Från inomhus-SM i Karlstad i fjol – då hon den 16 februari blev nia på 3 000 meter (efter att tidigare under vintern ha satt nytt svenskt veteranrekord i D45-klassen med 9.45,83) – till den 10 maj i år kunde Louise Wiker inte springa en enda tävling. Den Hälleforsbördiga långlöparen, som gjort två friidrotts-VM, tvingades till en hälsenerekonstruktion med lång och slitsam rehab som följd. Det dröjde sex månader innan hon kunde ta sig runt fem kilometer löpandes igen.
Men på Kungsholmen runt för två veckor sedan blev hon elva med 37.31 på landsvägsmilen i comebacken, på Spåret 5 000 m gjorde hon 17.46 (förvisso i ej godkända skor, på grund av för hög sula), och i kväll sprang hon in som trea på Långlöparnas kväll, ett 10 000-meterslopp på Stockholm stadion. Wiker gick i mål 81 hundradelar över 37 minuter, åtta sekunder bakom Johanna Salminen, FK Studenterna, och drygt en minut bakom Sara Trané, Fredikshof (som hade 35.52,45).
”Ett av mina mest kontrollerade lopp i 8 000 meter, men när jag skulle öka farten en aning tog det nästintill tvärstopp. Jag klarade inte att gå med haren som höll perfekt fart genom hela loppet och därmed missade jag precis målet på sub 37 minuter”, skriver hon på instagram.
Wiker tog SM-guld på just 10 000 meter 2011, på tiden 35.27,76, men i sina två VM-starter 2015 och 2017 sprang hon maraton. Hennes pers över 25 varv på bana är 34.21,73 från 2012.
Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som tävlat väldigt flitigt på slutet och nu laddar upp för Stockholm marathon om nio dagar, blev åtta i herrklassen – sjätte bästa svensk – på 30.49,16. Det är pers med över 36 sekunders marginal, men då ska man veta att han bara sprungit 10 000 meter en gång tidigare (när han blev 17:e man på SM i fjol). Men han har sprungit betydligt fler landsvägsmilar, och den här tiden var 32 sekunder bättre än perset där.
Hjälp på vägen till nya perset hade Karlsson av ex-örebroaren Heshlu Andemariam, som var 30.30-hare i loppet.