I morgon släpps sjätte avsnittet av Konditionsbloggenpodden, och det är ett lite speciellt avsnitt eftersom det avslöjar en stor utmaning: Oskar Andrén har bestämt sig för att jaga Närkerekordet i maraton vid Rom marathon den 19 mars.
Andrén är först och främst orienterare – har sprungit för landslaget både i världscupen och på Euromeeting och jagar en plats i sommarens EM-trupp – men har också hunnit med två höstmaror hemma i Trondheim, där han numera bor (han är född och uppvuxen i Hallsberg). Han debuterade 2019 med 2.34.34 med dåliga förberedelser och alltför hård start, och vann i höstas på 2.26.44 trots att han fick gå solo från start (var drygt sju minuter före tvåan) – men då ska man veta att banan i Trondheim är rejält kuperad. Den i Rom är nästan helt platt (på höjdprofilen syns ett par småbackar i början och en “rejälare” efter 30 kilometer, men vi snackar max 20 höjdmeter), och Andrén tror att bara det kan göra en skillnad på sju minuter jämfört med tiden i höstas. Lägg därtill att han tränat specifikt inför den här utmaningen, vilket han inte gjort inför sina två tidigare maror (då har han kört på vad som funnits kvar av sommarens orienteringsform).
Tiden att slå är Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm marathon 1983 som, om Andrén misslyckas, kommer att fylla 40 år som Närkerekord i somras (fram tills årsskiftet 2021/22 var det dessutom distriktsrekord, men då slogs Närkes distrikt ihop med tre andra och numera är distriktsrekordet Kjell-Erik Ståhls 2.12.33 från Stockholm marathon 1986). Snabbaste tiden av en länslöpare under 2000-talet (och sedan 80-talet) är Erik Anfälts 2.24.38 från Rotterdam 2019 (i samma lopp blev Jonas Nilsson den näst snabbaste Närkelöparen under 2000-talet med 2.27.04, en tid som Anfält för övrigt gått under nio gånger).
Men Andréns 2.26.44 då, är inte den vassare än Nilssons som nämns ovan, kanske du undrar? Och därmed näst bäst i Närke under 2000-talet? Nej, för
Andrén bytte klubb till jämtländska Offerdals SK för att springa St Olavsloppet (en landsvägsstafett från Trondheim till Östersund) med dem i somras men byter nu tillbaka till Tisaren även i friidrottssammanhang (han har alltid tävlat för moderklubben i orientering) för att officiellt kunna ta Närkerekordet.
I veckans Konditionsbloggenpodden berättar han allt om tankarna bakom det här rekordförsöket, men också om mycket annat. Bland annat om den akuta halsoperationen han tvingades till i slutet av januari i fjol – två dygn nedsövd, nio dagar på sjukhus, åtta veckor med totalt träningsförbud – och hur han ändå fem månader senare lyckades svara för sitt livs insats med seger på förstasträckan i Jukolakavlen.