 sekunder ned till tvåan Edvin Skytt, Falun, och över 50 till fjärdeplacerade Viktor Kullman, och bara sju av 88 startande konkurrenter var inom två minuters marginal.
– Det var en överraskning. Planen var att gå ut hårt, och det gjorde jag, sa Linus i intervjun i NA:s sändning efter segern, där han också fick frågan om hur han trivdes i de tunga förhållandena:
– Jag tror det är bra för mig, det är skönt.
Granbergsdals Axel Lindblad gjorde också sitt bästa lopp i karriären, som 27:a, knappt 4,5 minuter bakom i samma klass. Karlskogingen Ellen Berg blev 19:e i D20. Hennes storebror Ludvig Berg gjorde sin första tävling för året (mig veterligen) i gårdagens stafett där han körde en sträcka för Rehns BK. Vi får se om det blir mer tävlande framåt för honom.
Fotnot: Det är bara nio år sedan Garphyttan vann senaste JSM-guldet i längdskidor, i stafett. Texten ovan avser individuella tävlingar.Det blev en liten succé, åtminstone för att vara debut, för Jerker Lysell i mixstafetten ihop med Tove Alexandersson i världscupen i skidalpinism (skimo) i blivande OS-backen i Bormio i dag.
De började dagen med att ta sig vidare till A-finalen som tolfte och sista lag från kvalet (som avgjordes över en sträcka för respektive åkare) och blev slog sedan tre av lagen de hade före sig i kvalet när de blev nia i finalen som kördes över ordinarie distans, två varv per person.
Varje sträcka börjar med en uppförskörning där åkarna har stighudar under skidorna som sedan tas av för en första utförskörning. Därefter tas nya stighudar på för en ny uppförskörning som avslutas med ett parti där skidorna måste tas av och åkarna springer upp den sista biten, i pjäxorna. Sedan bär det utför igen, ned till växlingsområdet, där ett tredje par stighudar ska tas på för de sista meterna till växlingen (det slipper avslutaren dock inför målgång).
Tove stack direkt och ledde som mest med 17 sekunder efter första uppförskörningen, men sedan blev det smärtsamt tydligt att Tove och Jerker har en del att jobba på vad gäller tekniken i alla byten. Där tappades mycket tid och Tove skickade ut Jerker som fyra. Jerker tappade sex placeringar på sin första sträcka och växlade som tia, men efter att Tove jobbat upp laget igen lyckades Jerker ta dem i mål som nia. Ett historiskt resultat för Sverige som aldrig tidigare varit i A-final i en världscupstafett (Tove var 31:a ihop med Malte Lessing i Boi Taull i början av februari och 34:a ihop med Max Österberg i Andorra i januari).
Jag pratade med Jerker efteråt, för en artikel ni kan läsa här.
Kvalreglerna till OS är snåriga, men som jag förstått det tas de 18 lagen ut så här:
A) Italien har en friplats som arrangör.
B) De två därutöver bästa lagen på VM nästa måndag (den 3 mars) får platser.
C) Har inte Amerika, Asien eller Oceanien några platser så långt kommer de högst rankade länderna därifrån, enligt OS-kvalrankningen, få varsin plats (och det är högst troligt att det blir så, och att det blir USA eller Kanada, Kina respektive Australien).
D) Sedan fylls det på med upp till tolv lag från OS-kvalrankningen (vilket just nu skulle innebära att Spanien, Schweiz, Frankrike, Österrike, Tyskland, Norge, Polen och Slovakien skulle få platser, förutsatt att två av dem går in under kriterium B ovan).
E) Därefter fylls det på med individuella tolv idrottare till den individuella sprinten, och de kan komma från vilka nationer som helst (men det får inte, inräknat de som blivit uttagna i A–D bli mer än två herrar och två damer per nation). De hämtas först från VM (två damer, två herrar) och från den individuella OS-kvalrankningen (fyra damer, fyra herrar).
Skulle någon nation få ihop både en dam och en herr genom E-kriteriet får de ställa upp i stafetten också (oavsett om den nationen redan har ett lag), men Jerker har som nybörjare förstås ingen chans att nå så högt, så hans och Toves chans till stafettstart på OS nästa år är att klättra på OS-kvalrankningen, och det är faktiskt bara tio poäng upp till Slovakien som besegrades i dagens stafett (ja, Jerker och Tove tog faktiskt in exakt tio poäng i dag).
VM-stafetten – dit laget inte är uttaget ännu, men det lär bli Tove och Jerker eller Petter Engdahl – körs alltså som första distans på världsmästerskapet i schweiziska Morgins nästa vecka. Den tävlingen räknas också in i OS-kvalrankningen liksom stafetterna i italienska Val Martello (22 mars) och schweiziska Villars-sur-Ollon (25 april) samt eventuella världscupstafetter nästa säsong som hinner hållas före den 21 december (det är inte säkert att det blir någon alls).
Det blir väldigt spännande att fortsätta följa kampen för en OS-plats.
För den som vill se dagens tävling finns den på Youtube här.Öppet spår är per se ingen tävling, men i samband avgörs Försvarsmaktsvasan, som inom just försvaret är en prestigefylld tävling, och där Anton Hallor från Hallsberg, som i de här sammanhangen representerar Norrbottens flygflottilj F21, vann i fjol och var tvåa 2023. I år fick han nöja sig med en femteplats, 18 minuter bakom segrande Sebastian Jansson Saadio från Transtrand. 5.04.14 gjorde dessutom Hallor till dagens åttonde snabbaste åkare totalt.
”Orimligt nöjd med dagen. Har med stolthet ägnat vintern åt blöjbyten och nattjourer, så glad att kroppen ställde upp trots halvera förberedelser”, skriver Hallor på Instagram.
Ola Backlund, som bor i Garphytten men representerar Berber IS, var näst bästa länsåkare med 5.38.01 i rätt grisiga förhållanden. Örebroaren Stina Odencrants, 33, var snabbast av länsåkarna på damsidan med 6.43.24, och därmed 24:e snabbaste av alla kvinnor på söndagen, en timme bakom Sara Karlsson från Gnosjö som var värst av alla.
I Ungdomsvasan fick man i år gå ned i tolvårsklassen för att hitta en länsåkare på topp tio. Där blev Karlslunds August Kihlberg sexa efter en spurtstrid med tre andra om femteplatsen, tre minuter bakom segrande Lykke Eriksson, Tranemo IF.Askersunds collegelöpare Klara Frih fick äntligen göra säsongsdebut på sin huvuddistans, 800 meter, inomhus i USA, men någon höjdare blev inte loppet. Hon gick som mål som trea i sitt heat och 15:e totalt (av 27) på 2.16,06 (hon sprang tre sekunder snabbare än så för fem år sedan) i collegekonferensen Mountain Pacifics inomhusmästerskap i friidrott i Spokane, Washington, som hemmalöparen Rosemary Longisa vann på 2.10,28. Frih sprang också den udda stafettvarianten distance medley relay där hon tog hand om den 1 200 meter långa förstasträckan (de andra sträckorna är 400, 800 respektive 1 600 meter långa för totalt 4 000 meter) i St Mary’s college-lag som blev sjua, 24 sekunder bakom segrande Washington State.
-
Missa inte säsongens sista avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Martin Regborn som gäst. Världens bästa orienterare just nu berättar om en vinter där han inte hade en enda sjukdag som lade grunden till en vår där han slagit Närkerekord på 5 000 meter och framför allt tagit ledningen i världscupen genom att vara topp fyra i alla tävlingar hittills. Men framför allt snackar vi upp VM. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Coviden som slog till förra helgen hindrade Emilia Fahlin från start i dagens SM-lopp, där tanken var att hon skulle försvara sin mästartröja från fjolåret. Med tanke på hur osäkert det är om Fahlins fortsatta karriär – hon har flaggat för att det här kan vara sista året – så försvann därmed kanske också chansen till att få se henne tävla på svensk mark en sista gång. Men det är så klart bara en spekulation – det kan komma många nya möjligheter och hon är trots allt bara 35 år gammal. Var hon tävlar härnäst återstår att se.
Men det var hör och häpna extremt nära att det ändå blev en medalj till Örebrocyklisterna – av i sammanhanget helt oprövade 36-åriga SM-debutanten Therese Fjordäng från Vretstorp (eller kanske snarare Snavlunda).
För efter att Stockholm CK:s Mika Söderström – en riktig outsider i de här sammanhangen (tidigare som bäst 14:e på SM, om man undantar tisdagens femteplats i tempo) – tidigt kommit loss i en ensam utbrytning som bara växte och växte tills hon efter 122 kilometer korsade mållinjen som guldmedaljör med över åtta minuters marginal, så blev det spurt mellan 16 cyklister om de övriga medaljerna och i den slog Fjordäng bland annat nyligen OS-uttagna Caroline Andersson (Halmstads CK/Liv-Alula-Jayco), världstourcyklisten Julia Borgström (CK Ringen/AG Insurance-Soudal) och continentalcyklisten Stina Kagevi (Södertälje CK/Team Coop-Repsol). En superprestation av Fjordäng som jag mest känner till från triathlon (hon var 67:a i Kalmar ironman i fjol, men det här är så klart en prestation på en helt annan nivå).
CK Ringens Matilda Frantzich – en annan skräll även om hon är erkänt stark spurtaren – vann hur som helst uppgörelsen om silvret närmast före Norbergs Clara Lundmark (som tävlat flitigt i Europa för continentallaget Hess cycling i vår). Men sedan var det alltså Fjordäng från Vretstorp på fjärdeplatsen.
På juniorsidan blev det stor klungspurt om guldet, och där tog sig Örebrocyklisternas Gustav Enhörning hela vägen fram till en femteplats, som också får räknas som ett knallresultat. Staffanstorps Linus Larsson vann. Enhörning är förstaårssenior (fyller 17 sent i höst) och tävlar därför som junior även nästa år.
I morgon avgörs herrtävlingen där det finns förhoppningar om att Jonathan Ahlsson och Axel Lindh ska sätta krydda på anrättningen även om ingen av dem tillhör de absoluta favoriterna.Midsommardagen till ära var Fredrik Johnsson (18.11) och Annica Sjölund (25.42) snabbast av de 50 som orkade upp till Örebro parkruns start 9.30. Start-veteranen var ju en pionjär i de här sammanhangen och var snabbast i de fem första parkruntävlingarna våren 2017 – men nu var det första gången på över 2,5 år hon inte hade någon annan dam före sig runt de fem kilometerna vid Rynningeviken.
Det finns, på lite olika avstånd från Örebro län, några löpartävlingar som alltid avgörs på själva Midsommarafton. I värmländska Torsby den 8,5 kilometer långa Borejoggen där Erica Lech i går blev trea på 31.19, 13 sekunder från andraplatsen men över 1,5 minuter bakom världscupmeriterade skidåkaren Lovisa Modig (som tagit SM-medaljer i både längdskidor och löpning) på 29.36.
På herrsidan blev Eric Westberg – som har sina främsta meriter som junior från skidskytte (tror jag) och som är från Torsby men som sedan tre år tillbaka representerar KFUM Örebro i löpningen – även han trea, 1.18 bakom Hunflens Jesper Lundberg (som är god för 1.04 på halvmaran). 26.32 på Lundberg, 27.50 på Westberg. Kumlakillen Adam Gillman, den tidigare skidåkaren som numera springer för Hässelby, blev fyra, fem sekunder bakom Westberg, och Kopparbergsbördiga ex-skidåkaren Bill Impola, som sedan många år bor i Torsby, blev nia, ytterligare en minut bakom.
Uppe i Dalarna är det i stället Orsakajt’n (och vidhängande Orsabajk’n) som gäller på midsommar, och där har Erik Anfält gjort många fina resultat genom åren. Han kom inte till start i år (är däremot anmäld till Silverleden ultra nästa helg), och jag hittar ingen länslöpare högt upp i listorna på huvuddistansen 25 kilometer. Men på 14 kilometer fixade Latorps Ebba Fryxell en 23:e-plats och Nature Runnings Ola Backlund en 39:e-placering. Båda var kvarten bakom segraren i respektive klass, hemmalöparen Malin Barrulf och Tjalves Olle Kalered. I mountainbikeloppet (Orsabajk’n) tog ex-örebroaren Matthias Wengelin en andraplats, fyra sekunder bakom Borlänges Andreas Dahlgren. -
Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Om man radar upp alla konditionsidrottare som kommit från länet, eller tävlat för en länsklubb, eller bott i länet, i en enda lång rad så skulle Agneta Andersson stå främst. Kanotisten från Karlskoga är Sveriges bästa kvinnliga sommarolympier genom alla tider, och nationellt är de enda andra idrottarna som kan jämföra sig Sixten Jernberg (nio medaljer varav fyra guld), Charlotte Kalla (nio medaljer varav tre guld) och Gert Fredriksson (sju medaljer varav sex guld). I går, söndag, avled Agneta, blott 62 år gammal, i hemstaden Karlskoga där hon både föddes och tillbringade större delen av sitt liv. Det känns lika fruktansvärt som orättvist.
Vi på NA har dragit vårt strå till stacken för att hedra minnet av länets största konditionsidrottare genom tiderna (och kanske länets största idrottare alla kategorier, även om det är svårt att jämföra). Ta gärna del av det:
** Dödsbeskedet med kommentarer.
** Bildextra från den fantastiska karriären.
** Karlskoga dagen efter beskedet.
** Ceremoni vid statyn.
På tolv starter under fem OS missade Agneta aldrig en final, och var som sämst åtta över mållinjen. Resultatraden innehåller tre guld, två silver, två brons, en femteplats, tre sjätteplatser och en åttondeplats. En enorm jämnhet, och en fantastisk topp. Till de olympiska medaljerna ska läggas elva VM-medaljer och 43 SM-guld.
Agneta är, tillsammans med racerföraren Marcus Ericsson, den ende som tilldelats NA:s guldklocka tre gånger (för de tre VM-medaljerna 1981, för de tre OS-medaljerna 1984 och för det makalösa OS-guldet ihop med Susanne Gunnarsson 1996, när karriären egentligen var över). För det sistnämnda tilldelades hon också Svenska Dagbladets bragdguld.
Agneta valdes från starten in i den svenska idrottsakademin (som ledamot nummer 19), som samlar Svensk idrotts främsta (och som utser vinnarna på Idrottsgalan varje år), och hon fanns också med som en av de tio första invalda både i Örebro läns idrotts-wall of fame och i Värmlands idrotts-wall of fame. Och sedan 2009 står – eller snarare sitter, i en kajak med de tre kronorna på bröstet – hon staty vid Näset i Karlskoga. Den invigdes på dagen 25 år efter det första OS-guldet i Los Angeles.
Jag är för ung för att ha hunnit uppleva mer än det allra sista av Agnetas karriär (jag var tio 1996), och trots att jag bodde nästa 14 år i Karlskoga och jobbade nio år på tidningen där så har jag aldrig mer än hejat på henne. Så några personliga minnen kan jag tyvärr inte bjuda på. Läs Mats Wennerholms fina krönika i Aftonbladet i stället.Jag är skyldig er resultaten från Skärmartorparn. Eller ”resultaten”, kanske man ska kalla det för. För dels var det ingen tävling i ordets rätta bemärkelse, och dels skulle alla – om det hade varit det – fått DNF.
Vad det handlade om var en nattävling över sex backyard-varv, 40,2 kilometer, även om det annonserats som ett maraton – i rejält knövlig och till 80 procent obanad terräng, i skogarna mellan Lekhyttan och Lanna (vid det som heter Skärmartorp). Länets största ultralöparprofiler (och en del andra) hade fått inbjudan, och elva hade hörsammat den (bland dem de båda arrangörerna Martin Bergman och Alexander Sandberg). Starten gick 21.00 på kvällen, vilket höjde svårighetsgraden ytterligare med tanke på att det var beckmörkt. Leonora Johnson, som tidigare på dagen slutat tvåa i Kristinehamns sextimmars (och däremellan, ryktesvis, hunnit avverka en simträning), stod på startlinjen liksom hennes sambo Filip Andersson och profiler som Björn Tikkanen, Ola Backlund, Regina Johnson och Fredrik Backéus.
Men den tuffa banan och blötan och blåsten tog ut sin rätt, och redan efter första varvet klev två av, efter två varv ytterligare tre – och ut på det fjärde varvet var bara tre kvar. De två arrangörerna tog sig gemensamt i mål på det varvet på 4.23.02, och bröt. Elva minuter senare kom David Kindberg in och kastade handduken, och därmed var ”tävlingen” över.
Att springa fyra varv över fyra timmar håller inte om det ska arrangeras backyard ultra på banan – och det är det som är tanken nästa år, det är därför den sprangs in nu – men sådana som Tikkanen (två varv på 1.46), Backlund (tre varv på 2.29) och Andersson (tre varv på 2.34) visade att det går att klara banan på under eller just över 50 minuter även i de jävligaste förhållandena.
”Vi får se om någon av deltagarna kommer vilja återvända. Banan kommer genomarbetas lite mer och nästa år kör vi nog en tuff backyard ultra i dagsljus”, skriver Sandberg till bloggen.
Kommer det verkligen att arrangeras en backyard ultra på banan lär det bli Sveriges tuffaste bana, i konkurrens med Buudrundan utanför Mora. Men, man ska komma ihåg att en backyard ultra egentligen blir tuffare ju lättare banan är – eftersom det då blir en tävling i att hålla kroppen igång in absurdum (”en tävling i sömnbrist” som somliga uttrycker det). Så långt lär det aldrig gå i Skärmartorp.
På tal om Leonora Johnson förresten: De officiella resultaten, med restmeter, från Kristinehamn kom in till slut, och det visade sig att hennes silvernotering blev 62,066 kilometer – snöpliga 158 meter från det 4,5 år gamla perset (från Karlstad 6-timmars). Jessica Svärds och André Rangelinds segerresultat blev 75 082 respektive 77 758 meter (Rangelind var farthållare åt Svärd större delen av tävlingen). Kumlas Maria Pettersson blev trea på 58 822 meter. -
Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden med Wilhelm Bergentz, som bland annat snackar upp Stockholm marathon i morgon. Lyssna var som helst där poddar finns, som på Spotify eller i podcastappen på Iphone!
Inget ont som inte har något gott med sig. Den internationella cyklingens mycket svaga kalender i juni gör att Emilia Fahlin får chansen att testa en del häftiga grejer hemma i Sverige som annars aldrig hade blivit av. I går körde hon ju Nationaldagsloppet mot den svenska herreliten (och slutade 22:a, i tätklungan), och i dag kom nyheten att hon för första gången i karriären kommer att köra Vätternrundan. Hon cyklade runt sjön på den officiella 315-kilometerssträckningen, men med start och mål i Askersund i stället för i Motala, ihop med nio klubbkompisar i Örebrocyklisterna under pandemivåren 2020 (de körde på 8.54, och jag skrev en artikel om det som fortfarande går att läsa här) – men nu ska OS- och VM-cyklisten från Örebro ta sig an den ”riktiga” Vätternrundan.
Hon kommer göra det ihop med Narr Cycling (inte Narr som i någon som narras, utan som i ett chokladmärke), som har en grupp på 35 cyklister som har målet att gå under åtta timmar. ”Vi är oerhört stolta”, skriver teamet på instagram.
Rekordet runt sjön har Marina Emanuelsson från Hillerstorp, som var en del i snabblaget Team Mustasch när hon gjorde 6.48 på den gamla, 15 kilometer kortare, bansträckningen 2018.
– Under sju timmar tror jag är möjligt, om jag skulle kunna hänga herrar i en snabbgrupp hela vägen. Ska jag vara med och ta vind och förningar, då blir det snabbt en helt annan arbetsbelastning, då blir det tufft att köra så fort, sa Fahlin för tre år sedan – men en så snabb tid verkar inte vara aktuellt för Narr Cycling att jaga.
Gänget kommer att starta 11.42 lördagen den 17 juni. Fem dagar senare kör Fahlin tempo-SM i Uppsala, och ytterligare två dagar därefter är det dags för stora SM.
Men först och främst väntar till helgen väntar dubbla tävlingar i Belgien för Fahlin, Dwars door het Hageland på lördag och Flanders diamond tour på söndag.Ola Backlund från Garphyttan (ursprungligen Svennevad) var i helgen med och slog stafett-rekordet på supervasan, alltså Vasaloppet på rullskidor, mountainbike och löpning i en följd. Tiden blev 15.44, 48 minuter snabbare än Oscar Olsson gjort på egen hand för herrekordet.
Backlund åkte rullskidor (på 4.14) i ett lag som i övrigt bestod av stockholmaren Martin Belak på cykel (3.50) och Viktor Stenqvist från Östersund (7.34). Om ni inte får ihop siffrorna så hade gänget sex minuter i växlingstid också. Läs en intervju med Backlund om det på na.se i morgon bitti.Efter en helg där Stockholm marathon överskuggade allt annat får ni inte missa att den här veckan bjuder på några riktigt fina (men osanktionerade, och därmed i kalendrar inte helt lätthittade) tävlingar:
** På tisdagen är det ett extrainsatt, nationaldags-parkrun i Örebro, med start 9.30 (som vanligt) vid gamla oljehamnen/Naturens hus.
** På onsdagskvällen avgörs den fjärde upplagan av Söderhavet runt, vid den lilla sjön vid Kvarntorp.
** På lördag är det en ordinarie omgång av Örebro parkrun.
** Och på söndag är det dags för första upplagan av trailloppet Blue mountain trailrun med start och mål i Ånnaboda. 291 löpare är redan anmälda, bland dem Martin Regborn (om foten håller efter lördagens stukning), Thomas Chaillou, Mattias Kandelin, Jonathan Kandelin, Camilla Bergdahl, Carina Gustavsson, Amanda Brunosson och Nelly Mårtensson. -
Vem är snabbast på fem kilometer landsväg av en Vasaloppstvåa och en mountainbikecyklist med VM-meriter, kanske du frågade dig när du vaknade i morse. Klockan hade inte ens slagit tio när du fick svaret, om du var på plats nere vid Naturens hus: Mountainbikecyklisten är snabbare, åtminstone om han är mitt i karriären medan långloppsskidåkaren lagt av sedan några år. Nåväl, det var finfrämmat på Örebro parkrun och Axel Lindh, mountainbikecyklisten som hade en sådan lysande start på årets säsong (och avslutade med långlopps-VM i Danmark) persade med nästan en minut när han gick in på 17.57 medan Bob Impola, Vasaloppstvåa 2018, sprang på 19.47 i sin allra första parkrunstart. Snabbast av alla var dock, för 51:a respektive 15:e gångerna, Petra Hanaeus (20.32) respektive Oskar Hansson (17.29).
Nästan lika fint uppställ hade tredje upplagan av Porla Brunnsloppet, som jag var med och arrangerade i dag. Lisa Ring drog förvisso en DNS och lämnade fältet öppet åt Milan-orienteraren Therese Korkeakoski att i överlägsen stil ta säsongens tredje trailseger (efter Granbergsdalsterrängen och Markanatten). Men det blev ändå en finfin fajt på herrsidan mellan regerande mästaren Janne Werner, starka traillöparen Ola Backlund och sexdagarsmästaren Filip Andersson (vinnare av Viadal sexdagars i år – och 2022 både bäst i Sverige, bäst under 35 år i världen och 15:e på totala världsrankningen). Backlund och Werner var helt jämna (det var individuell start) halvvägs, med Andersson något bakom, men den andra halvan av den rejält krävande (men nästan helt platta) banan passade Backlund sämre, och Werner sprang ikapp de två minuterna han startat bakom. Som tur var slog han inte av på takten, för några minuter framför dem gick Andersson som tåget och plockade sekund för sekund – och i mål skiljde bara 47 sekunder till Werners fördel (58.07 på Werner, 58.54 på Andersson, 60.36 på Backlund och 63.10 på Korkeakoski som var fyra totalt). Backyard-VM-löparen Leonora Johnson (73.25) och Ida Enger (86.10) var tvåa och trea på damsidan.
En kollega från tidningen var på plats. Det känns ju lite pinsamt – man vill inte bli anklagad för jäv eller liknande – men jag var faktiskt inte alls inblandad i att tipsa om att loppet skulle gå av stapeln och blev överraskad när Alexander dök upp på vår lilla tillställning. Reportaget lär komma i morgon eller på måndag.Resultaten från långloppspremiären i Edsåsdalen har inte publicerats, mer än topp fem (utan tider och distans), så hur det gick för Elin Törnqvist och om det dök upp några andra länsåkare har jag ingen koll på (ingen var topp fem, i varje fall).
I Tybblelundshallen avgjordes Sveriges största inomhus-endagarstävling i friidrott, Triumfglasspelen, det blev en första- och en andraplats för länslöparna i 17-årsklassens lopp över 1 000 meter genom KFUM Örebros Albin Wallgren (3.11,88) och Östansjös Ester Skoglund (3.33,53). Kanske var starkaste prestationen ändå KFUM-talangen Sixten Axmons seger på 600 meter i P13-klassen, på 1.48.19 (pers och seger md 1,6 sekunder före klubbkompisen och namnen Sixten Didriksson). Och ja, för den som undrar blev det världsrekord (eller, de facto, två) i tresteg i M75-klassen när Olle Borg, KFUM Arvika, klämde till med 9,72 i sitt tredje hopp och sedan bättrade till 9,74 i sista omgången.
I morgon, söndag, startar som bekant Ullmax vinterserie, också känd som Nattcupen (men den här deltävlingen och en till går i dagsljus), och det blir fint uppställ med namn som Martin Regborn, Filip Dahlgren, Lovisa Persson, Erik Berzell och Emma Ling på startlinjen. Plus att det förstås går att anmäla sig på plats, vid Digerberget.
-
28 löpare skickade in resultat under helgens virtuella variant av #diabeteshjältar VK trail, som gick på originalbanan i och runt Storstenshöjdens slalombackar men med valfri starttid från fredag morgon till söndag kväll. David Lundström och John Lundström var i särklass, snabbast med fem minuters marginal (1.31.06 respektive 1.31.44 över 16 kilometer med 1 000 höjdmeter – de sprang ihop och spurtade om det i sista backen av Strava att döma). Det där är två namn som jag har ypperligt dålig koll på vilka meriter och ambitioner de egentligen har, men de dyker upp ibland när det är trailtävlingar på gång. John dominerade ju Kilsbergen trailtour förra året, och David dök in och blev fyra på sista etappen. Mer välkända löparnamnen Björn Eriksson, Erik Höglund och Ola Backlund ramlade in som trea–fyra–femma på 1.36, 1.41 respektive 1.42.
Carina Gustafsson (2.06), Rebecca Malmsten (2.14) och Wilma Henriksson (2.17) snabbast av damerna. Det är inga namn jag alls har koll på, får jag erkänna.På lördag är det dags för nästa virtuella lopp, eller om det möjligen är ett riktigt. Någonstans i gränslandet, i varje fall. Östansjö SK bjuder in till att gemensamt springa Sweden runners virtuella arrangemang Hoka Springtime backyard ultra tillsammans på en 6,7-kilometersslinga som utnyttjar motionsspåren i Motorp. Start 10.00 på lördag och målgång … som vanligt en timme efter att näst siste löpare gett upp. Östansjö erbjuder också tidtagning på sextimmarslopp med varvning i 1,5-kilometersspåret, med samma starttid. Samma tid, men på plats nere i Malmö, avgörs SM i backyard ultra i en elitvariant av The bridge backyard ultra. I startlistan står att jag ”tyvärr inte kan komma till start” (jag hade kvalat in som 30:e och sista löpare efter att andra tackat nej, typ), men det beror helt på mitt eget val, eftersom jag tycker att underlaget på banan är för hårt (och jag tröttnat på backyard ultra, har inte pannben för att klara av det). Ensam länslöpare till start blir därför Karlskogas Filip Andersson, som spöade mig med ett varv för tredjeplatsen i Säfsen sommarbackyard 2019 och därmed förtjänade en plats i den här SM-tävlingen som skulle ha avgjorts redan i fjol.
Nu har Tisaren presenterat planen för årets Rallarrundan, som precis som i fjol blir virtuellt och därmed utgår ur långloppscupen. Första möjliga löparrangemang, med sanktion, i länet i år är därmed Gallaberget trailrun den 16 juni och tidigast möjliga premiär i långloppscupen är Fröviloppet tre dagar senare.
-
Andra etappen av tre i Kilsbergen trailtour är avgjord. Tiden att ladda upp sina tider i Strava gick ut nu vid midnatt, och totalt hade 20 löpare tagit chansen att sätta tider på segmentet Blackstahyttan–Tomasboda–Blackstahyttan onsdag–söndag.
Efter att tidigare i veckan ha satt en tid som inte räckte för topp fyra (mycket på grund av fellöpning när en grusväg skulle korsas efter knappt tre av de drygt åtta kilometerna) gjorde Mia Nilsson på söndagen ett nytt försök som räckte till totalseger, 18 sekunder före Kajsa Rosdal som ju vann före Nilsson förra veckan. Därmed blir det först i mål av de två på den sista etappen som tar hem hela touren (skulle det bli exakt jämnt på sista – jag vet inte ens om Strava tillåter det – vinner Nilsson). Spännande! Linda Meijer var trea för andra veckan i rad, knappt två minuter bakom.
På herrsidan skrällde Andreas Wahlstedt, mest känd som cyklist hos Almby, genom att hålla undan konditionsfenomenet Per Sjögren med 33 sekunder i kampen om andraplatsen bakom John Lundström, som vann överlägset (om än inte lika överlägset som förra veckan) för andra gången i rad. I övrigt var resultatlistan en karbonkopia av förra veckans med Lundström som segrare, Erik Nilsson som fyra, Ola Backlund som femma, undertecknad som sexa, Erik Malm som tia och Daniel Eklund som elva (på åttonde- och niondeplatserna hade Rihards Darzins bytt plats med Andreas Pantzar, och på sjundeplatsen hade Claes Adolfsson ersatt Martin Bergman, de har sprungit varsin etapp).
Den tredje och sista deltävlingen startar på onsdag, och banan presenteras här på bloggen på tisdag morgon för den som vill ut och reka (det kan behövas, många sprang fel den här veckan och både Sjögren och Jonny Elofsson tvingades göra om sina försök). Flera gjorde också som Mia Nilsson och gjorde ett andra försök för att bättra sina tider – både Erik Nilsson och Ol aBacklund klättrade om mig i resultatlistan genom nya försök på söndagen.Kilsbergen trailtour, etapp två, damer:
1) Mia Nilsson, 44.33. 50 poäng.
2) Kajsa Rosdal, 44.51. 40 poäng.
3) Linda Meijer, 46.24. 35 poäng.
4) Annika Larsson, 48.34. 32 poäng.
5) Anso Berg, 52.27. 30 poäng.
Herrar:
1) John Lundström, 34.21. 50 poäng.
2) Andreas Wahlstedt, 35.28. 40 poäng.
3) Per Sjögren, 36.05. 35 poäng.
4) Erik Nilsson, 37.55. 32 poäng.
5) Ola Backlund, 38.14. 30 poäng.
6) Jonas Brännmyr, 39.17. 28 poäng.
7) Claes Adolfsson, 39.59. 26 poäng.
8) Andreas Pantzar, 40.17 (Strava hittar inte segmentet i hans löpning, men tävlingsledningen har granskat GPS-spåret och godkänt tiden). 24 poäng.
9) Rihads Darzins, 41.00. 22 poäng.
10) Erik Malm, 42.51. 20 poäng.
11) Daniel Eklund, 45.39. 19 poäng.
12) Daniel Tholin, 47.41. 18 poäng.
13) Victor Barinas, 48.41. 17 poäng.
14) Cristoffer Stockman, 52.28. 16 poäng.
15) Jonny Elofsson, 53.47. 15 poäng.
Totalställning efter två av tre etapper, damer:
1) Mia Nilsson, 90 poäng.
2) Kajsa Rosdal, 90 poäng.
3) Linda Meijer, 70 poäng.
4) Anso Berg, 62 poäng.
5) Annika Larsson, 32 poäng.
6) Hanna Richter, 30 poäng.
Herrar:
1) John Lundström, 100 poäng.
2) Andreas Wahlstedt, 75 poäng.
3) Per Sjögren, 75 poäng.
4) Erik Nilsson, 64 poäng.
5) Ola Backlund, 60 poäng.
6) Jonas Brännmyr, 56 poäng.
7) Andreas Pantzar, 46 poäng.
8) Rihards Darzins, 46 poäng.
9) Erik Malm, 40 poäng.
10) Daniel Eklund, 38 poäng.
12) Daniel Tholin, 35 poäng.
13) Cristoffer Stockman, 31 poäng.
14) Jonny Elofsson, 29 poäng.
15) Claes Adolfsson, 26 poäng
16) Martin Bergman, 26 poäng.
17) Claes Nilsson, 18 poäng.
18) Victor Barinas, 17 poäng.
19) Per Gunnarsson, 16 poäng.
20) Stefan Sjögren 13 poäng.Trailrunning Swedens tour med virtuella tävlingar rullar vidare, men eftersom den är landsomfattande får man välja sin egen stig. I helgen skulle det springas tolv kilometer, och underlagets beskaffenhet blir i det läget förstås väldigt avgörand. Första länslöpare jag hittar i listan den här gången, när varken Jonathan Kandelin eller Per Eklöf ställde upp, är Hagabys Sebastian Månsson på 74:e plats (1.16.06 på delar av Falkaslingan, Bergslagsleden och Kilsbergen trailruns bana uppe i Ånnaboda/Suttarboda). Gamle orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman sprang på 43.42 vid Gunnebo slott, mellan Mölndal och Mölnlycke, vilket gav segern. Nästa lördag är det 50 kilometer som gäller.
En annan tävling som kunde genomföras trots coronakrisen var Lanna öppen trail, som ersatte den planerade Lanna night trail. Svenska friidrottsförbundet har ju infört totalstopp för tävlande över 18 år, men vad jag kan se är föreningen bakom Lanna trail (Trail and run, som bildades i höstas) ansluten till förbundet (söker man på friidrottsföreningar i Lekeberg finns bara Brohyttans IF, Fjugesta IF och LK Gränslöst), vilket förklarar saken. Hur som helst hade tävlingsledningen gjort ett jättejobb för att förhindra att arrangemanget skulle bidra till smittspridning genom att erbjuda 5,5 timmars valfri starttid och inte ha något som lockade till folksamlingar (mer än möjligen chokladmunkarna).
Liduina van Sitteren tog fjärde trailsegern på sex dagar (hon vann ju alla etapperna i Rusakulan vertikal tour, måndag, onsdag och fredag) med en enorm marginal – 8,5 minuter. Faktum är att hon var tredje snabbast av alla, bara 31 sekunder från herrsegraren Oskar Hansson och två bakom tvåan Karl Wilenius. Maria Skoglund, Östansjö, och Lovisa Westerlund, Karlskoga, tog övriga pallplatser på damsidan, Janne Werner blev trea på herrsidan. Totalt kom 46 löpare till start.Orienteringsförbundet har ju inte alls samma rigida inställning och tillåter fortfarande små lokala tävlingar, så på lördagen kunde Tisaren arrangera fyra sådana på raken – på samma banor – vid Kvarntorpshögen.
Josefin Tjernlund och Filip Jacobsson vann Tisarens klubbmästerskap i medeldistans (Tjernlund saknas i KM-resultatlistan eftersom hon sprang i en tidigare startgrupp, men räknades in i KM). Herrarna och damerna sprang samma bana (som för övrigt hänger kvar i veckan, för den som vill prova, skriv ut en karta härifrån – även tre andra banor finns här) och därför kan man se att Tjernlunds tid hade räckt till en tredjeplats bland herrarna (trots att hon tappade nästan en minut på en bom på herrtvåan Valter Pettersson, som hon var 1.13 bakom i mål, mellan nian och tian). Tjernlund var drygt 4,5 minuter före tvåan Rebecka Nylin, Jacobsson knappt 2,5 före Valter Pettersson.
Regerande franske sprintmästaren och EM-orienteraren Quentin Rauturier, som verkar bo i Örebro för tillfället, satte dagens allra bästa tid, drygt minuten bättre än Jacobssons KM-segrartid. Han sprang liksom Tjernlund i den första gruppen, med elitorienterare och elever från orienteringsgymnasiet i Hallsberg. KFUM Örebro hade en egen startgrupp, där Jonatan Gustafsson bara var fem sekunder från Jacobssons tid, och så fanns det en öppen start för löpare från andra klubbar, där Stora Tunas Tiomilavinnare William Pommer sprang dagens – bakom Rauturier – bästa tid.
Konditionsbloggen 