Fredag–söndag avgörs sprint-, medel- och långdistans-SM i mountainbikeorientering, och Garphyttans Marcus Jansson, som ju gjorde urstarka resultat i världscuppremiären men stått över en hel del av säsongens inledande program på hemmaplan, kommer att finnas på plats och köra samtliga distanser i Södertälje. Där blir han förstås favorit till att plocka tre guld, men i orientering kan ju allting hända. Det blir förstås också spännande att följa Erica Olsson, som gör sitt första senior-SM, och Karin Gustafsson, som fick göra landslagsdebut i världscuppremiären men som inte ställt upp i de nationella cuptävlingarna och mätt sig med övriga Sverigeeliten under inledningen på säsongen. De tre tävlingarna är dessutom de tre avslutande deltävlingarna i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson ligger tvåa.
Jansson värmde för övrigt upp inför SM i mina hemtrakter i går kväll: I Råbäckskogarna i Degerfors, där jag sprang Degerforsklassikerns orientering i söndags, vann Garphyttestjärnan med nästan tio minuters marginal ned till tvåan Stefan Wennberg, Skattkärr, över 44 minuters cykling.
Helgens stora begivenhet vad gäller orientering är ju förstås Jukola, världens största stafett, där det ska bli spännande att följa framför allt Tisarens damlag och Hagabys herrlag. Jag återkommer i ämnet när de lämnat in laguppställningarna.
Jag är för övrigt skyldig er resultaten från femte deltävlingen i Närkeserien i mountainbike, där en viss Matthias Wengelin var ensam åkare i huvudklass på både herr- och damsidan.
Ja, och så gick det riktigt bra för Heja Stina i Borås swimrun i helgen: Anders Ekhorn och Mårten Vidlund var 17:e av 49 lag över fem kilometer simning och 29 kilometer löpning med 1 100 höjdmeter.
Jag har bara två mållopp 2017: Bergslagsleden ultra i september – och Örebro backyard ultra som startar på lördag morgon klockan 9.00 och förhoppningsvis inte slut förrän en bra bit in på söndagsdygnet. Det handlar, som ni känner till om ni följt bloggen, om att springa 6 706 meter per timme så många timmar i sträck som man orkar, och tävlingen avgörs i Kvinnersta. Jag sprang 18 varv i min debut i Lur 2015 och 19 varv (drygt tre maratonlopp, alltså) i Örebro i fjol. Det första var en överprestation då jag siktade på 14 varv, det andra en underprestation då jag siktade på 24, men det gav ändå en andraplats bakom Hasse Byrén och en silverkrans som fortfarande hänger som prydnad på min ytterdörr.
Sedan ett antal dagar finns startlistan för årets tävling ute, och det räcker med att läsa två namn för att förstå att det kommer bli hart när omöjligt att upprepa fjolårets andraplats: Vid sidan om Byrén kommer nämligen också Sören Forsberg, som vunnit svenska riksmästerskapet (motsvarande SM) i 24-timmarslöpning. På damsidan (det är som tur var två olika klasser) finns Kristinehamns Nina Eibring, som vann damklassen på 21 varv förra året och kutade 31 timmar i Trosa ultra backyard i april. Det är rekord på svensk mark (herrekordet skrevs till 33 timmar för Richard Andersson; men svenske Johan Steene delar världsrekordet på 49 timmar från en tävling i USA 2014).
Annars är det ju väldigt öppet och nästan omöjligt att förutspå den här typen av tävlingar där pannben är viktigare än löparben och kramp är en värre fiende än flås.
Blir du också sugen på att komma och springa på lördag? I sådana fall finns det fortfarande platser över. Hoppas vi ses i Kvinnersta!
På sista dagen slog de till, Wiggle-High5 i Women’s tour. Emilia Fahlins brittiska proffsstall hade ju som mål att ta minst en etappseger i världstouretapploppet på hemmaplan, och den kom på den mest prestigefyllda etappen: Det avslutande varvloppet inne i centrala London. Belgiska spurtaren Jolien D’hoore var först över linjen, men det var i allra högsta grad en lagseger där Fahlin och och Giorgia Bronzini var med allra längst fram och hjälpte D’hoore fram i spurten (Bronzini rullade i mål som sjua i jätteklungan, Fahlin som 14:e). Audrey Cordon hade ju dessutom redan säkrat bergatröjan, så på det hela taget blev det väl en rätt bra vecka för stallet, och Fahlin verkar ju ha blivit bättre och bättre efter att ha varit långt efter på tre första etapperna men i tätklungan på de två sista. Nästa vecka väntar SM för Örebrocyklisten.
När vi ändå är inne på cykel så har jag förstås inte missat att Tjejvättern och Halvvättern avgjordes i helgen – men det är ju liksom Vätternrundan rena motionslopp utan resultatlistor, så de får ursäkta här på bloggen.
Mer intressant då att mountainbikecyklisten Fredrik Berg följde upp femteplatsen i Billingeracet med att bli sexa i Lida Loop, säsongens tredje deltävling i långloppscupen. ”Även om en topp fem-placering hade varit kul såklart så är jag väldigt nöjd med dagen och resultatet”, skriver han på sin blogg. Resultatet gör att han ligger trea i sammandraget. Axel Lindh har varit sjuk och kom inte till start, Matthias Wengelin bröt, och Marcus Jansson slutade på 15:e plats. Alexander Ehrlin blev tvåa i juniorklassen.
I Örebroloppet i multisport blev det hemmaseger i damklassen genom Emma Ardland och Anna Kero. Text och tv och bildextra från tävlingen finns i den här pluslåsta artikeln.
I sprint-DM i orientering tog Ellinor Eriksson och Oskar Andrén hem segrarna när länets fyra landslagslöpare uteblev. Eriksson vann med nästan minutstor marginal över Lovisa Persson och nästa 1,5 minuter före trean Elin Winblad medan Andrén bara var fyra sekunder före tvåan Viktor Larsson (men 46 före trean Erik Fernlund) över en väldigt lång sprint (20–21 minuters segrartider). Även sprintstafett-DM avgjordes under dagen, men arrangörerna verkar ha haft jätteproblem att få fram tider och det enda resultat jag hört ryktesvägen är att Viktor Larsson och Oskar Eklöf lär ha vunnit herrklassen. Eriksson och Persson känns ju oslagbara på damsidan, men där har jag inte hört något alls.
Erica Olsson var femma för andra dagen i rad i svenska mountainbikeorienteringscupen, och behåller därmed andraplatsen i sammandraget. I dag var det långdistans med masstart på programmet, och Olsson gick i mål 8,5 minuter bakom segrande Nadia Larsson.
Och så klämde Lisa Bergdahl, som redan gått under U22-EM-kvalgränsen på 10 000 meter, till med ett nytt toppresultat: 9.54,24 över 3 000 meter, vilket inte bara var personligt rekord och tävlingsrekord i Sävedalsspelen utan dessutom gör henne till Sverigetrea i år bakom Meraf Bahta och Isabelle Brauer.
Själv lyckades jag ta femte segern på fem försök i Degerforsklassikerns orienteringsmoment (den första upplagan arrangerades 2012; jag missade tävlingen 2014 på grund av utlandsresa). Att det berodde på utebliven konkurrens var lika sant den här gången som de tidigare åren (men man kan ju bara slå de som dyker upp, så att säga), och jag fick en bra genomkörare inför nästa helgs Örebro backyard ultra med 5,5 kilometer (enligt gps-klockan) väldigt lätt orientering på 28.56. Jag la väl bort runt 45 sekunder på att helt korkat springa åt fel håll vid två tillfällen, men annars gick jag rent. Bilder från tävlingen (bland annat en på min målstämpling och en annan på min återhämtning) finns här.
Konditionsbloggaren i mål (med buffen nyss avsliten) som segrare i Degerforsklassikerns orientering det här året också. Foto: Jonas Brännmyr
Faktum är att det blev en rätt lugn lördag i konditionsidrottslänet, ändå.
** Emilia Fahlin klarade sig igenom ännu en etapp i Women’s tour utan några superben, och är nu med in till den pannkaksplatta och knixiga varvloppsavslutningen i London i morgon, och dit kommer hennes Wiggle-High5 förvisso utan den önskade etappsegern men i varje fall med en säkrad bergspriströja för Audrey Cordon. Fahlin är för örvigt bara 2,5 minuter från att vara ”lanterne rouge” i touren, 49.36 bakom totalledaren Katarzyna Niewiadoma.
** Maria Eriksson och Michael Welday tog hem 3 000-metersloppen i Närkespelen på 11.49,60 (nästan två minuter före 15-åriga Emelie Lindgren, som för övrigt vann Glanshammars terrängserie, som jag glömt rapportera om, i F15-klassen i år, där Eriksson var tvåa bakom Siri Englund i damklassen) respektive 9.24,30 (34 hundradelar före Per Arvidsson). Klara Frih (2.17,93) och Wilhelm Bergentz (2.12,10) vann 15-åringarnas lopp över 800 meter.
** Elin Ekerheim, mest känd för att springa och cykla för välgörenhet, vann lördagens upplaga av Örebro parkrun på 23.34, åtta sekunder före Annica Sjölund som ju tagit hem sex av de åtta tidigare upplagorna (Mikaela Kemppi tog de två andra). På herrsidan fick det veckovis återkommande loppet sin åttonde segrare på nio upplagor genom Pär Ehrling, som avverkade de fem kilometerna på 18.31. Maratonlöparen, orienteraren och konditionsbloggsbekantingen Fredrik Johnsson blev trea i debuten, på 19.15.
** Erica Olsson slutade på femte plats i sprinten i Årsunda som utgjorde femte deltävlingen svenska mountainbikeorienteringscupen. Karlskogingen blev därmed av med totalledningen i cupen till Fredrikshofs Nadia Larsson, men behåller andraplatsen. I morgon väntar en långdistans med masstart.
** Däremot lämnade samtliga långdistanslöpare från Örebro återbud till SAYO i Sollentuna.
1. Örebroloppet
Dags för årets största multisporttävling i Örebro län – som, med multisport mått mätt – är en riktigt sprint på mellan två och tre timmar med löpning, kajak, mountainbike och enklare orientering. Från i fjol minns jag allra bäst när Mats Carlberg satt och var sur på en gräsmatta efteråt, sedan hans lag med Pär Wedin tappat ledningen i herrklassen på den avslutande orienteringen, och fimpat två minuter mot segrande Erik Höglund och Hjalmar Hurtig. De sistnämnda är tillbaka för att försvara titeln i år, men Carlberg/Wedin finns inte bland de anmälda. Det gör däremot fjolårstreorna Oscar Andersson och Mathias Jansson, liksom en viss Johan Röjler som teamet upp sig med skridskoklubbkompisen Lars-Erik Larsson. På damsidan kommer varken ettan eller tvåan från fjolårets tävling till årets kubbning i omgivningarna runt Karlslund, men däremot det tredjeplacerade laget Zandra Olivecrona/Alexandra Gregorius (och de var bara 2,5 minuter från segern i fjol, så det är ett lag att räkna med). Likadant är läget i mixedklassen, där treorna (Lise-Lott Öberg/Per-Erik Modig) från i fjol är det bästa laget som återvänder på söndag.
2. Women’s tour
Av Emilia Fahlins instagram att döma (se nedan) trodde jag nästan att hon skulle kasta in handduken inför fredagens 151 kilometer långa etapp från Atherstone till Royal Leamington Spa, men i stället gjorde hon sin klart bästa dag hittills och satt med i tätklungan hela vägen in i mål samtidigt som hennes lagkompis Giorgia Bronzini spurtade in på fjärde plats och Audrey Cordon behöll bergatröjan. I helgen avslutas etapploppet med en etapp från Chesterfield till Derbyshire och ett varvlopp inne i centrala London. Polskan Katarzyna Niewiadoma leder alltjämt totalen efter att ha vunnit i ensam utbrytning på första etappen.
3. Närkespelen
Det avgörs inte alltför många arenatävlingar i friidrott i Örebro län under somrarna (till stor del på grund av att det saknas en arena i Örebro), men i helgen är det dags för Närkespelen på Transtensvallen i Hallsberg, och på grenprogrammet finns bland annat 3 000 meter för både herrar och damer med namn som Maria Eriksson och David Berg i startlistan. På ungdomssidan är det 800 meter som gäller med bland andra Wilhelm Bergentz och Klara Frih till start. Jonatan Gustafsson, Jack Karlsson och Alexander Larsson springer i stället stortävlingen SAYO i Sollentuna.
Bubblare: Jag ska förstås springa Degerforsklassikerns orientering på söndag (jag har vunnit den fyra av fem gånger den arrangerats; på tal om det har förresten resultaten från Gallaberget trailrun publicerats på nätet nu), men annars är helgens stora begivenhet i orienteringssvängen förstås DM i sprint och sprintstafett som båda avgörs i Arboga på söndag men där alla länets landslagslöpare saknas i startlistorna. Därtill är det ny deltävling i svenska cupen i mountainbikeorientering med sprint på lördag och masstart över långdistans på söndag och Erica Olsson anmäld. Däremot väljer Marcus Jansson, precis som vid tidigare programkrockar, att istället köra långloppscupen i mountainbike, där han som vanligt ställs mot bland andra Matthias Wengelin, Axel Lindh och Fredrik Berg i Lida Loop. Ja, och så är det SM i triathlon, olympisk distans, i Uppsala också, med Andres Avella i elitklassen och Örebro AIK-klubbkompisen Ezequiel Pablo Fernandez i H40-klassen (veteranklasserna har RM-status).
I kväll sprang jag Gallaberget trailrun, en tävling mitt ute i ingenstans som jag hörde talas om förra året (när jag redan hade missat den) och höll på att bomma även i år innan jag i tisdags snubblade över en liten notering på Närkes friidrottsförbunds hemsida om att den skulle äga rum. ”Mitt ute i ingenstans” stämmer kanske inte riktigt, eftersom det där i skogen, runt Gallabergssjön mitt emellan Laxå och Vretstorp, faktiskt fanns uppmärkta stigar i tre längder, och genom att kombinera två av dess fick arrangörerna ihop en tiokilometersslinga (man kunde välja att springa 6,5 kilometer också, genom att bara springa ena slingan). Och vilka stigar det var, helt magisk löpning. Lite lätt kuperat, väldigt lättsprunget (inte mycket stenar och rötter) och när skogen som nu i början av juni är klädd i ljusgrön skrud magisk vackert i kvällssolen. Underbart, helt enkelt. Och jag älskar ju verkligen den här typen av små lokala tävlingar där man swishar en femtiolapp, springer en mil och snackar lite skit efteråt.
Efter ett år av bakslag och usla resultat känns det som att kroppen börjat samarbeta senaste veckorna, och i tisdags gjorde jag mitt bästa intervallpass sedan 2015. Och i kväll var känsla relativt lätt (jag har överlag varit 25 procent sämre, tidsmässigt, på alla tävlingar senaste året jämfört med 2015, trots att jag tränat minst lika bra), och jag kunde trycka hela vägen tills två kilometer återstod och magen rasade ihop (förmodligen beroende på att det blev lite mycket pannkakor och grädde till lunch …). Kunde inte förmå mig att hålla varken farten eller pulsen uppe sista biten och la nog en minut eller två där, men tappade i varje fall ingen placering. Och även om jag hade jävligt ont i magen någon halvtimme efter loppet så gick det över sedan. Och med tanke på att det här var långt ifrån ett mållopp, utan bara ett härligt träningspass, så gjorde det ju inte så mycket. Allt jag hoppas på är att jag får behålla den lätta känslan men slipper magraset på Örebro backyard ultra nästa helg. Men först väntar Degerforsklassikerns orientering på söndag!
Preliminär tid och placering: Sexa i herrklassen, sjua totalt, på 53.12. Johan Nilsson och Therese Karlsson vann på 39.53 respektive 50.34.
Emilia Fahlin, frågar ni. Jo, jag skrev ju en längre (pluslåst) artikel om henne inför Women’s tour som drog igång i går. Hon har främst ett hjälpryttaruppdrag i det fem dagar långa etapploppet Women’s tour. I går tappade hon klungan tidigt och rullade i mål 21 minuter bakom polska Katarzyna Niewiadoma som vann i ensam utbrytning och i dag var hon drygt nio minuter efter Amy Pieters över 139 kilometer. De riktiga framgångarna har uteblivit för Wiggle-High5 i det viktiga etapploppet på hemmaplan (Giorgia Bronzini var trea i klungspurten bakom Nieiadoma, fyra totalt, i går), men kan trösta sig med att Audrey Cordon lagt beslag på bergatröjan. Touren fortsätter fredag–söndag, och avslutas med ett varvlopp inne i centrala London.
Martin Regborn såg ut att stå lite i bakgrunden på dagens presskonferens där den svenska VM-truppen i orientering presenterades (se bilden här), men med EM-bronset förra året och som världscupledare borde örebroaren vara ett householdname (hur säger man det på svenska; ”köksbordsnamn”?) i varenda idrottsintresserad familj vid det här laget. Hur som helst fick han som han vill: Regborn får springa långdistansen vid orienterings-VM i Estland om en knapp månad. Efter tre år och tre världsmästerskap där han ”bara” tävlat i individuell sprint är Hagabylöparen nu klar både för sprint och långdistans – och inte bara det. Med tanke på resultaten den här våren är han därtill en av de absoluta guldfavoriterna.
Målet för svenska truppen är sex medaljer varav tre guld i de nio grenar (fyra på damsidan, fyra på herrsidan, en mixed) som avgörs i VM.
– Många löpare har höjt sig ett snäpp och därmed kan vi också sikta ännu lite högre. För oss ligger allt fokus på prestation, men om allt går som vi hoppas kan vi nå medaljmålet. Just nu ser det väldigt bra ut, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Stafett- och mixedsprintstafettlagen är ännu inte uttagna (förutom att Gustav Bergman är förhandsuttagen till stafetten och Helena Jansson till mixedsprintstafetten), så det kan bli fler distanser för Regborn på VM. Där ligger stafetten närmast till hands; dels prioriterade Regborn bort sprintstafetten vid världscuppremiären och dels ligger den fel i programmet för hans del mitt emellan lördagens sprint och tisdagens långdistans. Stafetten avgörs dock inte förrän fredagen efter långdistansen, och dit lär Regborn vara högaktuell.
En liten skräll i truppen var att Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, mot sin egen tro på att det var kört, blivit uttagen i VM-truppen om än som reserv. Om någon av Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson eller Lina Strand inte kan springa sprintkvalet den 30 juni så är Forsgren förstereserv (på samma sätt är Regborn förstereserv för Bergman, Albin Ridefelt och Johan Runesson på medeldistansen) och får kliva in. Forsgren är välbekant med uppgiften, redan vid VM i Schweiz 2012 var hon reserv i den svenska truppen (utan att få springa) och i Skottland för två år sedan var hon uttagen som mixedsprintstafettlöpare men reserv på övriga distanser, och då fick hon hoppa in på medeldistansen där hon sprang in på 22:a plats.
En annan tidigare VM-löpare från länet, den till Hagaby numera återbördade men svårt skadeförföljde Filip Dahlgren, smög under långhelgen igång säsongen uppe i Hälsingland. Efter att som lagledare, på grund av sjukdom i truppen, fått hoppa in och täckt upp på en sträcka under Tiomila i våras var det nu ”riktig” tävlingsdebut för året i de tre sista etapperna av fyradagarstävlingen Ösaträffen, och Dahlgren verkar ha dragit på rätt ordentligt. I söndagens medeldistans, med 69 startande, var han enbart slagen av VM-uttagne Ridefeldt, i måndagens medeldistans var han trea och i tisdagens medeldistans fyra. Av Dahlgrens instagram att döma verkar formbeskedet duga för start i Jukolakavlen, världens största orienteringsstafett, nästa helg:
I kväll var det också säsongens andra deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour, och liksom i den första och i de flesta av förra årets tävlingar hette segrarna Olivia Hansson och Robert Brundin. Brundin vann den här gången med exakt en minuts marginal till tvåan Daniel Olsson, Hansson var återigen ensam dam till start men slog 13 av 19 herrar.
I morgon kväll är tanken att jag, och förhoppningsvis många med mig, ska springa Gallaberget trailrun utanför Laxå.
Per Sjögrens idrottskarriär har ju, på grund av efterhängsna skador, gått både upp och ned. Förra säsongen var det mycket upp, med starka löpar- och orienteringsresultat blandat med segrar i hinderbanelopp, mountainbike och triathlon, och så ett rekord i Besegrat trappan, och i vintras slog han ju till med tidernas snabbaste 5 000-meterslopp inomhus av en svensk 35-plussare, och sedan följde han upp med segrar i Startmilen och korta terräng-DM. Och efter en senvår där Sjögren en sväng rapporterade lite nya bakslag i träningen så har han senaste veckorna åter börjat rada upp finfina prestationer: Distriktsveteranrekordet över 3 000 meter den 25 maj följdes förra tisdagen av åttonde segern i Gubbracet/Grabbhalvan, i lördags krossade han sin egen tid i Besegrat trappan, och i dag? Jo, i dag slog han till med seger i Lindesjönloppet. En härlig trippel inklämd inom sju dygn. Med 17 sekunders marginal till tvåan Habtom Tesfamichael tog Sjögren hem det nio kilometer långa loppet på 31 minuter blankt, och trean Per Arvidsson var ytterligare tio sekunder bakom. Därmed befäster Sjögren sin andraplats i långloppscupen, där han nu bara är en poäng bakom Heshlu Andemariam, som var fyra på tisdagen och som kommer få det tufft när de sämsta resultaten ska börja räknas bort i höst.
Även Josefin Gerdevåg har börjat tävla allt mer frenetiskt igen, och tog hem andra segern i långloppscupen den här våren efter att förra helgen dessutom ha vunnit Å-loppet i Eskilstuna (hon har dock inte lyckats besegra Mikaela Kemppi än). Gerdevåg, som blev mamma i vintras, vann Lindesjönloppet på 36.29, med hela 2,5 minuter bak till långloppscupens totalledare Liduina van Sitteren och över tre minuter till Annika Larsson på tredjeplatsen.
Lilian Forsgren, landslagsorienterare, sprang i stället Karolinerjoggen i dalsländska Kroppefjäll på tisdagen, och vann den 14 kilometer långa tävlingen tävlingen 52 sekunder före Åmåls Erika Åhl-Jensen, som var regerande mästare.
På tal om orienterare presenteras den svenska VM-truppen på onsdagen, och det är en så kallad officiell hemlighet att åtminstone Helena Jansson, Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson, Jonas Leandersson, Gustav Bergman, Martin Regborn och Emil Svensk kommer att finnas med eftersom de åkt till Stockholm för att delta i en knockoutsprint senare under dagen (men primärt lär vara på plats för själva presentationen). Det mest spännande ur länsperspektiv är förstås att få reda på vilka distanser Regborn kommer få springa: Om det blir medeldistans, sprint och stafett som man får förmoda, eller om han ändå får sin drömchans på långdistansen.
Under onsdagen avgörs också säsongens andra deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour, som fått något ändrad bansträckning efter att Vägverket återigen varit ute med det förbannade oljegruset.
Men somliga har inte satt hjul under skidorna än. I dag, den 6 juni, arrangerades faktiskt en 250 meter lång sprintttävling på äkta snö mitt i Mjölby centrum (den körde även i fjol, med Zinkgruvans Daniela Bjärmark som vinnare), och snabbast av alla var förre Garphytteåkaren Viktor Hansson (som numera tävlar för Brohyttans IF), som spurtade ned Kopparbergsbördige långdistanstaren Bob Impola (som blev tvåa i finalen efter att ha haft bästa prologtid). Karlslunds Olivia Hansson blev trea på damsidan.
Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som vid sidan om en tävlingsvecka i Danmark och en deltävling i svenska cupen mest fokuserat på rena mountainbiketävlingar under inledningen av säsongen, slog till med andra topp tio-placeringen i världscupen på lika många dagar – och den tredje i karriären – när världscuppremiären i österrikiska Zwettl i dag avslutades med långdistans. Jansson var 6,5 minuter bakom efter en långdistanstävling på nästan två timmar.
– Fysiskt hade jag verkligen en bra dag. Tekniskt finns det fortfarande en del att jobba på. Det var bitvis ganska teknisk orientering och det småstrulade en del i orienteringen på några ställen. Det var inga stora misstag, men flera mindre misstag kostar en del tid. På det stora hela var det ett bra lopp från min sida. Under våren har jag medvetet fokuserat på det fysiska. Nu, i takt med att det är allt fler tävlingar på hemmaplan känner jag mig trygg i att jag kommer att få upp hastigheten på kartläsningen. Resultatmässigt är det faktiskt bättre än vad jag trott. Jag är förvånansvärt jämn med tanke på att jag inte tävlat så mycket fram till nu. Det känns lovande inför fortsättningen av säsongen, säger Jansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Janssons klubbkompis Karin Gustafsson, som gjorde sin landslags- och världscupdebut i helgen, hade det som väntat tuffare och fick nöja sig med en 32:a-plats, över 41 minuter från segern.
I världscupsammandraget tappade Jansson från sjunde till nionde plats, medan Gustafsson är 33:a. De tre individuella distanserna vid mountainbikeorienterings-EM i franska Orleans i slutet av juli och början av augusti är nästa världscupdeltävlingar, och därefter avslutas världscupsäsongen med de fyra individuella VM-deltävlingarna i Litauen i slutet av augusti.
I morgon avgörs den tionde av säsongens 27 deltävlingar i långloppscupen: Lindesjönloppet. Det saknas, så här tre dagar efter Stockholm marathon, en hel del bra namn i startlistan än så länge, men är benen pigga på tisdag morgon kanske somliga efteranmäler sig …
Det har ju varit orienterings-SM i Örebro i helgen, säger ni. Jodå, jag har inte missat det. Efter att själv ha bevakat kvalet i fredags lämnade jag över stafettpinnen till kollega Elena Lövholm, som levererade från de individuella finalerna i går och sprintstafetten i dag (alltihop pluslåst, förstås). Vid sidan om de största rubrikerna (Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren femma och nia individuellt och tillsammans med Daniel Attås och Oskar Andrén för andra året i rad fyra, bara sekunder [den här gången fem] från SM-medalj, i stafetten) så tog Jonatan Gustafsson en finfin femteplats i H18-klassen (han har därmed varit fyra i stafett-SM i friidrott och femma i sprint-SM i orientering inom en vecka) och en viss Lars Drageryd – som jag skrev en hel del om i bloggens begynnelse, när han bland annat sprang Mount Everest Challenge marathon – vann H21-klassen i publiktävlingen Örebro city sprint på lördagen, 1.45 före Milans veteran Per Eklöf. Elin Winblad vann damklassen.
Dagens största rubrik var nog ändå att Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som varit Sveriges bäste manlige i sin disciplin senaste åren, tog karriärens näst bästa placering i världscupen; en åttondeplats i en sprint i österrikiska Zwettl. Jansson var 2.12 bakom segrande tjecken Krystof Bogar, men bara 35 sekunder från pallen efter 25 minuters orientering, vilket räckte till karriärens andra topp tio-placering i världscupen och hans näst bästa placering i karriären efter sjundeplatsen i en långdistans i maj i fjol. Jansson var dessutom tolva i medeldistansen i går, och har därmed inkasserat 52 världscuppoäng hittills (världscuppremiären avslutas med en långdistans i morgon) och ligger sjua i sammandraget. Janssons landslagsdebuterande klubbkompis Karin Gustafsson blev 33:a på lördagen (tre poäng i världscupdebuten och 28:a i dag.
Nästan lika stor rubrik förtjänar förstås Per Sjögren, som förbättrade rekordet i Besegrat trappan, som han själv satte i fjol, från 59.03 till 57.44 bara fyra dagar efter segern i Grabbhalvan. Frågan är hur mycket mer det går att slipa av på den där tiden, att snitta 5.46 på det där varvet, tio varv i rad utan vila, kräver sin man …
I Örebro parkrun på lördagen visade Tim Sundström exakt hur fort det går att springa den banan. Örebrofostrade Sundström, som är medeldistansare av svensk toppklass och har distriktsrekordet på på 1 500 meter (3.46,75) men som numera springer för Stockholmsklubben Tureberg, avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 15.52. Därmed blev han först på svensk mark att springa ett parkrun under 16 minuter (tidigare snabbaste tiden hade finske landslagsorienteraren Mårten Bosröm, från Haga parkrun, på 16.17 medan Erik Anfält hade banrekordet i Örebro på 16.39). Också Per Arvidsson (17.17), David Berg (18.01) och Erik Jansson (18.07) gjorde snabba tider. Annica Sjölund satte personbästa när hon tog sjätte raka segern bland damerna på 22.54.
Tim Sundström halvvägs in i Örebro parkrun. Foto: Peter Segerås
Martin Bäckström, vinnaren av Örebro actionrun, kvalade in till hinderbane-VM, som avgörs i Kanada den 14 oktober, när han slutade på 18:e plats i Toughest i Stockholm i går. Bäckström tog sig runt banan på 49 minuter blankt, 6,5 minuter bakom segrande David Nordström.
