Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Petra Hanaeus, 50-åringen som leder långloppscupen (i huvudklassen) och som redan sprungit 48 löpartävlingar i år, gästar. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Emilia Fahlin avslutade säsongen med en ny topp tio-placering när Tour of Guangxi avgjordes i dag. Inte ett enda videoklipp har kommit därifrån, så det är svårt att sia om hur loppet egentligen utspelade sig, men FDJ-Suez hade i varje fall två cyklister med längst där framme, med italienska Vittoria Guazzini som sjua och Fahlin som sjua. Polska Daria Pikulik (Huma Powered Health) vann och blev därmed först genom tiderna att vinna både säsongens första och sista världstourtävling eftersom hon tog hem första etappen i Tour Down Under den 15 januari. Hon har haft en hyfsat lång säsong … Förhandsfavoriten Chiara Consonni (Itlaien/UAE Team ADQ) blev tvåa och Mia Griffin (Irland/Israel Premier Tech Roland) trea. Totalt var 65 cyklister med i tätklungan, trots ett par hyggliga stigningar med fyra av de 14,5 milen kvar (en första- och en andraklassificerad stigning).
Det här var sista tävlingen på högre nivå i världen i år, och säsongsavslutning för de allra flesta (inklusive Fahlin). När poängen från den här tävlingen räknats in kommer OS-kvalplatserna till Paris nästa år att fördelas mellan länderna. Redan innan den uträkningen är klar står det klart att Sverige kommer att få en plats i linjeloppet, men däremot blev det väldigt tajt i tempoloppet och det är bäst att låta det var osagt hur det gick. Enligt experten Peter van der Veen, som gör egna uträkningar och postar dem på twitter, missade Sverige en tempoplats med mindre än 20 poäng (Colombia tog sista platsen i stället), vilket är så lite som skillnaden mot att Fahlin hade blivit sexa i stället för tia i dag.
Men att det blir en plats i linje är hugget i sten. Om Fahlin kommer att få den, om hon beslutar sig för att köra ett år till? Tja, det är upp till SOK, men hittills är hon och Caroline Andersson de enda som klarat kommitténs topp tolv-krav – att uppvisa topp tolv-resultat på högsta nivå. Fahlin har gjort det tre tävlingsdagar i rad på världstouren i Kina nu, och Andersson gjorde det när hon var tia på en etapp i Vuelta España i våras. Skillnaden mellan dem? Att Fahlin är jätterutinerad, har gjort tre OS och 13 VM, är regerande svensk mästare och är rankad 181:a i världen. Andersson är 356:a på världsrankningen. Med i ekvationen finns också mountainbikestjärnan Jenny Rissveds som börjat köra alltmer landsväg och genom fina resultat på lägre nivå faktiskt klättrat förbi Fahlin på världsrankningen i år (hon är 154:a) och var uttagen till landsvägsloppet i VM (som hon tvingades tacka nej till på grund av hjärnskakning). 22-åriga Julia Borgström och 24-åriga Clara Lundmark är två andra, rankade 217:e och 304:a, som konkurrerar med Andersson om SOK väljer att satsa på ett yngre namn. Men SOK kan också välja att inte skicka någon, trots att kvalplatsen är bärgad. Det har hänt många gånger förut.
Jag har så klart försökt få tag i Fahlin i Kina, men det har visat sig svårt över telefon. Så en mer ordentlig uppdatering om vad hon tänker om framtiden kommer först när hon är hemma i Sverige igen.

Jag skrev häromdagen att Liduina van Sitteren hade 15 DM-guld. Eftersom jag räknade efter lite snabbt. Men jag räknade ganska snett. Efter en extra kontroll visar det sig att hon har 21 DM-guld, och därmed är näst värst under 2000-talet, bakom Åsa Höög (29 DM-guld 2000–2008). Faktum är att van Sitteren passerade Mikaela Kemppi (19 DM-guld 2011–2017) när hon vann DM på 10 000 meter i somras. Bakom dem finns Lotta Lennartsson på 19 DM-guld (2000–2013) och Karin Sennvall Forsberg, Josefin Gerdevåg och Erica Lech på sex vardera.
När jag tagit reda på detta började jag också fundera på vem egentligen är den vassaste löparen av dessa. Kollar man på personbästa så har Sennvall Forsberg Närkerekorden på 5 000 och 10 000 meter, Liduina van Sitteren på tio kilometer landsväg, Josefin Gerdevåg på halvmaraton och Erica Lech på maraton. Gör man en ”adelskalender” enligt skridskomanér, med distanserna 5 000 meter, 10 000 meter/tio kilometer, halvmaraton och maraton så toppar Gerdevåg den 40 poäng/sekunder före van Sitteren och Kemppi. Men då ska man komma ihåg att Sennvall Forsberg aldrig gjort en mara och ramlar utanför där – räknar man endast på de tre kortare distanserna är det i stället van Sitteren som toppar en halv poäng/sekund före just Sennvall Forsberg.
Men så måste man också zooma ut och se större meriter: Sennvall Forsberg har sprungit terräng-EM, gjort två Finnkamper, tagit NM-guld på 10 000 meter och har fyra SM-brons på 5 000 och 10 000 meter och i terräng. Erica Lech har ett SM-silver i maraton. Josefin Gerdevåg har ett SM-brons i maraton (och ett till i stafett). Mikaela Kemppi har sprungit en maratonlandskamp och tagit två fjärde- och fyra femteplatser på SM på 10 000 meter, i halvmaraton och maraton. Och van Sitteren har tre femteplatser på SM i halvmaraton och maraton. Höög har två femteplatser på SM på 10 000 meter och i halvmaraton. Och Lennartsson har nästan aldrig sprungit en SM-tävling.
Ja, det är mycket att vända och vrida på om man ska utse vem som är bäst (men Sennvall Forsbergs landslagsmeriter går inte att skoja bort), och DM-guld säger uppenbart inte allt.

Förra hösten tog Ebba Fryxell från Latorp, då bara 14 år gammal, junior-EM-brons i konkurrens med Europas vassaste 20-åringar i draghundsportens barmarksdisciplin, där man springer bakom hunden. I helgen startade årets säsong på allvar med Daladraget i Borlänge, och Fryxell visade per omgåedne att den sensationella farten är intakt. På lördagen avverkade hon och Tjabbe (en hund som är son till Zelma som Ebba tog bronset med i fjol och som Ebba lånat av Timo Silvola) de 3,5 kilometerna på 10.10 och vann juniorklassen med över 3,5 minuters marginal över tvåan (som var bästa herrlöpare). Ja, faktum är att hon även slog alla herrseniorer (Faluns Johan Andersson var närmast, tio skeunder bakom) och noterade dagens näst bästa tid av alla som var på plats – hon fick bara ge sig mot Härnösands Sanna Näslund som var 15 sekunder snabbare. På söndagen gjorde hon om det hela – slog alla utom Näslund – även om det gick 22 sekunder långsammare än dagen innan. När de båda dagarna räknades samman blev resultatet så klart detsamma.