I morgon inleds Lidingöloppshelgen med några deltagarmässigt mindre tävlingar, och på lördag brakar det loss med 30- och 15-kilometersdistanserna (och junior- och veteranlopp), och på söndag är det dags för tiokilometersdistansen. Överlägset mest intressanta namnet är så klart Erica Lech som var tvåa pandemiåret 2020 på 2.05.41 och åtta i fjol på 2.08.47, och har ett starkt löparår bakom sig med SM-silver i Stockholm marathon (på perset 2.46.08) och svenskt veteranrekord i D45 över tio kilometer landsväg (35.16 i Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap).
Men i startlistan finns också Fanny Schulstad (bara en vecka efter pers-halvmaran i Köpenhamn som hon inte var helt nöjd med; Lidingöloppet har hon inte sprungit sedan 2018 då hon gjorde 2.12.40), Liduina van Sitteren (som persade på halvmaran i Göteborgsvarvet – 1.17.20 – men som tävlat sparsamt under andra halvan av säsongen; hon gjorde 2.07.21 för en 15:e-plats på Lidingö 2019), Hagabys orienteringsduo Benita Månsson och Elin Vinblad (Vinblad har gjort 2.24 två gånger och som bäst varit 35:a) och Karlslunds långloppsskidåkare Olivia Hansson (som tog SM-silver i rullskidor förra helgen och nu gör debut på Lidingö). På herrsidan gör Erik Anfält (som var fyra i Ultravasan, med stigande form, och som 2015 var 13:e på Lidingö med 1.46) en intressant start (hans första sedan 2019), men favoritskapet bland länsgubbarna får ändå Per Arvidsson (18:e på 1.48 i fjol) bära även i år. I övrigt märks Andreas Ingberg (82:a på 1.57 2019), Anton Öhman (som gjort 33 minuter på milen i år men aldrig gjort något seriöst försök på Lidingö), Jakob Nilsson (som mig veterligt inte gjort en enda löpartävling i år, men som haft hög kapacitet och som gjorde 2.02 på Lidingö för elva år sen) och Martin Duberg (som bör kunna Lidingö-persa rejält, har tidigare som bäst sprungit på 2.13), och kanske ska namn som Jimmy Axelsson, Björn Eriksson och Elias Zika också nämnas. Ella Laine, Lucas Asplund och Hugo Örn springer i juniorklasserna.
Adderar vi utflyttade länslöpare märks Louise Wiker (som springer 15-kilometersloppet där hon var tia på 57.36 2020) – och att Linus Rosdal inte kommer till start.

I förbifarten i blogginlägget om Tarstaborgsrundan i lördags så skrev jag att Per Arvidsson säkrade segern i långloppscupen redan helgen innan, med sin seger i Norasjön runt. Att jag bommade det då, och att det bara blev en bisats i söndags, berodde förstås på att det varit så väntat. Arvidsson har dominerat cupen inte bara i år utan varje år sedan 2018 och vunnit med minst 15 poängs marginal varje gång.
Men det visar sig, när jag nu räknar efter, att jag faktiskt hade räknat fel. Anton Öhman, som ligger tvåa i cupen, har fortfarande en teoretisk chans att ta sig förbi Arvidsson med en poängs marginal. Om Öhman vinner de sex tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte blir bättre än tvåa i någon av DM-tävlingarna (halvmaraton i Åstadsloppet och lång terräng i Vretstorp) så kommer Öhman sluta säsongen på 67 poäng mot de 66 som Arvidsson redan samlat. Men cupen kan avgöras redan nästa helg: Om Öhman inte vinner kan han som mest nå 66 poäng, men han har ingen chans att nå Arvidssons tio segrar, som är särskiljande om båda hamnar på samma poäng. På papperet ser Öhman ut att ha ett rejält grepp om andraplats i cupen eftersom han är 19 poäng före Oskar Hansson och 20 före Andreas Ingberg, men det kan svänga snabbt om löparna där bakom springer fler lopp under hösten (Hansson och Ingberg har bara räknat poäng från fem av maximalt tio tävlingar och skulle, om de dubblar sin poängskörd, vara förbi Öhman).
Men vill man ha riktig spänning ska man gå till damsidan, där Marie Dasler (42 poäng från nio tävlingar) toppar före Petra Hanaeus (37 poäng, två segrar från åtta tävlingar), Therese Persson (37 poäng, en seger från tio tävlingar), Erica Lech (33 poäng från fem tävlingar) och regerande mästaren Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar). Dasler och Hanaeus är neck-to-neck om de samlar in de saknade tävlingarna (Dasler får räkna en till, Hanaeus två) medan Persson lär få svårt att nå ikapp. Men det riktigt intressanta är om Lech och van Sitteren, som har en betydligt högre kapacitet än övriga, börjar springa fler tävlingar.
Tävlingarna som är, förutom Hostruset, också Åstadsloppet (halvmaraton-DM), långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2022: Inte klart.

Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret), Per Arvidsson (tre och flest poäng under pandemiåret).